EXCEED CAPITAL
TEMANUMMER
APRIL 2017
POLITISK OSÄKERHET
Osäkerhet råder om USA avser upprätthålla sitt ledarskap över den
liberala ekonomiska världsordningen. Landet avser dock bibehålla
rollen som överlägsen militärmakt. Den viktigaste globala bilaterala
relationen gäller den mellan USA och Kina. Motsättningar råder
på det handelspolitiska, valutapolitiska och geopolitiska området.
Nordkorea utgör det mest akuta geopolitiska hotet. Växande
motsättningar kan befaras mellan USA och Ryssland. Bedömningen
är att Emmanuel Macron vinner det franska presidentvalet. Brexit
utgör en ovälkommen utmaning för såväl Storbritannien och EU
som för Sverige. Politisk osäkerhet utgör årets globala tema. I detta
temanummer illustreras några av de faktorer som ligger till grund för
denna osäkerhet.
Anders Person,
Senior Analyst
VÄRLDSORDNINGEN IFRÅGASATT
Den rådande liberala ekonomiska och politiska världsordningen initierades av USA efter andra
världskriget. I mera vidsträckt mening etablerades den efter det kalla krigets slut. Systemet
bygger på internationella institutioner, internationellt accepterade regelverk, multilaterala
handelsavtal, politiska allianser och militära fördrag. Som garant för ordningen har USA
hittills stått. Osäkerhet råder nu om USA:s fortsatta vilja att i sina ekonomiska delar axla detta
ansvar. USA:s handelspolitiska inriktning är under den nya administrationen att utifrån en
styrkeposition sluta bilaterala avtal med ett land åt gången. Särskilt gäller detta de omkring 15
länder med vilka USA har stora handelsunderskott. Främst bland dessa återfinns Kina. Donald
Trump vill även omförhandla det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA, som han anser
missgynna USA.
USA avser dock behålla rollen som global militär supermakt. President Trump har aviserat
kraftiga höjningar av försvarsanslagen, inklusive en mycket betydande förstärkning av den
amerikanska flottan. Det ligger nära till hands att sätta detta i samband med de både kort- och
långsiktigt ökade spänningarna i Öst- och Sydkinesiska sjön.
O SÄKE RHET RÅ D ER
Geopolitisk, handelspolitisk och politisk osäkerhet utgör övergripande inslag i bedömningen av
den globala utvecklingen 2017, också om ledande ekonomier, såsom den amerikanska och den
europeiska, uppvisar positiva tendenser. Den starka amerikanska börsutveckling, som kunde
noteras under president Trumps första tid vid makten bedöms i betydande grad ha utgjort
resultatet av diskonterade förväntningar baserade på aviserade avregleringar inom främst
finanslivet, infrastruktursatsningar och en emotsedd skattereform. Dessa väntar alltjämt på att
infrias.
President Trumps misslyckade försök att få kongressens stöd för det lagförslag som skulle
ersätta sjukförsäkringssystemet Obamacare, utgjorde en prestigeförlust för Vita Huset och
grumlade marknadens förenklade föreställning om hur lätt det skulle bli för en republikansk
president att få igenom sina lagförslag i en republikanskt dominerad kongress. Misslyckandet
har fått vissa investerare att ifrågasätta möjligheterna att utan friktioner trumfa igenom
den förväntade skattereformen. Andra ser det snarare som en anledning för presidenten
att gå på offensiven och intensifiera sina ansträngningar, både att lansera en ny sjukvårdsoch skattereform. För en tävlingsinriktad person som avskyr att förlora, bör den senare
uppfattningen sannolikt ligga närmast till hands.
