Hotade
undervattensväxter i Sverige
Bandnate, spetsnate, knölnate, styvnate, uddnate, småsvalting och sjönajas
Sjögräset kan vara en hotad undervattensväxt
och kan likna översvämmade gräs
men det finns några mycket spännande arter bland dem. De lever
under vattenytan och har inga flytande blad, vilket gör att det
krävs klart vatten för att de ska få tillräckligt med ljus och trivas
bra. Därför är de goda indikatorarter för bra vattenkvalitet och
höga naturvärden.
Några av undervattensväxterna är sällsynta, har blivit rödlistade
av Artdatabanken och är fridlysta. Åtgärdsprogram har utarbetats
för dem med syftet att minska förlusten av biologisk mångfald och
ge vägledning till specifika insatser för att arterna ska finnas kvar.
De brukar kallas sjögräs
REFörsvunnen
(Regionally Extinct)
CRAkut Hotad
(Critically Endangered)
EN
Starkt Hotad
(Endangered)
VU
Sårbar
(Vulnerable)
NTMissgynnad
(Near Threatened)
DD
(Deficient Data)
Kunskapsbrist
Nate (Potamogeton) är vårt största släkte av undervattensväxter.
Det finns sju sällsynta arter av natar i Sverige som har rödlistats,
bandnate, spetsnate, knölnate, styvnate, uddnate, källnate och
slidnate. De två sistnämnda omfattas inte av åtgärdsprogram.
Släktet najas (Najas) är också stort i världen men i Sverige finns
det endast två arter. Havsnajas är allmän (även i sjöar), men sjönajas är mycket sällsynt och har i Sverige endast hittats i tre sjöar.
Inom svaltingarnas släkte (Alisma) finns det en art, småsvalting,
som endast finns i Östersjöområdet i hela världen och har minskat
starkt överallt utom i Bottenviken.
Sjönajas, småsvalting och bandnate finns i lite större sjöar
medan knölnate, spetsnate, styvnate föredrar mindre vattendrag
och dammar i jordbrukslandskapet. Uddnate trivs i både sjöar,
dammar och kanaler med näringsrikt vatten.
I den här broschyren får du veta mer om dessa hotade vattenväxter och hur man kan bidra till att arterna ska finnas kvar i våra
svenska vatten.
Spetsnate
Potamogeton acutifolius
Starkt hotad (EN), fridlyst
Spetsnate är värmekrävande
och växer i näringsrikt sötvatten,
gärna i människoskapade
småvatten och diken. Den
förekommer i Skåne, Småland,
Göteborgsområdet, Västergötland, Östergötland, Närke,
Södermanland, Uppland och
Västmanland men har minskat
kraftigt överallt. Övergödning
Bandnate
Potamogeton compressus
Sårbar (VU) Bandnate växer i naturligt
näringsrika söt- och brackvatten
och är en god indikator för
bra vattenkvalitet och högt
naturvärde. Den växer gärna
på kalkrika bottnar i sjöar,
tjärnar, dammar och åar med
lugnt vatten samt i älvmynningar. Bandnate finns på
enstaka lokaler i nästan hela
landet men den tycks saknas i
Blekinge, Halland, på Öland
och Gotland. Den är vanligast
och igenväxning är två stora
hot för arten. Många lokaler är
av tillfällig natur och förekomsten av spetsnate kan variera
starkt från år till år.
Spetsnate har 5–13 cm långa,
bandlika ljusgröna blad med en
lång karakteristisk spets. Namnet
acutifolius kommer av latinets acutus (vass) och folium (blad) och betyder ungefär ”med spetsiga blad”.
Bladen är 2–3 mm breda med tre
tydliga huvudnerver och många fina
nerver. Storlek: 30-60 cm.
Copyright JC Shou
i Uppland och Södermanland
och trivs bäst i kallt vatten.
Bandnate har gått tillbaka
och försvunnit från många
platser, även om det är den
mest allmänna av de rödlistade
natearterna.
Bandnate är stor och kraftig med
3-6 mm breda och ofta 20 cm långa
blad. Stjälken är karaktäristiskt
plattad med skarpa vingade kanter.
Bandnate är ganska lätt att skilja
från övriga smalbladiga natearter
på storleken och den platta stjälken.
