5 Äntligen ett spelläger – Game on 7 Din Bok

advertisement
vårt budskap
EFS i Västerbotten | Årgång 89 | # 1| 2016
EFS-anställda på medarbetardagar i Etiopien.
5
7
8
Äntligen ett spelläger – Game on
Din Bok läggs ner
Intryck från det riktiga Afrika
3 vardagsnåd| 6 jubileer 2016| 13 låt musiken ljuda|
Ledare
Sekulariseringen börjar inifrån
Varför går det så dåligt för många kyrkor? Är det ”världens” fel
eller bryr sig inte Gud om oss? Eller kan det vara så att vi själva
vänt ryggen mot Gud, eller åtminstone lever som om han inte
finns? Författaren Magnus Malm försöker hjälpa oss på spåret.
Magnus Malms bok Som om Gud
inte finns, kom ut ifjol. Den handlar om
sekularisering. Han menar att gängse
synsätt är att vi inom kyrkan blir sekulariserade av världen utanför, något han
går i opposition mot. Enligt Malm så
börjar sekulariseringen inifrån kyrkan
själv, genom att de kristna börjar leva som
om Gud inte finns. Att man inte räknar
med honom i vardagen, att man längtar
mer efter något annat, lever separata liv
när man går till kyrkan och i övrigt. Det
handlar om att undandra det ena efter det
andra området från Guds påverkan. Och
det handlar om gradvisa förskjutningar
som märks först efteråt, att till exempel
utelämna bön och att använda mindre
laddade ord. Det krävs mer beslutsamhet
och kraft för att motverka sekulariseringen
än att samverka med den. Alla makter
kräver ett herravälde och då blir frågan
vem vi vill tjäna. Sekulariseringen börjar
långt innan människor lämnar kyrkan.
Malm säger att om en människa
lämnar kyrkan så har hon skäl för det och
kyrkan är skyldig att respektera det valet,
och inte ha en falsk inklusivitet som menar att alla innerst inne har en tro. Som
kristna och kyrka behöver vi försöka förstå
varför människor väljer att vända sig bort
från Gud eller lämnar kyrkan, även om
det är komplexa faktorer som påverkar.
Sekulariseringen är inget nytt, även i Bi-
vårt budskap
Organ för EFS Västerbotten
Årgång 89 | #1 | feb 2016
REDAKTION: tfn 090/12 58 17
fax 090/12 58 97, e-post [email protected]
TRYCK: Tryckeri City, Umeå
2
belns berättelser finns detta fenomen med.
I GT berättas om hur Guds folk många
gånger vänder honom ryggen och hamnar
i förskingring. Då sänder Gud profeter.
Vad har detta med EFS att göra,
kanske någon undrar. Om vi tror att detta
inte berör oss då har vi problem. Trots
till synes god verksamhet och engagerade
medarbetare har antalet EFS:are minskat
mycket under årens lopp, föreningar läggs
ner, bönhus slås igen och personalstyrkan
måste krympa. Kan det ha något med
sekularisering att göra, en sekularisering
innanför bönhus- och kyrkväggarna? Eller
menar vi att det enbart är den allmänna
sekulariseringen i samhället och de ideella
föreningarnas tillbakagång det handlar
om.
Lever vi verkligen som om Gud
finns, och som om han är herre över
hela livet, eller är det mest bara fina ord
i gudstjänsten, ord som inte har täckning i vår vardag? Hur bemöter vi ateister
och människor som lämnat kyrkan; med
intresse för att höra vilka argument de har
eller med tystnad, snack om annat eller
bortvänd blick? Och hur bemöter vi dem
som ifrågasätter, tycker annorlunda? Kan
vi eventuellt ana något profetiskt i deras
budskap eller tillhör de bara en besvärande
minoritet? Vi är ju demokratiska och då
gäller majoritetens röster.
Kanske det är dags för varje EFS-förening
och medlem att se över sitt hus utifrån ett
sekulariseringsperspektiv. Hur ser det ut
med vårt förhållande till Gud och Jesus,
hur talar vi om honom, vilken plats i livet
har vår Herre och hur påverkar vi vår (om)
värld?
Enligt Malm så är de troende men
icke-kyrkotillhöriga en växande skara.
De bär på en frustration, som riskerar att
övergå i depression, över att inte få ihop
tron med kyrkotillhörighet. Detta är något
vi måste prata om. Både Psaltaren och
Jobs bok visar på hur man talar sanning
om sitt liv. För Gud behöver man inte
dölja något, man kan säga som det är och
hur man känner sig. Det måste också vi
våga göra. Tala sanning om mitt liv, ditt
liv, våra liv!
Om Malms teser är sanna, det får var
och en pröva. Använd gärna Som om Gud
inte finns som underlag i samtalsgrupper;
inte hela boken på en gång, utan kortare
avsnitt.
Lotten Markström
Framsida: Bokhandeln Din Bok i
Umeå läggs ner och radarparet Henric
Bergner och Marianne Berglund lämnar en
epok bakom sig. Läs mer på sidan 7.
Redaktör : Lotten Markström, tfn 090/12 58 17
ansvarig utgivare: Kristoffer Hedman, tfn 090/12 58 69
kommunikationsråd: Lena Björkman 070/277 20 03, Matts
Hägglund 070/212 64 37 och Peter Lundström 070/66 77 441.
PRENUMERATION: 200 kr (2016)
ANNONSERING: 9,00 kr/mm, stående annons 8,00 kr/mm (2016)
BETRAKTELSE
Nåden i vardagen
EFS Västerbotten
Distriktskansli i Umeå
Vasagatan 17, 903 29 Umeå
tel. 090/12 58 10, fax: 090/12 58 97
E-post: [email protected]
[email protected]
Kansliet i Skellefteå
Stationsgatan 18, 931 32 Skellefteå
Tel. 070/6153546, fax 0910/366 00
Bankgiro 985-2377,
(Plusgiro 6 23 60-3)
Hemsida: www.efsvasterbotten.se
Ledningsgrupp:
Distriktsföreståndare
Kristoffer Hedman 090/12 58 69
Ekonom
Eva S Bäckström 090/12 58 19
Personalhandläggare och
informatör Lotten Markström 090/12 58 17
Övriga:
distriktskonsulent
Magdalena Sandberg 090/12 58 22
distriktskonsulent
Birgitta Bergner 072/707 68 98
distriktskonsulent
Emma Asplund 070/397 04 21
distriktskonsulent (Skellefteå)
Anna-Maria Niemann Björk
070/6153546
Administratör
Zuriash Jonsson 090/12 58 10
IT-samordnare
Göran Berglund 070/569 84 21
DISTRIKTSSTYRELSEN
Ordf. Rune Hedman 070/6594804
[email protected]
V ordf. Marianne Berglund 090/98421
[email protected]
Det finns en väldigt enformig psalm i
psaltaren. Den staplar sanningar om Gud
vers efter vers och det enformiga består
i att alla 26 verser slutar på samma sätt:
Evigt varar hans nåd. Om man skulle
skriva en psaltarpsalm likt Ps 136 om sig
själv, då skulle den såklart inte fyllas med
så praktfulla gärningar och sanningar om
stordåd och infriade löften som psalmen
om Guds väldighet – men jag undrar om
inte ”refrängen” skulle
komma ännu mer till
sin rätt i min tisdagspsalm anno 2003:
Hämtar på dagis. ”Mamma!” Kramar,
hoprullade teckningar och torkskåpsvarma
overaller. Evigt varar hans nåd.
