skrifter pâ prosa

O S C A R
F R E D R I K .
T R E D JE
DELEN.
STOCKHOLM
р. в. e k lu n d s f ü r la g .
STOCKHOLM
TRYCKT I c e n t r a l- tr y c k e r ie t
1888
BILDER
F R Ä N Ö S T E R N OCH S Ö D E R N
Fa rv ä ll
e n sjunkande vid österns rand
I hafvets djupa, kalla g ra f
J a g ser den sista strim m an af
D in kust, m itt fosterland.
M ed hvarje v âg som hem ât vänder,
Och slâr m ot dina kära stränder,
J a g sänder dig
E n suck frân mig.
J a g sänder dig en helsning öm,
M itt bam dom shem , min vaggas stad,
D er ja g som yngling brann och qvad,
O ch trodde lyckans dröm!
N u p ä Septem berstorm ens vingar
Min tan k e sig tillbaka svingar
O ch söker sig
E tt hem hos dig!
—
4
—
V äl m â n g a tun gor ta it m ed h än :
»Blott af b e g ä r att sk ä d a n y tt
U r dina arm ar trolöst flytt
Din otacksam m e son.»
M en k än d e de hans hjertas stridcr,
O ch visste de hvad qval han lider,
D e skulle dä
E j tala sä!
D e skulle älska säsom ja g
V ä rt fosterlands n atu r och folk,
Och sän g en blifva hoppets tolk
Om âterkom st en dag.
M en ve, min lyras strä n g är brüsten,
Ja g fär cj dröja vid den kusten,
Som ändock ä r
F ö r m ig sä kär.
F arväl, о fosterland, och allt
H v ad du h ar ädelt, stö rt och godt!
H u r N o m an skifta m ä min lott,
E j blir m itt h jerta kallt.
Min sto lth et alltid ä r och v ar du,
Min ungdom svarm a k ärlek h a r du,
Min heia själ,
F arväl! F arväl!
S jö st y c k e .
(Ungdomsminne frân 1840-talst.)
» ( fjS f P P m ed rodret!»
Seglen lefva,
Vinden kastar rä tt emot.
»Alle man p ä däck a tt refva!
K la rt vid märse-fall och skoth
H ö r hvad sus!
F re g atten kranger
V âldsam t ned m ot vresig vâg,
Böjda kn ak a rar och stlinger,
Och det gnisslar i h v art täg.
P lask!
E n störtsjö öfver backen,
R e g n b äg sfärg ad t skum m et yr,
B akom m asten, v â t i nacken,
F la t den obefarne flyr.
G ör b lo tt hvad du ser dig god till;
Ä r du rädd, sâ blif p ä land;
Sjöm anslifvet hör det m od till
M er än m ângen tä n k t ibland.
—
6
—
D ock, h ä r firms ej tid for tankar,
M en för k räftig handling blott,
T y i lä der Iura bankar,
D öden syncs hota brâdt.
A n tra opp!
F risk t mod, I gossar,
S eglen löpa ned frän topp.
B lo tt e tt ta g du ovist lossar,
T jugu lif d ä offras opp.
H ö g t p â râ rn a m enskor svänga,
F a st i fara h v ar och en,
S o rglöät öfver djupen h än g a
De, som ek o rr’n p ä sin gren.
■»Bottenrcfva m ed dctsam m a!
— Chefen sâ m ed stadig ton —
Se h u r vesterns sk y a r flamma,
Och i n a tt n o g frisk ar hon.»
Ja, hon friskar.
S torm en ry ter
S n art e tt rofdjur likt i skog;
V ä g til -1 v â g sin kedja k n y te r
K rin g freg a tten s stark a bog.
О natur, v ar du den milda,
K ärle k srik a m odren d ä
D u lä t danas dessa vilda,
M örka sk ä r m ed skum uppä?
D â du lä t af storm uppröras
Oceanens kalia djup,
Och m ot klippan hejdlöst foras
Största skepp som m insta slup?
A ck, om du för m enskan eg er
N âgon känsla i din famn,
L ât ej döden £ ra seger,
Öppna v äg till säker hamn.
F ö g a utsigt!
Tordön knalla,
B lixtar fräsa, svart bür skyn.
Nu, kapten, kan du befalla,
E ller bleknar du om hyn?
F yrahundra tappre m anner
F orskande dig skâda an;
Och om du ditt ansvar känner,
K an n ocksä, att du är man.
F ru k ta ej!
K lart stäm m an ljuder
Genom storm ens hem ska larm,
Y äcker vördnad, lydnad bjuder,
G juter m od i hvaije barm.
D et skall pröfvas.
Se, orkanen
N ätt sin höjd i denna stund;
H afstroll skaka svarta manen,
R y ta hem skt kring dolda grund.
R ifna segel gigas alia
E ller blâsas spärlöst bort;
S tän g er liksom stickor falla
U ti spillror inorn kort.
Man h ar m arkt förborgad läcka,
Svigtande stâr högrest mast,
Och kom passlanternan släcka
Jättesjöar ut med hast.
Och fregatten liksom hinden,
N är tili döds hon jä g ta d är,
M aktlös skälfver m edan vinden
Dödsbud öfver vägen bär;
Böjer sig allt m er m ot grafvcn,
Som tycks öppna kolsvart fam n;
S nart ett minne blott p ä hafven
Näm nas skall dess stolta nam n.
M idnatt inne.
Ö kad fara,
Storm en släpper ej sitt tag.
O förvägna hjelteskara,
M änn’ du sett din sista dag?
Nej, (Jet ljusnar.
D agens g ry n in g
F aller öfver öde rum ;
T rottas ej, fast m ângen dyning
H välfver högt sitt hvita skum .
F râ n sin börda skrofvet lättas,
S â ock m ânget bröst om bord;
V arsam t âter segel sättas
Och m an hviskar hoppets ord.
M ôrkrct sm âningom försvunnit,
H im len klarnat, solen 1er;
F aran s tim glas har förrunnit,
M an ej minnes henne mer.
K lockan ljuder.
Extra-supen,
T ro tte sjömän, v än tar r e ’n.
S k âl i botten!
U r de djupen
D ricken kraft i m erg och ben!
E d ra lemmar, genomfrusna,
M ot dem vinkar kojen just.
M â i dröm men rym den ljusna
Ö fver hoppets gyllne kust.
Solen stiger.
L ots är nära,
V äd ret fint och vinden rum;
—
IO
—
D en ej tog-’en, pa min ära,
V ore m er än lofligt dum.
K o m om bord!
S ä tt k u rs pä ham nen,
V i haft n o g a f storm och sjö;
L ät oss söka lä i fam nen
D er hos n ägon fager mö!
Pyramiderna.
^ fc^ rännan de Saharas b lek a sandhaf,
'
Pyram ider, er grund om sluter,
D e r I tornen, m äk tiga stenblock,
T rotsande âr som minuter.
H e m lig a gâtor de bo i edert
Ä n för forskningen dolda sköte;
U nderbart ârtusenden skrida
V andrarens blickar till m ote.
V ar du sä m ä k tig i lifvet. Cheops,
Pharaon ers beröm de fader,
A tt ej Thebe m äktade rym m a
S to ftet bland pelarerader?
V a r du i döden ännu s ä vördad
A f de folk som din vred e skydde,
A f de härar dem du besegrat,
A t t de som slafvar d ig lydde?
Sphinxen, som redt s ig en bädd i sanden,
M edan sekler pä sek ler ila,
A n i dag — en väktare-välnad —
Skyddar sin herskares hvila.
A n m ed den stelnade m um ie-blicken
Stirrar han öfver öde milen
Öster hän, der skim rande h ägra
K a iro s m oskéer och N i len.
О hur skulle den g a m le K op h tcn ,
Om ur griften han s te g tili jorden,
Grämas skäda h elig a floden
B y te tili Islam nu vorden!
—
13
—
I t al i e n s k a s e r e n a d e r .
i.
f
en ljufva offerflam man
U ti m in själ är du ;
I nattens stund ja g vakar,
H v a d v ill du mer?
G od natt!
I nattens stund ja g vakar,
M itt hjertas frid to g du;
D o c k än dess qval ja g älskar,
H v a d vill du mer?
God natt!
D o ck än dess qval ja g älskar;
Hvarför?
D e t känner du;
F astän de äro bittra,
H vad vill du mer?
G od natt!
F astän de äro bittra,
M itt enda hopp är du;
I ty sth et blott ja g klagar,
H vad vill du mer?
God natt!
I ty sth et blott ja g klagar,
A c k ! hvi sâ hârd är du;
Snart slocknar ofFerflamman,
H v a d vill du mer?
G od natt!
2.
S c stjernorna sm a
V id himlaranden,
H ör böljorna sla
S ä ljuft m ot stranden,
О körn till m itt m öto!
V esuvii topp
A f g lö d bcgjutcn
Bland skyar stär opp,
H ur skön minutcn,
О kom tili mitt m ötc!
K rin g m ä n g b eg lä n st ham n
E n värvind friskar,
U r lundernas fam n
B lo tt kärlek hviskar,
О kom tili m itt m ö te!
Försm ä ej din slaf,
A llherskarinna,
Som sä n g en m ig gaf;
Lät kärlek vinna,
Och kom tili m itt m ö te!
V id Chiajan min bât
Ä r h em lig t bunden,
О Gjulia, lat
E j flyk ta stunden
F ör älskandes m öte!
T y hinner min röst
D ig , huldgudinna,
O ch längtai; ditt bröst
A t t sä llh et finna,
S ä kom tili m itt möte!
H ur ly c k lig a dä;
I sa lig berusning
F ritt svärm a vi m ä
T ill m orgonens ljusning;
О k o m tili m itt m öte!
—
I6
—
V e n ed ig — Genua.
^♦11 tvillingsystrar, som p ä sk ild a strandcr
T ill ära vuxit och till m ak t och glans,
Er splitet söndrat m er än h a f och ländor,
Och afund stulit oder ly ck a s krans.
D et blinda hatct m cd sitt g ift har frätit
D en un ga kraft, som i sin blo m strin g var;
A ck, allt för lä n g e hafven I fö rg ä tit
A tt eder b e g g e sam m a m oder bar.
D en hem ska sagohäfd om brott och fejder,
Säg, ljuder den ej som ett va m in g so rd ,
E n bättre m orgon gryr i edra nejder,
E n d a g a f hopp för eder fosterjord,
D ä efterlängtad k ärlek och försoning,
M ed kraft och frihet slutna hand i hand,
Om sider skola välja till sin b o n in g
Italias sköna, lagerprydda land.
V e att ej ljusets sträle m äktar trä n g a
T ill klyftans djup, der d a g s k y g g t du nkel râr!
—
i7
—
Ä n djerfs att sy sk o n ifrän sy sk o n stänga
D e t grym m a vâldet som i fo m a är.
F ö r g ä fv e s sträckas m illioner händer
M ot dig, Y enetia, vid den ty sta flod,
Och strafflöst hvässas pa L agunens stränder
E n utländsk bilas e g g m ed öfverm od.
F örgrätn a enka, fordom rik och hyllad,
D u sitter ensam vid din storhets graf,
D e r i d et svarta djup en g â n g b ie f m y Had
D en gla n s d ig un gdom s-vâren v illig t gaf.
J a g ser d ig ty st i bleka m ânskensnatten,
E n marmorbild, m en utan m arm o m s ro,
S er dystra dim mor öfver dessa vat ten,
H ö r su ck a r sväfva kring sin hem sk a bro. *
J a g ser d ig ock, b e ly st a f da g en s fackla,
S er dina kyrkor, dina to m och slott
O ch murar under seklers börda vackla,
R u in er vordna nu och m innen blott,
S â ty c k s du m ig en ham n frân flydda tider,
E n dödens en g e l in vid L ethes v â g ,
D er Charons svarta fäija lâ n g sam t glid er
M ed sk u g g o r i sin fam n i ljudlöst tâ g .
О A d r ia s drottning, fast din ärfda krona
F ö ll frân ditt hufvud, böjdt a f vâldets hand,
H a f m od a tt.g e n o m lidanden försona
D e brott d ig fän gslad e i träldom sband ;
*
* Po n te dei so spiri»
(S u ck arn a s b ro ), som före nar D o ge p a la tse t o ch dess
d o m -sa la r m ed statsfänge lse t.
3
—
i8
—
H a f tâlam od att din förlossn in g bida,
S om fordom sönerna a f Israël,
O ch m edan väntans trö g a tim m ar skrida,
S jung m ed förtröstan ditt: Im m a n u el I
T ank p â din syster, förr m edtäflarinna,
N u värm d vid sam m a h e lg a g lö d som du.
S er du ej hoppets stjernljus svärm isk t brinna
I hennes sköna ö g o n redan nu?
H ör du ej tusen röster till d ig hvisk a
P â välljudsspräket om en bättre dag?
Säg, känner du ej svalkan re’n, den friska,
A f fria vestanvindars andedrag?
S e dit!
I nyfödd prakt, i u n g d o m s fä g rin g
Stâr »L a superba-i) pä L iguriens Strand,
E n v erk lig drottning, ick e b lo tt en hägring,
Som dära kan i mänljus natt ibland.
H vad lif pä gator, to r g och öppna platscr,
H vad rörelse i vim p elsm yckad ham n,
H v a d skatter i de äldriga palatser,
H vad ärofulla, m innesvärda nam n!
D u spörjer hvarifrän den kraften stam m ar,
Som detta unga lif sitt up p h of gaf?
S ä vet, att utan luft ej lä g a n flam m ar
Och lyckan aldrig knoppats för en slaf.
Nej, endast frihet alstrar och fu llkom n ar
O ch vecklar ut hvart g o d t och ädelt frö,
Förlänar kraft ät armen, dä han domnar,
O ch skänker m od att seg ra eller dö.
—
lg
—
Ja, h e ll dig*, stora d a g som sä n g e n manar
T ill lif m ed om otstän dlig trängtans makt,
H e ll dig, du h e lg a strid, som r e ’n hon anar
O ch sm yckar ut m ed fantasiens prakt!
H e ll dig, Ita lia , räddadt frân all vâda,
D in ädle k u n g och dina tappre man,
H e ll er ocksâ, I tvillingsystrar bäda,
F ritt slutna i hvarandras famn igen !
L a Bal ancel la.*
f e t susar frân bergen, d et brusar vid strand,
D e t glittrar p â böljorna klara;
D â lösas frân b o g en de starka band,
A tt täfla m ed storm foglars skara.
L a B alancella längtar att fara.
D et susar vid m ast och det brusar k rin g stam,
D er hvina de byar sâ gälla;
D o ck snabb som en pii öfver sk u m m et fram,
För hissade s e g e l som svâlla,
Frân kusten skyndar du, B alancella.
D u liknar en and, som vid v â g o rn a s bryn
T ill fly g t breder ut sina vingar,
D u liknar en falk, när m ot ljusa sk y n
H an djerft efter rofvet s ig svingar;
L ikt örnen ock du storm en betvin gar.
* Sa
ens stränder.
benâm nes
ett sla g s fartyg,
b ega gn a de
t ill
ku stfa rt
v id
N o r r a It a li­
F r it t svârm ar du sâ frân k u st t ill kust,
D e t vare nu m ö rkt e ller so ligt.
S ä näm nes din längtan, din h ela lust:
A t t le k a med faran förtro ligt.
D a är du ju st b eh a gsjuk otroligt.
M en som nar sâ vinden med tynande ljud
O ch blidkade hafsju ngfrur sm ila,
D ä lä n g ta r o ck du som sen ly c k lig brud
T i l l hamnen, den try g g a , : att ila
O ch va gga s,
Balancella,
t ill hvila.
Pâ C o m o s j ö n .
til c jufva mintie,
M ig om susa
I den kulna
V in tern att;
S k öna tafla,
K om att tjusa
M ed din färgprakts
R ik a skatt!
0 , din bild ja g
Ser i g lö d en
A f Italias
Som m ar än;
U r m itt hjerta
E ndast döden
K un de v ä g a
R y c k a den.
Stundens oro
Och b ekym m er
J a g ej känner
T y n g a mer.
Sail i dröm m en
N u ja g rymmer,
H vardagssorger,
L än gt frân er.
J a g tili ham nen
H ä n ry ck t hastar,
H elsa r äler
Com os strand,
O ch i första
»Barque» m ig kastar,
L ä g g er so rg lö st
U t frân land.
K lin ga, sâng!
Jag
V ill besjunga
D enna ljufva
H erdestund.
Vind, lä t slupen
S ak ta gu n ga,
Lyssna, lyssna,
M yrtenlund !
H vilk en tjusning!
Har en villa
O förklarligt
F attat m ig?
A lp en glöder,
V ä g e n stilla
Sp eg la r a f dess
B ild i sig .
—
24
H vad topaser,
H vad rubiner,
Gnistrande i
T usental.
G enom dränkt a f
L âgor skiner
Hafsfruns dunkla
Perlesal.
H o n beseg ra d
M äste svara
Q vällens k y ss, som
Brann sâ varm .
Se, af vällu st
Sk älfver k l ara
V â g k r y stall ens
Glatta barm.
S v â n g en facklan,
K ärleksgudar,
I naturens
B röllopsstund
Fam nen djupets
B lek a brudar,
Sluten m ed d em .
Ljuft förbund!
Se, de s m y g a
E r till m ö te
Frân den dolda
Bottenhäll,
.
T rycken dem i
E ld ig t sköte;
Snabbt Ayr söderns
Som m arqväll.
Dal, som sänkes
Djupt i drömmar
Om en flyktad
L ägas lust,
Lund, som tystnat,
K lara strömmar,
H astande m ot
Blom sterkust.
F ans i tiden
Paradiset
U ppenbaradt
S ä som nu?
Y anns m er herrligt
Skönhetspriset
Förr en afton?
S ä g m ig du!
Du, m in lyra,
Som vid »barquens»
S t ä f i ty sth et
H vilar dig,
B lo tt ett tecken,
L iksom arkens
H v ita dufva,
G if ät m ig!
----
26
-----
O ch ja g g rep min
T rogn a ly га,
V ille stäm m a
D en till k lan g.
Л ек, m en p lö tslig t
S ällsam yra
O m otständligt
M ig betvang.
T y ur djupet
T oner svalla,
T rän ga m ä k tig t
T ill m itt bröst,
L ock a gensvar,
H ö g r e skalla,
L âna änd tligt
T ordöns röst.
Strâlande, pä
Silfvervin gar
S väfva de m o t
H im m elshöjd.
O känd m akt min
V ilja tvingar,
D o c k m itt hjerta
S lär a f fröjd.
C om os stränder,
F jell och v ä g o r
Sam m ansm älta
P â en g â n g ,
------ ------- ----------
O ch min lyras
G uld i lâ g o r
Т у ekes sm älta
Som m in sân g.
M en m ed tankar,
Salla, djupa,
Fastän stum m a,
B röstet fylls.
M edan qvällen s
T im m ar stupa,
B o rg o -V ico s
D al förgylls.
S k öna bilder,
H v i försvinnen
I m ed som m am s
♦
A fton glans,
F öd des m enskan
B lo tt for minnen,
Och att vârda
B leknad krans?
Ä n d tlig t vakn ad
J a g m ig sluten
F ann till nattens
D unk la barm;
D röm m en flyktat
Som m inuten,
M en dess h â g k o m st
Brann dock varm.
Fjerran stjernors
M yriader
H ö g t pâ fästet
Brunno klart,
H än till Com os
H am n najader
F örde bäten
U nderbart.
Ljufva minne,
M ig om susa
I den kulna
Vinternatt,
S k ö n a tafla,
K o m att tjusa
M ed din färgprakts
R ik a skatt!
O, din bild ja g
S er i glöd cn
A f Italias
Som m ar än,
Ur m itt hjerta
E ndast döden
K un de v ä g a
R y c k a den.
Provence.
T p S ik te n s förlofvade land,
H em för k ä rlek och san g,
J a g p ä din prisade strand .
D röjde o ck sâ en g â n g ;
Ja! m itt ly c k lig a ö g a d ig säg,
Tjuserska, sp eg la d i djupblâ v â g .
V âren sin stäm pel har satt
N u p ä d itt. blom strande bröst;
Ljuft i den skym m ande natt
N ä k terg a la m es röst,
Tränsjukt tolkande sällhetens hopp,
S tig er ur doftande häcken opp.
M orgon en s strâle s ä huld
L er m ot den grönskande dal,
Stänker det rödaste gu ld
P ä O rangernas skal,
T rollar fram m ed sin herskarem akt
T u sen d e blom m or i b ro k ig prakt.
—
30
—
O ch när i m iddagens stund
S o len m ig bränner pâ kind,
G enom den sk u g g a n d e lund
Susar en svalkande vind,
L ugnas ater när dagen sin g r a f
B äddar i rodnande M edelhaf.
S ak ta dâ klingar i qvälln
V ägornas tynande svall
Fram m ot den skrofliga hälln
D er pä sin grund a f korall,
L ockar hem ligt ur grottornas fam n
L iksom ett eko a f älskadt namn.
S k öna och älskade land,
M âl för tanke och säng,
J a g p ä din prisade strand
D röm de ocksâ en g â n g ;
Och m itt ly ck lig a ö g a d ig sä g ,
Tjuserska, speglad i djupblâ v â g !
—
31
—
Karnevals-festen.
ill du g â i qväll p â balen?
H e ia stadens hau te-volée
T rä n g es om en plats i salen
H o s G refvinnan L a -F a r dée.
H ä r m itt kort, om du sâ vill,
O ch en dom ino dertill.
D er blir m askerad — för sy n s sk u ll —
D a m e m a sâ vilja h a’t,
Liten m ask är bra — för h yn s skull —
S k ä n k er den en viss éclat,
O ch d et skönsta stjernepar
B ä st i m örker sy n lig t var.
V ill du? — »Tack!» — B iljetten fick han
T ill Grefvinnans muntra fest;
S edan h eia natten g ic k han
D er, en icke anad gäst.
H v a d han erfor, han b esk ref
A n d ra d a g e n i ett bref.
»Forst ja g stod vid dörrn fö rlä g cn
(Orden föllo), blyg* och b lo n d ;
T y ck te jem t ja g var i v ä g e n ,
Och ej nöjet stört au fo n d .
D ock, s e n ja g en qvart sett pâ,
B ie f ja g dristig ja g ocksä.
ïS k a ll du stä och h ä n g a h a lsen
(Tankte jag), ditt arma fâr,
U nder heia andra valsen
Göm d i en a f salen s vrâr?
N ej!
B ryt m od igt puppans skal,
E ller undfly hvarje bal.
» R ik tig t vackra ö g o n verk a
Som elektro-m agnetism ,
B alkostym och ljussken stärka
Ej betraktam s stoicism .
Snart ja g fann det, ja g ocksä,
Och bjöd opp en dom ino.
»H vilk en m akt är ej en qvinnas
(H eist när hon är u n g och skön)
P ä de fält, der segrar vinnas
B lo tt a f m ildhet och den bön,
Som tar ursprung, form och röst
D jupast ur ett m enskobröst.
»Ja, pä balen drottning är hon,
H en n es spira dock sä len;
A nnan h y lln in g ej b eg ä r hon
Ä n hvad känslan tilldöm t r e ’n;
H varför icke tillstä det,
S om dock heia verlden vet?,-?
Sid en frasar em ot siden
V id m usikens g lad a takt;
Slöjan ned frân axeln glid en
B lottar — hvad?
H ar ja g d et sagt? —
Nej, vid sädan syn man kan
M ista m älet lätt min sann.
»Liksom blom m om a i kransen
K n y ta s par sâ tätt till par;
O sedd sjelf i yra dansen
G uldbevingad fjäril far,
S k ä n k er qvällens tidsfördrif
S yd ländsk lid else och lif.
>.N ä, ja g vet, i vära dagar
M ângen m ed g u d sn ä d lig min
J em t p ä tidehvarfvet klagar,
Föresp är en snar ruin,
Om man ick e ändrar sätt
Och b lott dansar menuet t.*
M en m in öm kan b lott du väcker,
E g en k ä r e moralist;
Grâ sâ lä n g t som v ä g e n räcker,
V ä g ditt h ö g m o d m ot min brist.
5
—
34
—
J a g vill njuta, du vill klandra,
F eien qvitta ju st hvarandra.
»Jag, för rest en, g lö m t d ig redan
F örr’n jag slö t min första to u r,
O ch ja g dansat m ä n g a sedan,
Gjort ât legio m in cour,
Т у sâ ville landets sed,
O ch ja g m äste fôlja m ed.
»Sm âningom allt m er förtrolig
M ed de sydländska m anèr,
Ej sâ häpen och o ro lig
M an som först om k rin g s ig ser!
R y c k e s bort p â glädjen s e lf
Innan man det anar sjelf.
»Yr och högljudd blir ja rg o n e n ,
F a st ja g knappast m ins om hvad;
Friare ocksâ façonen,
D e t hör till en m askerad.
Ljusen redan brunnit ut
Innan dansen ta g it slut.
»M asken faller.
B lickar brinna,
K inder glöda — ej a f harm .
H ar i Södern, kan du finna,
Gâr det lä tt att blifva varm .
A ck , tids n o g bland is och snö —
N ej, förlät, du N ordens m ö!
—
35
—
»Sansa dig, min sân g, och stanna,
M e n du hjertats stäm m a hör,
Träd ej u t m ed trotsig panna
Ö fver skäm tets r a och ro r;
L ifvet är ej blott en bal
U nder Söd erns k a r n e v a lh
S â han sk ref m ig.
J a g ett amen
I p o stsc rip tu m lade tili
O ch var nöjd m ed hans ten tarnen;
Litet löjlig, om m an vill,
M en dock sann hans teck n in g är,
D erför plats ja g g a f den här.
N u ett ord till s lu t
A tt klandra,
D et, min läsare, är lätt;
M ins den satsen dock, att andra
F o lk och länder, andra sätt.
Perlan g ö m s i m usselskal,
O ch hvad, tror du, p â en bal?
_
36
—
Hell v â r t H em !*
u dyra fostcrland, du hjeltesjälars am ma,
D e t rörda hjertats lo f och h y lln in g ta g cm ot:
D en kärlek du har tändt sk a ll oförblekn ad flam m a
I lyckans solskensdag, vid storm ars m örka hot.
J ag känner m ig sä g la d att bo blan d dina söncr,
J ag känner m ig sä sto lt att k u nna к alias din.
D in framtid strâlar ljus som svar p â mina böner,
M ed vördnad blickar ja g i dina häfder in.
H ur herrlig tronar du bland sn ö b etä ck ta fjellar,
H ur v ä n lig t blom strar du i dalars frida famn,
D u m innets älsklingsland m ed dina runohällar,
D in sagohäfd, din s â n g och dina sto res nam n,
M ed dina norrskensljus, m ed dina stjernelägor,
D in väna som m arqväll, din klara vinternatt!
F örsynen ty ck es d ig h a ’-rest ur b lâ a v ä g o r
Och h ö g st i fjerran nord som ljusets förpost satt.
E n förpost som k an ske E uropa ofta trodde
A f oväns löm ska sk o tt r e n sträck t tili m arken ner,
* I N izz a , v id en fest ju ltid e n
1861.
—
37
—
M en p â hvars vaktgrund än det friska stam träd grodde
S o m O xenstjerna bär och Brahe och Banér.
D e r C arla-kungar bo i folk ets trogn a minne,
O ch L ützens h e lg a nam n p â segerfanor stâr,
D e r y n g lin g e n ännu för fädrens bragd har sinne,
O ch frihet, klädd i stäl, som tro g en strandvakt gär.
D e t kan ej vara sannt, att nordbon h ö gre skattar
H v a d ö g o n b lick et g e r än sina fäders mod;
D e t sk a ll ej varda sagdt, att sam tid icke fattar
D e n ära och den glans de k ö p te m ed sitt blod.
N ej, dyra fosterland! F örsynen skall bevara,
S ä är vär glada tro, din framtid i' sin famn,
Och fria fjellar än i sek lers sek ler svara
M ed v ä ld ig t ek o s röst tili ljudet a f ditt namn!
F astän p ä fjerran k u st vi följe skilda banor
Och njute tacksam t här naturens rika skatt,
Oss kärast äro dock de g am la ärfda vanor,
S om främ st a f allt p ä jord ha fosterbygden satt.
Ja, so m m agnetnäln städs vill dragas em ot stälet,
S â vära hjertan städs ock dragas till d ig hän,
Och för vär längtan du är dock det h ögsta m älet,
Och under v ä g e n dit hvar landsm an är en vän.
—
38
—
Monaco.
J ä E lo m en neckros sâ skön, ur klara M ed elh a fs-v ä gor
P lö tslig t dykande opp m ellan d e g rönskande blad,
Sâdan ty ck tes du m ig frân h ö g a fje lle t betraktad,
Monaco, när vid dess fot först ja g d ig m ärkte en dag,
R o se n s bländande prakt tili k u sten utföre stig e n s
Branter lockade m ig, b lo tt för att bryta d ess stjelk;
M en när ja g nalkades dâ i g la d h ä n ry ck n in g tili m älet,
О hvilken un derlig syn!
V e x la n d e fä rg er och form,
P lö tslig t förbytt till Siren lâ g b lom m an för m ina blickar,
V e k lig t sträckande s ig der pä den y p p ig a strand;
K ransad -af Floras barn och a f solen s k y ssa r berusad,
Y arm som den tropiska vär, lju f och förföri.sk som den.
Sm äktande, ty ck tes d et m ig, hon s â g m o t djupet, som ätcr
S p eg la d e m ildrad och ren hennes förtjusandc bild.
—
39
~
C h i l l o n s slott.
ö g är muren, som du reser
Ö fver Lem ans v ä g ,
D jup är böljan, som din fasta
K lippgrunds fot besköljer,
O ch när m idnatt i sitt dunkel
D y stra hvalfven höljer,
Skrida sk u g g o r bleka, stum m a
Fram i dystert tä g :
H em sk a välnader a f offer,
D em ditt sk ö te döljer,
Gräa fäste, som d ig reser
H ö g t ur L em an s v äg.
—
4о
—
Pâ H ö g a l p e r n a .
äpen m atte jag- n yss ditt djup, du dal, som försvunnit,
B äfvande nalkades ja g forsen s fö r sä tlig a brädd ;
H änryckt skädar ja g nu och fröjdas ä t höjden ja g uppnätt,
Fröjdas ät alpen, som här stâr i sin h v ita ste skrud.
Susa, du lifvande flägt, som fly g e r p ä g lä n sa n d e vingar,
Däna, du snabba lavin, yra, du sk um m ande flod!
A llherskarinna, natur, du tv in g a r m ig o em o tstä n d lig t
H är att bevittna din m akt och huru m ak tlös — ja g sjelf!
%
—
4i
—
T e l l s Ka pe ll .
1er lä n g s h ä lv ä g en fram
Sp rän gde fordom till K ü ss пас h t
S to lte främ lingen, S ch w eiz’
H ârde förtryckare, Gessler;
H ä r sin sparade pil
San de befriaren T eil!
R u m m et h elg a d es s e ’n,
K a p ellet restes deröfver;
D o c k a f ett tacksam t fo lk
Skönare firas hans minne:
W a ld k a n to n em a s dal
Ä r ju dess stora kapell!
6
—
42
—
Di e J u n g f r a u .
ö g t em ot blânande h v a lfv et
L yfter die J u n g fra u hjessan,
K ransad a f drifvor;
Virande öm som a f skyar,
Ö m som a f stjernor m anteln
K r in g sina skuldror.
Badar vid middag-ens tim m a
B ländande anletsdragen
Stundom i strâlglans;
Döljer, när storm arne hvina,
T r y g g under g letsch ern s hjelm hatt
Stundom sitt hufvud.
M en när den flam m ande so len
Sjunker och djupt i dalen
S k u g g a n s ig sm y g er,
—
43
—
Sk ö n a st dâ sy n s m ig jättinnan,
L yfter en £ ik a f d o k et
B ort frân sin panna.
R od n ar som älskande brudens
K in d under brudgum s k yssar
R odnar och brinner;
Strälar som sköldm ön, den väna,
H vilan de ut bland käm par
E fter en h o lm g â n g .
M örka i h â g en de stända
V ä ld ig a alpers jättar
R und tom V alkyrian:
Och em ot henne, den ljusa,
Slutna i dunkla ringen,
Bidande blicka.
In g en a f dem hon dock aktar,
S ö k er allenast honom ,
Strälande guden,
Skänker b lo tt honom sin fägrings
Skäraste rosenskim m er,
Glöder a f kärlek.
F ruk tlöst hon älskar och brinner;
S o lg u d en ej b ev ek s a f
S öijande jungfrun.
—
44
—
H ejda det e ld ig a spannets
Färd em ot n y a verldar
Ick e h o n m äktar.
A rm a, din rodnad förbleknar:
T ätare k rin g din skuld ra
S v ep er du slöjan!
K anske, fast in g e n d et anar,
Gjuter du ty s t i natten
Sak nadens târar.
—
45
—
Alpstormen,
ill räddning skynden fort, ack skynden, vänner!
E n ry slig snöstorm rasar h ö g t pä fjellen,
Frân g le tsch em s toppar an das nordan kallt.
B land drifvorna, som växa, in g e n känner
D e n sm a la stig en mer, när sen a qvällen
I d y ster sk y m n in g börjar sv ep a allt.
V id d a g en s första sv a g a ljusning drogo
Min stackars man och främ lingen frân norden
T ill v and rin g sam m an öfver Scheidecks branter
I trots a f dimman, som lâ g tu n g p ä jorden,
I trots a f qvalm et och den falska Foen,*
S o m förde m olnen upp frân alla kanter.
F ö r g ä fv e s var m in vam in g, var m in bön
O ch d essa tärar, dem de b lott b elo g o .
О v e m ig, ve!
I denna köld, sä sträng,
H v a d ö d e väntar dem, när inneslutna
A f yrsn öns m assor och m ed krafter brutna
D e d ig n a ned p ä drifvans kalla säng?
* S â k a lla s fje ll-v in d e n i B e rn e r O b e rla n d .
-
46
-
M in m ake, förarn, ej e m o tstâ k ü n d e
D e n raske sv en sk en dä han lo g och sade:
» Ä r du en man, som ja g , o ch m ins du än
D e t fjerran land, der H a s h -d a len s m än
V id polens gräns sin h e m b y g d fordom hade,
S â följ m ig nu och visa m ig den s tig
S o m lä n g s m ed R osenlau i slin grar sig .
J a g har ej tid tili tv ek a n e ller bidan,
T y hem m a väntar m ig en älsk a d brud;
H o n skall tili vären bära bröllop sskrud.
B lo tt för ett fly k tig t moin, en qvin nas qvidan
K a n du ej n eka m ig e tt g y n s a m t svar;
P ä m ulen m orgon följer m id d a g klar.«
S ä g in g o de.
N o v em b erso len hastar
L iksom tili afsked utur tö c k n et fram
O ch öfver alpens sn ö b etä ck ta k a m
E n gloria a f purpurskim m er kastar.
M en snart dock sv ep es allt i dim m ans flor,
Orkanens vilda m akter hejd löst rasa
Och fylla oförtänkt m ed sk rä ck o ch fasa
D en gröna dal der eljest friden bor.
»Förbarma dig, о Gud, och sk y n d en vänner
I deras spär, ännu är tid k a n sk e!
Fins in g en — in gen här so m stig e n kän ner
O ch tili den armas â n g e st nu v ill se?»
S â bönföll makan, grät, b esv o r — fö rg ä fv es!
Ej att hvart bröst var kallt, h v a rt ö g a torrt,
Ej att hon visades m ed härdh et bort;
M en ack, när döden hotar, stund om q v ä fv es
D en m enskokärleks eld som eljest brinner
—
47
—
I hjertats djup, och m annens m od försvinner.
H o n endast tvek an och försagdhet fann,
O ch drifvan v ä x te och allt hopp försvann.
M ed nästa d a g en först, när storm ens yra
S ig saktat och â n y o solen sken
H ö g t pâ en him m el m era b lâ och ren,
F râ n M e jringen m ot fjellen ste g o fyra
H and faste män.
D e fanno intet spâr
A f dem som vandrat sam m a v ä g i gâr.
M en m orgonvinden, som p â lätta vingar
K r in g W ellhorn lekte, lyftade en flik
A f nattens slöja.
H v ilk en syn!
D e n bringar
U r drifvans fä n g sel endast tv en n e lik.
N ä r s o rg e tâ g e t g en o m dalen skred,
Sjön k förarns enka död a f skräck till jorden,
O ch innan äret än till slu tet led,
E n bleknad ros a f frosten bröts i norden.
Franz.
et var i P rag.
H e it v isst den d a g en
Lär sen t försvinna ur m in h ä g ;
A f tvenn e raska h in gstar dragen
E n v a g n ja g p lö tslig t för m ig sä g .
O ch h ö g st p ä den, m ed so rg lö s hällning,
M en sällspord kraft i arm, en m an
H ö ll töm m en.
Gud v e t h v a d förtrolln ing
Strax drog oss häd a tili hvarann.
»H ör hit, min vän!»
H an redan stannat —
»H vad heter ni?» — »M itt nam n är Franz;
D e t är sâ g o d t som n ä g o t annat,
B lo tt det m ed tro och heder vans.
»V ill ni en stund m ig följa, herre,
S ä var välkom m en och s tig in!
N i m än gen städ s tör äka värre,
H an lade tili m ed k n ip slu g m in.
—
49
—
»Min v a g n har rullat m il s â m ân ga
P â gators stenar, vä g a rs grus,
O ch under âr och skiften lâ n g a
D e n Ijenat Franz till hem o ch hus.
»Jag vördar P r a g som b a m sin m oder,
J a g älskar h ö g t dess ädla drag,
O ch känner v ä l d ess slo tt och stoder —
D e t skall ja g visa er i dag.»
S â sagdt, sâ gjordt.
E n klatsch, en annan,
D e t arma spann var värdt en suck;
M en Franz strök y fv ig lu g g ur pannan
O ch sm äsvor vid San kt N epom uk.
D e r satt han m ed sin nötta piska,
L ik en artist m ed pröfvadt stift;
H uss, W enzel, W a llen stein och Zizka
H an m anade ur sek lers grift.
J a g dem och flere sä g ; hur ty d lig t
I d a g en trädde deras drag!
D e r spreds ett sällsam t sken, ett sydligt,
E tt blodrödt kring det g a m la P rag.
V id altaret i fridens bo n in g
F ö rsä tlig t g ö ts en broders blod;
P relater m essade försoning
N är H u ss sitt b äl b e s te g m ed mod.
7
5о
—
Frân dystert tornrum astrologen
M ot blekn ad stjernbild stirrar än,
Och än för blinde d em a g o g en
D e darra, B öhm ens riddersm än.
P â h vita b erg et s la g et brinner,
Blodström m ar fukta M oldaus strand.
O ch snart, ett stjernskott likt, försvinner
K u n g Fredrik utan vän och land.
M en äter darra B öhm ens ängar
V id sven ska fältkanonens skott,
»D e Pragare» ur sina sängar
A f K önigsm arck up pväckas brädt.
S e ditât!
Hradschin, kejsarborgen,
vStâr so lb ely st pâ höjden der;
Märk hur p ä gatorna och to rg en
B eherskande den skädar ner.
D er stär den sven sk a här.
B lo tt freden
K an ly k ta d t se dess segerlopp;
T ill h elg a Jungfrun gjordes eden,
H on var det skrämda fo lk ets hopp!
Om hennes förbön m ildt afvände
D e t öde staden förestod,
P ra g skulle, för den hjelp hon sände,
P ä to rg et resa hennes stod!
—
5i
—
O ch förr’n det första sk o ttet brunnit,
E tt fröjdfullt bud om fred m an bär.
Nu, fastän K önigsm arck försvunnit,
Sta r bilden än som minne der.
Sn art andra taflor trädde äter
F ö r van dram s syn, i b rok ig m än gd;
M in läsare, du dock förläter,
A t t teck n in gen blir sam m anträngd.
T y sk u lle ja g d ig allt berätta
H v a d Franz m ed sto lth et sade m ig,
D itt tälam od ja g torde sätta
P a värre prof än passar sig.
H a n v iste W indisch-G rätz’s-balkongen,
D er qvinnoblod o sk y ld ig t rann;
D o c k m ed en suck, ty denna g in g e n
H an skäm des för sitt P rag, m in man.
S e, ja g var icke här den tiden,
O ch v ä l var det — fast bättre än,
K anhända, om ja g dâ i striden
F â tt banesär, som m a n g en vän!
S â g ni R a d etzk y ej? — H v a d skada!
E n sâdan aldrig m er vi fä;
J a g lärt i blod för honom vada
O ch g en o m dödens skurar g L
—
52
—
Soldaten, när han syntes bara,
F ick mod.
H an näm ndes ju vär far!
Custoza, Som m a och N ovara
B evittna hur sitt namn han bar!
N u hvilar gam le fältm arskalken
H e it lu g n t i sina fäders graf;
M en frân min vakt vid katafalken
A ll krigstjenst ja g pä bäten gaf.
Freds-generaler är n o g g o d t om,
Och stora staber likasä;
I gam isonen ha de brädtom,
Men se i fält, hur g ä r d et dä?
B äst är kanske det blir förtiget,
Men ja g vill kallas för en gäck,
Om hären trott, s e ’n sista kriget,
P â nägon ann’ än B enedek.
L ängt bättre dä vär ovän hade,
När hans soldat i krig s ig gaf;
H an visst g eväret to g — m en lade
I ränseln dold sin marskalks-staf,
Och m ängen ur de g lesa leder
S te g h ö g t till slut i grad och glans.
Ej sa hos oss.
Förlät — ja g beder __
N i missförstär ej gam le Franz.
—
53
—
D e t är väl sannt, ja g räkat titta
F ö r djupt i flaskan in en qväll, —
M itt straff b le f grym t, ja g döm des sitta
I krum en dag, och sju — i cell.
Ja g var dock näm nd sergeant, min herre,
O ch dittills tjensten ärligt skött;
N i ana kan hur m y ck et värre
So ld a ten dä lär bli bem ött.
N ej!
L efv e friheten och fröjden
A tt râ s ig sjelf G uds lä n g a dag!
F a st ringa är m itt kall, pä höjden
A f denna ku skb ock sty r dock jag.
O ch fär ja g b lott m itt öl att dricka,
F â m ina hästar foder nog,
S er ja g ibland en vacker flicka,
L ik den oss m ötte ny ss — och lo g ,
O ch blir vär stad som förr befolkad
A f tu sen resande hvart är,
D ä är min heia önskan tolkad,
J a g so rg lo s m ot min framtid gär.
M en hur ja g pratat! — T iden hastat,
S a h e t är solens g lö d i dag;
I afton, herre, när ja g rastat,
V i g ö ra än en färd kring Prag!
1
r
-
54
—
Ziganki.
J E lk y m n in g är inne, sakta förbleknar
Glansen pâ K rem lins g y lln e kupol.
Sinnet i sommarns qvälldoft ju veknar,
Grip dâ guitarrens s trän gar a f stäl.
K lin gande Czardas bjuder tili festen,
M örka Ziganki blicka m ot g ä sten :
»S a zze liij, sa zzeliij mcniâ do s m e r ii!» *
Skaran sig ordnar, tonerna fly g a
Som en Saharas hvirflande storm;
Ömsom likt ormar listigt de sm y g a ,
Ömsom a f falken lâna de form.
Bor ej en rysning dold uti sängen,
Sprängande bojor, tagande fängen?
э S azzclû j, sa zzelü j jnenid do sm erti!»
*
>F a m n a
mig, f a m n a
mig
tröget tili d o d e n .»
O m q v ä d e i en z ig e n a rsâ n g .
-
55
—
L ederna öppnas, qvinnor och täm or
S v ä n g a i ring m ed glam och m ed gny.
Strâla d e ej som tindrande stjem or
G länsa frân m idnatts svartaste sky?
T a k ten förökas, cirkeln blir trängre,
B lickarnes pilskott län gre och längre:
» S a zze liij, s a zz e liij meniâ do s m e r ti!»
E nsam bland alla dröm mande dröjde
V id sin guitarr den vänaste mön,
S ä n k te sitt hufvud, äter det höjde,
Slöjad var blicken, dock h u m skön!
M orgon en s rodnad m yste p â kinden,
Purpurn k rin g skuldran sv ep tes a f vinden :
» S a zze lû j, s a zz e lû j meniâ do s m e r ti! »
Sto d vid din v a g g a , ökn am as dotter,
F é e m a s drottning fadder en dag?
G af hon att gälda torftiga lotter
F ä g rin g en s gâfva, m akt och behag?
A ck , i din blick röjs vem od pâ gründen
M idt i den glada, yrande stunden:
»S a zze lû j, sa zzelû j meniâ do sm e rti!»
P lö tslig t e tt stjem skott flo g genom kretsen,
K retsen s ig vidgar: henne g if plats!
S irlig t och stolt hon trader i spetsen,
L ik en prinsessa ur sitt palats.
Sk älfvand e häfvas skuldrom as vâgor,
Ö g o n en k asta gnistrande lâgor:
»S a zze lû j, sa zz e lû j meniâ do s m e r ti!»
—
56
—
H ö g re och högre k ö rem a ljuda,
Vildare träds zigenare-dans.
L ock am e flyga, pu lsam e sjuda,
Yrande nöjet svänger sin lans.
Bländande bild, a f tränad om gjuten,
О att tili timmar b y ttes m inuten!
»Sa zzelû j, sa zzelû j meniâ do s m e r ti I »
S än gen förstummas, sy n en försvunnit,
Liten Ziganka sitter alien;
M ärker ej sjelf det bifall hon vunnit,
Sm y g er frân festens slock nand e sken.
Dröj dock i toner, ä lsk lig a h ägrin g,
M innet bevare trö g et dess fägring!
s Sazzelû j, sa zzelû j meniâ do sm e r ti h
—
57
—
Monrepos.
rött att jem t i ryrriden ila
U tan rast och utan ro,
Fog-eln änd tligt längtar hvila
V in g en i ett fredligt bo.
Sk alden ofta liknar fogeln —
V ill hans känslor du förstä,
Följ m ig dä tili M onrepos !
T ank d ig först en höjd, der sk o g e n
R ik a st i sin fägring stär,
O ch i bokars sk u g g a trogen
S â n g a m sina toner slâr;
T änk d ig sâ en enkel b on in g
I en ram a f som m argrönt:
Ä r m itt hvilohem ej skönt?
Ej m ed k y lig prakt de präla,
D e ssa land tliga gem ak;
M en vill du m ed trohet m âla
8
-
58
-
T refnad och b eh a g och sm ak,
T a g paletten, doppa penseln
Och g ö r taflan enkelt sann,
S om du v'erkligheten fann.
V and d ig se ’n och skâda neder
H än m ot Coblentz och Neu- W ied,
F ör din blick hvad syn s ig breder
Full a f värme, ljus och frid!
R ik a slätter, fagra kullar,
Vater Rhein i lângsam t tâ g
H välfvande bland dem sin vâg.
Främ ling, bort du fär ej drag-a,
Nej, träd in, här är d ig väl;
H varje m örkrets bild förjaga
U tur djupet af din själ;
Likt ett skuldlöst barn b lif äter,
T y i denna helgedom
B or en en gel, h ö g och from.
—
59
—
Hem!
Ж еш ,
O em otstândliga ord!
Som m aren grönskar i nord,
Fram m ande jord
L ä n g e ja g tram pat pâ färden,
L ängtar till vänliga härden,
L ängtar tili hem m et i nord.
H em ,
H errliga fädem esland!
H jertats olösliga band
M ig vid din strand
Och dina klippor har knutit;
S ak nadens tärar ja g gjutit,
S k ild frân dig, fädem esland.
H em ,
H ur du m ig leker i h ä g !
A n garen sliter sitt tä g .
—
6о
—
B lidare v â g
Sunnan än aldrig- bebädat!
A ld r ig at fören ja g skädat
Ä n m ed sä längtande häg.
H em !
D u m ed ditt vördadc namn,
B lif nu min try g g a d e ham n!
Öppnen er famn,
M oder och bröder och vänner!
H änryckt min h em b y g d ja g känner,
Arans och trohetens hamn.
—
61
—
Borgruinen.
n herrlig dag, sä la n g t som ö g a t hinner
Frân slottets torn — vid pass to lf m il omkring- —
A f nyfôdd vârprakt öfverallt det finner
E n enda sa ftig t ljusgrön jättering-.
D eröfver d a g en s un ga härold brinner
L ifgifvande ât jordens skilda ting-,
A c k , utan so l hvad vore vä l naturen?
H ur m enskans lifslott?
B lo tt i m örker buren.
K rin g y p p ig dalgân g, rik pâ skördar, sluta
Sin ram de grö n a berg, der drufvan gror,
H o n som till slä g te ts fröjd och kraft vill gjuta
S itt ädla blod, ett arf frân far och mor,
Som b a m och b a m b a m m ed förtjusning njuta,
Och som hvar nästa — nästan gjort till bror,
Fastän, tyvärr, när nästa m orgon grydde,
M ed vinets âng-ог broderskapet flydde.
6 2
—
E n sagoverld b ie f fostrad här.
H ur g ern a
J ag ville bikta dig, о borgruin!
Hur gerna vore ja g den ty sta stjerna,
Som fordom kanske g en o m fönstret in
F örstulet blickade pâ tro g en tärna,
När h em lig t m öte hon g a f sven n en sin
Och vid hans bröst om ostörd sä llh et dröm de,
F a st tidens grus snart bädas aska g ö m d e.
D ock trofast kärlek är ett barn a f ljuset,
D et eviga, som lifsens fader skänkt;
Ej m edvetslöst han lägar lik som rusct,
Som ur försätliga pokalcn blänkt;
B esinningen han jagar ej ur husct,
Nej, dä han ljufvast känt han ädlast tan k t;
E n h e lig m akt i alla lcfnadsöden,
H an lefver qvar i sängen, cfter dödcn.
