Simulering av planetbanor I denna laboration kommer du att arbeta med ett Matlab-program som simulerar planetbanor. Syftet med laborationen är att öka förståelsen för vad som händer om man förändrar banparametrarna för en planet, verifiera Keplers tredje lag och att undersöka några villkor som skall vara uppfyllda för att en dubbelstjärna skall kunna ha planetsystem. Uppgift 1: Solsystemet I Europa dominerade den grekiska världsbilden med jorden i centrum långt in på medeltiden. Den första Europé att förespråka ett solsystem med solen i centrum var Kopernikus, i mitten på 1500-talet. Detta var dock något som man observerat i mellanöstern redan på-700 talet. Att solen skulle vara solsystemets medelpunkt var något som inte togs väl emot av kyrkan. Man menade att det stred mot bibeln, och att hävda något sådan kunde straffas som kätteri. För att undvika dispyter med kyrkan valde därför en del astronomer, däribland Tyco Brahe, modeller av solsystemet med jorden i mitten där månen, solen och stjärnorna roterade runt jorden medan planeterna roterade runt solen. Så sent som 1634 fick en av historiens största vetenskapsmän, Galileo Galilei, livstids husarrest för kätteri och tvingades avsäga sig sina idéer efter att ha förespråkat Kopernikus världsbild. Det dröjde ända in på mitten av 1800talet innan kyrkan ändrade sin uppfattning i frågan. Vi skall nu studera planetbanor med de två olika synsätten, dvs med jorden respektive solen i centrum. Programmet är ett Matlab-program och du hämtar det från kurssidan: http://www.tp.umu.se/Astronomi/. Packa upp filerna och spara dom i en mapp på t.ex skrivbordet. Starta Matlab och ändra ”Current folder” till den mapp där du packat upp programmet. Skriv sedan in ”startgui” i ”Command Window”. Du får nu upp ett nytt fönster som heter ”Solar system simulator”, detta är vårt programs huvudmeny. Från detta fönster kan du antingen välja att ladda upp en exempelfil genom att klicka på ”Load system”, eller att konstruera ett eget system av himlakroppar genom att klicka på ”New system”. Klicka på ”Load system” och välj exempelfilen ”Solsystemet.ssf”. Du får nu upp ett fönster som heter ”Construct system”. Här kan man lägga till, ta bort eller editera de stjärnor/planeter som vi kommer att simulera, i detta fall solsystemet. Vi skall inte editera något i detta läge, så gå vidare genom att klicka på knappen ”Start”. Du får nu upp ett tredje fönster som heter ”Simulation window”. På knapparna till vänster kan du zooma in så att du endast ser de inre planeterna till och med Jupiter (rosa). Välj sedan Jorden som ”Frame of reference” (det betyder att jorden kommer att vara fixerad på skärmen) och markera rutan ”show orbits”. Starta simuleringen. Simuleringen visar nu hur planetbanorna ser ut sett ifrån jorden. Om du tycker att simuleringen går långsamt kan du öka tidssteget något. Om tidssteget är för stort så bevaras inte energin i systemet. Detta kan du övervaka med ”Rel. Energy” som skall vara nära 1. Studera solens bana (röd) och planetbanorna. Vilka himlakroppar ser ut att göra cirkulära banor runt jorden? Varför ser inte de andra himlakropparnas banor cirkulära ut? 1 Hur är det med månen? Zooma in till dess att du ser månen. Om du vill kan du justera storleken på himlakropparna med ”Object size” så att jordens storlek blir mindre än månens omloppsbana. Är månens bana cirkulär runt jorden? Varför? Vi har nu sett hur komplicerat planetbanorna ser ut sett ifrån jorden. Du inser kanske att det inte var helt lätt för de tidiga astronomerna att förutse planeternas position på himlen en längre tid framåt. Byt nu ”Frame of reference” till solen och kör simuleringen igen. Du förstår nu kanske varför beskrivningen av solsystemet med solen i centrum är mycket mer tilltalande för astronomer än ett solsystem med jorden i centrum. Uppgift 2: Planetbana I denna uppgift så skall du räkna fram en cirkulär planetbana samt variera initialhastigheten uppåt och nedåt för att se vad som blir