I bilen blir det bråk om platser och
säkerhetsbälten. Monstermamma höjer
rösten, spänner musklerna och blodtrycket
stiger rejält. Evigt varar hans nåd.
Pannkaka, barnprogram, välling,
tandborstar och saga. ”Vilka ska vi be för
i kväll?” ” De onda” ”Menar du dem som
har ont?” ”Jaa”. Evigt
varar hans nåd.
I morgon är jag ledig.
Borde ringa några
telefonsamtal men slöar
vid TV´n istället. Evigt
vara hans nåd.
I sängen bredvid snarkar det fridfullt
när jag kryper ner under täcket. Alla
dagens möten och upplevelser kör repris i
mitt huvud och jag ber för min man och
mina barn. Evigt varar hans nåd.
”Evigt varar
hans nåd...”
Natten var strulig
med ett barn som vaknade flera gånger.
Evigt varar hans nåd.
Humöret var inte det bästa när det var
dags att stiga upp. Evigt varar hans nåd.
Vi stressar till dagis eftersom min
tidsoptimism ställt till det, men bilen är
varm tack vare att min man varit ute i tid
och satt på motorvärmaren. Evigt varar
hans nåd.
På dagissången är det mina barn som
tjafsar när vi ska sjunga ”Jesus älskar alla
barnen”. Evigt varar hans nåd.
I bilen på väg till Barnsång i Bjurholm
så tar jag ett prat med Gud: Hjälp mig…..
Evigt varar hans nåd.
Lille Linus med glittrande ögon sitter
nära mig hela tiden under sången – jag
känner mig väldigt uppskattad. Evigt varar
hans nåd.
Får en pratstund med en av småbarnsmammorna efter sångstunden. Evigt varar
hans nåd.
Kopieringsapparaten krånglar när jag
ska kopiera på kyrkan. Grrrr! Evigt varar
hans nåd.
Skratt, fika och prat med långtidssjukskrivna om barn, försäkringskassa, läkare,
utanförskap och smärta. Sedan sjunger vi
”Sov du lilla knyte” och ”Every time I feel
the spirit”. Evigt varar hans nåd.
Jesus, jag behöver din nåd i allt och hela
tiden. Tacka Herren, ty han är god, evigt
varar hans nåd!
Kristina Eriksson
Pastor i Bjurholm och Vännäs kretsar
3
Livskraft hela året om
Ps.
I vår psalmbok finns fem bidrag av
Arne H Lindgren (1922-1991). Den som
sjungs mest är nog den enkla visan Öppna
mig för din kärlek (Ps 96). Lindgren fick
av allt att döma inget enkelt liv. Han
växte upp i en frikyrkomiljö som kändes
alldeles för trång, så han lämnade både
den och tron. I stället blev han journalist
och författare. En kombination av psykisk
ohälsa och spritmissbruk innebar att han
på 60-talet tillbringade åtta år på mentalsjukhus och anstalter. Det har han skrivit
om i sin första bok Svart dagbok (1972).
I ett fängelse i Polen fick han en
ljusvision som gav gudstron tillbaka.
Hans pappa var predikant, nu började
också Arne H förkunna genom romaner,
dikter och kyrkospel. En vinter på 70-talet
blev han därför inbjuden till en nordisk
psalmverkstad i Båstad. Där skrev han på
en vecka flera andliga sånger som snabbt
fick spridning. Genomgående är enkelheten i språket och förståelsen för den
utsatta, plågade och udda människan. Där
finns också vissheten om att mitt i vår oro
och allt mörker finns det ljus, hopp och
framtid hos Gud, liksom att Gud behöver
oss alla, också den som känner sig liten.
I fastetiden följer vi Jesus till korset.
Han har lidit och dött för oss, och även
lidit med oss. Att Guds son har delat
våra mänskliga villkor med livets många
svårigheter har kunnat ge tröst i alla tider.
Slavarna i USA sjöng sina negro sprituals,
inte minst Nobody knows, som handlar om
att ingen kan förstå min nöd och mina
svårigheter, ingen utom Jesus.
Därför vill jag nu lyfta fram Han
gick in i din kamp på jorden (Ps 358). Den
visar på Jesus som – liksom du och jag –
var trött, ledsen, plågad och frestad. Melodin av Per Harling är lättsjungen, även
till gitarr. Till dig som ber morgon- eller
aftonbön har jag ett förslag till: Låt Arne
H Lindgren få vara din predikant i fem
dagar under fastan, med en text per dag:
96, 208, 358, 523 och 792. Prova gärna!
torbjörn arvidsson
4
Livskraft Norr samlade 150
deltagare och ledare till temat Jesus
360°. Jesus presenterades ur en mängd
olika vinklar: Jesus som Gud, Jesus
som människa, nåden och Jesus som
Herre. Sista dagen på lägret handlade
om vardagslivet, de 360 dagarna på
året då man inte är på Livskraftläger.
Hur är vi kristna i vardagen?
Deltagare och ledare samlades till
seminarier, bibelsamtal, lekar, gemenskap, nyårsfirande och gudstjänster
Utmana dig själv!
Vidgade vyer. Berikande möten. Bibelkunskap. Utmaningar. Djupa samtal. Satsa på
ett läsår på Hemavans fjällstation!
Start 22 augusti. Ansökan 15 april.
bibelfjall.se
hfs.se
Bön och lovsång smäller högt på Livskraft.
med drama, bön, lovsång och undervisning. Varje predikant blev dessutom utmanad av mötesledarna vid gudstjänsten,
utifrån temat.
Särskilt minnesvärt var det när Tomas
Nygren (Johannelundslärare) vann över
båda mötesledarna i att rocka rockring,
genom att bokstavligen varva de båda
samtidigt som han snurrade rockringen på
sin ena arm.
– Det var kul och bra! säger en av deltagarna om hela lägret.
Gudstjänsterna hölls vanligtvis i
aulan på Strömbäck, men en kväll var det
kvällsmässa i kapellet/kyrkan på Strömbäck. Många valde att delta och det blev
trång i bänkarna. Psalmböckerna räckte
inte på långa vägar, men man sjöng ändå.
Torbjörn Arvidsson predikade. Mässan i
kapellet blev något av en höjdpunkt för
en del, och lovsången är också något som
deltagarna bär med sig från lägret.
– Kanonbra upplägg, roliga draman,
superbra sammansatt och härlig stämning
säger en av deltagarna om kvällsmötena.
Skicka frimärken till IM
Så länge Inge Rönnbäck levde kunde ju den som samlat
frimärken från brev och kort skicka dem till Inge, som sålde dem
vidare och på det sättet fick in pengar till missionsarbete. När Inge
inte längre finns bland oss och kan ta emot våra frimärken är det en
del som undrar vad man då ska göra av dem.
Organisationen IM (Individuell Människohjälp) tar emot använda frimärken, vykort och brev och säljer vidare till uppköpare och samlare. Intäkterna kommer till nytta
i IMs verksamhet i Jordanien, där man arbetar för för kvinnors rättigheter samt för barn
med funktionsnedsättningar och deras rätt att gå i skolan. IM verkar även för att skapa
möjligheter till försörjning för vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Frimärkstjänsten har funnits sedan 1977.