E n sädan kärlek korstägs-tiden am mat,
I nöd och lust beständig, djup och varm ;
N är ädla jungfrun b ly g t sin k än sla stam m at,
F ick kraft a f hennes färger riddarns arm.
K rin g vigd a fanans kors de tr ö g e t flam m at,
M ot Sarraceners svärm, i stridens larm,
A tt viras sist kring ärorika glafven,
D ä segrarn böjde knä vid h e lg a grafven.
Till klostrets hamn den rena jungfrun flyd de
N är dödsbud hviskadt b ie f frân österland,
M en om det budet icke sannin g tydde,
Om riddarn oskadd kom frân fjerran strand,
H ur ädelt tâ lig dâ sin ed hon lydde:
T ill afsked endast räckte hon sin hand;
O ch sâ i cellen eg d e hon blott böner
F ö r den hon älskat h ö g st bland jordens söner!
N är hon försvann, en g lö d h et perla blänkte
I riddam s Öga.
Stum frân hem och härd
H an ilade, och hjertats sorger dränkte
I nya strider p ä sin dystra färd;
H a n s lif b le f fejd och tvekam p.
Ofta sänkte
S ig g en o m b m stn a h a m esk ned hans svärd;
D o c k hvart han gick, ej lyckan mer han kände;
T ill fädrens slo tt han aldrig âtervânde.
Se, derför stâr du, lik en vârd pâ griften,
V ältalare än i din stum m a sorg.
O ch skönt är derför ock att tyd a skriften
U r dina m urars famn, förfallna borg,
O ch dröm m ande om medeltids-bedrifter
F ö rg ä ta g rä let pä vär nutids torg,
D er svarta ström m en gjuts i löm ska tvister
Och fred är köp, och lagern lön för lister.
V isst är det sannin g att sin sam tids lyten
M an m er än fom tid s fatta kan och se.
H var tid har sina sär som sina byten,
Sin skatt a f ly c k a som sin ty n g d a f ve,
O ch huru än I k la g en eller skryten,
E tt kainsm ärke baren I som de;
D o c k här i sk u g g a n a f det gam la slo ttet
B lo tt äran m innes ja g och glöm m er brottet.
K anske att qvällens fläkt en helsning- sänder
E m ellan fjerran skilda grafvar än?
Vid mânans sken, med äterknutna händer,
K a n sk e att älskande fâ g ä igen?
K an sk e i obekanta stjerneländer
H ar vännen ater letat upp sin vän?
H vem v et hvad evigheten har a tt svara?
Till dess — sin g âta borgen m ä bevara.
M a r i e nl y s t.
j F V e n ^et 8Tun(*ar> sty r försigtigt,
H â ll i rodret stadigt riktigt,
F risk är bören,
S e ât fören,
Gira icke, det är vig tig t.
R o r i lä!
Klart, berga s eg e l
Och ta g tö m m ot n â g o t te g e l
A f den bry g g a ,
D er vi tr y g g a
L ä g g a s efter kon stens regel.
F a st i land!
O ch nu vi bâda
A tt naturens prakt beskâda
Göra runden
U p p ât lunden,
D er ett sällsam t lif ty c k s râda.
—
66
—
E n r e g ’m entsm usik m ed trum mor,
H orn, basuner och trum peter,
Omhvärfd u taf barn och gum m or,
Strax bredvid pä gröna ä n g en
»Tappre landsoldat» stäm t opp.
I b e sla g för lä n g e sedan
Ä ro alla bänkar tagna;
L ät oss promenera, m edan
Ä n det värsta vim let rädor,
U ppât kullens topp.
D er är H am lets g r a f belägen.
Tviflar du?
L ikväl sä lärer
Oss frân fordom tid en sä g en ;
S hakspear’s snille sä g n en h e lg a t
Trots kritikers bittra fejd.
In gen törs den h ö g t förneka,
P latsen är för resten herrlig,
Sundet nedanför syns lcka,
Hundra-ära bokars kronor
Bjuda oss m ot solen lejd.
S en tili slottet.
O ansenligt,
Till ett badhotell förvandladt,
Jag vill tilJstä, knappt förenligt
M ed prins H am lets nam n och äclla,
H ö g stä m d t dystra svärm eri.
N y a tider, nya sed er :
M en’skan kan ej heller lefva
S tändigt blott a f sä n g och heder.
E nsam t njuten tör i längd en
Sädan spis väl m ager bli!
M er rom antiskt är a tt ja g a
S jelf sin stek tili m iddagsbordet
Ä n vid table d ’hôten ta g a
F rukten blott a f andras möda;
B ä st dock lyda nöd tvängs la g .
F u k tad t a f g o d M arcobrunner
T y ck s ett radjur alltid sm akligt.
T om s dertill ett g la s Burgunder,
D ä förflygtigas hvar saknad,
L yn n et stäm m es om tili fe s t
N är om sider aftonsolen
D alar ned m ot >V estersk o v en »,
V i frân bordet skjuta stolen.
Т у nu g â r blott fina verlden
U t p â vandring i allén.
Ick e lä n g e plats vi sökte,
B lo tt ett fâtal ânnu kom m it.
M en allt m edan lu g n t vi rökte
V â r havanna i det gröna,
Sam las hela haute voléen.
D er en invalid frân sista
M innesgoda krigets tider,
S o m m âst venstra ben et mista,
V acklar fram p â sina kryckor,
L idande och blek och matt.
S ö k er v ä l ur friska hafvet
N y a krafters flöden hem ta?
M en hans ungdom slif begrafvet
— Grafven prydd m ed silfverkorset
B ie f e n februarinatt!
A rm i arm bred vid h varan dra,
B rynta bäd’ a f vind och krutrök,
S yn as nedät stranden vandra,
Stadda i ett lifligt samtal,
T ven ne a f marinens man.
S ist m ed tappre Su en ssen följde
D e till blod ig nordsjödrabbning,
D er m ed ärans krans s ig höljde
K orsbaneret, sk ä n k a f him len,
»Gamle Dannebrog* igen.
L ängre fram pä stora v ä g e n
T rängs en artig sam ling »rädcr»
K rin g en tös, som halft förlägen,
H alft behagsjuk bjuder svala
D ryckesvaror lä g et kring.
L ä t oss denna grupp betrakta,
M ärk hur nägra sprättar hviska
D er i flickans öra sakta —
Skada, a f sä söta fraser
Ej vi höra nägon ting.
M en se dit!
Frân hufvudstaden
Glada eleganta damer,
L ockade af salta baden
Och sä songens m untra samlif,
Sopa dam m ed sidentyg,
E ller trängt sig inn estän ga
Inom granna schalars bojor,
A tt ej nä g o n blick m â tränga
A llt för djupt, dâ vissa herrar
V ä g a granska dem i sm y g .
D o c k lâ t k ö n et fredadt vara,
H ittills det beherskat verlden,
O ch jag- tänker, den i fara
A r att fram gent sä beherskas,
L y c k lig i sitt slafveri.
Om nu herskarinnan lyder,
S je lf slafvinna, d ygn ets moder,
H en n es blick sä ljuft dock tyd er
M y ck et som a f realisten
H ä lle s blott för tokeri.
V ackra tyck as de och unga,
V ä n lig t artiga och glada;
Pa ssa här väl former tunga?
Fort m ed dam em a vi göre
V ä r bekantskap rätt och slätt.
T änkt och skedt.
E j skäl tili änger.
S o len künde g y lln e spannet
K ört i hafvet m ân ga g ä n g er
F örr’n vi önskat tim man slagit
Frân d et m ötet tili reträtt.
Som m arbrisen m attad tynar,
Sundets v â g blott sakta dynar
R und t kring gründen.
Genom lunden
Cynthia bât och se g e l synar.
S ä god natt!
V i ljudlöst glid a
U t frân land pâ rym den vida,
K urs m ot Sk ânc,
H ulda mâne,
Tills vi landet der förbida.
BALLADER, К ANTATER
OCH
TI LLFÄLLIGH ETSSTYCKEN
V ild s j ö n s r o s.
Legend iran Baden.
0 Г n tra^:t
vet der hundraära tallar
I ständig- grönska kransa hvarje ball,
D er storm ens sus i m örka kronor k allar
M ängdubbladt eko mellan Schw artzw alds
!
fjell;
!
M en der den göm da skogs-sjön vindlös breder
j
S itt kalla täck e öfver om ätt djup,
j
Till hvilkens brädd knappt nägon g an g stig leder
Och p ä hvars bölja aldrig sâgs en slup.
Dock, sä g er sagan, ä r ej trakten öde,
F a st m enskor sällan sig förirra dit;
D er dödlige ej vistas, bo de döde,
Och n ä r i qvällens skym ning dimman hvit
io
U r ty sta vattnets sköte stiger sakta,
F ö r van dram s häpna blick sâ u nderbart
(Om han blott eger mod att dem betrak ta)
Fram trollas väsenden af sällsam art.
De sväfva lätt. pa vägen, sänkas ljudlöst
F rân trädets topp, befolka strand och skog, --Förläten om m itt tal er synes gudlöst,
J a g blott berättar, det är u rsäk t nog! —
Till trots a f är och hvälfningar och strider
Den gam la sägnen har fortplantat sig
P ä folkets läppar ifran flydda tider;
J a g qväder om den som den qvads för mig*.
Fern g än g er seklet re ’n sitt kretslopp än d at
S e’n herdegossen A rno denna tr a k t
M ed flöjtens toner uppfyllt och förbländat
M äng ungm ös sinnen m ed sin fägrings m akt.
H vem var han?
Icke nägon dödlig kände
H ans härkom sts underbara hem lighet;
F öräldrar ej han egde, ej en frände,
Men fostrad var blott af barm hertighet.
H an växte fort, blef stark, b lef oförtruten,
I hâllning vida skild frân bygdens folk;
Men sällsamt dröm mande likväl och sluten,
E n hem lig anings halft m edvetna tolk,
S ä var hans själ.
I n ätter som i d ag ar
H an irra sägs kring Vildsjöns brädd,
A llt m edan äldrig fosterfader klagar,
A tt tom i hem m et ständigt stä r hans bädd.
M ed hvarje âr som gick han m er och m era
F ö rtro g en b lef m ed vildm ark och m ed skog;
D en sköne ynglingen forsm âtt allt fiera
B land bygdens döttrar, dem han spotsk belog,
N är de m ed sänkta blickar honom m otte
O ch hviskade förstulet : »Ä lska m igU
D et var som han dem ej fôrstâtt.
H an stötte
D en räck ta handen bort m ed köld frân sig.
H vad sökte A rno väl i ödem arken?
M ân nâgon grenrik hjort, som flytt m ed skräck,
A f stôfvam spârad och förföljd, ur parken.
Och höli sig dold p â denna öde fläck?
M ân n âg o t vilddjur, som p â herdens hjordar
F ô rsâtlig t lurade i mulen qvâll?
Nej, hören hvad den gam la sagan ordar,
Som den förtäljes än i Schwartzwalds tjäll.
D et är sent om hösten,
H a n blott nitton âr,
D â ur Vildsjön rösten
F o rst hans öra nâr.
A m o stannar tjusad
P â den skum m a mon,
Lyssnande berusad
Till dess Ijufva ton.
S nart den klingar âter
S m âktande och mildt,
Stundom beder, grâter,
Irra r stundom vildt;
.
—
76
—
A rnos själ betages
A f en sällsam m akt,
O m otständligt drages
H an tili Vildsjöns trakt.
Himm el! se hvad h äg rin g
D er p ä vattnets bryn!
Öfverjordisk fägring
B lottas för hans syn,
Sm ekt af m ânans strälar
Nymfen nalkas land —
Ingen pensel m älar
A rnos bild pä strand!
M ânans silfver höljes
A f en kolsvart sky,
Skynda! — synen döljes —
Y ngling, faran fly!
T ro den hem ska aning,
Som dig hjertat ger;
Sam vetets form anin g
Ej du tyste ner.
Dock, han m äste stanna,
M olnet snabbt försvann,
K la rt kring snöhvit panna
S trâlen äter brann;
S peglades i hennes
Ö gas djupa blä, —
A f dess eld förbrännes
S tackars herden dä.
I hans fam n snart sluten
D jupets dotter lâg,
L ik en lilja, bniten
N yss u r vindlös vâg.
R o d n a d sakta röjdes
P â dess kind, sâ Ъіек,
Barm ens vâgor höjdes,
R ö sten ljöd s-ä vek:
»L änge re ’n ja g brunnit
D a g och n att för dig,
F a st m itt rop ej hunnit
D ig p â fjerran stig.
Ä n d tlig t ja g dig funnit,
Y ngling, se p â mig!
D u m itt hjerta vunnit,
Vill du älska mig?»
S varet m ä förtigas . . .
V id den stilla sjön,
M idnatt, sä g du vigas
Y nglingen och mön.
D eras suckar hörde
B lo tt den m örka tall,
In te t buller störde
D eras känslors svall.
Verld, som alltid dömde
Skoningslöst och kallt,
D ig nu A rno glömde,
Pligter, hem och allt,
_
78
-
Ja, ock att hans dyrkans
Förem äl p ä jordIcke vunnit kyrkans
H elg a bifalls ord.
M edan m änan stänkte
Ljus frän molnfri höjd,
De förtjusta skänkte
A t hvarann m ed fröjd
V arm a hjertats bästa,
H ö g sta kärleks skatt,
R ä k te s äter nästa
Stilla m änskensnatt.
V eckor snart förflutit
Som en k o rt sekund,
F astare de knutit
K ärlekens förbund.
T anklöst bäda lä g a t
I sin villas famn,
M en de aldrig fräg a t
Om hvarandras nam n.
Dock en natt, n är skum m a
Dimm an utbredd lâg,
O ch de sutto stum m a
V id den svarta väg,
D ä ett styng, hvars sm ärta
V ar likt sam vetsqval,
Träffade hans hjerta,
Styrde sä hans tal:
»O, hvem h ar ja g gifvit
M ig i väld, min Grud!
O, h u r har ja g blifvit
L ockad tili en brud
Som ej nägon känner,
I hvars hulda fam n
Oron dock m ig bränner, —
S äg! hvad är ditt namn?»
D ödlig blekhet spred sig
Ö fver jungfruns hy,
T y st hon böjde ned sig,
A tt hans blickar sky;
N är hon upp sâ g äter,
V äldsam t hjertat slog
O ch hon grät.
S â g räter
Den, hvars sällhet dog.
»Djerfve gösse, spöij ej
M er derom.
J a g fick
In te t namn, m en söij ej,
V änd ej bort din blick.
N yckfullt ödes lotter
O jem nt falla ju,
N äm n m ig: V ägens dotter;
S kogens son ä r du!
»A kta dig a tt störa
Villan ljuf och skön,
K om , a tt sorglos höra
K ärlek s blyga bön.
—
8о
—
T ro dig ej bedragen,
Och min suck förlät;
Snart, ack, snart g ry r dagen
Och vi skiljas ât.» —
»Hulda väsen, fly ej
S â hvar dag din van!
M orgonrodna’n sk y ej,
H vad göг dig väl den?
J a g dig svär att skydda
M ot allt ondt, vid Gud,
B lott du till min hydda
F ölja vill som brud!»
»0, min älskling, tala
Icke sâdant ord!
B lâa grottan svala
Och ej grönklädd jord
B lef m itt hem, min hydda,
H v ar — ej dödlig vet. —
H em ska m akter skydda
D enna hem lighet.
»Till din hem bygds dalar
A ld rig leds min stig,
B lott med fruktan talar
Jordens b am om m ig;
T yst, att ej din lyckas
Sol du blekna ser,
Ser i djupet ryckas
M ig för alltid пег.» —
—
8i
—
»Nej, ditt svar b egär ja g
Strax.
I Jesu nam n
G if det, eller svär ja g
F ly din falska famn,
F ly sä längt, a tt m innet
E j ens följa kan,
O ch det qvalda sinnet
T röstas — a f en ann!»
L ik en m ordbrands fiamma
Glödde nymfens kind,
B lektes i detsam m a
A f en dödskall vind;
A fundsgiftet brande
D jupt i yppig barm ,
H a te t blicken tände,
S kuldran skalf a f harm.
»Ve mig, ve m ig, arma!
G rym är ödets lek,
O ch din ed, den varma,
V a r d ä endast svek;
L ik en vanlig qvinna
M äste fruktlöst ja g
F ö r en dödlig brinna,
T ro p ä lyckans dag.
»Bort frân mig, du däre,
S toftets usle träl.
S trafflöst ingen säre
N jmifens qvalda själ.
11
82
—
—
Ja, din bön skall höras,
Skall uppfyllas sä,
A tt för alltid störas
A ll din glädje mä!»
H on siet sig lös m ed vâld.
I n y v äck t ä n g e r
Vill A rno fatta hennes höjda arm ;
Förgäfves!
Hon, som vid hans k ä rlek ssän g er
Sjönk fordom vällustrusig tili hans barm ,
Ä r obeveklig nu, liksom det öde,
H vars hem lighet i djupet graflagd var.
H on glider ned, allt längre, i det flöde,
XJtur hvars n att nyss hoppet henne bar.
E n neckros sam p ä skogssjöns k lara sp eg el
B land sina dunkla blad, heit n ära land;
Dess blomma, bländande likt m änlyst segel,
B röt nymfen ty st och kastade m ot stran d :
»Se der m itt nam n!
O, stoftson, du h a r vunnit,
J a g skall förvissna fort som blom m an der,
D ock » Vildsjöns ros» en g â n g likväl h a r b run nit
A f m ensklig kärlek.
H on ej m er begär!»
D er sväfvade en ham n p ä rörda v ä g o r
B lott en minut, och m änan sjönk i skog,
Och m orgonrodnan, pä sin char a f lägor,
U r östem s port k rin g ljusnad him m el d ro g ;
D ä sjönk hon ljudlöst.
M en en nam nlös sm ärtas
H alfqväfda suck p â y tan dröjde än;
E n vindflägt b ar den, m ed ett b rü ste t hjertas
Qvalfyllda budskap, tili en saknad vän.
-
D et v a r till A m o.
Вз
-
H an stod qvar p â stranden
I stum förtviflan, stirrande ä t sjön;
E n vissnad neckros i den kalla handen
H an kram ade och stam m ade en bon;
N är solen skingrat snart de lätta töcken,
A f ângem s solstyng träffad, sprang han opp;
F râ n denna stund i Schwartzwalds vida öken
H an irrat fridlös, utan m âl och hopp.
«
S â lydde sängen, som ja g en g â n g hörde
I denna dystra, sagorika trak t;
E n strän g uti min egen själ den rörde
M ed underbart oem otstândlig m a k t
N ä r ned frân blâa alper storm en bru tit
O ch skakat furan som p â strandhälln stâr,
J a g ty c k t m ig hôra A m os suck och gjutit,
F a st ingen s â g det, en förstulen târ.
F a s a n s b o r g och d ö d e n s b r u d .
(The Castle of Gloom.)
Legend frân Skotska Högländerna.
levons dubbla k ällsp rän g brusa
N edät branta klippans rand,
V eka tärepilar susa
P ä den skum besköljda strand;
M en der ofvan björkars ljusa
L ockar fläta sina band
I högsom m arqvällens läg o r
Öfver sam manflutna vägor.
D er som branten djerfvast böjes
Öfver skum m a klyftor fram
S tär ett slott, dess gafvel höjes
M örk som äldrig furustam ;
Ingen lifvets gnista röjes,
F râ n dess salar intet glam ,
V ak t om kring den öde borgen
H äller sekelgam la sorgen.
-
85
-
Främ ling, dyster är min saga,
Som den sjongs af bardens mund.
O, dess fasor mân de ja g a
U r ditt öga sömnens blund;
Skuld och qval förenta klaga
U r den brustna rnurens grund,
N är p ä Campbeils borgruiner
M innessängam s fackla skiner.
P ä slo ttet Campbell satt i fom a d ag ar
E n riddersm an, A rgyll sâ var hans namn,
Som kände blött sin egen viljas lagar
Och höll för rä tt blott hvad hans tycke vann;
A f tro g n a stridsm än hällen högt i ära,
A f slättens stam m ar fruktad ändä m er
H an ville Campbells vapen ensam bära,
Och sä g föraktfullt p ä allt annat ner.
H ans slä g t var talrik dock, och tvenne g renar
U ta f dess stam träd täflade i m akt,
F a st längese’n det var vid samma spenarE n m oders arm ar fädren sam m anbragt.
N u söndrade det bittra hat m er vida
Breadalbane Campbells frân A rgylls ändä
Ä n klippan Devons källspräng.
Klippians sida
D en rem nade, till slut, för dessa tvä.
F örsynen vill, a tt ojem nt ödets lotter
U r tidens u m a skakas.
T rots sin bön
A rg y ll fick ingen son, m en blott en dotter,
E n engels bild, sä god som hon var skön;
_
86
—
B readalbane till sitt fadersbröst fick try c k a
E n efterlängtad arfving af sitt nam n;
D y rt fick han dock betala lifvets lycka,
T y sonens m oder slöts i grafvens famn.
D et är ju sä, a tt döden är om ättlig
Och spejar efter rof, hvarhelst som han
E tt ax tili skörd ser m ognadt?
O ersättlig
F ö r b am et utan mor, som för sin clan,
Breadalbane tycktes.
D ock han hjessan böjde
S n art under lian, som bortm ejar allt;
Och m ot ett b ättre hem land vingen höjde
F râ n sorgehuset, ödsligt, tom t och kallt.
S nabbt tiden flyr.
H on m ildrar hvarje sm ä rta
Och lockar nya fröjders källor fram.
Sin egen v är h ar hvaije m enskohjerta,
D ä sorgens drifvor sm ält k rin g hoppets stam .
E n trogen vârd p ä lönen blir ej sviken.
S e’n tjugu â r förgätt, ett derifrän,
M er stätlig yngling S torbritanniens riken
Ej skädat än Breadalbanes raske son.
Och L ady Jane, som talde sexton v ärar,
B enäm ndes fagrast i allt S kottars land;
Dess kind ej färats än af sorgens tärar,
Dess blick sken huld som m orgonsolens brand.
M en ej blott skön och ädel, nej, tillika
F ö r hjertats m ildhet var hon vidtberöm d,
V id hennes bön g a f faderns h ärd h et v ik a
Och n äd fick m ängen som tili död v ar döm d.
-
87 -
R undtom i landet gick det talet vida,
A tt Castle Campbell egde stormfri vall,
M ot hvilken m ensklig m akt ej künde strida,
Som b rag te bäde list och m od p â fall;
D eri lâ g sanning, dock n är sâ man döm de
Om h am esk och ballister, eld och spjut,
E tt vapen, i sitt koger göm dt, man glömde,
M en d etta enda segrade till slut.
H v ad detta vapen kallas, hvem det förde,
D u gissar l ä t t
Y id mânans hulda sken
E n qväll m ot väldig m ur dess trollspö rörde,
D â rem nade sä ty st den ty n g sta sten,
O ch m edan ja rl A rg y ll sin ja g t förlängde
O ch sände dödligt skott i hjortens bröst,
E n annan pil tili dottem s hjerta trängde,
Som tjusadt veknade vid skyttens r ö s t
M ed ö g at sä n k t och bleknad kind hon stam m ar
Sin kärleks b ik t omsider för sin far;
M en dä du skulle sett hur ögat flammar,
E tt hatets utrop blef hans enda svar:
»Vet, arm a bam , förr m â min hand förvissna
O ch Cam pbells to m af blixten krossas förr
Ä n tili din djerfva bön ja g ville lyssna
O ch öppna för Breadalbanes slägt min dörr.
>Han därat dig.
D ock det förgätet blifve,
F a st gallan sjuder —■ty ja g vill ditt väl,
M en nu m itt fadersbud du hört och skrifve
M ed undergifven hand det i din själ.
F ö ija g a denna drömbild, som, lik dim m an
A f n atten född, ej n y k tert dagsljus täl,
M en flyr för viljans m akt.
R e ’n m ältidstim m an
S lär to m ets ur; tili brädden fyll min b äl !»
Om fadersväldet try g g , i riddarsalen
M ed sina m än A rg y ll ur m jödets flod
D rack djupt, tili dess han glöm de vid p o k alen
Sin dotters so rg i rusigt öfvermod.
H u r föga dock den stolte b o rg h errn k än d e
S itt eg et barn och qvinnohjertats art.
E n dufva flog i sena qvälln och sände
Breadalbane bref, a tt m öta henne snart.
H an kom.
H an än m er älskad v ände äter,
T o g evig trohetsed och g a f igen,
Och n är hon sk y g g t sin faders dom b e g rä te r,
H ans k ärlek sk än k er äfven trö st för den.
H u r sällt n är öm t hans stark a arm ar try c k a
D en häfda barmen* och hans kyss h u r v arm ;
M en n är hon ljufvast rusas a f sin lycka,
D ä väpnar h atet re’n i sm yg sin arm.
I Campbells hof, jem närig m ed sin h erre
Sam t h ögst i gunst hos denne, fanns en m a n .
Som, fastän hopplöst, sädant händt dess värre,
F ö r lady Jane m ed otäm d lä g a brann.
O roligt k retsar han alltjem t och spanar
Liksom en ängslig fogel k rin g sitt bo;
S vartsjukan skarpsynt är, hon orâd an ar
I h vaije stund och ; vill p ä in tet tro.
_
8ç>
-
T ö rhända dock att slöjan än ej dragits
Ifrân det u n g a parets kärleksfröjd,
Om ej en tredje oforsigtigt tagits
I hem ligheten — genom honom röjd.
D et var en munk, som lofvat att dem viga
H e lt ty st i e tt kapell lân g t bort i skog.
M en guldets m akt är stor och tu n g t a tt tiga,
Mac DufFo fick en vink och det var nog.
H an genast to g i strän g t förhör h v ar täm a,
Och hotade m ed sträckbänks värsta qval;
D e hade Ja n e af hjertat k är och gerna
D e henne räddat, dock der fanns ej val.
Den första teg, men en sekund allenast,
Vid glödgad jem tân g s b ett sjönk hennes mod;
D e andra darrande bekände genast
A llt hvad de visste’ under târars flod.
»Gif akt, mylord, din ära djupt m an kränker,
M an tro tsar fräckt ditt faderliga bud.
Om ât din d o tter blott en d ag du skänker,
H on rym m er frân dig som förföram s brnd.»
S â ordade M ac Duffo.
Stum a f fasa
D en gam le lyssnade, han knappt förstod;
M en sedan m unken vittnat, sâgs han rasa
Och svärja häm nd, kräfd u t p â eget blod.
M ac Duffos hjerta var en hatets boning
Och afundsjukans gift sjöd i hans bröst;
H v a r tan k e hos sin herre pâ försoning
H an qväfde m ed en hycklad öm hets röst.
I2
—
до
—
T ill grefvens fötter släpades den arma,
H o n tillstod allt och brast i tä ra r u t:
»Förlät, о fader, dig i näd förbarm a,
J a g felat h ar — dock ej ditt b arn förskjut!»
Storm drifven bölja h ö g t m ot klippan häfves,
M en bryts tili skum invid dess härd a b arm ;
S ä bad den sköna flickan — ack, förgäfves.
»Tig», gubben rö t och höjde vred sin arm ,
»Tig, brottsliga! bespar m ig alla böner;
Sä, du h ar brâdtom att stä brud; välan,
I d ag den äldste ibland tidens söner,
D en bleka död, ja g skänker dig till m an!
»Sin k rä n k ta ära
en Campbell häm nar!
Och du, Mac DufFo, att min dom förs u t
Ja g ät ditt tro g n a nit nu öfverlem nar,
E n tim m a blott och allt m â v ara slut.
D en strida flodens svall ojordadt före
D et usla stoft, som ej var lifvet värdt!
Ja g talat m er än nog.
M ig ingen störe
Som hört min dom och har sitt hufvud kärt!»
H an gick m ed snabba Steg; kanske han räddes
A tt vid sin dotters ängestblick bli vek?
M otvilligt af fö rgrätna tärn o r kläddes
I b ru d d räg t »A rgylls ros», som lilja blek.
S e n p â Mac Duffos vink bort'fôrdés alla,
A tt ostörd hon m ä be sin sista bön;
H an ensam dröjde — vildt hans pulsar svalla —
»Jag kan dig rädda, Jane, hvad blir m in lön?»
H an bidar svar; dock stum var flickans tunga,
E n blick a f djupt förakt u r ögat fram
M ot lede frestaren blott syntes ljunga,
Och i den blicken han sin dom förnam.
D a rö t han vildt likt öknens glupska tiger,
G rep utan m iskund i sitt offer fast:
»Ve dig! till döden denna blick dig viger,
N u sista strängen af min öm het b ra s tb
F râ n slottets högsta torn den ädla tärnan
B lef slungad ned i Devons k atarak t;
D â dolde sig i skydok m iddagsstjem an,
O rkanen började sin vilda ja g t;
Vid första blixtens sken, pâ andra stranden
E n y ngling störta sâgs u r skogen fram,
F o rst till förbannelse han lyfte handen,
S p ra n g sâ i fallet, ropande ett namn.
D et var hans älsklings.
Döden dem förenar
D er D evons v âgor samlas tili en ström ;
Inunder tärepilens sänkta grenar
D e dröm m a än en g â n g sin lyckas dröm.
S nart den försvann, men dom en ej försvinner,
E n afgrundsknall, som skakar klippans grund —
E tt fasans anskri — slottet Campbell brinner!
D u grym m e far, nu slär din sista stund.
Till gründen brändes borgen.
T ack t a f m ossa
Ä r nu dess torn och rasad n er dess vall,
D ess stolta v ä g g ar sina fogar lossa
Och lu ta öfver klyftan m ot sitt fall;
-
gz
—
D ock i ett hvalf, som reser likt ett spoke
U tu r förödelsen sin hjessa än,
T v â vilda hufvuden af sten du söke,
I dem Jarl Campbells och M ac DufFos känn!
I sekler solen re ’n p ä dem fâtt skin a,
Guds dom dem naglat m ot den h ä rd a v ägg,
A tt sitta der till dom edag och grina
Som svedde afgrundsflamm or deras sk ä g g ;
Men om förälskadt par sig hit förirrar,
U r fallet höjs ett brütet klagoljud,
Och än m er vidrigt stenbelätet stirrar;
D et tro r sig ropadt d â af %Dodens brud».
—
93
-
B lom m ornas undran.
Idyll.
Text till musik af Ivar Hallström.
Inlednings-kör.
orgonsol bland träden lyser
V änligt öfver dalens äng,
D er i daggens perlskrud m yser
Blom m an pâ sin gröna sang.
V ârens glada bam i lunden
Q vittra h ö g t sin kärleks lust,
F järiln kysser rosenmunden,
S u g er u r dess k alk sin must.
M ystiskt porlar friska källan
I sin dunkelgröna sal,
Och u r hagen landtligt skällan
K lin g ar mellan björk och al.
—
94
—
A llt i bam slig frid tyclcs dröm m a,
Oskuld v ak tar dalen än;
A ck, hvi skall till qval dig döm a
M enskan, fridsförstöraren !
Tonerna uitrycka ett nyvaknadt lif. Frân skiIda hall hasta tvâ iilskande
till hvarandras möte.
R ec itativ -sa tser.
Baryton.
F râ n gröna kullens topp i sp rân g
T ill ljufva kärleksm ötet A s to lf ilar;
H an hör ej fogelns sâng,
F ö rtram par blom m ans prakt.
Tenor.
D er kom m er ifrân m otsatt tra k t
Rosalia, skön som vârens him m el;
H on flytt frân stora verldens vim m el;
H u r hon den finner kall och trâ n g
M ot A stolfs famn!
Kör.
O k'àrleks m a k t!
Blommorna tiita nyfikna och undratide upp ur den friska, daggbestänkia
gräsmatian.
Kör
af
Blomsterandar.
M en se dâ,
M en se dâ,
Vi främ m ande fâtt!
—
95
—
H v ad h ar dem förm ätt
A tt gästa,
A tt gästa
V är ensliga dal?
Papilio.
B lo tt kärlekens qval!
Majrosen.
H ität, Papilio!
Ä r det öm m a paret
F ö rälsk ad t riktigt? — F o rt m ed svaret!
PlNGSTLIIJAN.
V äna som m arfogel, ja g besvär dig,
S äg mig, hvilka äro de?
Om du vill det, ä r ja g färdig
A tt den h ö g sta lön dig ge.
Papilio.
S â-â; vi fä väl se!
Majrosen.
Nej, om ät m ig du först vill säga
A llt hvad du sett, din lilla skalk,
S ä skall i d a g du ensam ega
H v a r perla i min friska kalk.
Papilio (härmande henne).
H v a r perla i din friska kalk!
En Käringtand.
Ä t gum m om a sqvallra snällt hvad du fär höra.
Papilio.
Jag- v â g a r ej; j a g rä d e s a tt dem störa.
Âtsku.liga BLOMMOR (tillsammans och om
hvarandra).
A h jo! ä h jo!
F ö r m in skuld, —
O ch för min!
F ö rs ö k ändä!
Рагііло (listigt).
X ä väl, fâr g ä !
J a g p ä fö rsla g e t vill g ä in;
(Afsides.) M en b lo tt för m in sk u ld — ej för din.
Papilio flyger bort tili de älskande och kringfladdrar dem.
Rosalia.
s H u r sk ö n m in ly c k a s soi g ä r opp!»
Astolf.
»M itt h je rta s brud!»
BÂDA.
»O, ljufva hopp,
S o m lifvas vid din stäm m as ljud!»
Papilio (vemodigt).
H u r sä lla b äd a!
A c k , de äro tro g n a;
N ä r sk a ll m itt öde fö r den fröjden m ogna?
Papilio ätervänder tili blommorna.
KÖR AF BLOMMOR.
H vad sä g du?
H vad sä g du?
H vad künde förm ä
D e främ m ande tv ä
A tt gästa,
A tt g ästa
V ä r ensliga dal?
M ân kärlekens qval?
Papilio (Itertagande sin vanliga
J a g 1er ât edra frägor utan tal!
Farväl, farväl! — farväl!
Majrosen.
A ck, dröj hos R o sa qvar en stund!
Papilio.
N ä väl, sä hör, du k ära själ:
H an — kysste hennes rosenm und!
KÖR AF BLOMMOR.
H u r underbart!
H u r underbart!
Pingstliljan.
Papilio!
H ur? D itt ord förtogs af vinden?
Papilio (listigt).
J a g sad’: hau sm ekte liljehvita kinden!
Kör
H u r underbart!
af blommor.
H u r underbarti
-
9S
-
KÄRINGTAND.
Oss glöm m er man, k an tän k a, re n t af bort,
F ö r det vi äro a f m er blygsam sort;
Man borde tacka —
MAJROSEN (afbrytande).
T ig, leda packa,
Och lä g g uppâ ditt onda sinne band.
Papilio.
Nej! M â den stackars fjollan fritt fâ snacka;
H on för sin tu n g a ald rig h ade tand.
Alla
blommorna.
Ha, ha, ha, ha, det v ar rä tt bra!
Papilio.
F arväl! farväl! farväl! (flyger bort).
Trio
af
Penséer.
Vid läg a gruset fästades v ä r stängel,
E n ringa synkrets b lef â t oss beskärd;
Men i vâr blyga k alk der bor en engel,
Som innesluter i sig sjelf en verld.
Dess nam n är Tanke.
O ch n ä r ljusets strâlar
S ig sänka ned m ot v â ra blom sterskâlar,
Dem till sitt hjerta engeln sluter dâ,
Och lyfter rena blickar m ot d et blâ.
Kör
af
Förgät-mig-kj.
V i enkla bam u taf naturen
Ej ak ta stora verldens larm .
—
99
—
V â rt öga speglar a f azuren,
E n d a g g tâ r vaggas i vâr barm .
D en sol, oss en g â n g värm t, vi dyrka,
O rubblig âr v âr trohets styrka.
F râ n hem m et ej vi langea, nej!
D et är för k ä rt för en F örgät-m ig-ej. —1
PlNGSTLILJAN.
M ärker syster R osa hvilket pjoller,
B orgerligt och öm kligt joller,
A f P enséer och Förgät-m ig-ej?
Majrosen.
Nej, i sanning, syster Lilja, nej!
M ina blickar endast ifrigt spana
E fter m enskoparet under björken der;
D eras sällhets höjd ja g blott kan ana,
Och förtärs af undran och begär!
Papilio (Iterlcommer i füllt
Sm ä blommor, hören!
flygande).
Ja g kan er berätta,
A tt tä tt invid hvarandra bâd a tv ä sig sätta.
Kör
H u r underbart!
af blommor.
H u r underbart!
Majrosen.
Papilio!
A ck, ja g dör af längtan snart!
Papilio.
S ä hör: nu slutes R osalie till A stolfs hjerta.
KÖR AF BLOMMOR.
H u r underbart!
H u r underbart!
Papilio.
H an ömt i hennes djupblâ ög a blickar;
Och nu —
KÖR AF BLOMMOR.
S äg ut!
H v ad väntans sm ärta.
Papilio aflägsnar sig hänande.
Kör
af blommor.
Men h ö r dä!
S ä hör dä!
Papilio, ack hör!
A f längtan ja g dör!
S ä g mera,
S äg m era!
Papilio, var snäll!
Papilio (pä längt afständ).
K anhända
i qväll!
Musiken uttrycker blommornas orо, föriret och âirâ efier mera upplysning.
Friden har flyktat frân sitt vänliga hem i daleti.
Dygneis iimmar skrida framäi. Middagsvinden börjar bläsa. Solsträlarne
hränna mellan uppstigande moln.
Kör
af
Sommarvindar.
»Pä gyllene vingar
Papilio förtjust k rin g de älskande svingar;
Ju st nu de försvinna!»
101
Majrosen
och
Pingstijljan.
»Och fruktlöst vi brinnaU
Kör
af
Penséer
och
Förgät-mig-ej.
»Dock tro h et skall vinna!»
S lu t-k ô r.
D en h ar flyktat m orgonstunden,
Blom m an bryts a f vindens il;
D agens härold g â r ur lunden,
In tet skyddar m ot dess pii.
S n art i bleknad skrud stâ r dalen,
Suckar efter aftonen.
A ck! hvi sâddes grym m a qvalen
D er a f fridsförstöraren!
H e r r H ja lm a r o c h s k ö n I n g r id
Eallad efter en svensk folkvisa.
Musiken af I var Hallström.
F ö r s t a afd e ln i ngen,
o S S Ik ö n Ingrid, hon g än g ar sig allt uti skog
stängelen blekna de rosor —
E n underbar dröm hennes sinnen b eto g —
P ä stängelen blekna de rosor —
Sm ä elfvor de sjöngo, och vinden den do g - P ä stängelen blekna de rosor —
Men Necken vid stranden guldharpan slog —
P â stängelen blekna de rosor.
Kör
af
Elfvor
och Skogsran.
M idnattsskuggor, sväfven
Mellan dystra tallar
U ndan för mânans milda blick!
K lara öga, täras!
Rosenkind, förblekna!
Jungfrun a t elfvahögen gick.
— юз —
S ucka mellan. säfven,
A ndeton, som svallar,
S a k ta likt väg p ä skogssjöns vik!
T äm an lätt bedâras,
K ra ft och glädje vekna;
B lo tt p â vem od blir hon rik!
Ingrid.
H v a r är jag ?
H vad!
Midt in i djupa skogen!
O ch m idnatt sluter allt i kylig famn.
J a g fasar!
F a stä n re ’n som b am förtrogen
M ed skogens ensam het — dock —
Kör.
— Ingrid! Ingrid!
Ingrid.
— H u! m itt namn!
KÖR.
Ingrid! Ingrid! V ackra bam ,
V ak ta dig för N eckens gam !
Jordisk kärlek öfvergifver,
D en förskjutna Neckens blifver.
D u är fângad i hans gam .‘
Ingrid! Ingrid! V ackra barn!
Ingrid! Ingrid! B leka brud,
L yssna tili ditt ödes bud!
N eckens hjerta för dig brinner,
H an sin sorg ej öfvervinner.
D u ä r född a tt bli hans brud.
Ingrid! h ö r d itt ödes bud!
—
104
—
Ingrid.
Bort! R ä d d a mig! A f ângest ja g betages!
A f trolldomssken förbländad är min syn,
A f hem ska m akter ja g i djupet drages.
S jelf m ânans glans förbleknar uti skyn.
Kör.
— Ingrid!
Ingrid! —
Ingrid.
A il kraft m ig öfverger —
Ja g ingen râddning ser!
A n d ra afd e ln in g e n .
Modern.
0 dotter!
V äl tärs du a f hem ligt qval,
P â rosenkinden har lagt sig snô;
S â underligt faller sig ofta ditt tal,
Och dystert, som vore du döm d a tt dô!
Ingrid.
Ja, moder! Ej längre som fordom ja g âr,
Min frid och min gladje de flydde.
1 hjertat en hem lig bäfvan ja g bär,
P â ofard m ig dröm marne tydde:
Min sorg faller vida.
—
105
—
P â finger ja g bär väl sä rödan gullring,
D en g a f m ig kärvännen sä trogen.
J a g älskar, ja g borde ock hoppas allting,
M en ack !- — se’n den stunden i skogen
Min so rg faller vida.
S nart vänder han âter frân nordanland,
A tt fam na den rodnande bruden;
H an nalkas — han fattar min kalla hand —
K rist hjelpe mig! B leknad är skruden!
Min so rg faller vida.
Recitativ.
M en riddar H jalm ar sina m an
M ând’ bäda fort tillsam m an;
D er redes tili en bröllopsfärd
M ed fröjd och m ed stor gam m an.
KÖR AF HjALMARS SVENNER.
H ofvam e gnistra m ot hällen,
H o m en de sm attra bland fjällen:
H err H jalm ar m öta skall sin fästemö.
T im m am e skrida sä tröga,
L ängtande forskar hans öga.
H an rider hârd t allt söder under ö.
Hjalmar.
J a g sä g e r er, I svennerf
Som följt min brudefärd,
O ch eder, trogna vänner,
J a g svärjer vid m itt svärd:
14
—
іоб
Med ring och tro ja g fästat
D en skönsta täm a mig,
Som nordens b ygder gästat;
A t m ig hon gifvit sig!
M ig valde hon bland tusen,
Blott ja g dess kärlek vann;
Nu tändas bröllopsljusen
F ör mig och ingen ann.
Ej nâgon m akt p â jorden
F ränröfvar m ig min brud,
Och ingen under jorden;
Nej! knappast himlens Gud!
Recitativ.
S nart bröllopet stod m ed lekar och fröjd,
M ed m ycken stä t och ära.
H err H jalm ar han var sä stolt och föm öjd;
D e hade hvarandra sä kära.
Hjalmar.
B ort denna sorg, ja g i ditt öga ser;
Min starka kärlek vakar vid din sida —
Och rosenfärgad framtid m ot oss 1er,
Den vänligt vinkar oss till öden blida.
Ingrid.
O, l i t m ig tjusad dricka hopp och m od
U ti den eldblick, Hjalmar, du m ig sänder!
S â vattenliljan ur den dunkla flod
Sin kalk m ot morgonsolens strälkyss vänder.
B ad а .
Hjalmar.
I ngrid.
S ail vid din hand
К ош , vid min hand
J a g vandrar p ä lifvets
A tt vandra p ä lifvets
Soliga höjder!
S oliga höjder!
J a g gudam es fröjder
Kom , gudam es fröjder
F â r njuta p ä nöjets
A tt njuta p ä nöjets
b een d e strand!
beende strand!
Recitativ.
Skön Ingrid, nu var hon âter sä glad
M ed H jalm ar vid sin sida —
D e firade fester sju d ag ar â rad,
D en âttonde hem ât de rida.
Kör
af
Hjalmars Svenner.
F o rt p â de fradgande fâlar!
Nu i kredensade skâlar
V i dricka djupt för riddar H jalm ars skull!
S eg er m â kransa hans klinga,
H usfred m â brud honom bringa,
God tid m â g ry m ed bâde gods och gull.
T r e d je afd e ln in g e n .
Nkcken.
E n aim,
E n ann
H on g a f sin hand!
—
io
8
—
E n yngling vann
Dess hulda behag.
P â öde strand
Förrädd,
Försmädd,
Förskjuten klagar jag!
KÖR AF VATTENANDAR.
Dödlige, darra!
H äpna för hafsgudens harm.
Trolösa täm a!
V ar ej hans kärlek nog varm ?
Necken.
Ve dig!
V e dig!
Som stal dess hand
Och gäckat mig.
Ja g häm nas i dag!
P ä öde strand
Förrädd,
Försmädd,
Förskjuten klagar jag!
KÖR AF VATTENANDAR.
Skogam es spöken
Tjena dig villigt i natt.
V âgom as vag g sän g
Locka i djupet din skatt.
Kör af Hjalmars Svenner.
F orsen g ä r
Vildt bland skär.
109
H ö g v äx t stâr
F u ran här.
M örkret rär,
M idnatt är
S â hem sk, sä hem sk uti skogen.
ElFDROTTNINGEN.
О kom , du sköne yngling, kom!
J a g län g tar att sluta
D ig till m itt bröst;
J a g län g tar att njuta
A f kärlekens tröst
H os dig!
Kör
af
Elfvor.
Kom, yngling!
О kom !
Elfdrottningen.
O, vänd frân jordisk kärlek om!
Ej den kan dig skänka
E n verklig fröjd;
M en du kan ej tän k a
Din sällhets höjd
H os mig!
Kör
af
Elfvor.
K om , yngling!
О kom !
Hjalmar.
H vad yrsel mitt sinne betager!
I fullmänans skönaste dager
Se, elfjungfm ns bild,
Förförisk och mild!
J a g hör hennes sm ekande,
Ljufligt bevekande,
Lockande röst!
D et glöder i klappande bröst!
El.FDROTTNINGEN.
Kom , yngling! Följ m ig in
I lundens dunkla gom ma,
A tt sorgem a förglöm m a
Och nöjets kalkar töm m a;
О kom, att blifva min!
Hjalmar.
Dig följa? Nej!
J a g v âg ar ej!
Kör
af
Elfvor.
О kom! О kom!
Hjalmar.
Nej, under lek
Du döljer svek!
Kör
af
Elfvor.
О kom! О kom!
—
I ll
—
Elfdrottningen.
!
O kom, a tt fâ din lön,
-
D u yngling skön —
j
Hjalmar.
M ig rör dess bön.
H u r skön!
Kör
О kom !
af
H u r skön!
Elfvor.
j
j
ii
ii
j
О kom!
Recitativ.
Och riddar H jalm ar a f hästen sprang,
j
M ed honom alia hans fränder.
D e glöm de i hast den fagra mön,
D ess g ân g are lopp ned ä t djupa sjön.
H o n ropar:
Ingrid.
Hjelp mig, arma!
Recitativ.
j
j
!
H on klagar:
Ingrid.
Hjalmar, dig förbarma!
Recitativ.
M en ingen henne hör.
і
!
Ingrid.
Min dröm! О Gud! Jag- d ö r -------------
Recitativ.
N u Necken slog harpan, och bron den brast —
H an slöt uti famnen den ljufva last,
Och vägen slog öfver skön jungfrun m ed hast.
Men hör! H vad fridfull klan g öfver hem ska mon!
D et är frân dalens ky rk a en helig ton.
D ä flydde elfvan! — U pp H jalm ar sprang,
U pp sprungo alla hans fränder.
Kör
af
Hjalmars Svenner.
H vad underlig dröm! H vad underlig dröm !
Ingrid.
Hjalm ar! H jalm ar!
Kör
af
Hjalmars Svenner.
H vad klagande suck ur den brusande ström !
Hjalmar.
О himmel! H var är jag? Min Ingrid försvunnit!
H vad v äg har hon ilat i natten?
Fort, vänner, tili häst!
Och vid him len ja g svär
A tt följa dess spär öfver land, öfver vatten,
Tills äter ja g henne h ar fimnit —
KÖR AF VATTENANDAR.
H jalm ar! H jalm ar! Jordens bam !
In g n d är i Neckens gam .
—
1I3
—
H an i djupet henne dragit,
H ögm od d ig med blindhet slagit,
L ockat lä tt i sina gam .
K a n n din vanm akt, jordens bam !
Hjalmar.
H a, ja g det ser! Ja g d et i hjertat känner,
M ig drab b at rättvist straff.
A ll vise Gud!
M in villa ja g begrâter, ja g bekänner:
F ôrlât, fôrlât mig, du, mm fljdda brud!
KÖR af Hjalmars Svenner.
Se hans ânger, se hans sm arta,
K rossadt âr hans arm a hjerta!
Necken.
Nej, stoftets son, du fâfângt klagar,
T y m ig din vâna brud behagar.
JHjARUR.
,
A llsm äktig H erre Gud och Frälserm an!
S to r âr min skuld; ack, blott din nâd aliéna
Ä n större är, blott den m ig rädda kan,
B lott den de skilda älskande förena.
B arm hertig Gud! Din nâd ja g ropar a a l
Kör
af
Hjalmars Syesmr.
S e hans ânger, se hans sm ärta!
N u tili G ud han vändt sitt hjerta!
15
—
114
—
Neckем.
E n om otstândlig m akt betvin gar m ig,
J a g m äste vika för en h ögre vilja —
D en brud, ja g röfvat, âterskankes dig,
Och ingen trollm akt skall er längre skilja,
Om troget blott I vandren d y g d en s stig!
KÖR AF VATTENANDAR.
»Men Necken nu sin so rg p â harpcin s l à r h
Kör af Ægirs
döttrar.
A ria vind, aria vind,
Sakta v a g g a öfver sjön
E m ot strand den fagra mön!
P â kristallklar v â g hur skön
H vilar hon sä blek som snôn,
Locka rosor p â dess kind!
V äck den hulda — m orgonvind!
Recitatïv.
D et ljusnade i lund, det Ijusnade p â v â g ,
Och som m ardagens drott
P â himmel klar och blâ b e g y n te nu sitt tâg,
Och allt b le f âter godt.
