Utredning på uppdrag av regeringen:
kartläggning av Sveriges malmoch mineraltillgångar i syfte att
utveckla en kunskapsbas
Dnr 0-1329/2008
2008-11-01
innehåll
Uppdraget
Bakgrund
. ..................................................................................................................................................................................................
5
......................................................................................................................................................................................................
5
Läsanvisning
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Gruvor i Sverige
Historisk tillbakablick
Gruvor i drift idag
Geologiska förutsättningar
......................................................................................................................................................................................
...................................................................................................................................................................
............................................................................................................................................................................
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Mineralsektorn
Mineralsektorns indelning
Förädlingskedjan
Mineralsektorns betydelse för samhället
Efterfrågan och prisutveckling
Mineralråvaruförsörjning inom EU – en utmaning
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Produktion av malm och mineral
Sverige
Östersjöländerna och Norge
EU-området
Globalt
. ............................................................................................
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. .....................................................................................................................................................................................................
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Tillgångar av malm och mineral
Reserver och tillgångar
Sverige
Östersjöländerna och Norge
EU-området
Globalt
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. .....................................................................................................................................................................................................
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Framtida efterfrågan på mineral och metaller
Faktorer som påverkar användningen av mineral och metaller
Marknadsbedömning
........................................................................................................
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Åtgärder för ökad prospektering och hållbar utvinning
Hållbar utvinning
Prospektering – nuläget
Prospekteringen i framtiden
Geologisk information
Forskning och utveckling
Utbildning och kompetens
Infrastruktur
Regelverk
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
..................................................................................................................................................
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
......................................................................................................................................................
........................................................................................................................................................................................
................................................................................................................................................................................................
Slutsatser
Ökad satsning på prospektering och hållbar utvinning i Sverige
EU-satsning på prospektering och hållbar utvinning
inom den Fennoskandiska skölden
5
6
6
7
7
8
8
9
10
12
14
16
16
19
21
23
25
25
25
26
27
28
30
30
31
37
37
38
39
40
46
50
52
53
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
55
...................................................................................................................................
56
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilaga 1. Sveriges gruvor och mineraliseringar 2007
.........................................................................................
Bilaga 2. Undersökningstillstånd (gäller 2008-09-30)
Bilaga 3. Aktuella gruv- och prospekteringsprojekt
3
58
.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
59
...........................................................................................
60
Uppdraget
politik för global utveckling bidra till en uthållig
utveckling inom mineralsektorn i utvecklings­
länder genom att nyttja den resursbas när det gäller mineralfrågor och gruvnäring som finns inom
svenskt näringsliv, myndigheter och forsknings­
institutioner.
SGU ska under uppdragets genomförande beakta den rapport som tagits fram av länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län om natur­
resurserna i Övre Norrland samt samråda med
berörda industriorganisationer och myndigheter.
Uppdraget ska redovisas till regeringen
(Närings­departementet) senast den 1 november
2008.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) erhöll
den 18 juni 2008 regeringens uppdrag att utifrån
befintlig information göra en kartläggning av Sveriges malm- och mineraltillgångar. SGU ska vidare göra en bedömning av motsvarande tillgångar i
andra EU-länder, särskilt i Östersjöländerna.
I uppdraget ingår vidare att analysera åtgärder
för att främja framtida prospektering och hållbar
utvinning av de svenska mineralresurserna.
I uppdraget ingår även att göra en bedömning
av näringslivets framtida efterfrågan av malm
och mineral, både ur ett svenskt och ett globalt
perspektiv. I detta sammanhang ska SGU även
analysera förutsättningarna att utifrån Sveriges
Bakgrund
mentet i maj 2008. Detta nya uppdrag innebär en
fortsättning på det arbete som hittills gjorts för att
belysa de svenska råvarornas betydelse för en hållbar industriell utveckling.
