Populärvetenskaplig sammanfattning
Pulmonell arteriell hypertension (PAH) och kronisk tromboembolisk pulmonell hypertension
(CTEPH) är två sjukdomar som utmärks av förträngningar och högt motstånd för blodflödet i
lungartärerna. Lungartärerna är de kärl som går från höger kammare, ett av hjärtats fyra rum,
till lungorna för att syresätta blodet. Följden av det höga motståndet blir en blodtrycksökning i
lungartärerna som fortplantas till hjärtats högra kammare. Denna tryckökning blir en
påfrestning för höger kammare som tvingas pumpa blodet mot högre motstånd. Konsekvensen
blir en överbelastning som gör att höger kammare förändras vilket ger en försämring av
hjärtats funktion, så kallad hjärtsvikt. Detta får ödesdigra konsekvenser och leder ofta till en
snabb död om inte behandling sätts in.
För att förhindra utvecklingen av hjärtsvikt kan behandling erbjudas till patienter som lider av
PAH och CTEPH. Den mest effektiva behandlingen är med kirurgiska ingrepp. Vid PAH
utgörs detta av lungtransplantation där man byter ut båda lungorna mot nya friska lungor med
bra blodflöde. Vid CTEPH utförs en operation där man rensar blodkärlen från förträngningar
så att blodflödet ska flyta på utan större motstånd. Vid lyckade operationer leder dessa
ingrepp till en minskning av motståndet i lungartärerna och således en avlastning av höger
kammare.
När höger kammare belastas vid CTEPH och PAH sker bland annat förändringar i hjärtats
inneboende elektriska system, vars funktion är att aktivera hjärtcellerna för att hjärtat ska
pumpa blod. Detta visar sig bland annat genom en ökning av en parameter som kallas QRSduration, som är ett mått på hur lång tid det tar för hjärtats kammare att aktiveras och dra ihop
sig för att pumpa ut blodet. Det har visat sig att när denna QRS-duration ökar, det vill säga
hjärtats kammare aktiveras långsammare, så försämras hjärtats pumpförmåga och sjukdomen
försämras.
Denna studie har utvärderat om ökningen av QRS-durationen som äger rum under
sjukdomsprocessen, kan gå tillbaka med hjälp av de kirurgiska behandlingarna. Detta har
gjorts genom att studera EKG, en undersökningsmetod av hjärtat som innehåller information
om hjärtats elektriska funktion. I dessa EKG:n har den aktuella parametern QRS-duration
undersökts. QRS-durationen har mätts både före och sex till tolv månader efter de kirurgiska
ingreppen. En jämförelse har sedan gjorts för att se om QRS-durationen minskar efter
operationerna. Dessutom har mätningar med ultraljud av hjärtat gjorts före och efter de
kirurgiska behandlingarna. Via ultraljud kan hjärtats struktur och pumpförmåga studeras. En
utvärdering av dessa ultraljudsmätningar har gjorts för att se hur höger kammares struktur och
pumpförmåga ändras efter dessa ingrepp.
Resultatet visar att kamrarnas aktiveringstid, QRS-durationen, hade minskat både sex och tolv
månader efter kirurgisk behandling. Vidare mätningar med ultraljud visar att ingreppen var
kopplade till en förbättring av höger kammares struktur och funktion.
Minskningen av aktiveringstiden, QRS durationen, visar att hjärtat har en förmåga till
återhämtning av elektriska förändringar. Vidare visar denna studie att QRS-durationen
minskade parallellt med en återhämtning av höger kammares struktur och funktion. Eventuellt
skulle därför QRS-durationen, som är ett lättillgängligt mått, kunna användas för att utvärdera
generell återhämtning av höger kammare vid medicinsk behandling av PAH och CTEPH.
Dessutom skulle detta mått kunna användas i forskningssammanhang som en del i att
utvärdera effekten av nya läkemedel.