Kör.
H on lefver!
Lofprisadt vare H errans nam n
I evighet!
D a l k u l l e - v is o r .
i.
Kullan i vefslupen.
id vefven ja g sitter den hela Gilds da’n
O ch drifver min slup p â den glittrande ban.
N är m ödan är tu n g och n ä r tiden blir läng,
Ja g sjunger till takten en m untrande sâng:
L ara la—la —lej!
H ö g t solen hon lyser i m idsom m arglans
O ch väcker de slum rande böljor till dans.
D e sorla sä gläd tig t kring hjulena smâ,
Och tornen de glänsa och himlen är blâ.
L ara la—l a —lej!
I grönskande p rak t stâ r den lum m iga lirnd
Och speglar sig af i de vänliga sund.
S m â blom m om a nicka frân D jurgârdens strand,
S nart är ja g vid m âlet, fär lä g g a i land.
L a ra la—la —lej !
—
Ііб
—
D et lider till host efter som m ar en g a n g
Och ja g slipper fri frân bäd’ vefvar och tv â n g .
Till D alam e glad ja g dâ vänder ig en :
Om julen mitt bröllop skall stä m ed min vän.
Lara la — la — lej!
II.
Va llflick an i Mora.
V indam e sucka uti skogarna,
Forsam e brusa uti elfvem a,
V â g o m a g u n g a sakta, (bis)
G unga sakta fram m ot Siljans strand.
Fullm ânen glim mar m ellan skyam a,
Ljusena tindra uti byam a,
Fjällam es kam om gjutes, (bis)
D en om gjutes skönt a f norrskensbrand.
Ensam i stilla stjem enättem a,
L ängt utât h ö g a M oraslättem a,
Vallar ja g fâren mina, (bis)
Vallar och sjunger tili — p ä e g en hand!
1
r
—
117
—
T ext
till musik af Frans Beryvald
vid Nordiska konst- och industriutstallningarnas invigningsfest
i Stockholm den 16 Juni 1866.
ell dig, du sköna högtidsdag,
Du fridens löftesrika tolk!
H ell dig, fostbrödralag
E m elian nordens folk!
E j blott ät mod
I vunnen strid
H öfs ärestod;
Nej, fredlig id
A t bildningens, â t flitens skördar
Till lika heder rätten bördar.
F asta brödraband
K n u tits p â vär strand,
S vea land!
Du hem , der höga minnen bo,
D u folk af ära, kraft och tro,
Ä n n u som förr du h a r
D et sam m a hjerta qvar.
—
i iS
—
H var granne god,
Hvars längtan stod
T ill oss i dag,
V âr helsning tag!
D et âr vâr stolthet som vâr heder
A tt delà segerns pris m ed eder.
Gud, skydda vära fäders jord
Och i ditt hägn vâr k o n u n g ta g !
Skänk mödan lön, b y g g land m ed lag,
Styrk frihet, mannamod och d ygd !
V älsigna ock vâr fosterbror
Och fränder invid B eltens strand,
Suom is’ folk, ja, hvaije land,
D er nordens ande bor!
Stäm upp m ed fröjd
En ju belsân g kring dal och höjd!
Se, invigdt är
D et rum som här
Om fredens lycka vittne bar.
M itt fosterland,
V ar stolt, var glad,
D u Mälarstrand,
Du Birgers stad!
Vi try g g e oss, о Gud, till dig,
Du aldrig svek ditt folk ännu:
Vid farans hot, pâ m ödans stig
V â rt väm , vârt stöd var du.
H ägna, helga, H erre, sjelf v â rt verk,
Och till m anlig bragd v âr ande stärk!
F ö r oss p â din sannings strât,
L edda af din hand,
E niga, framât,
H än till ljusets land!
X e n ie r .
i.
Händel.
vad helig och högtidlig sabbatston
I dina verk! D u krossar, m en hugsvalar.
Sjelf domsbasunen frân den högstes tron
Blir nädens budskap och om frälsning talar.
II.
Haydn.
O, höge siare, bland konstens fäder
Med vördnad näm nas m â ditt stora nam n.
Dock huru from du är, h u r huld du gläder,
F ö r m enskligheten öppnar du din famn.
Du ej m ed maktsprâk, nej, som broder trä d e r
Ibland oss ut, din stäm m a blid och sk ä r
F örkunnar: ja g blott harmoni begär,
H on är m itt mäl, min högsta sällhet här!
III.
Mozart.
H v ad själen ädlast känt, hvad hjertat ljufvast drömde,
D et b lef till perlesvall af toner p â ditt bud.
M ed konsterfaren hand den rika flod du töm de
I snillets trollpokal och tv an g u r skatten ljud.
E n verld, i undran och förtjusning fängen,
S tod lyssnande — och lyssnar än tili sängen.
Beethoven.
A ndeverldens m ysterier skänkte du röster,
A ll naturen tili viffigt genljud du tvang.
Sä, n är solen rann opp u r öknen i öster,
H yllningshym nen ur M em nonsstodem a klang.
V.
Weber.
Ö sterlandets underbara glans,
F a g e rt m änsken öfver elfva-dans,
S kogens rom antik och riddarsagan,
V ilda jagten, jungfruns tysta k lagän *—
V id d itt varde fingo h v a r1sin- röst,
M ed e tt eko i millioner b rö st
16
VL
Rossini.
A ndalusiens sol, V esuvens lâgor,
R osens prakt och drufvans h eta blod,
H im m el blâ i spegelblanka vâgor,
K ors och radband, svarta lockars flod,
Ömhetstränad, tydd a f näktergalar,
Qvinnolist, p â en g â n g djerf och m ild —
A llt förstod du i Thalias salar
Grjuta samman till harm onisk bild.
VII.
Meyerbeer.
I praktfull tonskrud har du sâ som in g e n
M äng häfdens minnen klädt,
B esjungit onda m akters kam p m ot tin g en
Och m enskors fallna ätt,
M en bönens krafit ocksä, när hvita v in g e n
H on höjt m ot him len lätt.
Träd derför in uti den vigd a ringen
M ed snillets eg en rätt.
V III.
Auber.
J a g sä g det skälm ska draget o m k rin g m unnen
Och ungdom selden än i gubbens blick;
T v â ord a f dig, och strax en vän b le f vunnen,
/
—
123
—
D u om otstândlig var, sâ ry k tet gick.
Och som du sjelf, sâ var ock din musik:
Ä n y r och fri, an i dem antked fângen,
I röfvarkulan, klostret och salongen,
E n Odyssé, sâ skön och vexlingsrik.
IX .
Wagner.
V â r tid ju hyllas för sin kalia klokhet
O ch v âg er snillets halt i penning eller brôd.
Dock, n ä r om sagans skatt din lyras g ullsträng Ijöd,
S te g hopens term om etergrad till — kokhet.
X.
Gounod.
Nej, ja g ej tolka kan, ja g kan blott känna
D en ädla fröjd som din lyrik oss skänkt.
I hjertblod har du doppat djupt din penna
Och fângat târen som i ögat blänkt.
Du sm ugit tröstens ton bland synd och irring,
Till sam klang upplöst missljud och förvirring:
Du hatets dolk för kärleks fötter lag t
Och lifvets seger stält mot dödens m akt.
-k
R osen .
Med. ett urverk i sin blomkalk.
Till min mor, julen
1855.
ik en dröm, en tjusande, fly k tig h ä g rin g
Som m am s dag, ack! h a stig t förrann "bland blom stren,
B ly g a rosor, doftande bam a f Flora,
A ck , som förbleknat!
Säg, о säg, hvi dröjer dä än i vinterns
M örka qväll den rodnande ros att vissna?
Om hon ännu väntar a f äret värfröjd,
Väntar hon fäfängt.
D ock, fast sommar flyktat och blom sterverlden
L änge sedan slutit de frusna kalkar,
Bär hon än sin krona sâ frisk och värlik,
A ktar ej vintem .
Hjertats blom kalk ständigt sin fä g rin g eger,
A n i vinterns kulnaste natt den lyser,
—
125
—
Ljuft och m ildt försonande tidens vexling,
Lifvande hoppet.
T idens fjäril fladdrar i rosens sköte,
K ysser hvaije blad och hvar silfverdroppe,
Men en dag g -târs glindrande perla v âg ar
Fjäriln ej röra:
M innets dagg-tar! Fröjders och sorgers minne,
H vila tyst vid rodnande blomm ans hjertblad,
Bida trö g e t vären, som knoppas under
B lâare himlar.
M oder! lifvet är ju en andlig blomma.
S könt som rosens blom m ar ditt lif och hägnadt
Inom trogna, älskande hjertans sköldborg
S trä la r dess blom kalk.
Gläds, om ocksä storm en h a r stänglar brutit,
G läds ät m innet: doftande rosens m inne;
Rosens bild, söm tjuste och vissnade hastigt,
S ök att förklara.
Skâda sä de svällande, skära knoppar,
S käda dessa grönskande blad, som sluta
K ärleksfullt sin vänliga krans, att gifva
Blomman sin hyllning.
S er du der ett blad som, i förtid gulnadt,
B lygsam t vill sig dölja för verldens blickar,
A ck, sâ tro, a tt ock efter frostens nätter
R andas en vârdag.
12 6
—
Sorgens suck m â bytas i fröjd, och hop pets
B ly g a knopp inym pas pâ minnets stä n g e l
Och a f kärleks friskaste rosor pryda
Framtidens hjessa!
K om m en, tidens vingade bam , och ly sen
H vaije timma him m elens frid och h v isk en
Vârens blom stersprâk och m ed friden sänden
Ljus och förklaring!
i
V id s o r g g u d s t j e n s t e n d e n 2 2 J u n i 1 8 7 6
efter
H e n n e s M aj:t E n k e d r o t t n i n g e n J o s e p h i n e s b e g r a f n i n g .
(Ord till en gammal koral.)
östen i öknen hördes fordom skalla:
H im m elska rikets Saronslilja knoppas,
Vakna, о m enska, bättring gör och hoppas;
Frälsaren kom m en
R östen u r hjertat höres from t âkalla:
H erre, i stoftet si Din tjenarinna,
H erre, D itt rike lât en g â n g m ig hinna;
F rälsaren kom mer.
R ö sten ur grafven hviskar tili oss alla:
Söijen ej tröstlöst, fridens palm är vunnen,
E v ig försoning är vid korset funnen,
Frälsaren kom m it.
R ö sten frän himlen höres v ä ld ig t skalla:
Frigjord är själen, brustna jordebanden!
A llg o d är Fadem , seg ersä ll är A n d en !
Frälsaren kom m it!
Ti l l mi n m aka.*
Julqvällen 18**.
et gifs en m akt som segrar i de svaga
Och b är hvar lifvets tu n g a börda lätt;
Forsoningskorset, 'Fron fôrm âr det draga
M ed tillförsigt, trots m ângen oförrätt.
Och oss e tt Hopp af evighet b lef gifvet,
Ej döden segra skall till sist, m en L ifvet.
I d etta lilla sm ycke spegladt skâda
H vad ja g h a r menât.
Dock, du vet det re ’n,
T y innerlig förening knöto bâda
U ti ditt ädla sinne länge se n .
S â ta g m ed k ärlek hvad af k ärlek skänktes,
Och göm i h jertat hvad m ed gâfvan tänktes.
* Med ett smycke förestäl lande kors och ankare.
%
T asso.
Med min öfversättning af Goethes ’’Tasso”.
J ^ 2 |ä g , mins du väl hur m ân gen g â n g
P â lum m ig Lögarstrand
J a g satt försjunken da g en lä n g
M ed »Tasso» i min hand?
D en ljufva diktens kalk ja g droppvis töm de
Och rusig tili Ferraras park m ig dröm de.
När sängens him m el klar och fri
Deröfver slo g sitt hvalf,
A f azur och m ed strälar i,
H var lagerkrona skalf;
Cypress och m yrtenlund och blom sterängar,
D et var liksom de alla fingo strängar.
A rm ida sm ög, en samumvind,
I un ge svärmarns spär;
D ä tände lidelsen hans kind,
D â brände hjertats var.
A ck, diktens dolda m ening v ä l ja g fattat:
E n hvar sin skärf ät villans m akter skattat.
—
13*
—
Mân snillet lifvets lösen ger?
O nej, ett f 'àltrop blott
T ill lifvets strid.
D et fordrar m er
Ä n m enskors ârfda lott.
U r sitt Jerusalem , det frigjordt dröm da,
D e ja g a s bundna snart, tili landsflykt dömda.
M en denna jordens hittebarn,
F a st ö d ets slaf, till slut
U r lid elsem as brustna g a m
M ed sargad barm gâr ut,
P â törnestigen fördt a f sân gen s tâm a,
S om pekar mild dit opp — m ot hoppets stjem a.
S â tände diktens mö tili tröst
B land villor och b egär
Sin V esta -eld i T assos bröst,
D en e v ig t brinner der.
F örsm ädd kan ske och fattad här a f ingen,
T ill högre lif han lyfter v ig d a vingen.
Arm ida, fly i jordens fam n!
B räckt är ditt trollska svärd;
D er strälar klart ett nytändt namn
P ä hjertats altarhärd:
L en o ra l g en o m d ig han lösen funnit,
O ch kärlek näm ns den m akt som s e g e m vunnit.
Ti ll e n s k a l d .
T ill **.
Med. fjerde haftet af diktsamlingen "Hytt och. Gammalt".
ed hand opröfvad än och s v a g
Jag- lyrans strängar rörde;
D â m ötte d ig min blick en dag,
D in blida sâ n g ja g hörde.
En blixt min själ igenom flög,
E n tär sig ur mitt ö g a sm ög,
I den dock sällhet bodde.
S e’n dess har lyktat m â n g et är
Och m än ga lifvets skiften.
R e ’n flydd är sängens första vär
Och m ycket sjönk i griften.
Men hvad ja g kärast trott och sett
Ej fiytt: ty fann jag, att pä ett
D ock ytterst allt berodde.
—
133
—
Sc, diktens Ijusa himlabro
Stär ännu som en hägring!
Och ja g har qvar min första tro
P ä lifv et och dess fägring.
Ä n g lä d er m ig Castalias dryck
Och h vaije varmt och hjertligt tryck
A f trogna vänners händer.
Och derför ja g ät dig, min vän,
V ill eg n a hvad ja g diktat,
N är »nytt och gamm alt» g ä tt igen
O ch hjertat sig har biktat.
Sin h em ligh et har hvaije själ,
M in ock fätt sin, du v e t det väl,
D ess n y ck el d ig ja g sänder.
-
134
—
T a c k fö r d ik te rn a .
Till
***.
log med alla, sjöng .om allt,
Hvar ton var djupt ur hjertat gingen,
Ett hjerta aldrig armt och kallt,
Och det var klang, var lif i sängen.
Och se, din lek var snillets lek,
Ditt löje, öppet, utan svek,
Var gratiens, ej satyrens.
lu
Du svärmat pä Sorrentos strand,
Drömt i dess grottor drömmar ljufva;
Dig lockat svarta ögons brand
Och tamburin och mögen drufva.
Du södems klara stjemenatt,
Du älskas endast ljumt och matt
Af hjertan som porfyrens.
Italia, hvem dig skâdat väl
Som hjelte, skald, martyr och qvinna,
Och blef ej hänryckt i sin själ
Och kände ej sitt hjerta brinna?
Ljuft bräddar du din nektarskäl,
Och Nordens son, fast klädd i stäl,
Är särbar som Achilles.
Du myser i din frihets vär
Med eldad häg och invigd tunga;
Det blänker löje i hvar tär
Du fält, du afundsvärda, unga!
Om det blir blomma af hvar knopp,
Der ljuset mängs med daggens dropp,
Bekymmer ej förspilles.
En gâng skall ock det stolta Rom,
Hur Petri dubbelnycklar skramla,
Dock blifva ditt — i häfdens dom,
Trots allt »non possumus» det gamla;
Trots alla hot- och bannebref
Försynen sjelf dess fribref skref,
Som nyss ät Adrias drottning.
Sjung, sängarbroder, sjung och brinn;
Det bästa guld din lyra eger,
O, sätt det ljuft som insats in
I täflan för det godas seger!
Der grönskar lager ock i Nord,
Fast drifvan yr kring frusen jord
Med nordan vildt i brottning.
I36
Ett blad ifrân Virgilii graf,
En sten utur Alhambras murar,
En slöjad blick, som gjort till slaf
Sjelf tâmjaren af spanska tjurar, '
Och smâ mysterier frân Paris,
Allt detta ratar ingen vis,
När minnet bordas utaf stunden.
Jag vet dock, jag, en ankargrund,
Der slutligen ditt segel fäldes,
Dit längtan flugit mângen stund,
Hur vida kring än färden stäldes;
Och bäst pâ lifvets haf du gled,
Din dufva hann till arken med
Ett oljoblad i munnen.
Sagan
om T an n h äu ser.
on var en furstedotter,
Han skaldens ringe son;
Dem hade lifvets lotter
Skilt en den andre frân.
Och dock hur underbara
Sig menskoöden te!
Hvem kan dem rätt förklara,
Hvern kan dem förutse?
De vexlat djupa blickar
Allt se’n de voro bam;
Hvad ögat varmast skickar
Blir lättast hjertats gam.
-
138
-
När bâda växte sedan
Till ungmö och till man,
De svuro tro allt redan
Och kärlek ât hvarann.
Hon var sâ god som fager,
Och hennes framtid blott
I rosenfärgad dager
Log under himmelsblâtt.
Han yfdes, stolt och modig,
Kanske till öfverflöd;
Man vill sä sällan tro dig,
Du vamingsord om nöd.
Ack, onda andar drefvo
I landsflykt honom ut,
Och stränga nornor skrefvo
Hans dom med hârdt beslut:
»Dig djerft
En väg du
Längt bort
Skall ärans
med egna händer
bryta mâ,
i andra 1ander
höjd du nä!
»Du gossens drömda lycka
Kan glömma bort och fly,
Ur hjertat lätt den rycka
Och ofïra ât en ny!»
—
139
—
En ny! — fürut ej anad
Vid hemmets lugna hard,
För dig en tjusning danad,
En glöd, ditt offer värd!
De fjerran stjemor blekna
När solen flammar opp;
De unga hjertan vekna
Vid nytänd lägas hopp.
»Kom, följ mig — rösten bjuder
Till Skönhetsbergets famn!
Der dig till mötes ljuder
Mängtusenfaldt ditt namn.
»Der dina bästa dikter,
Längt skönare ännu,
Du hör som ljufva bikter
A f bergets fagra fru.
»Dig lockar hon med stämma
A f renaste metall;
Hon vill ej känslan hämma,
Hon kan ej vara kall.
»O Henrik, hör och bäfva.
Men, ack, af sällhet blott Î
Hvad tusen eftersträfva
Förgäfves — blir din lott»
—
1 40
—
Granithärd klipphäll remnar;
O se, hvad sällsamt sken!
Hvart jordiskt minne lemnar
Den druckne sängarn re’n.
Han störtar fram, bedärad
Af undeijordens glans,
Tills i sin hjertrot sarad
Han sjunker utan sans.
När han omsider vaknar
Utur sitt trolldomsrus,
Han frid och oskuld saknar,
]\Iörkt är förständets ljus.
Till Rom han gick med skaror
Som tiggde aflatsbref;
Fram mellan nöd och faror
Hans ânger honom dref.
Men när sitt knä han böjde,
Att höra kyrkans dom,
En hotfull röst sig höjde:
»Bort, syndare, vänd om!
»Eho som trolldom öfvat
Och tro ät afgud svär,
Han har sig sjelf beröfvat
Den nâd som han begär.
—
I4 I
—
»Sä länge pilgrimsstafven,
Som bäres i din hand,
Ej grönskar, du tili grafven
Skall bära domens band!»
Men furstedottem dröjer
Uti sin faders borg,
För ingen blick hon röjer
Sitt hjertas djupa sorg.
För Gud blott uppenbaras
I bönen hennes qval,
Frân himlen den besvaras
Med englars Ijufva tal.
Ty när för mensklig smärta
Ej jorden mer har tröst,
Forst dä ett krossadt hjerta
Hör högre makters röst
Väl kan hon icke glömma,
Men bida bamafrom,
Och läta Honom döma,
Som faller rättvis dom.
Sâ flykta är; hur mänga
Har ingen räknat ut ;
De tycktes lânga, länga,
De tycktes utan slut.
Allt mera hvit blir kinden,
Mer tung blir hemmets vârd,
Allt kyligare vinden
I härjad rosengârd.
Till slut, när storm om hösten
Bland skogens kronor far,
Förnams den kända rösten
Frân vârens sälla dar.
Mânn hon fâr tro sitt öra?
Männ det ej hycklar tröst?
Nej, kända strängar röra
Sig djupt i hennes bröst.
Ja, det var kan. Men, ve dig!
Det är dock icke han.
Skall sä hon äterse dig,
En skuldbelastad man?
Ilan nalkas tveksam, sakta,
Med ögat skumt af grät:
»Ej längre mig förakta,
Elisabeth, fôrlât!
»Ack, mina synder trycka
Med smärtans tyngd pä mig;
Blott du kan än mig rycka
Frân mina villors stig.
—
143
—
»Blott du har kraft att tända
Min länge släckta tro;
Blott du har makt att sända
Den lefnadströtte ro.
»Snart slär min sista timma,
Ack, fräls mig, rena brud!
Lat mig tili tröst fömimma
Din förbön inför Gud!»
Dä möter hennes öga
Med ädel ömhet hans,
En blick, sänd frân det höga
Med öfveijordisk glans.
»Din skuld är stor, du Säger,
Och du om frälsning ber;
Tungt, tungt din börda vager,
Guds nâd dock vager mer!
»Bed dä om den, du arme,
Som jag för dig nu ber,
Att Herren sig förbarme
Och tili din ânger ser.
»Bönhörelse, var helsad,
Du blad pä pilgrimsstaf!
O, Henrik, du är fralsad,
Glad gär jag i min graf!»
—
144
—
De skildes sâ frân verlden,
Förenade i bon.
Hon gick den sista färden,
Att vinna trohets Ion.
I hjertat till det sista
Hans bild sâ kär hon höll;
Han död vid hennes kista
Med brüstet hjerta foil.
— 145 —
U p sala m inne.
G a m l a Up s a la .
Ckör.
J^ a tte n rafvar tung
JL-шг Öfver FyrisvaU,
*
Daggen droppar kall
Ned pä hedens ljung.
Nu är tid dig offer att bringa,
Asa-Thor!
Ättehögen kring,
Tysta skara, skrid.
Rusta dig till strid,
Djerfva kämparing.
Nu är tid att jättar betvinga,
Starke Thor.
Väldige hammams
Krossande kraft
Rikte mot Jotars
Trotsiga hjessor
Dräpande slag.
19
—
146
—
Korsande blixtars
Ljungande vigg
Rödje dig vägen
Ned uti klippans
Remnade barm!
Hör oss, о hör oss,
Alltbetvingande Auka-Thor!
Solo-Tenor.
Nu mildare susa
Fläktar ur vestanskog;
Hör upp att brusa,
Vindsval, du rasat nog!
Lyft blicken den ljusa,
Frey, öfver Idaslätt!
Träd fram och tjusa
Längtande Emblas ätt!
Upp springa till Drottars möte
Valhallas portar de höga;
Ur Odin den vises öga
Gär solljus fram öfver verlden,
Och kraft och mildhet med hand i hand
Nu knyta fostbrödraband.
Gif budskap ur Gjallarhornet,
Valhallas väktare trogen!
För Ragnarök re’n är mögen
Den jord som Loke förgiftat.
Valkyria, herrliga kämpabrud,
Oss vinka tili gästabud!
—
147
—
I väldige Gudar, svaren
Ur Gimles skimrande salar,
Och lyssnen, I berg och dalar,
Till lyckobringande orden:
När Bifrost hvälfver sin ljusa bro,
Hos Odin kämpen fâr bo.
Domkyrkan.
Rec., Solo och Chör. Fundamento consecrato
Ecce Templum, quod surrexit
In nomine Domini.
Cælum versus nunc asundens
Turribus altis it arcubus
Gloria Deo!
Vinces in crucis
Signo sanctissimo
Prapter gratiam
Virginis immaculatæ
Væ infidelibus!
Nobis prosperitas!
Et in exelsis
Gloria Deo!
Per secula seculorum
Amen!
—
148
—
Odinslund.
Récit. Vid vigda klockornas ljud
Kring âldriga templets rund
Sig ynglingaskarorna samla.
Der stiger sängen ur Odinslund,
Ur templet choralen — till Gud.
Hvart sekel sin prägel pâ slägtet satt,
Ej evig är strid, ej evig är natt,
Ny morgon bebâdas i tiden;
Fritt varder predikadt det heliga ord,
Fri forskningen tägar kring upplyst jord,
All vantrons makt är förliden.
Heliga skrifter med vördnad ransakas,
Rättens och vetandets grunder utstakas,
Cosmos upplâter sin hemliga skatt.
Bragdrika häfden vär ära bevarar,
Tubens mângtusende frägor besvarar
Stjememyriaden i vinternatt.
Chör.
Skilda banor
Yandra vi här,
Samma anor
Vârt arf dock är,
Theologer,
Philologer,
—
149
—
Æsculaps cohort
Och Juristers
Och Filisters —
Hvarje missljud bort!
Ljufligt klinga de stämda strängar,
Orphæi drängar!
Lagern glimmar
Vârfrisk och grön,
Mödotimmar,
Eder tiH lön!
Theologer,
Philologer,
Æsculaps cohort
Och Juristers
Och Filisters —
Hvaije missljud bort!
Ljufligt klinga de stämda strängar,
Orphæi drängar!
I midnattens timma,
När vindame tiga,
Hör tonerna simma.
Upp till Dig de stiga,
Du vänaste mô!
♦
Ur hjertat de stamma,
Till hjertat de smyga,
De längta, de flamma,
Sâ enkla, sâ blyga;
Du vänaste mö!
—
150
—
Fädemejord,
Herrliga ord!
Lösen i lifvet och döden!
Lagen oss skrif,
Segrar oss gif,
Led vâra framtida öden!
Eviga ljus!
Stormames brus
Mäkta ej skymma din stjerna!
Tyd oss vär väg,
Mälet oss säg,
Lifvet vi offre dig gerna!
Skydda vârt land,
Värna vâr strand
Och frân allt ondt oss bcvara,
Gud, i ail tid,
Genom ail strid —
Sâ skall din makt du förklara!
—
151
—
Till en s ö r j a n d e
enka.
r dâ saknad oskiljaktig vorden,
¥ Liksorn skuggan ifrän solens sken,
Frân all sällhet som fick rum pä jorden,
Om dess läga brunnit än sä ren?
Väcktes ickp kärleken, den ljufva,
Han som tycks med sjelfva himlen slägt,
För en battre lott än grafvens tufva
Eller tröstlöshetens enkedrägt?
Och om lifvets klara fackla tändes
Uti verldens natt af allgod Gud,
Svara, svara, hvarför facklan vändes
Plötsligt vid dödsengelns hemska bud?
Ack, förgäfves vill du gätan tyda,
Lifvets hemlighet ock dödens är.
Men fastän förgängelsen vi lyda,
Evigt är det frö som utsäs här.
Det förmultnar väl i jordens sköte,
Lifvet tycks i grafvens vinter släckt;
Dock det slumrar blott: vid värens möte
Det förherrligadt blir äterväckt.
Sä var tröst! Af sorg du ej förqväfves,
I förtviflan sänkes ej din själ!
Vet, ditt hjertas hopp var ej förgäfves,
Herren tänker pä de sinas väl.
Trogna minnet, ädle makens minne
I hans foma hem skall lefva qvar.
Mycket dyrbart sluter hemmet inne:
Barnen, kära för den bäste far!
Arma moder, i den bittra smärtan
Skäda undergifvet Guds behag!
Kann den sorg som bor i vänners hjertan;
Bland hans vänners tal var äfven jag.
Tro, att himlens öga vägen finner
Ned i grafven, fastän djup och träng;
Tro, att lifvet öfver döden vinner,
Tro pâ âterseendet en gâng!
—
153
—
M in n esru n a
vid Salomon Krusenstjeraas graf.
ag mins dig väl pâ din kommandopall,
(е т När stormen lekte vildt omkring din hjessa,
Och yrande sig häfde vâgens svall
Fram mot ditt skepp, som höga segel pressa;
Du stod der sjelf sâ trygg, sâ klok, sâ kali.
Och manligt skön du syntes mig ocksâ,
Just efikom skapt att pâ ett däck befalla;
Obrottslig lydnad fordrande som fâ,
Men lätt likväl och villigt lydd af alia —
Hvem ville ej för dig i elden gâ?
Men freden ostörd herskade i Nord:
Ej nâgot offer kräfdes, ingen blödde
För pligtens bud vid ditt kommandoord,
Ditt hjerta dock för Flaggans heder glödde,
Hon var dig kär, liksom din fosteijord.
—
154
“
Och till hvad haf du hennes dukar bar,
Hon aktning vann, och fördes »med den äran»,
»Högt hissad, säkert fast, beständigt klar»,
Sä tydde du den svenska sjömansläran
För dem dig hade kär, som bam sin far!
När âldrig vorden du i hemmet satt,
Af trogna fränders, vänners ömhet vämad
Mot lifvets stormar — hvilken dyrbar skatt
Dig bragte minnet än frân lyktad hämad,
Hur friskt, hur ungt Ijöd än ditt glada skratt!
I saknad nu sig kärleken förbytt,
Seglatsen slutat, du har hunnit hamnen,
Och glansen ur det klara ögat flytt,
Men anden fri och glad ur kalla famnen
Liksom ett segertecken höjs pä nytt.
Haf tack, du gode gamle — sof i frid!
Du glömmes aldrig af de bläa gossar,
Och mängen vän har gömt din bild sä blid!
Hur lifvet vexlar, ej den länken lossar
Ur minnets gyllne kedja nägon tid.
Ö F V E R S Ä T T N INGAR.
2I
Vandraren.
Elfter Götlie.
|ud signe dig, unga moder,
Och den diande gossen
Invid ditt bröst!
Lät mig vid klippväggen har
I almträdets skugga
Nedlägga min börda
Och hvila ut hos dig.
Q VINNAN.
Hvad yrke drifver dig
Under dagens hetta
Den dammhöljda vägen fram?
Forslar du frân staden gods
Pâ landet kring?
Du 1er, о främling,
Öfver min fräga?
-
158
-
Vandraren.
Inga varor frân stadén jag för.
Sval blir aftonstunden nu;
Visa mig den källa,
Hvarur du dricker,
Goda, unga qvinna!
Qvinnan.
Följ vägen uppât klippan här;
Gä förut! Igenom snären
Leder stigen tili hyddan,
Som jag bebor,
Och tili källan,
Hvarur jag dricker.
Vandraren.
Spär af ordnande menskohand
Mellan buskarne här!
Dessa stenar ej du hopfogat,
Rikt kringströende natur.
Qvinnan.
Än längere uppât.
Vandraren.
Af mossa betäckt en arkitrav!
Jag dig känner igen, bildande ande,
Pä stenen din prägel du tryckt
—
159
—
Qvinnan.
Vidare, främling!
Vandraren.
Här en inskrift, hvarpâ jag trampar!
Ej mera läslig!
Utplänade ären I,
Djupt inristade ord,
Som dock om er mästares andakt
Skolat vittna för tusende slägten.
Qvinnan.
Främling, du stirrar
Pä dessa stenar?
Der uppe finnas stenar i mängd
Rundt om min hydda.
Vandraren.
Der uppe?
Qvinnan.
Strax tili venster.
Mellan buskäme framät.
Här!
Vandraren.
I sängmör och gratier!
—
1 60
—
Qvinnan.
Det är min hydda.
Vandraren.
Ett tempels ruiner.
Qvinnan.
Vid sidan här nedanför
Qväller den källa,
Hvarur jag dricker.
Vandraren.
Glödande gär du
Öfver din graf,
Genius ! Öfver dig
Är sammanstörtadt
Ditt mästerverk,
О du, odödlige!
Qvinnan.
Dröj, jag hemta vill ät dig
En skäl med kalians dryck.
Vandraren.
Murgrön har omslutit
Din smärta gudagestalt.
Hur stolt du höjer
Dig än ur mullen,
Pelarepar!
—
161
—
Och du, ensamma syster der,
Hur I,
Med mossbetäckta, helgade hjessor,
Vördnadsbjudande blicken ned med sorg
Pâ de sönderbrustna
Vid edra fötter;
Edra syskon!
Bland de skuggände bjömbärsbuskar
Stoft och mull betäcka dem,
Högt vaggar gräset deröfver!
Skattar du sä, natur,
Mästerverket bland dina verk?
Känslolös du störtar i grus
Din helgedom,
Sär tistlar deri?
QvrNNAN.
Sött sofver min son!
Vill du ej i hyddan hvila,
Främling? Eller vill du här
Hellre dröja i fria lüften?
Det är svalt. Tag gossen, tag,
Medan jag gär att vatten hemta.
Sof, min älskling, sof!
Vandraren.
Ljuf är din ro!
Hur lugnt han andas,
Badande i himmelsk heisa!
Du, som föddes här bland spillror
A f en helig, förgängen tid,
Hvile öfver dig dess ande!
Den, kring hvilken hans vingar flägta,
Skall i gudaboren känsla
Njuta hvaije dag.
Ädla frö, sä spira upp,
Du den glänsande värens
Herrliga smycke,
Ett föredöme för dina bröder.
Och vissnar blomsterkalken bort,
Dä stige ur din barm
Den rika frukten,
Att mogna vid solens strälar.
Qvinnan.
Gud signe! — Sofver han ännu?
Jag har ej annat till källans dryck
Än ett stycke bröd, som jag bjuda kan.
Vandraren.
Jag tackar dig.
Hur herrligt blomstrar allt omkring
Och grönskar här!
Qvinnan.
Min make skall snart
Till hemmet vända äter
Frân fältet. Stanna, adle man,
Och ät med oss vär aftonvard!
Vandraren.
Er boning är dä här?
—
Ібз
—
Qvinnan.
Der, mellan dessa murars hägn.
Min fader re’n har hyddan byggt
A f tegel och ruinens stenar
Vär boning är här.
Han gaf mig ât en bygdens son
Och dog i vära armar. —
Har du sofvit, min älskling?
Hur munter han är och leka vill;
Du lille skälm!
Vandraren.
Natur, du evigt alstrande,
At alla lifvets fröjd du skänker,
Har moderligt alia dina bam
Försett med hâfvor och en hydda.
Tätt under taket svalan bygger bo
Och vet ej hvilken prydnad
Hon kletar öfver.
Och larfven spinner sitt nät kring gyllene gren
Till vintemäste för sina ungar.
A f lemningar frân en förgängen tid
Du sammanfogar
Till skydd för dig
En hydda, о menska;
Njuter öfver grafvar.
Du lyckliga qvinna, lef väl!
Qvinnan.
Du vill ej dröja?
1 64
—
—
Vandraren.
Gud skydde dig-,
Valsigne ditt bam!
Qvinnan.
Dig lycka pâ resan!
Vandraren.
Hvart leder mig stigen
Dit bort öfver berget?
Qvinnan.
Till Cuma.
Vandraren.
Hur längt är dit?
Qvinnan.
Tre dryga mil.
Vandraren.
Lef väl!
О vägled mina steg, natur!
Led främlingens pilgrimsfärd,
Som öfver grafvar
Frân helig fomtid
Jag vandrar.
—
іб5
—
Ledsaga honom till en vänlig trakt,
För nordan skyddad,
Och der en poppellund
Mot middagshettan skugga ger.
Och vänder jag sä
Om qvällen hem
Till hyddan,
Förgylld af solens sista sträle,
Sänd tili mitt möte en sâdan qvinna
Med gossen pä sin -arm!
—
1 66
—
M in b l o m m a ,
Efter Göthe.
$11 ag gick i skogen
(&U I drömmar sänkt,
Jag sökte intet,
Pâ intet tänkt.
I skuggan säg jag
En blomma stä,
Som stjemor glänste
Dess ögon blä.
Jag sträckte handen —
Dä talte den:
Skall grymt jag brytas
Att vissna se’n?
—
1 67
—
Jag- gräfde upp den
Med rot och stam,
Till hemmets trädgärd
Jag- bar den fram;
Nu omplanterad
Pä fredlig- ort
Min blomma trifves
Och växer fort.
S l u t v e r s e n af F a u s t s s e n a r e del.
S S jllt det förgängliga
Är blott forvandling;
Det otillgängliga
Här först blir handling;
Det oupphinnliga
Här nâs af Dig.
Det evigt qvinliga
Drar oss till sig!
Alles vergängliche
Ist nur ein. Gleichniss;
Das unzulängliche
Hier wird’s Ereigniss ;
Das unbeschreibliche
Hier ist’s gethan.
Das ewig weibliche
Zieht uns hinan!
G oethe.
IÔQ
----
Еко.
Fri öfversättning efter texten till ’’Die Nachtigall”, musikkomposition
af L.. van Beethoven.
minnes dig!
(vH Min tömestig
Mâng tusen gânger
Du gladt med sângcr.
Säg, mins du mig?
Jag minnes dig,
Ljuf, älskelig,
En ros, en stjema —
Säg, hulda täma,
Hur mins du mig?
Jag minnes dig
När dagen sig
Till afsked sänker
—
i;o
—
Och mânen blanker —
När mins du mig?
Jag minnes digl
Min själ för krig
Mot glömskans makter —
I fjerran trakter
Hvar mins du mig?
%
Skall ja g s ä g a d e t?
Efter Louise Brachmann.
«MpS ej, för dig jag säger ej
jjvad uti mitt inre glöder;
Hvarför detta hjerta blöder,
Skall jag säga det? О nej!
Säge du blott ej den glöd,
Som pä kinden plötsligt tändes,
När mot mig ditt öga vändes,
När din ljufva stämma ljöd!
Ty din blick den är för mig
Som för blomman solens sträle;
Flicka, om du blott vill smäle,
Intet döljer jag för dig.
—
172
—
Undan Ayr min blick med hast,
När ditt ögas strâldagg regnar
Ned pâ mig: fast det mig fägnar,
Fmktar jag ditt ogonkast.
Men om du med vemod 1er,
Och om matt och dyster dagen
Faller pâ de hulda dragen,
Ack, dâ rädes jag än mer.
Säg, hvad lärde du dig, säg,
Du min själs ransakarinna,
Till mitt arma hjerta finna
Denna obekanta väg?
Vet, du jagat bort min frid:
Den är lagd i dina händer.
Tänk, om du den ätersänder
Mot min trohet för all tid!
—
173
—
F lïckan î A th en .
Efter Byron.
ellas5mö, jag skils frân d|g,
Atergif mitt hjerta mig!
Nej, dâ det blef ditt en dag,
Det behäll och resten tag!
Hör min ed, se’n vill jag ga:
Zo'é mu, sas agapol *
För den locken kring din kind,
Smekt af hvar ægeisk vind;
För de svarta ögonhär,
Skuggande ditt anlets vär,
Hindens blick ur ögon blä:
Zoe mu, sas agapol
För den kyss jag tränar tili,
Midjan som jag famna vill;
* Mitt lif, jag älskar dig!
—
174
—
För allt hvad blomsterverlden tydt,
Hvad sprâkets tväng och tyglar skytt;
För älskogs lust och nöd ocksä:
Zoë mu, sas agapol
Hellas’ mö, o, tänk pä mig,
När jag irrar, skild frân dig.
Fast till Stambul hän jag far,
I Athen blir hjertat qvar;
Det är ditt, blir evigt sä:
Zoë mu, sas agapol
—
175
—
M aria.
Efter Thomas Moore.
n lugn och stilla ström, som gled
Utôfver djupets guld
Och sjelf ej märkt hvad skatt som spred
Sin glans ur böljan huld,
Maria!
P
Sâ under blyga slöjan sken
Din andes stjema klar,
Och värdelöst höll du allen
Hvad andras tjusning var,
Maria!
-
I 76
—
S ä n g e r af V ic to r
Hugo.
I.
ill sommarfjäriln talte den stackars blomman sâ:
Fly ej frân mig!
Blef i vârt öde skrifvet, att bort du mâste gâ
Pâ fjerran stig?
Sâ varmt likväl vi älskat, och lângt frân verldens strid
Vi trifdes godt
Vi passa för hvarandra, man har oss liknat vid
Tvâ blommor blott
Men ack, dig himlen lockar, mig binder torfvan qvar
Pâ ödslig slätt!
Lât mig fâ vällukt andas, när du mot hôjden far
Pâ vingen lätt.
—
177
—
Nej, allt för längt du flyger, snabb som den ädla falk,
Frân dal tili dal.
Aliéna ser jag skuggan sig vidga kring min kalk,
När qväll’n blir sval.
Du kom, försvann, kom äter, blott att â nyo fly;
Min frid du tog.
Och derför tärögd fann du mig hvaije morgon ny,
Som mot oss log.
Ack, att vär blyga kärlek, min konung, räkna mâ
Pâ sälla dar!
Blif liten blomma eller mig ock gif vingar tvä,
Som sjelf du har!
Oss, fjär’lar eller rosor, en graf församla lär,
Snart eller sent.
Hvi dröja dä, hvi tveka att följa det begär,
Som oss förent?
Det vare högt i lüften, om dit med längtans makt
Dig vingen för,
I dalen, om i dalen din kalk kring bortgömd trakt
Sin vällukt strör.
Hvarhelst du vill och huru; som stilla flägt, som färg
Med praktfull glans;
En brokig fjäril eller en ros, som mellan berg
Och mossa anns.
Blott vi tillsammans komma, blott vi behâlla fä
Vârt hopp, vär tro,
Jord eller himmel gerna mâ ödet välja dä
At oss tili bo!
—
179
—
III.
Till rosen sâ talade grafven:
Hvad gör du med morgonens târar,
O dotter af kärlekens vârar?
Och rosen sâ sade till grafven:
Hvad blifver af offret, som faller
Förbleknande inom ditt galler?
Men rosen till grafven hon svarar:
A f daggen, som föll i min boning,
Blir doftande ambra och honing. —
Och grafven: Jag troget bevarar
Och gör till en himmelens engel
Hvar blomma jag bröt frân sin stängel.
24
—
i8o
—
S o n e tte r af Felix A rv e rs.
I.
io själ sin hemlighet, mitt lif sin gâta döljer,
En evig kärleks brand, tänd i ett ögonblick.
Mitt qval är utan hopp, jag det med stumhet höljer,
Och hon, som det har väckt, det aldrig veta fick.
Ack, ofta visst min väg, fast osedd, hennes följer,
Jag lefde henne när, och dock som ensling gick,
Ej vâgande en bon. Den strand, som glömskan sköljer,
Jag kanske hinna skall, dold i en främlings skick.
Och hon — fast Gud dess själ sä blid och ädel danat —
Gär lugnt sin stig framât, ty aldrig ens hon anat
Den qväfda ömhetssuck, som smög i hennes fjät.
Vid stränga pligters bud med trohet fäst, hon frägar,
När denna säng hon hör, der hennes bild blott lägar:
Hvem är den qvinnan väl? och skall ej fatta det!
—
18 1
—
II.
Rätt ofta har jag drömt om hemmets stilla lycka,
En fridlyst boning för mitt orofulla bröst,
Der vid min irrfärds slut jag künde tili mig rycka
En sista dag af lugn, af ljus och salig tröst;
En maka, var mitt mäl, att ömt tili hjertat trycka,
Och barn, att med sin lek förljufva lifvets höst,
En krets, bland vänner vald, att hemmets trefnad smycka
Och mängen aftonstund förhöja glädjens röst
Mâ yngre sinnen fritt ät lidelsema skatta,
Min längtan blef: en själ, som kan min egen fatta,
Och glömska af all sorg i lugnad känslas hamn.
Mig himlen gaf längt mer an jag har vänta vägat,
Ty vänskap smäningom med högre flamma lägat,
Och kärlek, oförtänkt, mig öppnat har sin famn.
—
Tuppen
182
och
—
räfven .
(Fritt efter Lafontaine.)
|ed spejarblick satt i ett träd högt upp
En kry och listig gammal tupp.
»Hör, broder», sad’ en räf med honungsröst,
»Vâr lânga trätotid är slut,
En allmän fired skall ropas ut!
Jag bringar detta bud! Kom tili mitt bröst,
Fort, skynda dig, flyg, tiden ej förhala,
Jag innan qvälln med mänga har att tala.
Du och de dina kunna framgent sköta
En hvar sin syssla tryggt, och möta
Oss som tili tjenst beredde bröder.
Illuminera bâd' i norr och söder;
Dock, medan det ännu är dager,
Jag vill att du min fredskyss emottager!»
»Min vän», blef tuppens svar, »du aldrig kunnat
En mera fröjdfull nyhet mig förunnat
Än denna fred,
Du lupit med.
—
і8з
—
Mângdubbelt är min glädje stor
Att veta dig- dess upphof: Se, jag tror
Re’n tvä kurirer med din nyhet ila,
Tvä snabba stöfvare, som aldrig hvila,
De inom en minut nog äro här,
Och dâ jag i din famn vill flyga ner.»
Men räfven sad: »Adjö! — Har längt att springa;
Vi fira mâ vâr fred en annan dag.»
Och sâ han lad’ i väg ät närmsta höjd,
Se’n han sin krigslist markt i förtid röjd.
Den gamle tuppen, nyss smätt skrämd förstäs,
Satt qvar och hân-gol i sitt rôda kräs,
Ty dubbelt angenämt han fann, tror jag,
Bedragam sjelf med list i fällan bringa!
—
i
84
-
Ö fversättn in gar af
H oratius.
(Tillegnade A. H.)
iden tycks mig sä hemsk, jorden ett häijadt fält,
Der mordenglames här frossar bland lägor och blod:
Sorgsen vänder jag mig
Hän mot blidare bilden
О Venusias svan! — gömd i en damhöljd vrä
Fann jag äter din bok, herrliga minnens skatt,
Fordom ynglingen kär,
Sedan länge förgäten!
Hur du rann i min häg, icke jag yppa vet;
Männ’ af slump eller nyck boken i hand mig föll,
Eller Deliems bud
Hemligt styrde mitt öga?
-
i
85
-
Sängen klang för min själ. Blad efter blad jag säg
Lagems grönskande krans yppig och frisk slâ ut;
Dagens oro försvann,
Ung jag trodde mig äter.
Svagt jag följa försökt sängaresvanens flygt,
Tveksamt stammat hvad han sjungit med glöd och kraft;
Vänskap aktade han
Högst bland skatter pä jorden.
Mâ hon likasom förr fröjdas ât lyrans ton,
Ty fast tusende är snögat pä skaldens graf,
Snillets gyllene skrift
Trotsar tidemas skiften.
Du, som lärt dig förstä sängens föryngringskraft,
Du, hvars hjerta med mitt klappar sä jemna slag,
Tag min gäfva emot,
Drick ur eviga källan!
%
Till T h a l i a r c h u s .
Liber I. Ode IX.
Tpâu ser, hur präktig der i sin hvita skrud
(9^ Soracte glänser högt emot himlens sky;'
Re’n skogarne af drifvor tyngas,
Strömmarnes fâror af isen fängslats.
Mer ved pâ spiseln; jaga all kyla bort,
Tag fram det fyraâriga ljufva vin
Och fyll Sabinska tvâgrepsstânkan ;
Den, Thaliarchus, vi tömme bâda!
Allt annat lägg i gudames knän! — ty när
De lâta stormen tyna pâ skummig vâg,
Dâ lugnas ock cypressens krona,
Tiger de âldriga askars susning.
Hvad morgondag dig bringar, ej spôij derom;
Tag mot som vinsf den dag, som dig ödet ger,
Fôrsmâ ej, yngling, kärleksfröjden
Eller en dans med den väna täman.
—
i 87
—
Tids nog du âldras, grânar och knarrig blir.
Nu tumla om pâ faltet i kamp och lek
Med glädtigt mod; när qvällen skymmer,
Lyss efter tecknet vid mötets timma.
Dig tjuse flickans klingande, ystra skratt,
När skälmsk hon röjt sig, dold i den skumma vrän,
Och du en pant frân armen rycker
Eller frân illa försvaradt finger.
25
Till L e u c o n o ë .
Liber I. Ode XI.
f
ngsligt spöije du ej, Leuconoë, hvad du ej veta bör,
Hur läng- gudame mätt lefnadens trâd. Babylons gâtor ej
Dristigt tyda försök. Bäst är vär lott bära med tälamod.
Lika mycket om Zeus vintrar beskär fler eller endast den
Som mot klippomas väm hvälfver i âr turkiska hafvets väg.
Klok du vare. Ditt vin sila i fred, kort är vär lefnads tid.
Sätt en gräns för ditt hopp. Under vârt tal stunden oss far förbi.
Njut dä dagen som är, utan att blindt trösta pä den som föds.
Till S t a t s s k e p p e t .
Liber I. Ode XIY.
KElkall du föras pâ nytt ut öfver nya haf,
Farkost? О huru djerft! Fort in i hamnen dig
Skynda! Männ’ du ej marker
Aror saknas vid skeppets bord?
Sunnanstormen har bräckt masten i stycken re’n,
Râma knaka och knappt skrofvet kan härda ut
Hafvets stigande vrede,
Se’n det sprungit ditt sista täg.
Ej du eger en hei segellapp i behäll,
Till din klagande suck gudame lyssna ej,
Fast af skogames drottning,
Pontisk fura, du yfvas kan*
—
190
—
Samt af rykte och namn — ack, utan nytta här.
Ingen sjöman i nöd sätter förtröstan till
Aktems mâlade bilder:
Frukta derför en kastbolls lott!
Du, som förr mig beredt leda och afsmak blott,
Men nu heia min själs ängsliga omsorg har,
Undvik svallande bränning
Mellan hvita Cycladers skär.
—
ig i
—
Till D i a n a o c h A p o ll o .