Helst ska frimärkena vara utklippta med cirka 3-10 mm runt om. Frimärken från
70-talet eller tidigare är värda mer om de kan sändas in tillsammans med kuvertet eller
vykortet de sitter på. Alla frimärken måste vara hela.
Skicka frimärkena till: IMs frimärkstjänst, Box 91, 713 22 Nora
Spel i alla de former är mer socialt än många kanske tror. På Game on – Church Edition, kommer också goda värderingar att vara vägledande.
Jesus också med i spelvärlden
Nu är tiden mogen för ett spelläger i Västerbotten. Veckan efter
påskhelgen drar Game on – Church edition igång. Hundra spelsugna i varierande åldrar väntas till Strömbäcks folkhögskola.
En som är med och planerar detta
spelläger är Isak Samuelsson, ungdomspräst i Vasakyrkan, och han säger så här:
– Ska vi kunna möta ungdomar med
evangeliet så måste vi göra det där de är
och på deras villkor. Spela spel gör ungdomarna i vilket fall som helst.
På spellägret kommer det också att
ordnas gudstjänster och bibelstudier men
fokus är naturligtvis på olika spel, både
data-, tv- och brädspel. Isak tycker att det
finns många kopplingar till spelvärlden
som gör det möjligt att dela med sig av
evangeliet, bland annat i språket och agerandet. Som exempel nämner han att vara
lemmar Kristi kropp, något som tydligt
kan kopplas till hur man har olika roller
och behöver samarbeta i dataspel.
De som inte själva håller på med dessa
spel kan ha en föreställning om att det är
osocialt, att ungdomar sitter ensamma vid
sina datorer, men så är det inte.
– Spel är väldigt sociala. Det handlar
om gemenskap och samarbete. Men i fråga om dataspel så är man ganska anonym.
Så blir det inte när man träffas och spelar
tillsammans på ett läger, säger Isak.
Då får ledarna en viktig roll i att vara
goda förebilder i spel, se alla deltagare
och också verka för att bygga upp en god
spelkultur. Det blir ju lite annorlunda om
man ser vem man spelar mot.
Isak Samuelsson
gläds över att få
bjuda in till spelläger i vår.
I arrangörsgruppen finns också
personer med anknytning till Svenska
kyrkan från Lycksele, Luleå och Umeå,
så man har ett brett upptagningsområde.
Isak verkar inte tveka det minsta på att
man lyckas nå maxtaket med hundra deltagare, trots att det är första gången man
ordnar något liknande.
– På Livskraftlägret kring nyår hade vi
överfullt på brädspelsseminariet, så det
finns intresse säger han.
Deltagarna får själva ta med sig spel de
vill spela och så kommer det att finnas en
del spel till hands på Strömbäcks folkhögskola, där lägret ska hållas. Vill man
spela dataspel så måste man också ta med
sin egen dator. Lägret kommer att han tre
olika inriktningar: dataspel, tv-spel och
brädspel.
I Kalmar har man i flera års tid redan
haft sitt Xpel, spelläger, något som arrangörerna för Game on hämtat inspiration från. Att ordna spelläger är ett sätt att
försöka nå dem, främst ungdomar, som
annars inte hittar till kyrkan eller vill gå
dit. Minimiåldern är 15 år men det finns
ingen övre åldersgräns. Är man en gamer
men 50+ så är man lika välkommen. Det
är intresset som förenar.
– Så för den som inte bryr sig om
skidåkning i påsktider utan hellre spelar
spel är Game on – Church edition ett nytt
spännande alternativ.
Lotten Markström
5
Jubiléer 2016
EFS mission 150 år
Onesimus – en förebild i hängivenhet
Detta år då EFS firar sin utlandsmission ger oss tillfälle att tänka på
våra mödrar och fäder, som sått fröna
till det arbete som vi nu står i. När vi
läser om deras liv och strapatser fylls
vi av stolthet och förundran, och undrar vad det var som drev dem till att
så totalt satsa på den uppgift de fick.
Den första från oromofolket som
döptes av de svenska missionärerna på
Eritreas kust var den frigivne slaven
Onesimus. Han hade sålts mellan
olika slavhandlare i västra Etiopien
åtta gånger.
När jag arbetade i Nakamte (19871991) var min närmaste granne hans
sonson Kes Idossa Gamachis. Han
berättade en gång att när han var tio
år, och Onesimus liv höll på att rinna
ut, så sa Onesimus till honom:
– I morgon ska jag dö. Ta du hand
om huset. Min bössa skall du ha”.
Mycket riktigt dog han dagen därpå.
Det var den dag som EFS firade sitt
75-årsjubileum och hade sin avslut-
ningsgudstjänst i Blasieholmskyrkan i
Stockholm. Vid det tillfället avskildes två
missionärer för tjänst i Nakamte – min
farbror och faster Uno och Sally Kågebo.
De arbetade som präst och lärarinna fram
till år 1936, då italienarna kom och de
blev tvungna att ganska abrupt fly, västerut via Sudan. En månad innan de lämnade Nakamte dog deras lilla dotter Ingrid
i difteri, 1½ år gammal, och är begravd på
samma kyrkogård som Onesimus.
Att återge Onesimus spännande liv
på några rader låter sig inte göras. Bara ett
par episoder. Han var en flitig elev i missionärernas skola och greps av deras mål
att nå oromofolket med evangeliet. Vid
ett tillfälle kom han till missionär Lundahl
med en oromo-pojke, som hette Aman.
– Aman måste ha stryk!
– Varför det? undrade Lundahl.
– Han är lat med sina studier, trots att
han har ett sådant stort folk att återvända
till!
Missionärerna såg hans iver, och sände
honom till Sverige för studier på Johanne-
lund i fem år. Där träffade han några
av dem som han skulle komma att
arbeta tillsammans med i de så kallade
oromoexpeditionerna, som av olika
orsaker blev misslyckade. De fick
ständigt återvända till Massaua. Det
gjorde att Onesimus fick tid att arbeta
med ett annat sätt att ta evangeliet till
sitt folk, att översätta Bibeln till deras
språk. Hela Bibeln trycktes och han
själv fick möjligheten att med kejsar
Meneliks tillåtelse ta den till Nedjo
och Nakamte i Wollega, där han kom
att bo resten av sitt liv.
När tvåtusen helbiblar och femtusen NT var tryckta 1899 i Schweiz
skrev Onesimus till missionsvännerna
”Nu vet jag vartill jag är skapad. Gud
har skapat mig, att jag måtte ärva
himmelens härlighet med alla helgon
och för att använda mig i sin tjänst på
jorden.”
Kersti Karlsson
Carl-Olof Rosenius 200 år
År 2009 rankades ”historiens 100
viktigaste svenskar” i en bok. På
listan återfinns bara ett fåtal personer
från norra Sverige, men Carl Olof
Rosenius rankas högst av dem och ges
plats 41. Att han sätts före storheter
som Fredrika Bremer och Hjalmar
Branting visar att han än i dag har en
plats i Sveriges kollektiva medvetande,
även utanför kyrkor och trossamfund.
