Örebro universitet
Juristprogrammet
C-uppsats, 15 hp
VT 2008
Ideella föreningar – i princip orörda av ”juridikens
döda hand” – när blir de juridiska personer?
- En utredning om ideella föreningars rättskapacitet -
Författare: Oskar Z Augustsson
Handledare: Anders Lagerstedt
Sammanfattning
Sedan medeltiden har olika sammanslutningar verkat i vårt land. Tidigt fordrades
medlemskap i s.k. skrån, för att den enskilde skulle kunna bedriva näring eller hantverk i en
stad. Efter att skråväsendet avskaffats i mitten av 1800-talet, bildades andra föreningar för
tillvaratagandet av yrkesverksammas ekonomiska och politiska rätt. Vid ungefär samma tid
stiftades även föreningar för politiska, religiösa, sällskapliga och kulturella ändamål.
Nykterhetsrörelsen, för att ta ett exempel, bestod av många föreningar med flera hundra tusen
medlemmar. Även föreningar som bedrev näringsverksamhet i syfte att ge medlemmarna
avkastning fanns. Föreningar som inte bedrev ekonomisk verksamhet i syfte att gagna sina
medlemmar ekonomiskt, kom att kallas ideella föreningar. Till en början ansågs såväl
ekonomiska vinstdrivande föreningar, som ideella föreningar, vara rättskapabla, dvs. utgöra
rättssubjekt – självständiga juridiska personer – som kunde förvärva rättigheter och ikläda sig
skyldigheter. När det 1895 antogs en lag med innebörd att vissa ekonomiska föreningar skulle
registreras för att erhålla rättskapacitet, blev det osäkert om de icke-affärsverksamma ideella
föreningarna, som religiösa församlingar, överhuvudtaget kunde anses vara rättssubjekt.
Högsta domstolen utbildade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet en praxis, som gick
ut på att de ideella sammanslutningar som genom antagande av stadgar fått viss organisation,
tillerkändes rättsförmåga. Denna praxis gäller ännu, och har bekräftats genom senare
avgöranden. Från regeringshåll försökte man 1910 och 1911 få lagar om ideella föreningar
antagna, men några sådana antogs inte av riksdagen, och de ideella föreningarna har trots flera
lagstiftningsförslag, ännu i dessa dagar förblivit oreglerade i lag. Det stadgande som finns är
den bl.a. i regeringsformen stadfästa föreningsfrihetens princip - envars rätt att sammansluta
sig med andra till föreningar, och verka i sådana. Rätten får anses omfatta en skyldighet för
det allmänna att tillhandahålla juridiska former för dess utövande. Alla föreningar torde få
existera, förutom vissa av militär karaktär, som är förbjudna enligt brottsbalkens stadgande
om olovlig kårverksamhet. Ideella föreningar blir rättskapabla helt utan registrering.
I brist på lagstiftning har utgångspunkten kommit att bli att de ideella föreningarna är fria att
själva genom avtal (stadgar) utforma sina organisationsstrukturer. Stor försiktighet måste
iakttas vid analogiska slutsatser från lagen om ekonomiska föreningar. Det får anses vara på
detta sätt emedan föreningsväsendet är så diversifierat. Föreningarna är idag av de mest
skiftande slag och kan ha till syfte alltifrån att sammansluta folkets flertal till störtande det
rådande samhällsskicket, till att ta tillvara elevernas rättigheter på en specifik högstadieskola.
En förening kan som minst bestå av två personer, eftersom bestämmelser om högre antal
saknas, och två personer rent språkigt måste kunna förenas. Stadgarna för en förening måste
innehålla föreningens namn, syfte och beslutsgång, men något mer torde inte kunna krävas.
Saknar föreningen medlemsavgift, eller avgifterna är väldigt små, torde inte föräldrabalkens
regler om omyndiga hindra att personer som inte fyllt 18 år bildar rättskapabla föreningar.
Undantag härifrån måste dock göras för föreningar som avser idka näring.
Det kan inte krävas att en förening håller årsmöte varje år, eller överhuvudtaget har en
demokratisk struktur, även om detta är vanligast. En förening måste hursomhelst utgöra
samverkan vid mer än ett tillfälle. Så länge föreningen har stadgeenliga möjligheter att
förhålla sig rättsligt till utomstående, torde det inte heller kunna krävas att föreningen har
någon ständig ledning. Om en styrelse ska finnas, räcker det att den består av en person.
Styrelseledamöter behöver i brist på lagstadgande inte vara myndiga eller kunna rå över sin
egendom, om inte föreningen ämnar bedriva näringsverksamhet. Personer som tecknar en
förenings firma fungerar som fullmaktstagare, och kan i regel också vara omyndiga.
1
Innehållsförteckning
Sammanfattning
1
Innehållsförteckning
2
Förkortningar
4
1. Inledning
5
1.2. Bakgrund
5
1.2. Frågeställning
5
1.3. Syfte och disposition
5
1.4. Metod och material
6
1.5. Avgränsningar
6
2. De övergripande kraven för rättskapacitet
6
2.1. Om rättskapacitet i korthet
6
2.2. Föreningsfrihetens princip
7
2.3. De första föreningarna
7
2.4. Reglering tar form genom praxis
8
2.5. Lagstiftningsförsök och fast praxis
3. Specifika krav för rättskapacitet
3.1. Medlemmarna
3.1.1. Hur många personer krävs för att bilda en ideell förening?
3.1.2. Hur gamla måste de fysiska stiftande (föreningsbildande) medlemmarna vara?
3.2. Stadgarna
3.2.1. Måste en förening vara demokratiskt uppbyggd?
3.2.2. Vilka bestämmelser måste en ideell förenings stadgar innehålla?
3.3. Styrelsen
3.3.1. Hur många ledamöter måste en ideell förenings styrelse ha?
3.3.2. Hur gamla måste styrelseledamöterna och firmatecknarna vara?
4. Analys med slutsatser
4.1. De grundläggande föreningsrekvisiten
4.1.1. Ingress
4.1.2. Krävs stadgar?
4.1.2. Krävs en styrelse?
4.1.3. Sammanfattning
4.2. De specifika föreningsrekvisiten
4.2.1. Medlemmarna
4.2.1.1. Hur många personer krävs för att bilda en ideell förening?
4.2.1.2. Hur gamla måste de fysiska stiftande (föreningsbildande) medlemmarna vara?
4.2.1.3. Sammanfattning
4.2.2. Stadgarna
4.2.2.1. Grundläggande krav på en ideell förenings stadgar
10
15
15
15
16
19
19
20
24
24
25
26
26
26
27
27
31
31
31
31
32
34
34
34
2
4.2.2.2. Måste en förening vara demokratiskt uppbyggd?
4.2.2.3. Inverkar det på rättskapaciteten att föreningsnamnet är ”upptaget”?
4.2.2.4. Får föreningsändamålet vara lagstridigt?
4.2.2.5. Krävs bestämmelser om föreningens verksamhet?
4.2.2.6. Krävs bestämmelser om inträde, utträde och uteslutning, samt medlemsavgift?
4.2.2.7. Krävs bestämmelser om föreningens ekonomi?
4.2.2.8. Krävs bestämmelser om revisor?
4.2.2.9. Krävs bestämmelser om räkenskapsår (verksamhetsår)?
4.2.2.10. Krävs bestämmelser om kallelser och beslutsmässig majoritet m.m. vid stämma?
4.2.2.11. Krävs att säte anges?
4.2.2.12. Krävs bestämmelser om tillsättande av styrelse?
4.2.2.13. Krävs bestämmelser om firmatecknare?
4.2.2.14. Krävs bestämmelser om stadgeändring och upplösning?
4.2.2.15. Krävs att årsmöte hålls varje år?
4.2.2.16. Sammanfattning och slutsats
4.2.3. Styrelsen
4.2.3.1. Hur många ledamöter måste en ideell förenings styrelse ha?
4.2.3.2. Hur gamla måste styrelseledamöterna och firmatecknarna vara?
4.3. Tankar om en eventuell framtida reglering
5. Källförteckning
34
35
35
36
36
36
37
37
37
38
38
38
39
39
39
40
40
40
41
43
5.1. Rättsfall
43
5.2. Propositioner
44
5.3. Statens offentliga utredningar
44
5.4. Litteratur
45
5.5. Artiklar
45
5.6. Dokument upprättade av eller på uppdrag av myndigheter eller dylika instanser
46
5.7. Andra offentliga handlingar
47
5.8. Föreningsstadgar (i ordning efter föreningsnamn)
48
5.9. Övriga dokument upprättade inom föreningslivet (i ordning efter föreningsnamn)
49
5.10. E-brev
49
3
Förkortningar
ABL: Aktiebolagslag (2005:551)
AD: Arbetsdomstolen
Dir. : Direktiv
Europakonventionen: Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
FB: föräldrabalk (1949:381)
HBL: Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag
HD: Högsta domstolen
JO: Justitieombudsmannen
NJA: Nytt juridiskt arkiv I
Prop.: Proposition
RBD: Rättsfall från bostadsdomstolen
RF: Regeringsformen
RH: Rättsfall från hovrätterna
RK: Rättsfall från kammarrätterna
RSV: Riksskatteverket
RÅ: Regeringsrättens årsbok
SKV: Skatteverket
Trossamfundslagen: Lag (1998:1593) om trossamfund
4
1. Inledning
1.2. Bakgrund
De ideella föreningarna utgör sedan länge en essentiell del av samhällslivet, och en likaså
väsentlig del i många människors liv. Vi möter dem i form av politiska partier1,
fackföreningar, trossamfund, idrottsorganisationer och andra sammanslutningar för kulturella
och sällskapliga ändamål. Enligt en beräkning av SCB var år 2001 över sex miljoner svenskar
mellan 16 och 84 år medlem i minst en förening.2 En medlem i en ideell förening anses i
princip inte själv ansvarig för infriandet av föreningens förpliktelser.3 Vad är då en ideell
förening? Frågan kan tyckas lättbesvarad, och behandlas ofta som om den vore det, men
under min egen erfarenhet av föreningslivet har jag stött på olika svårigheter, vid besvarandet
av den ställda frågan. Åsikterna kan ibland gå isär om de krav som må ställas på de ideella
föreningarna. Dessa är nämligen oreglerade i lag. Med hänsyn till den enorma roll de ideella
föreningarna intar i samhällslivet, har jag funnit det för gott att söka utröna vad som enligt
gällande rätt utgör en ideell förening, för att på så sätt eventuellt skapa klarhet för personer
aktiva i ideella föreningar, eller som på annat sätt är i kontakt med sådana. Jag vill för läsaren
påpeka att jag själv under flera år varit aktiv inom föreningslivet, och även engagerat mig
rättsligt, såsom ombud för olika sammanslutningar. Detta må ha präglat min syn på olika
frågor inom organisationsrättens4 område, men jag ämnar självfallet företa en
förutsättningslös granskning.
1.2. Frågeställning
När får en sammanslutning rättskapacitet som ideell förening?
1.3. Syfte och disposition
Syftet med denna uppsats är att utröna när en sammanslutning får rättskapacitet som ideell
förening, dvs. när en rättskapabel ideell förening kan anses bildad.
Delfrågor, som frågan om nödvändigt antal personer vid bildandet av en sådan förening,
kommer att ställas. I anslutning till delfrågorna presenterar jag relevant rättspraxis och
uttalanden i doktrinen. Slutligen söker jag i analysdelen besvara de delfrågor jag uppställt.
Fotnoter placeras efter påståenden; om samma författare framfört flera påståenden som
redovisas i följd, sätts not ut efter samtliga. E-postmeddelanden och vissa andra
källdokument, som jag bedömt vara svåra att få tag på, har för läsarens bekvämlighet gjorts
tillgängliga på en webbserver, och länkar till respektive dokument redovisas i
källförteckningen.
Noteras må slutligen att jag använder mig av en tydlighetskommatering, som är mer besläktad
med den logisk-grammatiska kommateringen, än med den rena pauskommateringen. Som
obestämt pronomen används hon, i protest mot juristspråkets traditionellt manliga inriktning.
Språket i övrigt är avsett att vara vårdat och i ett juridiskt sammanhang lämpligt.
1
Politiska partier som ställer upp i val behöver dock inte utgöra juridiska personer; se RF 3 kap. 7 §
SCB: Politiska resurser och aktiviteter 1992-93 -- 2000-01, tabell 2.2: Antal personer som är medlemmar, har
förtroendeuppdrag resp. är aktiva i olika organisationer och sammanslutningar
3
Detta är en huvudregel. Denna uppsats behandlar knappt frågan om personligt ansvar för föreningsföreträdare.
Om denna fråga, se Niklas Eskilsson, Föreningsstyrelsens ansvar framför allt gentemot tredje man, 2000
4
Denna skall inte förväxlas med föreningsrätten, som är arbetsgivares och arbetstagares rätt att bl.a. ansluta sig
till arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer; se 7-9 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
2
5
1.4. Metod och material
Min undersökning är av rättsdogmatisk karaktär, och de traditionella rättskällorna har
begagnats. De främsta rättskällorna härvid, har varit rättspraxis och doktrin (till vilket jag
räknar brevsvar). Bland annat emedan det vore ett alltför omfattande arbete att kartlägga vad
som får anses utgöra sedvana på området ideella föreningar, har jag avgränsat mig såtillvida
att jag inte använder sedvana som rättskälla, även om jag stundom summariskt redovisar
meningar från föreningslivet. Några grundliga kartläggningar av föreningslivet har jag inte
gjort, och finner inte heller sådana nödvändiga för besvarandet av den uppställda frågan. Jag
vill meddela att jag vid vissa tillfällen har begagnat avgöranden i ärenden, i vilka jag själv
varit inblandad såsom ombud. I detta ser jag inget problem, enär avgörandena som sådana
självfallet inte kan vara partiska på annat sätt än att de tar ställning för en viss tolkning av
gällande rätt. Jag har därtill med försiktighet noterat Skatteverkets syn på ideella föreningar.
För historisk kunskap har jag främst brukat Nordisk familjebok.
1.5. Avgränsningar
Min framställning avser en gemenskaps ”övergång” till en ideell förening i rättslig mening,
och jag kommer sålunda endast att behandla frågor av betydelse för en sammanslutnings
karaktäriserande som just en sådan. Vad som utgör t.ex. en allmännyttig ideell förening ligger
utanför ämnesvalet och kommer inte att behandlas. Som nämnt ovan, kommer jag inte att
behandla den praxis som må finnas inom det svenska föreningslivet, utan begagna mig av de
traditionella rättskällorna, sedvanan oräknad. Framställningen syftar endast till att fastställa
vilka minimikrav som får anses uppställas, för att en bildad sammanslutning skall utgöra en
ideell förening i rättslig mening; jag avhandlar således inte hur en förening lämpligast bör
vara ordnad. Det är inte heller min avsikt, att djuplodande beskriva skillnader mellan ideella
föreningar och andra associationsformer.
Skatteverkets ståndpunkter i frågor om ideella föreningar, är i och för sig av praktiskt intresse,
eftersom föreningar vad jag erfarit ofta synes anpassa sig till verkets ställningstaganden, men
enär verkets beslut ej skapar gällande rätt, och Skatteverket enligt sina egna riktlinjer inte
heller skall vara praxisskapande på området5, har någon möda inte offrats på att söka fastställa
vilken konsensus eller vilka vanliga meningar, som finns inom verket.
2. De övergripande kraven för rättskapacitet
2.1. Om rättskapacitet i korthet
Rättskapacitet innebär att en person har förmåga att självständigt vara bärare av skyddade och
erkända rättigheter, samt kan ikläda sig skyldigheter. 6 En sådan person är ett rättssubjekt. Ett
rättssubjekt, som inte är en fysisk person eller staten, är en juridisk person. Enligt 11 kap. 1 §
rättegångsbalken kan ”envar” (dvs. varje fysisk person) vara part i rättegång. Enligt 2 § kan
”[b]olag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter” också vara rättegångspart. Fråga i denna framställning
är när en sammanslutning, som måste betraktas som ideell, får rättskapacitet.
5
Riksskatteverkets informationsskrivelse Tilldelning av organisationsnummer, ideell förenings ändamål, dnr.
7161-02/110, 2002-09-11 (hädanefter RSV 2002), s 3
6
Se t.ex. Oscar Henry Arsell, Utkast till lag angående ideella föreningar, enligt nådigt uppdrag avgivet av O.H.
Arsell, Kungl. Hofboktr. Iduns tryckeri AB, Stockholm 1919 (hädanefter Arsell), s 60f
6
2.2. Föreningsfrihetens princip
Föreningsfrihetens, eller associationsfrihetens, princip stadgas i 2 kap. 1 § femte punkten
regeringsformen, och innebär att varje medborgare (och enligt 2 kap. 22 § 2 st. även
utlänningar) tillerkänns frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda
syften. Denna frihet får enligt 14 § 2 st. samma kapitel endast begränsas såvitt gäller
föreningar för rasistiska förföljelser eller av militär natur. Endast i det sistnämnda avseendet
har den svenska lagstiftaren funnit det lämpligt att inskränka föreningsfriheten, genom
stadgandet i 18 kap. 4 § brottsbalken, om olovlig kårverksamhet. Föreningsfrihet tillkommer
även envar enligt internationella konventioner, t.ex. artikel 11.1 i Europakonventionen. Ur
lagtexten i regeringsformen kan inte utläsas att det finns någon rätt att bilda en juridisk person
för sammanslutningen, men professor i handelsrätt Erik Nerep anser att det finns mycket som
tyder på att så ändå är fallet, och att föreningsfriheten skulle kunna bli en chimär om juridiska
konstruktioner för dess utövande ej finns. Han menar att lägst skyddsbehov för samhället
finns beträffande ideella föreningar, varför formkraven bör vara lägst för sådana.7
Innan 1974 års regeringsform trädde i kraft, fanns det i svensk lag inget stadgande om
föreningsfrihet. Rätt att fritt bilda föreningar för lovliga ändamål ansågs dock i princip
tillkomma varje medborgare, och sammankomster fick hållas utan att anmälan till statsmakten
var tvungen att göras.8
2.3. De första föreningarna
Föreningarnas historia är lång och brokig. Under medeltiden fanns ett slags föreningar,
kallade skråföreningar eller skrån, vilka bestod av personer av viss yrkestillhörighet. Dessa
föreningar syftade till att främja sina (manliga) medlemmars ekonomiska förhållanden, och
beredde bland annat sina medlemmars döttrar och hustrur understöd. Dessa föreningar
uppkom då städer började formeras och få stärkt ställning, kring 1000- och 1100-talen, men
hade sin blomstringsperiod först under 1300- och 1400-talet, och de reglerades genom
skriftliga stadgar.9 Under 1300-talet bildades även s.k. gillen av religiös karaktär.10 Under
flera hundra års tid var det obligatoriskt för den som önskade utöva ett visst hantverk eller
annat yrke, att tillhöra det lokala skrå vartill utövare av detta yrke var anslutna.11 Detta av
statsmakten sanktionerade skråtvång avskaffades genom 1846 års fabriks- och
hantverksförordning, som upphävde den allmänna skråordningen från 1720,12 men
dessförinnan synes hantverksföreningarna alltjämt ha bedrivit samma verksamhet de ditintills
bedrivit.13 Samma år som förordningen fastställdes, och partiell näringsfrihet därigenom
infördes, bildades Typografföreningen i Stockholm, vilken hade till syfte att bevaka
typografernas intresse gentemot deras arbetsgivare, och sedermera under 1880-talet – när
andra fackföreningar bildades – blev en fackförening i modern mening.14 Redan innan
fackföreningarna tog form hade de första föreningarna av det slag som brukar kallas
7
Erik Nerep, Kartläggning av ideella föreningars rättsliga villkor, 2007-05-02, Integrations- och
jämställdhetsdepartementet, dnr. IJ2007/209/D (hädanefter Nerep), s 13ff
8
Se, för information om denna beträffande föreningsväsendet oreglerade tid, Herman Rydin, Om föreningsrätt
och församlingsrätt med særskild hänsyn till svenska lagstiftningen, Tidsskrift for Retsvidenskab, Bestyrelsen
for den Stang’ske Stiftelse i Christiania, Oslo [då Kristiania] 1892 (hädanefter Rydin)
9
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 25: Sekt – Slöjskifling , Stockholm 1917, s 1221ff
10
Svante Johansson, Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, åttonde upplagan, Norstedts juridik, Stockholm
2001 (hädanefter Johansson), s 26
11
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 25: Sekt – Slöjskifling , Stockholm 1917, s 1221
12
Se Fabriks- och Handtverks-Ordning, fastställd av Kungl. Maj:t den 22 december 1846
13
Erik Lindberg, Borgerskap och burskap, Acta Universitatis Upsaliensis, Stockholm 2001, s 118
14
Johansson, s 28
7
allmännyttiga ideella föreningar,15 bildats. Dessa föreningar främjade nykterhet. Den första
synes ha varit namnlös, och bildades 1819, av gymnasister i Växjö (bl.a. den sedermera kände
nykterhetspredikanten Per Wieselgren).16 Bland andra kan nämnas Kungsholms
nykterhetsförening, bildad 1831, som upptogs i Svenska Nykterhetssällskapet, vilket bildades
1837. Den sistnämnda föreningen hade redan på 1840-talet över 100 000 medlemmar –
däribland kronprins Oskar.17 Föreningar i allmänhet var till en början oreglerade. 1895 tillkom
emellertid en lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,18 varvid skillnad
uppstod mellan de föreningar som uppfyllde de i lagen uppställda kraven för registrering, och
de föreningar som inte gjorde det. Någon lag om ideella föreningar antogs då inte.
2.4. Reglering tar form genom praxis
Man utgick i praxis, under den tid föreningsväsendet var oreglerat, från att föreningar (såväl
ekonomiska som ideella) hade egen rättspersonlighet.19 Ett exempel på detta bjuder NJA 1892
s 317, däri en förening med syfte att sänka vissa vattendrag, ådömdes att betala ersättning för
skada på en träplattform. Då lagen från 1895 trätt i kraft, blev ekonomiska föreningar tvungna
att vara registrerade, för att ha rättskapacitet som självständiga juridiska personer (se lagens 2
§). I lagens 1 § fastslogs att föreningar för ekonomisk verksamhet, som bestod av minst fem
medlemmar, och syftade till att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna,
avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, bereda medlemmarna bostäder, eller på
jämförligt sätt främja medlemmarnas intressen, samt hade antagit stadgar och utsett styrelse i
enlighet med lagen, kunde registreras. Andra föreningar kunde följaktligen inte registreras.