EU har understrukit vikten av att den europeiska råvarubaserade ekonomin utvecklar sin
konkurrensförmåga för att säkerställa gemenskapens möjligheter till en stark och hållbar välfärdsutveckling. Tillgången till råvaruleveranser från
europeiska källor har inom EU utpekats som en
särskild nyckelfaktor. Kommissionen arbetar för
närvarande med ett meddelande med förslag till
en europeisk strategi för icke-energimineraltillgångar. I förslaget till strategi föreslås bland annat
en europeisk kunskapsbas över icke-energimineraltillgångar.
Bakgrunden till uppdraget är att Sverige har Europas största järnmalmstillgångar och är Europas
största leverantör av järnmalm. Sverige är också
en av Europas ledande producent­länder av guld,
koppar, bly, zink och silver. Dessa naturtillgångar
utgör inte bara en viktig del i den lokala och regionala ekonomin utan ger också betydelsefulla
bidrag till den nationella och globala ekonomin.
Som en del i regeringens arbete med en hållbar
utvinning och utveckling av landets naturresurser
gav regeringen i januari 2008 i uppdrag åt länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län att
med fokus på råvarutillgångarna i Övre Norrland
belysa råvarornas betydelse för en långsiktigt hållbar industriell utveckling i Sverige och Europa.
Uppdraget rapporterades till Näringsdeparte-
Läsanvisning
Uppdraget att analysera förutsättningarna för
att bidra till en uthållig utveckling inom mineralsektorn i utvecklingsländer redovisas separat i rapporten Utvecklingssamarbete inom mineralsektorn.
Med EU menas EU27 om inget annat anges.
För de bedömningar och prognoser som görs svarar SGU. Dessa bygger på samtal med experter,
anteckningar från seminarier, litteraturstudier och
egna beräkningar. Parallellt med arbetet med att
Utredningen koncentrerar sig främst på malmer,
eftersom uppdraget emanerar från senare års
stigande råvarupriser, Europas importberoende
av metaller samt Sveriges betydelse som ett av
Europas främsta gruvländer på malmsidan.
Industriella mineral och bergarter, bergmaterial,
natursten samt energimineral (kol, olja, gas, uran
och torv) behandlas i detta sammanhang något
mindre detaljerat.
5
ta fram prognoserna för marknadsutvecklingen
har en global finanskris pågått. De slutliga effekterna av denna har ännu inte kunnat skönjas. I
framför allt det korta perspektivet kan därför stora
avvikelser uppstå mellan verkligt och prognosticerat utfall. Även i det medellånga perspektivet kan
en svagare utveckling än förväntat uppstå.
Samråd har skett med berörda industriorganisationer och myndigheter i form av ett öppet diskussionsmöte och en mer formell remisshantering.
Synpunkter har inkommit från industrin, myndigheter samt universitet och högskolor.
Gruvor i Sverige
Antal gruvor
600
60
500
50
400
40
300
200
30
Malmproduktion
Antal
gruvor
20
2000
1990
1980
1970
1960
1950
1940
1930
1920
1900
0
10
1910
100
0
Figur 1. Antalet gruvor och malmproduktion i Sverige
1900–2007.
6
Miljoner ton malm
knappt 8 miljoner ton malm. För bara 50 år ­sedan
fanns det omkring 100 gruvor i Sverige som producerade ungefär 20 miljoner ton malm. Idag
bryts det i Sverige omkring 50 miljoner ton malm
per år. Under 2007 var totalt femton gruvor i drift.
Den totala mängd malm som brutits ut i svenska
gruvor uppskattas till ca 2 700 miljoner ton.
Användandet av natursten går tillbaka till
1000-talet och kristendomens intåg. Kyrkor konstruerades i sten som oftast bröts lokalt eller togs
från flyttblock. Kalkstenen på Gotland tycks dock
ha haft ett mera spritt användande. I sen medeltid
ersattes huggen sten i allt större utsträckning av
tegel med undantag för på Gotland. Under slutet
av 1500- till mitten av 1800-talen ökade byggandet successivt och kraftigt i Sverige genom den
storskaliga utvecklingen av Stockholm och andra
­städer. Till en början kom bl.a. Mälar-, Roslagsoch Gävlesandsten till användning och senare
marmor och granit. Efter den industriella revolutionen kom granit och andra hårda bergarter att
användas i högre grad än mjukare och lättvittrade
sorter. Stenindustrin i Bohuslän, Skåne, Blekinge
och Halland utvecklades.