Ibland framhålls Rosenius betydelse
för demokratiutvecklingen i Sverige,
en aspekt som lätt glöms bort idag.
Rosenius, född i Nysätra socken
den 3 februari 1816, var en ledande
gestalt inom 1800-talets väckelserörelse. Han blev aldrig präst som han
hade planerat. I stället blev han en
mycket omtyckt predikant och fick
kallelser från stora delar av landet.
Stora skaror samlades för att höra
honom. Rosenius har beskrivits
som en enkel och naturlig predikant
”utan högtravande ord eller krystade
åthävor”, som P. P. Waldenström
6
uttryckte det. August Strindberg hörde
honom predika på 1860-talet och fann
att han ”såg ut som friden och strålade av
himmelsk glädje.”
Rosenius teologi präglades av 1500-talets reformator Martin Luther, 1700-talets
herrnhutism och 1800-talets nyläseri. De
teologiska tolkningarna av hans livsverk
kommer att utvecklas närmare av andra
skribenter i Vårt Budskap under det närmaste året,
C O Rosenius var också mycket
framgångsrik som skribent, främst genom
tidskriften Pietisten där han skrev det
mesta själv. Upplagan växte snabbt. 1850
var antalet prenumeranter över 2 000
och på 1860-talet hela 10 000. Under en
period hade Pietisten faktiskt fler läsare än
Aftonbladet. Pietisten lånades och spreds
dessutom till långt fler än prenumeranterna. Artiklarna i tidskriften skulle sedan
utgöra huvudinnehåll i hans böcker. Sammanlagt har cirka 90 titlar av Rosenius
getts ut på svenska, och hans skrifter har
översatts till över 30 språk.
Rosenius och kretsen kring honom i
Stockholm engagerade sig starkt i sociala frågor. De ville kombinera kroppslig
hjälp med andlig. Han var bland annat
med om att grunda Diakonissanstalten
i Stockholm (Ersta diakoni) år 1849
och tillhörde också dem som 1853
bildade Stockholms stadsmission. Båda
organisationerna är idag i full verksamhet. Framförallt fick Rosenius betydelse
för bildandet av EFS som inomkyrklig rörelse. Innan EFS bildades 1856
diskuterades länge hur en sammanslutning av ”evangeliska lutheraner” skulle
kunna bildas. En del ville bilda ”en fri
luthersk kyrka”, skild från Svenska kyrkan. Förebilden var den skotska frikyrkan som hade täta kontakter med den
svenska väckelserörelsen. Men Rosenius
ville inte grunda någon ny kyrka. Hans
starka lutherska bekännelse bidrog på
ett avgörande sätt till att göra EFS till
en evangelisk-luthersk rörelse inom
ramen för Svenska kyrkan.
Lars Olov Sjöström
En epok är till ända – bokhandeln Din Bok läggs ner
och den 27 februari i år
stängs dörren för gott.
Författarmöten har varit viktiga både för bokandelns ekonomi men också för Henric själv.
Många är de minnen han bär med sig från möten med Åsne Sejerstad, Denis Mukwege, P O
Enqvist, Torgny Lindgren, Tomas Sjödin, Anita Salomonsson, för att nämna några.
Till sist har allt ett slut – så ock Din Bok
Beslutet om nerläggning av
Din Bok togs den 14 januari på en extra
bolagsstämma. Ägarna EFS Västerbotten
och Umeå pastorat är överens om att inte
försöka driva affären vidare. Nedläggningen beror inte på någon ekonomisk
katastrof utan hänger ihop med att Din
Boks VD och bokhandlare, sedan starten
1983, Henric Bergner fyllt 65 år och går i
pension. Det finns ingen tronarvinge som
kan ta över.
– Det är svårt att i dag vara ett vinstdrivande bolag som säljer böcker. Bokhandeln är starkt knuten till Henric som
kulturperson och när han slutar så ser
ägarna ingen framtid för Din Bok, säger
Sören Olsson, ordförande i bolagsstyrelsen
för Din Bok Umeå AB.
Styrelsen har under en längre tid funderat kring hur man skall göra den dag
bokhandlaren går i pension, och olika
alternativ har diskuterats. Ett scenario
hade kunnat vara att gå in med mer
pengar för att försöka få bokhandeln att
leva vidare med en ny VD, men det ansågs
för kostsamt och riskabelt i det läge vi har
i bokbranschen idag, där näthandeln och
stora kedjor tagit över alltmer av marknaden.
När Din Bok startade -83 var det ett
sätt att slippa lägga ner den tidigare Missionsbokhandeln. Med ett bredare utbud
och nya fräscha lokaler mer centralt blev
det en lyckad lösning då. Förutsättningarna för att driva en kristen bokhandel har
förändrat radikalt under åren.
– I mitten av 60-talet fanns det ungefär
100 missionsbokhandlar i landet och
idag finns det sju. Då fanns det också 15
samfundsägda förlag, idag finns det inget,
konstaterar Henric.
Han tycker sig ha fått vara med
om en otrolig resa och tycker att det känns
bra att få sluta nu. Att vara bokhandlare
har också varit en ständig vånda, Henric
har varje morgon tittat ut genom fönstret
hemma för att se hur vädret sett ut, för att
veta hur kundflödet skulle bli. Han verkar
inte så nostalgisk, snarare ganska nöjd och
glad, när han funderar kring hur det är att
sätta punkt efter alla dessa år.
– Till sist har allt ett slut, sammanfattar
han.
Nu blir det i stället mer tid för de fyra
barnbarnen och sommarstället i Örträsk.
Han vill också finnas med på ett hörn i
ideell hjälpverksamhet.
– Förr åkte vi till Estland och Polen
med hjälpsändningar, men nu behöver
man inte åka någonstans. De hjälpbehövande finns här, säger han.
Under senare år blev författaraftnarna ett viktigt inslag för att få bokhandeln att gå runt, och från alla författarmöten finns åtskilliga minnen. Det bästa
minnet kopplas till Åsne Seierstads besök,
nyss hemkommen från Bagdad.
Hur det kommer att bli framöver
med kristen litteratur, litteratur med lokal
koppling, annan god litteratur och författarbesök i Umeåtrakten är det ingen som
vet. Kanske faller ett större ansvar direkt
på församlingarna och övriga handlare.
Fram till slutet av februari kommer det i
alla fall finnas möjlighet att handla böcker
på Din Bok. En sista chans.
Text och bild:
Lotten Markström
7
Vid besöket i en massajby fick resenärerna en get som tackgåva – besöket hade medfört välsignelse i form av nyfödda djur. Geten – i famnen på
Hans Hägglund – lämnades kvar i byn och den kommer att bli till måltid under en söndagsskolfest framöver.
En månad i Afrika ger intryck
”Det här är inte Afrika!” Orden yttrades av min vän Hans
Hägglund när vi anlände till
Kapstaden, Sydafrika, i slutet
av december 2013. Hans har
sin bild av Afrika efter tolv års
erfarenhet av boende i Tanzania, men jag förstod vad
han menade eftersom jag
också hade en bild av hur ett
riktigt Afrika ser ut.
Att Afrika är en kontinent med
väldigt olika länder är dock alltid viktigt
att komma ihåg. Det där riktiga Afrika,
närmare bestämt Tanzania, hade Hans sagt
att han skulle vilja visa mig någon gång,
och den önskan uttalades för drygt sju år
sedan.