Det blev därmed ovisst, huruvida de föreningar, som inte bedrev någon ekonomisk
verksamhet, och därför inte kunde registreras jämte lagen, kunde ses som juridiska personer.20
Dessa föreningar var av mycket skiftande slag – från religiösa församlingar till fackföreningar
– och i rättspraxis sökte man fastställa något slags kriterier som skulle mötas för att en ideell
sammanslutning skulle erhålla rättssubjektivitet. Den rättspraxis som tillskapades 1898 – 1913
synes alltjämt utgöra rättsområdets ryggrad,21 varför jag nu redogör för denna tidiga praxis.
Ett första prejudikat, från tiden efter tillkomsten av 1895 års lag, är NJA 1898 s 196, i vilket
mål en missionsförening sökt lagfart å en fastighet. Föreningen hade tillsatt en styrelse, men
hade inga stadgar. Då häradsrätten avslagit föreningens ansökan, genmälde föreningen att
rättens ståndpunkt skulle innebära att föreningar med ideellt syfte, som alltså inte kunde
registreras, blev ur stånd att erhålla lagfart. Häradsrättens ordförande replikerade att problem
hade uppstått, när missionsföreningar önskade inteckna sina fastigheter, enär det inte var
möjligt för domstolar och allmänheten att få kännedom om föreningarnas stadgar eller legala
ställföreträdare. Ordföranden jämförde sådana föreningar med oregistrerade ekonomiska
15
I denna framställning finns ej utrymme för någon fullständig behandling av detta begrepp, men kort kan sägas
att en allmännyttig förening ej har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen; se RÅ 83 1:63 II
16
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 20: Norrsken - Paprocki, Stockholm 1914, s 225f
17
A.a., s 225
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 27: Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor, Stockholm 1918, s 1026
18
Se lag, om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, given Stockholms slott den 28 juni 1895
19
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 9: Fruktodling - Gossensass, Stockholm 1908, s 402, samt juristen
tillika riksdagsmannen Johan Widéns yttrande under sammanträde den 25 maj 1910, tryckt i Riksdagens
protokoll vid lagtima riksmötet år 1910, andra kammaren, femte bandet, nr 55, Stockholms Bokindustri
Aktiebolag, Stockholm 1910, s 4
20
Arsell, s 33f
21
Att så är fallet anser jag framgår bl.a. av hänvisningarna i NJA 1973 s 341.
8
föreningar, som alltså inte hade (eller har) någon rättskapacitet.22 Hovrätten ansåg inte att
samfundet var ordnat på ett sådant sätt att det lagligen kunde förvärva fast egendom, och
Högsta domstolen delade denna bedömning.
Året därpå fann HD, i NJA 1899 s 76, att en oregistrerad förening, med syfte att befrämja
svagdrickstillverkningen och motverka en ”osund och skadlig konkurrens inom yrket”, på
grund av sitt syfte inte ägde rättskapacitet. Hovrätten hade i sin dom uttalat att föreningen var
av sådan beskaffenhet att den kunde registreras jämte lagen om registrerade föreningar för
ekonomisk verksamhet, men att så inte skett, och att föreningen därför inte var ett rättssubjekt.
Svaranden i målet framförde att en förening utan ekonomisk verksamhet till syfte, inte alls
kunde erkännas som juridisk person.
I NJA 1900 s 98 hade en nykterhetsförening stämt en gästgivargårdsföreståndare, emedan
denna med föreningen avtalat, att hon mot ett visst belopp skulle upphöra med
alkoholförsäljningen vid gästgivaregården, men sedan låtit bli att infria sin del av avtalet. Av
föreningens stadgar23 (6 §) framgick att dess styrelse skulle bestå av sju personer, bl.a.
ordförande, vice ordförande och sekreterare. Styrelse synes ha funnits i föreningen, enligt
protokoll för sammankomst i densamma,24 men protokoll för val av sådan har inte kunnat
återfinnas i akten. Föreståndaren hade vägrat ingå svaromål, under åberopande av att
nykterhetsföreningen inte kunde vara kärande, genom att stadgarna inte var registrerade och
därmed inte bindande för tredje man. Häradsrätten och hovrätten ogillade invändningen, och
den förstnämnda yttrade att föreningen genom antagande av stadgar var ordnad på ett sådant
sätt att den kunde ingå avtal. Målet prövades i sak, och föreningens talan bifölls. I Högsta
domstolen var opinionen dock splittrad. Fyra av sju justitieråd ansåg att föreningen var
behörig att föra talan, men ett av dessa ville ogilla talan av materiella skäl. Tre justitieråd ville
ogilla talan på grund av att föreningen inte var en juridisk person. Den sistnämnda meningen
blev utslagsgivande (se om omröstning 23 kap. 3-5 §§ i dåvarande rättegångsbalken).
I NJA 1900 s 385 ifrågasatte domstolarna inte att en oregistrerad köpmannaförening, med av
Konungens befallningshavande fastställda stadgar, var en juridisk person. Föreningen hade till
syfte att främja handelns förkovran på platsen, lämna medlemmarna tillfälle att utbyta åsikter,
samt understödja behövande medlemmar av handelskåren. Av medlemsförteckningen25
framgår att det fanns en föreningsordförande. Denne hade i förteckningen först angivits som
”styrelsens ordförande”, men ”styrelsens” har överstrukits och ersatts med ”föreningens”.
Vad gäller stadgar och föreningsprotokoll synes sådana ej kunna påträffas i justitierevisionens
akt, och finns inte upptagna i förteckningen över handlingarna i hovrättsakten eller
deduktionsakten.26 Ett skiljaktigt justitieråd tar upp frågan om rättskapacitet, och synes anse
föreningen vara en självständig bärare av rättigheter och skyldigheter, även om han inte
delade de övriga justitierådens uppfattning i själva saken.
NJA 1902 s 160 handlade om en kristen brödraförsamling som ansökte om lagfart å en
fastighet som skulle användas till kyrka. Föreningens syfte var att "till kristligt brödraskap och
missionsarbete förena i nejden bosatta kristna" (stadgans 1 §). Förutom diverse religiösa
22
Ekonomiska föreningar är, och var även då, föreningar för ekonomisk verksamhet som syftar till att främja
sina medlemmars ekonomiska intressen. Dessa måste enligt 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
registreras för att erhålla rättssubjektivitet. Detsamma gällde som nämnt enligt 1895 års lag (2 §).
23
Se utdrag ur Stadgar för Blåbandsföreningen ”Strid och Seger”
24
Se Protokoll hållet å extra möte med Blåbandsföreningen ”Strid och Seger” söndagen d. 28 Aug 1898
25
Se Förteckning över Sköfde köpmannaförenings medlemmar
26
Se Berättelse (om Sköfde köpmannaförening)
9
bestämmelser27 fanns i stadgarna bestämmelser bl.a. om styrelseval och stadgeändring.
Styrelsen bestod av fem av församlingen utsedda diakoner. Medel för bestridande av
församlingens utgifter skulle enligt stadgan (7 §) samlas genom avgifter och gåvor m.m.
Rådstuvurätten fann inte att församlingen var ordnad på ett sådant sätt att den lagligen kunde
förvärva fast egendom. Rätten yttrade att oreda och svårigheter, oförenliga med ett ordnat
samhällsskick, skulle uppstå om dylika ”för främjande af abstrakta ändamål af ett eller annat
slag så lösligt hopkomna sällskap” skulle tillåtas att vinna lagfart å fast egendom. Hovrätten
höll med rådstuvurätten. Då saken befann sig i HD meddelade rådstuvurätten att stadgarna om
föreningens ekonomiska förhållanden var av så obestämt slag, att underdomstolarna hade haft
fog för att avslå ansökningen om lagfart. HD:s majoritet (sex av sju justitieråd) höll dock inte
med, utan fann att församlingen var en juridisk person.
Samma år avgjorde HD även ett dylikt mål, NJA 1902 s 221, i vilket en missionsförening,
med syfte att ”verka för Kristi rikes befrämjande” (stadgans 1 §) sökt lagfart. Föreningen
företog stadgar28 och protokollsutdrag, som utvisade att styrelse valts. Häradsrätten ansåg
föreningen vara för obestämd, och avslog ansökan. Föreningen genmälde att den var
organiserad på det sätt som var vanligt för föreningar med dylika intressen. Hovrätten gick på
häradsrättens linje, men HD:s majoritet (fem av sju justitieråd) fann att föreningen var ordnad
på ett sådant sätt att den kunde förvärva fast egendom.
NJA 1909 s 651 (i vilket referat hänvisningar görs bl.a. till NJA 1902 s 160 och 221) gällde
en inrättning, vars syfte var att mot bestämd avgift åt allmänheten tillhandahålla hälsokällor
och bad. Inrättningen betecknade sig som bolag, hade "bolagsordning" och styrelse, men var
inte registrerad. Då en styrelseledamot i inrättningen, efter att den instämts till häradsrätten,
invände att densamma inte var en juridisk person, enär registrering inte skett, ogillades denna
invändning. Överdomstolarna hade ingenting att säga mot detta.
I NJA 1913 s 393 var det fråga om en lokalavdelning (”loge”) av Sveriges NationalGodtemplarorden, som ansökte om att avträda sin egendom till konkurs, då den inte kunnat
betala förfallna hyror. Logen åberopade en 69 paragrafer lång ”konstitution för grundloge”,
utgiven av ordens högsta organ.29 ”Tjänstemän” i logen var enligt ”konstitutionen”
ordförande, skattmästare och sekreterare. Protokoll, som utvisade att logen beslutat att
inlämna konkursansökan genom sin skattmästare, ingavs. Rådstuvurätten avslog ansökan, då
den vid beaktande av ”konstitutionen” fann att grundlogen inte lagligen kunde försättas i
konkurs. Hovrätten fastställde utslaget. HD var oenig. Majoriteten (fyra av sju justitieråd)
ansåg att logen var ett rättssubjekt. Ett justitieråd angav att det inte visats i målet att
grundlogen antagit den utfärdade ”konstitutionen”, eller antagit andra stadgar av erforderlig
beskaffenhet och fullständighet, och ansåg därför inte att logen var en juridisk person. Två
justitieråd ville fastställa hovrättens utslag.
2.5. Lagstiftningsförsök och fast praxis
Redan före 1913 års rättsfall hade initiativ tagits till lagstiftning om ideella föreningar, och
propositioner framlades vid 1910 och 1911 års riksdagar.30 Justitieråd som yttrade sig om
lagförslagen år 1910, framförde att, enligt rättspraxis, föreningar som antagit stadgar av viss
27
Av 11 §§ hade de flesta religiösa inslag; se Örnsköldsviks brödraförsamlings stadgar av den 7 november 1883
Se Stadgar för Öfre Nätra missionsförening
29
Konstitution för grundloge av Sveriges National-Godtemplar-Orden, Sveriges Nationalloges förlag, Örebro
1904
30
Förslag och utkast har även utgivits 1903, 1919 och 1938; se Carl Hemström, Uteslutning ur ideell förening,
Norstedts, Stockholm 1972 (hädanefter Hemström 1972), s 2, med noter.
28
10
fullständighet ägde rättskapacitet.31 Att ideella föreningar ansågs äga rättskapacitet då de
skaffat sig någorlunda fullständiga stadgar, uppgavs även samma år av diverse motionärer i
riksdagen, av vilka den senare statsministern Hjalmar Branting var en.32 Vid denna tid fanns
det enligt statligt inhämtade uppgifter 9 702 föreningar med 1 130 654 medlemmar, men det
kan antas att alla medlemmar inte är medräknade här.33 Många föreningar kallade sig
sällskap.34 Lagförslagen byggde på en princip som gäller för andra associationer, nämligen att
associationen måste registreras för att bli rättskapabel.35 Inget lagförslag har lett till någon
associationsrättslig lagstiftning om ideella föreningar.36 Lagförslagen ansågs bl.a. kunna
skada föreningslivet som sådant. En riksdagsman uttryckte det år 1910 på följande sätt:
”[Föreningsväsendet är] en alltför ömtålig planta för att … icke skadas, genom att juridikens
döda hand lägges på den”.37
I rättspraxis synes hursomhelst en fast praxis ha uppstått, i fråga om rättskapaciteten.
Professor Herman Rydin ansåg år 1892 att en förening förelåg under förutsättning att
föreningsändamålet är bestämt, föreningen erhållit viss organisation, samt att föreståndare
eller styrelse är konstituerad. Föreståndaren eller styrelsen skulle tillse att
föreningsverksamheten inte var lagstridig och att inget förekom vid föreningssammanträdena,
som kunde kränka ”sedlighet, religion, allmän säkerhet och ordning eller enskildas rätt”.38
Justitiekanslern O.H. Arsell, som efter kungligt uppdrag år 1919 utkom med ett utkast till en
lag om ideella föreningar, uppgav att det dock inte torde vara möjligt att vidhålla utseende av
styrelse eller föreståndare såsom konstituerande för föreningsbegreppet, och hänvisade till
undersökningar, vilka visade att föreningar utan styrelse existerade.39 Han fann dock att
stadgar krävdes, för att sammanslutningen skulle ”erhålla viss organisation” och därmed
utgöra en förening (dock inte med rättskapacitet).40 Arsell angav att föreningar som antagit
stadgar och utsett styrelse, av Högsta domstolen ansetts kunna förvärva fast egendom, varför
man av detta kunde dra slutsatsen att antagande av stadgar och utseende av styrelse, är vad
som får en förening att erhålla rättskapacitet.41 Vidare uttalar Arsell att en förening
uppkommer genom att muntliga eller skriftliga stadgar antas, och föreningen förklaras vara
konstituerad.42 Per Nilsson-Stjernquist anger att kärnan i en föreningsbildning är en firma med
31
Prop. 1910:83 s 69, 74f, 159f
Se bl.a. motionerna nr 262 och 263, väckta inom andra kammaren 1910, tryckta i Bihang till riksdagens
protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm år 1910, första samlingen, andra avdelningen, andra bandet, Oskar
Eklunds boktryckeri, Stockholm 1910 (särskilt s 10 i förstnämnda motion och 13f i sistnämnda)
33
Prop. 1911:35 s 127
34
Prop. 1910:83 s 77
35
Se bl.a. 2 § i förslaget i prop. 1910:83 s 1-37. Principen gäller för aktiebolag enligt ABL 2:25, och
handelsbolag enligt 1:1 HBL.
36
Frågan har även efter angivna årtal behandlats av riksdagen, som avslagit motioner i vilka lagstiftningsåtgärder
har fordrats; se Bet. 1990/91:LU16. Så sent som 2007 har det framlagts en promemoria som berör frågan om
obligatorisk registrering av ideella föreningar; se Nerep. Enligt utredningen uppfattar föreningar inte
lagstiftningsbehov som överhängande (se s 50).
37
Schottes yttrande under sammanträde den 25 maj 1910, tryckt i Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet år
1910, andra kammaren, femte bandet, nr 55, Stockholms Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 1910, s 38
38
Rydin, s 52
39
Arsell, s 55f. Arsell hänvisar till Erik Sjöstrand, Ideella föreningar i Sverige: omfattning och viktigare
verksamhetsformer: undersökning/enligt uppdrag af herr statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet
verkställd af Erik Sjöstrand, K.L. Beckmans boktryckeri, Stockholm 1911 (hädanefter Sjöstrand), s 29; se även
vad som sägs om loger av N.O.V. på s 74
40
Arsell, s 56
41
A.a., s 61f
42
A.a., s 67
32
11
tillhörande stadgar samt en av firman sammanhållen medlemsgrupp.43 Carl Hemström, som
numera är professor emeritus i civilrätt och har skrivit åtskilligt om ideella föreningar, skrev i
sin doktorsavhandling 1972, att det ligger i föreningsbegreppet att samverkan sker åtminstone
vid mer än ett enstaka tillfälle, men att någon längre tids samverkan inte torde kunna krävas.44
Stadgar krävs och man brukar kräva att det finns en styrelse, uppger han.45 Han anser att det
med så lågt ställda krav, är tvivelsamt om utrymme finns för icke-rättskapabla föreningar
(som antagit stadgar, men inte tillsatt någon styrelse), vilka Arsell och andra synes ha ansett
kunde existera.46 Skatteverket anger att själva föreningsbildningen kan ske formlöst.47
NJA 1923 s 366 gällde tolkningen av ett testamente. Relevant för denna framställning är att
testator testamenterat ett visst belopp till ”Jultomtarna” i staden. Käranden anförde att
”Jultomtarna” inte var att anse som en juridisk person. Rådstuvurätten ansåg att det i målet
var upplyst att ”Jultomtarna” inte utgjorde ”en förening med antagna stadgar och företrädd av
en styrelse”. I referatrubriken står att legatarien, ”Jultomtarna”, ”icke ägde rättskapacitet”.
I NJA 1935 s 106 fastslog HD att en förening, som visserligen hade till syfte att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen, men inte bedrev ekonomisk verksamhet, inte var en
förening varpå lagen om ekonomiska föreningar var tillämplig.48 Likväl hade föreningen
rättskapacitet. Föreningen hade anfört att den antagit stadgar och valt styrelse, och därför,
”enligt vedertagen rättsuppfattning”, ägde rättskapacitet som ideell förening.
I NJA 1958 s 438 angav HD att stor försiktighet bör iakttas i fråga om tillämpning på ideella
föreningar av de grundsatser som gäller för ekonomiska föreningar; de ideella föreningarna
äger således vidsträckt frihet i sitt handlande.49 Hemström har angående detta framfört, att e
contrario-slut (motsatsslut) kan vara befogade istället för analogier.50
AD 1972:1 gällde bl.a. en sektion inom en avdelning av ett fackförbund, som hade krävts på
skadestånd. Sektionen hade bl.a. invänt att dess styrelse avsagt sig sitt uppdrag sedan en tid,
varför sektionen inte längre kunde ha ställning av juridisk person. Arbetsdomstolens majoritet
ansåg att sektionen var en juridisk person, och att det som anförts om att styrelseledamöterna
avsagt sig sina uppdrag inte var av beskaffenhet att ändra sektionens rättsliga ställning.
I NJA 1973 s 341 angav revisionssekreteraren att styrelse och stadgar krävdes för att en
förening skulle vinna rättskapacitet, med hänvisning till den juridiska litteraturen, vilken i sin
tur anges ha grundat sig på viss äldre domstolspraxis. Målet gällde ett förbund av tre ideella
föreningar, som då det instämts till tingsrätten hävdat att det, eftersom det inte antagit stadgar,
inte hade rättskapacitet. I målet var upplyst att förbundet i sin verksamhet följde det som gällt
för de stiftande föreningarna. Förbundet hade styrelse, bankkonton, lokal och anställd
personal. HD:s majoritet ansåg, likt underrätterna men olikt revisionssekreteraren, att
förbundet, just vid det förhållandet att det inte antagit stadgar, inte kunde anses äga
rättskapacitet enligt gällande rätt. Med dylik motivering kom Kammarrätten i Sundsvall till
43
Per Nilsson-Stjernquist, Föreningsfirmans funktion, Gleerups förlag, Lund 1950 (hädanefter Stjernquist) s 117
Hemström 1972, s 5
45
Carl Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, sjunde upplagan, Norstedts 2007 (hädanefter
Hemström 2007), s 22f
46
Hemström 1972, s 7
47
Se bl.a. Skatteverkets yttrande i JO:s beslut 2008-01-17 i ärende med dnr. 1377-2007
48
Jfr även lagrådet i prop. 1910:83 s 152 och Håkan Nials utlåtanden i NJA 1948 s 590. Om ekonomiska
föreningar och distinktionen mellan sådana och ideella, handlar dock främst inte denna framställning.
49
Detta har fastslagits senast i HD-målet Ö 157/07 (beslut meddelat 2008-02-29)
50
Hemström 2007, s 37; se även Helena Nelson-Bülow och Sven-Åke Lennung, Styrelse, stämma och stadgar i
förening, Studentlitteratur, Lund 2005 (hädanefter Nelson-Bülow-Lennung), s 27
44
12
samma slut i det liknande målet RK 2754/02 (i vilket ”föreningen” även hade tilldelats
organisationsnummer av Skatteverket; se stycket nedan).51
1 juli 1975 trädde lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. i
kraft, vilket innebar att även ideella föreningar, som ansökte om detta, kunde erhålla ett
identitetsnummer kallat organisationsnummer (lagens 2 § 2 st. in fine). Registrering jämte
lagen blev emellertid inte obligatoriskt för de ideella föreningarna, och påverkar inte deras
rättskapacitet. Riksskatteverket, nu Skatteverket, fick i uppdrag att tilldela olika associationer
organisationsnummer. Skatteverket är inte praxisskapande instans beträffande ideella
föreningars rättskapacitet, utan skall endast bedöma huruvida en juridisk person är för handen
eller inte, utan att göra några moraliska eller straffrättsliga bedömningar.52 Inte heller är
tilldelningen av organisationsnummer i sig konstituerande för den juridiska personen,53 utan
föreningar som saknar organisationsnummer kan även nu efter lagens ikraftträdande företa
rättshandlingar.54 Från och med år 2004 finns det rätt till domstolsprövning i ärenden om
organisationsnummer, vilket innebär att en sammanslutning efter överklagan som
förvaltningsbesvär kan få frågan om sin rättskapacitet som ideell förening prövad av länsrätt,
och eventuellt av kammarrätt och Regeringsrätten.55 Trots att möjlighet till för den enskilde
kostnadsfri domstolsprövning i förvaltningsdomstol alltså finns, har jag inte lyckats finna
några avgöranden av Regeringsrätten, vilka avser ideell förenings rättskapacitet, som initierats
genom ansökan om organisationsnummer.
I NJA 1977 s 129 hade en förening för mannekänger och fotomodeller, med syfte att förmedla
uppdrag åt medlemmarna samt att tillvarata medlemmarnas ekonomiska, juridiska och sociala
intressen, ansett att kärandens talan mot ett uteslutningsbeslut skulle avvisas, enär föreningen
var en oregistrerad ekonomisk förening.56 HD fann att föreningen, i likhet med andra
yrkesföreningar och branschsammanslutningar, var en ideell förening. Att verksamheten
finansierades genom avgifter, bestämda så att vinst inte kunde uppstå, föranledde ingen annan
bedömning. Kärandens talan kunde därför prövas.
I RBD 39:81 uppgav bostadsdomstolen att det i rättspraxis sedan länge ansetts att ideell
förening äger rättskapacitet då den har antagit stadgar, som anger hur beslut i föreningens
angelägenheter fattas, och valt styrelse.57
I NJA 1987 s 394, gällande ett fackförbund, framförde HD, att en ideell förening, för att anses
vara en juridisk person, enligt rättspraxis bl.a. skall ha antagit stadgar av viss fullständighet.