Storlek: 50–200 cm.
Copyright Calluna
fotograf Karin Almlöf
Uddnate
Bottenvikskusten där den är
relativt vanlig i skyddade vikar,
Potamogeton friesii
laguner och glon. Uddnate
Missgynnad (NT)
förekommer ofta i nygrävda
dammar och verkar ha förmåUddnate förekommer i näringsga att etablera sig i nyskapade
rika söt- och brackvatten,
miljöer med låg konkurrens
t.ex. sjöar, småvatten, damfrån andra vattenväxter.
mar och åar. Den finns främst
Uddnate har smala, ljusgröna blad
på kalkrik botten och ibland
med fem nerver, plattad men inte
på ganska stort djup (4 m).
vingkantad stam och är svår att
Den finns i de flesta svenska
artbestämma. Storlek: 20-150 cm.
landskap upp till Dalarna och
Copyright Klaus van de Weyer
Gästrikland, dessutom längs
Styvnate
Potamogeton rutilus
Starkt hotad (EN), fridlyst
Styvnate är mycket sällsynt i
hela sitt utbredningsområde
i norra Europa och därför
fridlyst. Den förekommer i
näringsrikt och klart vatten
med god vattenkvalitet, t.ex.
i grunda sjöar på sand, grus
eller gyttja ner till cirka en
meters djup. Den kan etablera
sig snabbt i nygrävda dammar med låg konkurrens från
andra vattenväxter och trivs
Knölnate
Potamogeton trichoides
Starkt hotad (EN), fridlyst
Knölnate förekommer i näringsrika sötvatten, t.ex. småvatten och dammar. Knölnate
är värmekrävande och kan
snabbt etablera sig i nyskapade
vattenmiljöer med låg konkurrens från andra vattenväxter.
Utbredningen i Sverige är
idag begränsad till ett litet
område i centrala Göteborg:
Kvillebäcken, Mölndalsån,
Fattighusån och Vallgraven,
men den har tidigare funnits
vid jordbruksmark i sydöstra
Skåne. Arten har minskat
under 1900-talet genom att
växtplatserna har förstörts,
vuxit igen med storvuxna vattenväxter eller övergötts.
Knölnate är en liten, nedsänkt vattenväxt med långsmala mörkgröna
blad. Den är lätt att förväxla med t
ex spädnate, gropnate och styvnate.
Storlek: 10–100 cm (alltid mycket
gracil).
Copyright Klaus van de Weyer
bäst i kallt vatten. Styvnate är
känslig för föroreningar och
indikerar mycket värdefulla
miljöer där andra sällsynta
vattenväxter förekommer, till
exempel andra sällsynta natar,
sjönajas, hårmöja (Ranunculus
confervoides) och sällsynta
kransalger.
Styvnate är en småvuxen nateart
med jämnt avsmalnande spetsiga
smala och typiskt styva blad.
Färgen är ljusgrön till rödaktig
(rutilus betyder rödbrun).
Storlek: 20–70 cm.
Copyright Thomas Franke och
Klaus van de Weyer (infälld bild)
Småsvalting
Alisma wahlenbergii
Starkt hotad (EN), fridlyst
Småsvalting förekommer i näringsrikt söt- eller brackvatten
på sandstränder med lite dy eller
lera inblandat. Småsvalting
finns endast i Östersjöområdet
i hela världen och i Sverige
finns den i Bottenviken och
runt Mälaren. Orsakerna till
att småsvalting har gått tillbaka
under 1900-talet har främst
Sjönajas
Najas flexilis
Akut hotad (CR), fridlyst
Sjönajas är akut hotad i
Sverige och finns endast i 3
sjöar, Södra Kärrlången vid
Strängnäs, Södra Vixen vid
Eksjö och Hammarsjön vid
Kristianstad. Gemensamt för
sjöarna är att vattnet i dem är
svagt brunfärgat med kalkrika
bottensediment. Sjönajas hotas
främst av övergödning, men
att göra med övergödning som
försämrar ljusklimat och ger
slam på bottnarna, samt igenväxning med vass och näckros.
Även muddring, bebyggelse
och vågerosion av båttrafik har
troligen haft betydelse, särskilt
i Mälaren.
