av Anna Hellerstedt, auktoriserad dramapedagog
I detta material ges förslag på hur man kan fortsätta arbeta med och diskutera föreställningen i
klassrummet. Upplägget ger en omfattande genomgång av föreställningen med inriktning mot
kränkningar. Du som pedagog känner dina elever bäst och vet vad som funkar just med din
klass.
När man närmar sig svåra ämnen där eleverna ska få tycka och reflektera utifrån sig själva
kan det vara extra bra att ha ett förhållningssätt där alla åsikter får plats. Det i sig är en övning
i tolerans och respekt! Man övar genom att inte kommentera/värdera någon annans
tyckande/åsikter utan istället lyssna, ställa frågor om hur den andra tänker och berätta vad
man själv tycker. En kommentar är inte enbart något man säger utan kan även vara en blick
eller ett skratt. Detta är kanske ett förhållningssätt som ni har men det kan ändå vara bra att
synliggöra det tillåtande klimat som då redan finns. Lycka till!
WEST SIDE STORY - baserat på ett koncept av Jerome Robbins. Manus av Arthur
Laurents. Musik av Leonard Bernstein. Sångtexter av Stephen Sondheim. Översättning av
Rikard Bergqvist. Regisserad av Ronny Danielsson. Koreografi av Roger Lybeck.
Scenografi av Lars Östbergh. Kostym av Annsofi Nyberg. Musikaliskt ansvarig/dirigent är
Joakim Hallin. Ljus av Mikki Kunttu. Mask av Katrin Wahlberg.
I rollerna:
Sharks
Maria – Sanna Gibbs
Anita – Lagaylia Frazier
1
Bernardo – Karl Dyall
Margarita – Cilla Silvia
Chino – Alexander Larsson
Consuela – Kitty Chan
Pepe – John-Alexander Eriksson
Teresita – Felicia Maurice
Luiz – Camilo Ge Bresky
Rosalia – Joanna Perera Eriksson
Anxious – Dan Dahlin
Nibbles – Niklas Berglind
Juano – Kenny Svensson
Loco – Ausben Jordan
Jets
Tony – Fredrik Lycke
Riff – Michael Jansson
Velma – Christina Lootus
Big Deal – Gustav Karlberg
Graziella – Frida Modén Treichl
Action – Glenn Daniel Nilsson
Paulina – Jessica Marberger
Baby John – Albin Flinkas
Anybodys – Oscar Pierrou Lindén
A-rab – Niclas Gullberg
Diesel – Fredrik Lexfors
Snowboy – Jonas Schlyte
Gee-tar – Kristofer Wannefors
Inspektör Schrank – Jonas Hellman-Driessen
Kvarterspolis Krupke – Marika Lindström
DOC, affärsinnhavare – Tomas Bolm
West Side Story är fritt baserad på Romeo och Julia och är en historia som behandlar kärlek
och våld. Föreställningen utspelar sig 1957 där två rivaliserande gäng slåss för sin överlevnad
och sin plats i samhället, Jets och Sharks. Jets är i denna version ett gäng ungdomar som är
födda i USA och Sharks är invandrare. Tony och Maria blir kära men får kämpa för sin
kärlek. Det är ingen vacker och enkel berättelse utan en om utanförskap och arbetslöshet som
i sig är en grogrund för våld och rasism som berör och är aktuell även i dag. I denna musikal
får vi se motsättningar i form av fördomar och rasism som gestaltas genom kränkningar av
olika slag. Så vad innebär en kränkning? Är det ok att kränka någon? Vem bestämmer om
någon är kränkt?
Kränkningar definieras i olika undergrupper:
Verbal: skällsord, förolämpningar, ryktesspridning
Social: utfrysning, miner, blickar
Fysisk: slag, knuffar, tafsningar, förföljelse
Text och med bild: sms, mms, lappar, klotter, e-mail, bloggar, chattsidor
Diskriminering indelas i direkt och indirekt diskriminering:
2
Med direkt diskriminering menas när en person blir sämre behandlad än en annan i en
likvärdig situation.
Med indirekt diskriminering menas att en regel eller bestämmelse som verkar vara neutral i
praktiken innebär att någon behandlas sämre.
Källa: http://www.redcross.se/skolsajt/antidiskriminering/olika-typer-av-diskriminering/
Börja med att färska upp minnet för att se vad som fastnat och vad som väckt intresse hos
eleverna. Detta kan man enkelt göra genom att alla får en chans att säga något de minns från
föreställningen. Kanske är det vad någon hade på sig, en scen, en händelse, något som hände i
foajén osv. – det finns inga rätt eller fel svar. Ge gärna eleverna en minut att fundera.
Detta är en enkel värderingsövning där gruppen sitter i en ring. Alla har var sin stol men det
måste även finnas en extra stol som står tom. Du som är lärare säger olika påståenden vilka
gruppen ska ta ställning till. Om man håller med ett påstående byter man plats. Om man inte
håller med sitter man kvar. Vet man inte så lägger man armarna tydligt i kors. Den tomma
stolen är viktig eftersom att om man är ensam om sin åsikt ska man även då kunna byta plats
och visa det. Läraren som håller i övningen sitter kvar på sin plats och deltar inte. Är man
nyfiken på hur eleverna tänker så är det viktigt att först fråga om någon vill berätta hur de
tänkte. De ska alltså vara frivilligt för eleverna att berätta eller ej. Eleverna har alltid
möjlighet att under övningen byta åsikt och flytta på sig om de ändrar sig.
Några påståenden (fritt fram att hitta på egna!):
Jets och Sharks bråkar om vem som ska få styra över en viss gata.
Jets och Sharks har lika mycket makt.
Båda gängen drömmer om ett bättre liv.