B E H OV AV EN P OLITISK SE GE R
President Trump behöver en politisk seger, för att visa att han kan leverera. Han valdes som
den handlingskraftige affärsmannen som skulle få saker och ting uträttade, till skillnad från
senfärdiga politiker i ett egennyttigt etablissemang i Washington. I stället har han drabbats
av en lång rad bakslag. Och opinionsstödet sviktar. Donald Trumps popularitetssiffror ligger
nu på omkring 35 procent, de lägsta som uppmätts för någon president så tidigt under en
ämbetsperiod. Och opinionen kan bestämma republikanska kongressledamöters vilja att föra
fram presidentens prioriterade ämnen och förslag på sin egen politiska agenda. Den betyder
också mycket för tänkbara kandidaters vilja att acceptera utnämningar till höga befattningar
inom administrationen, liksom för demokratiska politikers sonderingar om hur långt de kan
gå i sin kritik av presidenten. Den kan även påverka tjänstemäns benägenhet att läcka historier
som är oförmånliga för presidenten och för enskilda domares vilja att tillåta mål som är viktiga
för presidenten att tas upp i deras rättegångssalar. En viktig framgång för presidenten i förra
veckan var dock att hans nominering till den vakanta posten som ledamot i Högsta Domstolen
vann godkännande i Senaten.
De omständigheter som ledde till entledigandet av säkerhetsrådgivaren Michael Flynn efter
24 dagars tjänstgöring i mitten av februari har fått en fortsättning. Potentiellt kan de vara
graverande för presidenten och försvaga hans position, särskilt som undersökningarna utvidgats
till att gälla kontakter mellan ryska befattningshavare och Trumps kampanjmedarbetare under
höstens valkampanj, vilka nu granskas av en särskilt tillsatt grupp analytiker inom FBI och av
ett senatsutskott. Undersökningen kan dock ta flera år.
President Trump har producerat en stor mängd dekret om förändringar som rör alltifrån
miljöpolitik till immigration, något som rönt kritik och motstånd bland medborgare, i
domstolar, delar av kongressen och det amerikanska näringslivet. Och marknaden väntar
alltså fortfarande på att Trumps vallöften ska förverkligas när det gäller just skattereformer,
infrastruktursatsningar och avregleringar inom finanslivet. För konservativa ledamöter
i kongressen måste detta dock ske utan att det innebär utgiftsökningar som skulle öka
budgetunderskottet. Härnäst gäller det för presidenten att få igenom en budget och att reglera
utgiftstaket i den offentliga ekonomin, som annars före april månads utgång kommer att leda
till att offentliga verksamheter avstannar.
G E O PO LITISK A UTM A NINGAR
Den mest akuta frågan gäller Nordkoreas kärnvapenprogram. De i övrigt främsta
geopolitiska utmaningarna gäller Kinas territoriella anspråk i Öst- och Sydkinesiska sjön och
Rysslands återinträde på den internationella scenen. Ytterligare frågor rör Irans regionala
stormaktsanspråk och Saudiarabiens försök att kontra dessa, utvecklingen i Syrien och
Irak samt relationerna mellan kärnvapenstaterna Indien och Pakistan. Ett amerikanskt
robotangrepp mot en syrisk flygbas skedde på morgonen den 7 april, som följd av ett angrepp
med nervgasbomber mot syriska civila, som utgått från denna bas. Tecken tyder på att
detta också kan leda till en omprövning av den amerikanska Syrienpolitiken och hållningen
till president Bashar al-Assad, som sitter kvar med ryskt stöd. Som signal till Teheran och
regimen i Pyongyang om USA:s vilja och förmåga att använda sin militära förmåga utgör
angreppet en tydlig varning. Under helgen sände USA dessutom en hangarfartygsgrupp till
farvattnen utanför Nordkorea, som en styrkedemonstration och för att backa upp tidigare
uttalanden om att landet kan överväga ett ensidigt militärt angrepp mot nordkoreanska
kärnvapenanläggningar. Åtgärden sänder även en stark signal till Kina om USA:s avsikter, och
utövar ökat tryck på den kinesiska ledningen att i sin tur utöva påtryckningar mot regimen i
Nordkorea.