51
Domen i målet meddelades den 5 oktober 2004
Se RSV 2002, s 3
53
Se Björn Lindquist, Sektion eller förening - om gränsdragning inom idrottsföreningar, Svensk Juristtidning
1997 (hädanefter Lindquist), s 840. Folkrättsprofessorn Göran Lysén har dock uppgett att tilldelandet av ett
organisationsnummer i Europakonventionens mening måste ses som en civil rättighet, med hänsyn till att numret
”torde ha ett slags konstitutiv verkan”; se e-brev från Göran Lysén, 2008-03-14. Enligt min mening bör detta ses
i ljuset av att banker och andra ofta kräver organisationsnummer för att öppna konto åt eller träffa avtal med den
ideella föreningen; se Hot mot unga i föreningslivet, Sverok 2004 (hädanefter Hot mot unga), s 2
54
Se t.ex. protokoll 2005-11-21, i mål K3357-05 vid Linköpings tingsrätt, i vilket en ideell förening, som
beslutat om sin upplösning, ansökt om konkurs
55
Se lagen (2003:648) om ändring i lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.
Regeringen ansåg att det kunde bli fråga om ”mycket komplicerade bedömningar” i mål om
organisationsnummer, varför länsrättsdomar skulle kunna överklagas; se prop. 2002/03:99 s 275
56
Uteslutning ur oregistrerade ekonomiska föreningar kan inte prövas av domstol, emedan föreningen inte har
rättskapacitet och därmed inte kan uppträda som svarande; se RH 1990:62
57
Domstolen hänvisar till prop. 1976/77:151, där det uppgivna framförs (s 110). Det framförs där även att
styrelsen ”handhar löpande ärenden” samt de ärenden som den anförtrotts av stadgarna eller föreningsstämman.
52
13
RÅ 1988 ref. 20 gällde ett sällskap, och fråga var bl.a. om sällskapet skulle betraktas som en
stiftelse eller som en ideell förening. Regeringsrätten konstaterade att sällskapet hade en viss i
stadgan angiven uppgift, som kunde ändras av stämma i enlighet med stadgarna. Sällskapet
hade stämma, styrelse och revisorer, med kompetensfördelning karaktäristisk för ideella
föreningar. Hinder mot sällskapets upplösning, eller regler för disposition av dess tillgångar i
händelse av sådan, fanns inte, varför någon förmögenhetsbindning av stiftelsekännetecknande
karaktär inte fanns. Regeringsrätten fann att sällskapet utgjorde en ideell förening.
I RÅ 1999 ref. 7 var fråga om en som ideell förening betecknad sammanslutning, som enligt
sina stadgar bl.a. skulle ”svara för inköp, produktutveckling, marknadsföring, utbildning,
administration samt gemensamma etablerings- och utvecklingsfrågor”. Medlemmarna
kallades ”delägare” och ansågs ha ”andelar”. Föreningen ansågs inte vara en ideell förening,
utan en oregistrerad ekonomisk sådan, utan rättskapacitet. Om en ideell förening övergår till
att ägna sig åt ekonomisk verksamhet i syfte att gagna medlemmarna ekonomiskt, blir den
sålunda en oregistrerad ekonomisk förening, och förlorar sin rättskapacitet.58
I NJA 2000 s 365 ansågs en företagareförening med syfte att verka för att ett visst centrum
blir uppskattat som kommersiellt centrum, i övrigt tillvarata medlemmarnas intressen och
utgöra avtalsslutande part med hyresvärden, vara en ideell förening. HD ansåg att det finns ett
inte obetydligt utrymme för att bedriva verksamhet som åsyftas i lagen om ekonomiska
föreningar, i den ideella föreningens form. Även om föreningens verksamhet kunde ha
bedrivits i form av en ekonomisk förening, saknades anledning att anse annat än att den hade
rättskapacitet som en ideell sådan.
I ett hovrättsmål från 2003 har hovrätten ansett att en förening, som saknat stadgar och
styrelse, inte kunde vara part i rättegång, och därmed ej erhålla skadestånd.59
I doktrin och motiv har det unisont ansetts, och anses, att det (av ovan redovisad äldre
rättspraxis) följer att en förening för att anses utgöra ett rättssubjekt ska ha antagit stadgar och
utsett styrelse.60 Samma krav anger Skatteverket i sin handledning.61 Lagen (1998:1593) om
trossamfund föreskriver i 7 § att ett trossamfund ska ha stadgar i vilka det finns bestämmelser
om samfundets ändamål och om hur beslut fattas i dess angelägenheter. Dessutom ska det
finnas en styrelse eller motsvarande organ. Ett registrerat trossamfund som begär
avregistrering övergår, om det uppfyller dessa krav, i en ideell förening, enligt 12 §. Kraven
ansågs överensstämma med vad som enligt rättspraxis gäller för ideella föreningar,62 och
principer om ideella föreningar ska tillämpas på trossamfunden efter registreringen.63 I
utredningen, som låg till grund för trossamfundslagen, angavs inte styrelse som krav för
registrering64, men utredningen ansåg att det av kravet på stadgar av ovan nämnda slag,
58
Hemström 2007, s 22 och 111
Svea hovrätts mål nummer B7664-01; beslut om prövningstillstånd m.m. beträffande jaktbrott
60
Se bl.a. Åke Malmström, Civilrätt, andra upplagan, Bröderna Ekstrands Tryckeri AB, Lund 1966, s 219,
Hemström 1972, s 7, Erik Rydström, Stiftelser och ideella föreningar som verksamhetsform, Stig H Larsson
Konsult AB, Malmö 1978 (hädanefter Rydström), s 17, Knut Rodhe, Föreningslagen, åttonde upplagan, LTs
förlag, Borås 1988, s 18, Johansson, s 64, Nelson-Bülow-Lennung, s 142, Carl Hemström och Magdalena Giertz,
Föreningar: Om ekonomiska och ideella föreningar samt något om stiftelser, LitteraturCompagniet, Vällingby
2007, s 33, och SOU 1949:17 s 80, SOU 1996:103, del 1, s 514, samt prop. 1951:34 s 70 och 82, prop. 1951:175
s 46 (där det uppges att det enligt rättspraxis ”syntes böra krävas” att angivna kriterier uppfylls), prop. 1975:104
s 141, prop. 1976/77:151 s 110 prop. 1986/87:7 s 78, prop. 1997/98:116 s 32
61
Skatteverket, SKV 327: Handledning för stiftelser, ideella föreningar och samfälligheter m.fl. 2008, åttonde
utgåvan, Fritzes, Vällingby 2008 (hädanefter SKV 327), s 122
62
Prop. 1997/98:116, s 25
63
A.a., s 22
64
Se lagförslaget på SOU 1997:41 s 24f. Det anmärktes att styrelse borde krävas; se prop. 1997/98:116 s 24
59
14
framgår att ”trossamfundet skall ha utsett ledning, som alltefter trossamfundets förhållanden
kan bestå av en enskild person eller en styrelse”.65
3. Specifika krav för rättskapacitet
Ovan redogör jag för bl.a. rättspraxis, rörande de övergripande kraven som uppställs, för att
en sammanslutning skall kunna anses utgöra en ideell förening med rättskapacitet. I detta
avsnitt ämnar jag gå igenom mer specifika krav som får anses uppställas.
3.1. Medlemmarna
En förening kan, olikt en stiftelse, inte existera utan medlemmar, emedan en förening utgör
samverkan mellan olika personer.66 Det brukar sägas att en ideell förening är en öppen
association, genom att antalet medlemmar i en sådan kan skifta, utan att alla medlemmar
(som fallet är i bolag67) måste gå med på detta, samt utan att detta påverkar föreningens
stadgar eller juridiska struktur.68 Mycket omfattande inskränkningar i medlemsintagningen
må förekomma, varför öppenhet vidare lämnas därhän. Det anses emellertid finnas en yttersta
gräns, nämligen att en ideell förening inte enbart kan bestå av de personer som bildade den.69
Enär medlemmarna är de som bygger upp en förening, kan det tänkas att vissa krav uppställs
på dessa, för att en rättskapabel ideell förening skall anses vara skapad. Jag har här funnit
lämpligt att fokusera på två faktorer: medlemmarnas antal och fysiska medlemmars ålder.
Klart är sedan länge att medlemmarna kan vara såväl fysiska som juridiska personer.70
Några krav på medlemmarna beträffande mognad och andra själsliga eller fysiska gåvor, har
jag inte funnit att det generellt sett kan anses finnas. Föreningarna är av skiftande karaktär,
och uppställer olika krav på sina medlemmar.
3.1.1. Hur många personer krävs för att bilda en ideell förening?
Någon rättspraxis som fastslår det minsta antalet medlemmar, som krävs för att bilda en ideell
förening, synes inte existera.71 Nilsson-Stjernquist uttalade år 1950, med angivelse av att den
dåvarande lagen om ekonomiska föreningar ger ”viss belysning”, att det principiellt krävs att
en ideell förening har fem medlemmar.72 Hemström anger att det är oklart om det skall räcka
med två medlemmar eller om de måste vara tre. Fler än tre medlemmar krävs säkerligen ej,
framför han.73 I frågan om två medlemmar skulle räcka, har han ännu inte tagit ställning.74
Bl.a. Svante Johansson, som sedan professor Håkan Nials frånfälle varit författare till dennes
Svensk associationsrätt i huvuddrag, och revisorn Erik Rydström, har i doktrinen framfört att
det borde räcka med två medlemmar för att en ideell förening skall komma till stånd.75
65
SOU 1997:41 s 240
Se bl.a. Hemström 1972, s 4 och 11
67
Aktiebolag intar härvid en särställning som inte behandlas här.
68
Johansson, s 35, Hemström 2007, s 94
69
Se SOU 1949:17 s 74 och Lindquist, s 835f, med not 3. Se dock Stadgar – Junilistan, däri 3 § och 4 § synes
oförenliga såväl med varandra som med nämnda princip. I NJA 1998 s 717 skulle ny medlem godtas av envar.
70
Se bl.a. Arsell, s 70 och Hemström 1972, s 14, samt NJA 1973 s 341
71
SKV 327, s 121
72
Stjernquist, s 125
73
Hemström 2007, s 94
74
E-brev från Carl Hemström, 2008-05-02
75
Rydström, s 14, Johansson, s 51, samt Anna Löthberg och Johnny Löthberg, Jobba i förening är som att driva
företag, Du&Datorn nr 48, Visma Spcs AB, Växjö 2004
66
15
I Juridisk tidskrift av år 1916 uppges att tre medlemmar krävs.76 Johansson menar att det inte
påverkar föreningens status som juridisk person, att en medlem, som genom sin medverkan
fått föreningen att vid bildandet bestå av erforderligt antal personer, snart efter bildandet
utträder ur föreningen.77
Skatteverket anser att lagen om ekonomiska föreningar kan tjäna som vägledning vid
bedömning av minimiantalet medlemmar i en ideell förening,78 och denna lag stadgar – efter
en lagändring 199379 - ett minimum om tre medlemmar (2 kap. 1 §). I ett länsrättsmål
angående organisationsnummer för ideell förening, från 2006, hade Skatteverket motiverat sitt
avslag på ansökan om organisationsnummer, bl.a. med att det inte var visat att föreningen
hade tre medlemmar. Verket angav att det av protokoll och stadgar för föreningen framgick
att den bildats av två personer.80 I länsrätten hade föreningen dock åberopat ett intyg, av vilket
det framgick att den hade tre medlemmar.81 I sina domskäl (se domen, s 3) nämner länsrätten
att föreningen, enligt utredningen i målet, hade tre medlemmar.
I föreningslivet förekommer såväl åsikten att en ideell förening torde kräva tre medlemmar82
som att två medlemmar torde räcka83, och den förstnämnda åsikten förefaller dominera.
Radio- och TV-verket anger, med hänvisning till Hemström, att ”två medlemmar … kanske
[är] tillräckligt”.84 Vissa kommuner anger att tre medlemmar fordras vid bildande.85
Bolagsverket anger att en ideell förening ”bör” bestå av minst tre medlemmar.86
Nial anser att föreningen inte nödvändigtvis upphör när antalet sjunker till två eller en. Han
menar att föreningen torde kunna leva kvar latent, så att den med bibehållen identitet, dvs.
såsom samma rättssubjekt, kan träda i verksamhet när nya medlemmar inträder.87 Hemström
synes instämma i denna mening.88 Nial hänvisar även till Roos, som uppgett att föreningen
inte kan fungera utan att ha ”några, ej för få” medlemmar.89
3.1.2. Hur gamla måste de fysiska stiftande (föreningsbildande) medlemmarna vara?
Frågan hur gamla en förenings stiftande medlemmar måste vara, har blivit aktuell bl.a. när
ungdomsföreningar ansökt hos Skatteverket, om att få tilldelat sig organisationsnummer.
Enligt en promemoria från Sveriges roll- och konfliktspelsförbund har det blivit allt fler inom
76
Under hvilka förutsättningar äger enligt gällande rätt en s.k. ideell förening rättskapacitet?, Juridisk tidskrift
1916, s 137 (hänvisad till i Dan Hanqvist, Religiösa föreningar, i Ny Juridik 2:03 [hädanefter Hanqvist] s 107)
77
Johansson, s 58
78
SKV 327, s 117
79
Se prop. 1992/93:144. Det fordrade medlemsantalet sänktes från fem medlemmar.
80
Skatteverkets omprövningsbeslut 2006-10-30, dnr. 105 651188-06/518 (hädanefter SKV 2006), s 4 (bilaga 2
till dom meddelad 2006-12-15, i mål 3686-06 hos länsrätten i Östergötlands län [hädanefter LR-dom 2006])
81
Se LR-dom 2006
82
Se t.ex. Riksidrottsförbundet som i Att bilda en idrottsförening hänvisar till lagen om ekonomiska föreningar,
men framför att minimiantalet inte är fastlagt
83
Se t.ex. Stadgar för Förening för en fri informationsinfrastruktur Sverige, 22 §, samt Stadgar för Liberala
ungdomsförbundet i Örebro län, 4 § mom 1. Dock är det otydligt om det som i sistnämnda stadga omnämns
”klubb” är avsett att vara en ideell förening med självständig rättskapacitet. Att ”klubbarna” förvirrande nog kan
bilda ”föreningar” tyder på motsatsen.
84
Närradio och när-TV i fokus, Radio- och TV-verket 2007, dnr. 37/2007, s 26
85
Se bl.a. Falköpings kommun: Bilda förening, s 2, samt Heby kommun: Att bilda en förening, 2005, s 2
86
Bolagsverket, Näringsdrivande ideell förening
87
Håkan Nial, Svensk associationsrätt i huvuddrag, andra upplagan, Norstedts, Stockholm 1976 (hädanefter
Nial), s 23
88
Hemström 2007, s 94
89
Nial, s 22f (sidangivelse i Roos bok Civilrättens grunder [1975] anges ej)
16
myndigheter som Skatteverket, som menar att underåriga inte kan bilda föreningar, enär de
inte kan träffa avtal.90 Huvudregeln i 9 kap. 1 § föräldrabalken (FB), är att den som är under
18 år i princip inte får rå över sin egendom eller ingå några avtal (undantag finns bl.a. för den
som fyllt 16 - se nedan – samt för den underårige som har eget hushåll; se 9 kap. 2a §).
Bildande av en ideell förening är en (i regel frivillig) rättshandling, och ses rimligen som
träffande av ett avtal (stadgarna).91 Inträde i en ideell förening kan ses som ingående av ett
avtal (ehuru situationen inte är typisk för ett avtal, emedan den inträdande inte har möjlighet
att påverka avtalsinnehållet92), nämligen tillträdandet till stadgan, vilken väl kan liknas vid ett
standardavtal, varför förhållandet mellan föreningen och en av dess medlemmar kan ses som
ett kontraktsförhållande och inträdet bedömas enligt avtalsrättsliga principer.93 Den som
inträtt som medlem i en förening har i princip förbundit sig att iaktta föreningens stadgar
under medlemskapets varaktighet.94
Frågan om de stiftande medlemmarnas minimiålder synes, likt frågan om minimiantalet
medlemmar, inte ha löst i rättspraxis, och svar får sökas i andra rättskällor. Medlemmarnas
ålder är självfallet endast relevant, då fråga är om fysiska personer. Jag bortser vid min
redogörelse från det hypotetiska fallet att en omyndig person representeras av förmyndare,
eftersom det i en sådan situation inte är den omyndige själv som deltar i bildandet.
Föreningsfrihetens princip gäller även omyndiga, emedan 2 kap. 1 § femte punkten
regeringsformen omfattar alla medborgare, och envar omfattas av Europakonventionen.
Enligt 4 § i lagen (1998:1593) om trossamfund kan den som fyllt 12 år inte in- eller utträda ur
ett trossamfund utan eget samtycke. Enligt lagrådet torde man inte av bestämmelsen
motsatsvis med någon grad av säkerhet kunna dra slutsatsen att en underårig inte kan besluta
om in- eller utträde, om hon nått erforderlig mognad.95
Lagutskottet vid 1910 års riksdag menade att allmänna civilrättsliga regler gällde, beträffande
förmyndares rätt och plikt att iaktta den omyndiges rätt i en förening. Dock fann utskottet att
omyndiga kunde få ha hand om en ideell förenings angelägenheter, om det skulle strida mot
föreningens ändamål eller stadgar att förmyndaren företrädde den omyndige.96
Den förening NJA 1913 s 393 gällde, angav tolv år som lägsta ålder för erhållande av
medlemskap. Omyndiga medlemmar ägde dock inte rösträtt förrän de ”i det borgerliga livet
blivit vittnesgilla”.97 Föreningen NJA 1900 s 98 (se 2.4. ovan) gällde, hade också tolv år som
lägsta inträdesålder, och rösträtt tillkom de medlemmar som fyllt 16 år.98
Justitiekanslern Arsell angav i 1919 års utkast om ideella föreningar, med hänvisningar till
tysk doktrin, att barn vid ganska unga år synes kunna vara stiftare av föreningar, om fråga är
endast om moralisk eller intellektuell utveckling och inte om ekonomiska prestationer.99
Arsell fann att den, som fyllt femton år skulle kunna vara stiftare i en förening med
medlemsavgifter, om avgifterna kunde erläggas med medel som femtonåringen själv på
90
Hot mot unga, s 1f
Se bl.a. Arsell, s 57f, Hemström 1972, s 5, Hemström 2007, s 22, samt RSV 2002, s 3
92
Hemström 1972, s 5
93
Se bl.a. Arsell, s 68, Torsten Sandström, Uteslutning av högerextremister ur fackförening, 2000 (hädanefter
Sandström), Hemström 2007, s 36, samt NJA 1958 s 438, NJA 1977 s 129 och tingsrätten i NJA 2000 s 365
94
NJA 1982 s 853 (s 861)
95
Prop. 1997/98:116 s 181
96
Lagutskottets vid 1910 års riksdag utlåtande nr. 50, s 77
97
Se 4 § i Konstitution för grundloge av Sveriges National-Godtemplar-Orden
98
Se 1 och 8 §§ i utdraget ur Stadgar för Blåbandsföreningen ”Strid och Seger”
99
Arsell, s 68
91
17
hederligt vis förvärvat.100 Påpekas skall här, att en medborgare enligt då gällande regler var
myndig vid 21 års ålder, men kunde råda över den egendom hon själv förvärvat, från det att
hon fyllt femton år (se gamla ärvdabalken 19 kap. 1 §).
Hemström framförde 1972 att medlemmar i en ideell förening inte kan antas behöva vara
myndiga för att företräda sina intressen gentemot föreningen. Samverkan i och genom en
ideell förening anser han inte utsätter medlemmarna för nämnvärda risker av
förmögenhetsmässig art. Han anser att den som fyllt sexton (som enligt nu gällande 9 kap. 3 §
föräldrabalken får råda över det hon genom eget arbete förvärvat) i princip bör äga rätt att
ingå i en ideell förening och förplikta sig att erlägga stadgeenlig medlemsavgift. Han menar
även att ett barn under sexton år, bör anses ha handlingsförmåga att inträda i föreningen, om
medlemsavgiften är så låg att barnet med egna medel (som veckopeng) kan finansiera
inträdet.101 Vidare anser Hemström att vårdnadshavares tillåtelse inte kan anses krävas, för att
en underårig skall kunna inträda i en ideell förening.102 Han anser dock inte att en förening
rättsligen bör kunna utkräva medlemsavgift av den som ej är sexton år fyllda.103
Johansson skriver att en omyndig för att bilda eller inträda i en förening i regel behöver
förmyndares tillstånd, men att sådant inte behövs om den juridiska förpliktelsen endast består
i erläggandet av en engångsavgift, som den omyndige äger råda över och omedelbart erlägger.
Vidare anser Johansson att det kan presumeras att förmyndares tillstånd till bildande av
skolföreningar finns, om den omyndige går i skolan och får medel för löpande utgifter. Den
som fyllt 16 och har inkomst av eget arbete, borde enligt Johansson utan förmyndares
samtycke bilda och inträda i arbetstagarförening, och betala avgifterna till denna med de
egenförvärvade medlen. Även om en omyndig inte har haft förmyndares tillåtelse till
bildandet av en förening, hindrar detta enligt Johansson inte att föreningen anses bildad,
såvida tillräckligt antal personer, förutom den omyndige, deltagit i bildandet.104
Beträffande inställningen inom föreningslivet skall sägas att många större ungdomsförbund
tillåter att föreningar bildade av omyndiga ansluter sig. Sveriges roll- och
konfliktspelsförbund har i nämnda promemoria uttalat sig positivt till att underåriga bildar
föreningar, och uppgett att en mycket stor del av förbundets 66 000 medlemmar är omyndiga,
samt att många föreningar anslutna till förbundet bildats av sådana.105 Ordföranden i
Ungdomens nykterhetsförbund synes se det som en självklarhet att föreningsfriheten innebär
att omyndiga får bilda föreningar och även teckna sådanas firma. Han menar att föreningarna i
annat fall inte skulle kunna agera oberoende av myndiga personer.106 Förbundet Unga
Forskare ger bidrag till föreningar som har fem medlemmar i åldrarna 7-25 år,107 vilket
indikerar att föreningar anslutna till förbundet teoretiskt sett kan bestå av fem sjuåringar.
Slutligen skall här sägas att i princip bara den som är myndig får idka näring (annat än med
överförmyndares tillåtelse; se 13 kap. 13 § föräldrabalken).
