Tävlingsprogram På uppdrag av Svenska Bågskytteförbundet arrangerar Bågskytteklubbarna i Stallarholmen, Nykvarn och Eskilstuna SVENSKA MÄSTERSKAPEN FÖR JUNIORER och UPP TILL TRETTON Tävlingsplatser 15-16 juli Stallarholmen, vid bågskyttebanan 17 juli Eskilstuna, Tunavallen Vägbeskrivningar på www.nykvarnsbagskytte.se Omfattning JSM för samtliga 13- och 16-klasser enligt SBF:s regler. 10-klassen skjuter parallellt med JSM i Upp till tretton-tävling. Fredag 15/7 Stallarholmen, Jakt 2 * 15 mål, start kl. 10.00 (uppv 09.00-09.45) Lördag 16/7 Stallarholmen, Fält 2 * 12 mål, start kl. 10.00 (uppv 09.00-09.45)”Upp till tretton” skjuter enbart 12 mål omärkt denna dag. Söndag 17/7 Eskilstuna, Tunavallen, Tavla enligt SBF(obs se 22.2.5) med setmatcher, start efter avslutad uppvärmning, 2*4 minuter kl. 09.00. Materialkontroll: Den som vill ha sin utrustning kontrollerad kan vända sig till tävlingsexpeditionen. Stickprovskontroll sker under pågående tävling. Respektive förenings skjuttröja är obligatorisk samt övriga klädregler enligt SBF. VÄLKOMNA TILL MÄLARDALEN! Ni är mycket välkomna till Junior-SM 2011 i Stallarholmen och Eskilstuna. Vi hoppas givetvis att vi kan bjuda på ett bra Junior-SM som gör alla nöjda och glada, inspirerade att komma tillbaka till oss i framtiden. Det finns säkert massor som vi kommer att missa, vilket vi ber er påpeka för oss arrangörer så vi kan försöka lösa uppkomna saker. Om ni bara är nöjda och glada ber vi er tala om det för dem som inte var här… Då tävlingen avgörs på lånad mark, här i Stallarholmen, som har vissa begränsningar ber vi er ha överseende med de förhållandevis långa transportsträckorna till och från banorna. Vi ber er läsa genom reglerna så att inga onödiga kunskapsluckor finns. Komihåg ”Du skjuter pilbåge för att det är roligt, se till att det är roligt”(citat från Mats Palmér, flerfaldig världsmästare från Lindome) Funktionärer Tekniskt Ombud från SBF, Peter Sjöborg 0761048348 Jury Utses på tävlingsdagen för respektive tävlingsdag Tävlingsledare Fredag och lördag( Jakt respektive fält) Cenneth Åhlund 0708103133 Banläggare Jakt och Fält: Nore Åhlund 0706240554 och Cenneth Åhlund 0708103133 Domare: Lars Andersson 0708892095, Jörgen Henriksson 0708699954, Roger Andersson 0768672810, Bernt Andersson, 0855381987 Debi Walker, Camilla Åhlund 0702706004 , Nore Åhlund 0706240554, Anna Jansson Övrig banservice: Mats Mattsson 0705547687, Oscar Nossborn, Jimmy Forsbäck 0708376763, Tommy Snell 0732131966, Jari Valmunen 0706548568, Bobby Larsson 0733506945 Uppvärmningsskjutning: Mathias Andersson 0855381987 Bernt Andersson 0855381987 Peter Söderström 0707145752 Sekretariat: Jörgen Henriksson 0708699954, Camilla Åhlund 0702706004, Sari Valmunen 0706548568, Bernt Andersson 0855381987, Åsa Fagerlund 0707997999, Kaarina Saviluoto 0702171528 Sjukvård: Jessica Andersson Anette Wallgren Servering: Petra Gingborn 0736001990, Camilla Gingborn 0708159912, Lars Andersson 0708892095, Bobby Larsson 0733506945, Berit Åhlund, Mattias Isaksson 0704833248, Pernilla Mattsson Egnér, Saga Aräng, Magnus Mällström 0704567973, Peter Söderström 0707145752 Richard Roszafi 0708757410 Annika Olander 0709778378 Regler i korthet, för mer information hänvisas till SBF:s regelbok Jakt 26.1.2.1 Skjutavstånd och tavelstorlekar. Centrumring i cm 26.1.2.3 Avstånd i meter Röd påle Blå påle Svart påle Vit påle 7.5 5 5-15 5-15 5-10 5- 7 15 10 5-30 5-30 5-20 5-12 