ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING
AFS 1985:8
Utkom från trycket
den 12 juli 1985
KONTAKTLINSER I ARBETSLIVET
Utfärdad den 18 juni 1985
AFS 1985:8
KONTAKTLINSER I ARBETSLIVET
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om kontaktlinser i arbetslivet
Utfärdad den 18 juni 1985
2
AFS 1985:8
3
Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om kontaktlinser i
arbetslivet
Utfärdad den 18 juni 1985
Arbetarskyddsstyrelsen meddelar med stöd av 15 § arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)
följande allmänna råd om tillämpningen av arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). De ger
anvisningar om hur man lämpligen kan förfara för att undvika risker då kontaktlinser
används under arbete. Det är dock ingenting som hindrar att man använder andra sätt att nå
det önskade resultatet.
Allmänt
Uppskattningsvis använder cirka en kvarts miljon svenskar kontaktlinser. Det finns mjuka
och hårda linser. En mjuk kontaktlins består av ett poröst plastmaterial. Den kan vara av
lågvätsketyp (oftast innehållande ca 40 % vatten) eller högvätsketyp (ca 70-85 % vatten).
Hårda linser består av icke vattenupptagande plastmaterial. Mjuka linser är vanligast medan
hårda har mer begränsad användning.
Infraröd strålning (IR-strålning)
Kontaktlinser upptar energi när de utsätts för infraröd strålning (IR-strålning). De absorberar
en stor del av den kortvågiga IR-strålningen samt nästan hela den långvågiga (större än 3000
nanometer). Detta leder till värmeutveckling i linserna.
I mjuka linser medför denna temperaturstegring att linserna till viss del kan torka vilket är
ofördelaktigt för hornhinnans syreförsörjning. Risken för att linserna torkar fast på
hornhinnan torde emellertid vara mycket liten. Detta skulle i så fall kunna ge upphov till
skador på hornhinneytan, när linsen tas bort. Dessa skador läker emellertid som regel relativt
snabbt med behandling. Materialet i hårda linser tar inte upp vatten och kan därför inte torka.
Någon risk för fasttorkning på hornhinnan synes knappast heller föreligga.
Kroppen har inga effektiva varningsmekanismer för IR-strålning, eftersom denna strålning är
osynlig. En del av strålningen kan dock uppfattas som värme. IR-strålare används t ex inom
bilindustrin och på reparationsverkstäder för torkning av lack. Inom byggnadsindustrin
används infravärmetekniken vid betonghärdning och annan punktuppvärmning. Smältor av
metall eller glas, ugnar och andra heta kroppar utsänder IR-strålning. Vid svetsning och
plasmaskärning utsänds också IR-strålning, i dessa fall mestadels av kortvågig (mindre än
3 000 nanometer) typ. Denna typ absorberas nästan helt av vanliga svetsglas (t ex DIN 10 A).
Skulle mjuka kontaktlinser utsättas för så stark uppvärmning på grund av IR-strålning att de
torkar helt, är det bäst att genomfukta dem på plats så snabbt som möjligt så att de lossnar
och därefter ta ut dem.
AFS 1985:8
4
Ultraviolett strålning (UV-strålning)
Vid gas- och elektrosvetsning avges höga intensiteter av UV-strålning. Plasmaljusbågar är
också intensiva UV-strålkällor. Likaså gasurladdningslampor med höga effekter, t ex
kvicksilverlampor och xenonlampor, som främst används inom tryckeriindustrin för torkning
och härdning av färger.
Intensiv UV-strålning kan ge upphov till s k "svetsblänk" och "snöblindhet" (maximal risk
vid våglängder 280-290 nanometer). Skadan yttrar sig i talrika småsår i hornhinnans och
bindehinnans ytskikt. Flertalet kontaktlinsmaterial släpper igenom avsevärda mängder
UV-strålning. Kontaktlinser skyddar alltså inte mot UV-skador på ögat men torde heller inte
förvärra skadorna, under förutsättning att linserna inte bärs under läkningsförloppet. Däremot
absorberas UV-strålningen nästan helt av vanliga skyddsglas eller svetsglas.
Mekaniska risker
Fragment av t ex metall eller sten orsakar inte sällan svåra ögonskador genom
hornhinneperforation, dvs genom att flisorna slår igenom hornhinnan och tränger in i ögats
inre. I vissa fall kan synen helt förstöras. Glödande smärgelspån bränner ofta fast i
hornhinnan, varvid läkarbehandling blir nödvändig.