resultatet. Som utgångspunkt skall du använda en stjärna med samma data som solen (se formelbladet). Stäng alla fönster utom huvudmenyn. Välj ”New system”. Du får nu upp ett nytt fönster som heter ”Construct system”. På den översta raden (”New astronomical objekt”) lägger du in parametervärden för den första stjärnan. Planetbanorna beskrivs med cylindriska koordinater: Radial Coord. Angular Coord. Radial Vel. Tangential Vel. Object radius Radielt avstånd från origo Vinkel relativt x-axeln Radiell hastighet (noll vid cirkulär bana) Den tangentiella hastigheten, dvs vinkelrät mot den radiella vektorn Storleken på objektet (endast en visuell effekt). Notera vilka enheter som används innan du för in dina parametervärlden. När du är nöjd klickar du på knappen ”Add astronomical object”. På samma sätt kan du lägga till ytterligare objekt. Du skall nu lägga till en planet i ditt system. För att hitta en lämplig cirkulär omloppsbana så kan du utgå ifrån gravitationslagen och uttrycket för centripetalkraften. Dessa kommer att ge den angulära initialhastighet som planeten skall ha. Du kan välja radien för omloppsbanan samma som jordens (dvs 1 AU). Du kan vidare ge planeten samma massa som jordmassan. Detta är inte viktigt för omloppstiden så länge massan är så mycket mindre än solmassan (<1%) att man kan approximera med en centralkraft. Om något blev fel eller om du vill ta bort ett objekt kan du göra det på rad två, ”Edit / delete existing object”. Dina ändringar sparas dock inte förrän du trycker på ”Confirm Changes”. Vilken blir hastigheten? 2 Vilken omloppstid har planeten? Verifiera ditt svar genom att simulera omloppsbanan. Är planetbanan cirkulär? Prova nu att sänka initialhastigheten till hälften. Vad händer? Ungefär hur lång blir periodtiden? Simulera ett varv och betrakta tidräkningen på skärmen. Höj nu initialhastigheten från den ursprungliga med 5 km/s. Vad händer nu? Ungefär hur lång blir periodtiden nu? Återställ nu initialhastigheten till det ursprungliga. Uppgift 3: Verifiering av Keplers tredje lag I förra uppgiften räknade du ut omloppstiden för en planet med cirkulär bana. Du skall nu beräkna den cirkulära bana som ger dubbla omloppstiden jämfört med den tidigare. Använd Keplers tredje lag för att beräkna denna. Vad blir banradien? Vilken initialhastighet skall planeten ha? Stäng simuleringsfönstret och skapa en ny planet i fönstret ”Construct system” för att verifiera att beräkningen är riktig. Uppgift 4: Dubbelstjärnor - central planet Gå tillbaka till huvudmenyn och öppna exempelfilen som heter ”binary_star_planet.ssf”. I detta system har vi två tunga stjärnor som roterar runt varandra. Mitt emellan stjärnorna finns en lätt planet. Låt simuleringen köra en stund. Vad händer? 3 Tror du ett sådant planetsystem kan existera i verkligheten? Motivera svaret. Uppgift 5: Dubbelstjärnor - planetbildning Ett solsystem föds ur ett kosmiskt moln som störts på grund av någon yttre påverkan. Gravitation från densitetsstörningen gör att molnet vill kontrahera. Molnet måste till en början ha en (svag) rotation för att ett planetsystem skall uppstå. För att rörelsemängdsmomentet skall bevaras så ökar molnets rotationshastighet när det kollapsar. Rotationen motverkar kollaps (centrifugalkrafter) i rotationsplanet men inte i vertikalplanet. Detta leder till att molnet formar en disk, och detta förklarar varför alla planeter i ett solsystem ligger nära det så kallade ekliptikalplanet. I takt med att mer gas ansamlas så ökar trycket och temperaturen i kärnan av molnet, och så småningom bildas en stjärna. Under tiden så har stoftkorn i disken slagit sig samman och bildat miljardtals kilometerstora kroppar, så kallade planetesimaler. Dessa påverkar varandra genom gravitation, vilket leder till kollisioner och större och större kroppar byggs upp. Efter ca 100 miljoner år så har ett planetsystem bildats. Vi skall nu studera möjligheten för planetbildning i dubbelstjärnesystem. Gå tillbaka till huvudmenyn och öppna