En ökad amerikansk insats i Syrien skulle innebära risker för stridskontakt mellan amerikansk
och rysk militär och leda till ökad spänning mellan USA och Ryssland. Ett strategiskt
partnerskap länderna emellan, som Vita Husets chefsstrateg, den ideologiskt starkt sinnade
Steven Bannon, tidigare talat om är en omöjlighet givet ländernas skilda geopolitiska positioner
och ambitioner. Det är förmodligen ingen tillfällighet att Bannon nyligen tvingades lämna
sin plats i Nationella Säkerhetsrådet. Geopolitik, politisk pragmatism och det amerikanska
statsintresset kommer att bestämma USA:s agerande, inte missriktade ideologiska visioner om
en kristen amerikansk-rysk kulturkamp mot islam, som Bannon förespråkat. Försvarsminister
Mattis och den nationelle säkerhetsrådgivaren McMaster går segrande ur den interna
maktkamp som pågått i Vita Husets stab och den amerikanska regeringen i dessa frågor.
U SA-K I N A G LOBA LT VIK TI GAST E RE L AT I ON E N
Den globalt viktigaste bilaterala relationen är den mellan USA och Kina. Konfliktytan ligger
som antytts i Sydkinesiska sjön, över vilken Kina hävdar nära nog fullständig överhöghet, men
där USA visar maritim närvaro för att upprätthålla fria farleder. Den andra stora frågan gäller
USA:s handelsunderskott visavi Kina. Den tredje gäller som antyds ovan USA:s försök att få
Kina att medverka till att komma till rätta med den nordkoreanska regimens provocerande
agerande på missil- och kärnvapenområdet.
De båda ländernas ledare möttes i USA 6-7 april, för ett inledande arbetsmöte. En
överenskommelse träffades om att öka den amerikanska exporten och minska Kinas
exportöverskott till USA, och att därigenom minska riskerna för ett potentiellt mycket
allvarligt handelskrig länderna emellan. Den kinesiske ledaren förband sig också att verka
för ett bättre investeringsklimat och lättnader i möjligheterna för utländska företag att
uppnå majoritetsposter i bolag verksamma inom finans- och försäkringsbranschen. Ett
omfattande bilateralt investeringsavtal ligger ännu långt borta, men det hundradagarsprogram
som parterna beslutade om vid sitt möte kan innebära steg i denna riktning. Nordkoreas
kärnvapenprogram upptog förvånande nog inte någon central del i samtalen.
PRESIDENTVALET I FRANKRIKE
Den 23 april genomförs det franska presidentvalets första omgång. Den andra hålls den 7 maj.
Till den andra omgången väntas Nationella Frontens Marine Le Pen och centrumkandidaten
Emmanuel Macron gå vidare. En seger för Marine Le Pen skulle kunna få ytterst dramatiska
konsekvenser för EU-projektet och utlösa svåröverblickbara omvälvningar i det internationella
finans- och valutasystemet. Detta är kärnan i den politiska osäkerhet som periodvis rått på till
exempel den franska obligationsmarknaden under årets första kvartal, när franska statspapper
bytt ägare analogt med de politiska opinionsmätningarnas resultat. För utländska investerare
spelar frågan en avgörande roll. Vissa aktörer förlägger sina Europakontor till Luxemburg
och Dublin i stället för i Paris, som direkt konsekvens av den politiska osäkerhet som råder i
Frankrike.
Som president skulle Marine Le Pen utlysa en folkomröstning om Frankrikes fortsatta EUmedlemskap och om euron. Målet är att ersätta denna med francen som nationell valuta,
vilket med all sannolikhet skulle leda till att den tyska marken återinförs och att euron faller.
Därigenom skulle även en grundstöt riktas mot hela EU-projektet. Kommer Le Pens program
att materialiseras? Förmodligen inte. En undersökning förra året om det franska folkets
inställning till EU, visade visserligen att stödet endast var 38 procent. Men motståndet mot att
lämna euron har i andra undersökningar visat sig vara 72-80 procent.