Under 2014 började äntligen planerandet för en tanzaniaresa med sikte på
hösten 2015. Syftet med resan var att få se
ett av EFS missionsländer och samtidigt
få en liten inblick i den tillvaro som Hans
och Lena Hägglund hade haft under sina
år i missionens tjänst. När väl tidpunkten var satt och vi började komma in på
resedetaljer, kom det ett besked från EFS:
medarbetardagar för alla EFS-anställda
kommer att förläggas i Addis Ababa hösten 2015. Vid exakt samma tidpunkt som
vår planerade resa!
Hur gör man då? Skjuter på tanzaniaresan ett år, eller flyttar den två veckor så att
jag, som EFS-anställd, skulle kunna delta
8
i båda resorna? För mig var det valet självklart och jag hade helt plötsligt att se fram
emot en hel månad i det riktiga Afrika,
närmare bestämt en vecka i Etiopien och
tre veckor i Tanzania, en möjlighet som
antagligen aldrig skulle återkomma.
Den första november lyfte planet
från Arlanda och på morgonen dagen
därpå landade vi i Addis Ababa. Vad
som hände under medarbetardagarna i
Etiopien har man kunnat läsa om tidigare
så det berättar jag inte om här, men jag
bär naturligtvis med mig många upplevelser från dessa dagar. Ett av de bestående
intrycken är vilka stora avtryck en så liten
organisation som EFS har gett i ett så stort
land som Etiopien, och att världens största
lutherska kyrka vuxit fram där utifrån de
första EFS-missionärernas förkunnelse för
150 år sedan!
Efter medarbetardagarna reste jag ensam
till Tanzania för att vänta på gruppen från
Sävar som skulle anlända dit fem dagar
senare. Dagarna på egen hand tillbringade
jag på en resort söder om Dar es Salaam,
som en nödvändig avkoppling inför nästa
äventyr. Förutom vila och avkoppling blev
det också ett antal möten och samtal med
människor från olika nationaliteter och
det är alltid givande.
Fredagen den 13 november anslöt jag
till de övriga sjutton tanzaniaresenärerna,
varav min hustru Lena var en. Halva gruppen bestod av medlemmar i Sävar EFS,
medan övriga var vänner och anhöriga i
åldrarna 21-61 år. Vi möttes på flygplatsen i Dar es Salaam för att flyga vidare till
Mbeya i den sydvästra delen av landet.
Vi fick sällskap av Roger och Jan från
Luleå stift, vilka var där med anledning av
utbyte mellan Kondestiftet i Tanzania och
Luleå stift. Vi skulle komma att dela flera
upplevelser med dem den första veckan,
som vi tillbringade i just Kondestiftet.
Vi övernattade på flera platser, men fyra
nätter bodde vi i Matema vid Malawisjöns
strand.
Pastor Ikupilika, generalsekreterare
i stiftet, hade detaljplanerat dagarna i
Konde tillsammans med Hans Hägglund.
Den första kvällen var samtliga svenskar
hembjudna på middag hos pastorn, och
under resten av vistelsen i stiftet hade vi
alltid sällskap av någon stiftsanställd. Det
uppskattade vi mycket.
Veckan i Konde var intensiv och händelserik. Vi besökte ett universitet, biskopens
hem, en bibelskola med yrkesutbildning,
en fiskarby, en teplantage, en tefabrik, en
grundskola, två sjukhus och ett kraftverk,
och så blev vi bjudna på lunch eller middag i sex olika kyrkor. Överallt mötte vi
gästfria, tillmötesgående människor, och
hur detta berörde oss delade vi med varandra varje kväll när vi hade en utvärderingsrunda och bad aftonbön.
Höjdpunkterna var många, men lite
speciellt var det att få besöka Itete, byn där
Hans och Lena Hägglund hade bott och
arbetat under sina år i missionens tjänst.
Där firade vi gudstjänst och jag fick förmånen att predika, med Hans Hägglund
som swahilitalande tolk. Där fick vi också
besöka sjukhuset och kraftverket, två av
de byggnader som Hans och Lena varit
engagerade i på olika sätt.
Ett annat speciellt tillfälle
var besöket i fiskarbyn Ikombe. Efter
en ganska lång vandring i hettan och
kuperad terräng kom vi fram till byn och
fick slå oss ner i skuggan under ett stort
mangoträd. Där bjöds vi på välkomsttal
och playbacksång med dito musik, men
dansen var live. Vi åt också lunch under
mangoträdet och där stämde några äldre
pastorer in i en psalm som spontant togs
upp och det var en av de andäktigaste
stunderna under hela resan.
Vi fick också se hur ett par kvinnor drejade lergods, vilket är en inkomstkälla för
byn, tillsammans med fisket. Vi lämnade
byn med församlingens stora båt som lätt
rymde trettio personer och det blev en
skön återfärd till Matema över Malawisjöns vatten. När vi bröt upp från Matema
var det med lite vemod eftersom det var
en så skön plats att vistas på.
Vi tillbringade de två sista dagarna i
stiftsstaden Tukuyu och sedan fortsatte
vi färden norrut med buss. Vi sov en natt
i Iringa innan färden gick västerut till
Ruaha nationalpark och en safaritur. Efter
två nätter bland djuren gick resan ytterligare norrut till huvudstaden Dodoma, där
missionär Ulf Ekängen hade planerat vår
femdagarsvistelse väl. Det blev intressanta
dagar och mest spännande var besöket i en
massajby, med övernattning. Tyvärr blev
jag tvungen att avstå den upplevelsen på
grund av sjukdom, men övriga i gruppen
var överväldigade.
Efter dagarna i Dodoma så återstod en
lång busstur ut till kusten där våra två
sista dagar skulle tillbringas vid Indiska
oceanens strand.
Den här resan präglades av enormt
många upplevelser och möten med väldigt
många människor, omöjligt att beskriva på
ett rättvisande sätt på några rader. Det var
en resa som berörde på många sätt och det
blev också en väldigt påtaglig gemenskapsresa. Alla i gruppen kände inte varandra
sedan tidigare, men efter alla dessa mil i
buss, alla dessa upplevelser och med våra
utvärderingssamlingar på kvällarna så
växte det fram en gemenskap som består
och som vi är väldigt tacksamma för.
Text och bild
HANS LILJEMARK
Bildtexter
Överst: Lena Liljemark testar att plocka
teblad på kyrkans teplantage i Konde.
Plantagen hade man för att få in pengar till
stiftets verksamhet.
Mitten: Soluppgång över Livingstonebergen vid Malawisjön, eller Lake Nyasa
som tanzanierna fortfarande kallar den.
Till vänster: Auktion av kollektgåvor utanför kyrkan i Itete.
