Dricksvattentäkter och enskilda avlopp
INFORMATION TILL GRÄVENTREPRENÖRER I VÄRMLAND
ENSKILDA DRICKSVATTENTÄKTER
HORISONTELLA SKYDDSAVSTÅND
Vattnets kvalitet är en mycket viktig fråga för de
många fastigheter för både permanentboende och
fritidsboende i Värmland som är helt beroende av
dricksvatten från en egen vattentäkt. Det finns sex
olika typer av vattentäkter: bergborrade brunnar,
filterbrunnar, rörspetsbrunnar, grävda brunnar, källor
och ytvattentäkter.
Med horisontellt skyddsavstånd avses avståndet mellan avloppsanläggningen och en vattentäkt. Skyddsavståndets uppgift är att förhindra att mikrobiella
föroreningar sprids till vattentäkter. Huvudkravet för
horisontellt skyddsavstånd är att detta ska motsvara
grundvattnets transportsträcka under minst två till
tre månader.
För en- eller tvåfamiljsfastigheters eller jordbruksfastigheters husbehovsförbrukning behövs enligt miljöbalkens 11 kap. 11 § normalt inte något tillstånd för
att anordna en vattentäkt, men en kommun kan genom lokala hälsoskyddsföreskrifter ha infört tillståndplikt inom vissa områden.
Även om det vertikala skyddsavståndet uppnås kan
det periodvis förekomma att mikroorganismer och
andra föroreningar ändå når grundvattnet. En enskild
avloppsanläggning bör därför alltid placeras nedströms i grundvattenströmmen räknat från en vattentäkt. Som en tumregel för detta bör avloppet placeras
lägre i terrängen än vattentäkten.
Det viktigaste ändamålet med en enskild avloppsanläggning är att skydda vattentäkter i omgivningen
från att påverkas av avloppsvatten. För att förhindra
spridning av sjukdomsalstrande parasiter, bakterier
eller virus behövs skyddsavstånd till en vattentäkt
från utsläpp av avloppsvatten genom t.ex. infiltration
eller som säkerhet mot läckande ledningar.
VERTIKALT SKYDDSAVSTÅND
Grundvattennivån i närbelägna grävda brunnar bör
ligga högre än nivån på grundvattnet under avloppsanläggningen vid maximalt vattenuttag. Om vattentäkten utgörs av en bergborrad brunn är detta kriteriet inte tillämpligt eftersom nivån i brunnen är beroende av berggrundvattnet. Istället bör man se till att
nivån på grundvattnet i jordlagren invid den borrade
brunnen ligger högre.
För att den mikrobiella avdödningen ska bli tillfredställande ska avståndet mellan infiltrationsytan och
den högsta grundvattennivån inte understiga 1 meter. Det är viktigt att notera att det inte är avståndet
från markytan utan avståndet från infiltrationsytan till
grundvattnets yta som avses.
Det är grundvattennivån i jordlagren som avses och
inte nivån på berggrundens grundvattenmagasin där
man i en bergborrad brunn erhåller tillräcklig mängd
vatten för ett uttag. I en grävd brunn kan man se
grundvattnets yta. Grundvattenytans läge ändras
med årstiderna och vädret, dels beroende på läget i
terrängen, dels på beroende på jordarten.
September 2009
I Naturvårdsverkets faktablad 8147 finns rekommenderade skyddsavstånd för placeringen av en infiltration eller markbädd då geohydrologisk undersökning
saknas och då en sådan undersökning har utförts.
Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2006:7 om
små avlopp bör en geohydrologisk undersökning ingå
i underlaget till en ansökan tillstånd för anordnande
av en enskild avloppsanläggning om avloppsanläggningen placeras uppströms en dricksvattentäkt, om
den av annan orsak riskerar påverka en vattentäkt,
eller om annan osäkerhet råder om risken för föroreningspåverkan.
Enligt de allmänna råden bör slamavskiljare ha minst
20 m skyddsavstånd till vattentäkt. Täthetsprovade
ledningar enligt exempelvis Svenskt vattens branschstandarder bör ha ett skyddsavstånd på minst 10 m
till vattentäkt. Skyddsavstånd för icke täthetsprovade
ledningar bör vara minst 20 m.
Andra anordningar än slamavskiljare och ledningar
bör, om de är CE-märkta eller på annat sätt täthetsprovade, lokaliseras med minst 20 m skyddsavstånd
till vattentäkt. Om de inte är täthetsprovade bör de
placeras med motsvarande horisontella skyddsavstånd som en otät anordning.
MINIRENINGSVERK
Om det på grund av marklutning och markförutsättningarna inte går att uppnå tillräckliga skyddsavstånd
till näraliggande vattentäkter för anordnande av en
infiltration eller markbädd kan man istället välja att
inrätta ett minireningsverk.
Minireningsverk finns i många varianter och från
många tillverkare. Minireningsverk reducerar framförallt fosfor och organiskt material och i varierande
grad även kväve. Reningen av smittämnen är vanligen
mer osäker och utgående vatten bör därför genomgå
någon typ av efterbehandling, t.ex. polering i en liten
markbädd eller resorptionsdike. Alternativt kan utsläpp ske via en gammal infiltration eller markbädd.
Genom att använda täthetsprovade ledningar till och
från ett minireningsverk kan man rena och sedan leda
det renade avloppsvattnet förbi en nedströms liggande vattentäkt.
TORRTOALETT ELLER SLUTEN TANK
Bad- disk- och tvättvatten (BDT) innehåller mycket
lägre halter mikroorganismer än toalettavloppsvatten
och om ett BDT-avlopp kompletteras med en torrtoalett av något slag eller en sluten tank med ansluten
vattentoalett får man en lösning som uppfyller kraven
för hög skyddsnivå för hälsoskydd.
Torra toalettsystem innebär mindre risk ur smittskyddssynpunkt än vattenburna toalettsystem eftersom smittämnena koncentreras till en liten mängd
toalettavfall. Torra toaletter är dessutom också ofta
ett miljömässigt och ekonomiskt alternativ till en vattentoalett.
Genom att använda en tät sluten tank minskar risken
för förorening av närliggande vattentäkter betydligt.
Det finns numera ett antal leverantörer av extremt
snålspolade toaletter på marknaden. Toaletter som
behöver mindre än en liter vatten per spolning.
BERGVÄRMEANLÄGGNINGAR
För att minska risken för att en vattentäkt ska påverkas av bakterier och virus bör en avloppsanläggning
även placeras nedströms en energibrunn.
VATTENSKYDDSOMRÅDEN
För att skydda större dricksvattentäkter kan länsstyrelsen eller kommunen fastställa vattenskyddsområden runt sjöar eller grundvattenförekomster. Ett vattenskyddsområde avgränsas och delas in i olika
skyddszoner beroende på vattnets rinntid till platsen
för vattenuttaget. I ett vattenskyddsområde finns
skyddsföreskrifter och dessa kan innebära begränsningar eller högre krav på enskilda avlopp.
MER INFORMATION
Socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 2003:17 om
försiktighetsmått för dricksvatten
Socialstyrelsens handbok om dricksvatten från
enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar
Naturvårdsverkets faktablad 8147 Små avloppsanläggningar (SNV AR 1987:6)
Naturvårdsverkets allmänna råd NFS 2006:7 om
små avloppsanordningar för hushållsspillvatten
Naturvårdsverkets handbok 2008:3 om små
avloppsanläggningar
