2016-02-01
Till
Elin Häggeborn och Kristina Wallin
Jurist/Legal adviser
Konsumentverket
Box 48
651 02 Karlstad
Ärende Dnr 2015/1534
SvDH:s synpunkter avseende Konsumentverkets revidering av allmänna råd för
marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter, KOVFS 2009:7
Vi hänvisar till vårt svar som vi skickade in till tobaksutredningen den 22 oktober 2015.
När det gäller mer detaljerade synpunkter på marknadsföringsråden kommer det, som
framgår av Konsumentverkets missiv, ges ytterligare möjlighet att inkomma med synpunkter
under 2016 med att förslaget till nya råd skickas på remiss.
Med vänliga hälsningar
Mona Lauermann Orheden
Samordnare produktsäkerhet & Livsmedelslagstiftning på SvDH
[email protected]
[email protected]
Dagligvaruhandelns synpunkter avseende kompletterande remiss
2015-10-22 S 2015/06847
1. Dagligvaruhandeln
Dagligvaruhandeln verkar med sina drygt 4 000 butiker över hela landet. Butikerna är inte bara
viktiga för konsumenternas inköp, utan tjänar dessutom som en servicefunktion för landets
konsumenter. Dagligvaruhandeln är även en viktig arbetsgivare, inte minst för ung arbetskraft och i
glesbygd. Som branschorganisationer för dagligvaruhandeln har vi inte synpunkter på
tobakslagstiftningen generellt, utan enbart ur perspektivet när vi menar att en lagstiftning försvårar
att bedriva en långsiktig, rationell och kostnadseffektiv handel i hela Sverige.
Livsmedelshandlareförbundet bildades 1931 för att samla handlare i konkurrensneutral samverkan.
Livsmedelshandlarna organiserar handlare från söder till norr. Våra medlemmar verkar under
varumärken som ICA, Hemköp, Tempo och Handlar´n.
Svensk Dagligvaruhandel är branschorganisation för ICA, Coop, Axfood, Bergendahls, Lidl och
Livsmedelshandlarna vilket utgör närmare 95 % av alla dagligvaruhandel i Sverige.
2. Synpunkter avseende anmälningsförfarande
Dagligvaruhandeln är generellt positivt inställda till att icke godkända nya tobaksprodukter först ska
anmälas till myndigheterna enligt föreskrivet förfarande. Däremot anser vi inte att detta
anmälningsförfarande ska få påverka det redan befintliga sortimentet. Det finns ett svenskt regelverk
(SLV:s föreskrift) för snus och i linje med regeringens uttalade regelförenkling vore det poänglöst och
dessutom alltför administrativt betungande att inkludera det redan befintliga snussortimentet med
nya anmälnings- och rapporteringskrav.
3. Märkning
Mot bakgrund av att snus endast säljs på den svenska marknaden och inte inom övriga EU bör
utredningen i kontakter med EU-kommissionen säkerställa att den handlingsfrihet
(subsidiaritetsprincipen) som gäller för den av Sverige suveränt reglerade innehållsregleringen,
inklusive smaksättning av snus, även ger utrymme för tillverkarna att märka ut smak och nikotinhalt
på själva förpackningen dvs. snusdosan.
-
-
-
-
-
-
-
-
Det finns ingen konsumentnytta med att förbjuda märkning av smak och nikotinhalt i snus.
Att för snus förbjuda den för alla livsmedel obligatoriska märkningsinformationen vore både
olyckligt och direkt vilseledande. Givet att produkten stoppas i munnen förväntar sig
konsumenternas samma information som för all mat, eller för den delen tuggummi och
andra liknande produkter som stoppas i munnen utan att sväljas
Ofullständig innehållsförteckning strider mot god ”konsumentomsorg”, vilket svenska
myndigheter bör värna om, ej underminera.
Det är ett starkt konsumentintresse att veta vad snus, liksom alla livsmedel innehåller,
inklusive smak.
För snus tillkommer att många konsumenter vill kunna välja bort produkter med hög
nikotinhalt. Det borde vara ett samhällsintresse att korrekt information om produkterna
finns på förpackningarna, särskilt när det faktiskt rör sig om en beroendeframkallande
produkt.
Att just för snus förvägra myndiga konsumenter saklig faktainformation om innehållet vore
att helt och hållet gå emot den övergripande principen om konsumentens rätt till ett fritt,
upplyst och informerat produktval.
Vid märkningsförbud på snusdosan ”övervältras” informationsbördan från lagstiftaren och
tillverkarna till butikerna och det är inte butikernas roll att ge produktspecifik information om
just en produktgrupp – tobak – till konsumenterna.
Det finns många tillverkare och risken med bristande information är att butikerna tvingas
välja enbart de stora tillverkare som har resurser att informera via hemsidor, foldrar etc. För
små tillverkare blir detta en konkurrensnackdel, vilket hämmar en sund konkurrens.
På samma vis som butikspersonalen varken kan eller får ge råd om de receptfria läkemedel
som saluförs, är det varken rimligt eller samhälleligt önskvärt att övervältra
informationsbördan för tobak till enskilda butiker. Däremot är det högst rimligt att
produktinformation fortsatt lämnas av tillverkaren genom märkning på förpackningen.
Tobak är en beroendeframkallande produkt. Lagstiftaren och tillverkarna har ett särskilt
ansvar. Det är orimligt att enskilda handlare förväntas informera om beroendeskapande
produkter.
Dagligvaruhandeln delar inte utredningens bedömning att ”detaljhandeln ej påverkas”
nämnvärt eller att ”komplexiteten inte ökar för detaljhandeln”. Tvärtom, blir det de facto
butikerna som får bära konsekvenserna av att försäljningen i butik av ett lagligt sortiment
försvåras genom att tillverkarna inte får redogöra för produktens innehåll och egenskaper.
Det är viktigt att det blir lika spelregler för alla aktörer på marknaden och att det bakom politiska
besluten verkligen finns en gedigen konsekvensanalys, av hur både kunderna och handlarna
påverkas.
Med vänliga hälsningar,
Pär Bygdeson, VD Livsmedelshandlarna
Karin Brynell, VD Svensk Dagligvaruhandel