Liber I. Ode XXI.
Ingmör! sjungen i chor kyska Dianas lof.
Grossar! täfle dermed lockige Cynthiems pris
Och Latonas, som fordom
Zeus sâ innerligt hade kär.
Prisen henne, som gladt lyssnar till flodens sorl
Samt till lundamas sus — än uppâ Algidus,
Än djupt i Eurymanthi
Skog och Cragos det gröna land.
Tempes herrliga dal egnen en lika sâng
Och ât Delos, der först jorden Apollo bar
Prydd med koger och lyra,
Honom skänkt af en broders hand.
Dâ skall, blidkad och mild, lycka han skänka visst,
Krigets fasor och nöd nädigt han länka skall
Hän mot Perser och Britter,
Bort frân Cæsar och frân hans folk.
—
192
—
Till V e n u s .
Liber I. Ode XXX.
u, som högst pâ Gnidos och Paphos herskar,
Venus, glöm ditt älskade Cypern, nalkas
Till Glyceras festliga härd, der rökverk
Tändas dig rikligt!
Jemte dig den eldige gossen komme,
Och med lösta gördlar de väna nymfer,
Komme Hebe, mest vid din sida älskvärd,
Sä ock Mercurius.
—
193
—
Ti l l A p o l l o .
Liber I. Ode XXXI.
.
ur ljuder skaldens bön vid Apollos fest,
När han till offer gjuter den unga saft
Ur vigda skâlen? Ej om skatter
Skördade pâ de Sardinska fälten —
Ej om Calabriens hjordar — det fagra lands —
Ej heller guld och Indiens elfenben —
Om gods ej, der med tysta vâgor
Liris skär remsor ur strandens âker.
Mâ gerna lyckans bam med Calenisk knif
Sin vinstock tukta. Krämaren tömme fritt
Ur gyllne skâlen kostlig nektar,
Yunnen vid Syriska varors byte;
Han, Gudars gunstling, trotsande tryggt hvart âr
Bâd’ tre och fyra resor Atlantens vâg.
—
19 4
—
Oliven och Cicorian samt den
Mognade gurkan, se der min föda!
Den fröjd mig- gif, du höge Latonas son,
Min lott att njuta, frisk bâd’ till kropp och själ,
Frân skymf bevara lifvets afton,
Lät mig ej sakna min trogna lyra!
—
195
—
Til l L i c i n i u s .
Liber II. Ode X.
dKättast gâr, Licinius, din lefnads farkost,
Om du hvarken styrer för djerft ât djupet
Eller, allt för rädd för dess stormar, nalkas
Kustemas blindskär.
Den sig korat gyllene medelvägen,
Han ej endast armodets smuts och trasor,
Utan jemväl afund i hofvens salar
Lyckats att undfly.
Oftast stormen skakar en reslig fura,
Högsta tomen störta med största bullret,
Blixtens sträle plägar ju närmast träffa
Fjellamas toppar.
Den l)vars själ är redo för lyckans vexling,
Fruktar medgâng, hoppas i motgângsdagen ;
Ту han vet, att stormar stâ upp och fly vid
Jupiters vilja.
26
—
196
—
I
Ä r dig- ödet vidrigt i dag, sâ kan det
Snart sig ändra; slumrande sängm ön väcks af
Samme Gud, som vredgad sin bäge spänner,
Phoebus Apollo.
Derför mod och kraft uti m otgâng visa,
Men försigtigt refva ocksä ditt segel,
Om för medgängsvindar de spända dukar
Svälla för mycket.
— 197 —
Förnöjsam het.
L ib e r III.
f
O d e I.
en lumpna hopen hatar och undflyr jag;
Med andakt lyssnen!
Toner ej hörda än,
En nyvigd sânggudinnors prest, jag
Egnar ât ynglingar och ât ungmör.
Fritt vâld och fruktan gründe tyrannens makt,
Men öfver jordens. konungar herskar Zeus,
Som jättar kufvat och ett verldsallt
Leder med rynkade ögonbrynet.
Nu hander visst: den ene pä större vidd
Sâr sina kom, den andre med högre börd
Gâr ut att em â rang och heder,
Eller förtjensten hans väg tor bana.
Mähända äfven större klienters tal;
D ock en är lagen, stiftad för h ög och lâg,
D et hârda tvângets.
I dess um as
R ym liga djup vâra lotter skakas.
A t den, som öfver gudaförgäten hals
Ser svärdsudd blottad, skänker Sikulisk fest
Ej fröjd, ej smak; ej foglars sänger
Eller den lekande cittran sömnen.
Den blida sömnen, ack, han ej vill försmä
En ringa boning, göm d pâ en skuggrik strand,
Ej heller Tempes dal, kringsusad
Vänligt af ljufliga vestanflägtar.
Den man, som âtrâr endast hvad nödtorft nämns,
Oroa hafvets yrande stormar ej
Och ej Arctum s i sin nedgäng
Eller att killingens stjembild stiger.
Ej hagelskuren, sköflande vinklädd brant,
Ej afvelsgärdens missväxt, dä trädens död
P ä vattuflöden, eller solens
Brand, eller häijande frosten skylles.
Sâ trängt för fisken kännes ju hafvet sjelft,
När fjordar fyllas.
Egendomsherrn, som leds
"Vid fastland, läter tunga stenblock
Vältras i djupet af tjenarskaran.
Men hot och fruktan följa hans minsta fjät,
Ej jemklädt längskepp skänker m ot dem ett väm ;
Nej, äfven bakom ryttams sadel
Sitter hon envist den svarta oro.
— 199 —
Nâvâl! om hvarken Phrygiska marmoms prakt,
Ej heller purpuras glans, som âr stjemans lik,
Och ej Falem isk drufvas nektar
Eller den Persiska balsam hjelper.
Hvi skall jag, blott att afund besvaija fram,
M ig b ygga höga salar, som modet vill?
Mot rikedomar utan bâtnad
Byta min lugna Sabinska fristad?!
Dialog.
L ib e r III.
O d e IX .
HORATIUS.
S ^ ä r hos dig jag i ynnest stod
Och en annan ej än slutit din liljehals
I mer gynnade armars band,
Ack, jag sällare dä lefde än Persiens kung.
Lydia.
Och sä länge som du ej brann
For en annan och m ig icke för Chloë svek,
Skön var Lydias lott, berömd
Mer an Ilia sjelf, Romarens fnor, hon var.
HORATIUS.
Nu beherskar mig Chloë dock,
Hon som, kunnig i säng, ljufliga cittran rör;
Ej för henne jag räds att dö,
Om min älskades lif ödet förskona vill.
Lydia.
Ömt besvarad den läga är,
Som a f Ornythi son tändes uti min barm,
Och för honom jag trotsar glad
Tvenne dödar, om blott ödet hans lefhad spar.
HORATIUS.
Tänk! om Venus ännu en gân g
Skilda hjertan förmär länka i fom a band? —
Om ljuslockiga Chloë jag
Öfvergifver och dörrn öppnar vid Lydias röst?
Lydia.
D ä — fast vore han mera skön
Ä n en stjema och du flyktig som flam pâ vâg,
Snar till vrede som Adrias haf —
Gerna ville jag dock lefva och dö med dig.
Till T e l e p h u s .
L ib e r III.
C de X IX
ur läng tid efter Inachus
Codrus, Attikas kung, d og för sitt fosterland,
Samt om Aeaci slägt, och om
Trojas strider och fall — slikt du förtälja vet;
Men om priset pâ Chios’ vin,
Hvem som lagar mitt bad skickligt och lagom ljumt,
Hvar ett rum för vârt samqväm gifs,
Der jag slipper ifrân bister Pelignisk köld,
Dermed tiger du.
Y ngling fort!
Skâl för mânen i ny, skâl för vâr midnattsfrôjd,
Och Auguren Murenas skâl!
Bäst man räknar i glas tre- eller nio-tal;
Skalden, Musemas vän, förtjust
Önskar tre gânger tre bägare eldigt vin.
Gratien, skyende rusets kif,
Samt dess älskliga tvâ systrar med blottad barm
Samfäldt unna m ig trenne blott.
Svärma lyster m ig nu!
Svara, hvi dröjer än
Berecynthiska flöjtens ton?
Hvarför tiga de sâ, skaldens och herdens sâng?
Bort med dâsiga lättingar!
Rosor strö pâ vâr stig!
Lycus, den garnie narm,
Samt vâr grannfru, mer un g och skön
Ä n han värd âr, till oss lyssne med afund nu!
Dig, hvars lockar ej glesnat än,
Ä dle Telephus, dig, skön i din lefnads vâr,
Älskar Rhode med ungdomsglöd,
Men för Glycera jag täres af lângsam eld!
^
Till M e l p o m e n e .
L i b e r IY .
O de III.
lfcfX'elpomene, hvem heist som du
Vid dess födelsestund skänkte en vänlig blick,
Honom ej uti knytnäfskamp
Isthmos egnar beröm; eldige springaren ej
Honom stolt pâ Achæisk vagn
Drager fram i triumf; Deliska lagem s krans
Honom ej som en krigets Gud,
Se’n han segrande böjt konungars öfvermod,
Visar pä Capitolium;
Men den bölja, som klar flödar vid Tiburs strand
Under lummiga kronors skygd,
Skönt skall adla hans namn genom A eolisk säng.
M ig skall städemas drottning, Rom,
Och dess ynglingaflock gifva ett aktadt namn
Bland de älskliga skalders chor;
Afundstanden skall dä blifva förslöad snart.
Du, som gyllene lyrans sträng
Bäst kan stämma och ljuft tonem a sam klàng ger,
205
Sängmö, om det dig lyster, du
Svanens tjusande röst lânar ät fisken stum:
Din aliéna är gäfvan — din,
A tt en lysande hop visar pä m ig som den
Främste Romerska lyrans skald,
Ditt är sängens beröm, om den beröms, — blott ditt!
C arm en
Sæ cu lare.
jljflh œ b u s du, och drottning i skog, Diana,
[
I, som stoftets barn frân er stjernverld skâden,
H elig stunden är: vâra böner hören,
Eviga makter!
Nu när valda jungfrur och rena svenner,
Pâ Sibyllas bud, ât de h öge gudar,
H vilka städs’ sju kullames stad beskyddat,
Höja en lofsâng.
Milda sol, hvars char än oss yppar dagen,
Ä n fördöljer den, och dock jem t pänyttföds,
Aldrig pâ en syn mera stolt än R om a
Hvile ditt öga!
Slithyia, du som med lätt hand bringar
Barn tili verlden, mödrama öm t beskärma,
Vare sig du vill Genethyllis kallas
Eller Lucina!
207 --
Gif, gudinna, trefnad ât unga slägtet,
R ikt välsigna fädemas lag om folkets
Giftermäl, och skydd at den äkta makans
Lifsfrukt förläna!
Att, när seklets alla decennier lyktats,
Ater samma sänger och spei mâ firas
Genom trenne herrliga dar och nätter
Likasä mangrant!
Och I; sanningsspäende Parcer, fogen
Tül de öden, dem vi sett fyllas redan,
Sâsom de af eder en gân g bestämdes,
Nya och sälla!
Jorden, rik pä äring och rik pä hjordar,
Gyllne krans a f ax mâ ât Ceres egna;
Friska regn och Jupiters lena vindar
V äxtem a näre!
Mild och nädig pilen fördölj, Apollo!
Var ej döf för ynglingaskarans böner!
Stjernors drottning, homade Luna, hör de
Bedjande jungfrur!
Om vârt R om af eder är grundadt vordet,
Om en gren af Ilions folk I sänden
Bort att tili Etruriens kuster flytta
Blida penater;
— 208 —
Om, i edert hägn, genom Trojas lâgor
Fordom vâr Æneas, i landsflykt drifven,
Efter ändad irrfärd, af eder skyddad,
R ikligt blef lönad;
Gudar, skänken dâ ât vâr ungdom dygder!
Gudar, skänken friden ât âlderdomen,
Skänken ock ât Romuli att förökning,
Rikdom och ära!
Hören hvad Anchises’ och V enus’ âttling
Beder om, med offer af h vita qvigor!
Mâ han, oupphinnlig i stridskraft, vara
Mild mot den slagne!
För hans härars makt bâd’ till lands och vatten
Och hans bilor, smidda i Alba, bâfvar
Medern re’n, och Skyter och Inder ödmjukt
Vädja till honom.
Heder, Frid, Trohet och fomtids Oskuld
Vända tryggt igen i den länge glömda
Dygdens fotspâr; Ymnigheten oss bjuder
R âgade hornet
H öge siam, prydd med den gyllne bâgen,
Phœbus, sânggudinnomas milde älskling,
Han, hvars helsobringande konst kan lisa
Tröttade lemmar,
— 209 --
Om med günstig blick Palatinska borgen,
Rom as makt och Latiens land han skâdar,
D â förlängas lustrer af lycka intill
Senaste âldrar.
Aventini, A lgidi herskarinna,
Hon, jämväl, Diana, pâ Femtonmännens
Böner aktar, lânar ock ôrat huld ât
Ynglingars löften.
Zeus och alla gudar oss hört!
En sâdan
Ljuf och viss förhoppning till hemmen bringa
Vi, som Phœbi lof och Dianas lärt oss
Sjunga gemensamt.
S K R I F T E R PÂ P R O SA
AF
OSCAR
FR E D R IK
STRIDEN
VID
ECKERNFÖRDE
MEL.LAN
D E N D A N S K A E S K A D E R N O CH T Y S K A B A T T E R IE R
D E N 5 A P R IL 1849
%
ffд Icke utan en djup och smärtsam
känsla fattar sjömannen sin penna
för att teckna de dystra dragen af en
strid, som icke utföll tili det vapens heder, han med lif och själ tillhörer, en
strid, hvari kraftema voro sä olika, utgângen sä lysande för landtbatteriema
samt för trupper, hvilka knappast hade
en anin g om hvad krigsskepp ville säga,
och säledes säkerligen med skräck gingo
i striden.
Emellertid, dä äfven olyckan
bör af hvaije vapnets vän behjertas, för att deraf söka erfarenhet
för kommande tider, har man trott det vara af vigt, att af alla
de olika berättelsem a söka upphemta det riktigaste och derigenom komma sanningen sä nära som möjligt.
K riget mellan Danmark och central-regeringen i Frankfurt,
om hertigdömenas besittning, upplâgade a nyo i April d. ä., sedan
freds-underhandlingama fruktlöst aflupit.
ensam.
Danska nationen stod
D ess rättvisa sak var dess enda bundsförvandt.
D ess
krigshär, ehuru under vintem förökad tili nägot öfver 30,000 man,
künde dock ej i antal mäta sig med den tyska hären, som dag-
- 216 --
ligen erhöll förstärkningar, lätt künde ersätta sina förluster och
redan var omkring 50,000 man stark inryckt i hertigdömena.
Flottan deremot var mästare, hade intet spâr tili fiende i sjön.
Den innehade deijemte, sedan urminnes tider, folkets förtroende.
Ty danska krigsäran har under senare
ärhundraden hufvud-
sakligen fräjdats af dess flotta, och denna var alltid mera populär
än armén.
D ess officerare voro bekanta för sin skicklighet, ännu
mera för sin djerfhet.
A f godt sjöfolk hade man visserligen stor
brist, emedan sâ mänga fartyg skulle utrustas, men fienden hade
ju inga skepp i sjön.
Allt var säledes lofvande.
Kommendör Garde erhöll befäl öfver Östersjö-eskadern, som
dels skulle blockera Swinemünde och preussiska kusten, dels K iel
och Lübeck samt vid hertigdömenas kuster gä anfallsvis tillväga
pâ arméns venstra flygel.
Blickarne riktades i synnerhet pä
Eckemförde-viken, af hvilken ett kartutkast följer.
Meningen,
ehuru knappt begriplig, tyckes hafva varit den: att, sedan man
förstört befästningama, taga staden genom landstigning, der förskansa sig och efter omständigheterna agera emot Kiel(!) och
Friedrichsort (!), eller ock âtminstone
ifrän det befästa
lägret
förmä tyskarne tili en bakâtgâende rörelse utur Norra Slesvig,
och sälunda lätta danska corpsemas, den frân Jutland och den
frân Als, förening i Sundeved.
A tt tillvägabringa detta med
en sâ ringa styrka, som den som
förefanns,
hvilken, ' enligt
allt hvad man kunnat utforska, icke var mera än 1,000 man,
var väl uppenbart orimligt.
varit vâgadt.
Äfven med
10,000 hade sâdant
Vare harmed huru som helst, sä hade kommendör-kapten
Palludan, enligt hvad han sjelf uppgifver, »af den H öie Commandoe» fâtt uttryckliga ordres att inlöpa i Eckemförde-viken, förstöra batteriema och taga staden.
Den tränga Eckemförde-fjorden är 2 tyska mil läng, räknadt
ifrän ytterkanten af det s. k. Middelflack tili de uppgäende branta
strandgrunden, strax söder om den lilla staden Eckemförde, som
— 217 —
ligger pâ en smal landtunga mellan hafvet och en liten sjö. Fjordens riktning är nära ost och vest pâ kompassen.
Den är i
m ynningen omkring 4' bred och midt pâ dess halfva längd omkring 2' bred; derpâ bibehâller den sin vidd ett stycke, men
smalnar sâ hastigt af, eller rättare slutar nästan tvärt med ett
hak ât nord vest.
Djupet är i mynningen nâgra och 20 famnar
men endast nâgra kabellängder frân stranden är djupet, enligt
körtet, ej under 7 till 10 famnar.
Strändema äro ganska branta
och höja sig tili backar pâ fiera Ställen, men äro âter pä andra
genomskurna af klyftor eller fördjupningar, som bilda smâ insjöar eller dammar.
D e tili Sydslesvigs-kustens försvar anordnade
trupper voro större delen sachsare, nâgra nassauare och slesvigholsteinskt fästnings-artilleri, alia under befäl af prins E m st af
Sachsen Gotha.
Vid Eckernförde var prinsen sjelf jem te 3 tili
4 bataljoner infanteri samt */s batten af 4 nassauiska 12-®:gar.
Dessutom voro, säsom hufvudsakligt strandförsvar, tvenne jordverk anlagda; det norra vid A , bestyckadt, säsom underrättelser
sannolikast uppgifva, med 2:ne st. 84-®:ga bomkanoner (af Paixhans konstruktion), och lika mänga 24-‘S>:ga eller iS-l&ga kulkanoner.*
Fyrugnar blefvo under loppet af dagen anbragta, ät-
minstone pä det södra batteriet, tili skjutning med glödande
kulor.
Sä var man beredd tili försvar.
Fiera danska segel hade redan den 14 April om eftermiddagen
blifvit signalerade frân Laböer skans vid Kiel, seglande vester ut,
dâ det bl äste härd ostlig kultje.
Dessa segel gingo dä tili ankars
öfver natten i mynningen af Eckemförde-viken, */ mil utom det
yttersta batteriet.
Kommendör-kapten Palludans eskader bestod
utaf: linieskeppet Christian VIII, 84 kanoner (chef); fregatten
* Nâgra berättelser vilja veta om ett 3:dje batteri. Sekund-Iöjtnanten baron
F. Wedel Jarlsbergs rapport upptager ett lägre beläget verb, bestyckadt med 6 st.
iS-S’iga kanoner, sä att batteriet В skulle hafva haft io kanoner. Härom nämna
likväl hvarken Palludan eller tyska berättelser nagonting. Ofvannämnde rapport
upptager äfvenledes ett betydligt större antal fältkanoner af i 2-^:g och 6-®:g kaliber, placerade pa olika stallen af stranden bade norr och söder om staden. (Se
teckningen.)
Gefion, kapten Meijer, 46 kanoner
Sanct Croix,
(enl.
andra 42?); briggen
16 kanoner; ângfartygen H ekla, kapten Alchlund,
och Geiser, kapten-löjtnant Wulff, hvardera beväradt med
2
svâra bombkanoner och nâgra svâra 24-<S:gar; det förra om 200
hästars kraft, det senare om 160 h. kr.
Ânnu ett ângfartyg
samt 3 transport-skutor lära varit med, men det förstnämnda samt
briggen S:t Croix lättade tidigt och styrde utâL
Följande morgon kl. 4, skärtorsdagens olycksmorgon, dâ
vädret var »godt och labert», men likväl bläste ostligt (!) eller
pälandsvind, beslöt chefen att utföra angreppet sälunda.
Man
begagnar hans egna ord:
>Sjelf ville jag med linieskeppet gä fram efter den i skizzen
utmärkta linie* och intaga den position, som är betecknad med
L.
Fregatten skulle intaga sin position vid F.
A ngbätam e der-
emot skulle halla sig utanför elden frân batteriet A, och derför
g ä längs södra landet af fjorden efter den markerade linien och
med förkanonema kasta bomber emot batteriet B, men för öfrigt
hälla sig beredda att, när signal hissades, för H ekla frân linie­
skeppet och för Geiser frân fregatten, skyndsamt komma fram
och taga fartygen i släptäg utät.»
Kl. Vs & e- m* vär eskadem under segel och stod in under
sina märs-segel. Batteriet A öppnade strax. en liflig eld, som
kräftigt besvarades frân skeppet under batteriets passerande. »Pä
bestämd plats», d. ä. troligen i V S V frân batteriet A , närmare
den sydvestliga botten-kusten och sâlunda i NO frân batteriet B,
ankrade skeppet för bâbords kran-ankare och ett varp-ankare
med spring akter ut, och kom sä, att bredsidans kanoner nägorlunda künde nâ- bäda batteriema.
Fregatten
Gefion tyckes hafva ankrat nägot för om, sä
att den icke kom att ligga sä svajad, att dess batterikanoner
* Denna skizz lärer aldrig kommit med tili Köpenhamn och har säkert blifvit
qvarhallen af tyskarne. Allt är saledes pä medföljande teckning ritadt pâ grand af
sannolikhet och en]igt andras enskilda nppgifter.
— 219 —
länge künde bära.*
Striden började emellertid med allvar; skjut-
ningen fortfor utan afbrott, oberäknadt korta uppehäll, för att fä
krutröken att skingra sig, sä att man künde sigta.
Danskam e
sköto dels med heia läget pâ en gâng, dels genom ihâllande
»hastig eld», skott pä skott.
Lätom nu danske befälhafvaren tala:
»Batteriet A bragtes snart tili tystnad» (ehuru detta, säsom
vi sett, var längt svärare bestyckadt) — »men det södra batteriet
В riktade sin eld med häftighet emot fregatten Gefion, och vârt
artilleri förmädde, oaktadt alla bemödanden, icke att tysta detta.**
K apten Meijer hissade signal till ângfartyget Geiser att komma
tili assistance och hjelpa fregattens akterskepp upp emot vinden,
sä att ett varpankare künde fällas och bredsidan bringas att bära
mot batteriet; men ängkorvetten hade knappt styfnat bogseringstäget förr än det afsköts.
Jag säg detta, och att kapten Meijer
hade i sinnet läta släpa sig ut genom bogseringstäg för ut, hvil­
ken ätgärd jag sä mycket mera mäste bifalla, som denne förut
genom signal tillkännagifvit att han behöfde hjelp af manskap,
för att kunna fortsätta slaget.
Men det var som om denna dag
all lycka, hvaraf nägot alltid hörer tili hvaije strid, för att kunna
väl utföras, skulle varit oss beröfvad; ty i samma ögonblick som
kapten-löjtnant W ulff hade fâtt fast fregattens bogsertäg, kastade han det skyndsamt loss och satte kurs utät, signalerande
att ’Geiser var skadad sä betydligt, att den mäste repareras i
hamn’.
Jag g a f honom dä order att draga sig ur elden.»
M ängden af trupper pä stranden, tyckes det, hade nu ändtligen öfvertygat Palludan om omöjligheten af landgäng, och nu,
fast för sent, gaf han äfven signal till H ekla att komma in
och släpa ut honom.
Hekla svarade med Signalen: »Betydligt
skadad» (!).
* Detta synes ännn dunkelt och har ej i rapporten pä ett tillfyllestgörande
satt blifvit förklaradt.
** Med langsam eld och säkra skott, riktade af befalet, hade detta mähända
lyckats bättre?
»Nu», säger Palludan, »var intet att göra, utom att söka
varpa sig ut ur elden, hvilket jag hoppades skulle gä brä, emedan
kultjen ännu var temligen laber; men under varpningen friskade
det i och fregatten Gefion rapporterade sig sä skadad tili löpande
gods, att den ej künde gä tili segels, jemte det den sade sig behöfva läkare.»
Denne skickades jemte 17 man och varpningen
pagick under jemn fortgäende skjutning.
Emellertid var tiden
öfver middag, och »oaktadt vära ifrigaste bemödanden» hade det
icke lyckats att demontera mera än 1 kanon pä batteriet B. *
»Jag skickade dä löjtnant Ulrich i land, för att erbjuda att elden
mot batteriema skulle upphöra, om fartygen oskadade künde fä
komma ut, men i motsatt fall skulle staden förstöras. »
Tyskam e em ottogo Parlamentären och kl. 1 upphörde skjutningen.
En hvila inföll, men en sâdan hvila, som i medelpunkten
af en orkan.
Löjtnant Ulrich uppehölls i з:пе timmar, hvilka
ganska väl behöfdes och användes tili alla batteriemas iständsättande och fält-artilleris tillkallande ifrän K iel samt dess placerande med m ycken »urskilning och försighet», som
tyskam e
sjelfva säga, pä krönet af höjdema strax söder om staden, derifrân de künde nä skeppets däck med i2-®:ga granater. Gefions
utvarpning gick särdeles lângsamt, i anseende tili vindens tilltagande.
Linieskeppet tyckes ej under heia den länga under-
handlingen hafva företagit sig nägot.
KL 4 äterkom Parlamen­
tären med svar: »att inställelse af skjutningen ej künde bifallas;
ville man skjuta pä staden, sâ vore det en vandalism, men borgmästaren förklarade pä stadens vägnar, att om fädemeslandets
väl fordrade det, skulle de icke sky en bombarderings fasor. Omkring kl. 7 , 5 e. m. begynte ocksä skjutningen frân land med
glödgade kulor och med fördubblad fart
Kom mendör Palludan säger:
— — — »Jag lâg med skeppet sä, att med bredsidan künde
beskjutas batteriema och med akter-kanonema staden; med vinden
* Härom nämna de tyska berattelsema ej ett ord.
---
22 1
---
tvärs bâbord in,* sâ att jag, om jag med uppoffring af fregatten
ville bringa skeppet ut ur elden, künde sätta tili segel, skyndsamt
lyfta svâra ankaret, sticka ifrän m ig springvarpen och kryssa ut,
genom att stä syd öfver för bâbords halsar under första slaget
Till denna plans utförande mäste jag skrida, dä kl. 7 S 5 e. m.
elden öppnades med glödande kulor frân batteriema och mycket
artilleri syntes köra upp. . . .
Jag lät dâ skjuta pä artilleriet med
styrbords kanoner och med aktra kanonema emot staden, under
det ja g pâ samma gân g satte tili segel; men jag hade knappt
utfört detta och fâtt fart pâ skeppet förr än det öppnades en sâdan
granateld em ot oss, att inom fâ minuter allt det löpande godset
tili stor-märs-seglet afsköts och seglet kom back, sä att skeppet
icke styrde bidevind, utan dref pä land vid x, sydost om batteriet
B, — p ä kämskotts-afständ, d. ä. 5- tili 600 alnar ifrän batteriet.
R edan förr än skeppet strandade, säg jag att »Grefion» strök sin
flagg, och sekundlöjtnant Michelsen bragte m ig ögonblicket derefter rapport frân kapten Meijer, att han gjort det, härdt trängd
af nödvändigheten, dä han icke längre künde försvara sitt skepp
och han hvaije ögonblick fick allt flere döda och särade.**
»Omkring % timme sedan Christian Ѵ Ш kommit pä grund,
och jag, utan flere varp-ankare — ja, om jag än haft aldrig sä
mänga — , m äste uppgifva hvaije hopp om att fâ skeppet flott,
dä hvart enda skott träffade, sä väl i skrof som takling, glödande
kulor och granater haglade, hvarvid m ycket folk dödades eller
sârades, och dä man tillika anmälde att eld utbrutit i vattengängen under styrbords stor-fockröst samt pä 3 andra stallen om
styrbord n ägot högre upp och akterügare, ytterligare i storrumslasten, samt att dèn ej utan tillhjelp af heia besättningen künde
släckas, sâ, dä jag sjelf öfvertygat m ig om uppgiftens riktighet,
* Den tyckes salunda pa dagen hafva blifvit NO.
** Sekundlöjtnant Wedel Jarlsberg, tjenstgörande ombud â ângfartyget Geiser,
tillägger i sin officiella rapport, att Gefion icke hade ett enda skott krnt qvar sedan
det skjutit omkrmg 80 skott pa kanon. Harom nämner eskaderchefen, besynnerligt nog, intet.
sammankallade jag sekonden, kapten-löjtnant Krieger, kapten löjtnant Marstrand ach premier-löjtnant Finn W edel Jarlsberg (i
norska marinen), befälhafvare öfver däcksbatteriet, för att höra
dessa trennes tanke öfver den belägenhet, hvari skeppet var, dä
alla voro af den tanken, att det blott vore onyttig uppoffring af
menniskolif att längre uthälla striden, hvadan de icke künde se
annan utväg âterstâ än att gifva sig, och dä jag, med djupt bedröfvadt och tungt sinne, icke künde annat än dela deras mening,
gaf jag den sorgliga befallningen att stryka flaggan omkring
kl. 6 e. m.
Botten-kraname öppnades nu och allt kom i gân g med att
släcka.
Dermed voro danskame redan pä god väg, dä order
kom ifrän land att skeppschefen genast och besättningen sä fort
som möjligt skulle komma i land, eljest skulle skjutningen förnyas. Fäfänga voro kommendör-kapten Palludans föreställningar,
och lyckligtvis, vi säga det af allt hjerta, besparades derigenom
danskame den grämelsen att se 2:ne tyska flaggor vaja frân
danska toppar!
keringen
Sekonden blef qvar om bord, för att tillse debar-
Palludan anbefalde honom att söija väl för manska-
pets räddning och, som han sjelf i sitt betryck säger: »derpaa
gik jeg den tunge sidste Gang fra mine brave Officierer o g Mandskab o g fra det Skib, jeg havde vaeret stolt over att have comm änderet (!)».
Kommen i land emottogs Palludan af en hertigens af Gotha
adjutant i vagn, hvilken förestälde honom för hertigen sjelf, som
pä utmärkt höfligt satt affordrade honom hans väija, hvilken
bäde han och kapten Meijer* sjelfve säga sig hafva âterfâtt
följande dagen.
Han blef derpä förd i ett rum, der han »i stor
ängslan» afvaktade händelsema.
»Vid skymningen», säger rap-
porten, »mellan 7 och 8 e. m., hörde jag nâgra skott; man sade
det var pä Gefion, hvars chef ännu icke kommit i land.
A llt
var âter tyst, dä plötsligt en stor m yckenhet skott pâ en gân g
* Den i tyska blad utspridda berättelsen, att kapten Meijer skulle skjutit sig
sjelf, är osann.
— 223 —
lossades, och derpâ följde en stark explosion.
Det var m ig nu
blott allt för tydligt, att detta var Christian VIII,. som sprang i
luften,* och min enda bon till Gud var dâ att förlusten af menniskolif mâtte varit ringa.
T y värr mâste jag beklaga att sâ icke
var, ty stor var manspillan, ehuru dess vidd ânnu icke noggrant
kan uppgifvas — — — --------- — »
D et djupaste bekymmer och den förfärligaste oro hafva säkert utpressat dessa ord!
Bland officerare pä skeppet dödades kapten-löjt:ne Krieger
och Marstrand samt befälh:n för landttruppen, kapten Hohlenberg,
underläkaren Ibsen, kadetten Braëm, mänads-löjtnanten
Boije,
flere underofficerare och omkring 150 tili 200 man,** utom särade.
Sekund-löjtnant Ulrich blef förd som fânge i land, men
lyckades undkomma under förskräckeisen vid explosionen, körde
med tyska trupptransporter genom Slesvig, förklädd tili bonde,
och undkom lyckligen tili Als.
Fregatten Gefions förlust uppgifves bestämdt tili 25 döde,
28 svârt särade och 80 lätt särade. Bland de svârt särade befann
sig premier-löjtnant Skibsted, som fâtt läret afskjutet ***
Huru
premier-löjtnant Finn W edel undkom döden, upplyser kommendörkapten .Palludan pä följande för W edel särdeles utmärkande satt.
»Den utmärkt käcke löjtnant W ed el Jarlsberg, som hade
varit i land m ed mig, men âter gâtt om bord, för att tfflse bergningen, kom längs sidan af skeppet ; men dä han sä g det flamma
häftigt upp frân förluckan,f skyndade han att fâ folk ned i sin
slup, dä skeppet flog i luften.
Hans raska sinnesnärvaro ingaf
honom det enda medlet tili räddning.
Han sprang öfver bord,
* Kl. ’/•» 8 pa aftonen.
** Enligt senare uppgift skulle heia förlusten i döde icke vara större än
78 tili 80 man.
*** Heklas förlust var 2 döde och 5 särade; Geiser, som likväl var mycket,
med i elden, fick bloit 1 död och 2 svârt samt 7 lätt särade. En märkvärdig upp­
gift är att skeppet tili kl. 5 fatt ganska fa skott och blott 1 död och 2 särade!?
Detta allt enL sekund-1öjtnanten Wedel Jarlsbergs rapport till norska kommandon.
f Säluada. strax vid fördurken.
— 224 —
dök under vattnet, kom upp, dök äter igen, för att frälsa sig frân
allt det splinter, som flog ikring honom, hvarefter han genom
simning räddade sig i land och, sâ vät han var, kom tili mig,
för att gifva m ig stadfästelse pä den blott allt för sanna tro, hvari
jag var.»
Kommendör-kapten Palludan slutar sin rapport med förklarande af sin tillfredsställelse öfver befäl och manskap, beklagar
sin stora olycka, men erbjuder sig, ja tili och med önskar, det
hans förhällande mätte undersökas inför krigsrätt.
Rapporten är
daterad Rendsborg den 8 April 1849.
En berättare vill veta, att elden pä skeppet väl kunnat
släckas, och att man dermed var pä god väg (hvilket ocksä fullkomligt öfverensstammer med rapporten), dâ en tysk bättransport
kom om bord med en flagga, den de skulle hafva velat hissa pâ
det brinnande skrofvet, och att kapten-löjtnant Krieger, känd
för sin utmärkta beslutsamhet och kallblodighet, dä tillgripit det
förtviflade beslutet att spränga sig sjelf jem te vänner och fiender
i lüften.
Svârt blir det i sjelfva verket eljest att förklara, huru
elden pâ en g ân g sâ häftigt künde utbryta ur förluckan, i granskapet af krutdurken, om den ej varit anlagd.
Sannolik är sä-
ledes denna berättelse. Sädana handlingar äro alltid underkastade
olika omdömen, ej alltid oblida.
För vär del skänka vi den
hjeltemodige K rieger vär varmaste beundran!
Till tyskam es heder länder i rikt mätt den skyndsamma beredvillighet och det verkliga mod, hvarmed de hastade om bord
â det brinnande skeppet, för att rädda folket, som nu icke mera
var fiender.
Mänga af dem blefvo sjelfva olyckliga offer för sin
oförskräckthet, bland andra en slesvig-holsteinsk
»Ober Feur-
werker» Preusser, som fort det södra batteriet, hvilket, som vi
veta, afgjorde striden.
Staden Eckemförde led icke betydligt,
den södra delen likväl mest af linieskeppets akter-kanoner.
A tt tyskam e jubilerade öfver den vunna seg em är naturligt,
och de gjorde det med skäl.
Tmpper som kommo frân det inre
af fasta landet, aldrig sett haf, än mindre dessa stolta hafsslott,
samt första gângen de se dem mäste strida emot dem med blott
7 10:del sâ stor artilleri-styrka — erhälla likväl inom nâgra fâ
timmar seger, förstöra ett linieskepp och taga en stor fregatt,
Gefion, danska marinens älskling, den för sina goda egenskaper
sä beryktade Gefion.
De tyska berättelsem a vilja ocksä heller
aldrig taga en ända med loford om det tappra slesvig-holsteinska
artilleriet, som med 12 kanoner,* och deribland ändock en del
fält-artilleri, erhöll ett »sä skönt résultat»; — om huru det med
sâ m ycken kostnad utrustade, med sâ m änga förhoppningar utsända, med sä mycken stolthet äsedda skeppet nu läge i spillror
pä den rykande stranden; och Gefion, Seelands hopp, nu prunkande med de tyska färgema, der Dannebrog nyss vajat, med
tysk kapten i den danskes ställe och med tysk besättning, riktande de danska kanonema emot fom a kamrater, i fall de skulle
âter visa sig i fjordmynningen.
A llt detta och m ycket mera äro
variationer pâ samma tema och uttryck af en rättmätig segerfröjd, som hvar och en mäste hafva känt i deras ställe.
Och
denna seger hade tillkämpats med förlust under striden — af 1
död och 13 lätt särade!
E tt oerhördt exempel i krigshistorien !
Sädan var denna olycksstrid, Danmarks andra skärtorsdagskamp. **
Förlusten var stor i materielt hänseende; ännu vida
större i moraliskt.
D et ärorika skimmer fördunklades, som om-
höljde den danska flottan, de danska sjöbedriftema, och tyskam es
fruktande vördnad för danskames herravälde pä hafvet förvandlades i sjelfförtroende
och öfvermod.
A tt danska folket skulle
med bedröfvelse känna sin olycka var naturligt.
pröfva modet.
Detta
gynsammare framtida
har ocksâ icke
företag.
Menstora olyckor
fallit. Lätom oss hoppas
Man kan ej neka sig det nöjet
att här anföra ett rörande drag af gammaldags tro och kärlek
tili fädem eslandet
D en gam le amiral Holstein, i en âlder af-91
* Under striden ökades de snart tili omkring 20, af olika kaliber.
** Man erinre sig att slaget pä Köpenhamns redd stod skärtorsdagen den 2
April 1801.
âr, som sjelf varit med under striden emot Nelson skärtorsdagen
i8 o it tog sig den sorgliga underrättelsen om olyckan vid Eckem förde sâ till sinnes, att han foil i grât samt gret bort sin slocknande lifsgnista i klago-offer tili ett fädemesland, för hvars ära
och väl han fordom stridde, men för hvilket han nu endast kunde
dö af sorg.
Det kan icke fômekas att danska eskadem i Eckemfördeviken led opârâknade och oberäkneliga olyckor, hvilka hvar pâ
sitt hâll tillstötte och i ganska väsentlig mân bidrogo tili den
sorgliga utgângen; men det är ocksâ lika sannt, att för den
forskande blicken mânga begângna felsteg tydligt röja sig, sâ i
hela anfallets plan som i dess utförande.
Vi vilja försöka att ut-
reda nâgra deribland, vid âfvmtyr, till och med, att fâ höra den
välkända och ganska riktiga anmärkningen: »lätt är att döma
efterât».
Hvad var ändamälet med expeditionen?
Var det att förstöra de tyska strandbatteriema? Men dertill
fordrades ju icke sä stor styrka.
Till ett ändamäl bör icke be-
gagnas större medel än som kunna användas, icke större styrka
anbringas i en strid än som kan utvecklas.
H vad skulle man
säga till lands, om en hei armécorps användes att anfalla en
postering?
Nâgra strandbatteriers förstörande är ju i och för sig
sjelft, dä det är utan samband med andra ändamäl, icke nägot
strategiskt syfle?
Var det dä att förstöra staden Eckemförde?
Men är väl en
sâ ringa stad, med obetydlig handel, och utan att genom sitt
läge vara af nägon militärisk betydelse, värd sä stora ansträngningar, värd ett sâ vägsamt företag, dä man ej vinner annat än
dess uppbrännande eller nerskjutande?
V ille danskame göra en
landstigning, säsom troligast synes, sedan de tystat batteriema,
sä borde de väl haft landstigningstrupp eller, rättare, en ordentlig landstignings-armécorps?
Likväl hade de endast 200 man
eller, för att nyttja kommendör-kapten Palludans egna ord, »ett
kompani soldater pä 3 jakter i släptäg efter ängfartyget Geiser» !
227 --
Och dessa kommo aldrig- en gân g in i fjorden ! Antagom äfven
att danskam e hade haft en corps af till och med 2,000 man, sâ
var i den öppna staden intet försvar.
Ett sâdant mäste skapas,
under det att ett mängdubbelt antal fiender künde samlas.
Den
landsatta armécorpsens belägenhet hade dâ varit högst vädlig,
emellan en hafsvik, öppen för sjövind, der sâlunda ombordgäendet künde blifva svârt, och en starkare fiende pä beherskande
höjder rundt omkring.
Vi tro säledes, att manga välgrundade anmärkningar kunna
framställas emot heia företaget — anmärkningar, hvilka icke i
den ringaste mân kunna räknas chefen pä linieskeppet till last.
Men äfven utförandet kan, under en i lugn skedd betraktelse, ej
undgâ ätskilliga anmärkningar.
Var det t. ex. rätt försigtigt, att med pälandsvind inlöpa med
sâ svâra skepp uti en dylik ätervändsgränd? Var detta ej vägadt
i ännu högre grad, dä man betänker huru liten öfhing den stora
besättningen hade, sâ i manöver som i artilleri-exercis och skjutning, hvilket ocksä ganska tydligt röjde sig under striden, dä de
fiesta danska kulor flögo uppât backame och endast 200 af 8,000
voro i eller om kring batteriet B?
Bäst hade varit, enligt vär
tanke, att med ângbâtarne, sâ utsatta än hjulbâtame m â vara,
inlöpa och med längsamma och säkra skott pä stört afständ söka
förstöra batteriema, samt sedermera verkställa landstigning med
alla fartygens besättningar och med landtruppen, om man sä
ville.
Föredrog man äter att begagna segelskeppens kraftigare
batterier, sä borde man deremot hâllit ângbâtarne alldeles utom
elden, sä att de, när de i behofvets stund anlitats, icke, säsom nu
ty värr var fallet, redan voro ur ständ att kunna bogsera.
Om
H ekla hade varit oskadad, hade troligen linieskeppet kommit u t
I alla fall: borde väl de seglande fartygen nâgonsin hafva gätt
innanför linien emellan batteriema, in i den trânga »cul-de-sac»,
der de icke künde lätta ankar utan att löpa fara att komma i
lägervall, der ängfartygen alltid voro m ycket utsatta dä de skulle
fram och taga släptäg (se Geisers deltagande i striden), der slut-
30
lig-en skeppen voro sâsom uti en gryta omgifna af eld pa alia
sidor, som koncentrerades ât medelpunkten, dâ deremot skeppskanonema mâste riktas utât radierna?
Harpâ mâste svaras nej!
— ett nej sâ m ycket mera talande, som der ligga rykande vittnen pä stranden, spillroma af det stolta skeppet, och en tysk
ftagga som vajar frân Danas skonaste fregatt.
Man borde, synes
oss, böijat utifrân, tystat det norra batteriet först, ifrân dess yttre
flank, om detta varit möjligt, samt sedan längs södra stranden
anfallit batteriet В och staden.
Man hade dâ blifvit mästare af
striden, i stället för att fienden nu b lef det.
Dock, lätt är att
efterät döma!
Parlamenteringen i land vid middagstiden kom äfven tyskam e
ganska väl till pass, ty icke allenast att de iständsatte sina verk
och dessas demonterade kanoner, utan de gräfde under dessa
trenne timmar fyrugnar, hvari de glödgade kulom a tillreddes,
som sedermera genast efter stridens äterfömyande afgjorde densamma, ehuru af ingen tyngre kaliber än 18® . Danskam e vunno
icke mycket dermed, tvärtom ; den som i dylika fall parlamenterar,
han har oftast redan tili hälften erkänt sig vara öfvervunnen.
Denna olyckliga strid har äfven gifvit andra nyttiga erfarenheter vid handen.
Den har, att jag sâ mâ säga, äteruppväckt
de glödgade kuloma ifrän de döda, ifrän den glöm ska, som blif­
vit deras lott sedan bombkanoner höjt sig öfver alla andra bäde
skjut- och kastvapen.
D e bombkanoner, som funnos, gjorde ingen
verkan och blefvo snart (eller kl. 7 , 1о f- m.) demonterade af linieskeppets bâbords batterier; men vanliga kallkulor af liten kaliber
satte, inom en ej läng stund, bâda ängkorvettem a ur stridsfärdigt skick.
Häraf kan man ju tydligen finna en vam ing, som
talar bestämdt emot maskiner öfver vattenytan, och deremot ett
otvifvelaktigt förord för undervattenspannor och maskiner, eller
propeller-fartyg!
D et tyska artilleriet tyckes hafva blifvit utmärkt
väl riktadt samt skjutit längsamma skott.
Angfartyget Geiser
hade, innan det drog sig ur striden, 36 kulor i skrofvet, hvaribland 10 uti vatten-linien; 1 enda kula uti excenter-skifvan för-
— 229 —
lamade dess kraft helt och hâllet.
A lla dessa kulor befunnos
hafva »icke varit af större kaliber än iS-'ttîidig».
Danskarne, med betydligt mirrdre sannolikhet att träffa, heist
der gick ostlig dyning i viken(!), skôto, som vi sett, icke sâ väl.
D e hade haft en otillräcklig stam och denna otillräckligt öfvad.
Om än beväringen g a f dem sjömän — örlogsmän eller artillerister
künde den icke gifva, och dessa skapas icke pä 8 dagar! Mätte
detta lära äfven oss att inse huru nödvändiga skarpskjutningsöfhingar äro i fred, och huru nödvändigt det äfven är att i fredstid hafva en tillräckligt talrik, ständigt stridfärdig stamtrupp!
V i sluta.
Men innan pennan nedlägges m â det tillätas ut-
trycka den innerliga önskan: att lika sä m ycket man af olyckan
m â taga sig nyttiga vamingar för kommande dagar, dâ goda râd
äro dyra, lika sä litet kan man vilja göra förhastade och orättvisa slutsatser, som icke höra till saken, men som, ty värr, allt
för ofta vid dylika fall bruka framdragas.
Man har här sökt
utreda denna olyckliga strid efter bästa förmäga, man har öppet
uttalat sin m ening om dess utförande.
D en fördomsfne läsaren
döme sjelf, om vär uppfattning varit riktig och innehâller nägon
sanning.
T IL L
EN
V Ä N.
B JÖ RK AR N A VID VÄGEN
n höstlig morgon, dâ solen nyss höjt sin glödande kula öfVer
horizonten, men dess strälar ärmu icke uppvärmt den kalla
lüften, säg jag vid vägen nägra björkar stä med redan gulnade
löf.
Deras tid nalkades sitt slut, deras blomstringslif, fastän kort,
hade varit ett skönt lif, ett lif förflutet i den herrliga nordiska
naturen.
När värsolens strälar smälte snö och is, när lossade
bäckar porlade sä behagligt och lärkan slog sina drillande toner
i högblä luft, dâ utspirade späda knoppar frän de kala grename
och qvistame, dessa knoppar blefvo blad, de frodades i de ljumma
värflägtame; björkdungen iklädde sig hoppets gröna färg.
Sä
länge sommaren, den ljuslockiga gudinnan, râdde i norden, sä
länge njöto de af sin blomstran.de fägring.
Oskuldsfullt och en-
kelt sm ekte de hvarandra och skänkte ljuflig skugga at vandraren, som var trött af solens brand.
Nu, dâ sommaren, den i
norden allt för korta, har flytt, se nu huru de m ed undergifvenhet
bära sitt öde och fälla sin kronas skatt.
I sin fömedrings, sin
— 234 —
olyckas tid stâ de ännu likasom bcundrande denna stilla morgonstund.
D e likasom tala tili vandraren, som ilar dem förbi för att
sköta sina hvardagliga bestyr efter söndagshvilan, de väcka honom
tili beundran och tili tankar, som äro mindre fästa vid jorden.
Broder!
Menniskan har ock sin vär, sin sommar, sin höst!
Vären är hennes ungdomstid, sommaren hennes mannaälder, hösten hennes alderdom.
Men det är sanning att midt i menniskans
värtid kan der vara höst, likasom i höstens tid det kan finnas en
vârgryning.
höst.
Sorgen kan förvandla m orgon tili afton, vär tili
Det lifsträd, der äskan slagit ned, har svärt att resa sig
upp eller behöfver ätminstone tid dertill.
D et kan vara tili och
med omöjligt, sâ vida icke välvilliga menniskor finnas, hvilka
stödja och uppehälla det vacklande trädet!
D en ensamma öken-
palmen täres sä länge af sirocco tills hon faller, hon mä hafva
varit aldrig sä stark och rak.
Men midt i hösten kan det, Gudi lof, ocksä vara vär!
traktom de täcka björkarna i lunden.
Be-
D e g ä tili hvila i den
länga vintematten, nöjda med sitt sommarlif, ty de hoppas pä att,
efter det vintem rasat ut, en mildare luft, en herrligare sol, en
ljufligare sâng än höststormens hvinande skall väcka tili nytt lif,
tili nya njutningar.
Och det är deras lif, denna oupphörliga vex-
ling af födelse och förgängelse, af lif och död.
Och vi?
emot.
Vi, som ofta' äro otacksamme, när det gär oss
Vi, som klandra och sätta oss upp emot försynens räd-
slag och pâ sjelfkloka grunder vilja skapa oss en verld, som vi
mena vara bättre.
Hvad skola vi besinna?
Ä r ej det löfte, som i vära hjertan är nedlagdt tili uppständelse och vär, efter lifvets höst och grafvens vinter, är ej det
m ycket vissare och saligare än nâgon annan varelses i naturens
rike?
Hafva vi ej fätt den gäfvan att här gruppera oss i lundar
och vandra tillsammans lifvets väg i tillgifvenhet och vänskap?