Det är lika lätt för Jets och Sharks att få det liv de drömmer om.
Sharks bedöms efter sin hudfärg och härkomst.
Jets bedöms efter sin hudfärg och härkomst.
Sharks bedöms hårdare på grund av deras hudfärg.
Polisen behandlar gängen på samma sätt.
Poliserna ville gängen väl.
Tjejerna i gängen hade lika mycket att säga till om som killarna.
Att säga Öststatspack är att kränka någon.
Jets ”Monkey dance”-skylt och apmask under dansen reagerade jag mot.
Grismasken och apmasken på scenen kändes lika laddade.
När Jets omringar Anita och stoppar henne från att träffa Doc kränker de henne.
Hade inte Doc kommit in och avbrutit Jets hade de inte låtit Anita gå.
Maria och Tony blev kära vid första ögonkastet.
Kärlek övervinner allt.
Om det hade utspelats idag hade Maria och Tony fått varandra.
Bernardo skulle ha lyssnat på Tony och stoppat bråket.
I föreställningen West Side Story får vi förutom att möta en kärlekshistoria mellan två
människor även möta de fördomar och kränkningar som begränsar dem i deras kärlek och
deras valmöjligheter i livet. Den stereotypa bilden av människor som tillskrivs negativa eller
3
positiva egenskaper enbart baserade på utseende, kön, härkomst och religiös tillhörighet
skapar i sig snävare ramar och fler hinder i vardagen - något vi får se gestaltat på scen.
Är det rättvist? Vi har alla fördomar men hur medvetna är vi om de vi har och hur de i sig
medvetet eller omedvetet påverkar vår omgivning?
Diskutera gärna följande frågor i mindre grupper och sedan i helgrupp, du som lärare vet vad
som fungerar bäst i just din klass. Ett tips är att ta exempel från föreställningen så att det blir
konkret och något som ni alla sett.
Vad innebär en kränkning?
Är det ok att kränka någon?
Vem bestämmer om någon är kränkt?
Är fördomar sanningar?
Är fördomar farliga?
Har jag några fördomar?
Var kommer mina fördomar ifrån?
Påverkar mina fördomar mitt beteende mot den/det fördomen handlar om?
Hur kan jag bli bättre på att bemöta människor mera jämlikt?
Om klassen inte är van att gestalta är det bra att börja med en lättare övning. Som en form av
uppvärmning. Börja med att ställa bänkarna så att ni får en stor gemensam golvyta. Dela
sedan in eleverna i par om två och låt de stå utspridda i rummet. De ska alltså gestalta de
föremål eller saker som du som pedagog ger. Tanken är att det ska gå snabbt så att eleverna
inte behöver känna att de ska prestera. Känslan ska vara lekfull. När du ropat ut t.ex.
dammsugare så räknar du högt ner till tre. Vid tre fryser de i sina gestalt-statyer och du kan gå
runt och se vad de gjort.
Eftersom vi vill minska känslan av att det finns rätt och fel kan man förslagsvis ge beröm till
alla eller ingen - hur du väljer att göra detta vet du som pedagog bäst. Ett annat tips är att du
kan ställa frågor som ”Var är startknappen?” o dyl så att grupperna ges chansen att visa upp
hur de tänkt. När du känner att eleverna kommit in i att gestalta utan att tänka så kan du
övergå till känslor för att sedan sätta ihop dom i lite större grupper.
Föremål: dammsugare, boll, hus, tvättmaskin, hammare, soffa, bil osv.
Känslor: arg, ledsen, glad, kär, sårad, kränkt osv.
Dela nu in eleverna i mindre grupper eller behåll de som var. Låt eleverna prata ihop sig om
två till fyra scener som de minns särskilt väl. Poängtera att scenerna de väljer ska vara scener
där de ansåg att någon kränktes. Låt sedan eleverna berätta vilka scener de tänkt på och skriv
upp dessa på tavlan. Efter det får grupperna välja ut en scen var som de ska få visa i en staty
för klassen. Ett tips är att låta eleverna ha namnskyltar på karaktärerna från föreställningen på
sig så att det blir tydligare att de inte är sig själva.
När grupperna är färdiga med sina statyer låter du som pedagog en grupp i taget visa sin staty.
Viktigt är att samtalet handlar om vad vi ser och inte hur någon ser ut. Ställ frågor till
klasskamraterna under tiden. Vad ser de? Vilken scen var detta? Vad är det för typ av
kränkning? Hur skulle man kunna ändra denna situation så att den blir positiv och att
kränkningen upphör?
4
När alla grupper visat upp sin staty tilldelas de en annan grupps staty av dig som pedagog. Nu
ska de få statyn att gå från den ursprungliga situationen där någon blir kränkt till positiv. Det
enklaste sättet är att göra det som två statyer. Först den negativa som sen rör sig och fryser i
den positiva. När de är redo låt då en grupp i taget visa upp sin staty från negativ till positiv.
När detta är gjort samlar ni er och diskutera det ni upplevt och sett. Är övergångarna från
negativt till positivt realistiska? Har man ett ansvar att ingripa när någon kränks? Hur kan
man stoppa en pågående kränkning? Hur känns det att bli bedömd efter sitt yttre och/eller sin
tro? Har du känt dig kränkt någon gång? Vad kan vi göra för att ingen ska bli kränkt i vårt
klassrum/vår skola?
Skriv ett alternativt slut på föreställningen på max 2 sidor. Ex: Vad hade hänt om Riff och
Bernardo inte dött? Vad hade skett om Anita hälsat att Maria skulle komma om en kvart? Vad
hade hänt om Tony hade lyckats stoppa bråket och hur skulle han ha gjort det?
5