100
Arsell, s 68
Hemström 1972, s 14
102
E-brev från Carl Hemström, 2007-11-15
103
Hemström 1972, s 14
104
Johansson, s 50f
105
Hot mot unga, s 1
106
E-brev från Robert Damberg, 2008-02-07
107
Alexander Sehlström, Föreningsbidrag, Förbundet Unga Forskare 2007
101
18
3.2. Stadgarna
Jag ämnar här ta upp de minimikrav som får anses ställas på en uppsättning stadgar, för att en
ideell förening skall anses konstituerad genom dem. Stadgarna utgör, som jag tidigare under
3.1.3. framfört, det avtal genom vilket medlemmarna förbinder sig att samverka i en ideell
förening. Stadgarna har kallats ”föreningens egen lag”108 och reglerar föreningens inre
angelägenheter, men kan även vara av intresse för tredje man som avtalar med föreningen.109
Avtalsrättsliga bestämmelser, som 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar
på förmögenhetsrättens område (om oskäliga avtalsvillkor) är tillämpliga på
föreningsstadgar.110 Om ett avtal strider mot lag eller goda seder, t.ex. genom att det går ut på
att allvarliga brott skall begås, bör det kunna ogiltigförklaras, och om det rör en
föreningsstadga skulle den inte anses giltig och föreningen inte existera som rättssubjekt.111
3.2.1. Måste en förening vara demokratiskt uppbyggd?
Det torde vara allmänt känt att de flesta ideella föreningar tillämpar ett demokratiskt system, i
det att medlemmarna har möjlighet att påverka föreningens verksamhet och ledning i någon
mån. Framställningar om ideella föreningar utgår därför ofta ifrån att föreningarna tillämpar
demokratiska principer.112 De ideella föreningarnas demokratiska uppbyggnad har förutsatts i
de lagförslag som lagts fram, beträffande ideella föreningar.113 Skatteverket anger att det
ordinarie föreningsmötet i den ideella föreningen är beslutande organ, enligt modell hämtad
från lagen om ekonomiska föreningar.114 I fler än ett ärende har Skatteverket ansett att en
ideell förening för att anses konstituerad, måste vila på demokratiska grunder och därför hålla
årsmöte varje år.115 Kammarkollegiets handläggare för trossamfundsärenden116 har efter
förfrågan meddelat, att kollegiet varken gör eller skall göra någon bedömning huruvida ett
samfund är demokratiskt eller inte.117
Hemström anser att man inte generellt kan säga att demokratiska principer måste tillämpas i
en ideell förening, med hänsyn till föreningsfrihetens princip. Dock menar han att föreningar
som fullföljer offentligrättsliga uppgifter inte bör äga rätt att ha en odemokratisk struktur, enär
det organ som givit föreningen dessa uppgifter får antas ha gjort det under förutsättning att de
demokratiska reglerna inte skall åsidosättas.118
Föreningen som ansågs rättskapabel i NJA 1902 s 221 tillät endast manliga
föreningsmedlemmar att rösta vid val till föreningens styrelse, trots att föreningen var öppen
såväl för kvinnor som för män.119 I överrättspraxis synes (förutom det nämnda, som inte
uppmärksammades av någon domstol) frågan om demokrati i ideella föreningar inte ha varit
aktuell. Jag refererar därför ett par icke-prejudicerande avgöranden i frågan.
108
Att bilda förening – ett studiematerial för ABF, Arbetarnas Bildningsförbund 2004, s 9
Hemström 2007, s 36
110
Se bl.a. NJA 1982 s 853
111
Nerep, s 16. En liberal hållning intas dock i svensk rätt beträffande osedliga avtal; se bl.a. NJA 1997 s 93 och
RH 2004:41
112
Så t.ex. i Hemström 2007, s 38, och prop. 1976/77:151 s 110
113
Se Arsell, s 11 samt 3.2.2. nedan
114
SKV 327, s 119
115
Se t.ex. Skatteverkets (skattekontoret Linköping) skrivelse 2005-02-03 i ärende med dnr. 105 94623-05/516,
samt JO:s beslut 2008-01-17 i ärende med dnr. 1377-2007
116
De registrerade trossamfunden, som Kammarkollegiet ombesörjer registrering av, har många likheter med de
ideella föreningarna, och kan karakteriseras som ”registrerade ideella föreningar”; se Hanqvist s 103
117
E-brev från Anna Sundmark, Kammarkollegiet, 2008-04-29
118
Hemström 2007, s 39
119
Se 4 § i Stadgar för Öfre Nätra missionsförening
109
19
Ett mål vid länsrätten i Östergötlands län120 handlade om ett religiöst ordenssällskap som
ansökt om organisationsnummer, men nekats sådant. Skatteverket motiverade beslutet att inte
tilldela sällskapet organisationsnummer, bl.a. med att föreningens stadgar inte stämde överens
med de demokratiska grunder en förening skall vila på. Verket angav att alla sällskapets
beslutsfunktioner centraliserats kring den oavsättlige och enväldige styrelseledamoten
(”Mannen af börd”), och att det inte framgick av stadgarna att medlemmarna skulle ha
möjlighet att påverka sällskapets aktiviteter. Detta, uppgav verket, var helt främmande för
svensk föreningstradition, och även om sällskapet formellt kunde anses ha antagit stadgar och
utsett styrelse, kunde det inte ses vara en juridisk person.121 Länsrätten konstaterade att
stadgarna, förutom föreningens namn, ändamål och beslutsgång, innehöll regler om medlems
inträde, utträde och uteslutning. Med hänvisning till Hemström angav rätten att det inte är
rimligt att kräva att alla de uppgifter som anges i lagen om ekonomiska föreningar, skall tas
med i stadgarna för en ideell förening. Krav på revisor kan inte ställas. Styrelseformen i
sällskapet hade inte demokratisk natur, men enär sällskapet inte hade några offentligrättsliga
uppgifter, fann länsrätten att sällskapet var en juridisk person och därför skulle tilldelas
organisationsnummer. Juris doktor Torsten Sandström, som skrivit flera associationsrättsliga
böcker, har ansett länsrättsdomen vara välskriven.122 Ordenssällskapsspecialisten Jonas Arnell
har uppgivit att det finns många sällskap med likartade stadgar som de i målet aktuella.123
I ett ärende hos Allmänna reklamationsnämnden hade en politisk sammanslutning anmält
klagomål mot en bank. Enligt stadgarna styrdes sammanslutningen av en ordförande allena,
och ordföranden skulle var tionde år utvälja sin egen efterträdare, bland av medlemmarna
utsedda kandidater.124 Stadgarna saknade ekonomiska bestämmelser. Reklamationsnämnden
fann, med hänvisning till ovan refererade länsrättsdom, att sammanslutningen, som ingivit
stadgar och protokoll från konstituerande möte, var en ideell förening. Med anledning av detta
var tvisten ingen konsumenttvist, och ärendet avvisades av nämnden.125
3.2.2. Vilka bestämmelser måste en ideell förenings stadgar innehålla?
I NJA 1987 s 394 anges att stadgarna i en ideell förening skall vara av viss fullständighet.
Detta angavs redan i tidig rättspraxis.126 Stadgarna skall enligt nämnda mål innehålla
föreningens namn och ändamål, samt bestämmelser om hur beslut åstadkommes i föreningens
angelägenheter. Nilsson-Stjernquist angav år 1950 att stadgarna inte anses behöva vara
utförliga, bara de anger föreningsverksamhetens art och hur föreningsbeslut fattas.127
Att en rättskapabel ideell förening skulle ha en firma (dvs. namn den framträder under128)
ansågs i doktrinen, redan före meddelandet av det nämnda utslaget i HD.129
Även ändamål ansågs essentiellt för att en förening skulle föreligga, enär en förening utan
ändamål skulle sakna den kontinuitet som den ideella föreningen äger.130 Detta anses ge
120
Se LR-dom 2006
SKV 2006, s 4 (bilaga 2 till LR-dom 2006)
122
E-brev från Torsten Sandström, 2006-12-19
123
E-brev från Jonas Arnell, 2007-01-22
124
Se 2-3 §§ i stadgar för FKOPLBKFTFRFEAOSSOMBMFM☭
125
Se Allmänna reklamationsnämndens beslut 2008-02-20, i ärende med änr. 2008-1524
126
Se justitierådet Gullstrands yttrande i NJA 1913 s 393
127
Se Stjernquist, s 125 med noter
128
Huruvida föreningsfirman är ett namn eller inte, har ifrågasatts. Se Stjernquist, bl.a. s 23
129
Se t.ex. Rydström, s 17, samt resonemanget i Hemström 1972, s 7. Angående skydd för firman, se bl.a. NJA
1938 s 232 och NJA 1946 s 767
130
Arsell, s 57, Hemström 1972, s 6
121
20
föreningen karaktär och motivera dess existens och verksamhet.131 Hemström anser att en
föreningsstyrelse, såsom föreningens sysslomän, torde vara bunden att hålla sig inom
föreningens stadgade målsättning.132 Rydin ansåg på sin tid att föreningar, vars verksamhet
eller syften innebar kränkning av annans rätt eller störande av allmän ordning, inte kunde
tålas. Om föreningars ändamål var ”för samhället vådliga”, som att störta i lag grundade
samhällsinstitutioner, borde föreningarna enligt honom kunna förbjudas och upplösas.133
Arsell fann att tvångslagstiftning om upplösning av föreningar inte borde vara privaträttslig,
utan offentligrättslig, samt att en sådan offentligrättslig lagstiftning inte lär ”länge låta vänta
på sig”, varför han själv inte angav någon bestämmelse om tvångsupplösning i sitt utkast.134
Någon sådan lagstiftning antogs emellertid inte.135 Emellertid gällde diskussionerna om
upplösning föreningars verksamhet och inte deras syften i sig.136 Idag synes det finnas olika
syn på vilka ändamål föreningar får ha. Nelson-Bülow och Lennung anser att en förening inte
i sina stadgar kan ha ändamål som strider mot gällande rätt.137 Johansson anger att ideella
föreningar, förutom att driva ekonomisk verksamhet för att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen, får ägna sig åt all lovlig verksamhet och ha vilket ändamål som
helst.138 Björn Lundén, som skrivit flera böcker om ideella föreningar, anser att inget hindrar
att en ideell förenings syfte strider mot lag eller goda seder.139 Riksskatteverket sände år 2002,
på grund av oenhetlig hantering, ut en s.k. styrsignal till skattemyndigheterna, i vilken det slås
fast att myndigheterna (nu Skatteverket) inte har att företa en moralisk eller straffrättslig
bedömning då det gäller tilldelning av organisationsnummer till ideella föreningar. En
parallell till att stiftelsers ändamål inte får strida mot lag eller goda seder, är enligt verket ”inte
helt adekvat”, enär stiftelsereglerna inte kan komma i konflikt med grundlagens stadganden
om föreningsfrihet.140 Beträffande föreningslivet kan sägas att det synes finnas och ha funnits
föreningar som kan anses ha ett syfte som strider mot gällande lag.141
Stadgarna för den ideella föreningen skulle, enligt de förslag som framlades i kungliga
propositioner åren 1910 och 1911, innehålla föreningens firma, föremålet för föreningens
verksamhet, sätesort, samt bestämmelser om uttaxering, regelbundna avgifter till föreningen,
styrelsens sammansättning och grunderna för dess beslutsförhet, revision, tid för
räkenskapsavslutning, hur ofta ordinarie sammanträde skall hållas, sätt på vilket kallelse ska
ske, samt upplösning och fördelning av tillgångar vid sådan. Styrelsen skulle bestå av en eller
flera personer, och medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av föreningens angelägenheter
skulle utövas vid föreningssammanträde.142 Många föreningar hade, framförde lagrådet, i sina
stadgar inte medtagit samtliga de regler som fordrades i lagförslagen – t.ex. sätesort, kallelse
och fördelning av tillgångar vid upplösning.143 Av Erik Sjöstrands samtida utredning framgår
131
SKV 327, s 118
Hemström 2007, s 64f. Se även Johansson, s 32 och där i not 14 angivna avsnitt
133
Rydin, s 45f
134
Arsell, s 121f
135
Hemström 2007, s 139
136
Se redogörelsen i Arsell, s 111-122
137
Nelson-Bülow-Lennung, s 28
138
Johansson, s 31
139
E-brev från Björn Lundén, 2008-05-20
140
RSV 2002, s 3
141
Planka.nu, som må anses uppmana till bedrägligt beteende (se 9 kap. 2 § andra stycket brottsbalken) har kallat
sig ideell förening; se Pressmeddelanden från Planka.nu. Se även Den högst nådiga stadgan för Ofrälse och
löskre mäns samfund för bruk af öppne hjälmar, och jämför med Kungl. Maj:ts förordning 10 aug. 1762, ”emot
Adelig Skölds eller öpen Hjelms brukande af Ofrälse Män”.
142
Se förslagen i prop. 1910:83 s 1-37 (se särskilt 2 §, 5 §, 9 §, 22 §), s 50-62 (bl.a. 4 §, 14 §), och prop. 1911:35
s 64-91 (bl.a. 4 §, 6 §, 14 §, 33 §)
143
Prop. 1911:35 s 215
132
21
att flertalet föreningsstadgar vid denna tid inte innehöll regler om villkoren för utträde. Ofta
fanns uteslutningsgrunder, men inte sällan saknades stadganden om uteslutande av medlem.144
Skatteverket anser att "relativt fullständiga stadgar" för en ideell förening bör innehålla firma,
säte, ändamål, regler för bedrivande av verksamheten, medlemskap, medlemsavgifter och
uteslutning, uppgift om verksamhetsår, uppgift om beslutande organ, samt regler för kallelse
till årsmöte, rösträtt, styrelsesammansättning, revisorer, stadgeändring och upplösning.145
Det har sagts att utgångspunkten, enär någon lagstiftning om ideella föreningar inte finns, är
föreningsautonomi.146 Hemström anger att det, även om det på grund av brist på reglering inte
är nödvändigt, ofta finns anledning att i stadgarna inta de uppgifter som enligt lagen om
ekonomiska föreningar skall intas i sådanas stadgar. Han menar att det i synnerhet är lämpligt
att inta styrelsens säte, som blir föreningens judiciella hemvist, men anger att det i brist på
bestämmelse om säte blir den ort där förvaltningen förs, som blir föreningens hemvist.147 De
föreningar som avhandlas under 3.2.1. ovan, hade inga bestämmelser om styrelsens säte. Inte
heller i NJA 1913 s 393, i vilket mål stadgarna utgjordes av en tryckt ”konstitution” fastställd
av ett hierarkiskt högre stående organ inom samma organisationsstruktur, förefaller sätet
anges i de av föreningen ingivna handlingarna.148
Ehuru det är nödvändigt att i stadgarna ange föreningens ändamål, menar Hemström att det
inte är nödvändigt att ange den verksamhet genom vilken målsättningen skall främjas, även
om detta vanligen sker i mera utvecklade stadgar.149 Nial har gjort upp en katalog med frågor,
som det ofta finns anledning att reglera. I denna upptas följande: medlems inträde,
medlemsavgifter, antalet styrelseledamöter, styrelsens behörighet och utseende av
styrelseordförande, revisorer och deras uppdrags varaktighet, räkenskapsår, hur beslut fattas
vid föreningssammanträde, hur det skall kallas till sådant samt vad som vid detta skall
behandlas, samt föreningens upplösning.150 I doktrinen nämns även val av firmatecknare samt
verksamhetsår, som frågor som bör regleras i föreningsstadgarna.151 Hemström menar att man
inte generellt sett kan ställa krav på att någon revisor skall finnas i en ideell förening.152
RH 105:83 i Hovrätten för Västra Sverige, gällde en ideell förening som yrkat att en person
skulle betala förfallna medlemsavgifter.153 Personen invände att han utträtt ur föreningen.
Föreningens stadgar angav ingenting om formerna för inträde i, respektive utträde ur,
föreningen. Hovrätten fann att en medlem under sådana omständigheter får anses ha rätt att
utträda ur föreningen så fort medlemmens avsikt klargjorts för föreningen. Bland annat
emedan personen underlåtit att betala en årsavgift, ansåg hovrätten det därefter klarlagt att
medlemmen utträtt, till följd varav endast en av två begärda avgifter skulle erläggas.
144
Stundom hade styrelser fri prövningsrätt i frågor om uteslutning; se Sjöstrand, s 24 och 26ff
SKV 327, s 118f
146
Sandström
147
Hemström 2007, s 45
148
Se Konstitution för grundloge av Sveriges National-Godtemplar-Orden
149
Hemström 1972, s 7
150
Johansson, s 64
151
Se Karl-Ingvar Andersson och Claes Vinell, Ideell förening: redovisning, beskattning, LTs förlag, Borås
1981, s 10, där det anges att bl.a. det nämnda ”måste av stadgarna framgå”. Detta bör nog dock, i brist på
uttrycklig reglering därom, ses som en rekommendation från författarnas sida.
152
Han undantar dock årsredovisningsskyldiga föreningar, som enligt 6 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078)
sammanläst med revisionslagen (1999:1079) skall ha minst en (auktoriserad eller godkänd) revisor; se
Hemström 2007, s 74ff
153
Se om sådana a.a., s 83f. Att avgift skall uttas skall enligt Hemström följa av stadgan eller av intern praxis.
145
22
Beträffande ekonomiska angelägenheter, har de föreningar, som av HD i tidig praxis ansetts
rättskapabla, stundom haft tämligen knapphändiga bestämmelser. Se t.ex. vad som sägs om
föreningen i NJA 1902 s 160, under 2.4. ovan.
Angående uteslutningar, menar Johansson att sådana utan stadgestöd kan ske endast på grund
av illojalt beteende från medlems sida, förutom i föreningar med starkt personligt inslag, som
själva torde kunna bestämma vilka medlemmar som är lämpliga och inte.154
Beträffande ideell förenings organisation, har sagts att olika organisationsformer är möjliga,
anpassade till föreningarnas olikartade ändamål, verksamhet, storlek etc.155 Beslut torde i
olika föreningar kunna fattas på olika sätt, exempelvis genom ombudsmöte (kongress,
konferens etc.),156 cirkulation,157 eller, som normalt är i mindre föreningar, vid
föreningsstämma (årsmöte) vid vilken alla medlemmar må närvara (men endast en liten del i
regel gör158). Johansson menar att varje medlem i regel har en röst vid stämma, men att annat
kan stadgas.159 Hemström anser att organen i en demokratisk förening skall stå i hierarkiskt
förhållande till varandra, vilket innebär att lägre organ skall följa beslut av högre.160
Beträffande bestämmelser om stadgeändringar, kan sägas att i de föreningar som avhandlas
under avsnitt 3.2.1. ovan, hade bestämmelser av innebörden att stadgarna inte kunde
ändras.161 Stadgeändringsbestämmelser kan se väldigt olika ut.162 I NJA 1945 s 599 förelåg en
ideell förening, vars stadgar endast kunde ändras av dess styrelse. Johansson menar att
föreningsstämman, om annat inte föreskrivs i stadgarna, med absolut majoritet kan besluta,
även om viktiga ändringar i föreningens förhållanden, exempelvis om upplösning av den.163
Denna s.k. majoritetsprincip anses allmänt gälla i ideella föreningar, trots bristen på
lagreglering.164 Johansson menar att styrelse in dubio tillsätts av stämma, och att om
mandattid inte fastslås i stadgarna, är den beroende av vad som bestäms eller
förutsättningarna vid tillsättningen. Majoritetens beslutsrätt begränsas, enligt honom, genom
att beslut som måste anses ligga utanför förutsättningarna för medlemmarnas inträde – t.ex.
drastisk avgiftshöjning eller radikal ändamålsändring – bör vara ogiltiga.165
I ekonomiska föreningar gäller (enligt 6 kap. 13 § och 7 kap. 16 §, lagen om sådana), att
föreningsstämman och styrelsen inte får fatta beslut som är ägnade att bereda otillbörlig fördel
åt en medlem eller någon annan till nackdel för föreningen eller annan medlem (se NJA 1989
s 751). Detta anses även gälla i ideella föreningar. Dessutom anses i demokratiska ideella
föreningar gälla den s.k. likhetsgrundsatsen, att majoriteten inte vid beslutsfattande utan
stadgestöd får behandla enskilda medlemmar olika.166 HD har i NJA 1987 s 394 fastslagit att
ett beslut av ett fackförbunds kongress, inte kan upphävas med mindre än att det avser ett
ändamål som är uppenbart främmande för förbundets uppgift enligt stadgarna.
154
Johansson, s 267 (Frågan om uteslutning ligger utanför denna framställning, men se därom bl.a. hovrättens
domskäl i NJA 1906 s 317 och NJA 1931 s 604, samt NJA 1990 s 687. Om rätt till fackligt inträde, se NJA 1948
s 513.)
155
A.a., s 135
156
Arsell, s 59
157
E-brev från Torsten Sandström, 2007-09-20
158
Nelson-Bülow-Lennung, s 41
159
Johansson, s 136
160
Hemström 2007, s 22f
161
Se 4 § i stadgar för FKOPLBKFTFRFEAOSSOMBMFM☭, samt LR-dom 2006, s 2
162
Se härom Sjöstrand, s 34ff
163
Johansson, s 155; se även e-brev från Torsten Sandström, 2007-09-20
164
Se Hemström 2007, s 37, 55 och 139
165
Johansson, s 136 och 155
166
Hemström 2007, s 38. Se om de allmänna rättsprinciperna även Hanqvist s 105f
23
3.3. Styrelsen
Skall en ideell förening vid bildandet tillsätta en styrelse, uppkommer frågor omkring denna.
Det kan hända att styrelsen under vissa omständigheter inte utgör någon styrelse i egentlig
mening, och att föreningen därför inte vid bildandet kan anses ha tillsatt en styrelse, trots att
stadgan kräver detta. Detta torde då kunna påverka föreningens status som rättssubjekt.
