Nr 2
- juni 2016
Årgång 41
2
Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb
blir du enklast genom att betala in
250 kronor till plusgirokonto: 4 77 03 - 4.
ungdom till och med 19 år: 100 kronor
familj: 350 kronor
skola/bibliotek/institution: 500 kronor*
Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)!
Som medlem får du:
- tillgång till klubbens bibliotek
- gå på 3 - 4 populärvetenskapliga föredrag per termin
- gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke
- komma med på “star parties” på olika ställen i landet
- rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och Svensk
Amatörastronomisk Förening (SAAF)
Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet gäller ett år från det datum du
betalar!
Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar grundavgift
till GAK )
Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- )
Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år.
Hemsida: www.astro.su.se/sas
Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 160:- (ordinarie avgift 220:- )
Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger
”mängdrabatt”.
Hemsida: www.saaf.se
* Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information!
E-postadresser: [email protected]
Bidrag till denna tidskrift kan sändas till [email protected]
Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst!
Du kan också läsa AURORA via hemsidan.
- Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan.
- På Aurorasidan hittar du texten:
”Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna länk””(kräver
- Klicka på länken. I år (2016) skall du ange medlem och lösenordet st10iii
Nästa nummer beräknas utkomma i början av september.
MANUSSTOPP: 1 augusti 2016
Omslagsbilden:
Foto: Jan Högberg. Se sidan 3.
3
GAK:s STYRELSE:
Lennart Noring
Claes-Göran Carlsson
Jan Persson
Jan-Gunnar Tingsell
Göran Kajler
Anders Winnberg
(ordf.)
(vice ordf.)
(kassör)
(sekr.)
(obs.-förv.)
(hedersledamot)
Christiian Vestergaard
Ingemar Ewaldz
Christer Brattås
Sven-Göran Lätt
Conny Jonsson
Johan Linnér
(ledamot)
(ledamot)
(ledamot)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
E-POSTADRESSER:
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
[email protected]
VISNINGSSCHEMA
Det är inga föredrag under sommarmånaderna och inte heller några visningar i klubbobservatoriet. Om det inte händer något oväntat. I så fall annonserar vi det på hemsidan.
Planerade söndagsföreläsningar är 11/9, 9/10 och ytterligare en i november--december.
BILDEN PÅ FÖRSTA SIDAN
Följer Norrskenssidan på FB lite halvt aktivt och har också koll på några andra sidor. På
kvällen gick jag ut på altanen och såg att det rörde sig på himlen. Tog som vanligt några
testbilder på norrskenet som kl 20 var ganska starkt med tanke på att månen lyste klart.
Gick ut med jämna mellanrum och kollade. Vid 21-tiden brakade det löst ordentligt max 510 minuter och det var då detta kort togs. Hade först kameran med 14 mm på stativet men
då norrskenet var så starkt och utbrett bytte jag till min andra kamera med 10 mm.
Fotot är taget från tomten/altanen i Granlo, Sundsvall. Jag har 2 km till centrum så normalt
sett är det för ljust här hemma för några bra foton. Man kan bara ana hur starkt norrskenet
varit om man varit ute i mörka skogen och ingen måne.
Bilden tog jag på söndagskvällen den 20:e december 2015.
Bilddata: Pentax K-5 IIs, Samyang 10 mm, f2,8 tid 5sek ISO 1600
FOTO: Jan Högberg
4
ATT LÄRA KÄNNA EN STJÄRNA
Artikeln i förra numret av Aurora fick fel författarnamn. Vi beklagar misstaget och
återger den igen med rätt författare:
Sofia Wallström
En forskare hittade en ny stjärna. Inte helt ny, den
hade redan fått ett namn som härstammar från
dess koordinater på himlen: IRAS 17163-3907.
Men vad han hade upptäckt var att stjärnan är
mer intressant än dess namn antyder. Stjärnan
hade två tjocka stoftringar kring sig och verkade
vara en gul hyperjätte, en mycket stor och
sällsynt stjärna. Han gav stjärnan ett nytt, lite mer
unikt namn, ”Fried Egg nebula”, den stekta-äggnebulosan. För om man färgar den inre
stoftringen gul och den yttre vit, så ser det ut
ungefär som ett ägg. För enkelhetens skull kallar
jag denna stjärna för Ägget.