22.5 15 5-45 5-40 5-30 5-17 30 20 5-60 5-50 5-40 5-22 Poängsättning för Jaktbågskytte För jaktronderna gäller följande poängsättning: Centrumzon Kroppsträff Pil nr 1 20 poäng 15 poäng Pil nr 2 15 poäng 10 poäng Pil nr 3 10 poäng 5 poäng Poäng räknas endast för den först inom poänggivande zon träffande pilen. Centrumzon för Compound är den inre ringen för åldersklasserna 13 och äldre. Poänggivande pils nummer anges i skjutprotokollet (antal pil/mål). Träffar ingen pil inom poänggivande zon skall poäng 0 och pil nummer 3 noteras i skjutprotokollet. 26.1.3.3 För jaktbanor skall skjutpålarna för respektive skjutstil överensstämmer med respektive rond enligt följande: och åldersklass ha färger som 1) Röd för fristil 21 och äldre samt compound 16 och äldre. 2) Blå för fristil 16 samt klassisk 21 och äldre. 3) Svart för åldersklass 13, klassiskt 16 samt långbåge. 4) Vit för åldersklass 10. 26.1.6.7 Mot jaktmål skjuts i stigande nummerföljd högst tre pilar. Om skytt är medveten om träff skall skjutningen upphöra och får därefter ej återupptas. I och med att skytt lämnat skjutplatsen har denne, undantaget vid materielfel, avslutat skjutningen mot det aktuella målet. 26.1.6.11 En tid begränsad till fyra (4) minuter per mål skall tillåtas från det ögonblick skytt tar plats vid skjutpålen, vilket skall ske så snart platsen är ledig. 26.1.7.4 Vid skjutning mot mål med fler än en djurfigur skall skytt i god tid före första uppdrag ange vilken av djurfigurerna hon/han har för avsikt att skjuta mot. Träff i annan än angiven figur noteras som bom. 26.1.8.1 Den inre centrumzonen är 20 poäng för compound åldersklass 13 och äldre. 26.1.8.3 Vid jaktbågskytte räknas poäng för den första inom poänggivande zon träffande pilen. Poänggivande pils nummer anges i skjutprotokoll (antal pil/mål). Vid noll poäng på ett mål skall tre pilar anges i skjutprotokollet även om färre pilar skjutits. Fält Omärkt bana Antal Tavla mål C+F 16-60 K 16-60 13-klasser + LB 10-klassen Röd påle Blå påle Svart påle Vit påle 3 20 cm 10-15 m 5-10 m 5-10 m 5- 7 m 3 40 cm 15-25 m 10-20 m 10-15 m 5-12 m 3 60 cm 20-35 m 15-30 m 10-20 m 5-17 m 3 80 cm 35-55 m 30-45 m 20-30 m 5-22 m 25.6.11 En tid begränsad till tre (3) minuter per mål skall tillåtas från det ögonblick skytten tar plats vid skjutpålen, vilket skall ske så snart platsen är ledig. 25.8.1 Vid fälttävlingar gäller samma indelning av poängzoner för samtliga skjutstilar och åldersklasser. Träff i den inre centrumzonen skall protokollföras som 6. Söndag Tavla Leif Danielsson 0735287102 Domare: Isabell Danielsson, Martin Olofsson, Madde Blomquist, Jane Gyllhag, Robert Danielsson, Christer Adolfsson, Veli Lööw, Gerard Qwarnström och Mickael Puman Sekretariat: Sven Carlsson, Stefan Jarl Skjutledare: Carita Danielsson Servering: Lena Puman, Ann Qwarnström, Jesper Danielsson, Annelie Karlström, Cat Silver Jarl, Christer Jansson, Sjukvård: Carita Danielsson Övriga funktionärer: Peter Gyllhag och Rasmus Blomstrand Parkeringshänvisning: Veli Lööw + domare + övriga funktionärer Parkering kan ej ske runt Tunavallen, däremot går det bra att åka fram och släppa av materialet och sedan åka och ställa bilen efter hänvisning av parkeringsvakt. VIKTIG INFORMATION! När vi på söndagen skjuter tavla på Tunavallen får inga parasoll eller andra pinnar slås ner i marken då vi skjuter på konstgräs. För solskydd (ev. regnskydd) rekommenderar vi därför paraplyer. Rädda