9
Distriktsinformation
Kalender 2016
februari
mars
april
11-14
12
13
19
19
24
25
27-28
5-9
18
18
19
24-28
28-1
29-1
9
15
22
23
Fjällväg, läger för unga vuxna, Klippen
Internationell konferens, Lycksele
Barnsångardag, Ålidhemskyrkan, Umeå
LUFF ungdomsgudstjänst, Vasakyrkan,Umeå
The Life ungdomsgudstjänst, EFS-kyrksn, Skellefteå
Israelkväll med Salt Västerbotten, Skellefteå EFS
Israelkväll med Salt Västerbotten, Vasakyrkan Umeå
Helgläger för Solvikskonfirmander, Solviks fhsk
Sportlovsläger, EFS fjällgård i Klippen
LUFF ungdomsgudstjänst, Vasakyrkan,Umeå
The Life ungdomsgudstjänst, EFS-kyrksn, Skellefteå
Distriktsstyrelsemöte, Nysätra bönhus, Ånäset
Påskläger för alla 1, EFS fjällgård i Klippen
Påskläger för alla 2, EFS fjällgård i Klippen
Game on – Church Edition, spelläger, Strömbäcks fhsk
Workshop om integration, Carlskyrkan, Umeå
The Life ungdomsgudstjänst, EFS-kyrksn, Skellefteå
LUFF ungdomsgudstjänst, Vasakyrkan,Umeå
EFS Västerbottens årsmöte, Robertsfors kyrka
Gåvomedelsrapport
Gåvomedelsresultat för 2015
Tack för året som gått och alla gåvor som du varit med och samlat in till vårt
gemensamma arbete i Västerbotten.
Under december månad insamlades fantastiska 1 739 000 kr. För hela året har
7 854 000 kr insamlats varav 388 000 kr till Klippenbyggnationerna.
Nu är vi inne på 2016 och vid årsmötet i Robertsfors 2015 beslöts om ett gåvomedelsmål på 8 000 000 kr till den verksamhet som vi tillsammans vill bedriva i
distriktet.
Tack för din gåva!
Eva S Bäckström, ekonom
090 –12 58 19
[email protected]
Bankgiro nr 985-2377,
Bankkonto SEB 5329-10 188 69
(gäller även Salt)
Lägersommaren 2016
För den som tänker på sommar och
längtar efter läger, eller vill planera semester och annat för kommande sommar. Här
är några lägerdatum att beakta.
17-19 juni Scoutläger, Stortjärn
20-22 juni barnläger Sång och musik,
Carlskyrkan
21-23 juni barnläger Vatten och slöjd,
Tavelsjö lägergård
29 juni-3 juli, Scoutläger, Björnkälen
9-10 aug Jag och mitt barnbarn, Tavelsjö
16-19 augusti @Strömbäck, Strömbäcks
folkhögskola.
Kontorslokal att hyra
EFS Västerbotten har kontorslokaler
att hyra i centrala Umeå, Vasagatan 17,
2-3 arbetsplatser med tillgång till sammanträdesrum, fikarum m.m. Ledigt från
1 april. För mer info kontakta Eva Bäckström tel. 090-125819 eller 070-5148855.
Distriktskonferens 2016
EFS och Salt Västerbottens
distriktskonferens Nära Jesus hålls 26-28
augusti 2016 på Mobackenområdet i
Skellefteå. Tema: Sänd.
nyanställda
Dean Apel, pastor 50 % tillsvidare, i
kretsarna Nordmaling, Nyåker-Hörnsjö.
Miranda Birgersson, konsulent
50 % 2016 Lövångerskretsen.
Zuriash Jonsson, administratör 75
% tillsvidare, distriktskansliet i Umeå.
Maria Kero, diakoniassistent 100 %
vikarie vt -16, Grisbackakyrkan.
Johan Lundgren, (ungdoms)präst
90-100 % tillsvidare, Skellefteå EFS och
Byskekretsen.
Helena Moen, konsulent 75 % vikarie vt -16, Mobackenkyrkan.
Joel Åström, vaktmästare 50 % tillsvidare, Sörböle kyrka.
10
Distriktsledningen
till minne
På väg med distriktsföreståndaren
Nyligen skrev jag ett sms till ett
av mina barn: ”Förlåt, jag ångrar det jag
gjorde.”
Att vara förälder till barn i skolåldern
är att regelbundet inse att trots stor kärlek
till barnen så är kommunikation och
gränsdragningar inte något lätt område
i föräldraskapet. Då och då brister jag
på det området och tar till någon form
av maktmedel, som jag strax och ibland
samtidigt inser var fel. Ibland lyckas jag
lära mig av mina misstag, i alla fall för ett
tag… Föräldraskap är en övning i att lära
genom erfarenheter och försök, men med
en grund i kärlek.
Dagen efter sms:et var vi en skara
medarbetare som samtalade om dopet och
de gåvor från Gud som ges till alla som
döpts. Gåvan att få bli Guds barn och inlemmas i Guds familj, gåvan att få ta emot
av Jesu Kristi förlåtelse, gåvan att få Guds
helige Ande som en hjälpare för trons
växt. Vilken grund av kärlek som Gud har
gett till alla oss som är döpta och som ges
vidare till dem som kommer att döpas in i
Jesu gemenskap.
När relationer är grundade i
kärlek då ryms ärligheten. Jag tänker inte
på kärlek som passion och förälskelse,
utan mer som ett medvetet val som vi
har beslutat oss för eller som har getts oss
– familj, vänner, ibland grannar. Lyssna
på profeten Jona som i sin missnöjdhet
mot Gud uttrycker sig i en ärlig bön:
”Herre, var det inte det jag trodde redan
där hemma? Det var därför jag ville fly
till Tarshish förra gången.” (Jona 4:2) Läs
gärna hela Jona bok i Bibeln och fundera
på vad du kan lära av Jonas ärlighet.
Rakt på sak uttrycker han sin besvikelse över hur Gud handlar, rakt på sak
förklarar han sitt eget beteende. Rakt på
sak berättar han också vilken bild han har
av Gud, en bild som jag tycker mig se har
sin grund i någon form av kärlek. Fortsättningen på vers två: ”Jag visste ju att du
är en nådig och barmhärtig Gud, sen till
vrede och rik på kärlek, beredd att ångra
det onda du hotat med.” Ärligheten gjorde
att Jona fick se än mer av Guds kärlek och
kanske kunde han så småningom acceptera och glädjas åt den, fullt ut.
Jag slutar inte vara förälder för att
jag misslyckas i mina strävanden att kommunicera och dra gränser på ett bra sätt.
Jag försöker igen och igen. Gud slutar inte
att ge oss uppdrag att göra gott och visa
kärlek till våra medmänniskor bara för att
vi skulle misslyckas. Grunden för uppdraget är att Gud själv har dragit oss in i sin
gemenskap i dopet och då får vi vara med.
Vårt livs grund bygger på att vår Gud är
en nådig och barmhärtig Gud. Därför kan
vi vara ärliga och säga rakt ut vad vi tycker
i vår Guds relation, därför får vi gå ut och
göra gott och visa Jesu kärlek om och om
igen.
Om ni undrar, sms:et nådde fram och vi
fick börja om och lämna det som blev fel.
Kristoffer Hedman
Distriktsföreståndare
Ny administratör på distriktskansliet
Från slutet av januari jobbar en ny administratör
på EFS Västerbottens kansli. Vi har glädjen att välkomna
Zuriash Jonsson som efterträder Margita Sundell och Lena
Jonsson, som båda går i pension i vår.
Det innebär alltså en ny röst i kansliets telefonväxel för er
som ringer till oss.