Bild 1: Stoftringar runt Ägget
Ägget har som sagt stora mängder stoft runt sig (Bild 1) och borde därför också ha stora
mängder gas, eftersom stora stjärnor ger ifrån sig gas och en del av ämnena i gasen bildar
stoft. Genom att observera molekyler i gasen kan vi få reda på hur mycket och hur snabbt
stjärnan ger ifrån sig materia. Molekyler avger radiostrålning vid en känd frekvens, och
genom dopplereffekten förändras den frekvensen beroende på molekylens hastighet. En av
de vanligaste molekylerna i rymden är kolmonoxid, CO, så vi använde teleskopet APEX för
att få ett CO spektrum av Ägget (Bild 2).
(forts. nästa sida)
ARBETSDAGAR VID LAHALLSOBSERVATORIET
18:e & 19:e juni samt den 17:e & 18:e september
Dags att fortsätta upprustningen och underhållet av vårt klubbobservatorium. Behovet
är stort och alla bidrag är välkomna. Ett utmärkt tillfälle att bekanta sig med
observatoriet men även ett bra tillfälle att träffas och umgås. Det finns uppgifter för alla
och både för bra och dåligt väder. Vi är igång vid 9:30 båda dagarna och håller på till
18:00. Även kortare besök är välkommet. Hör gärna av dig i förväg till undertecknad,
så kan vi planera bättre. Eventuellt kan ytterligare information läggas ut på hemsidan så
håll koll på den. (www.goteborgsastronomiskaklubb.se)
Ta gärna med termos och fikabröd. Gemensam fika vid 11:00 samt 15:00 för lite "tjöta".
Välkomna! Göran Kajler, föreståndare tel: 070-28 20 652
5
Bild 2: APEX CO spektrum av Ägget
I spektrumet i Bild 2 är strålningen mellan -50 och 0 km/s inte associerad med Ägget,
utan kommer från molekylära moln i galaxen. Strålningen mellan +50 och +100 km/s
kommer från stjärnan och visar två toppar vid +60 och +70 km/s. Det betyder att många
molekyler har de hastigheterna och tyder på att stjärnans hastighet ligger i mitten, vid +65
km/s, om den har kastat ut gas symmetriskt, vilket stjärnor brukar göra. Gasen har då en
hastighet av 5 km/s iväg från Ägget.
Problemet är att vi har andra spektra, i synligt ljus, där atomlinjer från stjärnans yta
visar att den ligger på en hastighet av +20 km/s. Antingen har all gas kastats ut åt ett håll
från Ägget, eller så gömmer sig strålning från stjärnan mellan -50 och 0 km/s, där den döljs
av den starka strålningen från molekylära moln. Det är också möjligt att strålningen från
stjärnans yta ger fel hastighet, till exempel om stjärnans yta pulserar. Men inget alternativ
verkar särskilt rimligt, så det enda vi kan göra är fler observationer.
Superteleskopet ALMA ger oss inte bara ett känsligt spektrum (Bild 3) men också en
bild av området runt stjärnan och precis var strålningen kommer ifrån (Bild 4).
6
Bild 3: ALMA CO spektrum av Ägget.
ALMA spektrumet i Bild 3 visar strålningen vi sett förut, från de molekylära molnen
och från stjärnan, men det visar också en svag strålningsplatå som sträcker sig från -100 till
+140 km/s, symmetriskt runt Äggets position vid +20 km/s. Här är äntligen den förväntade
strålningen från stjärnan, som visar att den kastar av sig material i en ryslig fart: 120 km/s
åt alla håll. Men, vad är då strålningen vid +65 km/s?
Bild 4: ALMA bild av strålningens position
7
Bilden från ALMA (Bild 4) visar var strålningen kommer ifrån relativt Ägget, som
befinner sig i mitten. Den starkaste strålningen i bilden (rosa) motsvarar strålningen mellan
+50 och +100 km/s, och den sträcker sig från stjärnan ut till en svag ring. Den har ingen
motsvarighet på andra sidan, och verkar därför vara gas som kastats ut från stjärnan åt bara
ett håll. Detta är mycket ovanligt, och kan tyda på att det här egentligen är ett
dubbelstjärnesystem. Interaktionen mellan två stjärnor kanske skulle kunna få Ägget att
kasta av sig en massa gas åt ett håll. Men, hur förklarar vi då de fina symmetriska
stoftringarna? De borde också bli påverkade på ett liknande, asymmetriskt sätt.