Och är ej den gäfvan mera värd än m ycket som verldsmenniskan
kallar ovärderligt?
O, hvarför misströsta vi dâ?
Vâren efter
grafvens vinter skall för oss ej förgä, ty han är evig och oför-
gänglig.
Herrligare är han än alla jordiska värar. Solen är Gud
och vi englarne der.
Skulle vi ej tro att den vänskap, som vi känt här, skall följa
oss äfven der? Skulle vi ej tro, att den der blifver starkare ännu
än här?
Jo, den vänskap som förenat menniskoma i tiden, i
hvilken de lefvat, arbetat och sträfvat pä skilda banor tili samma
mäl, den är vid mälet visserligen ännu qvar och den skall i en
bättre vârmorgon vid en herrligare vârsâng i den eviga vären
följa oss och utgöra det basta minne vi ega af ett förganget
jordelif, af en kulen höstetid.
Upsala 1847.
NÂGRA BLAD
AF
M IN
D A G BO K
P â
h ö gfjellen .
|Ш I ill nâgon följa med pâ färden uppât Sognefjellens snöbebetäckta höjder, sä vare han välkommen.
Men fort, ty
ingen tid är att förlora, dagen gryr och vi hafva läng vä g framför oss.
D et är fern styfva norska mil qvar tili kusten i Bergens
Stift, ehuru vi redan i gâr tillryggalagt tvâ mil ifrân den öfversta
bygden i itLom». V i böra vara firamme tili i
afton ; natten
torde
alltsä tili häst
vara ruskig der uppe bland snögubbarne;
och — »Afsted»!
—
V i mäste taga farväl af de sista sætrama vid den
djupa
fjellsjöns tysta strand; men vi göra det icke utan saknad.
Huru
egendom liga förefalla
icke sæterlifvet och sæterstugorna
för den besökande främlingen!
Denna läga och mörka boning,
huru torftig förekommer den oss icke vid första päseendet; och
likväl, huru hjertlig och ofta oväntadt frikostig är icke den gästfrihet, som bergsbygdens oförderfvade bam utöfva mot den tröttade vandraren.
Spenvarm mjölk, nykem adt smör, färskt renkött och ett par
af dessa oförlikneliga »Fjell-Örreter», som vi nyss sägo uppfängas ur det kalla snövattnet i sjön der nedanföre, — se der
en ypperlig kost, och kryddad, 50m den är, med den starka mat-
— 240 --
lust, som lüften här uppe alstrar, kan mâltidens sm aklighet endast
öfverträffas af sömnens ljuflighet pâ den mjuka bädden af nybergadt, doftande hö.
Pâ tröskeln qvarstä de vackra »Budejeme» i sina nätta
Gudbrandsdalska folkdrägter, nicka oss vänligt farväl och önska
sitt godmodiga »Lykke paa Reisen!»
Ja, de qvarstanna der,
följande oss med blickame sä länge till dess vi försvunnit pâ
»Stigem , som kröker sig omkring nästa fjelludde.
stigen?
Sade jag
Ja, visserligen bär den detta namn, men aldrig gjorde
jag mig föreställning om en sâdan »ridstig»; och det fordras i
sanning denna egendomliga race af fjellhästar för att ryttaren
mä komma helbregda fram.
Färden gär ömsom genom strida
fjellforsar, der man tror sig hvart ögonblick blifva bortförd, öm­
som öfver bräddjupa insjövikar, der döden lurar löm skt blott
nagra fâ alnar vid sidan, pâ tjugu famnars djup; ömsom öfver
de brantaste hällar, riktiga ättestupor, der naturen likasom tyckes
hafva roat sig med att hopa massor af kantiga öch vacklande
stenar, pâ hvilka en vanlig hästhof omöjligt kan fâ säkert fäste.
Men se dessa modiga och kloka djur, huru försigtigt de afväga
alla sina rörelser och huru väl de beräkna sina minsta steg, och
du skall, likasom jag, fâ det mest obegränsade förtroende tili
dem; du skall obekymrad framtränga öfver de mest obanade
stigar, pâ brantema af de hemskaste brâddjup.
Stupar nägonsin
en a f dessa ypperliga hästar, och detta hände verkligen under
vär färd, dâ är det oftast pâ jemförelsevis väl banad mark, der
hasten förmodligen icke tycker uppmärksamhet vara af nöden.
Vi stiga allt mera.
Smäningom bortdö ljuden af koskällor
och sæterlurar; ett skarpt och svalt vinddrag, som gär under
namnet »Fjeld-snoe», stryker ned längs efter dalsträckningen och
förtager dessa sista paminnelser om samfundslif och civilisation.
Vi hafva länge sedan lemnat den egentliga bygden bakom oss.
Fjellnaturen stär nu framför oss, omgifver oss i heia sitt vördnadsbjudande majestät, sin högtidliga ensam het D en forsande »Bæverelvens» dän är det enda ljud, som ännu störer tystnaden, men
— 241 —
detta blifver allt mindre mäktigt ju längre färden gâr, ty vattenmassan minskas allt mer, under det fallet blifver allt brantare.
Slutligen är elfven förvandlad till en liten vildsint fräsande och
skummande rännil, som hoppar frân sten till sten, störtar sig
frân afsats till afsats, vridande sin silfverfâra i de mest fantastiska bugter.
D et hade varit en mulen morgon; det vill pâ dessa höjder
säga: vi hade varit insvepta i en fuktig och tat dimma; men
fjellsnoen begynner nu att jaga molnen framför sig och likasom
sopa dem undan allt längre uppât högfjellens kammar. Slutligen
blânar himlahvalfvet öfver oss; genom delade skyar skjuter en
ljum solglim t fram öfver högslätten; nu en ljusare strâlblick, nu
en annan, en tredje — det klarnar!
О hvilken syn!
Aldrig, aldrig gâr den ur mitt minne. Out-
plânadt och outplânligt qvarstâr dess intryck.
Framför oss en
stor gletscher, den sâ kallade »Smôrstab-bræen», ur hvars kalia
sköte vâr gam la bekanta »Bæverelf» uppqväller, för att smâningom och genom m ânga besvärligheter hinna vesterhafvets strand.
Solens klaraste middagsstrâlar leka just i detta ôgonblick pâ
glacierens skimrande yta; nu blixtrar den sâsom ett sm ycke af
de dyrbaraste demanter, nu är den klart genomskinlig som den
renaste kristall, nu âter skiftar den i grönt och blâtt som de
skönaste »aiguemariner* eller »safirer», och alla dessa olika färgskiftningar mângfaldigt omvexlande genom snabbt förbijagande
skyars skuggspel!
Ofvanom gletschem reser sig ett mäktigt fjell med det vilda
namnet »Fanaraukens.
förpost
för
den
Det kan betraktas sâsom en fristâende
bergsträckning,
som
under benämningen af
»Hurungatindame» bildar högsta delen af »Jotun»- eller Sognefj eilen.
Fanaraukens väggar synas del vis betäckta med mjell-
hvit snö, delvis teckna de sig mörkt beskuggade, ja nästan
svarta, hvilket tager sig temügen hem skt ut emot den kallt
ljusgröna färgton, som lüften alltid antager i närheten a f den
eviga snön.
•
—
242
—
Hurungatindames spetsar, med en höjd öfver hafvet af 5 till
9,000 svenska fot, äro branta och taggiga; snödimman, »Fjeldskodden», tyckes likasom haka sig fast vid dessa, och dâ ett
svagt luftdrag sträfvar att bortföra de lätta skyam e, hvirfla de
sig uppât, och man fâr en icke sâ otrogen efterhärmning af
halfutslocknade, rykande vulkaner, hvilket ökar det egendom liga
i taflan.
Framför oss, tili höger, finna vi oöfverskädliga snöfält och
höjder, och ändä säger man oss, att detta är är snömassan ovanligt liten pâ fjellen.
Länge sedan hafva vi lemnat den sista
qvartershöga dvärgbjörken bakom och under oss.
Nu nalkas vi
snögränsen, vi hinna den, vi hoppa af vära hästar för att kasta
snöboll.
Det är den 15 Augusti!
Lüften blifver hastigt afkyld.
Den liknar närmast en af dessa klara och kalia vârmorgnar i
Stockholm, dâ nordan bläser; men den har likväl nâgot vida
mera uppfriskande, och är alldeles befriad ifrän den obehagliga,
räa skärpa, som alstrar frossor och andra sjukdomar.
Här vet
man ju knappt hvad sjukdom vill säga; här känner man tvärtom
helsan vara bofast, man insuper den i hvart enda andedrag. Lika­
som blicken fritt kan ströfva omkring öfver de oändliga högslättema, sä inandas lungan med vällust den rena bergluften.
Man blir pâ en g â n g glad och högtidlig till mods.
Tanke och
känsla höja sig med marken, vidga sig m ed utsigten, och medvetandet häraf är sâ mycket ljufligare, som de nyss voro likasom
tryckta och tyngda af de öfverhängande fjellam e i den trânga
Sseterdalen.
Man känner sig sä längt, längt borta ifrân den
verld, hvari man vanligen umgäs, nästan skild frân jordelifvet
och plötsligt försatt ansigte emot ansigte med naturens allsmäktige
skapare! Man erkänner sin egen ringhet och vanmakt. E tt snömoin — och man begrafves, en dimma — och man förlorar den
enda, genom smâ stenkummel sparsamt betecknade strät, som
skall vägleda fjellvandraren tili den aflägsna bygden.
A ldrig hade jag erfarit nâgon sädan känsla, om icke mähända under en svâr^torm pâ den ensliga Atlanten, eller kanske
— 243 —
äfven vid âsynen af Sahara-öknens sandhaf frân Cheops-pyramidens
spets.
Men i sistnämnda fall har man granskapet af en odlad
trakt och en folkrik stad; man behöfver blott vända sig om för
att se Cairos minareter och citadell.
P â hafvet âter gifver ät-
minstone eget fartyg en hvilopunkt för ögat.
Jag befinner mig
der om bord omgifven af en mängd menniskor, hvilka alla deltaga i en verksamhet, som gifver full sysselsättning ät m ig sjelf;
dessutom känner jag mig hafva mitt hem med mig.
Här der-
emot, här är jag lösryckt frân allt, ett litet stoftgrand pâ den
djupa snödrifvan.
Jag inser min obetydlighet allt tydligare, ju
större och mäktigare de naturföreteelser framträda, hvilka ifrän
vördnadsbjudande hvila sä lätt, sä hastigt kunna väckas tili förödande strid och bereda vandraren en säker undergang.
D ock pâ oss gick det ingen nöd, och det är blott undantagsvis som man löper fara.
Med ett par dagars proviant, med säkra
och oförfärade vägvisare, uthälliga hästar och framför allt med
friskt mod och godt lynne gär det vanligen bra.
H vad det
friska, goda lynnet beträffar, sä är detta en skänk af högfjellen,
en välkomst- och tacksamhetsgärd tili de sällsynta resande, som
finna sin vag hit upp.
V är lilla »karavan» — denna benämning är icke sä alldeles
opassande — har ett ganska pittoreskt yttre; man mâ nu se pâ
sjelfva resenärem e i sina grofva regnkapp'or, bredskyggiga hattar
och höga stöflar, eller pâ de smâ, lânghâriga ridhästarne, med
sina starka, knubbiga lemmar och tâta, kortklipta stândmanar,
eller ock pâ de ännu mindre hästar, som bära vâr packning i en
slags klöfsadlar.
D essa kloka och ihärdiga s. k. K löfje-H este
äro kanske mest värda uppmärksamhet, âtminstone förekom det
oss sä med dem, som följde oss öfver fjellen.
Jag förstär ej, att
de icke digna under sina tunga och skrymmande packningar,
hvaraf nästan heia kroppen skyles, och ännu mindre, huru de sä
lätt och vigt kunna hoppa frân en häll till en annan, sâ försigtigt
och dock beslutsamt kunna hjelpa sig utföre branta och slippriga
sluttningar, och sâ obehindradt kunna genomvada dessa smâ,
32
men djupa fjellvatten, hvilka under namn af »Tjæm» sâ ofta
möta pâ vagen.
D et mest förvänande af allt är likväl, att vära
»klöfjehästar» alltid ville vara främst, ja trängde sig- med väld
fram, om ridstigen var aldrig sâ smal och bräddjupet bredvid
aldrig sä brant.
Sedan de väl kommit i spetsen, tycktes de lika­
som vilja leda heia täget.
Hvem ledde dem sjelfva? Endast den
instinkt naturen nedlagt hos dem.
Fjell-lifvet och det dagliga
förtroliga umgänget med de mäktiga naturkraftema skapa nägot
likartadt äfven hos den enkle inbyggaren af Norges högdalar.
Bland typema för en sâdan mâ jag nämna en gammal renjägare,
som vi mötte pâ högsta delen af vär väg.
Sjuttio vintrar hade
snögat i hans här, men det prydde ett högburet hufvud.
Stödd
mot sin grofva, men säkert träffande reffelbössa, orörlig som en
bildstod, sâdan mötte honom först vâra blickar pâ en höjd fram­
för oss.
Tyst och allvarlig var hans helsning, och lika orörlig
stod han ännu qvar, när han försvann ur vâr âsyn.
Sâ fär han
tillbringa mânga länga timmar, ja, kanske dygn, för att vinna
sitt knappa bröd.
M ig synes det verkligen härdt förvärfvadt,
men han är beläten med sin lott, han känner ingen bättre, verlden har icke lockat honom tili oförnöjsamhet.
Ej längt frân högsta punkten af fjellstigen lâg en liten stenkoja, förfallen, öde och föga inbjudande.
Likväl är den en väl-
signad tillflyktsort för resande, som mötas af yrväder eller svära
stormar, och icke det präktigaste hotell uti en hufvudstad lärer
väl nägonsin beträdas med sädana känslor af tacksamt välbehag
som de, med hvilka denna usla »Fj eidstue» tages i besittning af
uttröttade, stelfrusne och förirrade fjellvandrare.
Lyckligtvis behöfde vi dock ej söka skydd eller lä.
blef allt Ijummare och vackrare, lüften allt klarare.
Vädret
Ungefär
»Midfjelds» upptäckte vi efter en stunds letande de af oss tingade
hästame ifrän Bergens-sidan.
A tt beställa friska hästar sig tili
möte, dâ man reser öfver fjellen, är ett försigtighetsmätt som jag
râder hvar och en att om möjligt icke uraktläta; men jag bör
dock, sanningen tili ära, tillägga, att vära hästar ingalunda syntes
— 245 —
uttröttade, oaktadt sex timmars ridt denna och fyra timmars
föregäende dagen, allt under beständigt stigande.
friska
lüften
I den fria,
tillreddes och förtärdes en enkel mâltid;
smakade m ig aldrig nâgon.
battre
Under tiden gingo hästame lösa
omkring, sökande efter mossa i nâgon bergskrefva.
Sedan vi rastat en timmes tid, svingade vi oss med stärkta
krafter âter upp i sadeln och fortsatte vär ridt
Det var ännu
goda fem timmars väg till hafskusten.
Efter hvad vi redan sett, trodde vi verkligen icke att en ny
fjellutsigt, öfverträffande de föregäende, künde möta vära blickar;
och likväl bedrogo vi oss.
N âgot mera storartadt, nägot mera
öfverväldigande än utsigten ifrän den sista »Hougen»,* innan
nedstigandet tager sin början, kan man ej tänka sig.
oss hägra de tre
Skandinaviska halfön.
jem nhöga hjessor.
Framför
»Skagatölstindarne», näst de högsta pâ den
Öfver 9,000 svenska fot resa sig deras
D e stä der sä klara, som vore de oss heit
лдга, men de lig g a dock en half dagsresa aflägsna.
Till deras
fot har menniskan framträngt; deras toppar har ingen dödlig beträdt.
D e synas ocksä förfärligt branta! snön kan ej fâ faste,
utan kantar blott här och der fjellväggen likasom en slingerväxt,
eller gömmer sig i nâgon djupare klyfta, der vinden, som här
uppe är snöns enda fiende, förlorat sin kraft.
Berget har en kali,
stâlgrâ färg, och kring de spetsiga toppame leka lätta snödimmor
i ständigt vexlande former, ömsom skockande sig, ömsom plötsligt försvinnande likasom bortjagade af en osynlig m akt
För öfrigt rundt omkring oss samma mörkä, taggiga spetsar
af »Hurungatindam e», omvexlande med bländande snöfält, hvilka,
i synnerhet emot nord tilltagande i vidd, antyda det nära granskapet af den vidtberyktade »Justedalsbræen ».
Ä r dâ taflan dermed färdig?
Nej, ännu har blicken endast
ströfvat omkring pâ de solbeglänsta höjdema; men nu — nu
sänkes den, sänkes med häpnad nedät gapande svalg, förlorar
* Denna Houg blef kallad »Prinds Oscars Hong» af folket i bvgden
nedanföre.
— 246 —
sig i ett allt skummare djup; den ser ingen gräns, intet slut!
En vild fors störtar fram, nedât — hvarthän? D et ser man icke,
det vet man icke; man endast anar att den rusar hufvudstupa i
ett förfärligt bräddjup!
Vid rätt fördelaktig dager skall hafvet,
detta bräddjups botten, kunna ses ganska tydligt frân denna brant;
nu künde man blott dunkelt skönja företeelsem a der nere, ty solIjuset lä g emot ögonen.
Till hälften »pä god tro» varseblefvo vi
emellertid den innersta viken af Lysterfjorden.
Men besinna:
denna vik var nästan längre under oss än framför oss!
»Aldrig kan väl meningen vara att vi skola pâ hästryggam e
ned i denna afgrund?» sâ frägade jag, eller rättare tänkte högt
för mig sjelf vid denna oväntade syn.
»Jo det er nok saa, du!»
svarade, med det der oefterhärmliga, förtroendeväckande lugnet,
min hederlige vägvisare.
piedlidsam tanke.
Ofrivilligt egnade jag ât min nacke en
Mähända märkte fjellbonden min ögonblickliga
häpnad, ty detta slägte är begäfvadt med stor skarpsynthet; mä­
hända märkte han den icke; nog af, jag kände att jag rodnade,
och beslöt derföre att, hända hvad som hända ville, icke stiga af
hasten, ehuru dertill ofta frestad.
Och dervid b lef det.
Vi hade i sjelfva verket intet val; vi mäste denna enda väg
fram, sâ vida vi icke ville tillbaka igen heia den länga fjellresan,
tili Gudbrandsdaien, ville försaka alla vära utstakade herrliga reseplaner kring
»Sogne»- och
»Nærô-fjordame»,
öfvergifva den
väntade ângbâten »Widar», som hade vära saker och vär vagn
om bord!
Och framför allt skammen att vända om.
dari tanke gaf ingen ibland oss rum.
ос^ — det gick!
Nej, en sâ-
A lltsâ framât, lât det gâ
Vid en mild qvällsols sista strälar kommo vi
ned tili stranden med lif och lemmar i behäll ! Men att beskrifva
den äfventyrliga, halsbrytande, svindlande färden — detta förmar
icke min penna!
Jag kan tili och med knappast tänka den om
igen nu, dâ jag söker att i minnet sammanfatta de spridda dragen
af denna den märkvärdigaste ridt jag företagit.
blott säga.
E tt vill jag
Rädd bör man icke vara, och ej heller fallen för
svindel; i bäda händelser gör man bäst att utstryka Sognefjellen
— 247 —
ur sina reseplaner.
Blott ett lugnt förtroende till fjellhästen —
och det gär väl.
Ja, vore jag lika visst hunnen dit ner äfven i min berättelse,
dâ skulle jag för dig, min läsare, upprulla taflor af annat slag,
med varmare färgtoner, med blidare drag. I den yppiga »Fortundalen», pâ sextiotvâ graders nordlig bredd, künde jag för dina
förvänade blickar framställa heia lundar af vilda körsbärsträd, ärligen bärande mögen frukt, jag künde visa dig det inom tre
mänader efter sädden fullväxta, gyllene kom et, i täta och rika
skylar och pâ ganska vidsträckta fait ; eller den böljande hafren,
soin Stundeligen afvaktar en skördande lie.
Jag skulle föra dig
till den majestätiska fj ordens strand, och läta dig se huru, i dess
spegelblanka djup, de resliga bergen ätergifvas klara och skarpa,
som vore der ett nytt landskap under vâgen; jag skulle vidare
leda dina blickar ända tili den lilla gärden der pâ branten ett
par tusen fot öfver ditt hufvud.
Dit kommer man blott pâ stegar
ifrän dalen! — A llt detta och mycket mera skulle jag dâ noggrant beskrifva för dig.
Men nu stâ vi, sâsom du torde minnas,
qvar pâ högfjellens kam, och ett svalg synes befäst emellan oss
och det Kanaans land som är mälet för vär färd!
Jag har säledes in gen. bättre utväg än att här sätta punkt
och blygsam t nedlägga pennan. Jag gör det med den uppmaning
till dig, min läsare, att sjelf företaga denna resa och sjelf erfara
dess obeskrifliga intryck.
Jag är säker om, att min skildring icke
skall finnas öfverdrifven.
R id sjelf en gân g ned utför brantema
emellan Optun och Lyster-fjordens strand, och du skall väl finna,
om en sâdan nedstigning kan tröget ätergifvas pâ papperet Men,
tro mig, intrycket deraf förgär icke, och du skall icke ängra din
möda.
En sommardag pâ Sognefjellen skall för dig, som för mig,
medföra rika och sköna minnen — minnen för ett heit lif!
—
En
g e m sja g t
2 48
—
i B ayerska
T yro len .
(Ur Svenska Jägareförbundets tidskrift.)
tra fe n glada och intressanta österrikiska kejsarstaden ville hâlla
(5 ^
oss qvar.
I sommarprakt solade sig dess palatser, och i
Pratems parker vimlade brokiga menniskomassor, hvilka ömsom
trängde sig tillhopa för att lyssna . tili de hänförande tonem a
frân Straussiska orkestrame, ömsom âter i skilda grupper slogo
sig ned kring de hundradetals kaféerna.
För främlingen erbjöd
W ien mycket af intresse, mycket af fängslande behag.
Och lik­
väl sade vi, efter ett allt för kort uppehäll, farväl tili allt detta,
ty vi lockades bort till ett annat land, uppât alpem as snöbetäckta
höjder, fjerran frân städers vimmel.
Ett sällsynt tillfälle hade
nämligen för oss erbjudit sig att deltaga i en »gemsjagt», och
vi künde omöjligt motstä detta anbud.
Blott en dag ännu dröjde
vi qvar i W ien; den derpa följande natten använde vi deremot
tili resan och tillbragte omkring tolf timmar i snâlltâgs-kupén
utan att njuta mycken sömn.
Vid Stationen Holzkirchen i Bayern lemnade vi jernvägen
och bestegö mindre snabba äkdon. Färden gick, en skön morgon-
— 249 —
stund, förbi Tegernsee slott, tillhörigt prin s Carl af Bayern och
beläget nära stranden af en klar fjellsjö med samma namn, samt
vidare uppât allt trängre och högre dalar tili det namnkunniga
Wildbad-Kreuth, som är den vanliga utgängspunkten för stengetsjagterna i denna nejd.
Prinsen, hvilken eger stora jagtmarker,
hade tillstält jagten, hvaruti 14 à 15 jägare deltogo.
Sjelf tili
ären kommen, idkar han numera aldrig detta sitt forna älsklingsnöje, men flere af hans omgifning äro oförtrutna och erfama alpjägare.
Oberäknadt dessa och fyra svenskar och norrmän, bland
hvilka förf:n tili dessa rader, bestod sällskapet utaf medlemmar
af den bayerska adeln, Münchens diplomatiska kär, embetsmän
m. fl.
Pâ e. m. den 16 Augusti begäfvo sig de fleste af jägam e
i god tid uppât Bodier-alpen, och samlades vid en säterstuga för
att der passera nätten, hvarefter de med stärkta krafter skulle
begynna m orgondagens besvärliga jagt.
Jag, som tillika med
tvenne svenska reskamrater, sâsom ofvan sagdt, nyss anländt och
som hade âtskilliga oundgängliga skyldighetsvisiter m. m. att
först afbörda mig, künde ej dâ medfölja, men lofvade att under
följande natten tillryggalägga fotresan uppât alpema, sä att vi
skulle vara pâ rendezvous-platsen innan dager.
Denna vär för-
säkran upptogs icke utan nâgot misstroende, och âtskilliga jägare
hördes halfhögt knota öfver dessa opäräknade gäster, hvilka säkert skulle hindra jagten att böija vid den bestämda timmen och
störa dess gynsamma fortgäng.
V i gjorde emellertid inom oss det löftet, att bevisa orättvisan af detta misstroende, och vi lyckades hälla ord.
KL ’/* 2
pâ morgonen, efter blott nâgra fâ timmars hvila, samlades vi
utanför vâr lilla sn ygga bostad i Kreuth, stego i vagn samt tillryggalade med denna omkring en fjerdedels mils, tills vi stannade
i en den mest kolsvarta vargklyfta.*
Här mötte oss vär förare,
alpjägaren Hohenadel.
* I trakten finnas trenne klyftor med detta namn: Grosse- och KleineWolfschlucht, om hvilka gâ âtskilliga signer frtn fordom.
— 250 —
G em a skulle jag till dessa blad vilja vidfoga fotografibilden
af denna präktiga gestalt.
En bild af lugn kraftfullhet och af
heisa skulle dâ framstâ, som är sällsynt att skâda i vära s. k.
civiliserade europeiska länder.
Hohenadel är en jätte, tre och en fjerdedels aln läng, med
de bredaste skuldror jag sett, och med ädla anletsdrag, ur hvilka
beslutsamhet, djerfhet och bottenärlighet framlysa.
Han är en
hyddans ringa son, hvars heia lif har förflutit bland alpernas
gletscher och laviner; det har varit sundt och okonstladt, det har
lärt honom umgäs förtroligt med dödsfaror af tusende slag: det
har pâ hans heia väsende satt prägeln af en stor och m äktig
natur.
Han talade ej mycket der han, med sin matta lykta i ena
handen, sin alpstaf i den andra och sin bössa öfver skuldran,
vandrade framför oss pâ fjellbranten, men han ingaf dock ett förtroende, som tusende ord icke förmätt uppväcka hos oss. Länge
gingo vi tysta.
Allvarliga, nästan hemska tankar och intryck
öfverväldigade oss.
Der reste sig kolsvarta alper pâ bâda sidor
om oss; tili höger sä tatt invid, att vi künde vidröra fjellväggen,
tili venster deremot litet längre bort.
U nder oss, vi vägade
knappt undersöka huru nära, gapade ett brâddjup, och en fjellström lät höra sitt brusande svall der nere med allt svagare ljud
allt efter som vi hunno längre framât och uppât pâ vâr ensliga
vandring.
Öfver vâra hufvud brunno nägra tysta stjemor pâ
fästet, medan mörka dimmor spöklikt irrade kring alptopparne
eller sväfvade nedät brantemas jättelika formationer.
D et blef
nu a f vigt att noga följa vär vägvisares fotspär, ty att mista sitt
fotfäste hade varit att taga farväl af bäde höjd och klyfta; ocksä
gingo vi beskedligt uppmärksamma, särdeles tili dess vi hunno
vänja oss vid det ovanliga i vär nattliga färd.
Efter en timme
sm ög sig den första gryningen ned öfver alpema.
Olyckligtvis
stego töcknen samtidigt, himmelen mulnade och ett fint, kallt
duggregn foil under en stor del af förmiddagen och försvärade
jagten. Senare pâ dagen blef vädret dock bättre och solen visade sig stundom.
— 251 —
V i hade gâtt utan uppehâll och sâ opârâknadt fort, att vi
lyckades öfverraska vâra jagtkamrater innan desse ännu hade,
hvad man kallar, fâtt sömnen ur ögonen, och vi voro de som
päskyndade jagtens böijan, i stället för att fördröja den. Klockan
föga efter fyra voro vi pâ väg uppât Bodiberg.
aftog mera och mera.
Växtligheten
Längt och frodigt alpgräs och buskar
klängde sig fast i bergsklyftoma.
A lpem as flora är mycket rik,
och om jag vore botaniker, skulle säkert m ânga blad kunna
fyllas af beskrifningar härom.
Bland de mest omtalade alp-
blommor kan jag dock ej undgä att nämna »Edelweiss», i anledning af det romantiska doft, som i flere bemärkelser tillhör
denna sällsynta blomma.
Den växer högst upp pâ fjeilen, pâ
de farligaste branterna, är derföre m ycket efterlängtad af dalens
täm or och ännu mera eftersökt af de raske
»fjell-gossam e»,
hvilka för hopsamlandet af en Edelweiss-bukett tlbtsa faror, ja,
stundom döden.
E n blomma tili att pryda en älskarinnas barm
är värd mera än lifvet i mängen ynglings ögon, och väl att sä är.
Men tili saken: vi klättrade uppför särdeles skarpa branter
under ytterligare en timme, och anlände slutligen tili en fjellry g g ungefär 6,000 fot öfver hafvets y ta, längs efter hvilken vi
blefvo utposterade med omkring 100 à 200 fots mellanrum, allt
efter som större stenar eller smâ buskar gäfvo skydd.
Denna
kam var pâ sina Ställen sâ skarp och brant, att tvä personer
knappt künde fâ rum pâ en och samma p o st En hvar hade svârt
att hâlla sig qvar orörlig och med bössan i hand, ännu svärare
den af svindel besvärade.
Taflan som upprullade sig framför
vära blickar var emellertid en af de herrligaste.
Under oss pâ
omkring 100 alnars djup en klyfta, genom hvilken med frustande
dän glacierem as nyss smälta isvatten arbetade sig fram.
Pâ
motsatta sidan en platâ nâgot lägre än vär fjellrygg och sluttande mot venster, och hvars brant närmade sig pâ omkring
60 à 80 alnar.
A t höger höjde sig bergen hastigt, äfven pâ
andra sidan platän, efter en lindrig buskbeväxt sänkning, sä att
de högsta om gifvande bergen, här och der skimrande af snö,
33
kunde anses uppnâ inemot 7,000 sv. fot.
K allt regn och vanna
solstrâlar omvexlade med hvarandra, och med dem vexlade äfven
den storartade taflan i färgton och belysning, sâ att den tysta
väntans lânga timme förkortades.
Obeskriiiigt pittoreska togo
sig alpjägame ut, med sina gröna, befjädrade hattar, sina grâa
»skjut-rockar» (»Schützen-Joppen»), sina nakna, solbrända och
senfulla ben samt sina tâtt âtsittande gêter och snörkängor.
De
hafva bössan öfver skuldran, men med blixtens snabbhet ligger
den till säkert öga; de hafva i bäda händerna sin lânga alpstaf,
för att vid vandringen nedät eller längs efter en brant sluttande,
skroflig bergsvägg vinna stöd mot den öfre sidan* af marken;
men synes nâgot villebräd eher höres nägot misstänkt — genast
kastas den mot axeln och händerna fatta geväret.
D essa alper-
nas söner hafva en förmäga att sä tili sägandes vädra villebrädets
närhet, som är förvänande.
D e hafva den ädla och intelligenta
jagthundens natur. — Sten getter jagas pâ tvenne sätt: antingen
med ett slags drefjagt, »Treibjagd», eller pâ lur, »Pürschen-gang»
(à l’affût).
dref.
Dagens jagt skedde pâ förstnämnda vis eller med
Mä man dock icke föreställa sig nägonting likt vära sven-
ska klappjagter eller »skallgangar».
Gemsen är sä lättskrämd,
sä sflyktig», för att begagna det tyska uttryckssättet, att sädant
vore omöjligt
trakt.
Nâgra fâ, 5 à 6 man, öfverspänna en hei bergs-
Med 3- à 400 alnars mellanrum, ofta ännu mera, gä de
lângsamt framât, vanligen snedt mot jägam e, sâ att vinden sä
vidt möjligt blifver gynsam för dessa senare.
D e fâ icke bullra,
ty dâ blifva djuren allt för uppskrämda och komma i vildaste
fart utför eller uppför de mest halsbrytande berg, och jagten är
skämd.
Derföre erfordras lika mycken vana och skicklighet hos
drifvame som hos jägam e.
Langt innan de. förre hunnit fram,
synas, om drefvet eljest varit lyckadt, större eller mindre flockar
* Det har visserligen i början förundrat mig, att de ej sokte stödet nedät,
men erfarenheten bevisade äfven mig riktigheten af deras sätt att begagna alpstafven
genom att söka stöd pl öfre sidan, ty om stafvens skodda spets slinter der, är det
icke sa vadligt, som i fall stödet svigtar dâ heia kroppens tyngd livilar derpa.
—
253
a f alpem as lättfotade invânare.
—
D et är ett obeskrifligt behag i
deras djerfva rörelser, der de hoppa frân sten till sten, frân häll
till häll, öfver klyftor, som för menniskan vore svârt, kanske
omöjligt att kunna genomtränga.
Se, de stanna stundom der
borta pâ branten midt i vildaste farten att lyssna — de taga
âter sats, de försvinna för jägarens spända blickar — de komma
â nyo fram, de nalkas — nu komma de strax i skotthall —
nej! nu äro de âter tusentals fot aflägsna.
Glada, sköna djur!
Hvarföre lurar skytten med lodet i dödens synrör pâ din sorglösa lek bland undren af denna vördnadsbjudande uppenbarelse
af skaparens allmakt?
S â frägar man sig ovilkorligen, dâ man
första gângen ser det behagliga djuret i sin fria rörelse.
Nästa
ögonblick — skjuter man, och ett bomskott grämer, likasom
hade man aldrig känt nägot slags medömkan!
D et andra slaget eller »jagt pâ lur», dâ man sm yger sig pâ
villebrâdet, är vida vâdligare och gifver mera sällan utbyte, men
fordrar naturligtvis mindre besvärliga förberedelser.
D et är dock
ej rädligt att vara färre än tre tillsammans pâ denna jagt, helst
om icke alla äro hemmastadda med dess möda och vädor, ty
det kan lätt hända att lifvet râkar i den ögonskenligaste fara
och blott genom kamratens mod och sinnesnärvaro kan räddas.
S e här en berättelse, som kan gifva en klar föreställning om de
rysliga faroma af denna jagt och om alpjägames beundransvärda
rädighet.
Under en af mina resor i Schweiz hade jag en gâng
frân Meijringen en utmärkt förare öfver Bemer-Oberland, hvil­
ken i sina yngre är varit ortens skickligaste och djerfvaste stengetsjägare, men hvilken för alltid afstâtt ifirän denna sin käraste
sysselsättning, sedan han inför sina egna ögon sett sin bäste van
nedstörta utför en omätlig afgrund samt spärlöst och för alltid
försvinna deri.
Denne berättade bland annat, att nyssnämnde
vän och han sjelf, som dâ var yngling, en vär begifvit sig ut
pâ gemsjagt, under flere dagar jagat m ed otur, deröfver blifvit
förtretade samt beslutat väga allt för att ej hemkomma utan
byte.
D e hade slutligen spârat en präktig s te ig e t inne mellan
tvenne armar af en gletscher. Men huru komma dit? A tt nalkas
vare sig ofvan eller nedanifrân var en omöjlighet. Blott en läng,
spetsig, isbetäckt fjellrygg ledde nära till stället. Sammanbundne
med ett stärkt tâg om lifvet begynte nu väghalsam e krypa längs
ät denna hala fjellkam, den äldre före, den yngre efter pâ om­
kring 20 alnar.
D et halsbrytande i företaget öfverväldigade lik­
väl snart den mindre erfame ynglingen: öfverspändheten gaf
vika för rädslan, och med modet vek äfven plötsligt sinnesnärvaron.
Han gaf tili ett anskri — och föll!
Ingen möjlighet
syntes tili räddning; — en afskedssuck tili hemmet och sä svimmade han.
Gud vet huru länge han sälunda var ifrän sina sin­
nen. — Ändtligen vaknade han. — Förunderligt, han hängde
oskadad qvar pâ fjeilet, nägra alnar under dess högsta rygg,
och med det räddande täget om lifvet!
ângslan.
Han lyssnar nu med
Han bedrager sig ej: rop ifrân en välkänd röst nä
hans öra: »Var ej rädd, jag bildar säker motvigt!»
det ocksä!
Och sä var
Snabbt som blixten hade vännen icke blott märkt
faran, utan uppfattat den i heia sin vidd.
Han kastade sig sjelf
lika snabbt, och med en nästan otrolig själsnärvaro, ned öfver
motsatta branten — och der hängde nu bâda pâ hvax sin sida.
Fortsättningen läter lättare fatta än beskrifva sig.
Korteligen:
efter mänga aristrängningar och mycken ângest räkades vännema
â nyo uppe pâ spetsen, och voro glada att m ed lifvet i behäll,
om ocksä utan byte, kunna ätervända hem.
D et första drefvet var ej lyckligt för mig. ty ja g fick intet
djur inom skotthäll, ehuru jag säg ett dussin och ehuru jag kröp
sä nära branten jag vägade.
Tre djur föllo pâ andra häll, och
skotten skallade bland fjellama med lânga, mângfaldigt brutna
âterljud.
Alpernas ömar skrämdes ur sina nästen och kretsade
i lüften öfver vära hufvud med spejareblickar efter rof.
— 255 —
V i stego efter en kort rast ännu högre.
Jag blef nu ställd
pâ en sâ brant sluttning, att jag blott med största möda künde
hälla m ig fast.
Hohenadel följde m ig och höll mitt ena gevär,
ja, jag m äste visst aflägga den ödmjuka bekännelsen, att han
äfven höll i m ig sjelf, innan jag med klackai^tie och alpstafven
lyckades förskaffa m ig nâgot sä när fotfäste.
frân annat häll.
Drefvet började
Ny, lika herrlig och storartad utsigt — ny, lika
högtidlig tystnad, af ingen homlät, intet skott afbruten.
Efter
en god halftimmes spänd väntan, och när hoppet redan började
svika, hördes plötsligt ett prasslande under oss bakom en stor
sten.
V i lyssnade med fördubblad uppmärksamhet och under
graflik tystnad.
väntans minuter!
Nej ! intet.
A ter tvä minuter — tvâ lânga,
Och nu, se der en präktig gem s lângsamt
sm ygande knappa hundra alnar framför och under m ig med uppmärksamheten uteélutande riktad nedât, ât drefvet i dalen. —
Fattning! — Lägg" an! — »Sigta ej för högt», hviskade Hohen­
adel. — Fyr! — Djuret snubblade, venstra bogen var träffad,
men för längt ned.
E tt nytt skott i bakdelen af det flyende
djuret, som nu öfverväldigadt af smärtan stannade och hemtade
andan med förskräckelse, osäkert hvarifrân skottet kommit. »Fort
hit med det andra geväretU • E tt tredje skott pâ omkring 150
alnar.
Djuret föll träfFadt i främre bogen, ja g tror den högra,
ty det hade vändt sig nâgot under flykten.
ömsom
Jag hörde huru .det
ramlade, ömsom kröp under ett vrälande läte utföre
brantema och bland nedrullande smästenar.
skott qvar.
Jag hade ännu ett
Jagtfebem började öfverväldiga m ig och beröfvade
m ig den lugnare besinningen; bortkastande alpstafven och begagnande dubbelbössan sâsom käpp böijade jag af alla krafter
springa utföre.
Lyckligtvis hejdade m ig en ojemnhet i marken,
en buske eller en sten, hvad vet jag, i det ögonbKck dâ ja g bäst
behöfde det, — och jag lyckades sâlunda fâ det fjerde skottet
pâ djuret, som krälade undan ât en svârt tillgänglig bergsbrant,
under dödsängest och med blodet frustande ur n äsborrar och
mun.
Denna kula gick genom hjertat
Och nu blästes: %Alles
—
256
iadt>, som upprepades tiofaldt
under senare drefvet falldes.
—
Detta var det enda djur som
Vi hade fätt fyra inalles; mitt var
det största: -%Ein capitaler Bock».
Hufvudet, med sina präktiga och behagligt böjda horn, sina
spetsiga öron, sin vakna blick och sin fina nos, lat ja g uppstoppa
och förvarar nu i mitt hem.
ofita.
Med glädje betraktar jag det rätt
Dock behöfves icke denna yttre pâminnelse om en af de
skönaste och behagligaste jagter i hvilka jag deltagit, en jagt
som för oss svenskar är sällsynt, och hvarom jag derföre trott
det künde intressera läsaren att erhâlla ofvanstâende pâ erfarenhet
stödda, ehuru korta och ofullständiga meddelanden.
— 257 —
G enom
Sch w eiz.
(1863.)
Т е й en märkvärdiga furstekongressen i Frankfurt hade nyss haft
(9^
sitt sista sammanträde och sin slutliga »Abstimmung», pâ
den i :sta September, höstmänadens första dag.
Den förra hettan
hade nâgot svalnat, och det var verkligen likasom litet höst äfven
i den politiska lüften ; die hohen Herrschaften skyndade ifrän den
träkiga staden, hvar och en ât sitt häll, för att i de vackra jagtparkema glömma de politiska bekymren och de ännu obesvarade
frägor, dem framtiden pâ sin rodnande morgonhimmel med mörka
runor tyckes hafva inristat.
Likasom de, längtade äfven jag bort
tili nâgon skön och enslig alptrakt, der en storartad natur omgifver vandraren och föijagar minnet af m enskligt split och smäsinne.
Ehuru naturligtvis en opartisk âskâdare af det stora po­
litiska drama, som künde hafva blifvit sä betydelsefullt, hade jag
hört m ig hjertligt trött pâ Promemorior, Prœsidial-Rechte och
Deligirten Versammlung, och som jag hvarken hade nâgon egen
jagtpark att genomströfva eller nâgot votum eller nâgon ännu
ej inprotokollerad motivering att grubbla pâ, sâ beslöt jag att
besöka de trakter a f Schweiz jag ännu ej kände, och mähända
-
25 8
-
utsträcka farden nedât Lombardiska sjöame, en tur hvartill ärstiden just syntes gynnande.
Alltsâ reste jag frân Frankfurt am Main den
och anlände följande dag tili L uzern , der jag tog in pâ det vackra
S c h w eizerh o f vid stranden af V ie rw a ld stä ttersjo n . Men ack, det
regnade sedan 24 timmar i strömmar, och af heia alptaflan fanns
denna gäng intet att skäda. Redan hade jag och mitt resesällskap beslutat med lugn foga oss i värt öde, att vänta, eller
kanhända vända om, dâ ett plötsligt väderskifte, sädant som man
endast fâr se i Schweiz, lyfte slöjan bort frân den klara vattenspegeln och visade âtminstone en del af motsatta stranden. En
ângande bât lâg vid hamnbron, just som beställd, och vi beslöto
i elfte timmen att fortsätta söder ut öfver S a n c t G otth ard. Färden
öfver den verldsberyktade sjön' tili Fliielen var mycket herrlig;
R ig i, P ilatu s, derefter Tôdi-alp o. s. v. upprullade sina storartade
taflor. Frân den sistnämnda alpen, som sträcker höga grenar
ända fram emot sjön, tilldraga sig särdeles tvenne springande
»länga» bergsuddar vär uppmärksamhet I>e kallas näsorna och
lära fordom varit sâ lânga, att de sammanstött. Icke vet jag,
men sâ säges det. Förbi Beckenried, romantiskt beläget nedanför Seelisberg, kröker färden in ât den smalare del af sjön, som
omgifves af kantonema Schwüz och Uri. Snart lägger man tili
vid staden Brunnen. Tätt vid bryggan här firmes ett värdshus,
pâ hvars enkelt hvitrappade gafvelvägg stä tvenne kämpafigurer
tarfiigt mälade al fresco, men med inskrifit: %Switer besiegt Sw en
und gründet Schm ytz .» Hvad var det för en Sven , männ tro?
Pâ en annan vägg stâ trenne andra alfrescofigurer frân .en mera
historisk tid. De afbilda de trenne E idgenossen, hvilka efter
slaget vid Morgarten grundade Edsförbundet. Àngbâten ilar
vidare, qvällen blifver allt vackrare, sjön ligger lugn som en
spegel, drömmande vid foten af Berneroberlands snösvepta jättar.
Der pâ den branta stranden framskymtar R u tli, hvarest W ilhelm
T eil, A rn o ld M elchtal, W erner Stau ffach och W a lter F ü r st höllo
sin beryktade sammankomst med de sammansvume, natten tili
—
259
—
den 8:de November är 1307. En källa uppsprang pâ denna
plats; kanhända fanns den ocksä förut? Litet längre fram och
man glider tätt under det höga A x en b erg , der, pâ den s. k. Tellsp la tte , ett bland de mänga Tells-kapellen är uppfördt af det
tacksamma schweizerfolket. Äfven Tells klassiske minnessängare
har fätt sin gärd. För fyra âr sedan restes nemligen en 80 fot
hög stenpyramid pâ motsatta stranden, med inskrift: »D em S än ­
ge,r Tells, F ried rich Schiller, D ie U r cantone, fS jp .* Ett vägarbete af mindre vanlig dristighet är nu under arbete pâ södra
stranden af Vierwaldstättersjön. Det blifver en militärväg, som
skall förbinda kantonerna Schwüz och Uri, och som är rik pâ
sprängda gallerier och tunnelar. Anlände tili Fliielen, som läg
sä vänligt vid bergens fot, landstego vi och togo in pâ H ôtel
de la C roix-blanche , hvarest vi beställde oss nattqvarter och vagn
tili följande morgon kl. 6.
Resan öfver Sanct Gotthard är sä märkvärdig, att jag i
sanning tvekar huru jag skall kunna skildra den tröget utan att
synas öfverdrifva, och jag likasom känner pâ mig, att beskrifningen blifver matt och blott ofullkomligt kan ätergifva den öfver
all föreställning storartade bilden. Det gifves vissa naturscener,
hvilka njutas bäst genom stilla betraktelser, hvilkas sublima art
hämmar sjelfva beundrans utrop, âstadkommer en hemlig häpnad,
och hvilka derföre svärligen kunna fattas i pennan.
Sä är Sanct Gotthardspasset. Naturen uppenbarar sig här i
en jättegestalt och tyckes likasom med förkrossande allvar skäda
ned emot dvärgen, som vâgar klappa pâ dess stenhärda barm
eller mäta dess höjd, dess djup. Jätten häller tusendetals väldiga
klippstycken i sina starka händer eller stöder dem pâ sina i snömanteln höljda atlasskuldror. Blott en liten rörelse, och se
lavinen störtar frân höjden samt rusar med förfärande snabbhet
ned ât den dunkla klyftan, som öppnar sig under en förmäten
vandrares fötter.
Flüelen ligger 1,345 föt öfver hafvet. En ganska artig höjd,
och likväl. skola vi stiga mânga gänger högre. Dock icke genast.
34
—
20 О
---
Till staden A ltd o r f gâr det pâ temligen slät väg. Här var det
Gessler hade sitt residens; här tilldrog sig den verldsbekanta
händelse dâ Tells säkra pil träffade applet pâ sonens hufvud. I
stället för det träd som dâ fanns, är nu ett minnestom uppmuradt pâ den minnesrika platsen. Pâ samma torg stär, som
sig bör, Wilhelm Teils bildstod. Ej längt frân Altdorf tili venster
om vagen ser man ett kyrktorn. Det tillhör B ürgeren, Teils
födelseby. Vagen börjar höja sig, och nu visa sig snöfjellen
tydligare och högre. Det omkring 9,500 fot höga B risten stock
är riktigt vackert att skäda, särdeles som vädret blifvit klart och
solen skiner. Blott här och der lekte nägra lätta strömoln kring
gletscherna.
Vid Arnstäg, dît vi efter 3 timmars färd ankommo, begynner den egentliga Gotthardsvägen, och man märker genast en
stark stigning, sä att färden gick längsamt, oaktadt hästarne nyss
hvilat en god qvarts timme. R m ssfloden, den resandes trogna
sällskap ända upp till höjden af alpema, blifver nu högljuddare,
trakten mindre bördig; blott ängsmarker finnas emellan barrskogame. Öfver den första stenbryggan och längs en brant
fjellvägg gär den murade chaussén. Den är ett mästerstycke i
sitt slag, anlagd pâ slutet af 1820-talet med stor möda och kostnad, fordrar ârligen betydligt underhällsarbete, särdeles höst och
vär, samt är stundom farlig att befara. Efter det svära regn
som fallit knappt tvenne dagar före vär ankomst, voro vägarne
icke i godt skick, äfven pâ den norra, vanligtvis lättare underhällna sidan af berget. Bryggor äro kastade öfver den skummande Reuss, som med allt vildare fart tumlar ned utför Gotthards­
alpen, hvilken sjelf allt mera framträder i sin storartade prakt,
sin förfärliga ödslighet. Uppföre, oupphörligt uppföre, högre och
högre, förbi Wasen, W attingen och Göschenen. Den ättonde
bryggan är den märkvärdigaste, den kallas Teufelbrücke och
% g e r 4.344 fot högt Vattenfallet, ett bland de mest storartade
man kan se, mäter ej mindre än 100 fot i höjd, och bron är tili
hälften dold i en sky af skum, mot hvilket solsträlen bryter sig
---
26 1
---
i de skönaste regnbâgsfârger. Under den nya bron ses i ruiner
den gamla, betydligt smalare och svagare, men den hvälfver sig
vackert, äfven den, öfver midten af fallet och är inyrd i skum.
Det blâste dugtigt nedät den tränga fjellklyftan, det susade och
brusade bâde pâ höjd och i djup, och iskallt slog skummet mig
pâ kinden. Detta var ganska hemskt; men när man omedelbart
derefter kom in i den mer än hundrade alnar lânga tunneln
Urner-loch, der hundradetals smâ fjellström-ungar uti mörkret
hördes sippra nedät väggama, d a tycktes det mig ändä mycket
hemskare, och vindens tjut här lät riktigt ohyggligt: teuflich.