barnen/RF Vi, de tre arrangörsföreningarna, har bestämt att det belopp vi avsåg lägga på ”give aways” istället skall skänkas till RF:s och Rädda Barnens gemensamma arbete för de barn som drabbas av felaktig behandling inom idrotten. Det finns säkert många olika företeelser och sätt som kan tas upp inom detta område men vad vi framförallt vill markera vårt avstånd mot är de tränare och ledare, inom idrotten, som förgriper sig på de barn som litat på dem. Idrottslyftet Vi vill härmed slå ett slag för bågskytteförbundets samarbete med RF och dess Idrottslyft som kan göra skillnad i er förening. Värdefullt Värdefullt är en utbildningssatsning som Riksidrottsförbundet och SISU-idrottsutbildarna kommer ut till föreningarna med i höst/vinter. Då kommer bågskytteförbundets Värdegrund också att presenteras. Nykvarn En trakt rik på fornlämningar För ca 5 000 år sedan bosatte sig stenåldersmänniskor vid Brokvarn. Tusentals fynd vittnar om detta. Från bronsåldern finns hällristningar vid Vänstra, och nära Yngerns strand gjordes år 1885 ett av Sveriges främsta bronsåldersfynd innehållande armband, bältesprydnader och olika verktygsdetaljer. År 1892 fann man en vikingaskatt vid Finkarby. Den var från 900-talet och innehöll bland annat silversmycken, pärlor och mynt. Järnförädling skapar bruksepok År 1590 anlades en hammarsmedja vid Turinge Ström och grunden till bruksgården "Nyqvarn". Verksamheten utvidgades på 1670-talet, då man byggde stålbruk, manufakturverk och stångjärnshammare. Stålet ansågs ha mycket hög kvalitet och användes för tillverkning av svärd och bajonetter till svenska krigsmakten. Papper ersätter stålet I början av 1860-talet upphörde epoken med järnförädling. Förutsättningarna för papperstillverkning var däremot goda, och 1848 byggdes det första pappersbruket. Bränder och konkurser drabbade verksamheten ett flertal gånger under en epok som omfattade sex pappersbruk. År 1971 upphörde papperstillverkningen. Källa Nykvarns kommun I övrigt är Nykvarn känt för att vara en av Sveriges nyaste kommuner samt har Sveriges största knattebågskytteförening. Stallarholmen Stallarholmen - ung ort med gammalt namn "Varifrån kommer namnet Stallarholmen?" Det var en fråga som kom upp när jag för en tid sedan satt och pratade med några vänner. Att det har med stall och holme att göra var inte svårt att gissa, men sen? Av en händelse råkar jag ha en kopia av en artikel i Strengnäs Tidnings julnummer från år 1927 i en tidskriftssamlare på hyllan. Stallarholmen - en märklig samhällsbildning lyder rubriken, och lite längre ner finns några rader om namnets ursprung. Artikelförfattaren, som tyvärr inte signerat artikeln, menar att ordet "holmen" syftar på ett näs som skjuter ut från Toresundssidan. Det var för inte så värst länge sen kringflutet av vatten, men har nu på grund av landhöjningen förenats med fastlandet. Men vilket näs avses egentligen? Handlar det om det södra brofästet, vid fiskare Rundberg? Eller är det näset vid Kolsundet? Det står det inget om i artikeln. Vi går vidare. Namnet lär ha kommit till på det sättet, fortsätter artikeln, att när Karl XI gjorde sina färder till Kungsör, fanns på den här holmen ett stall där hästarna för kungsskjutsarna byttes. Under somrarna reste kungen andra vägar, men vintertid när färden gick Över isarna var den här holmen en bekväm anhalt. Karl XI var kung 1672-1697, så den tid det rör sig om är alltså slutet av 