Småsvalting är en flerårig undervattensväxt med bandformiga blad i
rosett. Den blommar under vatten
med slutna blommor på långa skaft.
Storlek: 10–45 cm.
Copyright Anders Olsson
även av försurning, muddring,
exploatering av stränder och
konkurrens från andra arter.
Sjönajas är en liten späd ettårig
vattenväxt med små blommor i
bladvecken. Bladen är fintandade,
omkring en millimeter breda och ett
par centimeter långa. Små exemplar
av växten påminner svagt om en
pytteliten palm. Storlek: 10–30 cm.
Copyright Calluna
fotograf Håkan Sandsten och
Klaus van de Weyers (infälld bild)
Fynd
Det finns många allmänna arter som är mycket lika de
hotade arterna och artbestämningen är svår. Om man
misstänker att man har hittat någon av de rödlistade
arterna är det bäst att kontakta sin länsstyrelse. Observera att spetsnate, styvnate, knölnate, småsvalting och
sjönajas är fridlysta och inte får samlas in utan dispens
från länsstyrelsen. Undervattensväxter klarar sig inte i
luften men överlever länge utan att vara rotade i bottnen. Ofta sprids de på det sättet. Därför är det bra att
lägga tillbaka dem i vattnet om man har råkat få upp
dem av misstag.
Hot och åtgärder
På 1800-talet var undervattensväxterna vanligare än nu. Många Det här kan du göra om du har sällsynta vattenväxter på din fastighet:
av dem trivs i jordbrukslandskapet men missgynnas av över• Det finns många sätt att minska näringsläckaget till vatten. gödning, så förlusten av jordbruksmark och övergödningen på
På hemsidan greppa.nu finns det många tips på hur du kan 1900-talet var allvarlig. Habitatförlusten när sjöar sänktes och
förbättra vattenmiljön. Bra exempel är att anlägga skydds-
våtmarker dikades ut har också missgynnat växterna. Klimatför
zoner längs tillrinnande vattendrag och att se över enskilda ändringarna kommer att påverka arterna men vi vet inte hur.
avlopp.
För att skapa gynnsamma förhållanden för de hotade undervat• För nydikningar krävs alltid tillstånd från länsstyrelsen.
tensväxterna måste övergödningen minskas, även om de trivs bra
Vid rensning av gamla diken får man bara gräva så djupt
i ganska näringsrikt vatten så länge det är klart och fint. Om det
som dikesbotten tidigare varit och man måste vara medveten
inte går att minska näringstillförseln till vattnet blir det algblom om vad det finns för regler kring dikning. Dikning av myrning och vattnet blir så grumligt att inga undervattensväxter
och skogsmark ger ofta brunt vatten och sämre ljus i vattnet.
överhuvudtaget trivs. Det är också viktigt att förhindra igen Dikning av jordbruksmark ger ofta grumligt och alltför
växning med vass och andra storvuxna vattenväxter. Undervat näringsrikt vatten. I Åmansboken finns många handfasta tips
tensväxterna är konkurrenssvaga jämfört med större växtarter.
på hur man kan dika på ett bra sätt.
Andra orsaker till grumling behöver också minimeras, t.ex.
• Växterna är mest känsliga i april-juni och då ska man dikning vid fel tidpunkt, intensiv båttrafik och obetänksamma
undvika all grumling av vattnet.
jordbruksmetoder.
• Genom anläggning av nya våtmarker och dammar kan
undervattensväxterna gynnas. Det kan finnas bidrag att söka för anläggning och skötsel av våtmarker och dammar. Kontakta din länsstyrelse för mer information.
• Låt boskap beta ända nere i vattnet. Det gynnar ofta
undervattensväxter.
• Rensning av konkurrenskraftiga större växtarter kan vara ett alternativ om betesdjur inte finns. Vass, kaveldun, näckrosor, gäddnate är ofta alltför vanliga.
• Om en lokal med sällsynta undervattensväxter är fiskfri ska du inte sätta in fisk. Fiskar förändrar hela ekosystemet
vilket är dåligt för undervattensväxterna. Dessutom krävs
det tillstånd för att flytta fisk.
Ekologi
Inte bara sällsynta, utan många arter av undervattensväxter har
stor ekologisk betydelse i näringsrika vatten. Om de förekommer rikligt ger de skydd och föda till fisk, sjöfåglar, småkryp och
plankton. Dessutom kan de på flera olika sätt förbättra vattnet
så att det blir klarare och finare, till exempel genom att ta upp
näring, öka sedimentationen av partiklar i vattnet, binda bottnen
med rötterna och ge skydd åt filtrerande djur (t ex musslor och
djurplankton). Forskare har kommit fram till att undervattensväxter kan stabilisera ett helt ekosystem så att vattnet blir
kristallklart och den biologiska mångfalden hög. Om undervattensväxterna försvinner övergår ekosystemet till ett annat stabilt
stadium där grumligt vatten och låg biologisk mångfald råder,
och då kan det vara svårt att få tillbaka växterna igen.
Undervattensväxterna är konkurrenssvaga om man jämför med
storvuxna växter och därför är det negativt med igenväxning
av stränder med t.ex. al, sälg, vass och näckros. Det allra bästa
sättet att slippa förbuskning och igenväxning av stränder är
att ha betesdjur som går ända ner i vattnet. Det är mycket ofta
man hittar artrika undervattensängar där boskap får komma
ner i vattnet. Djurens tramp förstör rötterna på storvuxna och
långlivade arter vilket gynnar de små kortlivade undervattensväxterna.
Åtgärdsprogram för hotade arter och biologisk mångfald
Cirka fem procent av våra djur, växter och svampar är så hotade
att de löper risk att dö ut. Deras livsmiljöer har påverkats av
miljöförstörelse och av att jordbruket, skogsbruket och fisket
har rationaliserats. Vidare har igenväxning och förbuskning
av jordbruksmarker försämrat chanserna för många arter som
behöver öppna, hävdade landskap.
Åtgärdsprogrammen innebär en nysatsning på skötsel och återskapande av naturmiljöer. Om vi lyckas betyder det bättre förutsättningar för både hotade arter och många andra arter som är
missgynnade idag. Särskilda insatser behövs för att klara de mest
hotade arterna. Totalt omfattar satsningen drygt 200 program
och cirka 400 arter. Till 2015 är målet att andelen hotade arter
i Sverige ska ha minskat med 30 procent. Arbetet med åtgärdsprogram är en del av riksdagens satsning på det 16:e miljömålet,
”Ett rikt växt- och djurliv”.
Länsstyrelserna ger information till berörda markägare såväl
vid inventeringar som när resultaten är klara. Vill du göra en
insats – kontakta din länsstyrelse.
Kontakt
På Länsstyrelsernas webb (www.
lst.se) finns det kontaktuppgifter
till samtliga länsstyrelser. Länsstyrelsen hjälper dig om du vill
veta mer om åtgärdsprogrammen,
diskutera eventuella åtgärder för
att gynna vattenväxter eller om
du tror att du har hittat någon av
de rödlistade arterna. Åtgärdsprogram som är fastställda kan köpas
från Naturvårdsverket eller laddas
ner som pdf på (www.naturvardsverket.se).
Lästips
• Åtgärdsprogram för hotade natearter, 2008-2011.
Naturvårdsverket Rapport 5854.
• Åtgärdsprogram för bevarande av sjönajas (Najas flexilis). Naturvårdsverket. Rapport 5631. 2006.
• Åtgärdsprogram för bevarande av småsvalting (Alisma wahlenbergii). Naturvårdsverket. Rapport 5499. 2005.
• Artdatabankens faktablad för rödlistade arter.
www.artdata.slu.se/rodlista
• Miljöhänsyn vid Dikesrensningar. LRF. 2004.
• Skydd av vattenmiljöer i landskapet. Naturvårdsverket. Broschyr. 2004.
• Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet,
Jordbruksverket, 2001.
• Åmansboken, Ekologgruppen i Landskrona AB, utgiven av Saxån-Braåns vattenvårdskommitté, 2004.
Text och bild: Calluna (www.calluna.se)
Grafisk design: Esa Tanttu (www.esa.se)
Logotype för åtgärdsprogram: Torbjörn Högvall
Miljömärkt Trycksak licens nr. 341 196