Uppenbarligen har vi fortfarande en lång väg kvar till att lära känna Ägget. Nya
observationer medför några svar och många frågor. Men det är så det ska vara i
forskningen. Om vi visste allt skulle vi inte ha någonting att göra, och jag vill fortsätta
utforska stjärnorna. ♦
NY ORDFÖRANDE I GAK
“Hejsan alla GAK-medlemmar!
Jag heter Lennart Noring och är
nyvald ordförande för klubben.
Numera pensionär men har
arbetat i många år med mobil
telekommunikation. Mitt
intresse för rymdfenomen
väcktes på 80-talet när jag
funktionstestade VIKING,
Sveriges första satellit. Nu
har jag en ide om att vårt
observatorium i Lahall kan bli
mer tillgängligt för GAKmedlemmar.”♦
8
TVÅ ASTROFOTON FRÅN LARS-ERIK ANDRÉASSON
1.
Den totala månförmörkelsen i september 2015 var speciell därför att fullmånen
samtidigt befann sig närmast jorden i sin elliptiska bana (supermåne). Totalförmörkelse
av en supermåne är sällsynt och före årets händelse har detta inträffat endast 5 gånger
sedan år 1900. Förra förmörkelsen skedde 1982 och nästa inträffar inte förrän 2033.
Plats och tid: Grötö 2015-09-28, kl. 03.42 (total) samt 1 timme före och efter.
Foto: William Optics Zenitstar II, Canon EOS 400D, ISO 800, 1 s (total) samt 1/2000
resp. 1/500 s (sidobilder)
9
2.
Fyra planeter. Under slutet av oktober inträffade en konjunktion på morgonhimlen med
planeterna Venus, Jupiter och Mars inblandade. Den 21 oktober befann sig planeterna
på en nästan rät linje med den starkast lysande Venus (mag. -4.4) och ljussvaga Mars
(1.7) flankerande Jupiter (-1.8). Himlen var delvis täckt av lätta moln som spred ljuset
från planeterna en aning. Nere vid horisonten och ljusen från Göteborg i öster syns
dessutom Merkurius (mag. -0.8) strax ovanför en tät molnbank.
Plats och tid: Grötö 2015-10-21, kl. 05.40.
Foto: Lars-Erik Andreasson, Grötö
Kamera: Tamron 18-270 (30 mm/4), Canon EOS 400D, ISO 800, 2 s. ♦
10
Vi återger här ett inlägg med Göteborgsanknytning infört i Cassiopeja-bloggen 2010
författat av Ulf R Johansson
Axel Corlin och novaupptäckten 1918
Då och då kommer jag att återge lite längre dokument här på W-bloggen, ur egen fatabur
och andras. I förrförra bloggen kunde jag ju citera från Hemmets Journal 1935, ett nummer
i vilket Knut Lundmark skrev om Axel Corlins novaupptäckt 1918. Christian Vestergaard
noterar att samme Lundmark i sitt lilla trevliga tvåbandsverk Astronomiska Upptäckter del
II från 1951 sid 121 – 124 har följande att rapportera.