I ett propositionsuttalande uttalar regeringen att, enligt praxis, styrelsen i en ideell förening
har rätt att företräda föreningen om stadgarna inte föreskriver annat.167 Hemström anger att
styrelsen är ett slags sysslomän,168 som tillser att det som stadgar föreskriver och högre organ
beslutat, blir verklighet. Styrelsen håller kollektivt sådan ordning i föreningsekonomin, som
motsvarar vad som gäller enligt ”god föreningssed”. Styrelsen sköter även bokföringen i
bokföringsskyldiga föreningar. Styrelsen företräder föreningen i förhållande till domstolar,
myndigheter och tredje man. Särskilda firmatecknare kan utses, att företräda föreningen;
gränserna för dessas befogenhet anges i princip av stadgarnas målsättningsstadgande och
eventuella föreskrifter om föremålet för föreningsverksamheten.169 Styrelsen företräder
föreningen som sådan och inte medlemmarna i deras egenskap av privatpersoner.170 Styrelsen
i ideella föreningar har haft ett flertal olika benämningar, som tjänstemän, verkställande
utskott eller bestyrelse.171 Det finns föreningar som inte anser sig ha någon styrelse, men som
har organ som utför det som enligt ovan sköts av styrelsen.172
Jag har även i detta avsnitt funnit lämpligt att fokusera på två faktorer: styrelseledamöternas
antal och ålder. Vilka som kan utses till styrelseledamöter, när styrelsen är beslutsför och hur
den utses, kan inte sägas generellt, utan beror av vad som i föreningsstadgarna fastställts.
Hemström anser dock att det bör kunna räcka med en ledamot för beslutsförhet, om stadgarna
så föreskriver.173 Jag utgår i framställningen från att endast fysisk person tillsätts som
styrelseledamot, enär något annat svårligen, om alls, är praktiskt görligt.
3.3.1. Hur många ledamöter måste en ideell förenings styrelse ha?
Det torde vara allmänt veterligt att det i många föreningar väljs ordförande, sekreterare och
kassör. Skatteverket har uppgivit att en styrelse åtminstone bör bestå av dessa funktionärer.174
Hemström anser att styrelsen i en ideell förening torde kunna bestå av en enda person.175
Denna bedömning delade uppenbarligen länsrätten och Allmänna reklamationsnämnden i de
under 3.2.1. ovan redovisade ärendena. Johansson intar samma ståndpunkt.176
NJA 1909 s 651 (se ovan under 2.4) gällde en oregistrerad inrättning (självomnämnd som
”bolag”), som varken var registrerad som bolag eller som (ekonomisk) förening. Det kan
ifrågasättas huruvida inrättningen, som omnämns som ”sammanslutning” i domen,177 var en
167
Prop. 1998/99:7 s 16
Termen sysslomän används även av Arsell; se Arsell, s 59
169
Hemström 2007, s 63-66
170
Se Hanqvist s 123, samt där angivna referenser
171
Sjöstrand, s 82, 130, 198 och 206
172
Se t.ex. Folkbildningsrådet informerar nr. 14, 7 maj 1998, s 2, om Föreningen för folkhögskolornas syoansvariga, samt Stadgar för Whiskyklubben De Angenäma
173
Hemström 2007, s 63f
174
SKV 2006, s 4 (bilaga 2 till LR-dom 2006)
175
Hemström 2007, s 63
176
Johansson, s 136
177
Se justitieråden Gullstrands och Carlsons yttrande
168
24
ideell förening.178 För frågan om minimiantal i styrelsen, är målet av intresse eftersom
inrättningens ”bolagsstämma” då föreningen fullföljde sin talan i HD, hade tillsatt endast en
person som föreningens styrelse.179 Mot detta hade HD av domen att döma ingen erinran.
Beträffande föreningslivet, har jag efter mindre grundliga undersökningar funnit ett fåtal
enmansstyrelser (t.ex. ”KlubbMäster” i Whiskyklubben De Angenäma och styrelserna i de
under 3.2.1. redovisade föreningarna), och endast en styrelse som synes ha två ledamöter.180
I övrigt varierar antalet mellan tre ledamöter och många fler. Redan i Sjöstrands år 1911
publicerade utredning, uppgavs att styrelserna bestod av allt från tre till över 100 personer.181
3.3.2. Hur gamla måste styrelseledamöterna och firmatecknarna vara?
Om någon särskild ålder skulle föreskrivas, för att någon skall kunna väljas till
styrelseledamot, torde det kunna påverka rättskapaciteten för föreningen, om styrelsens
ledamöter är av lägre ålder. Skatteverket har i flera fall nekat föreningar med underåriga
styrelseledamöter organisationsnummer.182
Johansson anser att det inte kan anses fordras att ledamöterna i en ideell förenings styrelse är
myndiga. Inte heller kan det enligt honom krävas att ledamöterna saknar förvaltare eller inte
har försatts i konkurs.183 Hemström synes dela uppfattningen att omyndiga torde kunna
tillsättas som styrelseledamöter, men skyndar att tillägga att det ”i varje fall funnits ideella
föreningar med enbart omyndiga medlemmar”.184 Detta synes vara ett riktigt konstaterande.185
Hemström framhåller att en styrelseledamot hursomhelst måste besitta de psykiska
egenskaper, som fordras för att hon skall kunna uppfatta innebörden av aktuella
rättshandlingar.186 Omyndiga svarar för skador de åsamkar annan (se bl.a. NJA 1960 s 599).
Beträffande ställföreträdare för ideell förening som inte idkar någon näring, uppger Johansson
att inga lagbestämmelser finns, och att en enligt stadgarna beslutsför styrelse torde ha
representationsrätt. Styrelse kan dock utse särskilda företrädare, ”firmatecknare”, som
fungerar som fullmäktige i förhållande till tredje man.187 Dessas behörighet begränsas enligt
Hemström ytterst av stadgarnas målsättningsstadgande.188 Hemström antar att det följer av 11
kap. 9 § föräldrabalken, att omyndiga är förhindrade att vara firmatecknare för ideell
förening.189 Nämnda paragraf stadgar att den som har förvaltare enligt 7 § samma kapitel, inte
är behörig att företa rättshandlingar för annans räkning. Paragrafen handlar om förvaltare, inte
178
Att föreningar stundom kallade sig bolag framgår bl.a. justitierådet Sundbergs yttrande i NJA 1909 s 1. Det
har även hänt att föreningar kallat sig stiftelser; se Sverige-Amerikastiftelsen, Verksamhetsberättelse 2004, s 2
179
Se Protokoll, hållet vid ordinarie bolagsstämma med lottägarna i ”Tofta brunns- och badinrättning” å Tofta
brunn den 5 Juni 1906
180
Detta är Dahlandergymnasiets elevrådsstyrelse, enligt Borlänge kommun, Dahlandergymnasiets modell för
elevinflytande. Frågan är om inte även Nationalsocialistisk Fronts ”riksledning” bestående av två personer, är att
betrakta som styrelse för en ideell förening; se Nationalsocialistisk Front: Kontaktadresser för län, avdelningar
och aktivistgrupper
181
Sjöstrand, s 29
182
Se bl.a. Hot mot unga, s 2 och Dir. 2008:35 s 10
183
Johansson, s 136
184
Hemström 2007, s 63
185
Se bl.a. Hot mot unga, s 1
186
Hemström 2007, s 63
187
Johansson, s 244
188
Hemström 2007, s 66
189
E-brev från Carl Hemström, 2008-01-30
25
om förmyndare, och Hemström har angett att han gjort ett analogislut i en oreglerad fråga.190
Professor emeritus i civilrätt Anders Agell anser att en sjuttonårig föreningsordförande bör
kunna överklaga Skatteverkets beslut i ett organisationsnummerärende. Han motiverar detta
med att den underårige inte behöver skydda sig själv, utan det är föreningens intressen som
gäller. Agell jämför situationen med att den som fyllt femton år är behörig att bevittna
underskrifter enligt lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa
rättshandlingar.191 Angående 11 kap. 9 § föräldrabalken, framför Agell att det elfte kapitlet i
balken är grundat på kapitlet om omyndighet, som saknar en dylik bestämmelse, och att en
analogi i omvänd riktning därför knappast är rimlig. Han finner ett motsatsslut rimligare, och
menar att bestämmelsen inte genom analogi bör utsträckas till fall av underårighet.192 Enligt
professor emeritus i handelsrätt Axel Adlercreutz kan en omyndig företa rättshandlingar som
fullmäktig.193 Detsamma anser professorn i handelsrätt Rolf Dotevall, som menar att regeln i
FB om verkan av att förvaltare utses, inte kan tillämpas alltför extensivt.194 Lagen (1915:218)
om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, stadgar i kapitlet om
fullmakt (2 kap) inget om minimiålder på en fullmäktig.
Erik Nerep finner i sin kartläggning av ideella föreningars rättsliga villkor (2007) att det av
föräldrabalken får anses framgå att en styrelseledamot och ställföreträdare ska ha uppnått
myndig ålder. Generella regler om omyndigas rättshandlingsförmåga enligt föräldrabalken
gäller enligt honom även i ideella föreningar. Om föreningen bedriver näringsverksamhet bör
med all säkerhet vårdnadshavares och överförmyndares tillstånd fordras. Även i andra fall kan
det förekomma att föräldrar inte vill ge sitt barn tillåtelse att vara medlem i en förening och
betala dess medlemsavgift. Kravet på myndiga ledamöter synes motiveras även av att
styrelsen oavsett förening förvaltar av medlemmarna inbetalade medel.195
Beträffande föreningslivet hänvisas främst till 3.1.3. ovan. Svenska Diplomacyföreningen
stadgar om firmateckningsrätt för ordförande och kassör, men att om ordförande och kassör är
under 16 år kan en annan person utses till firmatecknare.196 Regler om ålder för ledamotskap
har ej återfunnits i flera av de större politiska ungdomsförbundens och partiernas stadgar.
Flera föreningar har 16 år som valbarhetsålder för styrelseuppdrag.197
4. Analys med slutsatser
4.1. De grundläggande föreningsrekvisiten
4.1.1. Ingress
Min frågeställning är vilka grundläggande krav som måste anses ställas på en
sammanslutning, för att den skall utgöra en ideell förening med rättskapacitet. Definitionen av
vad som utgör en ideell förening är inte lagfäst, och någon associationsrättslig lagstiftning om
sådana föreningar existerar inte i detta land. Den främsta rättskällan för kunskap om ideella
föreningar i allmänhet är enligt min mening rättspraxis, och doktrinen hänvisar ofta till sådan.
190
E-brev från Carl Hemström, 2008-02-07
E-brev från Anders Agell, 2008-01-17
192
E-brev från Anders Agell, 2008-02-05
193
Axel Adlercreutz, Avtalsrätt I, tolfte upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005, s 121
194
E-brev från Rolf Dotevall, 2008-05-21
195
Nerep, s 47 och 56
196
11 § Svenska Diplomacyföreningens stadgar
197
15 § Sveriges Dövas Ungdomsförbunds Normalstadgar för lokala ungdomsorganisationer, 14 § Reactas
stadgar, 8 § Stadgar för Kurdiska Ungdomssektionen i Malmö
191
26
Först skall konstateras att en förening, för att anses som en ideell förening, inte både får
bedriva ekonomisk verksamhet och ha till syfte att främja sina medlemmars ekonomiska
intressen. En ideell förening får emellertid, som bl.a. NJA 2000 s 365 visar, bedriva
ekonomisk verksamhet. Syftet skall dock då inte vara att bereda medlemmarna som individer
vinst. Exempelvis får en ideell idrottsförening sälja förfriskningar vid idrottsevenemang, för
att på så sätt finansiera sin ideella idrottsverksamhet. Verksamheten som sådan gynnar
självfallet medlemmarna, men föreningen betalar inte ut någon vinst direkt till dem.
Beteckningen på en sammanslutning, som utgör en ideell förening, kan variera, utan att detta
påverkar rättskapaciteten. I rättspraxis och föreningslivet ser vi exempel som ”församling”,
”sällskap”, ”samfund” och till och med ”bolag” och ”stiftelse”. En ideell förening torde dock
inte, enär förvirring annars skulle uppstå, kunna kalla sig t.ex. ekonomisk förening eller
aktiebolag, eller annat som enligt lag måste registreras.
Viktig rättspraxis på området ideell förenings rättskapacitet är gammal och knapphändigt
motiverad. I flera domar uppger HD inte alls varför den ansett en förening utgöra en juridisk
person. Rättsfallsöversikten visar att rättsläget först, åtminstone för gemene man, tedde sig
oklart, och att det dröjde några år till dess att det får anses ha skapats en fast praxis på
området. Efter 1913 års rättfall förefaller rättsläget inte ha förändrats nämnvärt.
4.1.2. Krävs stadgar?
Beträffande det uppställda kravet på stadgar ger jag mitt fulla medhåll till doktrinens
bedömning, att sådana är rättsligen erfordrade, för att en rättskapabel ideell förening skall
anses föreligga. Redan NJA 1898 s 196 visar att en förening utan stadgar inte kan anses
organiserad på ett sådant sätt, att den lämpligen bör tillerkännas rättskapacitet, och detta har
även fastslagits senare (bl.a. i NJA 1973 s 341). Stadgar krävs, enär de utgör själva det avtal
som föreningsstiftarna träffat, och som senare medlemmar tillträder. Utan stadgar saknas den
grundläggande förutsättningen för att social samverkan skall övergå i en förening. Det saknas
en struktur som medlemmarna har att rätta sig efter. Att stadgarna kan vara såväl skriftliga
som muntliga skall här erinras om. Genom att stadgekravet enligt min mening måste anses
vara väldigt lågt ställt, anser jag inte att kravet på sådana utgör något orimligt högt krav,
varför det är förenligt med den grundlagsstadgade föreningsfriheten. Sammanslutningar (t.ex.
politiska partier) utan stadgar får givetvis också existera, dock utan rättssubjektivitet.
4.1.2. Krävs en styrelse?
Trots påståendet om ett krav på styrelse har jag inte lyckats finna något mål, däri HD eller
Regeringsrätten tydligt angivit att en ideell förening måste ha en styrelse för att anses äga
rättskapacitet. Bostadsdomstolen, underdomstolar, departementschefer, föreningar m.fl., som
ansett styrelse vara ett rättsligt krav, har antingen inte gjort någon egentlig hänvisning, eller
svepande refererat till doktrin eller ”rättspraxis”, men inte angivit något specifikt avgörande
till styrkande av påståendet. Detta synes inte heller doktrinen göra. Det vore enligt min
mening vanskligt att tillerkänna motivuttalanden (speciellt till icke antagna lagar, eller lagar
som behandlar andra områden än ideella föreningar i sig) ett sådant värde, att de bör betraktas
som gällande rätt. Även i motiven görs dock inexakta referenser till rättspraxis, varför dessa ej
torde kunna tillmätas något självständigt värde. Den oprecisa formuleringen ”syntes böra
krävas”, som anges i en proposition skriven så sent som år 1951, samt Hemströms
formulering att styrelse ”brukar man kräva”, tyder även på att kravet på styrelse inte kan anses
vara så bestyrkt i rättspraxis, att det alltid kan anges utan någon reservation.
27
Som redovisats ovan har justitieråd, som då tidig praxis (som ju senare praxis och doktrin
grundas på) skapats år 1910 yttrat sig i frågan om rättskapaciteten, endast framfört att stadgar
av viss fullständighet krävs av en förening. Inte heller i NJA 1987 s 394 föreskriver HD något
uttryckligt krav på styrelse, utan nämner endast stadgar och dessas innehåll.198
Ett fall som kan diskuteras i sammanhanget är NJA 1900 s 98. Häradsrättens ståndpunkt, att
föreningens antagande av stadgar fick den att erhålla rättssubjektivitet, synes ha delats av
hovrätten samt av majoriteten i HD. Dock blev minoritetens mening utslagsgivande, och
minoriteten ansåg att föreningen i fråga inte var rättskapabel. I målet förefaller ingen handling
utvisande styrelseval ha lämnats till domstolen, även om styrelse skulle finnas enligt
stadgarna. Det sagda skulle kunna tyda på att de utslagsgivande justitieråden ansåg, att en
styrelse, som kunde företräda föreningen i förhållande till tredje man, inte fanns, och att
rättssubjektivitet därför inte kunde tillerkännas den. I brist på motivering från dessa
justitieråds sida, förblir det sagda endast spekulationer. Jag anser hursomhelst inte att man bör
överbetona målets betydelse, enär minoritetens mening blev den utslagsgivande, och
prejudikatets värde således måste anses vara tämligen svagt. Beaktat de nämnda i 1910 års
proposition avgivna yttrandena av olika justitieråd, kan man hursomhelst dra slutsatsen att
majoritetsmeningen i målet trots domslutet blev gällande rätt, och att stadgar (av erforderlig
fullständighet) är vad som är essentiellt för att en förening skall föreligga.
Mot att en styrelse krävs för att en ideell förening skall anses äga rättssubjektivitet, kan även
NJA 1900 s 385 anses tala. I målet delgavs stämningen samtliga föreningsmedlemmar, och
den borgensförbindelse målet avsåg hade undertecknats av några medlemmar, efter särskilt
föreningsbeslut. Att ”styrelsens” i ”styrelsens ordförande” överstrukits i medlemsmatrikeln,
torde kunna tyda på att föreningen inte hade någon reell styrelse. Några handlingar utvisande
att styrelse valts eller existerade, har inte återfunnits. Jag nödgas tolka detta som att HD varit
benägen att som rättssubjekt godta en förening, som inte varit företrädd av en utsedd styrelse.
Enär alla handlingar i målet inte har återfunnits, är denna slutsats emellertid inte säker.
Frågan om utsedd styrelse synes inte ha ställts på sin spets i överrättspraxis; aldrig har enligt
mina efterforskningar en förening ansetts sakna rättskapacitet endast med motiveringen att
den vid bildandet saknat styrelse. Av O.H. Arsells redogörelse framgår, att uppfattningen att
en ideell förening behöver styrelse, grundar sig i det förhållande att de föreningar som av HD
ansågs ha rättskapacitet, hade styrelse. Själv anser jag att styrelse skulle krävas vara en alltför
långtgående slutsats. Att ett förhållande föreligger i en förening, som ansetts vara ett
rättssubjekt, innebär självfallet inte att en förening vari detta förhållande inte föreligger,
därigenom inte utgör någon juridisk person. Ett bisarrt exempel vore hävdandet, att en
förening utan män som medlemmar inte kan erhålla rättskapacitet, endast enär samtliga
föreningar som bedömts av HD synes ha innehållit män. Den omständighet att föreningarna
som av HD ansetts äga rättskapacitet, i regel (se stycket ovan) hade tillsatt styrelser, kan inte
tillmätas något självständigt värde, såvida inte någonting HD uppgivit ger vid handen att
något sådant skall tillmätas faktumet. Något sådant synes HD aldrig göra i något av de av mig
redovisade målen. HD hänför sig vad jag erfarit aldrig t.ex. till Rydins föreningsdefinition.
Genom det redovisade målet från Arbetsdomstolen (AD 1972:1) förefaller det mig dock visat
att en ideell förening, vars styrelse avgår utan att någon ny tillsätts, inte därigenom förlorar sin
status som rättssubjekt. Detta påverkar emellertid i och för sig inte behovet av styrelse under
själva bildandet av en förening, men besvarar inte heller frågan om detta.
198
Detta anges visserligen som något som ”bl.a.” krävs. Det andra skulle emellertid kunna vara visst antal
medlemmar, en viss ålder på dessa, eller annat, och behöver inte av nödvändighet avse en utsedd styrelse.
28
Faktum är att vissa associationstyper kräver styrelse, medan andra inte gör det. 199
Styrelsen i en ideell förening synes som regel ha till uppgift att företräda föreningen i
förhållande till myndigheter och tredje man. Den synes utgöra föreningens ledning, samt
sköta föreningens löpande verksamhet, samt annat som enligt stadgarna ankommer på den.
Som bl.a. Hemström skriver, och som mina egna föreningserfarenheter lärt mig, omhänderhar
styrelsen även föreningsekonomin, och utgör det ”verkställande organet”, i de fall man kan
tala om föreningsintern maktdelning. Att dessa funktioner generellt sett kan sägas åvila
styrelser i ideella föreningar, är ingenting jag i sig ifrågasätter.
Fråga är emellertid om det är praktiskt nödvändigt för en sammanslutning, att ha en styrelse, i
den mening som uppgivits. Trossamfundsutredningen ansåg uppenbarligen, att det i kravet på
stadgar som anger hur beslut i samfundets angelägenheter kommer till stånd, innefattades ett
krav på något slags ledning. Jag ställer mig tveksam till en sådan slutsats. Det kan tänkas, att
en sammanslutning önskar vara uppbyggd enligt strikt direktdemokratiska och därtill
ickehierarkiska principer, och att den därför inte finner för lämpligt att ha någon ständig
ledning. Den löpande verksamheten skulle i en sådan förening kunna skötas efter regelbundna
mötesbeslut. Ingenting torde hindra en förening att vid kontinuerliga föreningsmöten utse
personer, att representera föreningen i relation till tredje man, i olika avseenden.
Protokollsutdrag som sådana torde kunna begagnas såsom fullmakter vid varje enskild
rättshandling. Något så oförutsett skeende, att ett mandat från föreningsmöte inte kan
inhämtas, har jag ej lyckats komma på. Tid och plats för nästkommande möte torde alltid
kunna beslutas vid föreningsmöte, varför någon styrelse ej krävs, för att kalla till sådant.
Inträde i förening av sagda typ skulle kunna ske genom anmälan vid föreningsmöte.
Praktiskt vore det självfallet, om någon för uppgiften utsedd person omhänderhar
föreningsekonomin, men ingenting torde hindra att denna omhänderhas exempelvis av ett
utskott eller av föreningsmedlemmarna enligt ett roterande schema. Oavsett om en eller flera
personer är ansvarig för föreningens bokföring och annat som får anses höra till föreningens
ekonomi, måste knappast dessa personer utgöra föreningens ledning i någon reell mening. En
styrelse är inte heller nödvändig för att en ideell förening ej skall kunna ”smita från sitt
ansvar” gentemot det allmänna eller borgenärer. Deklarationer och annat som må avkrävas
föreningen från myndighetshåll, skulle likafullt kunna ombesörjas av en för ändamålet utsedd
särskild arbetsgrupp eller delegat, utan mandat att fatta beslut å föreningens vägnar, som av en
styrelse. Såvida en person, som innehaft en position i vilken hon exempelvis deklarerat falskt
eller på annat sätt förfarit brottsligt eller försumligt, torde hon stå samma personliga ansvar
som en styrelseledamot hade gjort, vid företagande av något dylikt, oaktat sin formella status.
Slutligen skall sägas att det förhållandet att varje enskilt föreningsmöte må behöva en
ordförande och en sekreterare, inte rör det förmenta kravet på ständig föreningsledning.
Vissa har ansett att det i själva föreningsbegreppet ligger ett krav på tillsättande av styrelse.