Den senaste mätning som förelåg när denna text produceras, gjorde gällande att Emmanuel
Macron skulle få 26 procent i valets första omgång och Le Pen 25. I valets andra omgång
prognosticerades Macron få 68 procent mot Le Pens 32 och därigenom bli Frankrikes president.
KO M P LICER A ND E FA K TORE R
Att förutspå valutgången försvåras av ett antal faktorer, däribland:
•
•
•
Antalet väljare som inte bestämt sig är osedvanligt högt, 40 procent.
Lojaliteten hos kandidaternas sympatisörer skiljer sig högst avsevärt.
Valdeltagandet förväntas bli lågt, något som sannolikt gynnar Le Pen. Hela 37 procent har sagt sig avse stanna hemma vid valets första omgång, att jämföra med 20 procent 2012. Röstskolkningen förväntas även utsträckas till valets andra omgång till följd av växande misstro mot den etablerade politiska klassen.
Vid tidigare val har vid andra omgången bildats en informell allians, en ”republikansk front”,
bestående av såväl republikaner som socialister och företrädare för partier längre vänster ut,
allt för att förhindra Nationella Frontens kandidat att segra. Konturerna av denna ”front” har
dock bleknat. Landets politiska ”centrum” har försvagats. Mätningar har visat att flera miljoner
medborgare kan tänka sig att rösta på Le Pen av ren olust inför etablissemanget. Och ytterligare
stora skaror kan som antytts väntas avstå från att rösta. Utvecklingen talar för en polarisering i
franskt politiskt liv. En radikalisering av delar av den politiska vänstern förstärker detta intryck.
Någon gång kan den oberoende vänsterkandidaten Jean-Luc Mélanchon tala samma språk
som Le Pen i fråga om t ex invandring. Och Mélanchon knappar med sina 15 procent in på
republikanernas Francois Fillon, som ligger på tredje plats med 17,5 procent.
M AC R O N EN D EL AV ELIT E N
Risken för Macron är att han ses som del av etablissemanget, trots sin försäkran att hans
mål är en uppluckring av just detta etablissemang. Macron är själv en produkt av det strängt
elitistiska Frankrike. Han har genomgått utbildningen vid École Nationale d’Administration,
rekryteringsbasen för det högre franska statsförvaltningen och det centraliserade franska
näringslivet. Han har varit anställd på bankirfirman Rotschild och varit ekonomisk rådgivare åt
president Hollande och ekonomiminister så sent som 2015. Han är för globalisering, EU och en
liberalisering av det enligt hans förmenande förstelnade, statiska franska ekonomiska livet.
Endast en nära integration mellan Tyskland och Frankrike kan hålla EU-projektet samman.
Detta är Emmanuel Macrons mål. EU har utgjort ett försök att europeisera Tyskland för att
undvika ett tyskt Europa. Dess kärnvärde har legat i freden mellan de historiska antagonisterna
Tyskland och Frankrike. Freden har bevarats i 70 år, den längsta fredsperioden i kontinentens
historia, om vi bortser från konflikterna på Balkan under 1990-talet och utvecklingen i östra
Ukraina från och med våren 2014.
För EU:s del vill Macron i samarbete med Tyskland införa en bankunion, ett gemensamt
skattesystem och möjligheter att utställa gemensamma ”statsobligationer” – och därigenom
åtgärda de brister som orsakat den långvariga och allvarliga krisen i Eurozonen, med den
grekiska skuldkrisen och det italienska banksystemets bräcklighet som kanske mest kända
konsekvenser. Om han kommer att vinna Tysklands gehör för dessa planer kan här ej lämnas
besked. Det kan hänga på vem som vinner valet till den tyska Förbundsdagen den 24 september,
Martin Schulz eller Angela Merkel.
E U R O N ET T SYM BOLP R OJE KT
Euron var från det att valutan infördes ett ideologiskt inspirerat politiskt symbolprojekt,
inte ett sakligt grundat ekonomiskt sådant. Macron vill ingjuta autenticitet i den europeiska
valutan bortom den Europeiska Centralbankens fiktiva sedeltryckerier och bedriva finans- och
budgetpolitik på kontinental basis. En lösning av den långvariga eurokrisen utgör förutsättning
för att Europas politiska centrum inte skall fragmenteras och ytterligare gynna de populistiska
krafter som under senare år vuxit i styrka. Det är även en förutsättning för att överbrygga
klyftorna mellan unionens norra och södra delar, liksom för det fortsatta integrationsarbetet
över huvud taget.
Under Macron skulle sannolikt investeringsklimatet i Frankrike förbättras. Det kommer
också förmodligen att innebära att Storbritanniens läge i utträdesförhandlingarna – Brexit –
försämras. För Ryssland skulle valet av Macron vara ett ovälkommet besked, ett Ryssland som
med cyberangrepp och energipolitiska medel söker splittra enigheten inom EU och få lättnader
till stånd i den sanktionsregim som infördes efter den ryska annekteringen av Krim våren 2014.
Emmanuel Macron har uttryckligen sagt sig vilja ha sanktionerna kvar och varnat för Rysslands
destabiliserande inflytande.
Blir det alltså Emmanuel Macron som står som segrare när rösträkningen är över efter
andra valomgången natten till den 8 maj? Ja, om 69 procent av dem som sagt sig vara hans
sympatisörer verkligen går och röstar blir detta snarast omöjligt för Le Pen att matcha.
Förmodligen räcker det med några procentenheter färre.
BREXIT- EN OVÄLKOMMEN UTMANING
Brexit är den i särklass värsta kris som drabbat EU under dess 60-åriga historia. Inget
annat land har tidigare utträtt ur den Europeiska Unionen. Inga historiska referenser finns
att tillgå. Processen har under drygt 40 år varit den motsatta: länder har tillkommit och
integrationen successivt fördjupats. Ingen vet hur detta kommer att gå. Eller som en brittisk
regeringstjänsteman som deltar i processen uttrycker saken: ”Some days I wake up and I think
it’s all going to be fine. Other days, it feels like a disaster in the making.”
Det är under alla omständigheter svårt att undgå tanken att Storbritannien genom beslutet att
lämna den gemensamma marknaden och tullunionen ger upp kontrollen över sin ekonomiska
och politiska framtid. Landet ger de facto upp sina möjligheter att påverka beslutsfattandet
och formuleringen av regler och standarder på sin i särklass största marknad, och att som EUmedlem utöva betydande inflytande över motsvarande globala regelverk. EU utgör målet för
44 procent av Storbritanniens export.
Den brittiska premiärministern Theresa May står inför tre svårförenliga uppdrag: dels att
verkligen leverera substantiella resultat under förhandlingarna, dels att hålla samman sitt
parti och för det tredje att bevara den historiska unionen mellan England, Wales, Skottland
och Nordirland intakt. Redan genom beslutet att lämna tullunionen och den gemensamma
marknaden, mot Nordirlands och Skottlands vilja, har fröet såtts för en framtida konstitutionell
kris.
E U H AR INITIATIVET
Förhandlingarna inleds den 29 april. Utsikterna att dessa ska kunna slutföras på de två år
som stipulerats är små. Storbritannien kommer inte heller att få igenom sitt önskemål om att
parallellt med förhandlingarna om utträde söka få till stånd ett förmånligt frihandelsavtal.
Denna möjlighet kommer endast att erbjudas sedan utträdesförhandlingarna avslutats. EU har
initiativet, Storbritannien har i huvudsak att anpassa sig.
Övergångslösningar måste sökas. Det mesta talar för att Storbritannien under en sådan
övergång efter det formella utträdet måste fortsätta sina budgetinbetalningar, acceptera den
fria rörligheten för EU-medborgare och den Europeiska Domstolens jurisdiktion, samtliga
ämnen som Theresa May med stöd av hårdföra konservativa ledamöter i parlamentet och i
regeringen sagt sig vara emot. För det brittiska näringslivet är sådana signaler välkomna, men
för möjligheterna att hålla samman det konservativa partiet innebär de påfrestningar.