Högvätskehaltiga mjuka kontaktlinser utgör varken ett skydd mot, eller en ökad risk för
perforation av hornhinnan. Lågvätskehaltiga mjuka kontaktlinser ger däremot ett visst
begränsat skydd mot perforation. Det behövs betydligt större kraft för att perforera
hornhinnan om ögat bär en lågvätskehaltig kontaktlins än om det bär en högvätskehaltig lins
eller är utan kontaktlins. Hårda kontaktlinser utgör inget skydd mot hornhinneperforation. En
hård kontaktlins splittras nämligen vid betydligt lägre hastigheter (energi) hos flisorna, än
vad som krävs för perforation av hornhinnan. Själva kontaktlinsen kan då orsaka skador
genom att linssplitter tränger in i hornhinnan.
Hårda linser tillåter luftburna partiklar att tränga in bakom linsen och skada hornhinnan, t ex
vid svetsning. I allmänhet är det därför olämpligt att använda hårda kontaktlinser i miljöer
med hög partikeltäthet. Mjuka kontaktlinser som är väl tillpassade hindrar däremot små
partiklar, t ex smärgelspån, att komma in under linsen. De skadas emellertid lätt av t ex
smärgelspån, vilket kan leda till att de måste bytas ut.
Miljöer med måttligt dammande arbeten, t ex svarvning, fräsning, borrning, dvs sådana
moment som är normala inom en verkstadsindustri, innebär sällan problem för
kontaktlinsbärare. Själva tårvätskan och blinkningarna tar lätt bort eventuella
dammföroreningar på linserna. Mycket kraftigt partikelbemängd miljö, t ex vid elsvetsning
eller metallslipning, kan däremot medföra problem genom nedsmutsning av linserna.
Även om mjuka kontaktlinser ibland skyddar mot mekaniska ögonskador, ersätter de inte
effektiva ögonskydd. Vid arbeten som ger upphov till kringflygande partiklar bör ögonskydd
alltid användas.
I de fall man i arbetet behöver tättslutande skyddsglasögon kan det vara en fördel att ha
kontaktlinser i stället för vanliga glasögon. Med tättslutande skyddsglasögon och vanliga
glasögon kan problem med imbildning uppstå.
Skulle partiklar komma in under ögonlocken, bör kontaktlinserna först tas ut. Därefter bör
AFS 1985:8
ögonen spolas. Detta gäller särskilt fickorna under ögonlocken, dit partiklar gärna söker sig.
Hjälper inte detta bör man söka företagshälsovård eller annan sjukvårdsinrättning.
5
AFS 1985:8
6
Kemiska risker
Om alkaliska (basiska) ämnen (t ex lut, kaustik soda, osläckt kalk, ammoniak eller vissa
maskindiskmedel) träffar ögat, uppstår omedelbart en mycket häftig reaktion i form av
smältning. Till skillnad från syra slutar det basiska ämnet inte att fräta på högst avsevärd tid.
Det fortsätter att tränga in på djupet i ögats vävnader. Det är i praktiken mycket svårt att
snabbt ta ut en lins i en sådan akut situation, då ögonlocken är krampaktigt sammandragna.
Eventuellt kan kontaktlinser i detta fall innebära en ökad risk.
Vid kontakt med syror ger mjuka linser ett visst men ofullständigt skydd, åtminstone om
linserna avlägsnas inom några minuter. Hårda kontaktlinser tycks kunna ge skydd mot
minimala stänk, som träffar själva linsen. Om skadlig lösning tränger in under linsen, skadas
emellertid hornhinnan genast.
Vid risk för stänk i ögat av frätande ämnen är det viktigt att effektiva skyddsglas bärs och att
ögonspolningsanordning finns inom nära räckhåll. Om ett basiskt ämne träffar ögat, med
eller utan kontaktlins, är "sekundsnabb" och långvarig spolning (10-20 minuter eller ibland
avsevärt längre tid) nödvändig. Spoltid och övrig behandling kan avgöras endast av
kvalificerad personal såsom läkare eller sköterska.
Särskilda miljöer
Hårda kontaktlinser kan inte användas under vatten eller där kraftigt vattenstänk
förekommer, eftersom de då faller ut. Risken att mjuka kontaktlinser skall falla ur ögat är
däremot minimal. Mjuka kontaktlinser kan användas utan några nämnvärda risker även där
kraftiga vattenstänk (vattenkaskader) mot ögat kan uppkomma, t ex vid arbete på snabba,
öppna båtar.
Det är olämpligt att utföra dykeriarbete på större djup om man bär kontaktlinser. Skulle
linsen krångla, kan man inte komma åt att rätta till den.
Att bära kontaktlinser i miljöer med hög relativ luftfuktighet innebär inga nackdelar. Låg
relativ luftfuktighet eller kraftigt drag, t ex att köra motorcykel eller bil med vidöppet
fönster, kan däremot ge upphov till problem för bärare av mjuka kontaktlinser. Orsaken är att
linserna till viss grad torkas ut, vilket medför irritation och nedsatt syregenomsläpplighet.
Stänk av fett, t ex vid matlagning, kan medföra att linserna måste rengöras men utgör
därutöver inget problem för kontaktlinsbärare.