Arsells uppfattning, att en förening uppstår genom antagandet av stadgar (dvs.
föreningsavtalet som sådant) och förklaring om sitt bildande, anser jag är tilltalande och
rimlig. Det ter sig för mig som främmande, att i själva det grundläggande föreningsbegreppet
lägga förekomsten av en ledning. Inte heller Nilsson-Stjernquist synes göra detta.
Uppenbarligen existerade redan tidigt föreningar utan styrelser i egentlig mening, vilket
Sjöstrands utredning visar. Jag finner det ligga i ordet förenings natur, att fokus bör ligga på
199
Krav på styrelse finns i 8 kap. 1 § ABL beträffande aktiebolag, 8 § lagen (1998:1593) om trossamfund,
beträffande registrerade trossamfund, 2 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, angående sådana,
20 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, gällande samfällighetsföreningar, samt 48 §
rennäringslagen (1971:437), vad avser samebyar. Handelsbolag, som enligt 17 § HBL företräds av var och en av
bolagsmännen, kräver inte styrelse.
29
förenandet av personer till en verksamhetsgemenskap riktad mot ett bestämt mål. Som
Hemström uttalar bör samverkan ske vid mer än ett tillfälle. Det ligger inte i ordet förening,
att förenandet är behäftat med tvång vad beträffar föreningens ledning eller uppbyggnad i
övrigt. Rydins inställning, att styrelse skulle krävas för att se till att föreningen följer bl.a.
sedlighet och religion, måste i dagens samhälle anses vara en förlegad ståndpunkt. Idag måste
det stå en förening fritt, att som syfte exempelvis ha det revolutionära störtandet av den
rådande samhällsordningen. Det ankommer på föreningsmedlemmarna som agerande inom
rikets gränser, att följa allmängiltiga straffrättsliga bestämmelser, och kan inte anses behövas
en styrelse för att upplysa medlemmarna om deras skyldighet att följa lagen.
Vid beaktande av föreningsfrihetens grundlagsstadgade princip och uppfattningen i
rättspraxis, att försiktighet bör iakttas vid analogier med bestämmelserna om ekonomiska
föreningar (se NJA 1958 s 438), samt vid beaktande av att något egentligt rättsligt stöd för
uppfattningen att en ideell förening måste utse styrelse för att utgöra ett rättssubjekt, inte
synes finnas, kommer jag till slutsatsen att en ideell förening för att erhålla rättskapacitet, icke
torde kunna avkrävas val av styrelse. Jag inser att min slutsats må anses vara kontroversiell,
emedan doktrin m.m. enstämmigt förefaller utgå ifrån att styrelse är ett i rättspraxis fastställt
krav, men med hänsyn till de tidiga yttranden som avlagts av justitieråd och i NJA 1900 s 98,
samt vad som anförts ovan, finner jag min slutsats vara välgrundad. Hemströms ifrågasättande
av, huruvida det skall anses existera icke-rättskapabla ideella föreningar, som har stadgar men
inte styrelse, blir utan betydelse om det förutsätts att alla föreningar som antagit erforderligt
fullständiga stadgar, också har rättskapacitet (vilket ju synes ha varit HD:s ledamöters
mening). Det må så vara, att andra associationer har styrelser, men den ideella föreningen är
genom sin oreglerade ställning unik och tillerkänns en omfattande autonomi. En förening utan
styrelse torde hursomhelst vara tvungen att i sina stadgar grundligt reglera sin beslutsordning,
så att inga missförstånd kan uppkomma därom eller om ansvarsfördelningen inom föreningen.
En ordning utan styrelse synes kunna vara väl komplicerad, och det ter sig kanhända mindre
sannolikt att en nog så egalitärt strävande person skulle ta på sig, att utföra uppgifter åt en
förening, med fullt ansvar och ingen bestämmanderätt. En mer ändamålsenlig lösning, för den
sammanslutning som vill värja sig mot maktmissbruk och toppstyre, torde vara att under
(kontinuerliga) föreningsmöten eller (årliga) stämmor ge styrelsen ingående instruktioner,
som även kommer till tredje mans kännedom. Tillsättandet av en styrelse rekommenderas
därför från min sida, men ses som sagt inte som ett krav för rättskapacitet. Ett krav för
rättskapacitet måste dock anses vara det förhållande att föreningen har möjlighet att ingå
förbindelser med tredje man. Har föreningen egendom men inte kan förhålla sig gentemot
tredje man och inte heller gentemot myndigheter, är frågan om egendomen inte lika gärna
skulle kunna vara samägd, med ”föreningsstadgan” som ett slags förvaltningsavtal. Själva
ändamålet med att utgöra en juridisk person måste enligt mitt förmenande vara att som
sammanslutning kunna deltaga i rättslivet på något sätt, och en förening utan möjlighet att
förhålla sig till tredje man, vilken inte har några egna tillgångar, skulle lika gärna kunna vara
oreglerad och blott utgöra mänsklig samverkan utan rättsliga konsekvenser (som t.ex.
politiska nätverk, som anordnar verksamhet men inte företar rättshandlingar i eget namn). En
styrelselös ordning måste, med anledning av det sagda, enligt mitt förmenande kompletteras
med relativt omsorgsfullt utarbetade regler om hur föreningen blir bunden gentemot tredje
man. Skall föreningen äga egendom eller anställa personal, anser jag även att den måste ha
bestämmelser om hur deklarationer och andra redovisningar, som genom lagar eller andra
offentligrättsliga föreskrifter åvilar föreningen, på grund av innehavet av egendomen eller
anställningarna, skall skötas i föreningens namn.
30
Som följer, anser jag att man skulle kunna formulera en enkel beslutsstadga i en förening utan
styrelse (med reservation för glömda offentligrättsliga påbud):
Föreningen har ingen styrelse. Föreningen sammanträder varje tisdag, på den plats och vid den tid, som
medlemmarna vid stiftande möte eller föregående föreningsmöte bestämt. Föreningsmötet är föreningens
beslutande organ, och vid detta fattas beslut med absolut majoritet. Varje medlem har en röst. Mötet utser
sekreterare, att föra protokoll över vad som förevarit under detsamma, samt två justeringsmän, att vidimera
riktigheten av det nedtecknade efter eventuella rättelser. Verkställande av mötets beslut sker på det sätt som
mötet bestämt. Beslutar mötet att föreningen skall ingå förbindelse med tredje man, skall det utse en eller flera
medlemmar att i föreningens namn ingå förbindelsen. Detta skall noggrant inskrivas i protokollet, som skall
användas som fullmakt gentemot tredjemannen. Enskilda medlemmar har inte beslutsrätt i föreningens
angelägenheter, annat än efter uttryckligt beslut vid föreningsmöte. Ingen medlem får företräda föreningen
gentemot tredje man, utan att det explicit beslutats därom.
Vid föreningsmötet första tisdagen varje år skall utses en eller flera medlemmar, att i föreningens namn under
året sköta föreningens räkenskaper och lämna in deklaration i föreningens namn under nästkommande år.
Planerar föreningen att ha anställda under året, utser samma möte en eller flera personer, att i föreningens
namn omhänderha den redovisning till Skatteverket, som blir nödvändig på grund av anställningsförhållandet.
Mötet har också att tillsätta medlemmar, att fullgöra andra sådana uppgifter som enligt lag eller annan
författning ankommer på föreningen. Den som har ett uppdrag åt föreningen svarar personligen för att
uppdraget blir utfört i enlighet med lag eller annan författning, samt de direktiv som föreningsmötet lämnat.
Understrykas skall här att ideella föreningar kan ha olika styresgrupper, som inte i stadgan
eller det praktiska arbetet omnämns som just styrelser. Det kan röra sig om arbetsgrupper,
enskilda ledare, kommittéer, utskott eller annat, som fullgör de uppgifter som traditionellt
ankommer på en styrelse. I dessa fall ligger det närmast till hands att tala om att föreningen
har en styrelse, även om den själv skulle hävda motsatsen.
4.1.3. Sammanfattning
Sammanfattningsvis finner jag att ej helt flyktig sammanslutning med ickeekonomisk
verksamhet eller syfte skall besluta om sitt bildande (vilket kan ske formlöst), anta stadgar
(muntliga eller skriftliga) och i dessa reglera om möjlighet för föreningen att förhålla sig till
det allmänna och till tredje man, för att kunna ses som en rättskapabel ideell förening. Någon
registrering varken kan eller behöver ske för att föreningen skall anses vara en juridisk person.
4.2. De specifika föreningsrekvisiten
4.2.1. Medlemmarna
4.2.1.1. Hur många personer krävs för att bilda en ideell förening?
I nutida doktrin framförs att två eller tre medlemmar krävs för att en ideell förening skall
föreligga. Bl.a. Hemström anger att det är ovisst om stiftarnas minimiantal är två eller tre
personer. Johansson och Rydström synes anse två personer vara tillräckligt. NilssonStjernquist skrev att fem medlemmar torde krävas, men detta skrevs innan det att HD i NJA
1958 s 438 fastslog att stor försiktighet bör iakttas vid analogier till bestämmelser om
ekonomiska föreningar, vilka bestämmelser Nilsson-Stjernquist synes ha grundat sitt
resonemang på. Skatteverket grundar än idag sitt resonemang på lagen om ekonomiska
föreningar, trots nämnda HD-fall. 1993 fick nämnda lag sitt nu föreskrivna minimiantal – tre
personer – från att tidigare ha haft fem personer som minimiantal. Redan år 1916 angavs i
Juridisk tidskrift tre personer som minimiantal för en ideell förening, vilket tyder på att
författaren då inte ansåg att lagen om ekonomiska föreningar skulle avgöra. Att länsrätten i
31
det under 3.2.1. refererade målet noterade föreningens medlemsantal, behöver inte betyda att
rätten fann att tre personer var ett rättsligen erfordrat krav, utan endast att rätten fann det
obehövligt för den att gå in på frågan om två medlemmar var tillräckligt. Länsrättsdomen
skulle även kunna ses som ett stöd för uppfattningen att två personer är tillräckligt antal,
emedan Skatteverket i ju målet påstått att föreningen bildats endast av två personer.
En förening är en samverkan mellan flera individer. I ordet ligger att personer ska förenas,
varför det inte kan räcka med en person för att bilda en förening. Doktrinen föreslog ett lägre
minimiantal än fem personer redan före 1993 års ändring i lagen om ekonomiska föreningar.
Något sakligt grundat skäl för en analogi till nämnda lag har jag inte funnit, utan analogin
förefaller göras helt omotiverat. Ekonomiska och ideella föreningar fyller olika funktioner i
samhällslivet, och föreningsfriheten måste anses starkare beträffande de ideella föreningarna.
För ett normalt avtal krävs inte fler än två personer, och stadgarna för en ideell förening utgör
ett slags avtal. Att vissa kommuner och statliga myndigheter med Skatteverket i spetsen,
funnit lagen om ekonomiska föreningar tjäna som lämplig ledstjärna i denna fråga, kan inte
tillmätas något självständigt rättsligt värde. På olika håll i doktrinen anses som redovisats två
personer vara tillfyllest. I dagligt tal måste två personer anses kunna förenas. Jag finner på
anförda skäl att det torde räcka med två personer för att bilda en ideell förening.
Det ligger egentligen utanför mitt syfte att utröna vad som händer med en förening vars
medlemsantal gått ned till en person. Är föreningen väl giltigen bildad (av minst två personer)
förefaller det dock rimligt att, som Nial föreslår och Hemström instämmer i, anta att
föreningen kan existera ”latent” och återinträda i verksamhet när medlemsantalet åter har
blivit två. Det bör enligt min mening i en sådan situation ankomma på den ensamme
medlemmen, om denne har firmateckningsrätt, att sköta om de angelägenheter som fordras av
föreningen, som inlämnanden av deklarationer eller utsändande av fakturor till hyresgästerna i
en av föreningen ägd fastighet. Detta för att tredje man inte skall bli lidande av att föreningens
medlemsantal gått under lägsta tillåtna gräns. Utan några medlemmar alls torde en förening
inte kunna anses existera, oavsett omständigheter.
4.2.1.2. Hur gamla måste de fysiska stiftande (föreningsbildande) medlemmarna vara?
I föräldrabalken stadgas att personer under 18 år är omyndiga, och generellt sett inte får ingå
avtal eller andra förpliktande förbindelser. Bildandet av en förening utgör ett avtal,
formaliserat i stadgar, som medlemmarna i densamma i princip förbundit sig att iaktta, under
medlemskapets varaktighet. Ingåendet av avtal kräver generellt tillåtelse från den omyndiges
förmyndare. Skatteverket har tagit fasta på dessa bestämmelser, när verket nekat av omyndiga
grundade föreningar organisationsnummer.
Emellertid råder föreningsfrihet i detta land. Denna gäller envar. Som Hemström framhåller,
stämmer det knappast med svensk rätt att vårdnadshavares tillåtelse krävs för att ett barn skall
kunna inträda i ideella föreningar. Ett exempel vore att högersinnade föräldrar förbjöd sin
dotter eller son att inträda i en vänsterpolitisk organisation, eller att kristna föräldrar förbjöd
sitt barn att inträda i ett trossamfund för ickekristen trosutövning. Ger det allmänna föräldrar
möjlighet att genomdriva sådana förbud, kränks enligt min mening de underårigas
föreningsfrihet, ett intresse jag finner tyngre vägande än föräldrars rätt att uppfostra sina barn
i enlighet med sitt synsätt. Redan i föreningar som under förra seklets början bedömdes av
HD, kunde personer från tolv års ålder inträda. Detta erinrade inte HD någonting emot.
32
Man bör vid bedömningen skilja mellan ideella föreningar som avser bedriva
näringsverksamhet, och sådana som inte avser göra detta. En förening som bedriver näring
bör inte kunna ha personer utan möjlighet att göra detta, som enda medlemmar. I föreningar
som avser driva näring synes det rimligt att (åtminstone två av) stiftarna är myndiga.
Arsell, Hemström och Johansson synes alla anse att den som fyllt 16 år, och därmed kan rå
över sin egen arbetsinkomst, har större möjligheter än andra omyndiga, då det gäller inträde i
och bildande av ideella föreningar. De anser att en sådan omyndig kan delta i bildandet av
t.ex. fackföreningar, om medlemsavgifterna till föreningen erläggs med egna medel. Detta
finner jag vara en rimlig slutsats. Fokus härvid förefaller ligga på föreningsavtalens status
som ekonomiskt förpliktande avtal. Sådana behöver avtalen likväl inte alltid vara.
Arsells mening, att barn vid ganska unga år bör kunna stifta föreningar, som inte handlar om
ekonomiska prestationer, ter sig också den rimlig. Såväl Hemström som Johansson förefaller
vara av den meningen, att en omyndig – även en under 16 år – kan bilda eller åtminstone själv
inträda i en ideell förening, om den omyndige endast har att till föreningen erlägga en avgift
hon själv rår över, som t.ex. en mindre veckopeng. Något skyddsbehov för medlemmarna,
tredje man eller det allmänna föreligger knappast då fråga är om en sådan förening. En
förening utan eller blott med minimala medlemsavgifter, som inte idkar näring, borde således
kunna bildas även av personer som inte fyllt 16 år. Syftet med att sammansluta sig till en
juridisk person skulle i ett sådant fall kunna vara, att ansluta sig till ett större förbund och få
bidrag för sin verksamhet, eller kunna ta emot gåvor till föreningen som sådan.
Skadeståndskrav torde kunna riktas även mot omyndiga som förskingrat föreningsmedel,
varför det inte torde finnas några problem med att låta underåriga förvalta de antagligen
mindre omfattande avgifter och gåvor som kan tänkas skänkas till en mindre
ungdomsförening. Beträffande sådana föreningar är Hemströms ståndpunkt, att föreningen
inte rättsligen kan kräva en omyndig medlem på medlemsavgiften, rimlig. Om någon
ekonomisk prestation inte krävs av den omyndige, torde FB 9:1 inte ens komma i fråga.
Frågan är om någon minimiålder kan uppställas. För inträde i ideella föreningar torde så inte
vara fallet, utan ett nyfött barn torde genom förmyndare kunna inträda i en förening, t.ex. ett
trossamfund. För stiftande av föreningar anser jag dock att det måste krävas att stiftarna
uppnått en sådan grad av själslig mognad, att de kan anses böra förstå vad samverkan i en
förening innebär, och kunna förstå de stadgar de antar. Trossamfundslagens stadgande om att
en tolvåring själv måste samtycka till ett in- eller utträde ur ett samfund, kan härvid vara
belysande, med tanke på trossamfundens nära släktskap med de ideella föreningarna. Tolv år
var även lägsta inträdesålder i föreningarna i NJA 1900 s 98 och NJA 1913 s 393. Även om så
inte kan anses vara fallet i samtliga fall, finner jag det rimligt att tolvåringar oftast själva
skulle kunna omhänderha en förening, med allt vad detta innebär, under de premisser som
ovan upptas.200 Enligt min mening torde minimiåldern för stiftande av en ideell förening
kunna anses vara tolv år, även om man i brist på reglering inte med någon säkerhet kan säga
att min bedömning i detta hänseende är korrekt. En individuell bedömning torde vid tvivel
behöva företas, för att utröna om en stiftande person förstår föreningsbildningens
konsekvenser.
200
Att tolvåringar anses kunna ta större ansvar för sitt liv än yngre barn anser jag även framgår bl.a. av FB 4:5,
48 § namnlagen (1982:670), 7 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, 2 § lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 5 § lagen (2002:445) om medling med anledning av brott och 4:9
försäkringsavtalslagen (2005:104).
33
4.2.1.3. Sammanfattning
En förening består av minst två medlemmar. Analogier till lagen om ekonomiska föreningar
om att tre medlemmar skulle krävas har inte motiverats, och är därför inte vederhäftiga.
Beträffande stiftarnas ålder måste det skiljas mellan föreningar som ämnar bedriva
näringsverksamhet, och sådana som inte ämnar göra detta. Ämnar föreningen bedriva
näringsverksamhet bör den i princip inte kunna bildas av omyndiga personer. Om en förening
inte avser idka näring, och inte heller har annat än en mycket blygsamma medlemsavgift, eller
ingen sådan, bör emellertid omyndiga kunna stifta den. Minimiåldern härvid har jag bedömt
torde vara tolv år, även om en individuell bedömning torde behöva företas in dubio.
4.2.2. Stadgarna
Jag tar nu upp min syn på det obligatoriska innehållet i en ideell förenings stadgar. Observeras
skall att jag inte avser fastslå vad som bör finnas i en förenings stadgar, utan vad som måste
finnas i sådana. Att en bestämmelse lämpligen införs i en stadga innebär självfallet inte att det
är rättsligen erfordrat att så sker.
4.2.2.1. Grundläggande krav på en ideell förenings stadgar
Grunden vid bestämmandet av vad en ideell förenings stadgar måste innehålla, får anses vara
HD:s uttalande i NJA 1987 s 394. Där anges att föreningen måste ha ett namn (en firma), ett
ändamål samt bestämmelser om hur beslut åstadkommes i föreningens angelägenheter. Jag
kommer nedan att diskutera andra delfrågor som må ställas beträffande stadgarnas innehåll.
4.2.2.2. Måste en förening vara demokratiskt uppbyggd?
Den övervägande majoriteten av alla ideella föreningar i detta land, torde vara organiserade i
enlighet med demokratiska principer, även om auktoritärt organiserade föreningar finns. Detta
har lett Skatteverket att anse att föreningar som är uppbyggda på ett annat sätt, inte kan anses
utgöra ideella föreningar i rättslig bemärkelse. Kammarkollegiet, som bl.a. registrerar
trossamfund (ett slags ideella föreningar) som ansöker därom, är dock av en annan inställning.
De argument som anförts för att motivera att ideella föreningar skall vara demokratiskt
uppbyggda, tangerar enligt min mening känsloargument, till synes grundade på omtanke om
medlemmarna. Generellt sett är det i och för sig så att föreningsmedlemmar har möjlighet att
påverka föreningens inriktning, men en förening grundar sig på ett avtal, stadgarna, och i stort
råder avtalsfrihet. Den som önskar avtala om att den skall delta i en samverkan däri den inte
har någonting att säga till om, måste kunna göra detta. Den praxis jag redovisar om
odemokratiska föreningar är visserligen inte prejudicerande, men visar att de argument som
framförts av Hemström i frågan om odemokratiska föreningar, också kan tillämpas i
praktiken. Från prejudicerande praxis kan nämnas NJA 1902 s 221, i vilket föreningen endast
tillät manliga medlemmar att rösta, och NJA 1913 s 393, däri föreningen tillät endast
medlemmar som uppnått vittnesgill ålder att rösta. Begränsningar i rösträtten, med hänsyn till
kön eller ålder, torde följaktligen vara möjliga, precis som röstdifferentiering, som Johansson
nämner. Detta kan näppeligen anses förenligt med en strikt demokratisk ordning.
Liksom Hemström finner jag det, med hänsyn till den grundlagsstadgade föreningsfriheten,
mest rimligt att föreningar kan ha såväl demokratisk som auktoritär struktur, och oavsett
struktur anses vara rättssubjekt. En förening måste följaktligen kunna ha en enväldig
oavsättlig ledning. Att odemokratiska föreningar skulle hota samhällsstrukturen som sådan,
34
och på sikt kanhända hindra samhällsinstitutioner från att vara demokratiska, anser jag ter sig
mer krystat än sannolikt. Det måste vara upp till den enskilde att avgöra om den önskar
medbestämmande eller inte, och oftast får förutsättas att så är fallet. Särdeles många, stora
eller inflytelserika förefaller de odemokratiska ideella föreningarna inte vara.
Hemström tar upp vad han anser är ett undantag från föreningars möjlighet att organisera sig
på ett annat än demokratiskt sätt. Detta är föreningar som fullföljer offentligrättsliga
uppgifter. Hemström motiverar sitt ställningstagande med att den som gett föreningen den
offentligrättsliga uppgiften får antas ha gjort det under förutsättning att de demokratiska
reglerna inte skall åsidosättas. Hemström förefaller här inte utgå från en stiftningssituation,
utan snarare från situationen att en ideell förening redan anförtrotts vissa uppgifter, men sedan
ändrar sitt styrelsesätt. Frågan om demokrati i föreningar som fullföljer offentligrättsliga
uppgifter faller därmed utanför syftet med denna framställning. Om en förening med tydligt
ickedemokratisk uppbyggnad, under tiden den har sådan uppbyggnad anförtros
offentligrättsliga uppgifter, vill jag dock påpeka att jag inte ser någon anledning för denna
förening att ändra sina stadgar, och än mindre ser någon orsak till att den plötsligt skulle
förlora sin status som rättssubjekt. Det åligger enligt min mening det allmänna att ombe en
förening att ändra struktur innan den anförtros nämnda uppgifter. Bedömningen att en ideell
förening vid stiftandet kan vara odemokratisk, rubbas således inte oavsett vilken syn man
antar på demokratiska föreningar och fullföljandet av offentligrättsliga uppgifter.