Det är ett intressant dokument, som i sin tur citerar en originalartikel av Axel Corlin från
1919:
En av dem som skulle få mera utbyte av en i ungdomen förvärvad god stjärnkunskap var
numera lektorn Axel Corlin. Sedan han hade legat i Uppsala ett läsår vistades han hemma i
Göteborg. Det var den 8 juni 1918. De ljusa nätterna hade alltså börjat. De var följaktligen
inte många stjärnor, som syntes på himlen. Klockan var cirka tio på kvällen, och kandidat
Corlins mor bad honom stänga igen en balkongdörr. Som den snälle son han var, gjorde han
detta. och tittade samtidigt för säkerhets skull på himlen. Han såg då en ljusstark stjärna. Vi
låta så Axel Corlin själv berätta om de förstaintrycken och citera från hans uppsats i Arkiv
för Matematik, Astronomi och Fysik, Bd 14 Nr 15, Uppsala 1919, följande:
Nova Aquilae 3 var redan då af 1:a storleken, och torde svårligen kunnat undgå att blifva
observerad af någon, som är något hemma på stjärnhimlen och under denna kväll
betraktande densamma. En temporär stjärna af 1:a storleken är emellertid ett så ytterst
sällan inträffande fenomen, att man till en början är föga böjd för att antaga förekomsten
af en sådan, helst som vi relativt nyligen haft en större temporär stjärna – Nova Persei 2,
1910. Författarens första tanke vid åsynen af den nya stjärnan var, att han gjort sig skyldig
till en öfverskattning af någon känd men för tillfället glömd stjärnas ljusstyrka. En
jämförelse med Altair och några andra stjärnor skingrade dock alla tvifvel i detta afseende,
i det upprepade skattningar gåfvo till resultat, att Nova Aquilae 3 vid tillfället var ungefär
0.2 storleksklass ljussvagare än Altair, af alltså + 1,0 magnitudo i ljusstyrka (Harvardskalan). Navigationsskolan med kupolen på taket.
Då den nya stjärnan likväl förblef oförändrad på samma plats, kunde några tvifvel om
sakens natur i längden icke hålla sig, och författaren beslöt att, ehuru midt i natten, ringa
till Göteborgs Navigationsskola för att begära att få låna en astronomisk kikare, som
därstädes skulle befinna sig, till att närmare bestämma läget af stjärnan. Detta tilläts tack
vare tillmötesgående från skolans vaktmästare, och författaren skyndade dit.
Corlin ville gärna förvissa sig om att det faktiskt var fråga om en förut ej känd stjärna. Han
rusade därför till Navigationsskolan, svettig, ivrig, upprörd. Han fick liv i vaktmästaren och
kom så småningom in i skolans astronomiska kupol. Det visade sig att den lilla kikaren inte
var i ordning, ty den hade ej använts på länge, men efter ett intensivt arbete fick han dock
instrumentet i stånd och kunde övertyga sig om att det verkligen rörde sig om en ”ny”
stjärna.
11
Emellertid ville han ha ytterligare bekräftelse och ringde därför till Uppsala Observatorium,
där författaren, som då tjänstgjorde som amanuens, blev väckt vid fyratiden på morgonen. I
och för sig hade jag fullt förtroende för Axel Corlins stjärnkunskap, men jag hade alldeles
nyss släppts ut från Akademiska Sjukhuset där jag blivit opererad för en appendicit och
kände mig inte särskild pigg. Jag tackar nu Gud att jag övervann min motvilja att stiga upp
så tidigt denna morgon och att jag förmådde kravla mig ut till en av instrumenten och få
bekräfta att Nova Aquilae inte bara var ett nytt objekt, utan att det med all säkerhet måste
röra sig om en faktisk ”ny” (ej
förut sedd) stjärna.
När det gäller en nova av detta
slag sker uppflammandet i
allmänhet synnerligen raskt, och
det kan bli många som upptäcka
en så ljusstark stjärna. Men Corlin
var i alla fall en av de första.
Dessutom var det en bragd att på
vår nordiska, ljusa stjärnhimmel
kunna upptäcka ett nytt objekt så
långt fram på sommaren. Vid
detta tillfälle fanns det inte alls
några stjärnor att jämföra med,
vilket givetvis försvårade
upptäckten.
Allmänt beundrades också den
unge studentens lyckliga
upptäckt. Men det fanns även
några som tyckte att det skulle
varit bättre, om de själva gjorde
upptäckten och inte herr Corlin.
Visserligen hade dessa människor
inte alls något egentlig kunskap i
astronomi och inte hade de heller
sökt efter stjärnan, men de tyckte
i alla fall att det borde ha blivit de
som förunnats upptäckten, och i
varje fall inte Corlin.
En ung student Corlin vid skolans tub.
Särskild påstridig var en herre i Göteborg som även företedde ett slags konstruerat ”alibi”.
Det var visserligen inte lätt att smula sönder detta, men det lyckades ändå. ♦
12
En bild av månförmörkelsen tagen med Lahallsobservatoriets nya kameraadapter.
Nikon D90. Exp. 13 sek ISO 160. Den är något behandlad i LR6.
Foto: Sven-Göran Lätt