exempelfilen som heter ”Planet_formation.ssf”. I detta system så har vi flera små himlakroppar som snurrar runt masscentrum av två tunga stjärnor. De tunga stjärnorna roterar också runt masscentrum. Vi kan se de små himlakropparna som planetesimaler som så småningom skulle kunna bilda planeter i detta dubbelstjärnesystem. Starta nu simuleringen. Beskriv vad som händer. Var i detta system du tror att planeter skulle kunna bildas? Finns områden där planeter inte skulle kunna bildas? Uppgift 6: Dubbelstjärnor - modifierat solsystem Vi skall nu titta på ett modifierat solsystem där Jupiter är betydligt tyngre än i vårt solsystem. Gå tillbaka till huvudmenyn och öppna exempelfilen som heter ”Solsystemet.ssf”. På andra raden (”Edit / delete existing object”) i fönstret ”Construct system” väljer du Jupiter. Öka Jupiters massa 89 ggr (det är den minsta massan som krävs för att en stjärna skall antända) och ändra ”Angular Coord.” till -50o. Bekräfta ändringen genom att klicka på ”Confirm Changes”. Klicka på ”start” så du kommer vidare till ”Simulation window”. Ändra nu tidssteget till 150 000 s och starta simuleringen. Studera framför allt hur Saturnus (mörkröd färg) uppför sig. Vad tror du om möjligheterna att finna planeter i ett sådant solsystem? 4 Sammanfatta nu vad du lärt dig om möjligheterna att hitta planeter i dubbelstjärnesystem där A) Dubbelstjärnorna är nära varandra. B) Dubbelstjärnorna är separerade långt ifrån varandra. Uppgift 7: Flyby Vi skall nu titta på något som kallas fly-by, vilket används när man vill skicka satelliter till solsystemets ytterkanter. Gå tillbaka till grundmenyn och öppna exempelfilen som heter ”Flyby.ssf”. I denna fil har vi ett solsystem där Jupiter är 100 ggr tyngre än i verkligheten1. Vi har även lagt dit en satellit (svart) som skjuts iväg från jorden. Innan du kör igång simuleringen så ökar du tidssteget till 25000 s. Du kan även zooma in och justera planetstorlekarna efter eget omdöme. Starta simuleringen. Notera att satelliten får en extra skjuts och byter riktning när den passerar Jupiter. Sätt Jupiter till ”Frame of reference” och kör simuleringen en gång till. Förklara varför satelliten ökar sin fart när den passerar Jupiter. Varifrån tas rörelseenergin? Satelliten Voyager 1 gjorde en flyby hos både Jupiter och Satrunus och fick på så sätt en hastighet som är större än flykthastigheten från solsystemet. Att låta en satellit göra flyby hos flera planeter är lång ifrån trivialt eftersom planeterna måste vara på rätt ställe när satelliten når fram till deras omloppsbana. Voyager 1 skickades iväg i September 1977 och befinner sig idag (Mars 2011) på avståndet 116 AU. Notera att avståndet till vår yttersta planet är 30 AU. Voyager 1 sänder fortfarande vetenskapliga data till jorden, och beräknas kunna göra så ända till ca år 2025. 1 Detta är endast för att göra händelseförloppet mindre känsligt för tidssteget och därmed simuleringen snabbare. Liknande effekter som vi skall undersöka kan uppnås även med mindre planeter, men då måste man vara noga med både initialvillkor samt köra simuleringen med ett mycket mindre tidssteg. 5 Formelblad Solen Merkurius Venus Jorden Månen Mars Jupiter Saturnus Uranus Neptunus Medelavstånd från solen (AU) --- 0,3871 0,7233 1,000 2,577.10-6 1,524 5,203 9,539 19,19 30,06 Omloppstid (år) --- 0,241 0,615 1.000 37,3 dagar 1,881 11,86 29,46 84,02 164,8 Massa (Jordmassor) 332800 0,0550 0,814 1,000 0,0123 0,108 317,8 95,18 14,53 17,14 Enheter: Keplers lagar: Jordmassa: 5,977.1024 kg AU: 1,49598 .1011 m Keplers första lag: Varje planets bana utgör en ellips med Solen i ena brännpunkten Konstanter: Keplers andra lag: Den räta linjen mellan Solen och en planet sveper på lika lång tid över lika stora ytor. Gravitationskonstanten: G = 6,67259.10-11 m3 s-2 kg-1 Formeler: Keplers tredje lag: Kvadraterna på planeternas omloppstider förhåller sig till varandra som kuberna av deras medelavstånd till Solen: Newtons gravitationslag: Centripetalkraften: 6