4.2.2.3. Inverkar det på rättskapaciteten att föreningsnamnet är ”upptaget”?
Gällande firma anser jag inte att det har någon betydelse för rättskapaciteten, att
föreningsfirman gör intrång på någon annans firmarätt. Omfattningen av firmaskydd för ideell
förening är av rättsfallen som anförts för övrigt oklar; t.ex. torde ett vanligt namn inte kunna
anses skyddat. Att inte tillerkänna en förening med ”stulen” firma rättskapacitet, vore obilligt,
enär det skulle göra det omöjligt för rättighetsinnehavaren att väcka talan mot föreningen, för
att stoppa det olovliga brukandet.
4.2.2.4. Får föreningsändamålet vara lagstridigt?
Det har i doktrinen ifrågasatts om inte brottsliga föreningssyften är otillåtna. Det har även
sagts att alla syften är tillåtna, men att föreningsverksamheten inte kan vara illegal. Det är
även min mening att en ideell förenings verksamhet inte bör vara brottslig, men verksamheten
är en angelägenhet för föreningens medlemmar, och den som begått brott straffas enligt
vanliga straffrättsliga bestämmelser. Att inga bestämmelser om tvångsupplösning av ideella
föreningar finns, torde tyda på att olaglig verksamhet i och för sig inte kan få en förenings
rättskapacitet att försvinna. Riksskatteverkets styrsignal från år 2002 vittnar om att verket
synes ha ansett att skattekontoren ägnade sig åt en föreningsfrihetskränkande bedömning av
föreningarnas ändamål, och därför meddelade kontoren att de i organisationsnummerärenden
endast skulle pröva huruvida en juridisk person var för handen eller inte. Själv finner jag detta
vara en befogad ståndpunkt. Föreningsfriheten synes under rådande rättsliga förhållanden
endast kunna begränsas med avseende på föreningar av militär art. Det vore således en
otillåten inskränkning av föreningsfriheten, att kräva att en förenings syften överensstämmer
med gällande rätt. Rydins ståndpunkt, att ”samhällsvådliga” syften, som att störta i lag
grundade samhällsinstitutioner, skulle kunna förbjudas, torde numera vara obsolet. Det är
stundom en förutsättning att föreningar kan verka för ett syfte som står i strid mot gällande
rätt. Som nämnt måste en förening med syfte att genom revolution störta det rådande
35
samhällsskicket, tillåtas verka. Om medlemmarna begår brott straffas de i vanlig ordning,
vilket inte tör påverka föreningens rättskapacitet.
Ett avtal kan förklaras ogiltigt om det bryter mot goda seder, exempelvis genom att stadga om
allvarlig brottslighets begående. Om en förening däremot indirekt syftar till att stödja mindre
allvarlig brottslighet, t.ex. genom att hjälpa och stötta personer som blivit ålagda att betala
böter för bedrägligt beteende, eller stötta personer som bryter mot en enligt föreningen
förlegad lag (se not 141), anser jag inte att tillräckliga skäl finns för att ogiltigförklara avtalet,
och därigenom beröva föreningen den rättskapacitet som annars skulle ha tillkommit den.
4.2.2.5. Krävs bestämmelser om föreningens verksamhet?
Nilsson-Stjernquist anger att föreningsverksamhetens art skall anges i stadgarna. Hemström
anser att föreningsverksamheten genom vilken syftet främjas inte måste anges. Dessa
ställningstaganden finner jag inte motstridiga, emedan föreningsverksamhetens art avser dess
grundläggande beskaffenhet, vilken torde anges i föreningens syfte (t.ex. ”främja ridsporten”).
Exakt hur ändamålet skall främjas torde det ofta vara vanskligt att minutiöst reglera, utan
föreningens organ torde behöva stor frihet att själva bestämma exakt vilken verksamhet som
bör utövas. Ändamålet sätter dock, som Hemström framhåller, gränsen för behörigheten hos
föreningens befattningshavare, varför en förening för främjande av fågelskådande näppeligen
kan ägna sig åt att söka förbättra köksarbetares ekonomiska villkor. Jag finner det rimligast att
det inte kan anses krävas att stadgarna reglerar vilken verksamhet föreningen ska bedriva.
4.2.2.6. Krävs bestämmelser om inträde, utträde och uteslutning, samt medlemsavgift?
Av bl.a. Sjöstrands undersökning framgår att det tidigt funnits föreningar som saknat
bestämmelser om utträde och uteslutning. I RH 105:83 bedömdes uppenbarligen en
sammanslutning som saknade bestämmelser om formerna för inträde i respektive utträde ur
föreningen, som en ideell förening tillika juridisk person. Inträde torde kunna ske genom
meddelande till föreningens styrelse eller vid föreningsmöte, om inget annat stadgas eller är
fastslaget i föreningens egen praxis. Synbarligen finns det i praxis (t.ex. nämnda RH 105:83)
normer som reglerar hur en medlem kan förfara om stadgarna saknar utträdesbestämmelser.
Som Johansson skriver bör en förening även utan uteslutningsbestämmelser kunna utesluta
den som betett sig illojalt mot föreningen. I föreningar med mer personligt inslag bör i princip
ges fri prövningsrätt beträffande uteslutning, enligt rättspraxis (bl.a. NJA 1990 s 687), och jag
anser att det finns fullt fog för en sådan uppfattning. Även i avsaknad av stadgebestämmelser,
bör ingen förening behöva fördra att i sina kadrer räkna personer som förfar skadligt mot
föreningen eller dess intressen. Enär det således kan anses finnas normer för såväl inträde som
utträde som uteslutning, oberoende av vad som reglerats i föreningsstadgarna, anser jag inte
att det kan anses krävas att stadgarna reglerar dessa frågor. Beträffande medlemsavgift skall
sägas att sådana bör regleras om de ska uttas. Dock avgör varje enskild förening om den vill
uttaga medlemsavgift eller inte. Krav på bestämmelser om sådan kan därför ej krävas.
4.2.2.7. Krävs bestämmelser om föreningens ekonomi?
I NJA 1902 s 160 var bestämmelserna om föreningens ekonomi tämligen knapphändiga. Det
stadgades att medel för bestridande av utgifter skulle samlas genom gåvor, avgifter m.m. I de
föreningar varom fråga var under 3.2.1, fanns inga bestämmelser om föreningens ekonomiska
angelägenheter. Har föreningen en styrelse eller kassaförvaltare måste det, anser jag, vara upp
till den att sköta föreningens ekonomi efter eget gottfinnande, och i enlighet med de
36
instruktioner som eventuellt har givits den/henne. Dock kan det tänkas att föreningar som
idkar näring bör avkrävas mer ingående reglering. På grund härav anser jag inte att särskilda
stadgebestämmelser om föreningsekonomin krävs, för att rättskapacitet skall erhållas,
åtminstone inte om föreningen inte ämnar bedriva någon näringsverksamhet.
4.2.2.8. Krävs bestämmelser om revisor?
Hemström anser, som redovisats, inte att andra föreningar, än de som är
årsredovisningsskyldiga, måste utse auktoriserade eller godkända revisorer. Med hänsyn till
att många föreningar är små och har försumbara ekonomiska tillgångar, och kostnaderna för
anlitande av en sådan revisor i vissa fall säkerligen skulle överstiga föreningens tillgångar,
synes detta vara en skälig inställning. Att en förening kan tillsätta en medlem eller annan icke
revisorsskolad person, att kontrollera föreningens räkenskaper, anser jag inte är detsamma
som att tillsätta en revisor i egentlig mening. Ett krav på en sådan lekmannarevisor, skulle inte
fylla någon egentlig funktion för andra än föreningens medlemmar. Årsredovisningsskyldig
blir en förening först då vissa i lagen uppställda kriterier är uppfyllda. Dessa kan inte vara
uppfyllda redan vid en förenings bildande, och det torde därför inte påverka föreningens
status som rättskapabel, att några bestämmelser om revisor vid bildandet inte existerar.
4.2.2.9. Krävs bestämmelser om räkenskapsår (verksamhetsår)?
Nial upptog räkenskapsår som något som lämpligen bör regleras i en ideell förenings stadgar.
Detsamma gör Hemström, men denne framhåller att det i brist på lagreglering inte är
nödvändigt att i stadgarna inta det som fordras av stadgarna för en ekonomisk förening.
Räkenskapsår upptas inte i stadgarna för de föreningar som redovisas under 3.2.1. ovan.
Det måste anses allmänt känt att det gregorianska kalenderåret (1/1 – 31/12) används som
räkenskaps- och verksamhetsår i många föreningar, och enligt min mening torde det i brist på
reglering av frågan, kunna presumeras att denna period utgör föreningens räkenskapsår. Om
föreningen inte är bokföringsskyldig spelar räkenskapsåret hursomhelst ingen större roll,
åtminstone inte för tredje man. Om föreningen dessutom inte har någon (beskattningsbar)
inkomst, torde ej heller Skatteverket ha någon behållning av att räkenskaperna avslutas vid
årsskifte. Det är upp till den ideella föreningen att besluta om verksamhetsberättelser och
dylikt skall upprättas vid en verksamhetsperiods slut, och det allmänna torde inte kunna
uppställa något krav på att detta sker. Att räkenskaps-/verksamhetsår inte anges i en
föreningsstadga, finner jag följaktligen inte påverkar föreningens rättskapacitet.
4.2.2.10. Krävs bestämmelser om kallelser och beslutsmässig majoritet m.m. vid stämma?
Som HD i NJA 1987 s 394 konstaterar, krävs det att stadgarna reglerar hur beslut
åstadkommes i föreningens angelägenheter. Detta innebär enligt min mening att det i
stadgarna skall upptagas regler om de beslutsfattande organ som finns inom föreningen.
Vanligast torde vara att föreningen har en stämma som högsta beslutande organ och styrelse
som beslutsfattande organ mellan stämmorna. Som angivits ovan behöver en förening inte
vara demokratiskt uppbyggd, utan kan stadga att en enväldig ledning skall besluta i
föreningens samtliga angelägenheter. En demokratisk förening måste, vilket jag finner framgå
av det angivna HD-avgörandet, i sina stadgar ange att ett årligt möte (eller annan
sammankomst) är högsta beslutande organ. Enligt bl.a. Johansson gäller, om inget annat
stadgats, att beslut vid föreningsstämma fattas med absolut majoritet. Att majoriteten styr
anses uppenbarligen allmänt gällande även för ideella föreningar. Om ingenting annat
bestämts torde varje medlem vid föreningsstämma ha en röst. Enär det sålunda i doktrinen
37
anges hur beslut bör anses fattas om stadgarna är tysta, finner jag inte att det i stadgarna är
nödvändigt att reglera majoritetskrav (även om detta givetvis är lämpligt om annat än absolut
majoritet önskas) eller annat som rör det som skall behandlas vid mötet. Om kallelser skall
sägas att det i brist på reglering torde vara upp till styrelsen att kalla till föreningsstämmor.
Lagrådets yttrande i 1911 års proposition visar att det då fanns föreningar som saknade
bestämmelser om kallelse till möten. Även vad som ska behandlas vid sådana torde in dubio
vara givet i doktrin och praxis, och behöver således enligt mitt förmenande inte explicit
upptas i föreningsstadgarna. Det vore enligt min mening obilligt att kräva av ideella
föreningar, som oftast skapas av juridiskt okunniga personer, att deras stadgar på ett
fullständigt sätt reglerar allt som kommer att företas under föreningens stämmor och andra
möten. Mycket torde framgå av praxis från föreningslivet i allmänhet. Om ett majoritetsbeslut
enligt allmänna rättsgrundsatser är otillåtet, torde detta kunna upphävas av domstol. Detta har
i vart fall knappast någon påverkan på föreningens rättskapacitet som sådan.
4.2.2.11. Krävs att säte anges?
Hemström menar att det är synnerligen lämpligt att styrelsens säte, föreningens juridiska
hemvist, anges i stadgarna. Emellertid påpekar han att det i brist på bestämmelse om säte blir
den ort där förvaltningen förs, som blir föreningens hemvist. Av detta framgår att Hemström
kan tänka sig att det finns föreningar som saknar stadgad sätesort. Av lagrådets yttrande i
1911 års proposition framgår att det redan då fanns föreningar som saknade angiven sätesort.
Uppgift om säte upptas inte i stadgarna för de föreningar som redovisas under 3.2.1. ovan,
men i dessa fall rör det sig om enväldiga styrelseledamöter, och i en sådan förening torde sätet
vara orten där den styrande ledamoten har sitt hemvist. Eftersom föreningens juridiska
hemvist kan fastställas på annat sätt än genom explicit angivelse i föreningsstadgan,
exempelvis genom styrelse- eller stämmobeslut eller genom att föreningen på en viss ort har
sin lokal och/eller postadress, finner jag inte att stadgebestämmelse om säte kan krävas för att
föreningen skall anses erhålla rättskapacitet.
4.2.2.12. Krävs bestämmelser om tillsättande av styrelse?
Johansson anger att stämman väljer styrelsens ledamöter (med absolut majoritet), om annat
inte stadgas. Detta anser jag är logiskt i en demokratisk förening, emedan stämman fattar alla
andra för föreningen viktiga beslut. Av det sagda synes framgå att Johansson kan tänka sig
föreningar som saknar bestämmelser om val av styrelse. Jag förutsätter dock att stadgarna
även för en sådan förening, innehåller uppgift om att styrelse överhuvudtaget skall finnas.
Emedan en fullgod ordning för tillsättande av styrelse sålunda finns upptagen i doktrinen,
anser jag det inte rättsligen erfordrat att mer specifikt reglera tillsättandet av styrelsen, även
om jag som nämnt anser att styrelsens existens som organ måste tas med i stadgarna, om
sådan skall finnas. Som Johansson framhåller är, i brist på stadgande därom,
styrelseledamöternas mandattid beroende av vad som bestämts eller förutsatts vid tillsättandet,
men utgör enligt min mening vanligen en ungefärlig ettårsperiod (från årsmöte till årsmöte).
4.2.2.13. Krävs bestämmelser om firmatecknare?
Det har i doktrinen uttalats att bestämmelser om firmatecknare måste finnas i en förenings
stadgar. Jag kan ha förståelse för denna mening, emedan även jag anser att en förening skall
ha möjlighet att förhålla sig till tredje man. Som bl.a. Hemström framför, åligger det styrelsen
då sådan finns, att företräda föreningen gentemot myndigheter och tredje man. Finns ingen
styrelse måste andra bestämmelser om relationer med tredje man, som jag framför ovan,
38
finnas. Det borde i regel ligga inom beslutsmässig styrelses mandat att utse firmatecknare.
Några bestämmelser om sådana finner jag därför inte krävas, för rättskapacitet.
4.2.2.14. Krävs bestämmelser om stadgeändring och upplösning?
Såväl Johansson som Hemström och Sandström framför att det vid stadgeändringsärenden är
oklart om det kan anses krävas någon kvalificerad majoritet, men att absolut majoritet torde
vara tillfyllest. Detta är i linje med vad som under 4.2.2.10. ovan sägs om beslutsmässig
majoritet i andra fall. De förefaller ense om att en förenings stadgar kan underlåta att reglera
frågan om stadgeändring, och även om denna fråga är lämplig att reglera, finner jag således
inte att det kan anses vara ett rättsligt krav för rättssubjektivitet att sådana bestämmelser finns.
Beträffande föreningens upplösning (likvidation) torde gälla samma regler som beträffande
stadgeändring och andra stämmobeslut. Någon starkare anledning att reglera upplösning och
tillgångsdisposition efter sådan, än att reglera övriga stämmobeslut, finns enligt min mening
inte, varför inte heller sådana bestämmelser kan anses fordras för rättskapacitet.
4.2.2.15. Krävs att årsmöte hålls varje år?
Skatteverket har tidigare påstått att en ideell förening måste hålla årsmöte varje år. Med
anledning därav vill jag här summariskt behandla denna fråga. Utgångspunkten för ideella
föreningar är, i brist på lagstiftning, autonomi. Det måste därför stå föreningarna fritt att hålla
beslutande sammankomster så ofta eller sällan de önskar. Tillåts det, som beträffande
föreningarna under 3.2.1., att årsmöte aldrig hålls utan enskilda personer självsvåldigt styr
sammanslutningar, måste enligt min mening även mellanting mellan detta auktoritära synsätt,
och ett direktdemokratiskt styre, tillåtas. Att beslutande föreningssammankomster hålles var
annat, var tredje eller var fjärde år, förekommer enligt mina egna erfarenheter inom
föreningslivet, och ingenting talar emot att sådana lösningar är fullständigt gångbara. Något
fog för ståndpunkten, att en ideell förening för att erhålla rättskapacitet skall hålla beslutande
sammankomst varje år, har jag inte funnit.
4.2.2.16. Sammanfattning och slutsats
Det krävs för rättskapacitet att en ideell förening i stadgarna anger sitt namn och sitt syfte. Att
namnet inkräktar på någon annans rätt bör enligt mitt förmenande inte påverka
rättskapaciteten. Föreningsändamålet torde kunna strida mot lag och goda seder, men torde
inte få syfta till att åstadkomma grov brottslighet. En ideell förening kan vara demokratiskt
eller auktoritärt uppbyggd. Detta följer av föreningsfrihetens princip. I en demokratisk
förening skall finnas bestämmelser som anger att föreningsstämman (eller det beslutande
sammanträde föreningen eljest har) är högsta beslutande organ, samt att styrelsen (om sådan
finns) styr mellan stämmorna. I en odemokratisk förening krävs uppgift om beslutsfattande
organ. Dessa krav stämmer överens med vad Nilsson-Stjernquist redan 1950 ansåg fordrades
av en föreningsstadga, nämligen att föreningsverksamhetens art och hur föreningsbeslut fattas
anges. Beslutande sammanträden torde en förening kunna hålla hur ofta eller hur sällan den än
önskar. Förutom de nämnda kraven har jag inte funnit att övriga bestämmelser egentligen
rättsligen kan fordras i en uppsättning föreningsstadgar för en ideell förening. Att fordra
alltför omständliga stadgar vore oskäligt enär det inskränker föreningsfriheten för gemene
man. Vad som i doktrinen sägs beträffande frågor om medlemskap, beslutsmässighet, säte
etc., vad gäller föreningar som inte reglerat om dessa förhållanden, förefaller mig vara
vederhäftigt och tör kunna tillämpas i föreningar som saknar explicita stadganden.
39
4.2.3. Styrelsen
4.2.3.1. Hur många ledamöter måste en ideell förenings styrelse ha?
Hemström och Johansson är ense om att en ideell förening i brist på lagreglering torde kunna
ha endast en styrelseledamot. I och för sig ickeprejudicerande praxis visar att detta kan
omsättas i praktik. Detsamma kan anses framgå av NJA 1909 s 651. Även om det må vara
lämpligt med fler styrelseledamöter, torde en enligt mitt förmenande sålunda räcka.
4.2.3.2. Hur gamla måste styrelseledamöterna och firmatecknarna vara?
Johansson och Hemström anser bägge att omyndiga torde kunna vara styrelseledamöter, i
brist på lagstadganden däremot. Detta finner jag vara en god grundprincip, med hänsyn till
den föreningsfrihet som även tillkommer underåriga, som de facto, vilket ordföranden i
Ungdomens nykterhetsförbund framhåller, skulle betas dem om de ej finge styra de föreningar
de bildat. Omyndiga ledamöter finns i många styrelser. Undantag måste enligt min mening
emellertid göras beträffande föreningar som ämnar idka näring. Att en förening ämnar idka
näring torde emellertid inte kunna presumeras vid bildandet (om det inte explicit anges i
stadgarna), och därför inte (i regel) inverka på föreningens rättskapacitet.
Nerep intar emellertid en annan ståndpunkt än Johansson och Hemström, och hävdar att det
av föräldrabalken får anses framgå att styrelseledamöter ska ha uppnått myndig ålder. Detta
synes delvis grundas på att en omyndig, enligt föräldrabalkens huvudregel om underårigas
omyndighet, i regel inte kan rå över sin egendom. Detta kan enligt min mening likväl inte
anses betyda, att en omyndig inte kan rå över den egendom som tillhör en ideell förening.
Johansson anser att en styrelseledamot bör kunna vara försatt i konkurs eller ha förvaltare.
Någon inskränkning beträffande föreningskassörer synes han inte göra. Utan lagbestämmelser
däremot, finner jag det rimligt att föreningar som inte bedriver näringsverksamhet själva äger
rådighet att besluta vilka som skall sköta föreningens ekonomi, förvaltning och övriga
angelägenheter. Se vad som sägs om förskingring av föreningsmedel, under 4.2.1.2. ovan.
Om föreningen inte har några tillgångar förefaller det mig än mer orimligt att neka underåriga
rätten att aktivera sig i föreningslivet genom styrelsearbete. I nämnda avsnitt 4.2.1.2. finner
jag att underåriga torde kunna bilda föreningar. Det rimmar illa med en sådan slutsats, att
finna att styrelseledamöterna ändock måste vara myndiga. Föräldrabalken kan inte anses
reglera en ideell förenings inre angelägenheter, och även om den skulle anses göra det är
föreningsfrihetens princip grundlagsstadgad och inskriven i Europakonventionen, och har
därför högre dignitet än föräldrabalkens bestämmelser om omyndigs rättshandlingsförmåga.
Nerep själv menar att formkraven bör vara låga beträffande ideella föreningar, och att mycket
talar för att föreningsfriheten inbegriper rätt att bilda juridisk person för en förening.
På anförda skäl finner jag att styrelseledamot i en rättskapabel ideell förening tör kunna vara
omyndig, såframt föreningen inte idkar ekonomisk verksamhet. Inte heller torde en ideell
förening som idkar näring förlora sin rättskapacitet genom att en enstaka styrelseledamot,
bland flera, är omyndig, såvida merparten av styrelsen består av myndiga personer.
Beträffande firmateckning i ideell förening, synes olika meningar finnas. Jag ansluter mig till
professorerna Agell, Dotevall och Adlercreutz, som samtliga synes mena att underåriga kan
företa rättshandlingar för annan. Hemströms analogi från en bestämmelse om förvaltare till en
om förmyndare, förefaller på av Agell anförda skäl inte rimlig. Dessutom torde Dotevall och
Adlercreutz, vars arbetsområde är/var handelsrätt, vara mer insatta i fullmaktsinstitutet (som
vanligen brukas inom just handeln) än associationsrättsligt intresserade professorer, varför jag
40
anser de förstnämndas ståndpunkt här väga tyngre. Som Agell framhåller förpliktar en
omyndig firmatecknare inte sig själv, utan endast föreningen som rättssubjekt, och situationen
är enligt min mening jämförbar med den att en omyndig person t.ex. köper varor efter att ha
blivit ombedd av en myndig person att göra detta å dennes vägnar. Emedan en firmatecknare,
som Johansson uttalar, är en vanlig fullmäktig i juridisk mening, torde det inte finnas några
hinder mot att en underårig person är firmatecknare i en ideell förening, under förutsättning
att hon, som Hemström framhåller, är själsligt förmögen att förstå konsekvenserna av sina
rättshandlingar. Bedömningen av det sistnämnda tör i regel ankomma på föreningen.
Det kan inte antas att omyndiga skulle kunna missbruka den ideella föreningen till att för egen
vinning företa rättshandlingar de annars inte skulle ha kunnat företa. Detta enär den ideella
föreningen inte drivs av vinstintresse och jag som nämnt gjort undantag från möjligheten att
ha en omyndig styrelse, beträffande föreningar som idkar näring. Den underårige
föreningsrepresentanten torde på grund av sin omyndighet själv inte kunna svara personligen
för förpliktelser som uppstått till följd av avtal hon å föreningens vägnar ingått med tredje
man, men föreningen som sådan gör detta. Den tredjeman som avtalar med en omyndig
föreningsrepresentant bör därför måhända iaktta viss försiktighet, och förvissa sig om att
föreningen som sådan förfogar över medel att gälda eventuella skulder med. Enär avtalsfrihet
föreligger torde det i regel vara upp till tredjemannen att undvika att avtala med en omyndig
föreningsföreträdare, såvida tredjemannen skulle finna detta olämpligt eller riskabelt.
4.3. Tankar om en eventuell framtida reglering
Även om det kan anses ligga utanför mitt syfte att yttra mig om en eventuell framtida
lagstiftning inom ämnet ideella föreningar, finner jag det ändock lämpligt under rådande
förhållanden att göra detta. Tankar om att införa en lagstiftning om ideella föreningar har än
en gång uppkommit. Det får därför anses vara en naturlig följd av min utredning, att jag
uttalar mig om min syn på nödvändigheten av en sådan reglering.
Eftersom ingen obligatorisk registrering finns beträffande ideella föreningar, kan en förening
teoretiskt sett aldrig vara helt säker på att den är rättskapabel. En bedömning måste göras i
varje enskilt fall, t.ex. när föreningen ansöker om lagfart eller konkurs eller väcker talan mot
någon annan i domstol. Ett organisationsnummer från Skatteverket må leda till att banker och
andra ”vågar” ha med föreningen att göra, men som visats kan en domstol bedöma även en
”förening” med organisationsnummer, som icke rättskapabel. Detta kan, som i NJA 1973 s
341, te sig förödande för många. En sådan osäkerhet för de ideella föreningarna kan inte sägas
vara lämplig. Å andra sidan är frågan om en ny lagstiftning angående ideella föreningar vore
helt tillbörlig. Kraven på en rättskapabel ideell förening, som jag har funnit i denna utredning,
är väldigt modesta. Uppfyller en förening dessa krav, är den en juridisk person, och ansöker
den om organisationsnummer hos Skatteverket, skall verket tilldela den sådant.
En lag med föreskriven obligatorisk registrering av ideella föreningar, torde uppställa högre
krav än de minimikrav som jag funnit skall uppställas (se Nereps förslag). Krav på styrelse
torde också föreskrivas, vilket hindrar strikt direktdemokratiska föreningar från att verka på
enligt dem önskat sätt. Detta anser jag vore ett oproportionerligt ingrepp i föreningsfriheten.
Regeringsformen stadgar i 2 kap. 2 § att ”[v]arje medborgare är gentemot det allmänna
skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat
sådant hänseende”. Ett registreringstvång skulle riskera att träda denna bestämmelse för när.
Att kräva att protokollet för stiftande möte, däri stiftarnas namn anges, samt fullständiga
personuppgifter för styrelseledamöter, inges till en statlig myndighet, för att en förening
41
juridiskt skall få verka, kränker nämnda bestämmelse, vad gäller politiska, religiösa och
dylika föreningar. Verkan i och genom en ideell förening måste kunna ske anonymt.
Registrering av uppgifter om föreningsföreträdare och andra skulle kunna leda till att
åsiktsregistrering företas, speciellt om uppgifterna är offentliga (vilket de antagligen blir om
de inlämnas till statlig myndighet). Något dylikt skyddsbehov torde inte finnas för de
ekonomiska föreningarna, som drivs av vinstintresse och i regel inte av politiska eller
religiösa motiv. Obligatorisk registrering av, och lagstiftning överhuvudtaget beträffande
ideella föreningar motsätter jag mig på denna grund.
Emellertid måste det finnas ett sätt för en ideell förening, att förvissa sig om att den är
rättskapabel. Då föreningar avtalar med varandra eller med privatpersoner, kan det i regel
förmodas att ingen inblandad är juridiskt skolad, och skulle ifrågasätta rättssubjektiviteten hos
sin medkontrahent, vilket skulle kunna få förödande konsekvenser om en domstol skulle
bedöma en avtalspart inte vara rättskapabel. Det har i vissa av de redovisade fallen rört sig om
föreningar som själva bestridit att de skulle vara rättskapabla, för att på så sätt slippa svara i
domstol. En lösning jag preliminärt föreslår vore att införa ett slags frivillig registrering, på
basis av den tilldelning av organisationsnummer som sker idag, ehuru med rättsverkan.
Kraven på en ideell förening skulle vara desamma, men beslutet om tilldelning av
organisationsnummer skulle få den verkan, att föreningen obestridligen var rättskapabel.
Oregistrerade föreningar skulle då alltjämt kunna verka som rättssubjekt, men försiktiga
tredjemän skulle kunna kräva, för att t.ex. ingå ett avtal med en förening, att föreningen
anskaffat ett organisationsnummer. Så får det alltfort oreglerade rättsområdet viss stadga.
Såsom tidigt yttrades, vore det nog främst av godo om juridikens döda hand inte lades på
föreningsväsendet, denna sköra växt, odlad främst av ickejurister, till allas fromma.
42
5. Källförteckning
Samtliga angivna länkar till webbplatser fungerade den 22 maj 2008.
5.1. Rättsfall
Högsta domstolen (främst Nytt juridiskt arkiv I)
NJA 1892 s 317
NJA 1898 s 196
NJA 1899 s 76
NJA 1900 s 98
NJA 1900 s 385
NJA 1902 s 160
NJA 1902 s 221
NJA 1906 s 317
NJA 1909 s 1
NJA 1909 s 651
NJA 1913 s 393
NJA 1923 s 366
NJA 1931 s 604
NJA 1935 s 106
NJA 1938 s 232
NJA 1946 s 767
NJA 1948 s 513
NJA 1948 s 590
NJA 1958 s 438
NJA 1960 s 599
NJA 1973 s 341
NJA 1977 s 129
NJA 1982 s 853
NJA 1987 s 394
NJA 1989 s 751
NJA 1990 s 687
NJA 1997 s 93
NJA 1998 s 717
NJA 2000 s 365
Ö 157/07
Regeringsrättens årsbok
RÅ 83 1:63 II
RÅ 1988 ref. 20
RÅ 1999 ref. 7
Arbetsdomstolen
AD 1972:1
43
Bostadsdomstolen
RBD 39:81
Hovrätterna (främst Rättsfall från hovrätterna)
RH 105:83
RH 1990:62
RH 2004:41
Svea hovrätts mål nr. B7664-01
Kammarrätterna (Rättsfall från kammarrätterna)
RK 2754/02
Tingsrätterna
Linköpings tingsrätts mål nr. K3357-05
Länsrätterna
Länsrätten i Östergötlands läns mål nr. 3686-06 (LR-dom 2006)
tillgängligt via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ohblansratt.pdf
Allmänna reklamationsnämnden
Ärende med änr. 2008-1524
tillgängligt via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/fkarn.pdf
5.2. Propositioner
Kungl. Maj:ts proposition 1910:83
Kungl. Maj:ts proposition 1911:35
Kungl. Maj:ts proposition 1951:175
Kungl. Maj:ts proposition 1951:34
Proposition 1975:104
Proposition 1976/77:151
Proposition 1986/87:7
Proposition 1992/93:144
Proposition 1997/98:116
Proposition 1998/99:16
Proposition 1998/99:7
Proposition 2002/03:99
5.3. Statens offentliga utredningar
SOU 1949:17
SOU 1996:103, Huvudbetänkande av Miljöbalksutredningen: Miljöbalken, en skärpt och
samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling
SOU 1997:41, tillgänglig via http://finans.regeringen.se/content/1/c4/07/58/8c3a6dad.pdf
44
5.4. Litteratur
Adlercreutz, Axel, Avtalsrätt I, tolfte upplagan, Studentlitteratur, Lund 2005
Arsell, Oscar Henry, Utkast till lag angående ideella föreningar, enligt nådigt uppdrag
avgivet av O.H. Arsell, Kungl. Hofboktr. Iduns tryckeri AB, Stockholm 1919 (Arsell)
Eskilsson, Niklas, Föreningsstyrelsens ansvar framför allt gentemot tredje man, 2000
tillgänglig via http://www.handels.gu.se/epc/archive/00003101/01/20001.pdf
Hemström, Carl, Uteslutning ur ideell förening, Norstedts, Stockholm 1972 (Hemström 1972)
Hemström, Carl, Organisationernas rättsliga ställning, sjunde upplagan, Norstedts 2007
(Hemström 2007)
Hemström, Carl, och Giertz, Magdalena, Föreningar: Om ekonomiska och ideella föreningar
samt något om stiftelser, LitteraturCompagniet, Vällingby 2007
Johansson, Svante, Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, åttonde upplagan, Norstedts
juridik, Stockholm 2001 (Johansson)
Lindberg, Erik, Borgerskap och burskap, Acta Universitatis Upsaliensis, Stockholm 2001
Malmström, Åke, Civilrätt, andra upplagan, Bröderna Ekstrands Tryckeri AB, Lund 1966
Nelson-Bülow, Helena, och Sven-Åke Lennung, Styrelse, stämma och stadgar i förening,
Studentlitteratur, Lund 2005 (Nelson-Bülow-Lennung)
Nial, Håkan, Svensk associationsrätt i huvuddrag, andra upplagan, Norstedts, Stockholm
1976 (Nial)
Nilsson-Stjernquist, Per, Föreningsfirmans funktion, Gleerups förlag, Lund 1950 (Stjernquist)
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 9: Fruktodling - Gossensass, Stockholm 1908
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 20: Norrsken - Paprocki, Stockholm 1914
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 25: Sekt – Slöjskifling , Stockholm 1917
Nordisk familjebok, andra upplagan, band 27: Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor, Stockholm
1918 (Nordisk familjebok utgavs av Nordisk Familjeboks Förlags Aktiebolag)
Rodhe, Knut, Föreningslagen, åttonde upplagan, LTs förlag, Borås 1988
Rydström, Erik, Stiftelser och ideella föreningar som verksamhetsform, Stig H Larsson
Konsult AB, Malmö 1978 (Rydström)
Sjöstrand, Erik, Ideella föreningar i Sverige: omfattning och viktigare verksamhetsformer:
undersökning/enligt uppdrag af herr statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet
verkställd af Erik Sjöstrand, K.L. Beckmans boktryckeri, Stockholm 1911 (Sjöstrand)
5.5. Artiklar
Anon., Under hvilka förutsättningar äger enligt gällande rätt en s.k. ideell förening
rättskapacitet?, Juridisk tidskrift 1916 (utgiven av Einar Bergelmer), med början på sida 131
Hanqvist, Dan, Religiösa föreningar, i Ny Juridik 2/2003, med början på sidan 102 (Hanqvist)
Lindquist, Björn, Sektion eller förening - om gränsdragning inom idrottsföreningar, Svensk
Juristtidning 1997, tionde häftet, med början på sidan 833 (Lindquist)
Löthberg, Anna, och Löthberg, Johnny, Jobba i förening är som att driva företag, Du&Datorn
nr 48, Visma Spcs AB, Växjö 2004, tillgänglig via http://www.vismaspcs.se/rek/fskola33.pdf
Rydin, Herman, Om föreningsrätt och församlingsrätt med særskild hänsyn till svenska
lagstiftningen, Tidsskrift for Retsvidenskab, Bestyrelsen for den Stang’ske Stiftelse i
Christiania, Oslo [då Kristiania] 1892 (Rydin), med början på sidan 40
45
Sandström, Torsten, Uteslutning av högerextremister ur fackförening, 2000 (Sandström),
tillgänglig via
http://www.jur.lu.se/internet/lexlundensis/lexlundensis.nsf/test/21A7B4477B074314C125689
500394142
5.6. Dokument upprättade av eller på uppdrag av myndigheter eller dylika instanser
Bolagsverket
Näringsdrivande ideell förening, tillgängligt via
http://www.bolagsverket.se/informationsmaterial/ideell/15.html
Borlänge kommun
Dahlandergymnasiets modell för elevinflytande
tillgänglig via http://www.borlange.se/templates/BlgPage____3001.aspx
Falköpings kommun
Bilda förening, tillgänglig via
http://www.falkoping.se/download/18.34ea96af10ce54584298000712/Bilda+f%C3%B6renin
g.pdf
Folkbildningsrådet
Folkbildningsrådet informerar nr. 14, 7 maj 1998, tillgänglig via
http://www.fbr.folkbildning.net/FAV1-0001029F/FOV100015185/I001261C5.0/FBR_info_14.98.pdf
Heby kommun
Att bilda en förening, 2005, tillgänglig via
http://www.heby.se/download/1821/Att%20starta%20en%20f%C3%B6rening%202005.doc
Kammarkollegiet
E-brev från Anna Sundmark, Kammarkollegiet, 2008-04-29, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/kammark.pdf
Radio- och TV-verket
Närradio och när-TV i fokus, dnr. 37/2007
tillgängligt via
http://www.rtvv.se/_upload/infomatrial/N%C3%A4rradio%20och%20n%C3%A4r-TV.pdf
Regeringen
Nerep, Erik, promemorian Kartläggning av ideella föreningars rättsliga villkor, färdigställd
2007-05-02, dnr. IJ2007/209/D hos Integrations- och jämställdhetsdepartementet (Nerep),
tillgänglig via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/nerep.pdf
46
Kommittédirektivet Utredning om vissa frågor om bidrag till ungdomsorganisationer m.m,
Dir. 2008:35, tillgängligt via http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/16/22/1b032f08.pdf
Riksdagen
Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet år 1910, andra kammaren, femte bandet, nr 55,
Stockholms Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 1910
Bihang till riksdagens protokoll vid lagtima riksdagen i Stockholm år 1910, första samlingen,
andra avdelningen, andra bandet, Oskar Eklunds boktryckeri, Stockholm 1910
Lagutskottets vid 1910 års riksdag utlåtande nr. 50
Lagutskottets betänkande 1990/91:LU16, Ideella föreningar, tillgängligt via
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&rm=1990/91&bet=LU16
Riksdagens ombudsmän
JO:s beslut i ärende med dnr. 1377-2007, tillgängligt via
http://www.jo.se/Page.aspx?MenuId=106&MainMenuId=106&Language=sv&ObjectClass=
DynamX_SFS_Decision&Id=2756
Skatteverket
Skatteverket, SKV 327: Handledning för stiftelser, ideella föreningar och samfälligheter m.fl.
2008, åttonde utgåvan, Fritzes, Vällingby 2008, tillgänglig via
http://www.skatteverket.se/download/18.2132aba31199fa6713e80002875/32708.pdf
”Styrsignalen” Tilldelning av organisationsnummer, ideell förenings ändamål
Riksskatteverkets dnr. 7161-02/110 (RSV 2002)
tillgänglig via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/rsv.pdf
Skatteverkets omprövningsbeslut 2006-10-30, dnr. 105 651188-06/518 (SKV 2006),
tillgängligt via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ohblansratt.pdf
Skatteverkets (Skattekontor 2 i Linköping) skrivelse 2005-02-03 i ärende med dnr. 105
94623-05/516, tillgänglig via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/skv050203.pdf
Statistiska Centralbyrån
Statistiska Centralbyrån, Politiska resurser och aktiviteter 1992-93 -- 2000-01
tillgängligt via
http://www.scb.se/statistik/LE/LE0101/_dokument/Tabeller%20kapitel%202.pdf.pdf
5.7. Andra offentliga handlingar
Berättelse (om Sköfde köpmannaförening) från justitierevisionens arkiv, tillgänglig via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/skofdeber.pdf (från Högsta domstolens
utslagshandlingar)
Förteckning över Sköfde köpmannaförenings medlemmar, inkommen till Kongliga JustitieRevisions-Expeditionen den 14 februari 1900, tillgänglig via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/skofde.pdf (från Högsta domstolens
utslagshandlingar)
47
Protokoll, hållet vid ordinarie bolagsstämma med lottägarna i ”Tofta brunns- och
badinrättning” å Tofta brunn den 5 Juni 1906, inkommet till Kongliga Justitie-RevisionsExpeditionen 6 (?) juli 1906, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/toftaprot.pdf (från Högsta domstolens
utslagshandlingar)
Protokoll hållet å extra möte med Blåbandsföreningen ”Strid och Seger” söndagen d. 28 Aug
1898, inkommet till Kongliga Justitie-Revisions-Expeditionen 30 augusti 1898, tillgängligt
via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/blabprot.pdf (från Högsta domstolens
utslagshandlingar)
5.8. Föreningsstadgar (i ordning efter föreningsnamn)
Stadgar för FKOPLBKFTFRFEAOSSOMBMFM☭, tillgängliga via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/fkstadga.pdf
Stadgar för Förening för en fri informationsinfrastruktur Sverige
tillgängliga via http://www.ffii.se/forening/stadgar.shtml
Konstitution för grundloge av Sveriges National-Godtemplar-Orden, Sveriges Nationalloges
förlag, Örebro 1904, tillgänglig via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/baneret.pdf
(från Högsta domstolens utslagshandlingar)
Stadgar – Junilistan, antagna 2003-12-02, inkomna till Valmyndigheten 2004-02-27, i ärende
med dnr. 04-033/06
Stadgar för Kurdiska Ungdomssektionen i Malmö, tillgängliga via
http://www.kurdan.com/lawan/stadgar.asp
Stadgar för Liberala ungdomsförbundet i Örebro län, tillgängliga via
http://www.luf.se/index.php?show=11867_SWE&&page_anchor=http://www.luf.se/p11867/p
11867_swe.php
Den högst nådiga stadgan för Ofrälse och löskre mäns samfund för bruk af öppne hjälmar,
tillgänglig via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ofralse.pdf
Reactas stadgar, tillgängliga via http://www.reacta.se/viewNavMenu.do?menuID=9
Utdrag ur Stadgar för Blåbandsföreningen ”Strid och Seger”, från häradsrättens utslag
tillgängligt via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/blaband.pdf (från Högsta
domstolens utslagshandlingar)
Svenska Diplomacyföreningens stadgar, tillgängliga via http://sdf.sverok.net/stadgar.php
Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Normalstadgar för lokala ungdomsorganisationer, 2006,
tillgängliga via http://www.s-d-u.se/dokument/normalstadgar/normalstadgar_uk_2006.rtf
Stadgar för Whiskyklubben De Angenäma, tillgängliga via
http://www.deange.se/Deange%20nya/html/1%20stadgar.htm
Stadgar för Öfre Nätra missionsförening (ansluten till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
1901), tillgängliga via http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ovrenatra.pdf (från Högsta
domstolens utslagshandlingar)
Örnsköldsviks brödraförsamlings stadgar av den 7 november 1883, tillgängliga via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ornskoldsvik.pdf (från Högsta domstolens
utslagshandlingar)
48
5.9. Övriga dokument upprättade inom föreningslivet (i ordning efter föreningsnamn)
Att bilda förening – ett studiematerial för ABF, Arbetarnas Bildningsförbund 2004
tillgängligt via http://www.abf.se/nyhetsbrev/2004/v20/Att_bilda_forening.pdf
Alexander Sehlström, Föreningsbidrag, Förbundet Unga Forskare 2007, tillgänglig via
http://www.fuf.org/swe/medlemmar/foereningar/foereningsbidrag
Nationalsocialistisk Front: Kontaktadresser för län, avdelningar och aktivistgrupper
tillgängligt via http://www.nsfront.info/avdelningar.html
Pressmeddelanden från Planka.nu, tillgängliga via
http://www.planka.nu/rss/press/pressmeddelanden
Att bilda en idrottsförening, Riksidrottsförbundet, tillgänglig via
http://www2.rf.se/t3.asp?p=13548
Promemorian Hot mot unga i föreningslivet, Svenska roll- och konfliktspelförbundet
(Sverok), 2004 (Hot mot unga), tillgänglig via
http://www.sverok.se/fileadmin/dokument/Rapporter/PMunderariga.pdf
Verksamhetsberättelse 2004, Sverige-Amerika stiftelsen
tillgänglig via http://www.sweamfo.se/download/VB04.pdf
5.10. E-brev
E-brev från Agell, Anders, 2008-01-17, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/agell17ordf.pdf
E-brev från Agell, Anders, 2008-02-05, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/agellomynd.pdf
E-brev från Arnell, Jonas, 2007-01-22, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ohbarnell.pdf
E-brev från Damberg, Robert, 2008-02-07, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/robdam.pdf
E-brev från Dotevall, Rolf, 2008-05-21, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/dotfm.pdf
E-brev från Hemström, Carl, 2007-11-15, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/hemstomynd.pdf
E-brev från Hemström, Carl, 2008-01-30, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/hemstrfirmat.pdf
E-brev från Hemström, Carl, 2008-02-07, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/hemstfirmat2.pdf
E-brev från Hemström, Carl, 2008-05-02, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/hemstant.pdf
E-brev från Lundén, Björn, 2008-05-20, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/blsyft.pdf
E-brev från Lysén, Göran, 2008-03-14, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/lysenorg.pdf
E-brev från Sandström, Torsten, 2006-12-19, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/ohbsandstr.pdf
E-brev från Sandström, Torsten, 2007-09-20, tillgängligt via
http://www.freewebs.com/ideellaforeningar/sandstansv.pdf
49