Göta Bonnedahl
Göta Bonnedahl, Umeå, avled
den 2 december 2015
två månader efter att
ha firat sin 90-årsdag. Hon föddes i
Själevad och var äldst
i syskonskaran. Efter den på den tiden
vanliga skolgången utbildade hon sig till
sekreterare via korrespondenskurser på
Hermods, ett yrke av tjänande, som också
blev hennes arbete livet igenom. Efter att
i många år ha arbetat på en advokatbyrå i
Umeå började hon på EFS Västerbottens
expedition 1969 på Skolgatan 39, där hon
som sekreterare och administratör även
skötte lönerna för alla distriktsanställda
och även för Missionsbokhandeln och Din
Bok fram till sin pension 1990.
Göta hade gott ordningssinne och
kunde i sitt arbete skapa en effektiv struktur på arbetsuppgifterna som med tiden
tenderade att bli allt fler och skulle skötas
på nya sätt. Det var också mycket kontakt
med missionsföreningar via telefon och
brev, inte minst i årsrapporteringstider.
Hennes arbetsdagar blev ofta ganska
långa. Hon hade förmågan att ta till sig
nya saker, även på äldre dar. Göta var
drygt 60 år när datorerna gradvis gjorde
sitt intåg på EFS Västerbotten. Hon tog
hem manualerna och lärde sig behärska
dataprogram och att konfigurera utskriftsrutiner och blev en rutinerad datoranvändare.
Göta satt ibland som sekreterare på
distriktens årsmöten. Det var nog de enda
gångerna hon kunde ses på estraden. Hon
hade tjänandets gåva men ville inte ha
något uppmärksammande för egen del,
åtminstone inte offentligt. Hon skulle
kunna säga som tjänaren i Jesu liknelse
i Lukasevangeliet 17: ”Jag har bara gjort
vad jag är skyldig att göra”. För många
föreningsledare var Göta under många år
dock en framträdande kontaktperson för
distriktsexpeditionen och hos oss anställda åtnjöt hon det största förtroende.
Från EFS Västerbotten tackar vi Gud för
hennes gärning och bevarar i minnet en
trogen medarbetare.
För EFS Västerbotten
Göran Berglund
11
emmys emotioner
Orättvist
Ett ord som ofta cirkulerat i mina
tankar den senaste tiden är orättvisa. I tidningen läser vi om flyktingar som försöker
söka asyl. På nyheterna ser vi människor
som riskerar sina liv på gummibåtar ute
till havs. Människor tvingas fly från sina
hemländer bland annat pågrund av IS och
klimat- och miljöpåverkan. Men påverkar
detta mig? Jag har fortfarande pengar att
köpa det jag behöver, jag kan fortfarande
lätt ta tåget hem till mina föräldrar, jag
har fortfarande möjlighet att studera och
få bidrag till att göra det. För mig är livet
detsamma. Jag kan inte ta åt mig äran för
att mitt liv är väldigt tryggt och säkert
och ge andra skulden för att deras tillvaro
är osäker och att de konstant lever med
risk för att förlora sitt liv. Det är inte mitt
fel att jag fötts i Sverige, i en trygg och
kärleksfull familj. Det är inte flyktingarnas
fel att de lever i ett land med fullständigt
kaos, det är inte deras fel att de tvingas
lämna allt de äger och fly för sina liv. Det
är ingens fel, det är bara orättvist.
Bara för att vi lever i ett land av
välfärd, innebär det inte att vi alltid mår
bra. Många lider av stress och har svårt att
känna kontroll över sin vardag när krav
och förmågor skiljer sig åt. Vi jämför oss
med andra, vill ha mer och bättre. Vissa
människor blir uppsagda från jobbet,
dumpas av sin partner och förlorar sin
bostad, allt på samma gång, medan andra
bara lider av skoskav. Det är en jobbig
känsla att vara nära en människa med
mycket strul och onödiga jobbigheter i
sitt liv och veta att det inte finns något
man kan göra för dem. Jag kan lyssna,
vara närvarande och visa att jag bryr mig.
Men jag kommer aldrig kunna dela en
annan människas problem, jag kan inte ta
en del av problemen och överföra dem på
mig själv. Det är inte mitt fel att jag tycks
glida på ett bananskal genom livet och du
trampa genom ett träsk. Det är ingens fel,
det är bara orättvist.
Ibland känner jag mig så förtvivlad när detta ord dyker upp i tankarna.
Orättvisa. Den finns överallt och kommer
från alla håll. Det finns så mycket som
inte går att fixa i en handvändning. För
mig går orättvisan hand i hand med jämförelse. Ju mer jag jämför mig med andra,
desto mer inser jag hur orättvist livet och
världen är. Så genom att sluta jämföra
mig, kan jag känna mig tillfreds med den
jag är och med det jag har, vilket jag tror
är väldigt viktigt för att orka fortsätta med
sitt eget liv.
Jag tror på en kärleksfull Gud. En
Gud som älskar alla oss unika människor
och vill allas bästa. I denna text har jag
inte refererat till Gud eller skrivit namnet
Jesus en enda gång. Det är avsiktligt. För
jag tror att det är vi människor som byggt
denna värld av orättvisa, inte Gud.
Emmy Lindgren
Tack till våra kunder!
Halva priset på allt
i butiken: böcker,
cd, kontorsmaterial,
prydnader och
vykort.
Vi stänger för gott
lördagen den 27 februari
kl. 16.00.
Din Bok
12
Skolgatan 58 C,
Box 369, 901 08 UMEÅ
tfn 090/77 77 85, www.dinbok.se
Bästa service och bredd
Vill inte att stenarna ska ropa
Hur har vi det med musiken i
bönhuset? Kanske är musiken
en Guds nyckel till människors
hjärtan.
”Om sången tystnar så kommer
stenarna att börja ropa…” Det är en otroligt fri förkortad version av Lukas 19:3740. Du som är påläst vet att det inte står
nånstans att lärjungarna i det här bibelcitatet sjöng, de kan ju också ha ropat. Men
texten som de framförde ”Välsignad är
han som kommer, konungen, i Herrens
namn. Fred i himlen och ära i höjden.”
låter inte den som en fantastisk sångtext?
Eller de kanske rappade, vid närmare
eftertanke...
Nåväl i min lekmannatolkning sjunger
de, och bibeltexten får då otroliga konsekvenser…
Vi får inte låta sången och musiken
tystna i våra missionshus och kyrkor. Tänk
så skrämmande att komma in ett hus fyllt
av ropande stenar! Det missionshuset
säljer vi rätt fort och lägger ner föreningen
snarast!
Nej, fyll missionshuset från golv till
tak med sång och musik, elgitarrer och
cymbaler, breakdance och psalmer. Fyll
bönhuset med Jimi Hendrix och Idas
sommarvisa, med Blott en dag och gospel.
Fyll kyrkan med sånger som skaver, som
ifrågasätter och lovsjunger. Låt kapellet ljuda av falsk sång och otajta gitarrer.
Allt är bättre än hårda, kalla stenar, som
dessutom skriker!
Bjud in grannens son som spelat elgitarr
i en termin. Se stoltheten i farmoderns
ögon när han med rak rygg presenterar sitt
stycke och framför sin lilla melodi. Nästa
år har han övat lite till, och tre år senare
sitter han med sin gitarr och framför ett
helt fantastiskt gitarrstycke. För att han
fick spela och var accepterad den där allra
första gången. För att vi alla är accepterade
och älskade precis som vi är, precis där vi
är i livet!
