Nätverkande – att arbeta i nätverk och att vara verksam på nätet!

Nätverkande – att arbeta i nätverk och att vara verksam på nätet!
Den 24-25 oktober ägde 2012 års ABM-konferens rum i Härnösand.
Huvudsakligt tema denna gång var "Nätverkande - att arbeta i nätverk och vara verksam på
nätet!" Vi hade ett fokus på samverkan i teori och praktik, samt digitaliseringsarbete.
Konferensen hölls på Härnösands teaters lilla scen, medan vi fikade på Technichus
http://www.technichus.se/ intill, där det fanns möjlighet att ta del av aktuella utställningar.
Luncher och middag serverades på anrika St. Petrilogen.
Moderator var Märta Molin från http://www.abmresurs.se/ ABM Resurs i Västernorrland.
Fred Nilsson
Märta Molin och Curt Persson
Närmare 80 deltagare hälsades välkomna av Fred Nilsson, kommunalråd i Härnösand.
Fred, med ett genuint intresse för kultur- och utbildningsfrågor höll ett personligt anförande
och satte sig sedan bland oss i publiken för att ta del av konferensens förste talare; Curt
Persson från Norrbotten.
Curt, till vardags länsmuseichef på Norrbottens museum men för närvarande tjänstledig för
forskningsstudier; fångade snabbt publiken med sina halsbrytande infallsvinklar och sin
humor. Med utgångspunkt från Kiruna stads tillkomst och utveckling lyfte han fram sitt
budskap.
När Kiruna byggdes upp kring malmfyndigheterna fanns flera samverkande faktorer som
skapade ett mönstersamhälle. Portalfiguren var Hjalmar Lundbohm, disponent vid LKAB.
Han såg människors behov av bra bostäder och utbildning, deras engagemang och
nybyggaranda. Att ta tillvara detta gynnade både arbetsgivare och arbetare.
Nytänkande, nätverk och att ”bejaka de lokala kompetenserna” är erfarenheter som vi
fortfarande bör ta vara på.
Hur kan man verka som regional företrädare i ett län vars yta är fyra gånger så stor som
Västra Götaland med sina 49 kommuner?
Mycket är en fråga om attityder och vilja. Ord och begrepp är viktiga; ””Vi åker inte ut i länet,
vi åker in i länet” Att äga en traditionell uppfattning om ”centrum och periferi” skapar lätt en
misstänksamhet som kan vara svår att överbrygga. Det borde inte kallas glesbygd utan
utrymmesbygd menar Curt Persson. Det finns gott om utrymme i Norrbotten.
Lämna din institution och besök kommuner och orter i länet, tala om att du är där och vad du
skall göra, verka i alla kommuner, gärna en längre tid ibland och ”bejaka den lokala
kompetensen”.
Arbetet med Norrbottens kulturplan har haft ledord som medverkan, delaktighet och
engagemang i processen. Positiva saker man kunnat konstatera hittills är ett ökat intresse för
kulturfrågorna hos beslutsfattare, vissa satsningar på kulturen och en bra dialog med de
inblandade.
Efter kaffet på Technichus så tog Agnes Ers från Myndigheten för kulturanalys vid.
Fika
Agnes Ers
Myndighetens uppgifter:
 Omvärldsbevakning
 Analysera kulturens samlade finansiering
 Bedöma effekter av kulturpolitiken
 Följa forskningen inom det kulturpolitiska område
 Bedöma utvecklingen gällande mångfald, tillgänglighet, jämställdhet
 Löpande utvärdera kultursamverkansmodellen och dess långsiktiga effekter.
Det är alltså inga lätta saker att arbeta med och förväntningarna är stora, större än
myndighetens bemanning.
Kultursamverkansmodellen infördes i 5 regioner 2011, och 2013 skall alla län/regioner utom
Stockholm stad vara med.
De resultat som man efter den korta tid som varit har kunnat se, är att kulturen har hamnat
på den politiska agendan och att modellen synliggjort de olika aktörerna bättre.
Man kan också konstatera att modellen är tids- och resurskrävande och att de omfattande
dialoger som förts vid kulturplanernas tillkomst i sig också kan innebära en form av styrning;
vem bjuds in, vem talar, vem lyssnar…
När det gäller ekonomin så är det hittills små förändringar i hur stat och region fördelar sina
pengar jämfört med förr. Fyra av de fem regionerna fick högre statsbidrag än
riksgenomsnittet.
Myndigheten fortsätter sin utvärdering; man skickar ut enkäter, intervjuar nyckelpersoner,
utnyttjar forskningsresultat och gjorda fallstudier. En viktig fråga är att se hur regionerna
arbetar med barn och ungdom ur ett kulturperspektiv.
Så kom turen till Västra Götalandsregionen. Tomas Olsson, kulturutvecklare placerad vid
regionens kultursekretariat, och Ulrica Wallin från Kultur i Väst, redovisade hur man
resonerar och praktiskt arbetar med ABM-samverkan i regionen.
”Vi måste bli bättre på att använda våra möjligheter med ABM-samarbetet” sade Tomas
Olsson. Det är viktigt att diskutera målen med verksamheten, att visa vad man gör, att koppla
till t.ex. besöksnäringen, till lärandet, till kreativa näringar. Varför har vi så svårt att nå utanför
kultursektorn?
Det är nödvändigt att stärka nätverken, inom regionen, inom landet och utanför landets
gränser. Viktigt är också att bygga vidare på samverkan med brukarna, att skapa interaktiva
arenor.
Ulrica Wallin
Tomas Olsson
Även Ulrica lyfte samverkan som något mycket centralt i verksamheten. I sin strategiska
handlingsplan har man ”allas rätt till kulturarv” som sitt ledord. Man arbetar hela tiden med att
försöka få flera att delta, göra sina röster hörda. Att störa homogenitet, att verka mer inne i
länet och att lyssna till önskemål är angeläget. Man har arbetat med att ta fram riktlinjer för
hur upphovsrättsliga frågor skall få bra lösningar och, inte minst viktigt, hur kultur och lärande
kan samverka bättre. Det är viktigt att skola och ABM planerar tillsammans och samarbetar
under längre tid i olika temaprojekt. Här kan gärna Skapande skola-pengar användas.
Jonas Walker från Länsstyrelsen Västernorrland avslutade första dagens föreläsande med
att berätta om processen och tankesätten som har lagt grunden för det senaste regionala
kulturarvsprogrammet i länet. Dessvärre låg vi litet efter tidsmässigt, så Jonas fick
sammanfatta mycket av det han tänkt ta upp.
Märta Molin och Jonas Walker
Efter en kort beskrivning av tidigare kulturmiljöprogram, så lyftes skillnaden med det
nuvarande fram. Kulturarv i utveckling – strategiskt kulturarvsprogram för Västernorrland
2012-2015 http://www.abmresurs.se/pdf/KulturarviUtveckling.pdf strävar efter att se en
helhet när det gäller länets kulturarv. Bytet av namn från kulturmiljöprogram till
kulturarvsprogram är ingen slump. Kulturarvsprogrammet skall även hänga ihop med andra
långsiktiga program och visioner i länet på detta område; regional utvecklingsstrategi (RUS),
regionalt utvecklingsprogram (RUP), kulturplanen, olika nätverk inom sektorn… samtidigt
skall det vara ett praktiskt fungerande program för den enskilde i verksamheten och ett
program som väcker intresse hos medborgarna.
Arbetet har genomförts i samverkan mellan länsstyrelsen, länsmuseet och landstinget, och i
dialog med andra aktörer och berörda. Man har medvetet sökt skapa en attraktiv och väl
designad slutprodukt i syfte att nå en bredare publik.
Samverkan och engagemang. Kulturarvet skall användas, göras tillgängligt och vara
attraktivt. Kulturarvet är samtidigt en resurs som kan ses som en råvara för företagande och
ges nya användningsområden.
Kvällen bjöd på en god middag på den vackra St Petrilogen i Härnösand. Här var det
landshövding Bo Källstrand som tog emot och hälsade konferensdeltagarna välkomna till
Västernorrland.
Lagom till kaffet var det dags för Ulrika Bodén och hennes musiker att lyfta fram
ångermanländska visor med skicklighet och en smittande glädje. Mellan visorna så berättade
Ulrika om hur hon hittat alla dessa nästan både gömda och glömda visor, hur hon sökt upp
olika personer i landskapet och vilken stor hjälp hon fått av personal på museer och arkiv.
”Utan er hade jag inte haft alla dess fantastiska sånger och berättelser” var ord som värmde
många i publiken.
Ulrika Bodén
Länk till Sanja Hallings PowerPoint-presentation
http://www.abmresurs.se/ppt/ABMkonf121024-25DIGISAM.ppt
Dag två inleddes med korta rapporter från samverkan i vardagen runt om i Sverige.
Susanne Nickel från Eskilstuna kommun berättade om det samarbete som finns i staden
mellan arkiv, bibliotek och museum. Det är bland annat ett rent fysiskt samarbete där man valt
att samlokalisera verksamheterna till samma hus. Tanken med samlokaliseringen är att ge
allmänheten bättre tillgång till kulturarvet, att samla alla arkiv på ett ställe och alla
medarbetare på samma kontor. 2009 invigdes det nya arkivhuset på en central plats i
Eskilstuna granne med stadsbiblioteket.
2011 öppnade man en gemensam forskarmottagning
inne i stadsbiblioteket, Eskilskällan. Eskilskällan är
ett ABM-samarbete mellan Eskilstuna
stadsbibliotek, Eskilstuna stadsarkiv, Svenska
Deckarbiblioteket, Eskilstuna stadsmuseum, Svenskt
barnbildarkiv, Föreningsarkivet i Sörmland,
Företagens arkiv i Sörmland, Sverigefinländarnas
arkiv och Eskilstuna-Strängnäs släktforskarförening.
Förutom forskarmottagningen ingår en hemsida och
ett digitaliseringsprojekt i samarbetet. I
forskarmottagningen finns en informationsdisk där
allmänheten har möjlighet att möta en expert från
ABM-sektorn. Disken bemannas från alla
samverkande institutioner enligt ett rullande schema.
Effekterna av samlokaliseringen har varit nästan
uteslutande positiva. Det har förenklat för
användaren att ha en ingång till källmaterialet. Det
har också inneburit kompetenshöjning för
medarbetarna. Genom samarbetet vet man mer om varandras institutioner och vilket material
som finns där. Eftersom man sitter i samma kontor är det nära att fråga och hjälpa varandra i
det vardagliga arbetet.
Ann-Sofie Nygren och Elisabeth Boogh från Stockholms länsmuseum berättade om digitalt
födda bilder och projektet Samtidsblid. Projektet är ett försök att fånga det digitalt födda
kulturarv som skapas idag och som kan bli svårt att samla in senare. Detta vill man göra
genom att låta allmänheten lägga
upp sina digitala fotografier på
portalen Kulturarv Stockholm.
Fotograferna får själv välja vilket
material man vill bidra med, enda
kravet är att man är boende i
Stockholms län.
I början av projektet hade man lite
problem att hitta fotografer som
var intresserade. Efter en annons i
lokaltidning samt i en tidskrift för
fotografer tog det fart på
delaktigheten och nu flyter det in
bilder till portalen kontinuerligt.
En hel del av projektarbetet har annars gått åt till teknikutveckling, att bygga och testa. Man
valde att använda databaslösningen Collective Access för att samla in fotografierna.
Anledningen till det valet var att den uppfyllde många av de krav man hade, den är
webbaserad, open source och går lätt att bygga om efter egna behov.
Nu arbetar man i projektet med att utvärdera vilket material man fått in och vad det säger om
vår samtid. Man planerar också att göra en utställning av materialet på Stockholms
länsmuseum under år 2014. Dessutom ska man arbeta mer med marknadsföring med
förhoppning att få in fler användare och på så sätt en bredare bild av dagens kulturarv.
Sonja Halling från Digisam redogjorde därefter för det arbete med att samordna, koordinera
och ge råd kring digitaliseringsfrågor som Digisam utför. Som
utgångspunkt har man tittat på det stora underlag som samlades
in för en nationell strategi för digitalisering från en mängd
kulturarvsinstitutioner i landet. Materialet är stort och spretigt
och det har varit svårt att jämföra. En tydlig samsyn finns dock;
det finns en avsaknad av samverkan och koordinering men en
stark vilja att samarbeta.
Digisams uppdrag går ut på att koordiner, ge allmänna råd,
underlätta för digitalt bevarande genom kostnadseffektiva
lösningar och standarder samt rådgivning angående
tillgängliggörande och användbarhet. På den sista punkten betonade Sanja att bara för att man
tillgängliggjort något, tex. publicerat ett digitalt material på Internet, betyder det inte att det är
användbart. Det är viktigt att vi också arbetar med användbarheten. Man har även konstaterat
att infrastrukturen är en viktig faktor för digitalisering och digitalt tillgängliggörande och
kommer att se över hur denna ser ut. Inom sitt uppdrag kommer man att träffa alla de 24
statliga kulturmyndigheterna.
Sanja redogjorde för vilka beståndsdelar man kommit fram till behövs för att ett
digitaliseringsprojekt ska lyckas. Styra, producera, använda, bevara och följa upp. Detta
noterades av alla vi som arbetar med ständiga digitalisingsprojekt.
Lina Marklund och Johnny Blästa från ABM Resurs i Västernorrland berättade om det
pågående projektet Kulturarv Västernorrland – med plats för allas kulturarv. De inspirerades
av Ragnar som talade på ABM-konferensen i Linköping 2010. Han berättade om de ideella
organisationernas värld och de problem
de har med att digitalisera och
tillgängliggöra sina samlingar. En idé
väcktes om att tillhandahålla en
databaslösning för små föreningar och
privatpersoner där de kan lagra och
tillgängliggöra sina digitala samlingar.
Organisationerna skulle själva registrera
in sina data och det skulle
tillgängliggöras genom portalen
Kuturarv Västernorrland och också
länkas vidare till Europeana.
Det är ett utvecklingsprojekt och förhoppningen är att genom att hjälpa fler att tillgängliggöra
sitt kulturarv bidra till en breddad bild av kulturarvet. Detta skapar förhoppningsvis även ett
bredare intresse för kulturarvsfrågor och fler och nya användare till portalen Kulturarv
Västernorrland.
Projektet startade i november 2011. Under det första året har man arbetat med
teknikutveckling, nätverksbyggande och informationsspridning. Struktur och layout på
portalen Kulturarv Västernorrland har ändrats med ny färg och form samt plattformsbyte. En
prototyp är framtagen för hur man ska kunna lägga in material och återsöka det. Man valde att
använda en databaslösning som heter Collective Access. Man har också arbetat med
workshops med hembygdsrörelsen och museer kring Collectiv Access och hur det kan
användas samt tittat på juridiska frågor och användarvillkor.
Projektet är tvåårigt och under andra året kommer man att arbeta med utvärdering av
prototypen och testgrupper, skapa informationsmaterial och hålla workshops och
introduktionskurser i hur man använder den nya funktionen. Även marknadsföring kommer
att utföras för att nå ännu fler föreningar/organisationer vid sidan av hembygdsrörelsen, för att
registrera material i CollectiveAccess och göra det tillgängligt via portalen.
Strävan är att vara så teknikoberoende som möjligt och inte låsa fast sig vid en specifik
leverantör eller konsult. På så sätt kommer förhoppningsvis det som utvecklas inom projektet
att kunna återanvändas av många andra kulturinstitutioner samt i andra portaler. Det är bland
annat viktigt att det ska gå att exportera data ur systemet så att man kan lägga dem i något
annat system. Det medför en flexibilitet för användaren och för långsiktigheten.
Tova Sylvan från Kulturarv Östergötland berättade om att man i Östergötland jobbar med ett
regionalt kulturarvsprogram och har där mycket samarbete med kommunerna. Detta har också
medfört att kommunerna skriver egna kulturarvsprogram.
För två år sedan uppdaterade man sidan
Kulturarv Östergötland som fick ett helt nytt
utseende och användbarhet. Nu arbetar men
med en utvärdering av sidan, för att se hur
den används och upplevs. En enkät skickas
ut till användarna.
Ett projekt som man arbetat med de senaste
åren och som varit mycket lyckat är Torpen
på nätet. Det är ett samarbete mellan
Kulturarv Östergötland och
hembygdsföreningar i länet som handlar om
att ta till vara på lokal kompetens och samla
in information om ödetorp. Projektet har
varit uppdelat i två etapper. I del ett har man
arbetat med en föreläsningsserie och kunskapsutbyte. I del två har man inventerat torp
tillsammans, vilket gett nya ingångar och nya resultat. I slutänden lägger man in den nya
informationen i fornminnesregistret. Projektet har resulterat i ny kunskap från båda håll och
man har kopplat den nationella och den lokala nivån på ett lyckosamt sätt.
Efter en välbehövlig kaffepaus körde programmet igång igen med Susanne Odell och Karin
Holmgren från Folkrörelsearkivet i Västerbotten som berättade om att samla in ett modernt
material från en modern folkrörelse och Umeå Hardcore arkiv.
Militanta veganer och Hardcore satte sin prägel på Umeå under 1990-talet och gjorde staden
känd inte bara i Sverige utan även i resten av Europa. Karin och Susanne ville dokumentera
kulturen och tiden. De startade ett projekt där de ville samla in en folkrörelse som befann sig
utanför etablissemanget. Man såg det som ett pilotprojekt i hur man kan dokumentera nya
folkrörelser, som varken skriver protokoll eller har medlemsregister.
För att komma i kontakt med personer som varit aktiva inom rörelsen, och på så sätt kunna
dokumentera den, skapade man en facebook-sida. Man tog också direktkontakt med personer
man kände till inom rörelsen och gjorde också djupintervjuer med aktiva, poliser, föräldrar
och verksamma vid ungdomsgårdar. Det material som bevarats var i form av video-kassetter,
affischer, tidningsutklipp, egenproducerade tidningar m.m. Några handlingar i vanlig mening
fanns inte.
Från dem som lämnade in material kom ett krav på att det skulle tillgängliggöras digitalt. Man
ville inte släppa ifrån sig materialet för att det skulle ligga och damma på någon arkivhylla.
Det medförde att man inom projektet beslutade att bygga en hemsida, Umeå Hardcore Arkiv
http://www.umeahardcorearkiv.se/. Den släpptes i maj 2012 och har redan haft ca. 8000
besökare. Sidan byggdes med hjälp av en webbdesigner och tanken var att man på sidan
skulle känna kopplingen till arkiv men inte ta bort stämningen inom rörelsen.
En stor fråga var hur man skulle hantera upphovsrättsfrågan. Man beslutade att publicera så
mycket som möjligt och kände en styrka i att de som lämnat in materialet ville att det skulle
tillgängliggöras och i rörelsens anda av gör det själv. Har lagt in en portalskrivelse på sidan,
men hittills har ingen hört av sig för att klaga.
Erik Åström från Kulturrådet avslutade förläsningsserien med att diskutera Kulturrådets roll i
kultursamverkansmodellen och för samverkan mellan regioner. Kulturrådet fördelar 1,8
miljarder kronor varje år och av dem fördelas 1,2 miljarder inom kultursamverkansmodellen.
Modellen specificerar sju områden som pengar ska fördelas inom, men den nämner ingenting
om hur mycket som ska gå till varje del. Där har varje region en frihet att prioritera. Hittills
har man dock inte sett någon förändring i fördelningen som påverkats av den nya modellen.
De förändringar som man sett är att dialogen mellan regionen och kommunerna har förstärkts.
Erik berättade att det finns pengar att söka utanför kultursamverkansmodellen. Dels kan
regionerna söka för strukturprojekt. Interregionela projekt är också något som prioriteras vid
beviljanden. Han uppmanade alla att kontakta kulturrådet om man har idéer eller funderingar
kring projekt så kan man få hjälp med om och hur man kan söka pengar. Inom regionerna
finns också kunskap och kompetens som kan och bör utnyttjas.
Erik avslutad med att prata om kulturplaner och berätta att kulturrådet lägger stor vikt vid
kulturplanerna. Se till att få med ABM i kulturplanerna. Finns det med där och är förankrat i
regionen är det mycket lättare att få bidrag.
Efter föreläsningarna gick alla åter till St Petrilogen för lunch. Efter lunchen blev vi
underhållna av Teater Soja och föreställningen Det brinner, det brinner som handlar om lilla
Molly som tror att det var hon som tände elden som brände ner Sundsvall 1888.
Föreställningen har byggts på en hel del forskning på ABM-institutionerna i Sundsvall och
ger en inblick i hur bra det kan bli när vi samarbetar utanför institutionsgränserna.
Teatern följdes av en avslutande diskussion och frågestund och stängdes sedan av moderator
Märta Molin.
Text: Per-Erik Wik (dag 1) och Lina Marklund (dag 2)
Bild: Per-Erik Wik