Andtligen kommo vi in i en ännu högre dal och vägen blef
mindre brant. Vi stannade vid A n d e rm a tt (4,438 fot högt), äto
här middag i hôtel S:t Gotthardt och fingo nya hästar. Nu
spändes з:пе för vagnen, och kl. */, 2 gick det vidare, sedan vi
lyekligen öfverstätt det traditionella kränglet med hästhällarne.
Uppât, alltjemt uppât i otaliga krökningar. En fjerdedels timmes
väg ifrän Andermatt ligger en annan by, kallad H ospenthal, som
har en borg, enligt uppgift, ifrän Longobardemas tid. Den dalgäng, hvarigenom vägen här slingrar sig, är fullkomligt ödslig,
knappt synes en och annan fjellstuga; lüften är sä lätt, att man
icke alls blir andtruten, om man än gär aldrig sä mycket eller
aldrig sä fort uppföre backame. Jag vandrade utan uppehäll
nästan heia vägen frân Wasen till V Hospice, sâledes omkring 3
svenska mil. Himlen blef smäningom öfverdragen, dimmor sänkte
sig ända ned öfver vâra hufvuden; smâ snökalla rännilar hoppade
mellan klippblocken, hvilka lâgo kringslungade i den vildaste
oordning och hade utseende af förstenade kämpar, som fallit efter
en fortviflad strid. Resan blef oss nog läng och enformig i den
vilda och ensliga nejden; det var alltsä med verklig glädje vi
omkring kl. */4 5 e*m*uppnädde spetsen, 6,507 fot öfver hafvet.
Den bildar en ganska liten högslätt, nästan fylld af tvenne fjellsjöar, omgifven af höga berg (det högsta, Matthom, är 9,550 fot)
och pâ hvars sydliga brant det mörka och dystra hus ligger,
som kallas H o sp itiu m S a n cti G otthardt. Här mötte oss täta
skyar, som smögo uppât berget och till hälften dolde det gapande
djupet. Nägra kalla och stora vattendroppar föllo; det var som
om jatten ryste tili dervid och missmodigt skakade de närgängna
regnmolnen frân sina fiiktiga skuldror. Det blef âter klarare pâ
den kalla höjden. Nedät, nedät! Hvilken ljuflig känsla, oaktadt
hamskons gnissel och de i sanning vädligt tvära och branta
svängame, oaktadt den gapande afgrunden, ifrän hvilken endast
ett bräckligt stöd afstängde vagnen. Men halt! En ohyggligt
svartskäggig trashank fattar i tygeln, tvâ andra stä bredvid
honom. Trefligt! Banditti, Briganti, Birboni, Fra Diavolo, Corpo
di Baccho! Nom d’un petit nom! Drag ât afgrunden! . Nej!
Signor, betala 50 francs, om ni icke genast tager bort hämskon,
ty vägen lider af den. Bevars! De äro ju inga röfvare, utan
heit simpelt beskedliga vägarbetare, sâledes, knyt nâfven i fickan,
eller rättare öppna den och släpp derutur en slant eller par, —
e andiamo presto. Prestissimo gick det ocksâ utföre Ticino dalens
branter, i kapp med floden af samma namn. För hvaije minut
blef luften tunnare. Ack, hvilken herrlig förändring: Bella Italia!
Airolo ligger under vâra fötter. Dit kommo vi kl. nâgot efter
sex pâ e. m., just dâ skuggoma böijade blifva lânga. Men här
mötte oss förtret. Oaktadt vârt skrifna kontrakt nekade man
oss hästar och vagn. Vi bâdo, vi parlamenterade, vi hotade, nej,
intet hjelpte. >Det fanns inga», sade värden, »de sista hade tyvärr alldeles nyss gâtt ut», sade pigan, men »rum funnes, om vi
ônskade*, sade bâda, och snuskiga voro rummen, det sâg jag
sjelf, och förmodligen var afsigten att uppvâga smutsen med
guld. Slutligen, efter en qvarts fruktlös underhandling, fingo vi
den goda idén att frâga nâgra längre ifrân stâende personer till
râds. Dâ de horde mig tala deras melodiska modersmâl, accompagnerad af harmoniska silfverackorder, läto de oss ofôrbehâllsamt förstä, att hästar nog funnes, fastän god vilja brast. Genast
ackorderade jag med min förra kusk, bjöd honom en rund summa
i drickspenningar för nästa posthâll, om han âter ville spänna
sina hästar för vâr vagn, och dâ han slutligen, lockad af guldets
—
2Ô3
—
makt, svigtade i sitt nej, se dâ kom värden, märkligt nog, plötsligen ihâg, att han verkligen ännu hade ett par hästar stäende
nägonstädes i ett lider, och sä kommo vi lyckligt i väg. Emellertid var det nu redan skymning, molnen skockade sig âter och
det begynte snart hällregna. Vi hade lyckligtvis en bra kusk,
och det behöfdes, ty vädlig var färden i mörkret längs ât ett
brädjup med forsande vattenfall rakt under de tili hälften lossnade klippblocken, och med stora lutande träd öfver oss. Vägame voro af vattnet halfförstörda. En gang hoppade den ena
hästen öfver stängen; lyckligtvis hände intet vidare, men detta
var mera tur än konst. Hästen var nemligen icke inkörd. Vi
sutto rätt tysta i den hemska qvällen, och längtade fram tili
Stationen, ty vädret blef värre och värre, mörkret svartare och
svartare. Dock tror jag, att trakten här mäste varit mycket
vacker. Ändtligen kommo vi tili Faido kl. 7a 9
aft°nen- Vi
hade tänkt resa ända fram tili Bellinzona, men möttes i Faido af
underrättelsen att vägame voro tili den grad förstörda, att det
vore omöjligt befara dem nattetid utan lifbfara. Säledes mäste
vi qvarblifva i Faido, der vi funno goda rum, men intet annat
att äta än flottig soppa och härsket fläsk, ty det oberäknadt
stora antalet resande, som tvungits uppehälla sig här, hade förtärt
allt: »ätit läns», som kadett-terminologien i foma dagar lärde.
Vi mäste öfvergifva planen att nä Lago-Maggiore tidigt nog för
att följa med första ângbâten ifrän Magadino, utan beslöto i
stället hvila ut. Detta var sä mycket bättre som det hällregnade
heia natten.
Följande morgon kl. 8 sutto vi âter i vagn, med klamad
luft och ljusare utsigt, samt reste nedät Ticinodalen, som här är
träng och brant: vägen gär än pâ ena, än pâ andra stranden af
floden, öfver hvilken djerft anlagda stenbroar finnas i mängd.
Man for som genom ett enda stört vattenfall, ty tili följd
af det förfärliga regnet hade alla smâ fjellströmmar blifvit stora
floder, och utför hvarje klippvägg nedstörtade skummande vattenmassor, ofta alldeles lodrätt frân mânga hundrade fots höjd.
—
20 4
—
Solen, hvars strälar bröto sig i skiftande färger mot dessa vatten­
fall; de mörka alpema, med glänsande silfverfâror i hvarje klyfta;
den yppiga italienska Vegetationen nere i dalen, allt gjorde taflan
herrlig. En och annan borg i ruiner, en och annan väglängd
bortförd och förvandlad i gapande bräddjup, ett och annat stenblock kastadt öfver vägen, som deraf blifvit spärrad, skämde
ej bort dess originalitet. Stora arbeten blifva nödvändiga för
att bota skadan. Redan de provisoriska reparationerna voro
betydliga. Vi lyckönskade oss att icke hafva rest här föregä­
ende natt.
Söder om Bodio blifver landskapet mildare, äkta kastanier
och accasier fägna ögat, äkta italienska välljud örat. Bifloden
M oesa faller i Ticino vid Osogna, den kommer ifrän San -B ernhardino-alpen, och snart derefter hinner man B ellinzona , en stad pâ
2- à 3,000 invânare och en af hufvudstädema i cantonen Tessin.
Den är väl belägen i en vacker dal och omgifven af gamla befästningar, som ligga rätt pittoreskt pâ höjdema. En för Schweiz
ovanligt stor och vacker kasem bör äfven omnämnas. Här
skiftade vi â nyo hästar och, tyvärr, äfvenledes vagn; vi fingo en
betydligt obeqvämare, men som dock utan äfventyr förde oss
till M agadino. Denna sista del af vägen framgâr i en lägländt
bördig dal, med bergskedjoma allt längre aflägsnade pâ ömse
sidor. Man märkte tydligt spär af att man befann sig pâ den
foma sjöbottnen, och slutligen säg man äfven sjön.
Solb eglän st och lugn bredde s ig
L ag o -M a g g io re för vära
tjusta blickar, och sedan vi sä fort m öjligt uppgjort vär liqvid
för resan och ly ck a ts afböja värdens enträgna inbjudningar att
stanna, skyndade vi att hyra en roddbât, som efter en tim m es
m ycket angenäm rodd förde oss tili Locarno, p â m otsatta stran­
den.
D enna stad är den andra hufvudstaden i kan tonen Ticino,
a f om kring sam m a storlek och folkm ängd som B ellinzona, m en
m ed m y ck et vackrare lä g e vid foten a f h ö g a alper.
H ä r to g o
vi in p â A lbergo della Corona a l L a g o och njöto a f den herrligaste qväll m ed sval luft och molnfri him m el.
L ä n g e sedan
—
205
—
solen sjunkit dröjde âterskenet glödande pâ alpemas toppar, un­
der det de stämda klockoma frân minst ett halft dussin kyrkor
fyllde lüften med de skäraste välljud. Flaggan, som i skymningen nedhalades frân flaggstângen vid hamnens kaj, bar Edsförbundets färger, men himlen, nejden, bergen, vägen, allt prunkade
i Italiens. Lombardiet hade för oss öppnat sin yppiga trädgärd.
---
2 66
---
Det unde rjo rd isk a Paris.
f
ans är i detta ögonblick mera än nâgonsin mâlet för verldens alla resenärer; tusentals främlingar strömma frân
jordens fyra hörn tili denna lyxens, nöjenas och elegansens huf'vudstad. De fylla kaféer och teatrar, de trängas och knuffas pâ
boulevardema, de — ja, Gud vet hvad de allt göra, eller snarare
hvad de icke göra! Finna de nâgon tid och andrum för eftertanke? Jag vet det icke. Om de nâgot reflektera, sä mäste den
frâgan tränga sig pâ dem: Hvilka oerhörda omsorger, hvilken
aldrig slumrande omtanke erfordras ej för att förse dessa tvä
miffioner njutningslystna och till en ej ringa del vid civilisationens
alla beqvämligheter vanda menniskobam med deras alldagliga
life behof: mat, ljus, ved, vatten! Och för allt detta är söijdt pâ
ett utmärkt sätt, utan att det märkes, utan att nâgon tackar derför. Mâ pâ detta minnesblad en erkänslans runa ristas ât de
man, hvilka, näst kejsar Napoleon III sjelf, hafva förtjensten härom: Haussman, Michel Chavalier, Beigrand.
För att fasta mig vid nâgon särskild del af »1’alimentation»,
sâ tillâter jag mig nämna nägra ord om denna oerhörda stads
—
267
—
förseende med dricks-, tvätt-, kok- och sköljvatten, hvarpä jag
tagit närmare reda under ett högst intressant besök här om dagen
vid Belville.
Paris är omgifven af en kedja kullar, utskjutande körtlar
frân en hög platâ, som särdeles ât syd och sydvest klart tecknar sig och ännu ât sydost är temligen betydlig. Här finnas
källor och bäckar med godt dricksvatten. Tvenne bifloder leta
sig fram tili la Marne, som i sin ordning kastar sig i Seinen.
Dessa bifloder heta Denise och Vannes. Frân den förra ledes
redan dricksvattnet tili stadens alla högre delar, frân den senare
skola inom tvâ âr alla lägre delar förses med dricksvatten, som
de nu med besvär destillera ifrän Seinen. Dricksvattnet hemtas
pâ omkring 10 svenska mils afstând i särskilda aqvedukter, ledda
under jorden. Tvätt- och sköljvatten (pour le service public) tages
frân den mindre rena Marnefloden. Kostnadema lära uppgä,
i allt, tili omkring 12 à 15 millioner kronor, en ej sâ stor
summa dâ man besinnar att pumpmaskiner tili vissa högre punkter mäste användas. Paris slukar dagligen 7* million kubikmeter vatten! Det vackraste af allt är att sä väl dricks- som
sköljvattnet förvaras pâ Belvilles höjder uti omätliga, täckta bassi­
ner, dricksvattnet i en öfre väning, sköljvattnet i en slags källarvâning, tillskapad genom utgräfning af marken mellan de djupa
och starka grundpelare, hvilka uppbära de öfre hvalfven. —
Ofvanpä allt är jord till en meters höjd kastad, och en trädgärd
anlagd öfver bassinen, som innehäller ungefär 60- à 70,000 kub.meter dricksvatten i reserv, utom det dagliga tilloppet Härigenom kan tid beredas för vattnet, som stundom efter häftiga
oväder grumlas vid källoma, att renas och klaras. De öfre hvalf­
ven utgöras endast af tvenne platta tegelstenars tjocklek, samt
murbruk och cement för jordsyran, inalles knappa 8 centimeter;
men erfarenheten har visat att konstruktdonen är hällfast.
En annan dag var jag pâ ett lika märkvärdigt besök i de
s. k. »Egouts collecteurs», det underjordiska Paris. Ja — äfven
detta Paris har sina gator, sina torg, sina husnummer, allt mot-
35
—
268
—
svarande de ofvan jord varande! Den orimliga trafik, som eger
rum pâ gatoma ofvan jord, den oupphörliga spolningen, den lätt
i vatten upplösta stenarten, hvaraf makadamiseringen göres, förorsakar stundligen massor af smuts. Fordom lastades de pâ
kärror och fördes bort, endast en ringa del kastades ned i de fâ
och trânga kloakema. Numera, sedan vidden och massorna tilltagit i sâ oerhörd grad, har man ansett mera ekonomiskt att
offra 60 millioner francs pâ nya undeijordiska arbeten, utförda
och satta i system af densamme M. Beigrand, som jag redan
nämnt
Seinefloden gär icke i rak linie, utan slingrar sig genom
Paris. Man har begagnat sig deraf för att pâ den kortast möjliga »corda* gräfva de stora centralkanalema, hvilka uppfänga
alla sidokanalers tillflöden, hvilka i sin ordning erhälla sina vattenoch smutsmassor genom hâl i gatan eller pâ sidan af trottoarema
samt genom gräfda brunnar ifrän husen. Ingen körsel pâ ga­
toma med smuts, ej heller nâgon lukt här nere kännes — besynnerligt nog! Man gâr pâ smâ jemvägar i öppna vaggoner,
hvilkas hjulspär finnas â trottoarema. Hvalfven äro väl upplysta
med gas. Pâ de största kanalema gär man äfven i prämar, och
föres af strömmenfram medelst en damlucka. Eget är att se
huru ingeniöst man bär sig ât att bli af med gatsanden, som
följer med sköljvattnet ner. Man anbringar en damport fram­
för prämen eller vagnen och öppnar tvenne luckor. En konsentrerad strömhvirfvel uppstâr dâ, och den verkar pâ sanden, huru
stark banken än är. Sälunda flyttas den nu längsamt men säkert
nedät mynningen, och prämen följer sjelfmant I Seinen muddras
äret om, och sanden bortföres. Jag säg bankar om 100 meters
längd och 2 à 3 meters tjocklek, sâ hârdt packade att en grof
karl künde hoppa pâ den som pâ en chaussée, och gâende nästan
ända till ytan; men de försvinna.
Efter starka regnskurar, hvarpä här i Paris ej finnes brist,
uppstä öfversvämningar i kanalema. Uppsigten är sträng, signaleringssystemet med hom och pipa ganska fullständigt, men
—
269
—
olyckor hafva stundom inträffat genom arbetarnes öfverdäd.
Osanna äro deremot alla Victor Hugos beskrifhingar om de
oförmodade förfärliga afgrundsdjupen о. s. v. här nere. Jag säg
just den mycket kända Jean Valjeans hvalfgäng, byggd 1730, en
af de äldsta, och jag fragade sjelf alla arbetare som jag künde
fâ tag uti, om det läge nâgon sanning i de dolda och försätliga
sprickoma, hvarom romanen »les misérables» talar. De skrattade
mig midt i ansigtet, och sä längt mitt öga künde nä vadade de
tili knäna i just denna sidokanal, som skulle vara sä förskräcklig. Utloppet af systemet sker nedom Asnières, vester om Paris,
sä att hufvudstaden ej har ondt af nâgon lukt. Men Asnièresboma skrika värre än Fjäderholmames grannar för nâgra är
sedan.
Sâsom komplettering af Paris-underjorden mä slutligen omtalas, att jag gjort ett särdeles intressant besök i katakombema,
om hvilka jag hört mycket talas och om hvilka man i allmänhet
gjort sig ett ganska falskt begrepp. De likna nemligen ej alls
Roms eller Maltas, utan äro ursprungligen blott ett slags grundmurar tili delar af Paris’ »des carrières» af sandsten, dels utgräfda
tili byggnadsmateriel, dels bildade tili stödjepelare och hvalf.
Endast 100 à 80 âr äro förflutna sedan man hit började föra de
ben, hvilka samlades pâ de allt mera bannlysta gamla kyrkogärdarne eller värdslöst kastades bort frân de torg, der guillotinen af revolutionsyran restes och utöfvade sitt blodiga утке.
Omkring 4 millioner dödskallar och ben äro här ordnade i dystert
symetriska figurer, pâ hvilka vandrarnes smâ lyktor kasta ett
flämtande och hemskt sken. Inskriptioner pâ nästan alla sprâk
äro satta pâ murame i denna labyrint. Dessa och de svarta i
hvalftaken mälade strecken äro de enda vägvisarne i detta underjordiska rike. Men slocknar lampan, dâ —
den tanken
vill jag sä mycket mindre tänka ut, som vära lyktor brunno förträffligt och jag ej vill afskräcka nâgon. Jag lät ditsätta nâgra
svenska inskriptioner, bland andra Wallins herrliga invigningsord
för vâr kyrkogärd utanför Stockholms Norrtull. Jag upptecknade
27 0
—
äfven dessa Lamartines ord, hvilka, der de fram stodo ur natten
för mina ögon, gjorde djupt intryck: »Ils furent ce que nous
sommes, — Poussière, jouet du vent, — Fragiles comme des
hommes, — Faibles comme le néant!» Men — ingen död
utan lif!
—
271
—
Frâ n S k o t s k a h ö g lä n d e r n a .
ag förklarar högtidligt att det icke firmes nâgot landskap,
som är bättre förtjent af hvad pâ engelska sprâket heter
»lovely», än det hvarur ruinema af Doune-castle höja sin grâa,
vördnadsbjudande hjessa. Jag kom dit en afton dâ solen vânligt
blickade fram genom delade moin och kastade sitt dämpade
sken pâ Grampianbergens toppar, Ben Venu, Ben Lomond,
Stuck-a-chrone, Ben Vorlich, och hvad de allt heta. Grönskan
var uppfnskad af nâgra timmars mildt regn, och silfverdroppar
kantade hvatje blad i ekarnas, bokamas och björkamas lummiga
kronor. Den vackra Teith-floden krökte sig makligt mellan de
bördigaste ängar, der boskapen frossade, och byames nätta hus
jemte här och der en fabriksbyggnad med sina höga skorstenar
fullbordade taflan. Heia trakten är ett sagans hem. Här började
Fitz James sin äfventyrliga parforceridt efter hjorten, som förde
»the lady of the lake» i hans väg. Här var det som Duke of
Albany »residerade», dâ han blef fängslad af konung James I
och jemte sina söner dömd till galgen i Stirling, just i sigte •af
tomen pâ sitt slott Här skall den mystiska personligheten »the
knight of Snowdoun» hafva njutit sömnen innan »the hunting»
förmodligen, efter nâgot förtrolladt djur. Här var en älskad bostad för Skotlands regenter, och man kan ännu ana att det varit
272
—
ett präktigt slott, beqvämt inrättadt efter den tidens sed. A f tak
finnes nu ej längre spär, men i de massivt byggda tornen äro
spiraltrappoma ännu väl bibehâllna, talrika maccicoli visa att det
varit inrättadt tili stärkt försvar och en jättelik spisel i slottsköket att man i allmänhet der ej led brist pâ proviant.
Slottet är ofta omtaladt i sammanhang med prins-pretendentens romantiska öden och försvarades länge af hans trogna anhängare. Skriftställaren John Home hölls här innesluten, sedan
han i slaget vid Falkirk, der han tjenade i egenskap af Volontär
vid ett engelskt regemente, blifvit fängen, tillika med fern andra
olyckskamrater. Deras fängelse var minst femtio alnar högt
öfver marken, men posten menade att man nog ändä künde flyga
ut ur buren, om man bure sig klokt ât Och det gjorde han,
ty han begagnade sig icke af pegasen, utan af sängkläderna,
hvilka bundos tillhopa och bildade sâ ett täg. Han bar sig äfven
ädelmodigt ât, ty pâ hans uppmaning företogo hans medfängne
först den vädliga färden, och de nedkommo alia lyckligt, men,
tyvärr, den siste af dem tillika medförande den nedersta ändan
af det improviserade tâget, som sälunda icke längre nädde marken.
Hvad var nu att göra? Home visade lika mycket mod som klokhet och ädelmod; han vägade det lifsfarliga spränget. Det kostade
honom en vrickad fotled och nâgra brutna refben, men hjelpt af
sina vänner och gynnad af nattens mörker lyckades han dock
undkomma tillika med dem, fastän den vrede kommendanten lät
pâ det ifrigaste genomspana heia den kringliggande trakten, som
för öfrigt vimlade af trogna jacobiter. Men fastän poeten var
klok, ädelmodig och modig, var han, berättas det, icke modest,
utan skröt gema af sin bragd, och höll sig efter den dagen för
ett oöfverträffligt fältherresnille. När jag vandrade genom de
öde hvalfven i den gamla borgen, säg jag ocksä en fânge, men
blott en enda — ty kajoma raknar jag ej som sädana. Det var
en get, instängd inom den tunga portens läs och bommar. Hon
var förunderligt vig och hoppade ljudlöst och lätt som en ande
frân mur till mur, frân glugg till glugg, och hon syntes under-
—
273
—
stundom benagen att följa Homes exempel, men hon stäfjade sin
lust, och gjorde klokast deri.
Farans tid är förbi. Deruppe i tomet vakar numera ingen
skildtvakt. Pâ den grâsbevuxna gârden stampa ej ystra stridshästar, glänsa inga lansar. Den skotska högländare-daymore’n
hvilar sedan länge i sin tränga skida; af inbördeskrigen finnas
blott slottsruiner och sagominnen qvar. Men de skola bestâ i
mânga — mânga âr!
Och är väl en färd till dessa minnesrika trakter af mindre
intresse nu än förr? Nej, visst icke. Om min läsare vill följa
ett godt râd, sä vänd gema dina steg dit upp:
»to the lakes deep blue»
»and the m oor’s red hue!»
1
r
C
A
R
L
D
E
N
T
O
L
F
T
E
TAL
VID
SVENSKA
M ILITÄRS ALLS К A PETS
I STOCKHOLM
M IN N E S F E S T
PÂ DEN ETTHUNDRAFEMTIONDE ÂRSDAGEN AF HANS DÖD.
Ат
DEN U PPLYSTE LÄRAREN OCH HÄFDAFORSKAREN
F R E D R I K
F E R D I N A N D
C A R L S O N
EG NAS DESSA BLAD
AF
EN
TACKSAM
LÄBJUHGE.
t t v e t ja g , so m a ld r ig d ö r:
d e t ä r dom ö f v e r d öd m a n .»
Med dessa enkla ord uttalar värt gamla Havamal ett erkännande af historiens betydelse.
Det förflutna vädjar tili en kommande tids rättvisa. Hi­
storien gifver svaret, men slägter förgäs innan hon är färdig att
füllt uttala det. Forst sedan sorlet ifrän samtidens beundran eller
klander tystnat, först sedan de lidelsefullt svallande pulsame Stan­
nat, sedan smickret icke kan ega nâgon lockelse och förtalet icke
mera nâgot ändamäl, först dâ nalkas den historiska domens tid.
Ur förvillelsernas och fördomames sjunkande töcken höjer sig
omsider sanningens soi och belyser med stigande klarhet allt
mera vidgade rymder.
Men om än under inflytelsen af denna belysning blicken
skärpes och synkretsen blifver allt rymligare, förminskas likväl
icke det historiska domslutets vansklighet, ty detta domslut fär
icke bero endast pâ abstrakta teorier, utan bör äfven hvila pâ
28о
—
en mera konkret grund och förutsätta en praktisk uppfattning af
olika tiders fôrhâllanden och kraf. I annat fall löper det stor
fara att blifva ensidigt, orâttvist och ovaraktigt. Den dom, hvarom Hâvamàl talar, mäste derföre fôrstâs sâsom den pâ samma
gâng grundliga och skonsamma âsigt, som stöder sig pâ en fördomsfri uppfattning af förflutna tider samt af de krafter och
personligheter, hvilka under deras lopp varit de bestämmande.
Hvaije tidehvarf eger sina heroer, hvilka tyckas likasom i
sig vilja innefatta dess egendomligare karaktersdrag samt uttrycka
dess hufvudriktmng och fömämsta sträfvanden. Sâdana män mâ
ej matas med vanlig mâttstock. Dâ häfden skall prôfva deras
verk, bör hon taga dessa i sin helhet och ej lägga dem styckevis under den ensidiga granskningens eller det smâaktiga klandrets
synglas. Pâ sâdant sätt skulle fädemebragdemas herrliga arf
förskingras och glömmas, och föga âterstâ att älska, intet att
beundra.
Men vore väl detta en vinning? Jag tror det ej, och det är
just denna de stora minnenas makt som vi alla hylla, i det vi
fira denna dag, pâ hvilken en af vära hjeltekonungar för ett och
ett halft sekel sedan slutade sin märkvärdiga lefnadsbana.
C arl d en T o lfte s m in n e är kärt för svenske män, hans namn
kändt af en verid, hans saga rik pâ de mest omvexlande öden,
hans person och egenskaper hafva blifvit underkastade de mest
stridiga omdömen. Med vördnad och ej utan bäfvan nalkas jag
hans bild, för att vid dess fot rista nâgra enkla runor; men dâ
detta sker i vapenbröders namn, gör jag det äfven med stolthet.
I denna krets af svenske krigare klappar väl hvaije hjerta fortare
dâ Carl den Tolftes namn uttalas. Här, framför allt, bör en vördnadens gärd egnas ât hans minne genom uttalande af hvad han
var bâde sâsom konung, krigare och menniska.
—
28l
-
Med det sextonde seklets morgon grydde ett nytt tidehvarf.
Nya, mäktiga krafter vaknade till lif, sä väl inom det politiska
som det religiösa omrâdet, och satte sin stämpel pâ vâr verldsdels öden. Medeltidens feodalism hade länge sedan sett sina bästa
dagar. Dess historiska roi var utspelad. Lik en âldrig riddersman med allt mera stapplande gâng nalkades han grafven, rik
pâ ära, prakt och minnen, men lefnadstrött, vanmäktig och skuldbelastad. Reformationen, som erkände den fria forskningens rätt,
var emot den verldsliga feodalismen, likasom emot den 'kyrkliga,
fiendtlig. Pâ Europas fastland, hvarest feodalväldet egt en sâdan
öfvermakt, att nâgon sjelfbesuten ofrälse jordbrukareklass i egentlig mening icke bibehâllit sig, utvecklades i allmânhet det nya
samhällsskicket antingen tili oinskränkt furstevälde eller till nâgra
vissa större och mäktigare handelsstäders sjelfständighet. Med
det förra följde en talrik och strängt disciplinerad byräkratis inflytande, den senare âter medförde vanligtvis kommunalförtryck
under republikanska formers täckmantel.
I de länder, der protestantismen segrade, bröts den presterliga aristokratien och inom kort äfven den verldsliga. Endast i
Tyskland lyckades nâgra bland de mäktigaste feodalherrame att
tillkämpa sig en sjelfständighet, som först i vära dagar böijat
rubbas; men de feste, de mindre betydande, undertrycktes snart.
I England ingick aristokratien sâsom ett betydande element i det
nya statsskick, som tili detta rikes lycka grundlades under det
sjuttonde seklet, och som, gynnadt af bäde landets läge och folklynnet, pâ ett högst märkligt sätt utvecklade sig. I Frankrike
âter, hvarest bland den nya tidens födslosmärtor i främsta rummet kunna räknas de religiösa rörelsema, tog det centraliserande
enväldet sin mest utpräglade form. Sedan en yttre, blott skenbar försoning mellan de olika trosbekänname blifvit ävägabragt,
vidtog genast detta centralisations-arbete. Henrik den Fjerdes och
Sully’s verk, redan förberedt af Ludvig den Elfte, fortsattes med
ihärdig följdriktighet af de betydande män, hvilka sedan förde
statsrodret, sä att omsider Ludvig den Fjortonde pâ det feodala
Frankrikes ruiner künde bygga sin mäktiga tron och derifrän
uttala sitt verldsbekanta:
"L’é t a t c ’e s t m o i!”
hvilka ord verkligen uttryckas bâde hans egen statskonst och
det tidehvarfs politiska skaplynne, som bär hans namn.
Hvad Sverige angâr, sâ finner man att, ehuru vissa fôrhâllanden, särdeles under det 17-.de seklets senaste och det i8:de
seklets första âr, otvetydigt pâminna om Frankrike, vârt fädemesland dock haft en med Europas öfriga länder väsentligen olika
samhällsutveckling, och att här uppspirade ett samfundslif, som
tröget äterspeglade det svenska nationallynnets egendomliga drag.
Den personliga sjelfständighetskänslan eger sälunda sin motsvarighet i en besuten odalmannaklass, hvilken aldrig blifvit sä
undertryckt, att den upphört att göra sig gällande gent emot de
öfriga samfundsmaktema. Folklynnet motverkade lika mycket
som läge och klimat grundandet af dessa stora och mäktiga
handelsplatser, hvilka i Tyskland och Italien skapade samhällen
med sjelfständig författning, vidsträckta förbindelser och stora
rikedomar. En karg jordmän var ej gynnande för feodalsystemet,
som behöfver stora och rika landomräden för att frodas, men
detta system motarbetades i lika hög grad af det friboma bonde­
ständet, som deri sâg en fara för sin framtid, och som derför
blef en konungadömets pâlitlige om ock ej oegennyttige bundsförvandt. Det katolska presterskapets makt i Sverige, ehuru
ganska stor, var likväl aldrig sâdan som i de frân Rom mindre
afiägsna ländema. Alla förhäilanden voro enklare, samfundskedjans länkar färre, ehuru ej svagare. Sä bevarades Sverige för
allt för häftiga omhvalfhingar.
I Kalmarunionen lâg en djup och stor tanke, men tyvärr
illa uttryckt och ännu sämre tillämpad. Derföre förfelades dess
ândamâî. Det spedfikt svenska nationalmedvetandet likasom den
svenska häfdens märkligaste företeelser kunna med skäl sägas
hafva slagit sina djupaste rotskott under dess tid. Den förste
Vasakonungen byggde sitt verk pâ det väckta nationalmedvetani
-
28з
~
dets grund; han fann skydd och hjelp i det landskap, Dalame,
der odalmannaklassens sjelfständighet, synnerligen gynnad af lokalförhällanden och folklynne, allra bäst bibehâllit sig, och han uppreste sin tro'n pâ spillroma af unionskonungen Christians, med
och genom det svenska folkets svärd och röster. Bâde Gustaf
Vasa och hans efterträdare erhöllo visserligen, likasom de franske
monarkema, ökad makt, och detta var dâ nödvändigt; men den
folkmakt, som i Sverige gjorde sig gällande, blef frihetens väm,
och vära störste regenters ära är att de sjelfve voro de främste
representantema af det nationella lifvet. >Sveriges historia är dess
kofiungarsD, Säger Geijer med rätta, och dessa ord hafva en annan,
i min tanke vida bättre betydelse än Ludvig den Fjortondes ofvan
anförda. Sveriges yttre storhet tillkämpades genom krigiska bragder, likasom dess inre pänyttfödelse genom bâde religiös och
politisk reformation. Det förtjenar i minnet bevaras, att adeln
genom hjeltemod och embetsmannaskicklighet förstod att skapa
sig en af den personliga förtjensten mera omedelbart beroende
politisk ställning, hvilken Sveriges ridderskap ända intill senaste
dagar bibehâllit. Troligt är att de ledande inom adeln hoppades
att genom framstäende förtjenster under fanoma och vid rädsbordet omsider ätertaga det herravälde, hvartill medeltidens adel
äfven i norden tycktes sträfva. Tvenne längvariga förmyndareregeringar, med utmärkte statsmän af landets fömämsta ätter vid
styret, en praktlysten drottnings regering samt dessa oupphörliga
krig, hvilka höllo de manlige regentema utom landets gränser,
gynnade en sâdan plan, och vid tiden för Carl den Elftes myndighetsälder tycktes mälet nära nog vunnet I anseende och förmögenhet, i embetsmyndighet och jordbesittning künde vära förnämsta ätter täfla med Tysklands. De svenska riksräden fordrade
och erhöllo rang lika med de tyske riksfurstame, och voro befryndade med bâde svenska och främmande furstehus. Adeln
var i besittning af en mycket stor del af Sveriges jord. Genom
den privilegieräde jordens skattefrihet blef bördan för öfrig jord
allt tyngre, och heia rikets drätsel hotades med förfalL Odal-
37
—
284
—
mannastândet Iopp allt större fera, i det frälseherrame likt oblidkeliga fordringsegare hotàde att med lagens bâde bokstaf och
svârd kufva alla öfriga samhällsklasser. Lyckligtvis var den
nationella konungamakten tillräckligt klok och stark att sätta en
gräns för detta försök att leda vär samhällsntveckling in pâ en
sâ farlig väg: Sverige erhöll i Carl den Elfte sin Ludvig den
Fjortonde innan det var för sent; likasom det i Carl den Nionde
haft sin Ludvig den Elfte först efter det landets historiska utveckling hurniit sä längt att jemte konungamakten äfven folkrepresentationen künde göra sig gällande. I sanning, försynen har
uppenbarligen vakat öfver det svenska folket.
Carl den Elftes reduktion var nödvändig, men i utförandet
hjertlös och mera än önskligt sträng. Han skapade pâ den
federaüft sinnade länsaristokratiens spillror en pligttrogen och
konungskt sinnad embetshierarki, och erhöll tili ordnande af de
rubbade och skakade statsförhällandena och tili genomförande af
den nya politiska ordningen af folkets egna representanter sig
tîlldelad en makt och myndighet, som i sjelfva verket var enväldets. Alla insâgo den oinskränkta konungamakten nu vara nöd­
vändig för att befästa denna ordning, och sälunda kan med sanning sägas, att Svea rikes konung stod sâsom en utkorad diktator
för att â landets vägnar, om äfven pâ folkfrihetens bekostnad för
ögonblicket, verkligen skydda och befordra vilkoren för dess beständ och framtida utveckling.
Konung Carl den Elftes största ära är att blott för statens
väl, ej för sitt eget, hafva användt sin stora makt, och det bästa
beviset pâ hans klokhet är att han, oaktadt sin fulla beslutanderätt, dock ofta râdfrâgade riksdagame. Han var ej af naturen
oyanligt begäfvad, hans uppfostran hade varit försummad, men
minnet af hans riksgagneliga styrelse bestär, och de af honom i
farans stund hjeltemodigt försvarade provinserna lyda an i dag
under Sveriges krona, medan andra dess dyrt förvärfvade landskap gätt förlorade. Vid sin död Iemnade han landet i ett tillständ, hvari det ej varit sedan Gustaf Vasas tid och ej sedan
—
285
—
кошmit förr än under Carl Johans och Oscar den Förstes. En
genom sträng sparsamhet och ärlig förvaltning riktad skattkammare, en omutlig rättsskipning, utvidgade handelsförbindelser
med de mest aflägsna länder; en nyordnad och välrustad nationalhär samt en stark och öfvad flotta, som nära nog herskade i
Östersjön, se der frukten af denne konungs styrelse.* Han hade
deijemte befäst Sveriges ställning sâsom stormakt. Alla främmande regeringar täflade ifrigt om vär vänskap, och Sverige
künde med eftertryck uppträda sâsom medlare vid det allmänna
fredsverket i Ryswick, dit kalladt af de stridande partiemas sammanstämmande roster.**
Vârt fädemeslands gränser voro aldrig vidsträcktare än vid
denna tidpunkt. Lât vara att de ej künde kallas naturliga i detta
ords nyare bemärkelse, sä voro de dock ett tecken tili makt och
ett medel tili inflytande. Genom fredema i Stolbowa och Brömsebro, Westphaliska freden samt fredema i Roeskilde och OHwa
hade Sverige fâtt erkänd rätt till sina med svärd vunna besittningar pâ fasta landet, samt tili Skäne, Halland, Blekinge och
* D e t ä r b e k a n t och e rkä n dt, att C a r l den T o lfte mecL den na h är utförde sin a m ä rkv ä r d ig a k rig sta g .
D e t b ord e va ra , m en är ej lik a erkän dt, a tt C a r l den E lfte s stora
skap e lse — ö rlo gsflo tta n — egde
der den förres första k rig sa r.
vä se n tlig
d el i de förvän and e fram gan garne u n ­
J a g k a n ick e a fh a lla m ig ifrä n a tt h är erinra om de
b e ty d lig a fö rd e la r S v e rig e sk ö rd a t n är det e gt en styrelse, som rä tt u pp skattat o ch
u tve ck la t sjö va pn e t.
D e ssa
äro
B la n d S ve rig e s regenter h a fv a trenne m est vä rd a t sig om flottan.
G u s ta f V a sa ,
C a rl
d en E lft e
och G u sta f den T re d je .
G eno m
d enna
deras o m so rg v a n n s:
U n d e r G u s ta f V a s a : att sv e n sk h an d e l första g in g e n b lo m strad e och det länge
g lö m d a v ik in g a la n d e t âter b le f k ä n d t o ch a kta d t.
U n d e r C a r l den E lf t e :
inflyta nd e
pâ
a tt S ve rige s ö fve rm a kt i n orden och erkü nd a rätt t ili
E u ro p a s p o lit is k a rä d sla g genom h erra vä ld e t i Ö stersjö n befästes och
stegrades t ili sin h ö jd p u n k t; sam t ä n d tlig e n
U n d e r G u sta f den T r e d je :
att Sve rige , trots fle rfa ld ig a o gyn sam m a fö rh a lla n -
d en , m o t d et n um era ö fv e rm ä k tig a R y ssla n d kü n d e ensam t u th ärd a det e nd a k r ig
sedan det l8 :d e se klets b ö rja n , n r h v ilk e t la nd e t u tgatt a tan fö rlrn t a f land o m rad en.
S â d a n a h isto rien s lä rd o m a r b ö ra ick e n e d m ylla s i g lö m s k a n l
** B la n d dessa fö rk la ra d e F r a n k r ik e geno m sitt sändebud i S to ck h o lm : att det
ic k e
ö n sk a d e a n d ra fq ra n d rm g a r i W e stp h a lisk a och N im w e g isk a fre d em a ä n dem
k o n u n g e n à f S v e rig e sje lf kü n d e fin n a la m p lig a .
286
—
Bohuslan pâ sjelfva den Skandinaviska halfön. Det hade erhâllit
tullfrihet i Öresund, rätt till deltagande i Tysklands inre angelägenheter och ansâgs sâsom dess hotade protestanters beskyddare. Gent emot Danmark, den enda främmande makt som egde
betydligare besittningar vid Östersjöns kuster och som pâ detta
haf förfogade öfver en flotta, jemförlig med vâr egen, innehade
Sverige den mest förmanliga ställning, sâsom garant för Holstein,
med hvars hertigliga hus det svenska konungahuset var nära
befryndadt, och ändtligen var genom Carl den Elftes giftermâl med
den danska prinsessan Ulrika Eleonora ett frâgetecken stäldt till
framtiden, som kunde besvaras med en ny Kalmare-union, men
under helt andra, for Sverige vida fôrmânligare förhällanden än
den första.
Sädant var det rike, hvartill prins Carl föddes arftagare â
Stockholms slott tidigt om morgonen den 17 Juni är 1682. Hans
födelse helsades af heia landet med jubel, och fiera märkliga
tecken sades omgifva hans vagga, hvilken än i dag utgör ett af
det konungska Sveriges dyrbara historiska reliker. De troddes
af mängden och bidrogo att stegra allmänhetens förhoppningar
om en ïysande framtid för den späde konungasonen. Hans första
är förflöto under värden af ett mönster bland mödrar, hvilken i
det unga sinnet nedlade frön tili den gudsfruktan, rätträdighet
och sedemas renhet, som sedermera utmärkte ynglingen och
mannen. Vid fyra ârs älder erhöll prinsen tili guvemör kongl.
rädet grefve Eric Lindsköld, och snart derefter tili lärare den
utmärkte eloquentiæ professom i Upsala Norcopensis, adlad Nordenhjelm, hvilken senare han sjelf, bland flere ifrägasatta, lärer
hafva utbedt sig af sina föräldrar. Carl den Elfte, som erfarit
hvad ondt en försummad uppfostran medför, vakade sjelf oaflätligt öfver sonens undervisning. Dennes framsteg voro ock snabba
i de fiesta ämnen, särdeles historia, matematik och de klassiska
spräken. Hans rika anlag utvecklades tidigt och han ansâgs med
rätta sâsom ett med qvick uppfattning och klart förständ begäfvadt bam. Beklagligtvis fick den päbörjade uppfostringsplanen
_
287
-
ej ostördt fortgâ. Är 1693 bortrycktes af döden hans ömma och
gudfruktiga moder, efter ett lif der pligtkänsla, ädelmod och
menniskokärlek voro utmärkande drag, men der glädje och andras
tacksamhet varit sällsporda gäster. Med Ulrika Eleonora försvann en god genius frân Caris sida. Den aktningsvärde Nordenhjelm foljde snart drottningen i gràfven; Lindsköld hade fôregâtt
och i hans ställe tili guvemör blifvit nämnd kongl. râdet grefve
Nils Gyldenstölpe. Kanslirädet Thomas Polus efterträdde Nordenhjelm, utan att kunna füllt ersätta honom. Carl söijde sin moder
sä djupt och' häftigt, att hans heisa deraf tog betänklig skada.
Kort efter hennes begrafning öfverväldigades han af en hetsig
feber; denna hotade hans lif, men bröt sig tili en svârartad.koppsjukdom, som dock ej efterlemnade nâgra ärr. Ungdomen och
den kraftiga kroppsbyggnaden segrade, och ynglingens utveckling pâskyndades âter, sâ att han vid 14 à 15 ârs âlder beskrifves
sâsom redan nästan dén fullvuxne man, hvars bild för svenska
ôgon eger ett sâ fängslande behag. Krigiska lekar blefvo nu
allt mera hans älsklingssysselsättningar, och den utmärkte generalqvartermästaren Stuart öfvertog lärarekallet i de militära vetenskapema. Prinsen fick ofta ätfölja sin fader pâ dess resor och
mönstringar inom landet, och lärer äfven under en kort tid bevistat föreläsningarna vid Upsala universitet. Öfverallt möttes
han af folkets kärlek. I början af är 1697 beredd tili sin första
nattvardsgäng af biskopen doktor Benzelius, begick han denna
heliga handling dock först dagen efter den, dâ hans döende fader
sista gängen anammade sakramentet.
Den 14 April är 1697 besteg Carl den Tolfte med arfsrätt
Sveriges konungatron, i en âlder af 14 âr och 10 mânader. Enligt fadrens testamente, upprättadt strax efter drottning Ulrika
Eleonoras död, skulle riksstyrelsen, intill dess sonen hunnit »mognare» âlder, föras af fern riksförmyndare samt Carl den Tiondes
enkedrottning, sâsom ordförande. Râdet skulle höras i alla vigtigare frägor, och ömständliga föreskrifter voro gifna för ärendenas behandling. Blott en föreskrift saknades, men en väsentlig,
nemîigen konungens myndighetsllder. Heia förmyndareregeringen
bief just derföre ett ,dödfödt barn och hela dess politiska verksamhet upplöste sig i intriger, hvilkas egentliga mâl var att förvärfva konungagunst och trygga sig mot framtida efterräkning.
Car! sjelf begynte snart göra sin personliga vilja allt mera gälIande gent emot en blötsint farmoder och vankelmodige râdsherrar. Bland riksförmyndame egde egentligen kanslipresidenten
grefve Bengt Oxenstiema framstâende betydenhet och inflytande.
Detta var dock ej obestridt Partiema skilde sig skarpt, särdeles
i frâgor rörande den yttre politiken. Emellan Frankrike och sjömaktema fördes i svenska râdet en strid, hvarvid smickrets, penningens och intrigens vapen flitigt begagnades. De temligen
sparsamma underrättelsema ifrân denna tid tyckas gifva otvetydiga vinkar om vissa bland de svenske statsmännens svaghet för
dessa guldets frestelser, mot hvilka man i vâra dagar yfves öfver
att vara stâlsatt Ehuru man bör beklaga alla missbruk, mâ man
dock ej vältra all skuld pâ statsskicket Man bör framför allt
ermra sig de olika âsigter, hvilka dâ gällde, och hvilka ett följande ârhundrade med all sin sâ kallade frihet och upplysning ej
förmädde rubba, tvärtom snarare tycktes gynna. Ett tredje parti,
det danska, hade bildat sig af de med reduktionen mest missnöjde
herrame. Ursprungligen i tysthet arbetande for en dansk tronföljd, märkte det likväl snart sin vanmakt och slot sig till det
franska, som derigenom erhöll en bestämd öfvervigt, till trots af
enkedrottningens och Bengt Oxenstiemas motstând I spetsen
för detta parti stodo riksförmyndame Christoffer Gyllenstjema,
Fabian Wrede, Wallenstedt, konungens guvemör Gyldenstolpe
m. fl. högt uppsatte man.
OvHja mot herreregemente i allmänhet, men den i allt framtradande svagheten hos denna styrelse i synnerhet, gjorde henne
öfverallt i landet högst opopulär och stegrade nationens längtan
efter en ung, hurtig, beslutsam konungs välde. De ledande personema inom de olika partiema ville, hvar för sina planers skull, be­
gagna en sâdan allmän stämning. Följdema künde ej länge uteblifva.
De pâskyndades af flere tillstötande yttre omständigheter,
sâsom en allmän hungersnöd, hvars motstycke landet ej pâ lâng
tid sett, vidare hotande utsigter för Europas allmänna fred, oak­
tadt den sista krigslâgan nyss slocknat, och slutligen den hemska
slottsbranden, som âstadkom en nästan vidskeplig förstämning
hos allmänheten. Vid sistnämnda tillfälle fick den unge Carl
första gângen anledning att visa prof pâ denna raskhet och sinnesnärvaro, som sedermera nästan aldrig sveko honom; hans popularitet vann derpâ än mera, och dâ han motvilligt vek ur de
rykande ruinerna af sin faders brinnande borg, hvars tröskel han
aldrig mera skulle beträda, kunde han i folkets bifallssorl höra
profetian om de händelser, hvilkas allt för snara fullbordan skulle
sâ djupt ingripa i hans kommande öden.
Ständema voro sammankallade tili bevistande af Carl den
Elftes högtidliga begrafning. Detta var âtminstone det angifna
skälet, men alla förbidade att nâgot vigtigt, ehuru outtaladt, skulle
blifva detta riksmötes résultat. Ocksâ samlades ridderskapet och
adeln ovanligt talrikt, och i val af bâde landtmarskalk och talmân segrade det franska partiet, som ansâgs mest gynna konun­
gens ofördröjliga myndighetsförklaring. Intrigema började genast,
men de erbjuda ej särdeles intresse, och nâgon egentlig plan, nâgra
egentliga ledare för att ävägabringa suveränitetsförklaringen spâras
verkligen icke, ehuru man nämnt den sedan sâ betydande Piper
sâsom en verksam partichef. Hvartill behöfdes väl planer, ledare
och hemliga öfverenskommelser? De fleste voro ense i den stora
frâgan, eller lâtsade vara det. Saken gick af sig sjelf och med
förvänande snabbhet Det var förmiddagen den 8 November pâ
riddarhuset, som ordet första gângen högt uttalades. De fâ betänksamme öfverröstades, nedtystades, till och med hânades. En
deputation afsändes ofördröjligen till regeringen, som just var
samlad. Fabian Wrede ensam hördes der yttra nâgon tvekan,
medan alla öfrige rädsherrar äfvensom enkedrottningen med glädje
instämde. Derefter beramades ett möte pä riddarhuset tidigt
samma eftermiddag, och genom ilbud ditkallades medständen, dem
—
290
—
man ï första ifvem tyckes aUdeles hafva glömt. Deputationen
anförda af talmännen, mötte. Saken föredrogs utan omsvep. En­
dast prestema vamade för öfverilning och visade en motsträfvighet, som den opartiska häfden mäste hedra med namnet: aktning
för lagen.