Ja, låt oss ha högt i tak, låt alla få
Vad vore bönhusen och kyrkorna utan musik, undrar skribenten.
plats. Det finns inget bra och dåligt i musiken i Guds hus, bara lycka och glädje!
Det är också en del av det evangelium
som vi är satta att förmedla: Jesus krävde
aldrig att vi skulle vara perfekta, för det
kan vi inte vara.
Så, låt oss spela fel, men låt det alltid
vara av kärlek (annars blir det ju bara en
klingande cymbal, men det känner vi ju
till sen tidigare).
Hur många har inte hittat till kyrkan
och tron tack vare musiken? Hur många
får inte ständigt nya, djupare insikter tack
vare tonerna som smyger sig in mellan
bänkraderna? Hur många gudomliga
stunder har vi inte fått uppleva i körens
välsignade gemenskap, när sångarna fått
dela den största glädjen och den djupaste
förtvivlan och sorgen med varandra. Eller
tvekande tänt ett ljus, som en tafatt bön
till den Gud som kanske ändå finns…
En gammal man i ett gammalt
missionshus nånstans mitt i ingenstans sa
en gång:
– När man predika då gå djävulen därifrån, men när man sjong då spring han!
Jag tror att sjunkande medlemsantal och
besöksantal i våra missionshus och kyrkor
endast kan vändas genom musiken.
Så, jag tänker att vi kan sluta lägga tid
på att prata, analysera och fundera, och
istället låta sången och musiken få breda
ut sig, från golv till tak, ut över trappan
och ut på kyrkbacken. Då springer djävulen därifrån och stenarna har ingen talan!
Elin Örebrand Frost
(Musiker som fortfarande spelar fel
ibland, körledare som inte kan sjunga understämmor och en lite tafatt ordförande i
Klabböle EFS missionsförening)
13
Klippen
Ta chansen och åk till Klippen
någon helg framöver, när solen
börjar visa sig mer och mer. Det är
lediga helger på gården veckorna
6, 8, 12, 16, 17och 18. Vintern
slutar inte vid påsk utan det finns
en härlig tid
att avnjuta
ända fram till
Valborg.
Du kan hyra enstaka rum
(2 eller 4 bäddar) i de nya husen. Prislista, logiplan och annan
information hittar du på http://
efsvasterbotten.se/efs/klippen/
Boka redan nu in höstens läger:
Fixarläger 11-14/8. Trevlig
samvaro där vi arbetar på gården,
umgås och gör utflykter. Ingen
avgift.
Friskvårdsläger 9-13/9
Utflykter, bärplockning, god mat,
bibelstunder och god gemenskap.
Annonser
Skellefteå Begravningsbyrå
Byske Begravningsbyrå
Telefon (även jour) 0910-100 52
www.skellefteabegravningsbyra.se E-post: [email protected]
Besöksadress: Nygatan 16, 931 33 Skellefteå,
Storgatan 6, 930 47 Byske (må,on 12-16) tel. 0912-612 35
Ombud finns på följande orter:
Bastuträsk 070-664 28 31, Norsjö 0918-105 28 och Lövånger 0913-100 36
Västerbotten – Västsverige
Vi löser Era transporter
enkelt och effektivt
Soliga klippenhälsningar,
Styrelsen
Sportovsläger
5-9 mars
För dig i åk 8 – gymnasiet. I år med
fler aktiviteter än bara utförsåkning!
För info se www.efsvasterbotten.se
Sista anmälningsdag 21/2.
Vi bygger bara det vi är bra på
TIllsammansläger
1 24-28 mars
TIllsammansläger
2 28 mars-1april
Eventuella restplatser finns kvar.
Anmälan till 073-822 44 43 eller
[email protected]
14
- Byggnader för butik, industri och lantbruk
- Vi tar hand om bygget från början till slut
Vi tar allt ansvar. Allt till ett fast pris.
FASTEC NORRA VÄSTERBOTTEN BYGG AB
Häggbärsgatan 47, 934 91 Kåge.
Tel: 0910-72 26 50, fax: 0910-72 25 41 Mobiltel: 070-517 54 97
Utgivning Vårt Budskap 2016
Vårt Budskap kommer ut med 5 nummer 2016. Manus bör vara redaktionen tillhanda senaste en månad innan publiceringsdatum. Annonser, debattsvar och insändare senast två veckor innan utgivning.
Material som inkommer senare publiceras i mån av utrymme.
Nästa nummer planeras vara ute i början av april.
Elektronisk lagring: Vårt Budskap bearbetar och lagrar texter och
bilder elektroniskt. Genom att skicka in material för publicering ger
du också ditt samtycke till att detta lagras elektroniskt. Artiklar som
publiceras i tidningen kan också finnas tillgängliga på EFS Västerbottens webbplats. Där hittar du också nyheter, information om arrangemang m.m.
Annonser
Vad Tycker du?
Vårt Budskap vill skriva om sådant som berör, utmanar, informerar och inspirerar. Har du
förslag på vad vi ska ta upp i
tidningen, eller vill du själv bidra?
Hör av dig till redaktionen med
bilder, artiklar, notiser eller idéer
kring innehållet. Det kan vara ett
brännande debattämne, en intressant person eller tips om vad
som är på gång i din församling/
förening eller i distriktet.
Adress: Vårt Budskap,
Vasagatan 17, 903 29 Umeå. Telefon: 090/12 58 75, E-post: [email protected]
BEGRAVNINGAR
GRAVSTENAR
BOUPPTECKNINGAR
FAMILJEJURIDIK
SKELLEFTEÅ
Kyrkogatan 8
tel 0910 - 77 74 00
UMEÅ
V Norrlandsg. 18 B
tel 090 - 14 20 80
LYCKSELE
Storgatan 26
tel 0950 - 665 30
Serviceföretaget i jordbrukets tjänst
FÄSTELEMENT
skruvar, muttrar m.m.
GJUTGODS
med maskiner från marknadens ledande leverantörer
Även ett brett sortiment för Villa – Trädgård – Entreprenad
gjutning, bearbetning,
montering
BALANSBLOCK
broms, spärr
VÄXLAR
kugg- och tappväxlar
En servande fackhandel – Din trygghet
www.bostromstraktor.se
www.rofab.se
EFS – en integrerad rörelse
Vänd Er med förtroende till oss i en svår stund!
Vi gör gärna hembesök – Jour dygnet runt
Alen Begravningsbyrå
Ulf Påhlsson
Begravningar – Bouppteckningar – Gravstenar
Besöksadress: Norrlandsgatan 40, Umeå, tfn 090/434 77
Drottninggatan 29, Vännäs, tfn 0935/123 00
www.alenbegravningsbyra.se
Christina Wendel
Workshop i Carlskyrkan, Umeå
lördagen den 9 april kl. 10-17
För dem som jobbar med integrationsarbete inom EFS och i folkhögskolorna.
Medverkande från länsstyrelsen,
Migrationsverket, socialkontor,
folkhögskolor och föreningar.
Anmälan senast 31/3 till
[email protected]
15
POSTTIDNING B
vårt budskap
Vasagatan 17
903 29 Umeå
”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”
Joh 1: 4-5
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards