EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 2.6.2014
COM(2014) 416 final
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Litauens nationella reformprogram 2014,
med avgivande av rådets yttrande om Litauens konvergensprogram 2014
{SWD(2014) 416 final}
SV
SV
Rekommendation till
RÅDETS REKOMMENDATION
om Litauens nationella reformprogram 2014,
med avgivande av rådets yttrande om Litauens konvergensprogram 2014
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2
och 148.4,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av
övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den
ekonomiska politiken1, särskilt artikel 9.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation2,
med beaktande av Europaparlamentets resolutioner3,
med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,
med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande,
med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande,
med beaktande av yttrandet från kommittén för socialt skydd,
med beaktande av yttrandet från kommittén för ekonomisk politik, och
av följande skäl:
(1)
Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi
för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av
den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder
behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU.
(2)
Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av kommissionens förslag en
rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens
ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för
medlemsstaternas sysselsättningspolitik, vilka tillsammans utgör de integrerade
riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin
nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.
(3)
Den 29 juni 2012 beslutade stats- och regeringscheferna om en tillväxt- och
sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EUnivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska
åtgärder. De beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och
1
2
3
SV
EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.
COM(2014) 416 final.
P7_TA(2014)0128 och P7_TA(2014)0129.
2
SV
uttryckte i synnerhet sitt fulla åtagande att uppnå målen i Europa 2020-strategin och
genomföra de landsspecifika rekommendationerna.
(4)
Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation om Litauens nationella
reformprogram 2013 och avgav ett yttrande om Litauens uppdaterade
konvergensprogram för 2012–2016.
(5)
Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten4, som
markerar inledningen av 2014 års europeiska planeringstermin för samordning av
den ekonomiska politiken. Samma dag antog kommissionen, på grundval av
förordning (EU) nr 1176/2011, rapporten om varningsmekanismen5, i vilken Litauen
inte identifierades som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en
fördjupad granskning.
(6)
Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa
finansiell stabilitet, budgetkonsolidering och åtgärder för att främja tillväxt.
Europeiska rådet betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtvänlig
budgetkonsolidering, återställa en normal utlåning till ekonomin, främja tillväxt och
konkurrenskraft, bekämpa arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt
modernisera den offentliga förvaltningen.
(7)
Den 1 april 2014 lade Litauen fram sitt nationella reformprogram 2014 och den 22
april 2014 sitt konvergensprogram 2014. I syfte att beakta deras inbördes samband
har de båda programmen bedömts samtidigt.
(8)
Målet med den budgetstrategi som anges i konvergensprogrammet 2014 är att uppnå
det medelfristiga budgetmålet 2015 och att uppnå ett strukturellt överskott på 0,9 %
av BNP vid programmets slut 2017. I programmet bekräftas det tidigare
medelfristiga budgetmålet på -1 % av BNP, vilket speglar kraven i stabilitets- och
tillväxtpakten. Baserat på den (omräknade) strukturella budgetbalansen uppgår det
årliga framsteget mot det medelfristiga budgetmålet till minst 0,5 % av BNP 2014
och 2015. Samtidigt finns det en risk för avvikelse från utgiftsriktmärket 2015. Totalt
sett är anpassningsbanan till det medelfristiga budgetmålet i stort sett i linje med
kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Programmet visar att skulden minskar
betydligt under programperioden till omkring 35 % 2017. Det makroekonomiska
scenario som ligger till grund för budgetprognoserna i programmet är i stort sett
rimligt. Samtidigt har ännu inte några konsolideringsåtgärder för åren 2015–2017
specificerats. Enligt kommissionens vårprognos 2014 förväntas den strukturella
anpassningen 2014 och 2015 uppgå till 0,2 respektive 0,6 % av BNP, och därmed för
2014 ligga 0,3 % av BNP under den nödvändiga åtstramningen på 0,5 % av BNP.
Dessutom finns det en risk för en betydande avvikelse från utgiftsriktmärket 2014,
och en ytterligare än mer begränsad avvikelse 2015. Baserat på en bedömning av
programmet och kommissionens prognos enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser
rådet att det finns risk för en betydande avvikelse från anpassningsbanan mot det
medelfristiga budgetmålet från och med 2014.
(9)
Den relativa betydelsen av skatter som anses vara mindre tillväxthämmande, som
fastighets- och miljöskatter, är fortsatt låg. Skatteintäkterna kommer till stor del från
indirekta skatter och skatt på arbete medan den andel som miljöskatter står för är
fortsatt låg. Ökade intäkter från mer tillväxtvänliga skatter skulle kunna användas för
att minska skattetrycket på låginkomsttagare, i synnerhet lågutbildade arbetstagare.
4
5
SV
COM(2013) 800 final.
COM(2013) 790 final.
3
SV
En delöversyn av skattesystemet gjordes i början av 2013 och regeringen beslutade
att anpassa kapitalskatten, höja tröskeln för inkomstskatt och höja punktskatterna på
tobak och alkohol. Totalt sett kommer dock dessa åtgärder att påverka inkomsterna
negativt. Det är därför även i fortsättningen viktigt med ytterligare steg för att
förbättra de offentliga finansernas hållbarhet och för att förstärka intäktssidan. Inga
större åtgärder har vidtagits angående miljöbeskattning sedan 2013 års landspecifika
rekommendation. Endast begränsade framsteg har gjorts med att stärka det
finanspolitiska ramverket, eftersom utgiftstaken är otillräckligt bindande och
förändringar i lagstiftningen ännu inte har godkänts. Litauen står även
fortsättningsvis inför utmaningar när det gäller skattedisciplinen, framför allt vid
bekämpningen av momsbedrägerier, bland annat genom en förstärkt riskhantering.
2013–14 års handlingsplan för skattedisciplin är under genomförande och de första
uppskattningarna tyder på vissa positiva effekter. Ett antal åtgärder vidtogs 2013 för
att förbättra skattedisciplinen när det gäller moms och punktskatter. En ny riktad
strategi har initierats för 2014–2015.
SV
(10)
En ogynnsam demografisk utveckling väcker tvivel på Litauens långsiktiga
finanspolitiska hållbarhet. Utgifterna för pensioner väntas öka betydligt och beräknas
uppgå till nästan dubbla EU-genomsnittet om 50 år. Den gradvisa ökningen av den
lagstadgade pensionsåldern som inleddes 2012 är inte tillräcklig för att hålla jämna
steg med arbetskraftens minskning och den ökade förväntade livslängden. Den
kraftiga ökningen av fattigdom och allvarliga materiella brister bland äldre
medborgare visar dessutom på problem med att få pensionerna att räcka till. Litauen
har gjort viktiga men isolerade steg i rätt riktning och betydligt större förändringar
behövs för att genomföra en övergripande reform. Reformen av den andra
pensionspelaren är fullbordad, men varken tjänstepensioner eller frivilligt
pensionssparande används i större utsträckning. Vid sidan om höjningen av den
lagstadgade pensionsåldern är åtgärder som säkerställer äldre arbetstagares
anställbarhet och en arbetsmiljö som underlättar för äldre arbetstagare också
nödvändiga.
(11)
Den totala arbetslösheten har sjunkit men den strukturella arbetslösheten är fortsatt
hög, vilket tyder på ett kompetensglapp, särskilt för lågutbildade.
Ungdomsarbetslösheten och andelen ungdomar som inte varken arbetar eller studerar
minskar, men är fortsatt höga. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken brister fortfarande
i omfattning och behöver bli effektivare samtidigt som man måste se till att
åtgärderan sätts in i rätt tid. Bristen på utbildad arbetskraft beräknas bli ännu större i
framtiden. För att öka ungdomars anställbarhet är det viktigt att förbättra
yrkesutbildningens och den högre utbildningens relevans för arbetsmarknaden samt
höja kvaliteten i system för lärlingskap och lärande på arbetsplatsen, i samarbete med
den privata sektorn, däribland små och medelstora företag. Ökningen av deltagandet i
program för livslångt lärande är otillräcklig. En övergripande översyn av
arbetslagstiftningen i samarbete med arbetsmarknadens parter behövs för att finna
sätt att lätta de administrativa bördorna för arbetsgivare. I första hand är det
nödvändigt att kartlägga och undanröja onödiga restriktioner som påverkar flexibla
avtal, uppsägningsregler och arbetstidssystem.
(12)
Trots förbättringar på senaste tiden fortsätter fattigdomen i arbetsför ålder att ligga
över EU-genomsnittet. Höjningar av minimimånadslönen och tröskeln för att betala
skatt har bidragit till att motverka fattigdomen. Fattigdom och allvarliga materiella
brister bland äldre medborgare har dock ökat kraftigt under senare år. Ett pilotprojekt
med en reform av de kontanta socialbidragen under 2012–2013 resulterade i ett lägre
4
SV
antal bidragstagare och minskade utgifter för kontanta socialbidrag. Under 2014
utsträcktes pilotprojektet till samtliga kommuner. Det finns ett behov av att
säkerställa övervakning och utvärdering när det gäller reformens effekter på de mest
behövande. Långtidsarbetslösa bidragstagare omfattas inte i tillräcklig utsträckning
av aktiveringsåtgärder. Dessutom är dessa åtgärder fortfarande inriktade på att
tillhandahålla offentliga arbeten och erbjuder därmed inkomststöd, men ökar inte
bidragstagarnas anställbarhet. Reformens effekter på låginkomsttagare behöver
utvärderas. Litauen har antagit en handlingsplan för att öka den sociala integrationen
under perioden 2014–2020. Det finns dock fortfarande ett behov att fastställa
huvudsakliga målgrupper, budget och konkreta åtgärder, specificera hur målen ska
uppnås och hur de olika departementen, lokalförvaltningarna och aktörerna i det
civila samhället ska samarbeta i genomförandet av handlingsplanen.
SV
(13)
Sedan 2010 genomför regeringen en långtgående reform av de statligt ägda
företagen. De slutliga rättsakterna godkändes i december 2013 och ändrar riktlinjerna
om insyn så att alla statligt ägda företag blir skyldiga att tillhandahålla separata
redovisningar av kommersiell och icke-kommersiell verksamhet i sina årsrapporter
från och med 2014. En första rapport som beskriver denna uppdelning planeras till
augusti 2014. Den bör medge en mer detaljerad bedömning av framgången med
denna ändring. Antalet oberoende styrelseledamöter i statligt ägda företag är dock
fortfarande litet, delvis beroende på de rättsliga restriktioner som gäller för statliga
och kommunala företag. Förslag finns om rättsliga ändringar som skulle göra det
möjligt att utnämna oberoende ledamöter till styrelserna i alla statligt ägda företag.
Effekterna av uppdelningen mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet
och professionaliseringen av styrelserna behöver utvärderas när de väl genomförts
fullt ut.
(14)
El- och gasförbindelserna med grannmedlemsstaterna är fortsatt underutvecklade,
vilket resulterar i begränsad konkurrens och höga priser. Konkurrensen på de
inhemska marknaderna har ökat genom liberaliseringen av gas- och elmarknaderna,
men än så länge har kunderna inte utnyttjat sin rätt att byta leverantörer. Även om
regeringen har gjort sammankopplingar av energinät till en prioritet så har dessa
ännu inte slutförts. En viktig gasledning har beställts och LNG-terminalen i Klaipeda
förväntas sättas i drift i december 2014. Vissa framsteg har gjorts när det gäller
sammankopplingen av det litauiska energinätet med EU:s energimarknad.