Först gäller det dock att komma överens om den nota som EU anser Storbritannien
ska betala för sitt utträde. Siffror om i storleksordningen 60 miljarder euro har nämnts,
något som Storbritannien motsätter sig. Det är inte helt uteslutet, om än inte sannolikt,
att förhandlingarna kommer av sig innan de ens har börjat. Men ponera att det inte
blir något avtal och Storbritannien hänvisas till allmänna handelsregler reglerade av
världshandelsorganisationen WTO? Det skulle innebära ökade kostnader i form av tullar och
andra handelshinder.
N YA H AND ELSAVTA L INGE N SJÄLVKL ARHE T
Möjligheterna att sluta nya frihandelsavtal med andra stater blir heller ingen lätt uppgift för
den brittiska regeringen. För när Storbritannien står inför sådana förhandlingar, kommer
landet att sakna den tyngd och auktoritet som ett medlemskap i unionen hittills förlänat det.
Vidare är den genomsnittliga tidsrymden för att förhandla fram sådana avtal omkring sju år, och
det är inte sagt att intresse alltid föreligger, ens inom Storbritanniens historiska mångnationella
gemenskap i det Brittiska Samväldet. Det senaste exemplet utgörs av Indien, som lät ett
bilateralt investeringsavtal med Storbritannien löpa ut utan att förlängas – och det bara några
dagar innan den brittiske finansministern Phillip Hammond anlände till New Delhi för att söka
få till stånd förbättrade villkor.
Allt fler företag flyttar dessutom personal och kontor från London till kontinenten eller till
Irland – eller ändrar sina planer på lokalisering av verksamheter.
Men även för EU utgör Storbritanniens utträde ett bekymmer. Med Storbritannien förlorar
EU sin mäktigaste militärmakt, en av sina två kärnvapenmakter, en av sina två medlemmar med
vetorätt i FN:s säkerhetsråd, sin näst största ekonomiska aktör, som representerar 18 procent
av unionens BNP och 13 procent av dess befolkning. Därtill kommer EU:s enda verkligt
globala finansiella centrum att hamna utanför unionen. Brexit inträffar dessutom i en tid av
populistisk oro och geopolitiskt tryck. I Ungerns och Polens ledande politiska kretsar florerar
allt annat än de liberala ideal som EU anser vara kulturella kärnvärden. Och än längre österut
agerar Ryssland destabiliserande, genom cyberangrepp, energimakt och stöd för rebeller i östra
Ukraina.
Y T T R E OM STÄ ND IG HETER
Vilka yttre omständigheter och eventualiteter kan påverka förhandlingarna? Vilka effekter
kommer till exempel valutgången i det franska presidentvalets andra omgång den 7 maj och
det tyska förbundsdagsvalet den 24 september att få för dessa? Vilka skulle effekterna bli om
Greklandskrisen och därmed eurozonens kris blir akut? Eller om flyktingöverenskommelsen
med Turkiet bryter samman? Och i ett sammanhängande världshandelssystem är det av
avgörande betydelse vilken inriktning som den nya administrationen i Washington väljer. Blir
det som många befarar en starkt ideologiskt förankrad protektionism som kommer att råda,
eller till sist en mera pragmatisk hållning?
Storbritannien är Sveriges vad avser tjänste- och varuexport fjärde största marknad. När det
gäller Sveriges import placerar sig Storbritannien på första plats avseende varor och femte för
tjänster. Storbritannien är också den tredje största utländska investeraren i Sverige och den
sjunde största marknaden för svenska investeringar.
En inledande bedömning måste bli att Brexit utgör en ovälkommen utmaning för svenska
ekonomiska intressen, för EU och för Storbritannien självt. Brexit utgör således, i kombination
med det franska valet och USA:s intentioner såväl ekonomiskt som politiskt, en del av den
politiska, handelspolitiska och geopolitiska osäkerhet som råder i Europa såväl som världen i
övrigt.