Sâsom redan är nämndt var föreskriften i Carl den Elftes
testamente om myndighetsäldem längt ifrän tydlig. Mähända
var med afsigt ett tillfälle lemnadt tili den tolkning som omständighetema skulle gifva vid handen. Men efter häfdvunnen äsigt,
sa väl som enligt 1604 ärs riksdagsbeslut, borde likväl en svensk
konungs myndighetsâlder anses inträffa vid aderton är, och Carl
den Tolfte var ännu endast femton. Det gick dock nu sâsom
oftast i ögonblick af partiuppbrusning: bifallsstormen öfverväldigade hvaije betänksamhetens röst; man lemnade ingen besinningstid. Ännu samma eftermiddag kallades alla ständen att möta pâ
riddarhuset. Adelsmännen, hvilka infunno sig mangrannt, kastade
sina hattar i lüften och ropade med hänförelse: »Vivat rex Ca­
rolus!» Detta var heia deras öfverläggning. Borgare och bonder
instämde vffligt. Presteständet var skingradt. Blott nâgra fâ
ensküde ledamöter voro tillstädes och künde deltaga i deputationen. Dagen derpâ talades i nämnda stând âtskilliga förständiga
ord, men det skedda künde dâ ej göras ogjordt. Landtmarskalken, i spetsen för de församlade ständema, erhöll det begärda
företradet kL mellan 6 och 7 pâ aftonen, och anhöll â deras
vägnar att konungen genast ville öfvertaga suveräniteten, lofvade
i heia folkets namn trohet och lydnad samt ospardt gods, lif och
blod, ett löfte som man mäste erkänna att detta folk i det längsta
infriade. Konungen jakade och lofvade, »med Gmds hjelp och i
Jesu namn, antaga regementet
Sälunda var, inom knappt 10 timmars tid, den märkliga statshvalfhingen fullbordad. Den kan anses sâsom Carl den Tolftes
politiska Narva. För oss, hvilka pâ afstând och lidelsefritt öfverskäda händelsema, mäste det synas hafva varit för bâde honom
och Sverige lyckligare om han mindre hastigt och pâ ett mindre
—
2ÇI
—
revolutionärt sätt kommit till full regentmakt. I.ejonungen hade
väl behöft rädrum att samla sina krafter, det unga sinnet tid att
bättre mogna för de stora värf, hvilka snart väntade. Dock,
mängden tänkte, sâsom vanligt, endast pâ stundens glädje och
fördelar, och det var under alias jubel Carl i plenom plenorum
den 2 g November öfvertog regeringen. Dermed var riksdagen
egentligen slutad, ehuru sammankomstema ännu fortforo under ett
par veckors tid, sä att ständerna, innan de slutligen ätskildes,
künde bevista den kungliga begrafningen samt derefter gifva den
nye herskaren hyllning sâsom lagkrönt konung.
Att en yngling, sâdan som Carl den Tolfte, för de allvarliga
regeringsbestyren icke genast künde hysa nâgon stor förkärlek
var naturligt. Huru han med sin älders ifver hängaf sig ât
krigiska lekar, lifsfarliga bjömjagter, forcerade ridter i sällskap
med jemnäriga, är allmänt bekant, och man har pâstâtt att hans
unge sväger, hertigen af Holstein, af oädla bevekelsegrunder
skulle uppmuntrat dessa vilda nöjen, genom hvilka tronen ganska
lätt künde blifva ledig, hvarför ock denne hertig af allmänheten
sägs med oblida ögon.
Mindre kändt är deremot, besynnerligt nog, att konungen
ganska snart ändrade uppförande. Utan att öfvergifva sina manliga idrotter, skilde han sig ifrân svägerns förtroligare Umgänge
samt började egna mera tid ât regentens pligter, och detta redan
före utbrottet af den storm, som snart skulle rasa i Norden.
Fadrens neutralitetspolitik och kloka förvaltning hade ökat
Sveriges redan förut stora inflytande och anseende i Europa, men
ock ökat grannames afund. Ryssland styrdes sedan nâgra âr af
den ryktbare man, som skulle grunda detta rikes storhet, tili en
stor del pâ vâr bekostnad. I valriket Polen hade den sachsiske
kurfursten August, trots Frankrikes bemödanden för prinsen af
Conti, lyckats förvärfva en krona, som gaf mera glans än makt
Den store Brandenburgarens land beredde sig i tysthet tili sin
kommande verldshistoriska uppgift, och Danmark, den tiden vär
oblidkelige fiende, rufvade pâ hämnd för sina förlorade landskap.
33
När dessa länders beherskare sâgo Sverige styrdt af en ur barnaären nyss utträdd, i förtid myndig monark, hvars tid och tankar
dertill ansägos uteslutande upptagna af vilda och lifsfarliga förströelser, och i hvars rike mânga orsaker tili jäsning borde finnas,
sâ smickrade de sig heit naturligt med hoppet att värt fädemesland skulle falla ett lätt rof för förenade krafter. Det saknades
icke förrädare, hvilka underbläste dylika förhoppningar. Den lifländska adeln, härdt och oklokt behandlad af svenska regeringen,
underhöll med bâde ryska och polska hofven brottsliga förbindelser, dervid naturligtvis öfverdrifvande missnöjet i landet.
Det försätliga sätt, hvarpâ tsar Peter och konung August,
svenske konungens eget syskonbarn, gingo tillväga mot honom,
ehuru visst icke saknande motstycken i historien, var dock sä
stridande mot den rätträdige Carls begrepp om hedems lagar,
att det i hans själ alstrade en djup ovilja, som blef af det största
inflytande pâ hans senare handlingar. Blott trenne dagar före
sin offensiv-allians med August afslöt tsaren en vänskapstraktat
med Carl samt begärde och erhöll tili och med svenska kanoner
af vär lättrogne hjelte. Knappt fjorton dagar förut hade konung
August tili Stockholm skickat en ambassad att lyckönska Carl
tili hans tronbestigning. Ehuru af lika fiendtligt sinnelag mot
Sverige, förhöll sig det försigtiga Brandenburgska hofvet neutralt,
hvaremot den danske konungen hemligen slöt sig tili förbundet,
pâ samma gäng han icke sparade de mest högljudda vänskapsförsäkringar mot sin frände. Under en sâdan hyckleriets slöja
rustade sig trenne bland Europas mäktigaste stater mot vârt
fädemesland och dess sveklöse regent. Utan föregängen krigsförklaring afkastade de plötsligt masken och blottade sina svärd,
visse om seger. Men de bedrogo sig pâ Carl den Tolfte och
hans svenskar. Vid de oväntade underrättelser, hvilka frân rikets
alla gränser samtidigt inträffade, gick det liksom en il af harm
genom heia folket Alla partier sammanknötos af fosterlandskärlekens band, och med kraftiga slag af sina ramar kastade värt
retade lejon sina motständare tili marken!
—
293
—
Att konungen först vände sina vapen mot Danmark var utan
tvifvel klokt, emedan denne .fiende var närmast och künde af de
öfriga svârligen understödjas. Skyndsamt rustade han sin flotta
under general-amiralen Hans Wachtmeisters befäl, beordrade de
närmaste regementena ned tili Skäne och afreste sjelf den 12
April är 1700 frân sin hufvudstad, som han aldrig mera skulle
äterse.
Den danske konungen hade dragit hufvudstyrkan af sin här
tili Slesvig, dit han sjelf begifvit sig. Sannolikt smickrade han
sig med hoppet att krossa hertigeft af Holstein och hans fätaliga
svenska hjelptrupper, innan Sjælland künde hotas. Men han fick
dyrt plikta för denna sorglöshet. När svenska flottan söder ifrän
inlopp i sundet och samtidigt norr ifrän tvenne engelska och
holländska eskadrar inträffade tili Sveriges understöd, vägade sig
den danska flottan icke ut. I trakten af Malmö funnos blott
omkring 6,000 man svenska trupper dâ konungen ankom. Men
tidens vinnande var här vigtigare än nâgra tusen man. En ingifvelse, som i sanning bär storhetens prägel, förestafvar den unge
härföraren hans beslut. Genom flottan beherskande sundet, kastar
han med blixtens snabbhet sina fätaliga regementen öfver tili dess
motsatta kust.* Sjelf vadar han i land, i spetsen för sitt garde,
och dâ nâgra i hast samlade danska afdelningar möta den väl
utförda landstigningen och han för första gângen fâr höra kulornas hvinande, lifvar det hans ynglingamod och han utbrister med
profetisk hänförelse: »Detta skall hädanefter blifva min musik.»
Han segrar nästan utan blodsutgjutelse, slär med häpnad den
öfverraskade danska regeringen, pâ samma gäng hans ädla tänkesätt och hans krigares stränga manstukt hastigt vinna den Sjælländska befolkningens sympatier. Ej blott med beundran, utan
med kärlek helsar den sin goda Ulrikas son. Till de mânga
deputationer, hvilka infinna sig i hans läger, säger han med
lugnande saktmod: »Hvad jag gjort, dertill var jag tvungen, men
* V id H u m le b ä c k , en b y stra x söder om H e lsin g ö r.
nu kunnen I vara försäkrade, att jag frân denna dag skall vara
eder konungs uppriktigaste vän !> Och han ej blott säger sa, han
handlar lika ridderligt. Han beviljar stilleständet utanför Köpenhamns murar. Han begär icke en tumsbredd i landvinning af
den konung, som nyss förrädiskt dragit svärdet och nu, innan en
mânad gâtt till ända, nödgades bedja om vapenhvila, och man kan
anse den följande freden egentligen sâsom en förlikning mellan
Danmark och Holstein. Sveriges ömcdelbara intressen beröras
deri sä godt som icke. Väl mä man med en af vära snillrikaste
minnestecknare fräga: »Männe blott en blind krigslystnad och
ingen känsla för fredlig storhet ligger pâ bottnen af dens sinne,
som sä slutar sin första vapenbragd?» Väl mä man ock fatta
de känslor af hänförelse, hvilka hos heia svenska folket väcktes
genom ett sädant handlingssätt, hvari det mest högsinnade ädelmod och den mest hjeltemodiga kraft syntes förenade hos en
knappt adertonärig yngling!
Frân glädjen öfver den oväntade framgângen kallades emellertid bâde konung och folk till allvarliga omsorger. Man frägade
sig ej utan ängslan, mot hvem de svenska vapnen hämäst skulle
vändas. Konung August var visserligen den som tidigast brutit
freden, men hans infall i Liffland hade misslyckats, tack vare den
vaksamme och erfame fältmarskalken Eric Dahlberg. Deremot
var tsar Peter en längt farligare fiende, genom sina personliga
egenskaper, sina stridskrafters betydenhet och isynnerhet emedan
bakom honom stod Europas talrikaste folk, som egde verkliga
fördelar att eftersträfva pâ Sveriges bekostnad. Carl lät icke ens
sina närmaste ana hvad han hade i sinnet Handlingens framstäende män tala i allmänhet icke sä mycket om sina planer;
och de förrädiska anslag mot Sverige, till hvilka de tre förbundne
monarkema gjort sig skyldige, hade hos den unge konungen
aistrat en benägenhet att hemlighälla syftningen af hvarje stundande företag. Här hafva vi ett af de utmärkande dragen i vär
hjeltes skaplynne. Han undvek alla frâgor och fredsföreställningar af de främmande sändebuden, och han päskyndade härens
—
295
—
inskeppning i Carlshamn. Utan att lemna fienderna râdrum, ja
innan de ännu kände det danska fälttägets utgäng, stodo hans
vid Pernau landsatta regementen redan inné i Estland, hastande
tili det af ryssarne härdt beträngda Narvas undsättning.
Jag behöfver ej här vidlyftigt orda om det märkvärdiga slag,
der en hand full af vära förfäder emot flerdubbel öfvermakt tillkämpade sig en af de fullständigare segrar krigshistorien kan
omförmäla. Slaget bestod egentligen i stormningen af fiendens
i hast uppkastade jordverk, hvarmed han sökte skydda sina i
ryggen hotade belägringsarbeten. Ehuru detta vid första päseende
tyckes bort försvära framgângen, var det dock ej sä. Ryssarnes
styrka, temligen oöfvad och ofullständigt organiserad, var allt för
mycket utbredd, och dâ slagordningens andra linie tili större delen mäste vända sig mot staden, för att afvärja utfall derifrän,
künde den svärligen "med tillbörlig kraft understödja den första
linien. En snöstorm dolde de tvenne smâ svenska anfallskolonnemas anryckning för ryssarne, och öfverraskningen blef fullkomlig. De fângne fiendernas antal var sä stört, att vära fätaliga
utmattade trupper ej künde bevaka dem. Konungen frigaf dem
dagen efter slaget Troféerna voro lika talrika som ärorika, och
ibland dem befann sig en stor del af de nyss skänkta kanonema.
Segems rykte spred sig vida omkring, dess ära blef oförgänglig.
Och likväl var Narvadagen, med all sin glans, för Sverige och
Carl den Tolfte icke nâgon verkligt lyeklig dag. Segem, ehuru
ganska dyrköpt, tycktes för underbar och för lätt vunnen och
alstrade ett förakt för motständaren, som blef ett utsädesfrö tili
följande olycksskördar. Den store tsaren genomskädade sin motstândare pâ samma gäng som han beundrade honom. A f sina
egna motgängar och af sin fiendes skaplynne förstod han att
hemta lärdomar och draga nytta, och ehuru detta skett pâ värt
lands bekostnad, kan rättvisan icke förneka honom denna ära.
Atskilliga röster i det svenska högqvarteret hojd.es för att
fortsätta fälttaget mot Ryssland. Intet tycktes naturligare. August,
skrämd af de hastigt pâ hvarandra följande nyhetema frân krigs-
skâdepïatsema, önskade och anhöll om fred, och det är mer an
sannolikt att tsaren, öfvervunnen och öfvergifven af sina bâda
bundsfbrvandter, mâst beqväma sig" att nedlägga vapen. Det
tyckes som om Sveriges skyddsengel i detta ögonblick velat höja
sin vamande hand mot den unge, af lyckan sâ gynnade hjeltekonungen. Redan lutande mot grafven, besvor rikskansleren
Bengt Oxenstierna konungen att lyssna till fredsfôrslagen sedan
han nu vunnit en sâ fullständig seger. Äfven kongl. râdet grefve
Piper, den infiytelserike gunstlingen, understödde honom, men
ingendera vann gehör, ty den tredje fienden var ännu icke med
vapen kufvad. Tvenne skâl torde hafva bestämt Caris handlingssätt. Först harmen öfver konung Augusts trolöshet, särdeles som
han ansäg honom vara förbundets egentlige anstiftare, och sedan
farhâgan att, om han nu litade pâ sina för tillfället besegrade
motständares fredslöften, de skulle vid ей mera gynnande till­
fälle âter gripa tili vapen. Detta senare skäl hafva nâgra hans
loftaîare mest framhällit. Utan att vilja förneka dess vigt, mäste
man dock dervid erinra, att besegrade fiender aldrig med glädje,
utan blott af nödtväng sluta fred, och att de vanligen hysa den
hemliga önskan att en gâng fâ hämnas lidna förluster, men att
det oaktadt klokheten kan bjuda segraren mottaga deras förlikningsanbud. Man bör äfven besinna att, dâ nu tvenne af de
förbundne voro fullkomligt slagne och den tredje tiggande om
fred, sammanhällningen dem emellan var brüten och att de förut
förenade makterna, sâsom vanligt i dylika fall, beskyllde hvarandra för opâlitüghet. Svârligen künde alltsâ en ny allians snart
komma tili stând. Det första skälet var rent pers'onligt och gällde
mycket, mähända mest hos Carl, emedan hans karakter, hans
uppfostran jemte statsskicket i hans rike föranledde honom att
nog ensidigt lyssna tili sina personliga känstor och nog litet iakttaga hvad försigtigheten bjöd. Bevekelsegrundema mä emellertid
hafva varit hvilka som helst, följden blef olycksdiger; krigets
täming kastades, mânga är af lidanden förgingo och mycket
blod blef gjutet innan det omsider blef fred i Norden.
—
2 97
—
Sverige hade under loppet af âr 1700 hunnit samla och
ordna sina stridskrafter. I Liffland stodo före det nästa fälttägets
början omkring 16,000 ryttare och dragoner samt 28,500 man
fotfolk.* I böijan af December 1700 tägade konungen med en
del af styrkan söder ut. Man trodde att det skulle gälla Kurland,
der nâgra sachsiska trupper stodo; men snart togos, till mângens
öfverraskning, vinterqvarteren i södra Liffland. Fiendema fingo
sâlunda râdrum, under det vapnen hvilade. Ryssland och Polen
bekräftade â nyo sitt förbund. Endast Danmark , med hvilket rike
verklig f r e d va r slutad, ingick ej deruti, och detta är betecknande
för ställningen. Konung August lyckades att genom ränker och
löften för ögonblicket förstärka sitt parti uti Polen; men Carl var
ej heller personligen sysslolös, utan egnade sig under vintem
traget dels ât regeringsärendena, dels ât sina krigares öfvande
och härdande. Först efter midsommar är 1701 bröt han upp-och
inryckte i Kurland, medtagande vid pass 20,000 man. Öfvergängen öfver Dünafloden, härdnackadt försvarad af sachsiske fältmarskalken Steinau, tillkämpades med skicklighet och mod, och
de slagne fiendema veko inât Polen. Men Carl förföljde dem
icke vidare. Han marscherade lângsamt utät den litthauiska
gränsen, likasom tvekande innan det vigtiga steg uttogs, som
dock i hans själ var orubbligt beslutadt och ifrän hvilket hvarken
Augusts ödmjuka föreställningar, den sköna Aurora Königsmarks
böner, främmande sändebuds bemedlingsförslag eller hans förnämsta generalers och râdgifvares vamingar künde afhälla honom.
Den polska kronan, se der priset för freden! Inre söndringar i
detta olyckliga land tycktes uppmuntra Carls planer, hvilka fingo
ett stöd pâ samrna gang i minnet af hans farfaders oemotständliga vapen och i missnöjet med den mot nationens vilja henne
* H e m m a i la n d e t vo ro q varle m n ad e o m k rin g 2 0 ,0 0 0 m an a f a lla vapen, mest
a f de s. k . T rem ä n n in gs-re ge m e n te n a .
m â nga .
I
P om m ern, W ism a r o ch Brem en stodo lik a
T illsa m m a n s u tgjo rd e s den väp nad e styrka n a f n ära 9 0 ,0 0 0 m an, h va rib la n d
o m k r in g h ä lfte n
östra grä n se r.
u nd er
C a r ls
p e rso n lig a ö fve rb efa l, ehuru sp rid d a k r in g a lla va ra
pâtrugade sachsiske kurfursten. Sapiehamcs rika och lysande
slägt, för hvars öfvermod och maktlystnad August ville sätta en
gräns, slöt sig öppet till Carl den Tolfte; flere andra af Polens
inflytelserikaste och fömämligaste män bidrogo genom sina stämplingar mot konung August att arbeta i Carls intresse, under det
att ur den polska kronhärens led talrika skaror hastade att
ställa sig under de svenska fanoma. Detta allt eggade Carl tili
ett företag, hvarom ur mera än en synpunkt meningama skifta,
men om hvars slutliga följder för värt fosterland blott en tanke
kan göra sig gällande. Svenskame inbröto i Mars 1702 i Polen,
hastigt närmande sig hjertat af detta land. Warschau togs utan
motständ, riksdagen skingrades, och förföljd af svenskame flydde
konung August mot söder. Vid Klissow, hvarest han ändtligen
bemannade sig tili försvar, blef han i grund slagen och mäste
fly först till Sandomir, sedan till fästningen Thom, der en del af
hans pâlitliga sachsiska fotfolk â nyo samlat sig. Krakaus portar
sprungo upp för den svenske konungen, som nu sag sig i besittning af bada hufvudstäderna i Polen och hvars vapen beherskade heia landet. Det skulle föra oss för längt att steg för
steg ledsaga de svenska härskaroma under närmast följande tid.
Ofverallt segrade vära vapen, och namnen Frauenstadt, Punitz,
Pultusk skola icke förgätas. Kriget utgjordes dock egentligen
dels af hastiga och besvärliga marscher efter vikande trupper
eller kringirrande partigängare, dels af längsamma belägringar af
de fasta platser, hvilka ännu voro i Augusts väld. Krigföringen
synes alltsä visserligen ej förete nâgon storartad strategisk plan,
men man bör väl märka, att rörelsema esomoftast bestämdes af
rent politiska skal och att under heia tiden diplomatiska underhandüngar fördes i svenska högqvarteret Efter mycken tvekan
och mânga förberedelser blef ändtligen konung August i Februari
är 1704 pâ den af kardinal primas till Warschau sammankallade
generalkonfederationen förklarad polska kronan förlustig. Carls
närmaste mâl var sälunda vunnet, och det gällde nu att lyckas
finna en passande efterträdare. Han beslöt att dertill förorda en
2QQ
—
infödd polack, och detta var klokt, ty om nägonsin af Polen
skulle skapas en stark, med oss förbunden makt, sâsom bâde
dess och värt eget välförstädda intresse bjöd, sä borde dess spira
icke anförtros ât nâgon utländsk regerande furste, som af âtrâ
efter personlig glans och ära eftersträfvade denna värdighet, utan
ât nâgon som verkligen künde väntas tänka och handla polskt.
Carls första val af kandidat var äfven det bästa. Ett namn fanns,
som i polska folkets hjertan dâ väckte samma genklang som
Napoleonemas i det nyare Frankrike. Detta namn var Sobieskis.
Konung Johan Sobieski, Wiens räddare undan de otrognes förödande svärd och tillika Polens utmärktaste regent, hade trenne
söner; den äldste bland dem, Jacob, tilldrog sig genast Carls
blickar och torde sannolikt hafva kunnat förena de söndrade
sinnena. Han kallades tili det svenska högqvarteret ifrän den
landsflykt, hvaruti han och hans bröder af August blifvit drifne;
men under resan genom Schlesien lät denne, det neutrala omrädet till trots, fängsla honom samt hans broder Constantin. Denna
plan gick alltsä om intet, och Carl förklarade sig efter kort betänketid för den polske ädlingen Stanislaus Leczinski. Denne
var en rätträdig, oegennyttig och mildt sinnad man, som längre
fram, under ett lugnare skifte af sin lefnad, visade sig sâsom god
regent; men han saknade beklagligen detta viljans härdstäl och
denna kraftiga tillförsigt, som här skulle förlänat honom det
moraliska inflytande och öfvertag, hvarförutan ett sâ svârt värf
icke künde lyckas. Hans val tili konung egde rum pâ riksdagen i Warschau den 2 Juli är 1704, dock icke förr än efter
de stormigaste öfverläggningar, och valet var längt ifrän enhälligt.
En talrik motkonfederations häftiga protester, missnöje med de
af svenska truppema utkräfda brandskattema, äfvensom Augusts
lockande löften och enskilda adelsslägters oenighet fördröjde länge
detta af Carl efterlängtade beslut; men händelsema utöfvade slut­
ligen ett oemotständligt tryck. Tönung August var slagen, nu
senast vid Pultusk; han irrade liksom en fogelfri man ifrän trakt
tili trakt, medan Carl den Tiondes sonson i all sin segerglans
och med all sin personlighets enkla höghet stod i hjertat af det
underkufvade landet. En stor del af den lifliga polska nationen
fattades af denna mäktiga hänförelse, som gjort Carl den Tolftes
namn sä populärt äfven hos hans motstandare, och hvaraf minnet
ännu lifligt bevaras hos nutidens polackar. Denna känsla för vär
hjelte skänkte ât hans skyddsling Polens krona, men künde ej i
längden bevara den ât honom. Det kan i sanning sägas att
Stanislaus aldrig var konung i verklig mening, och dâ nâgra âr
senare de svenska hjelptruppema mäste dragas frân Polen, vägade han icke en enda dag skilja sig frân dem, utan lemnade
sitt rike, för att söka sig en fristad i dens fädemesland, som ifrän
det aflägsna Turkiet med sällspord ihärdighet fortfor att kämpa
för hans sak länge sedan den af alla ansâgs förlorad.
Under det Carl genomströfvade Polen med sin hufvudstyrka,
timade vigtiga tilldragelser pâ vär östra gräns. Tsaren började
sitt ihärdiga och grymma anfallskrig mot Sveriges besittningar
omkring Finska viken. De försvarades af fätaliga afdelningar
och besättningar, spridda rundt omkring i landet. Den ryske
jätten, längtande att bada sina fötter i Östersjöns väg, krossade
med sin tyngd allt som ställdes i hans väg. Endast Carl sjelf
med hufvudstyrkan künde hafva satt en gräns för de talrika skaromas framfart; men han var fjerran vid Weichseins stränder.
Den ena fasta platsen i Ingermanland, Estland och Liffland föll
efter den andra, och Petersburg, det modema ryska kejsardömets
hufvudstad, reste sig ur gruset af ett svenskt fästes ruiner. Bâde
i tal och skrift har ofta yttrats: »En oemotständligt befallande
nödvändighet, ett oafvisligt behof af lifsluft hafva fort Ryssland
tili Finska vikens kuster. Att Sverige förr eller senare i alla
fall mäste vika för kraften af en sâdan pâtryckning vore naturligt, vore oundvikligt.» Det ligger en viss grad af sanning i
dessa äsigter. Folkvandrmgarnas ström har af âlder gâtt ifrân
öster till vester, och tvifvelaktigt är om den ännu i dag heit och
häliet upphört. Upptäckten af den nya verldsdelen och den börjande kolonisationen af Nord-Amerikas omätliga fastland inträffade
under perioden näst efter den, dâ nyssnämnda verldshistoriska
rörelse frân Asien tili Europa tycktes hafva nätt sitt slut. Derigenom gynnades dess fortsättning. Kan man icke med skäl
säga, att den slaviska folkracen, genom den friska ungdomliga
spänstighet, som i mangen dess lifsyttring ädagalägges, liknar
en mäktig ängbildare, medan Amerika, likasom en jättelik luft­
pump, förmedelst ständig sugning bereder det erforderliga »va­
cuum» för ängan?* Mycket af hvad som händt och händer kan
väl pâ detta sätt förklaras, men fastän menniskan ej lärer kunna
hindra verldshistoriens gäng och den allmänna utvecklingen af
slägtets öden, mäste en hvar, som vill kallas statsman, icke blott
icke gynna utan ock af alla krafter motarbeta det som är för
hans land skadligt. Detta är en pligt, pâ hvars altare han väl
kan sjelf blifva ett offer, men hvars uppfattande och uppfyllande
skiljer honom frân den stora hop, som lyder ögonblickets lockande
sirenröster och följer lyckans brokiga banér hvarhelst det framgär. Tillämpningen pâ Carl den Tolfte och hans handlingssätt
gör sig sjelf. Det misstag han begick, dâ han sâsom bisak behandlade den norra krigsskädeplatsen, är sä mycket beklagligare
som det dâ ännu sannolikt varit möjligt att för lânga tider sätta
en gräns emot Rysslands eröfringar pâ vär bekostnad.
Först i hjertat af sina arfländer künde konung August tvingas
tili tronafsägelse och fred. Frankrike, som önskade en afledare
frân sina hotade gränser, hade redan länge yrkat pâ infall i Sach­
sen. Men konung Carl hade uppskjutit detta mänad efter mänad
och i stallet sysselsatt sig än med äfventyrliga täg, än med lânga,
ofta nog lamt förda belägringar. Mähända ville han söka bättre
befästa Stanislai makt innan han lemnade Polen, mähända ville
han tydligt visa verlden, att han endast bekrigade den svekfulle
* S a m h ä llso rd n in g e n i de sk a n d m a v isk a , g e rm a n isk a och ro m a n iska fo lk ra c e rnas E u ro p a , detta den m o d e m a c iv il isationens hem o>ch h ä rd , ä r lik a so m ett in v e c k ladt, s n illr ik t u ttä n kt o ch m ed te k n isk fu llk o m lig h e t arbetad t m a skin e ri.
M en ett
sad an t p lä g a r v a ra k ä n s lig t fö r ä n g a n o ch k a n lä tt s p r ä r g a s om ic k e m askin iste rn a
äro u pp m ärksam m a!
fredsbrytaren, men ingalunda hans tyska arfländer? Carls märkvärdiga uppförande vid det saehsiska hofvet gifver stöd ât denna
förmodan. Väl lät han vid sitt ändtligen företagna inbrott uti
Sachsen utfarda stränga kungörelser om gärder, dem landet, sâ­
som medbrottsligt i det lânga kriget, borde utgöra; men snart
ätertog han detta päbud och lät utgifva ett nytt, deri ej annan
stränghet späras än emot egna soldater, om de tilläto sig väld
eller plundring. Nâgot egentligt motständ mötte icke under
marschen, och härens förtraf hade hunnit nära Leipzig, dâ Carl
pâ slottet Alt-Ranstadt mottog fredsunderhandlare ifrän kurfursten. Här infunno sig äfven mânga främmande makters sändebud, âtskilliga af Europas ryktbaraste statsmän och krigare och
de flesta tyske furstar, alla kommande för att bringa Lejonet
frân Norden sin hyllning. Pâ alla gjorde den tjugufyra-ärige
hjelten genom sitt flärdfria väsende och sin fasta karakter ett
Qutplänligt intryck.
Carl den Tolftes rykte stod nu pâ sin middagshöjd. Skaror
af folk trängdes omkring hans högqvarter för att uppfânga en
skymt af honom; han var tillgänglig för alla, hörde tâligt pâ allas
râd och visade sig stâlsatt mot alla falska förespeglingar, känslolös för alla lockelser. Man kan säga att den enda, frân hvilken
han med blyg fruktan vände sig bort, var den för sin skönhet
och sina kärleksäfventyr verldsberyktade Aurora Königsmark,
hvilken pâ Augusts vägnar nu för andra gângen sändes honom
tili mötes för att söka rädda sin konungslige älskares krona.
Sä väl fredsvilkoren i Alt-Ranstadt som de händelser, hvilka närmast föregingo, pâminna i mera än ett afseende om Travendal.
Fiendens hufvudstad lâg, nu som dâ, öppen för Carls segrande
regementen; han lät dem dock ej intränga dit; han fruktade mä­
hända ett Capua för sina krigare. För sig begärde han ingen
landvinning, ej heller annan materiel ersättning än underhäll för
sina trupper. Mähända dref han oegennyttan för längt; ridderligt
mäste i alla fall hans handlmgssätt kallas. De vilkor August
tvangs att underteckna voro Stanislai erkännande, alla hjelptruppers
-
303
—
âterkallande frân ryska hären, förbindelse att för alla tider bevilja religionsfrihet för lutheranerna i Sachsen, de fângne prinsarne Sobieskis frigifvande samt alla svenske öfverlöpares, deribland främst den olycklige Patkulls, utlemnande. Deremot skulle
August fâ bibehâlla konungatiteln, hvaijemte Carl utfäste sig
att skydda hans arfländer och att förhjelpa honom tili goda fredsvilkor med tsaren. Huru lyckligt om den besegrade vetat uppskatta dessa Carls mâttliga anspräk och genom tröget uppfyllande
af sina ingängna förbindelser visat sig förstä sin egen fördel.
Men oaktadt Carl genast efter fredslutet, glömsk af lidna oförrätter, visade honom den mest oförställda förtrolighet, mfvade
August blott pâ hämnd och svek, ja man pâstâr att han tili och
med sökte rödja sin gäst ur vägen genom försätligt mord. Lyckligtvis strandade sädana anslag, om de verkligen förehades.
Till denna tid knyter sig ett sorgligt minne, nemligen Pat­
kulls dom och bestraffhing. Med rätta mä detta anses sâsom ett
mindre vackert blad i Carls lefnadshistoria; men man bör likväl
ej förgäta, att den tidens äsigter voro andra än vär tids och att
den bestraffade var ej blott en riksförrädare, utan en af sitt fosterlands och dess lagliga öfverhets djerfvaste och farligaste fiender.
Vida klandervärdare än Carls mäste i alla fall Augusts upp­
förande anses. För att ställa sig in hos sin besegrare, lät denne
fängsla Patkull, ehuru han var anställd sâsom tsarens sändebud
vid sachsiska hofvet och förut derstädes blifvit med utmärkelse
bemött.
Mä vi emellertid vända oss frân denna blodiga schavott tili
mera glädjande ämnen. Bland dessa bör främst räknas den öbeskrifliga hänförelse, hvarmed konungen och hans caroliner helsades af de beskyddade protestantiske trosbekänname bâde i Sachsen
och Schlesien. Dâ hären, efter mer än ett ärs overksamhet, uppbröt ur sina stândqvarter i det förstnämnda landet, följdes regementena miltals af befolkningen, som med de lifligaste vänskapsbetygelser tolkade sin saknad öfver skilsmessan frân vära godmodige och trohjertade indelte soldater, i hvilka den funnit lika
—
304
—
erfama som välvilliga biträden vid mângfaldiga landtliga sysslor,
och äfven i Schlesien jublade invänarne, hänryckte af tacksamhet. Genom bestämd, ja till och med hotande hâllning emot
hofvet i Wien hade nemligen Carl lyckats äfven ât detta sistnämnda landskap vinna full religionsfrihet. När nu svenskame
under genomtäget om qvällen samlades till korum, och konung,
generaler, befäl och manskap andaktsfullt böjde knä förvatt âkalla
fädrens Gud, dâ instämde tusende af väldet länge tystade röster,
dâ höjdes tusende frigjorda händer mot himlen för att välsigna
Sveriges ädle konung och hans folk. Barnen instämde med fädren, qvinnoma med männen, och det är lätt att inse — säger
en snillrik minnestecknare — hvart de tärfyllda blickame med
halft afguderi riktades, när hären och folket tillsammans sjöngo:
» V a r egen kraft ej h je lp a kan,
V i voro snart förströdde,
Men m ed oss star
d e n rätte m a n ,
V i stä a f
stöd de!»
Ö gonblick sädana som
Honom
dessa pâm inna om G u sta f A dolfs, tros-
hjeltens, tidehvarf och böra räknas tili de sk ön aste i Carl den
T olftes lefhad.
Den här, med hvilken konungen uppbröt för att omsider bekämpa sin farligaste motständare, var omkring 44,000 man stark
samt den bäst utrustade och beklädda, hvarmed vi ännu öppnat
ett falttäg. Icke blott befälet utan äfven soldatema egde ganska
ansenliga sparpenningar, och vid regementena hade bildats betydliga kassor.* Men denna här hade likväl i andraafseenden
gjort oersättliga förluster. En del
af de äldre krigsvanesolda­
tema och mânga lägre öfficerare hade blifvit hemförlofvade och
künde ingalunda af de unge, nyutskrifne knektame ersättas. Bland
det högre befalet hade âtskilliga af de utmärktaste, konungens
ungdomsförtrogne, sâsom Arvid Horn, Magnus Stenbock, Nieroth,
Liewen och fiere, ätervändt tili fädemeslandet för att der bekläda
* B la n d dessa Iä ra n ig r a u ppgatt t ili en sum m a m o tsva ra n d e
tusen riksd a le r i vä rt nu g ä lla n d e m ynt.
150 t ill 160
. 4 ■'
—
305
—
râdsplatser eller andra vigtig-a embeten. Sâlunda hade de prôfvade generalernas antal minskats pâ samma gâng som de gamla
kämtruppemas leder glesnat. Bland det högsta befälet qvarblef
fältmarskalken Rehnsköld ensam och gjorde sitt inflytande allt
mer obestridt gällande. Till och med kongl. râdet grefve Piper,
hvilken dittills i högre grad än andra egt konungens öra, sâg sig
öfverflyglad. Bredvid Rehnsköld uppstodo visserligen nâgra yngre
gunstlingar, sâsom generalmajorerna Lagercrona och Axel Sparre,
men ehuru tappre, künde dessa oerfame män icke tillvälla sig
nâgot egentligt inflytande pâ krigets gâng. Stundom inverkade
de dock skadligt.
Det nu pâbegynta tâget mot öster utmärker sig icke genom
nâgon särdeles stor snabbhet. Först emot slutet af är 1707 lemnade konungen Polen och Stanislaus; det förra för sista gângen,
den senare för att endast äterse honom sâsom landsflyktig i ett
aflägset land. General Crassow med 8,000 man, mest värfvade,
lemnades tili den polske skenkonungens vakt De blefvo snart
hans trons enda pâlitliga stöd. Med hufvudstyrkan, högst 33eller 34,000 man, beslöt Carl ändtligen att vända sig emot tsaren.
General Adam Ludvig Lewenhaupf, som med utmärkelse försvarat Liffland och Kurland under närmast föregäende tid, skulle
norr ifrän tillföra konungen alla sina tillgängliga trupper, omkring
10,000 man. Bäda förenade härarne ansägos för den minsta
styrka, hvarmed man numera künde väga tänka pâ infallet i
Ryssland. Tsaren, som stod i Litthauen, bevakade sig sä otillräckligt, att han i Grodno var nära att blifva fängen, och räddade sig endast med uppoffring af sin eftertraf. Hannen häröfver
torde hafva styrkt honom i hans föresats att hädanefter tills vidare undvika strid pâ öppna faltet och i stället lägga en ödemark
mellan sig och svenskame, genom att skoningslöst härja och
bränna landet under sitt âtertâg. Konung Carl, van vid ett annat,
mera ridderligt stridssätt, künde häröfver knappast tygla sin otälighet Nu som alltid föregick han Soldaten med föredömet af mod
och försakelser, men han likasom heia hären fann mer och mer
—
зоб
—
att det gällde krig med en allvarligare fiende. Sâ nalkades ett
nytt afgörande ögonblick i Sveriges historia. Hären hade intagit
sena och dâliga vinterqvarter i trakten af Minsk. Högqvarteret
var i Radoscowicz. Om vâren 1708 inträffade här en stark hetta,
sâ att sjuklighet utbröt bland truppema i betänklig grad. Att
ligga stilla var omôjligt, att gâ tillbaka ej förenligt med Caris
lynne och ifrâgasattes icke heller af nâgon annan. Framât var
lösen, men ât hvilket hall ?
Trenne vägar künde väljas. Den norra, hvars mäl var Pe­
tersburg, gick genom Lewenhaupts qvarter samt öfver Pleskow
och Nowgorod, och man skulle sedan kunna räcka handen ât
Lybeckers härafdelning, hvilken norr ifrän skulle nalkas tili angrepp mot den nya kejsarstaden.
Den Ösfra, hvars mäl var Moskwa, sträckte sig genom de
omätliga träsken och det förhäijade Podlesien öfver Smolensk.
Det var denna väg som Napoleon ett sekel senare valde.
Pâ den tredje vägen, den sodra, hvars slutliga mäl äfven
borde blifva Moskwa, hade Carl ifrän böijan heit säkert icke
tänkt. Hans föregäende marschriktning berättigar tili en sâdan
förmodan, och vid en sammankomst med Lewenhaupt pâ vâren
hade han utdelat order om bâda härames förening. Det var
kossackhetmannen Mazeppa som, med lysande förespeglingar om
hjelp af mäktiga, frihetsälskande och krigiska stammar samt om
en krigsskâdeplats, mera lockande för hungrande trupper, först
riktade konungens blickar ât denna sida.
Hvilket blef det Brennus-svärd, som nedtyngde ödets vägskäl? Denna firäga är ej sä lätt att besvara, men man kan bestämdt pâstâ, att icke allt det häftiga klander, som drabbat Carls
beslut, är befogadt.
Erinrom oss först och främst, att numera egde han endast
valet mellan stora svârigheter, ty sädana skulle möta honom,
hvilken väg han än valde. Âtta skickelsedigra är voro förflutna
sedan slaget vid Narva. Rätta tidpunkten att tvinga Ryssland
tili hastig fred, dâ icke begagnad, var nu länge sedan förbi;
—
3 07
—
Petersburg var anlagdt, landskap voro förlorade, ryske sjelfherskarens planer mognade, hans härar öfvade i sex fälttäg emot
fätaliga och spridda, ehuru tappra trupper, och slutligen befann
sig Carl fjerran frân sin egentliga operationsbas, under det icke
fâ i hans här började tröttna vid de ändlösa krigen och försakelsema. Mânga hafva ansett att hären bort äterföras tili sin
ursprungliga ställning i Liffland och fälttäget sedan öppnas mot
Petersburg, med flygelstöd af finska viken. Men dels utgjorde
sjelfva tâget tili hafskusten en läng och äfventyrlig flankmarsch
nära fienden och genom af kriget utsugna sträckor, dels voro de
flesta fästningama, pâ hvilka hären kunnat stödja sig, redan i
fiendens väld eher hârdt inneslutna. De âter, som klandrat att
Carl ej valde raka vägen pâ Moskwa, hafva förgätit de oerhörda
svärighetema att under värflödet framtränga öfver de breda strömmame och de oöfverskädliga träsken med en här, som pâ den
lânga marschen midt igenom förhäijade ödemarker sjelf mäste
medföra alla förnödenheter.
Fâ hafva egentligen gillat tâget söder ut tili Ukraine. Det
hade dock skäl för sig, detta olycksbringande täg. Carl böijade
nu ändtligen öfvertyga sig om omöjligheten af att ensam tillkämpa sig en önskad fred af den granne, hvars makt han ej i
tid brutit Han behöfde bundsförvandter, och Mazeppas anbud
mäste derföre hafva varit honom särdeles välkommet. Politiska
skäl .förmädde honom att antaga det Men ifrän detta ögonblick
var det ock slut med friheten i hans strategiska rörelser. Nödvändigheten pekade med befallande hand mot de stepper, der
hans lyckas soi skulle förblekna. Icke utan tvekan följde Carl
dess anvisning; men dâ beslutet en gâng blifvit fattadt, utfördes
det med en snabbhet, som torde varit bättre pâ sin plats under
vissa tidigare skiften af detta fälttäg. Lewenhaupt blef beordrad
att stöta tili hufvudhären. Han stod redan ganska nära, men
lärer dock icke erhâllit befallningen i rättan tid, hvarför man
anklagat Rehnskölds afundsjuka. Konungen väntade blott tre
dagar och anträdde derpä marschen söder ut, gick säledes undan
40
—
з°8
—
sina sâ väl behöfliga- förstärkningar, och detta blef kalian tili
stora motgängar.
Under tâget till Mohilew och Ukraine belyste ännu en och
annan segerdag de svenska vapnen. Slaget vid Holofzin är fram­
för andra minnesvärdt, bâde genom de mästerliga anordningama
och det beundransvärda modet, hvilka i förening vredo lagern ur
en fördelaktigt ställd och öfverlägsen fiendes händer. Äfven
rytterifäktningen vid Malatitza var lika hedrande och lycklig som
blodig. Fienden fortfor emellertid att vika och plundra, svenskame
begynte smäningom utmattas och svälta. Förhoppningama pâ
Lewenhaupt och Mazeppa uppehöllo modet under den första tiden. Men de skulle tyvärr ej uppfyllas. Lewenhaupt, hvars
marsch försvärades af de stora förräd han medförde, anfölls af
tsarens öfvermakt, som kastat sig emellan bäda svenska härame,
slogs med ära, men mäste uppoffra de oersättliga förräden, sä
att, dâ han omsider stötte tili konungen, blef han snarare en ny
förlägenhet än en verksam hjelp. Äfven Mazeppas storartade
löften visade sig allt mera tomma, ju närmare man trodde sig
mälet Hans rikare landsdelar voro af ryssarne förhäijade, största
delen af hans kosacker tvekade i det afgörande ögonblicket,
och äfven ett förespegladt förbund med Krim-tartarema uteblef
alldeles.
Allt trängre och trängre syntes ett oblidt öde sluta sin
kopparmur omkring Carl och hans svenskar; en ovanligt härd
vinter skördade tusentals offer, en vär med starka vattuflöden
följde derpâ, smittosamma sjukdomar rasade inom de under oupphörliga strider glesnade regementena. Tvekan, oenighet och intriger rädde inom generalitetet Omsvärmad af allt mera närgängna fiendtliga hopar, rörde sig hären med ökad svärighet
framât; den nalkades Pultawa och böijade dess belägring. Här
hade ryssarne stora förräd samlade, hvilka man hoppades snart
bemäktiga sig, emedan staden var illa befäst Men gamisonen
var deremot nästan lika talnk som heia svenska hären och stod
under befal af en tapper kommendant Dertill kom att tsaren i
—
309
—
fästningens närhet samlade alla sina tillgängliga stridskrafter tili
ett afgörande slag. Han trodde tiden nu ändtligen vara inne att
väga det, och han hade skäl dertill. Sannolikt hade hans förhoppningar an en gâng blifvit svikna, om ej Carls personliga
verksamhet i en olycklig stund blifvit förlamad genom ett skottsâr i foten, -hvilket tvang honom att för första gangen lemna
öfverbefälet pâ slagfältet ur sina egna händer. Fältmarskalken
Rehnsköld förde hären vid Pultawa dâ den gick att möta ryssarnes anfall, den 9 Juli 1709. Hans ledning före och under slaget
bär obeslutsamhetens prägel, och blef orsaken tili nederlaget.
Der saknades sammanhang i anordningarna och reda i uppställningen. Lewenhaupt, som skulle kommendera fotfolkets hufvudstyrka, lemnades utan tydliga order och sedan utan understöd.
En betydlig del af•rytteriet kom ej att verka pâ afsedda punkter,
nâgra regementen lära tili och med hafva gatt vilse. Artilleriet
användes alldeles icke, man har sagt af brist pâ ammunition. I
det ögonblick värt infanteri, efter längt fäktande, omsider Iyckats
storma det ryska lägret, öfvergick tsaren tili anfall med sin trefaldt öfverlägsna hufvudstyrka, understödd af gamisonen i Pultawa,
och afgjorde dagens öde, trots under af tapperhet â svenskames
sida. Rehnsköld vredgades, bannade, gaf order och mot-order
samt red ändtligen i sin blinda ifver midt in bland fienderna och
tillfängatogs. De fiesta öfriga generalema förlorade äfven sinnesnärvaron. Lewenhaupt, van vid sjelfständigt befäl, bibehöll sin
afdelning bäst samlad, oaktadt han kanske minst af alla fâtt del
af planen eller erhâllit nâgra instruktioner. Om minnet af Pul­
tawa är sorgligt, är det dock ej vanhedrande för svenske krigame.
Tvärtom uppenbarade de sig under denna dag i heia det ädla
majestätet af tragediens till offer korade hjeltar. Men de stredo
icke med det vanliga förtroendet. Carls lifvande ledning sakna­
des. Sjelf ofta nära fängenskapen under det ursinniga fäktandet,
i hvars vimmel han, när lyckan syntes svika, med dödsförakt
inkastade sig, samlade konungen slutligen spillroma af sin slagna
här samt böijade med dem âtertâget i riktningen mot Dnieper
—
Зіо
-
floden. Sârfebem, förvärrad af öfveransträngning och sorg, förlamade olyckligtvis hans kropps- och själskrafter, sä att han ej
insâg det farliga i denna âtertâgsvâg och ej en gâng fogade
nâgon anstatt för den breda flodens öfvergäende. Kapitulationen
vid Perewolotschna, som i ryskt väld öfverlemnade den mest
ryktbara bland Sveriges vidtfrejdade härar, blef sâlunda mera en
följd af konungens sjukdom och alias missmod än af sjelfva
nederlaget Denna misströstan gick sä längt, att bepröfvade
krigare icke förr än det var för sent märkte huru litet de förföljande ryska truppema varit i ständ att med kraft fömya striden. Med en klokhet, som förtjenar all heder, förstod tsaren att
dölja det verkliga tillstândet i sin här för de svenska underhandlame; de som ändock märkte det blefvo fängslade. Sjelfva Le­
wenhaupt hade förlorat all beslutsamhet, han höll krigsrâd, frägade
manskapet om râd, i stället för att befalla det, och ökade förstämningen. Här skulle mähända den oförsagde Rehnsköld varit
pâ sin rätta plats, men han saknades tyvärr, och härens olycksöde gick i fullbordan. Med möda undvek Carl sjelf fängenskapen.
Motsträfvigt lemnade han högqvarteret strax före kapitulationen.
Han lyckades, ätföljd af en fâtaüg skara officerare och drabanter,
pâ nâgra eländiga ekstockar hinna Dnieperns motsatta strand
samt efter mânga äfventyr undkomma genom steppema. Som
en flykting beträdde han Turkiets jord, denne konungslige hjëlte,
för hvilken Europas mäktige nyss darrande eller beundrande böjt
sig. Hvilket slâende exempel pâ den menskliga lyckans ovaraktighet och pâ den menskliga storhetens vansklighet Men nej, det
finnes dock ett slag af storhet som framtrader tydligast under
de härdaste pröfhingar, dâ allt synes förloradt och alla förtvifla.
Denna storhet egde Carl den Tolfte i högsta grad och genom
den höjde han sig öfver sitt öde. Hans bref hem tili râdet med
underrättelse om olyckan äro de mest framstâende profven pâ
hans karaktersfasthet; de röja ej spär af misströstan eller fruktan.
»Förlusten är fuller stor», men fienden skall dock ej vinna öfverhand eller ringaste fördel, säger han. Det är blott »nödigt att
—
3 11
—
man intet fäller modet ej heller släpper verket handlöst», tillägger
han sedan, likasom anande de känslor, med hvilka underrättelsen
om nederlaget skulle mottagas hemma i landet Sitt ganska svâra
sâr beteeknar han, i bref till sin syster Ulrika Eleonora, blott sâ­
som »en liten faveur i foten»!
Ingen som förlorat tron pâ sin lyckas stjema skulle hafva
kunnat tala ett sâdant sprâk medan han särad och nästan ensam
irrade i aflägsna länder. Ingen hvars vilja och kraft svikit skulle
i det främmande landet förmätt skapa och bibehâlla en ställning,
ett inflytande sâdant som det Carl den Tolfte vann hos turkame.
Verldshistorien eger knappast nâgot motsvarande exempel att
framvisa.
Den fruktade carolinska hären var tillintetgjord, men Sverige
fortfor dock ännu under nâgon tid att utöfva ett stört politiskt
inflytande och injaga skräck, sä att den ringa styrka general
Krassow 1709 äterförde tili Pommern tili en böijan var tillräcklig att hindra alla försök mot Sveriges tyska länder. Emellertid
bröto Sachsens och Danmarks herskare utan tvekan sina nyligen
ingängna förbindelser och ädagalade derigenom huru litet de voro
förtjenta af Carls ädelmod. För August gick det ganska lätt .att
störta Stanislaus, som öfvergafs af den ombytliga polska adeln.