Energieffektiviteten behöver också förbättras. Litauen har gjort vissa framsteg när
det gäller byggnaders energieffektivitet, bland annat med avseende på investeringar
inom ramen för holdingfonden Jessica. Under 2013 vidtogs lagstiftningsåtgärder för
att påskynda holdingfondens absorption. I början av 2014 hade vissa projekt slutförts
och de inledande ansökningarna ökat betydligt. De rättsliga förändringarna innebär
att värmesubventioner reduceras om de boende inte accepterar en renovering, och
avlägsnar därmed negativa incitament för renoveringar.
(15)
Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen genomfört en
omfattande analys av Litauens ekonomiska politik. Den har bedömt
konvergensprogrammet och det nationella reformprogrammet. Kommissionen har
beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den
socioekonomiska politiken i Litauen utan även i vilken utsträckning EU:s regler och
riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande
ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med
beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom
ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–6.
5
SV
(16)
Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat Litauens konvergensprogram
och dess yttrande6 återspeglas särskilt i rekommendation 1.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Litauen att vidta följande åtgärder under perioden
2014–2015:
1.
Förstärka budgetåtgärderna för 2014 mot bakgrund av att utgifterna ökat över
riktmärket och att gapet på 0,3 % av BNP växer i fråga om strukturåtgärder baserade
på kommissionens vårprognos 2014, vilket visar på att det finns en risk för en
betydlig avvikelse från kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Förstärka
budgetstrategin under 2015 för att säkerställa den nödvändiga anpassningen på 0,5 %
av BNP mot det medelfristiga budgetmålet. Därefter se till att det medelfristiga
budgetmålet verkligen uppnås. Komplettera budgetstrategin med ett ytterligare
förstärkt finanspolitiskt ramverk, framför allt genom att säkerställa bindande
utgiftstak när den medelfristiga budgetramen fastställs. Dessutom se över
skattesystemet och överväga att höja de skatter som är minst skadliga för tillväxt,
såsom återkommande fastighetsskatter och miljöskatter, och samtidigt fortsätta att
förbättra skattedisciplinen.
2.
Anta och genomföra lagstiftning om en genomgripande pensionsreform. Särskilt
genom att anpassa den lagstadgade pensionsåldern till den förväntade livslängden,
begränsa möjligheterna till förtida pensionering, fastställa tydliga regler för
indexering av pensioner och främja användning av tilläggspensioner. Underbygga
pensionsreformen med åtgärder som ökar anställbarheten för äldre arbetstagare.
3.
På ett bättre sätt rikta de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot lågutbildade och
långtidsarbetslösa. Förbättra arbetslöshetsersättningens omfattning och tillräcklighet
och koppla den till aktivering. Motarbeta det ihållande kompetensglappet genom att
förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden och genom att främja livslångt
lärande. Prioritera att erbjuda lärlingsplatser av hög kvalitet och förstärka samarbetet
med den privata sektorn i syfte att öka ungdomars anställbarhet. I samråd med
arbetsmarknadens parter se över arbetslagstiftningens ändamålsenlighet, framför allt
när det gäller ramverket för arbetsavtal och arbetstidssystem.
4.
Se till att de mest behövande omfattas i tillräcklig utsträckning och fortsätta att stärka
kopplingen mellan kontanta socialbidrag och aktiveringsåtgärder.
5.
Slutföra genomförandet av reformen av de statligt ägda företagen enligt planen,
framför allt genom att finalisera uppdelningen mellan kommersiell och ickekommersiell verksamhet, ytterligare professionalisera styrelserna och noggrant
övervaka efterlevnaden av reformens krav.
6.
Intensifiera åtgärder för energieffektivisering av byggnader, bland annat genom ett
snabbt
genomförande
av
holdingfonden.
Fortsätta
utvecklingen
av
gränsöverskridande förbindelser för el och gas med grannmedlemsstaterna i syfte att
diversifiera energiförsörjningen och främja konkurrensen genom en förbättrad
integration av de baltiska energimarknaderna.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
6
SV
I enlighet med artikel 9.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.
6
SV