Anders Person,
Senior Analyst
Källor:
(The) BBC, Bloombergs, Brookings, Business Sweden, (The) Diplomat, (The) Economist,
(The) Financial Times, Foreign Affairs, Foreign Policy, (The) New York Times, Reuters,
Stratfor, Sveriges ambassad i London. (The) Washington Post.
”Exceed Capitals temanummer april 2017”ska endast betraktas som allmän information och utgör inte en rekommendation om att köpa, sälja
eller behålla finansiella instrument eller andra investeringar. I de fall ”Exceed Capitals temanummer april 2017” innehåller hänvisningar till
investeringsanalyser bör du även ta del av dessa.
Investeringar i fonder och strukturerade produkter samt andra finansiella instrument är förkippat med risker.
Fondandelar (investeringsfonder): Investeringsfonder kan delas in i två typer, värdepappersfonder samt specialfonder. Reglerna för
hur värdepappersfonder får placera är gemensamma för alla länder i EU och de följer ett EU-direktiv som kallas UCIT:s. Reglerna
för hur en Specialfond får placera bestäms av varje medlemsstat för sig. Specialfonder har normalt sett vidare placeringsinriktning än
värdepappersfonder. En specialfond kan exempelvis, i större omfattning än värdepappersfonder, koncentrera sitt innehav till ett enskilt
bolag. Specialfondernas vidare placeringsinriktning kan medföra högre risk i fonden. Att investera i fonder innebär alltid ett risktagande.
Fondandelarnas värde och avkastning kan såväl öka som minska och investerare kan förlora hela det investerade kapitalet. Historisk
avkastning är inte någon garanti för framtida resultat.
Strukturerade Produkter/Garantiprodukter: Emittentrisk: Såväl det eventuella kapitalskyddet som avkastningsmöjligheten är beroende av
emittentens finansiella förmåga att fullgöra sina förpliktelser på förfallodagen. Om emittenten skulle hamna på obestånd riskerar investeraren
att förlora hela sin investering oavsett hur den underliggande exponeringen har utvecklats. Emittentens kreditvärdighet kan förändras i såväl
positiv som negativ riktning.
Förtida avveckling: Kapitalskyddet i obligationerna gäller endast på den ordinarie förfallodagen. Emittenten kan i vissa begränsade situationer
lösa in obligationerna i förtid och det förtida inlösenbeloppet kan då vara såväl högre som lägre än det ursprungligen investerade beloppet.
Om investeraren väljer att sälja obligationerna före förfallodagen sker detta till rådande marknadspris vilket kan vara såväl lägre som högre än
det ursprungligen investerade beloppet. Under onormala marknadsförhållanden kan andrahandsmarknaden vara mycket illikvid, vilket kan
leda till att investeraren inte kan sälja sin obligationen alls.
Exponeringsrisk: Utvecklingen för den underliggande exponeringen är avgörande för beräkningen av avkastningen på placeringen. Hur
den underliggande exponeringen kommer att utvecklas är beroende av en mängd faktorer och innefattar risker såsom aktiekursrisker,
kreditrisker, ränterisker, råvaruprisrisker och/eller politiska risker. En investering i strukturerade produkter kan ge en annan avkastning än en
direktinvestering i den underliggande exponeringen.
För mer information om risker med olika finansiella instrument hänvisas till Bolagets hemsida, www.exceed.se
Du är själv ansvarig för dina investeringsbeslut och det är därför viktigt att du noga tar del av den information som framgår av
förköpsinformation/broschyr/fondfaktablad eller motsvarande handling samt information om de avgifter, skattekonsekvenser och risker som
en viss transaktion medför.
Din rådgivare hos Exceed Capital kan erbjuda dig individuellt anpassad rådgivning inför dina investeringsbeslut.