1600-talet. Det ska också sägas att en av orsakerna till Karls utflykter till Kungsör var att han gärna jagade vid den kungsgård som låg där. Vi har kommit en bit på väg, men kanske finns det mer information att hämta? Jag ringer till Strängnäsmuseet, och får efter ytterligare Några turer tips om en bok med titeln "Gator och kvarter" skriven av den förre museichefen Kerstin Pettersson. Det visar sig vara en lyckträff. Boken är bara något år gammal och här kan man läsa om bakgrunden till kommunens ortnamn, och namn på gator och kvarter i Strängnäs, Åkers Styckebruk, Mariefred och Stallarholmen. (Den finns att köpa i bokhandeln för cirka 200 kronor). I boken står att läsa att namnet Stallarholmen är belagt från 1600-talet och att det ursprungligen syftar på en holme i Vaxängsfjärden. Jag tar en titt på kartan och upptäcker en holme som heter "Skäret" i Vaxängsfjärden. Kan det vara den? Den första delen av ordet Stallarholmen kanske kommer från det fornsvenska "stallare", kan man läsa vidare. Stallare kallades under medeltiden den ämbetsman inom hirden som hade uppsikt över stallet och hästarna. Hirden var det följe av krigare som kungen omgav sig med. I min jakt på fakta om ortnamnets ursprung kommer jag också i kontakt med en viss Agneta Sundström. Hon är arkivarie på Namnavdelningen på Språk- och folkminnesarkivet i Uppsala. (Försök få plats med det på ett visitkort om ni kan) Agneta hänvisar också till Kerstin Petterssons bok, men säger att det i Svensk uppslagsbok finns ett ännu tidigare belägg än 1600-talet. Redan 1549 och 1558 ska "Stallareholmen" finnas omnämnt. Men det står inget i uppslagsboken om var man kan hitta dessa belägg. Källa Stefan Seidel I övrigt är Stallarholmen känt för Tegelbruk, Mälsåkers slott, att ha haft ett fotbollslag som var lika bra som Assyriska FC och sin bågskytteklubbs framgångar de senaste 30 åren. Eskilstuna Eskilstunas historia FORNTIDEN Mellan 6000 och 4000 f Kr växer Rekarnebygden fram genom inlandsisens avsmältning och landhöjningen. Bygden var från början ett skärgårdslandskap dit jägare och fiskare sökte sig. Trakten förändrades genom landhöjningen när större sammanhängande landområden skapades. En bofast befolkning etableras under bronsåldern 1700-500 f Kr, den gamla sjö- och havsbottnen blev utmärkt åker- och betesmark. Arkeologiska fynd har visat att trakten var rik på bebyggelse och hade mycket kommunikation med omvärlden. Namnet Rekarne har troligen förekommit sedan bronsåldern och hänvisar till den mäktiga ravinbildningen vid Kälby nära Skogstorp. Rekarnebygden blev tidigt en centralbygd, trakten var välmående, jorden var bördig och via ån fanns goda möjligheter till handel. Vattenvägen var den mest praktiska och säkra vägen att färdas och närheten till vattendrag förenklade vardagen för människorna på många sätt. Ån gav fisk, dricksvatten och möjlighet att bevattna sina åkrar. Så småningom växte byar och en samhällsorganisation fram. Trakten inlemmas antagligen redan under vikingatiden i ett begynnande maktområde, svearnas välde. MEDELTID Mycket tyder på att Rekarnebygden kristnades tidigt, redan under första halvan av 1000-talet. Till exempel verkar bygravfälten ha slutat användas och avlösts av kyrkogårdar, och runstenar och de så kallade Eskilstunakistorna visar kristna signaler. Någon gång under 1000-talet kom den engelske munken och missionären Eskil till Rekarnebygden. Eskil blev utnämnd till biskop över Tuna stift, som sannolikt bestod av Närke och Rekarne, och som hade sitt centrum i Tuna by, vid dagens Eskilstuna. Fors kyrka var stiftets domkyrka. Efter Eskils död, enligt legenden blev han stenad till döds, uppfördes ytterligare en kyrka, en gravkyrka för hans reliker, på åns andra sida. Tunastiftet blev kortvarigt, det införlivades med Strängnäs stift någon gång under andra halvan av 1100-talet. Omkring 1170 etablerade sig munkordern johanniterna i Eskilstuna, deras kloster byggdes upp runt Eskils gravkyrka. Att johanniterna valde just Eskilstuna för sitt kloster brukar förklaras med att platsen efter Eskils död hade blivit en viktig vallfartsort. Hur klosteranläggningen såg ut vet man inte så mycket om, troligen var den ganska blygsam i början men växte under 1300- och 1400-talen till ett stort klosterkomplex. Genom donationer blev klostrets ägor med tiden mycket stora. Att bistå fattiga och sjuka med hjälp var viktigt för johanniterna och klostret stod till tjänst med både sjukvård och åldringsvård. Någon form av tätort, ursprunget till Eskilstuna, började växa fram i anslutning till klostret och längs dagens Köpmangatan. Men Eskilstuna fick inte några stadsprivilegier under medeltiden. Det fick däremot Torshälla, som hade ett utmärkt läge som hamn- och handelsplats vid åns mynning i Mälaren. Torshälla fick sina stadsprivilegier 1317 av kung Birger Magnusson. HERTIG KARL, SLOTTET OCH TUNAFORS Gustav Vasa drog in Johannitklostrets rättigheter i samband med reformationen, och klostret och dess ägor övergick till kungen. Klostret började fungera som en kungsgård. Efter Gustaf Vasas död kom kungsgården att ingå i sonen hertig Karls (senare Karl IX) hertigdöme som bestod av landskapen Värmland, Närke och Södermanland. Karl startade bygget av ett stenslott på platsen, slottet stod färdigt 1620 och fick namnet Eskilstuna Hus. Slottet totalförstördes i en brand 1680 och återuppbyggdes aldrig. Hertig Karl hyste ett stort intresse för trakten runt Eskilstuna och gjorde precis som på många andra ställen i sitt hertigdöme, stora satsningar för att utveckla handel och järnhantering. Den stora kraftkällan i Rekarnebygden var ån och dess vattenfall. Redan under medeltiden fanns det en hammare i Torshälla. Från och med 1500-talet och framåt började vattenkraften utnyttjas än mer och hammare anlades längs ån vid Tunafors. Där smiddes stångjärn och vapen och spik tillverkades. 1604 grundade Karl IX Tunafors stad, men några grundläggningsbrev för denna stad finns inte bevarade. CARL GUSTAFS STAD 1654 erbjöd Sveriges kung Karl X Gustaf livländaren Reinhold Rademacher mycket generösa villkor för att komma till Sverige och driva en manufakturanläggning. Rademacher fick tullfrihet för exporter och ensamrätt i hela riket under tjugo år på tillverkning av ett antal manufakturprodukter, till exempel knivar, filar, synålar och saxar. Kungen hade valt Eskilstuna som plats för Rademachers verk, antagligen för att det här redan fanns en smidestradition att bygga vidare på. Kungens planer var att 120 stycken smedjor i sten skulle byggas i Eskilstuna. 25 oktober 1659 utfärdade Karl X Gustaf stadsprivilegier för Eskilstuna eller Carl Gustafs stad som staden nu skulle heta. Detta datum räknas därför som Eskilstunas grundläggningsdag. Tyvärr kom mycket av de storslagna planerna för manufakturverket i Eskilstuna av sig då kungen avled. Smedjorna blev enbart tjugo stycken till antalet och byggda i trä, men manufakturverket levde vidare och producerade många olika slags varor. Smedjorna ansågs vara landets främsta leverantör av finsmide.1739 kom manufakturverket i Fredrik Rothofs ägo och han försökte med all kraft att utveckla verket. Han hävdade också att staden heter Eskilstuna och verket Carl Gustafs stads bruk. Sveriges ledning gick honom till mötes och bruket blev också hans privata egendom. FRISTADEN OCH ESKILSTUNAS UTVECKLING TILL EN INDUSTRISTAD Genom ett riksdagsbeslut 1771 grundades Eskilstuna Fristad, Sveriges första fristad. I Fristaden skulle ”småföretagare” som ägnade sig åt järn-, stål- eller metallförädling, fritt få etablera sig och bedriva sin verksamhet fria från skråtvång och tullavgifter. Statens önskan var att genom detta främja och utveckla den inhemska järnindustrin. Idégivaren till Fristaden var Samuel Schröderstierna, han blev också Fristadens förste direktör. Mycket involverad i Fristadens uppbyggnad och tidiga historia var också Sven Rinman, som bidrog med sitt stora tekniska kunnande. Fristaden växte snabbt både i antal företagare och i antal gårdar där verksamhet bedrevs och i Fristaden tillverkades alltifrån lås, knivar och saxar till husgeråd, svärdsklingor och spik. Vapentillverkning fanns i Eskilstuna redan under Karl IX: s tid i Tunafors och i Carl Gustafs stad förekom en del vapensmide. 1812 köpte kronan Carl Gustafs stads bruk och flyttade Söderhamns gevärsfaktori till platsen. Eskilstuna blev därmed ett viktigt centrum för Sveriges vapentillverkning och Gevärsfaktoriet spelade också en stor roll för stadens utveckling till en framgångsrik industristad. Efter många turer fram och tillbaka slogs 1833 Fristaden samman med Gamla staden, det ursprungliga Eskilstuna. Verksamheten i Fristaden och Carl Gustafs stads gevärsfaktori hade då redan samordnats. Visserligen blev Eskilstuna då en enda stad men i praktiken var Fristaden och Gamla staden två skilda samhällen under lång tid framåt, med stora spänningar sig emellan. Fristaden fortsatte att utvecklas under 1800-talets andra hälft och industristaden Eskilstuna växte fram. Antalet självständiga smeder minskade och arbetsplatser uppstod, produktionen blev mer fabriksmässig med ökad specialisering och arbetsdelning och fabrikörerna satsade på maskiner till sina fabriker. Föregångare var bland andra Jernbolaget, Carl Victor Heljestrand, Carl Oscar Öberg, Lars Fredrik Ståhlberg och Theofron Munktell. Munktell kom till Eskilstuna 1832 och började i sin verkstad tillverka olika sorters maskiner och så småningom ångmaskiner. 1853 kunde Munktells Mekaniska Verkstad presentera både Sveriges första ånglokomobil och det första ånglokomotivet – Förstlingen. Produktionen, antalet fabriker och fabrikernas storlek ökade stadigt under 1800-talets sista decennier och faktorer som bidrog till detta var också en ökad marknadsföring och bättre kommunikationer. Eskilstunas första järnvägsförbindelse - Oxelösund-Flen-Westmanland-banan invigdes 1877. Nästa stora järnvägsbygge, Norra Sörmlands järnväg mellan Eskilstuna och Stockholm, inleddes i början av 1890-talet och stod färdigt år 1895. Industrialiseringen innebar också en ökad befolkning i Eskilstuna och i de kringliggande landskommunerna Fors och Kloster. Mängder av arbetare kom inflyttande till staden från landsbygden. Eskilstunas befolkning mer än dubblerades mellan 1870 och 1900. i Fors landskommun