Men dâ Danmark ville taga »revanche» för landstigningen vid
Humlebäck, fick det erfara att Sverige ännu egde lifskrafter, dess
folk fosterlandskärlek och dess härförare snille. Efterverlden mä
tacksamt minnas Magnus Stenbocks namn. IClokt begagnande
sig af de hjelpmedel det hemförlofvade befälet och den indelta härens organisation erbjödo, danade denne utmärkte man inom kort
tid en stridbar här, och efter den minnesvärda dagen vid Helsing­
borg, den 28 Februari är 1710, beträdde aldrig mera en utländsk
soldat i fiendtlig afsigt det svenska Skanes jord.
Carl den Tolftes lânga vistande i Turkiet har i allmänhet
blifvit omildt bedömdt och af mängen framstäldt sâsom ett sjelfrädigt sinnes hugskott, ja en politisk galenskap. Beklaglig och
vädlig var visserligen den enväldige konungens frânvaro frân sitt
—
31 2
—
af faror omhvärfda land. Men kan man icke vara berättigad antaga att en djupare politisk tanke legat till grund för det femäriga dröjsmälet? Turkiets sanna intressen öfverensstämde med
Sveriges i frâga om Ryssland, hvars tillvâxt utgjorde en gemensam fara. Tyvärr hvilade nu, likasom under ett senare tidskifte,
ett olyekligt öde öfver värt förbund med Turkiet. Den ena makten drog sitt svärd först i det ögonblick dâ den andra, efter en
läng, ojemn och ounderstödd strid, nödgats sänka sitt förslöade
vapen. Nyös före böijan af det stora nordiska kriget hade Sul­
tanen slutit fred med Ryssland, och nu sedan han under ett tiotal af âr lätit Carl ensam brottas med jätten, nu dâ dennes kraftiga hjelp ej mer künde päräknas, nu först beredde han sig änyo
tili strid, och böijade den verkligen, ehuru först efter ett ärs tvekan. Olyckligtvis fördes det ändtligen företagna kriget lamt och
afbröts snart af en ny fred, innan Magnus Stenbock med den här,
som genom Polen skulle räcka Carl handen, ännu hade landstigit
pâ Tysklands kust. Men en gâng var likväl tsaren nära undergângens brant, dâ han vid Pruthfloden af den öfverlägsna turkiska hären blifvit innesluten, och ej annan utväg för honom syntes
än fängenskapen eller döden. Besynnerliga ödets lek. Hans räddning var en qvinnas rädighet, och denna qvinna, har man sagt,
var en svensk soldatdotter, hvilken han upphöjt tili sin gemäl!
Hennes juveler mutade en fal storvizir, och tsaren erhöll fritt aftäg. Carl kom för sent til] det turkiska lägret, hvarifrän religi­
ösa betänkligheter förut lära hällit honom aflägsnad, och det hjelpte
ej att sultanen landsförviste sin förrädiske fältherre. Det skedda
künde ej göras ogjordt, och ej heller künde han hindra att Krim
tartarernas förespeglade hjelp för andra gângen genom ryskt
guld omintetgjordes. Tiden förgick under fruktlösa underhandT
lingar, hoppet förbleknade, sultanens vänskap kallnade i samma
män som Carls personlighet uppväckte en allt högljuddare beundran hos Islams bekännare, och den i längden besvärlige gästen
erhöll tydliga vinkar att lemna landet. Dâ han nu vägrade, emedan de honom utlofvade vilkoren ännu icke blifvit uppfyllda, mäste
—
31 3
—
en uppenbar brytning slutligen uppkomma, och den s. k. kalabaliken i Bender blef en fôljd deraf.
Endast motsträfvigt angrepo janitscharema och tartarerna
den svenske konungen och sparade hans lif under striden. Ehuru
detta förhällande icke förminskar äran af den lysande vapenbragden, tjenar det likväl till förklaring huru konungen med nâgra
fâ officerare och drabanter under en hei dag künde försvara sig
i sitt bräckliga hus mot 14,000 man och 14 kanoner. Slutligen
vek han derutur, tvingad af lâgoma, samt blef af den öfvervaldigande massan pâ gârden omringad och fângad. Dâ han nu frân
ruinema af sitt brinnande högqvarter fördes till Demotica, var
hans personliga inflytande ännu sâ stort, att en seraljrevolution
till hans förmän var nära att utbryta i Constantinopel, och att
Sultanen för att lugna sinnena mäste offentligen ogilla och afsätta
tartarkhanen. Föga fattades att ett nytt krig utbrutit emot Ryss­
land, och om Cari dâ ändtligen, öfvervinnande sina religiösa skrupler, sjelf velat taga befälet, torde händelsema sannolikt ännu hafva
kunnat annorlunda gestalta sig. Det ryska inflytandet och Peters
eftergifter förhindrade väl nu fredsbrottet, men det var dock nära
att inträffa, och man mäste för öfrigt frâga sig: ifrân hvilket hâll
skulle Carl numéro, kunna hoppas vâlla sin öfvermäktige fiende
större skada än ifrân detta? Huru skulle hans eget utmattade
rikes gränser bältre skyddas än genom ett hjelpanfall frân det
turkiska rikets? Man mäste erkänna att häruti läg ingen oriktig
beräkning, men missräkningen — den stora, den olycksbringande
— gällde Sverige sjelft Carl glömde eller, rättare, han kände
icke att det carolinska Sverige var borttynande, att en ny tidsande,-fiendtlig mot honom, der vaknat. Detta blef den makt som
egentligen besegrade honom och rubbade den enighet, som bort
lifva landets motständskrafter samt kunnat framkalla bundsförvandter i Europa.
Det kan emellertid ej nekas, att den allmänna ställningen i
vär verldsdel efter är 1709 var för Sverige sâ ogynsam som
möjligt Frankrikes öfvervälde var brütet efter det spanska sue-
—
34
—
cessionskrigets olyckliga fälttäg. Hvad Preussen närmast hade
att eftersträfva skulle vinnas pâ Sveriges bekostnad. Äfven Eng­
lands herskare blef, sâsom tillika kurfurste i Hannover, en naturlig motstândare till det rike, som egde omrâden kring Weserflodens mynning. Pâ Holland, der tsaren egde personligt inflytande,
och som han vunnit genom förespeglingar om nya handelsförmäner, var icke heller att räkna. Sverige stod alltsâ, sedan äfven
Turkiet svek, ensamt, öfverlemnadt ât sina egna krafter, och för
att än en gâng samla dessa, mäste Carl ätervända.
Man tänker sig i allmänhet denne konung sâsom en uteslutande krigets man. Det är likväl att ensidigt betrakta hans personlighet Sâ ofta vapnen hvilade, i Liffland, Polen, Sachsen,
Turkiet, egnade han sig med en ifver, som väcker förväning, ât
frâgor rörande Sveriges inre förvaltning, samt visade det lifligaste
intresse för fosterländsk bildning och konst. En af de märkligaste regeringshandlingar han utfärdat, nemligen den nya kansliförordningen, är utarbetad och undertecknad i Turkiet, och frân hans
dervarande kansli utgingo äfven förordningar om Stockholms försköning, slottsbyggnadens fortsättning, understöd ât vetenskapsmän m. m. Vid sidan af detta oförminskade intresse för det land
han under sin egentliga mannaälder ännu aldrig sett, märker man
dock olyckligtvis huru han efter nederlaget vid Pultawa mer och
mer begynner skänka sitt förtroende ât utländske män. En Fabricius och en Müllem tili exempel synas intaga den i Ryssland
fängne Pipers plats. Denna benägenhet fortfor äfven efter konungens äterkomst till Sverige. Den snillrike och driftige fastän
olycklige Görtz är den mest framstäende bland konungens utländ­
ske gunstlingar, men flere funnos bâde i hären och kansliet, och
de bidrogo alla att vidga den klyfta, som smäningom skulle öppna
sig mellan konung och folk.
Carls hemfärd frân Turkiet bestämdes slutligen af konung
Stanislai resa tili honom för att meddela sin frivilliga tronafsägelse, af underrättelsen om Stenbocks kapitulation i Tönningen
och ändtligen a£ det oväntade budskapet om riksdagens samman-
—
315
~
kallande utan kunglig befallning, samt om prinsessan Ulrika Ele­
onoras inkallande i râdet. Blott i forntidens sagor kan ett motstycke
uppletas till den ridt han nu med nâgra fâ följeslagare företog
tvärs igenom Europa. Undvikande alla mera befama vägar och befolkade nejder, efterspanad af besoldade mördare, ofta utan mat och
herberge, hvilande i skogens djup under mörka och kalla höstnätter, men aldrig modfäld, aldrig trött, äfven dâ hans mest ihärdiga resekamrater dignade af utmattning, framkom han, nästan
sâsom genom ett underverk, tili Stralsunds fästningsport den n
November 1714.
Det gick ett jubel genom heia folket vid underrättelsen om
konungens oförmodade hemkomst. Till och med de missnöjde
deltogo i fröjdebetygelsema, vare sig af försigtighet eller ovilkorlig hänförelse. Hoppet ätervände och mälade framtiden i de
skönaste färger. Äfven Carl kom med förtroende och förhoppningar. Men snart märkte man â ömse sidor att man bedrog
sig. Landet hade lidit mycket genom krig, och ej mindre genom
inre tvedrägt. Större delen af Finland var efter tappert försvar
förloradt. Landets tvenne bästa och talrikaste härar voro fängna.
Ingen bundsförvandt räckte hjelpsam hand. Det allmänna ropet
var f r e d , och dertill fogades den tysta men oafvisliga sucken efter
frih et. Men för ingendera af dessa önskningar egde konungen öron;
nästan allt var förändradt, utom han sjelf, den oböjlige. Nu, som
förr, skulle konung Augusts afsättning genomdrifvas, Petersburg
förstöras, rädets makt stäckas, de nya frihetssträfvandena undertryckas. Men han lyckades ej i denna sent böijade strid mot tidens kraf. Den blef hans undergäng.
Det Sverige han äterfann var ett annat än det han lemnade.
De män tili hvilka han i en förfluten, lyckligare tid satt sitt för­
troende, voro honom nu ej längre trogna, det folk som ännu afgudade hans person, gillade dock ej längre hans regeringssystem,
och för att rätt uppehälla detta var det han esomoftast tvangs
använda icke svenska verktyg. Pâ goda grunder har man förutsatt
stor öfverdrift i jemmerropen om nöden i landet under Carls sista
41
regeringsâr. Deremot kan denna högljudda klagan anses sâsom
ett ojäfaktigt vittnesbörd om den ovilja, som numera herskade
mot konungens regeringspolitik. Under sâdana fôrhâllanden blef
det oinskränkta envaldet en stor olycka. En annan bredvid ko­
nungamakten stâlld myndighet hade troligen kunnat âvâgabringa
fred, och dermed skulle sannolikt ocksâ mânga följande oly.ckor
blifvit afvâijda.
Fred kunde verkligen fâs tili jemförelsevis billigt pris. Est­
land och Ingermanland med Petersburg, länge sedan tagna, mäste
naturligtvis oflras. Likasä Stettin med kringliggande delar af
Pommern. Stralsund kunde väl genom fred räddas, men ej mer
med vapenmakt skyddas, ehuru konungen i det allra längsta personligen ledde dess försvar. Man mäste slutligen underhandla
om kapitulation, och pâ en liten brigantin, genom hopade massor
af drif-is, hemfördes med lifsfara tili svenska kusten1 den man,
som fjorton är förut om bord â en väldig flotta lemnat densamma,
för att ifrän ett segerrikt fälttäg ila tili ett annat. Tyske kejsaren,
som ville mäkla fred, hade sammankallat ett allmänt riksmöte tili
Braunschweig. Carl inbjöds, i egenskap af tysk riksfurste, att
deri deltaga. Han vägrade, dels emedan han nu âter umgicks
med planer tili ett förbund med Frankrike, som väl gaf stora löften, men ej mera förmädde gifva nâgon verklig hjelp, dels eme­
dan konung August blifvit kallad tili kongressen, och Carl ej ville
ifrägasätta hans erkännande som konung. Detta fredstillfälle försvann alltsä obegagnadt. För andra gângen kastades krigets tärning skoningslöst i vâgskâlen, och de missnöjdes parti i landet
minskades ingalunda derigenom. Likasom Carl efter Narvaslaget
underskattat sina yttre fiender, sâ underskattade han nu motständet inom landet Bevekelsegrundema voro nu som dâ att söka
i den trotsigt sjelfrädiga karakter, som lynne och uppfostran hos
den envaldige konungen utvecklat, och de naturliga följdema häraf
* A f sjökaptenen Christophers, fo r sitt v ä lfo rh S lIa n d e v id d etta t illf ä lle a d la d
A n k a rcro n a .
K o n u n g e n la n d ste g n ära T r e lle b o r g ; en m im te sva rd u tm ä rke r p latse n.
—
317
—
blefvo sâ mycket sorgligare, som makt, snille och kraft vid utförandet bragte allting pâ spetsen.
Dâ freden förkastades, borde kriget egentligen hafva förts vid
den mest hotade gränsen, emot Ryssland. Men en ny tanke dagades nu i Carls rastlösa själ. Denna tanke var ingen mindre
än Norges eröfring och förening med Sveriges krona. Striden
för denna plans förverkligande blef hans sista värf; han tog dertill landets alla âterstâende krafter i ansprâk, och de voro ej sâ
svaga som man velat pâstâ. Vid den älskade konungens maning
instälde sig snart nytt manskap villigt under fanorna, och den
tredje stora hären nyuppsattes. Sjelf tog konungen sitt residens
i Lund. Till Stockholm kom han aldrig. Missnöjet, som der valt
sin hufvudstad, tyckes nästan med osynlig hand aflägsnat honom
derifrän. Det var mähända hans ädla sinne motbjudande att
straffa, och han ville hellre spara räfsten till lyckligare tider, dâ
mildhetens röst utan vâda kunde fâ göra sig gällande. Tyvärr
uteblefvo dessa förväntade battre tider, men den östra gränsens
försvar blef allt fortfarande värdslösadt och Rysslands planer sâlunda gynnade.
I Lund lade konungen emellertid mânget nytt prof i dagen
pâ sitt intresse äfven för fredliga värf och vetenskapliga idrotter.
Han arbetade flitigt med* sin nye finansminister, baron Görtz, han
sysselsatte sig med lagverkets befrämjande, han umgicks mycket
med de frejdade vetenskapsmännen Svedenborg, Polhem och Rydelius med flere, och hans vistande i den unga universitetsstaden
torde ganska väsentligt hafva bidragit till att fastare sammanknyta bandet emellan Skänes bildade samhällsklasser och Sve­
riges krona.
De tvenne fälttägen emot Norge bum prägeln af samma ihärdiga tapperhet, som utmärkte alla carolinemas företag, men framgângame voro jemförelsevis fâ. Klimatet, landets beskaffenhet
och den stridbara befolkningen med dess stärkt utpräglade sjelfständighetskänsla, äfvensom den ringa krigsvanan hos konungens
egna trupper försvärade hans uppgift, och segem gjordes honom
alltid dyrköpt, stundom omöjlig'. En gang hunno svenskame sä
längt, att de künde uppslâ sina tält pâ det Christiania beherskan.de
Ekeberget och derifrän sända nâgra bomber öfver fjorden in uti
Akers gamla borg. Det var âr 1716. Men brist pâ lifsmedel
tvang dem snart tili âtertâg, och nâgot egentligt mâl uppnäddes
icke med heia fälttäget.
Under det sista krigsäret, 1718, följdes en ny plan, hvilken
längsammare men säkrare skulle leda tili mälet. Anmarschvägen
skulle tagas längs ât Christianiafjorden, de i vägen liggande fästningama eröfras, förräd derstädes samlas för härens vidare rörelser, och ändtligen en stark flottilj underhälla ostörd förbindelse
. med kusten af Bohuslän. Sä böijade Carl den Tolfte det arbete,
som etthundra är senare, pâ samma väg, ehuru pâ ett annat
sätt, skulle genomföras tili tvenne folks lycka och tili beredande
af en ny framtid för den skandinaviska Norden. Vi mä väl nu,
sedan ett och ett halft sekels tideböcker ligga för vära blickar
uppslagna, ât denna Carl den Tolftes sista lefnadstanke egna storhetens benämning. Visserligen ej större, men lättare genomförd
hade den varit, om han i tid velat beqväma sig tili de offer freden
med Ryssland ovilkorligen kräfde. Att göra front ât tvenne häll
mot mäktiga fiender är ett vägstycke, som man sett misslyckas
och medföra förderf för starkare makter än det dävarande Sve­
rige. Om hösten är 1718 hade Görtz efter lânga underhandlingar
pâ Aland lyckats öfverenskomma om fredsvilkor med tsaren, hvil­
ken numera egde stor benägenhet tili fred, för att under dess lugn
kunna betrygga sina nya besittningar. Han hastade med nyheten
härom tili konungens högqvarter. Men skottet vid Fredrikshald
korsade alla beräkningar. Det har aldrig blifvit upplyst hum
mycken utsigt den smidige och kloke ministem kunnat ega att
vinna sin herres öra för de förslag han medförde, dâ han fängslades pâ norska gränsen strax efter dennes död. Men dâ man
drager sig konungens karakter till minnes, och besinnar hum sällan Görtz, tili och med i innkes och finansfrägor, förmädde göra
sina äsigter gällande när de ej füllt öfverensstämde med hans
—
herres,
319
—
saknas ej g ra n d att betvifla kon u n gen s bifall till denna
fram ställning.
E m ellertid har detta ovissa hopp om en efterläng-
tad fred och ersättning i nya eröfringar för d et förlorade kastat
liksom en m orgonrodnadens strim m a in i sk ym n in gen a f den nordiske hjeltens lefnadsqväll, och ökat det poetiskt hänförande i âterljuden frân hans bragdrika tidehvarf.
Frihetstidens tilldragelser, med alla sina öfverdrifter, förvillelser och partisöndringar, sin förslappande njutningslystnad, sitt begär efter utländskt guld, mâste omsider framkalla en stark reaktion i tänkesättet till den carolinska tidens förmän. Den ridderlige
konung, som tänkte stort om ock ej alltid klokt om Sverige, äfvensom de omutlige och enkla krigare, hvilka följt honom i nöd
och lust, framstodo efter nâgra ârtionden i nästan öfvematurlig
dager. Och mera än ett sekel förgick innan det svenska folket
künde öfvertygas om att det skott, som i löpgrafvama framför
den bestormade skansen Gyldenlöwe om aftonen den 30 Novem­
ber. fällde dess förgudade hjelte, heit enkelt var en ifrân de fiendtliga linierna i mörkret utslungad vallgevärskula. Misstanken och
förtalet, dessa svära lyten, hvilka omgifvit mânga af vära store
konungars likbärar, höjde äfven nu sina röster, förgiftade nâgra
ärlige svenske mäns sista dagar och blefvo den föga gästvänliga
lönen för tappre utländingar, hvilka vägat lif och blod under
Sveriges fanor, och mot hvilkas trohet intet giltigt bevis kunnat
framdragas.
Dâ vi, svenskar, betrakta konung Carl den Tolfte i spetsen
för sina »gossar blä?>, är det egentligen det okufliga hjeltemodet
hos denne främste bland sina krigare som fängslar vär uppmärksamhet. Allt för ofta förgäta vi hans verkliga fältherre-egenskaper.
De voro dock sâdane, att en Fredrik den Store, en Napoleon den
Förste, andra utmärkte härförare och militärförfattare att förtiga,
ej tvekat framhälla dem sâsom föredömen, och sedan vi nu tili-
— 320 —
sammans Iedsagat vâr hjelte till slutet af hans skiftesrika politi­
ska bana, äro derföre nâgra ord om honom sâsom krigare här
pâ sin plats.
Carl den Tolfte hade âtnjutit en sorgfällig militärisk uppfostran och under den skicklige Stuarts ledning fiitigt studerat bâde
krigs- och befästningskonst.
Han trädde alltsä icke oförberedd
i spetsen för Sveriges krigshär, och han var äfven nog lycklig
att omkring sig ega underbefälhafvare pröfvade i härnad, dels
under svenska, dels under främmande fanor.
Tidens äsigter, men ännu mera konungens lynne och böjelse,
skapade af honom framför allt en framstâende rytterigeneral. Snabbhet i uppfattning, hastighet i rörelser, kraft i anfallet, se der trenne
utmärkande drag i hans karakter som krigare. D et svenska rytteriet var vida berömdt, ej mindre för sin rörlighet och sin goda
fälttjenst än för sitt oemotständliga anlopp och sina väldiga klingor.
Till och med preussiske militärskriftställare af framstâende
förtjenst erkänna öppet att i Carl den Tolftes här söktes förebilderna för Ziethens och Siedlitz’ sedermera sä ryktbara rytteriregementen.
Konungen älskade att sjelf räknas för den outtrött-
ligaste i recognosceringen, den främste i choquen.
Medan de
svenska härafdelningama lägo vidt kringspridda i Polen, hände
rätt ofta att han med nâgra kompanier ryttare, eller mähända
blott följd af sina trogna lifdrabanter tili häst, i sträckmarsch ilade
vare sig tili undsättning pâ nâgon hotad punkt eller för att förstärka nâgon af sina generaler, och sedan tillsammans med denne
företaga nâgot oväntadt angrepp. Rytteriet var ännu hufvudvapnet i Europas härar. I den svenska hufvudhären uppgick väl dess
styrka är 1701 tili blott 60 procent af fotfolkets, men vid uppbrottet frân Sachsen funnos dock af 44,000 man 25,000 tili h ä st
Om man nu besinnar huru en rätt betydlig del af infanteriet var
bundet vid vissa befästa orter, sä kan dess styrka pâ öppna
fältet i bäda fallen räknas vara mindre än kavalleriets.
En del
af detta senare, företrädesvis dragonema, gjorde emellertid, som
bekant, ofta och god tjenst tili fots.
—
321
—
Infanteriet, hvars eldvapen ännu var sâ ofullkomligt, att det
ej med samma vigt som under senare tider kunde tynga i krigets vâgskâl, säg likväl under böijan af det adertonde seklet sin
uppgift växa, och särskildt räknades vârt svenska infanteri ibland
det bästa i heia Europa.
Dess orubbliga fasthet gjorde det med
rätta fruktadt. Dess taktik, ett verk af den odödlige Gustaf A dolf
och pröfvad i m ângen hârd kamp, vann allmänt erkännande. Carl
den Tolfte visste att väl begagna detta vapen.
Han ingaf det
förtroende tili bajonettangreppets osvikliga segerkraft, som sä ofta
fort tili de m est otroliga framgängar och som intill senaste tider
fortlefvat hos vära soldater.
En stor del manskap af svenska
fotfolket var fortfarande beväradt med piken sedan den i de fie­
sta europeiska härar blifvit bortlagd. Med detta lânga vapen äsyftade och vann äfven Carl en sällsynt fasthet mot de lätta polska
och ryska ryttareskaromas anlopp. Med gevärselden befallde han
att spara tili dess fienden kom pâ sâ nära häll att verkan blef
stor. Sjelf stred han i spetsen för sitt infanteri vid landstigningen
pâ Seland, vid bestigningen af vallame kring Narva, vid öfvergängen öfver Dünafloden, vid Holofzin och i m ânga andra mindre
kända, men icke mindre blodiga strider.
Likasom Gustaf A dolf
och Carl den Tionde, förstod äfven Carl den Tolfte rätt väl att
läta de tvenne ofvannämnda vapenslagen lyckligt samverka och
understödja hvarandrà.
Bland det vanligen pâ flyglam e ställda
rytteriet fördelades ofta smâ afdelningar musketerare, företrädesvis tagna ur de landsorters regementen, hvilka egde de bästa skyttame. Dessa oroade m ycket de fiendtliga rytterimassoma, hvilka,
dâ de sâgo rytteri emot sig, voro oberedda pâ en sâ väl riktad
och verksam musköteld.
Carl följde icke heller slafviskt den dâ
förherskande stela slagordningsformen.
Hans krigarelynne pas­
sade ej för en taktik, som hindrade ett ögonblickligt och snabbt
begagnande af fältslagens vexlande händelser.
Man finner frân
hans tid rätt ofta äfven andra formeringar förekomma, tili exempel vid Narva samt under de djerfva anfallsrörelsema vid K üs­
sow och Holofzin m. fl. Ställen.
En lika sjelfständig taktik an-
vändes af Stenbock i slaget vid Gadebusch, och beredde der segem
genom kraften af det samlade anfallet pâ fiendens centrum.
För artilleriet hyste Carl ej nâgon särdeles förkärlek. Detta
misstag, hvartill ej han ensam bland samtida fältherrar gjort sig
skyldig, kan förklaras dermed att vapnet ännu stod pâ en lâg
stândpunkt, var mindre rörligt och egde föga verksam eld.
I
arméfôrslagen frân denna tid saknas heit och hâllet artilleriet, ett
bevis pâ huru det i allmänhet ringaktades, och dess uppgift inskränkte sig merendels till att beskjuta de bröstvärn, bakom hvilka
fiendens fotfolk ej sällan sökte skydd. Vid Holofzin, det snillrikast
anordnade af Carl den Tolftes fältslag, användes vapnet undantagsvis mer än vanligt, men dess ammunition m ätte härmed tagit
slut, om man fâr tro samtida berättelser, hvarför det vid Pultawa
qvarlemnades overksamt ibland trossen, och ökade fiendens byte.
D â hären âr 1707 uppbröt frân Sachsen, skall till hvarje regem ente
hafva utdelats 4 lätta fältstycken, men sä vidt jag kunnat utforska, hafva de ej kommit tili mycket användande. D et är beklagligt att den skicklige Cronstedts förbättring af materiel och laddningssätt, som sä väsentligt bidrog tili segem vid Gadebusch,
icke för konungen blef bekant innan nederlaget vid Pultawa beröfvat honom heia hans härsmakt
Den svènske Soldaten har aldrig tvekat att följa ett
älskadt
och vördadt befäl, men han har, likasom den franske, fordrat
mycket af officeren, mest af härföraren.
A ldrig fanns en pêr-
sonlighet mera passande än Carl den Tolftes att elda svenske
krigare tili hjeltemod och leda dem tili seger. Ädel, rättvis, sträng
mot sig sjelf, tapper som lejonet, framstod han för dem sâsom
en nästan öfvematurlig menniska.
För hvaije seger han vann
blef truppen förtröstansfullare, för hvarje fara han delade mera
härdad tili ansträngningar. Fiendema förlorade tron pâ sin lycka,
och mycket högt skulle bägen spännas innan dess sträng slutligen
brast
Den stämning som grep den svenske krigaren efter Pul-
* Infanteriets uppställning var i allm änhet 6 man h ö g t.
ning var p ä 3*.ne led.
R ytteriets Iinieställ-
—
32 3
—
tawa var mähända ännu mera förväning öfver att hafva kunnat
besegras än smärta öfver nederlagets olycka.
D et skulle blifva för vidlyftigt att här omtala de mânga
bragdrika företag, i hvilka Carl sjelf var den främste mannen;
det behöfves ej heller.
Minnet af dem stâr djupt inristadt i
hvarje svensk krigares själ.
Ingen
ibland oss kan väl utan
hänförelse tänka sig honom ensam inträngande genom Krakaus
för hans ridpiska, likasom för ett trollspö, öppnade portar, eller
bestigande Lem bergs
obeskjutna, starka vallar i spetsen för
nâgra hundra dragoner.
Hvem
har ej med häpnad läst huru
han tili häst genomvadade eller simmade öfver de stridaste floder,
nedsjönk i kärr och moras eller nästan utan följe vägade sig
midt in ibland fiendens förposter, lika litet aktande kulregn,
vinterkyla och ödemarkens obanade stigar?
H vem har ej be-
undrat dessa prof pâ dödsförakt han gaf sina underlydande dâ
han under T hom s belägring nekade soldaterna uppföra skyddsvallar kring sitt beskjutna högqvarter, derföre att ej alla künde
ätnjuta lika förmän ; eller dâ han ur det i lägor sammanstörtande
huset i Bender rusade ned bland janitscharhopame pâ gârden,
för att ätminstone dö en krigares död; eller dâ han i Stralsund,
utan att vända sig om, hörde granaten springa tätt bredvid
bordet der han utdelade sina order?
H vem mäste ej högakta
den härförare, som alltid ville delà soldatens försakelser,~som,
för att ej slita mindre ondt än den ringaste i hären, sjelf omsorgsfullt undvek att förlägga högqvarteret i de större städer,
der han kunnat ätnjuta väl behöflig hvila och större beqvämlighet; och hvem kan ändtligen, med kännedom om svenska
folklynnet, förvänas öfver den tili afguderi gränsande tillgifvenhet och vördnad, hvarmed han af denna här omfattades?
Han var Nordens siste viking, och han om gifves af samma
skimmer som sagans kämpe. Till bädas äfventyr lyssna Sveriges
söner ännu i dag m ed hänförelse och stolthet.
Men fastän Tolfte Carl af underlydande i allmänhet om­
fattades med sä m ycken kärlek, egde han dock ej den sällsynta
42
4
—
3 24
—
konsten att under alla fôrhâllanden sammanhâlla det högre befalet i sin här.
Den olyckliga missämjan mellan Rehnsköld,
Piper och Lewenhaupt är redan antydd.
anföras.
Fiera exem pel kunna
Arvid Horn, den förtrognaste bland ungdomsvännerna,
öfvergaf sin herre och blef chef för motstândspartiet i hemlandet.
Stenbock, ehuru trogen, förtvinade i Köpenhamns kastells
kasematter, misskänd af konungen; Adam L udvig Lewenhaupt
delade samma öde i rysk fängenskap, och da R ehnsköld omsider derifrän ätervände, var han blott en sk u gga af hvad han
fordom varit.
D e ändlösa krigen förtärde krafterna och hägen
hos Carls närmaste män.
Slutligen stod han midt ibland unge
krigare; blott nâgra fâ grânade officerare och drabanter omgäfvo
närmast hans person.
Han hade under fortgängen af sina fält­
täg ej lyckats skapa nâgra nya framstâende fältherrar, hvilka
künde träda i tröttnande föregängares fotspär.
H ans makt var
personlighetens, och förbleknade med denna.
H ans lefnad var
Hk meteorens sken, upplyste himmelen, bländade ögat, men efterträddes af det djupaste mörker, tili dess minnets Carlavagn omsider syntes tindra frân fästet.
Dâ nyheten om konungens död pâ den första Decemberdagens morgon spred sig i hären, afsletos genast alla disciplinens
och vapenbrödraskapets band, och tili inga värdigare värf künde
sinn ena förenas än nesligt âtertâg, krigskassans delning mellan
anförame, riksdagsintriger, desertering.
Helsingfors och Anjala!
S orgliga förespel tül
D et är tungt att nödgas säga:
den Tolfte icke blott var borta, han glömdes!
Carl
Huru annorlunda
är ej det skädespel, som den svenska hären erbjuder efter slaget
vid Lützen, dâ dess regementen ocksä inom glesnade led slöto
en konungslig hjeltes jordiska qvarlefvor! Huru förklara denna
olikhet? Dermed, tvifvels utan, att Gustaf A dolfs an de fortlefde
efter hans död bland utmärkte efterföljare och trogne lärjungar.
Detta var hans största förtjenst och ära, och de sexton ären
frân hans ärofulla död tili W estphaliska freden bevittna den inför
en tacksam efterverld.
—
3 25
—
Carl den Tolfte förtjenade vänner, han egde beundrare, ja,
tili och med förgudare. Men han förmädde icke skapa hvarken
politiska eller militäriska apostlar, och hans historia mäste derföre sakna apostlagerningarnas kapitel.
Icke utan skäl har
Geijer öfver hans graf fällt de betecknande orden: »D et va r en
shitad lefn ad», och man skulle kunna tillägga: det var ock ett
slutadt tidskifte i värt fäderneslands historia.
D ess bâde politi­
ska och militäriska guldälder var nu förbi* Sverige hade upphört att vara stormakt.
Men mä denna taflans mörkaste skugga icke vara det sista
som fängslar vär uppmärksamhet pâ denna dag.
Ljusare sidor
finnas, och ju mera vär hjeltes rent menskliga personlighet träder
i förgrunden, desto mera träda skuggorna tillbaka och förblekna.
Om Sveriges folk kan det vittnesbörd gifvas, att det i all­
mänhet
ständaktigt burit vidriga öden, och att det i olyckan
ädagalagt egenskaper större än under m edgängens tid.
Ingen
svensk man har dock med orubbligare fasthet m ött m otgängen
än Carl den Tolfte, liksom ingen förblifvit sâ kall i m edgängen
och sä oförbländad af lyckans och ärans frestelser som han.
D essa egenskaper, hvar för sig stundom för längt drifna och
olycksbringande, m äste dock beundras.
D e hvilade yttej-st pâ
religiös grund. En oskrymtad gudsfruktan, en varm och lefvande
tro samt rena seder voro frukter af en from moders omsorger,
samt underhöllos
och utvecklades under mannaäldern genom
flitigt umgänge med Guds ord. Rätträdigheten i hans karakter
förnekade sig nästan aldrig.
Om man än ifrân vâr tids ständ-
punkt skulle önskat att ett mildare sinnelag vid âtskilliga till­
fällen framträdt, kan man dock icke kalla honom härd, än mindre
grym.
Beskyllningar om grym het hafva väl ej saknats, men i
* Rätt beteck nan d e yttrar sig en sam tida mindre känd skald, Cederhjelm,
Sveriges nedstigand e
om
frân sin p olitiska rang och om inträdet a f det nya tidskiftet:
»K ung Carl vi nyss begraft, k un g Fredrik nu vi kröna,
S ä har värt sven ska ur gâtt ifrän to lf tili ett!»
—
3 2 6
—
allmänhet kommit frân ett ingalunda opartiskt häll och äro ännu
obevisade.
Bevisligen har han deremot förbjudit användande af
tortyr, tili och med dâ rikets högsta embetsmän tillstyrkte den,
och deraf kan slutas att han i vissa hänseenden var humanare
än sin samtid.
Framför mângen af dess framstâende män ut­
märkte han sig äfven genom den stängaste oegennytta.*
Man
har kallat Carl den Tolfte en qvinnohatare, men med orätt.
Han var vida skild ifrân en sâ onaturlig känsla.
I den förvarade
brefvexlingen med hans yngre syster, Ulrika Eleonora, visar sig
pâ hvaije blad ett sannt broderligt sinnelag, som icke en gâng
fömekar sig dâ »mon coeur*, sâsom han benämner henne, lânar
sina ôron ât hans fiender och med sitt namn och sin rang stärker
Oppositionen emot sin broder och laglige konung.
Fruntimren
vid hofvet betecknar han ej sällan i sina bref med förtroliga
eller skämtsamma namn, och sänder dem ofta helsningar.
Man
har berättelser frân hans besök pâ polska adelsgârdar, hvilka i
rörande ordalag veta att förtälja om den tankfulle och enkle,
nästan blyge konungaynglingens uppträdande.
U nderrättelseni
om hans äldsta, mest älskade systers — hertiginnan af Holstein
H edvig Sofias — död nâdde det svenska lägret dagarne näst
före Pultawa-slaget; men enär konungen dâ var sârad, vâgade
ingen yppa det sorgliga budskapet, och han erhöll del deraf
först nâgon tid efter öfvergängen öfver D niepem .
Hvad icke
alla de stora olyckor, hyilka gâng pâ gâng drabbat honom, förmâtt, det verkade denna sorgepost.
Carl fällde bittra târar och
talade ej under en hel dag vid nâgon menniska.
Han egde
alltsâ hjerta för de sina och han künde hysa tillgifvenhet äfven
för qvinnor.
Men sinliga begär tyckas hafva varit fullkomligt
* E n berättelse tili exem pel härpa, som äfven visar Carl den T o lftes ordfyndighet :
Bland
dem,
hvilka
ifragasattes
till befrielse ifrân en a f d e m ânga utskrif-
ningarna, voro äfven trädgärdsdrängarne vid Carlbergs slottspark.
Ö fverste-m arskal-
ken lärer särskildt lagt sig ut för dem, troligen under förhoppning att ingen tvekan
skulle uppstâ,
dâ de voro konungens eget tjenstefolk.
Men till svar härpa skref
statssekreteraren F e if : »H ans Majestät sade i railleri att det är bättre att med träd­
gärdsdrängarne hindra att inga
ryska trädgardsmästare
m atte
trädgardame, som eljest i mangel a f soldater torde hända.»
k om m a
att
sköta
—
327
—
främmande för den enkle krigarefursten.
Aurora Königsm arks
förföriska skönhet gjorde pâ honom ett intryck alldeles motsatt
mot det hon väntat och äsyftat.
själ m ycket tillgänglig.
För manlig vänskap var hans
D et kanhända m est rörande exem plet
härpä lemnar hans förhällande tili den s. k. »Lille Prinsen»,
Max Emanuel af W ürtemberg, en trogen beundrare och omistlig
följeslagare under m ânga ârs äfventyrliga tâg och strid er.
För
sina hofmän, drabanter och tjenare hyste han verklig tillgifvenhet och oförstäldt deltagande, ehuru stundom doldt under en nog
sträf yta.
Ä fven mot sina fiender visade han gerna öfverseende,
hvarpä som bevis kan erinras om hans försonliga uppförande
mot Oppositionen efter âterkomsten ifrän Turkiet.
Men hade
nâgon en gân g uppväckt hans djupa ovilja genom falskhet eller
vanhederligt uppförande, dâ var han svâr att blidka, och hans
rättskänsla fordrade ett straff som han ansâg motsvara förbrytelsen.
D et var derföre han afslog de m ânga ansökningarna
om Patkulls benâdning.
Hans sätt att uttrycka sig var kort
och kärnfullt, hans befallningar tydliga, undantagandes vid P ul­
tawa, dâ sârfebem m edtagit kraftem a och t^nkens klarhet skym des.
När hans svärd hvilade, utgjorde läsning en älsklings-
sysselsättning.
Jemte religiösa böcker föredrog han de gamla
käm pasagom a och
de klassiska författame.
Under det lânga
vistandet i Turkiet kom härtill lust för schackspeiet, hvari han
säges uppnâtt en mer än vanlig färdighet.
M ycket af hvad man om Carl den Tolfte erfarit berättigar
till det antagande, att om han varit nog lyck lig att tillvinna
landet en fred efter sitt sinne, skulle han uti dess lugnare värf
varit lika ovanlig, lika beundransvärd som i krigets stormar och
faror, att om han ej vid sâ unga âr fâtt det oinskränkta väldets
farliga gâfva, samt om ej yttre händelsers m äktiga ström genast
ryckt honom med sig 'lä n g t ifrän hemmets kust, hans regeringstid blifvit lika välsignelsebringande för det folk, hvars väl och
ve försynen lagt i hans händer, som den nu b lef verldsberyktad
för ärofulla bragder och härda olycksöden.
—
$28
—
Till slut en blick pâ den yttre gestalten af denne märkvärdige man, denne svenskhetens ridderlige och adle représen­
tant, sâdan bronsen i dag framställer honom i hjertat af hans
födelsestad, vid sjelfva stranden af den ström, som brusar kring
foten af hans grafvärd.
Anletsdragen buro det Pfalz-Zweibrückiska husets slägtprägel.
D â man sâg det eldiga, djupbläa ögat, den höghvälfda
pannan, djerfva tankars hem, den nâgot bugtade ömnäsan, det
kraftiga, nästan trotsiga draget kring den skägglösa munnen,
künde man intet ögonblick betvifla att man ju hade framför sig
en ovanlig personlighet. Tvärt emot bruket i en tid, frân hvars
skaplynne han i sâ mânga fall skilde sig, bar han under sin mannaâlder ingen peruk. I det märkvärdiga ögonblick, dâ han utanför
Carlshamn steg ombord för att draga ut pâ sina lânga hämadstäg, bortkastade han den, och sedan fingo de ljusbruna, snart
nâgot glesa lockam e fritt bölja kring den högbum a hjessan.
Han var ej mera än knappa tre alnar läng, men gestalten var
välbildad, ehuru ej groflemmad, och. hans kropp, som veklig
vällust icke förderfvat, âtnjot oafbruten heisa och var i ständ
att uthärda de otroligaste försakelser och mödor.
Hans dagligä. kost var tarflig; pâ halm hvilade han efter
dagens mödor.
Under sina fälttäg unnade han sig blott fâ
timmars sömn pâ dygnet, och dessemellan, sâsom t. ex. i Lund,
lärer han vanligen redan kl. 2 pâ morgonen funnits vid sitt
arbetsbord.
Hans drägt var svensk tili snitt och färg.
A lla känna vi
hans vida blâa rock med den nedfällda kragen och de stora,
släta messingsknappame, den kyllerfärgade västen, den kring
halsen virade svarta halsduken, den grofva filthatten, de höga,
tjocka och tvärskuma ridstöflame med sina välaiga spännsporrar
af stäl.
Yttre bemärkelsetecken för sin grad och sin rang bru-
kade han icke.
Hvarken tapperhetsmedalj eller ordenstecken
prydde hans bröst, men derinne förborgades en klenod af renaste
guld: det modigt klappande krigarehjertat, och uti hans tappra
—
32 9
—
hand blixtrade det svärd, hvaraf den svenska svärds-orden mâ
anses sâsom en dyrbar symbol.
S e der C arl den Tolftes bildl Hvad gör den sâ fängslande
för svenska ögon?
H vad har gjort honom sjelf sâ beundrad
af hela Sverige, i trots af alla de olyckor hans regering medfört; oaktadt de m isstag, frân hvilka han väl ick e kan fritagas?
Jo, denna har varit orsaken: att han, bâde i sina fel och i sina
förtjenster, framstâr sâsom ett äkta bam af modren Svea.
En
moder blundar gerna för sonens förvillelser och förtiger hans
motgângar, medan hon jublande vittnar om hans goda och stora
egenskaper, gläder sig ât hans framgângar, och känner sig stolt
öfver hans ryktbarhet och ära.
Carl den Tolftes tidehvarf är icke mer.
E tt yngre slagte
bebor det land, som säg dess hjeltar födas. Ej sällan ringaktar
ett följande ärhundrade hvad det föregäende hällit störst och
kärast.
D et tjenar tili intet att förneka tidens makt att förän-
dra m änget utmärkande drag i folkens skaplynnen.
Men sä
länge Sverige är ett sjelfständigt land, sâ länge dess söner icke
förspillt friborne fäders arf, sä länge ädelmod och mannamod,
trohet och
dygd äro bofasta i det gamla Manhem, sä länge
skall äfven allt som rörer »K ung
aktas dyrbart och kärt.
Carl den unge hjelte» der
—
330
—
Den з г Augusti âr 1859 stod en annan konung Carl om gifven a f nagra bland
landets yppersta vetenskapsman i Riddarholmskyrkans Carolinska grafchor, bredvid sin
frejdade namnes öppnade sarkofag. En samvetsgrann pröfning bekräftade vid d etta
tilîfalle
hand.
huru grundlösa alla
misstankar varit att var hjelte fallit för lönm ördares
Mä vi tacka Gad for vissheten att hans bragdrika lif fatt ett battre, honom
värdigare slut.
Sveriges söner behöfva icke
längre med b lygsel nedslâ sina ögon
under tyngden af de hemska rykten, hvilka hviskat om ett förräderi, svartare än den
ödesdigra Novem bernatt, som i d ag för ett och ett h alft sek el sedan sänktes öfver
den Skandinaviska haifön.
Äfven
m ig
förunnades
îyckan
att kasta en blick pä stoftet a f d enne märk-
värdige man, för hvilken Europa fordern bäfvat, och öfver hvars b lekn ad e panna de
tusende troféerna, sä vältaliga i sin tystnad, utvecklade sina h alfm ultnade dukar der uppe
i grafchorets h öga h valf.
Stunden var lika oförgätlig som h ögtid lig, och Carl den
T olftes yttre drag stâ sedan dess djupt inpräglade i min hagkom st.
Jag fick bryta
ett blad a f den la.gerkra.ns som àeskuggade hans tinning, och taga en lock a f hans
här, tili m inne af dagen. Ifrin detta ögon blick äro dessa dyrbara k lenoder detta
samfunds egendom , likasom äfven det aftryck a f hans anletsdrag, h vilk et togs sam tidigt med likets baisam ering.
T ill dessa gäfvor äro fogade tvenn e andra, särskildt
egnade att erinra om tvenne a f konung Carls m est utmârkançle egenskaper, nem ligen : en a f de goda klingor , som sa ofta banat honom vägen tili seger, sam t ett
exemplar af den keliga bok, pâ hvars blad han fann de läror, som förläna styrka i
alla öden, och som sa skönt uttryckas i de gam le carolinernas härskri:
M ed Guds hjelp /
T R E D J E BANDETS I NNEHÂLL.
B il d e r fr â n O s t e r n o c h S ö d e r n :
Farväl! ....................................................................................................................................
S jöstycke.
Sid.
(U n gd om sm in ne frân 1 840-talet.)*.................................................
3
»5
P yram id ern a...........................................................................................................................
» II
Italien ska seren ad er.................................................................................................
»13
V e n e d ig — G enua ....................................................................
»16
L a B alan cella ......................................................................................................................
Pâ C om osjön
P rovence
» 20
............................................................................................
»22
...............................................................................................................................
» 29
K arnevals-festen
...............................................................................................................
» 31
H ell värt H em !
.................................................................................................................
» 36
M o n a c o .....................................................................................
Chillons slott
s38
......................................................................................
Pâ H ög a lp e rn a
»39
. ...................................................................................
»4 0
T eils K a p e ll......................................................................................................................
D ie Jungfrau
Alpstorm en
»
.............................................................................................................
41
»4 2
................................................................................................
»45
F ran z..........................................................................................................................................
Z iganki ................................... ............................................................................................
» 48
»
54
M onrepos ............................................................................................
H em !
»57
.................................................................................
Borgruinen
*59
...............................................................................
»61
M a r ien ly st........................................................ ........................................... .......................
»
65
B a ll a d e r , K a n t a t e r o c h T i l l f ä l l i g h e t s s t y c k e n :
V ildsjöns ros.
Fasans
b org
L egen d frân Baden
och
dödens
brud.
......................................................................
(T h e Castle o f G lo o m .)
» 73
L egen d
fran Skotska H ögländ erna .......................................................................
B lom m ornas undran.
Id yll
H err H jalm ar och sk ön Ingrid.
D alk u lle-visor
»8 4
» 93
.......................................................................................
Ballad efter en sven sk folk visa
»
......................................................................................................................
102
» 115
T ex t tili musik a f Frans Berwald vid N ordiska konst- och indostriu tställn in gam as invign ingsfest iStockholm den 16 Juni 1866 ...
»
117
»
124
X en ier ............................................................................
R osen.
V id
»12
Med ett urverk i sin blom kalk. T ill min mor, ju len 1 8 5 5 ...
sorggudstjensten
d en
22 Juni
1876 efter H en n es Maj;t E nk e-
drottningen Josep h in es begrafning. (O rd tili en gam m al k oral.)
»
127
Med min öfversättnin g a f G oeth es »Tasso» .........................................
» 130
T ill m in m aka.
T asso.
T ill
en
skald.
Ju lq vällen 18** .............................. ;..........................
T ill **.
*129
Med fjerde h aftet a f d ik tsam lin gen »N ytt
o ch G am m alt» .................................
»...............................
» 132
T ack för dikterna.
T ill *** ...................................................................................
Sagan ош T annhäuser
Sid. 134
.............................................................................................
> 137
Upsala minne ................................................................................................................
» 145
T ill en sörjande e n k a .................................................................................................
» 151
Minnesruna vid Salom on K rusenstjemas graf ................................................
» 153
Ö fv e r s ä ttm n g a r :
Vandraren.
E fter G öth e........................... ...............................................................
Min blom m a.
»
157
»
166
Efter G öthe.......................................................................................
Slutversen a f Fausts senare del .............................................................................
Eko.
Fri öfversättning efter texten tili »D ie N a c h tig a ll»
Skall jag säga det?
Flickan i Athen.
Maria.
> 168
...............
»
Efter L ouise Brachmann................................................
j
171
»
173
»
175
Efter Byron
.............................................................................
Efter Thom as M o o r e..................................................................................
S in ger a f Victor H ugo
169 .
............................................................................................
»
176
Son et ter af Felix A r v ers............................................................................................
»
180
Fritt efter L afon taine.....................................................
»
182
öfversättningar af H oratius.......................................................................................
Т вррев och räfven.
»
1S4
186
T ill Thaliarchus.
T ill L euconoë.
Liber I.
Liber I.
T ill Statsskeppet.
L iber I.
T ill Diana och A p ollo.
T ill Venns.
Tfll A p ollo.
Förnöjsamhet.
D ialog.
»
»
188
Ode X IV .......................... ..........................
»
189
Liber I.O de X X I ............................................
,
i9x
>
192
O de X X X I ..........................................................
,
i 93
O de X ...............................................................
,
195
O de I ...............................................................
,
I97
O de I X ........................................................................
»
200
Liber I.
Liber П .
L iber III.
Liber III.
T ü l Teiephus.
....................................................
..........................................................
O de X X X ..............................................................
L iber I.
T ill Licinios.
O de IX
O de X I
L iber I I I Ode X IX ..........................................................
T ill M elpom ene. L iber IV. Ode I I I .......................................................
Carmen Ssecu lare.................................. .......................................................................
» . 202
»
»
20 4
206
Striden vid Eckernförde m ellan den danska eskadern och tyska batterier den 5 April 1849
..............................................................................
»
213
T ill en тап.
»
231
S k r if t e r p â p r o s a :
-
Björkama vid vägen
....................................................................
N ig ra blad a f min dagbok :
P I b ögfjellen..........................................................................................................
,
239
E n gem sjagt i Bayerska T yrolen .............................................................
Genom Schweiz. (1 8 6 3 ) .............................................................................
,
24g
>
D e t nndeijordiska Paris ..................................................................................
,
Frân Skotska högländerna .............................................. .
,
Carl den
T olfte.
2бб
2j i
T al vid Svenska M ilitärsallskapets i Stock h olm
m innesfest pâ den etthundrafemtionde Irsdagen a f hans död
V
»
275