ökade invånarantalet från cirka 1500 personer 1870 till 7400 år 1900. Många av dessa bosatte sig på Västermarken, där arbetarsamhället Nyfors växte fram. Nyfors samt Fors och Klosters landskommuner inkorporerades med Eskilstuna stad 1907. De stora folkrörelserna, arbetarrörelsen, väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen växte sig starka i nya växande samhällen som Eskilstuna. Människor hade lämnat sina hemtrakter och flyttat till staden, nya impulser och idéer spreds snabbare och man slöt sig samman och bildade organisationer. Inom folkrörelserna kämpade man för förändringar i samhället. Föreningslivet blomstrade och i Eskilstuna var också idrottsrörelsen stor. Den växte fram under slutet av 1800-talet, tidiga föreningar var gymnastik, skridsko och cykel, andra stora idrotter blev fotboll och simning. LANDSBYGDEN Jordbruket utvecklades och expanderade under 1800-talet, förklaringar var bland annat skiftesreformen, uppodling av ny mark, nya och förbättrade metoder och teknisk utveckling. Detta gjorde att man på landsbygden kunde producera mer än vad man själva gjorde av med, överskottet kunde säljas, t ex till Eskilstuna, Stockholm eller Bergslagen. Utvecklingen medförde också att man kunde produceras mer med hjälp av färre personer. Under 1800-talet växte det så kallade landsbygdsproletariatet (torpare, backstusittare och statare) fram, då hemmansklyvningar gjorde produktionsenheterna för små att leva av. Arbetskraft fanns alltså över på landbygden, vilket var till fördel för de nya fabrikerna som behövde arbetare. Från den sörmländska landsbygden sökte sig därför många människor under 1800- och början av 1900-talet till Eskilstuna. När staden växte ökade det i sin tur efterfrågan på jordbruksprodukter därifrån. En tydlig växelverkan fanns alltså mellan det förändrade jordbruket och 1800-talets industrialisering. ESKILSTUNA UNDER 1900-TALET Eskilstuna har under 1900-talet genomgått stora förändringar när det gäller befolkning, arbetsliv och stadsmiljö. 1952 genomfördes en ny kommunindelning i vårt land och av Rekarnebygdens sjutton landskommuner, som motsvarade de gamla socknarna bildades i stället fem storkommuner – Husby-Rekarne, Hällby, Kafjärden, Västra Rekarne och Ärla. 1971 slogs dessa fem storkommuner samt Torshälla stad och Eskilstuna stad samman till Eskilstuna kommun. Industrin fortsatte att gå för högvarv i Eskilstuna och för att tillgodose industrins behov av arbetskraft påbörjades en aktiv rekrytering av arbetare både från Sverige och från utlandet. Arbetskraftsinvandringen till Eskilstuna startade på 1940-talet med sudettyskar, sedan följde under 1950-talet greker, italienare, jugoslaver och finnar. Eskilstunas befolkning fortsatte att öka under 1900-talet, 1937 bodde 37 000 personer i Eskilstuna, 1970 omkring 94 000. Trenden vände under 1980-talet och vid 2000-talets början bodde omkring 88 000 invånare i Eskilstuna. Bostadsstandarden var låg i Eskilstuna vid 1900-talets början, precis som i resten av Sverige. Människor bodde trångt, dyrt och omodernt. Reformer genomfördes redan under 1940-talet men den stora satsningen, miljonprogrammet startade på 1960-talet. I Nyfors revs gamla hus och ersattes med höghus och bostäder tillkom också i Årby, Lagersberg, Råbergstorp, Slagsta och Skiftinge. Källa Eskilstuna kommun I övrigt är Eskilstuna känt för sitt duktiga handbollslag GUIF och sin duktiga bågskytteklubb. LYCKA TILL