Historisk tillbakablick
Sveriges gruvhistoria går ända tillbaka till början av 1000-talet. Mycket av vårt välstånd bygger på de inkomster och den försörjning som
Falu gruva och järnmalmerna i Bergslagen gett
sedan medeltiden och malmfälten i Väster- och
Norrbotten under de senaste hundra åren. Malm­
utvinning i Falu gruva startade sannolikt redan
före 1000-­talet. Efter hand fick den allt större
ekonomisk och politisk betydelse. Under en period på 1600-talet, Sveriges stormaktstid, svarade
Falu koppargruva för två tredjedelar av världens
koppar­produktion. Falu gruva lades ner år 1992,
efter att ha varit i drift i över tusen år.
På 1100-talet påbörjades järnframställning ur
järnmalm. I Norberg finns Sveriges äldsta kända
gruvor, omnämnda första gången 1303. Europas
äldsta kända masugn, Lapphyttan, ligger också i
Norberg och den är daterad till mellan 1150 och
1225. Från mitten av 1200-talet till 1800-talet var
Sverige under långa perioder en av världens främsta järnproducenter. Omkring 1750 svarade järnet
för ca 70 procent av hela vår export. Det handlade
om smidbart stångjärn av hög kvalitet.
Historien om upptäckten av malmfälten i Norrbotten går tillbaka till 1660-talet. Då togs det första
kända malmprovet i Gällivare malmberg. År 1696
nämns malmbergen Luossavaara och Kiiruna­vaara
för första gången. LKAB bildades 1890.
I slutet av år 1924 hittades ett uppseendeväckande malmfynd på Fågelmyren, drygt tre mil
nordväst om Skellefteå. Fyndigheten utvecklades
till Bolidengruvan. Företaget beslöt att bygga ett
eget smältverk för att säkerställa produktionen av
guld, silver och koppar. Driften vid smältverket
Rönnskär startade i januari 1930 och Boliden AB
bildades 1931. Bolidengruvan blev Europas största
och rikaste guldgruva. Driften upphörde 1967.
Figur 1 visar att det i slutet av 1910-talet fanns
nästan 500 gruvor i Sverige som producerade
vorna i Maurliden, Svartliden, Björkdal, Blaiken
och Svärtträsk är dagbrottsgruvor. Övriga svenska
gruvor är underjordsgruvor. Sveriges djupaste
gruva är Renström med drift på 1 240 meters nivå.
Underjordsproduktionen i Storliden upphörde
i juli 2008. Gruvdriften i Blaiken och Svärtträsk
är för närvarande vilande. Den nya ägaren Lappland Goldminers planerar att återuppta driften i
Ersmarksberget (Blaiken) under senare delen av
innevarande år.
Gruvor i drift idag
I Sverige fanns vid utgången av 2007 fjorton
aktiva malmgruvor (figur 2). I Kiirunavaara och
Malmberget bryts järnmalm, medan det i övriga
gruvor bryts sulfidmalm och guld. Kirunagruvan
är världens största underjordiska järnmalmsgruva.
Aitik, belägen två mil öster om Gällivare, är
Euro­pas största koppargruva och brytningen sker
där i dagbrott. År 2010 kommer även legerings­
metallen molybden att utvinnas i Aitik. Även gru-
Geologiska förutsättningar
Det är viktigt att förstå Sveriges geologi i relation
till det övriga Europa. Den allra största delen av
Sverige, förutom fjällkedjan, sydvästra Skåne,
Öland och Gotland samt mindre områden i
främst Östergötland och Västergötland, tillhör
den Fennoskandiska skölden. Till denna hör
också Finland och nordvästra delen av Ryssland,
inklusive Kolahalvön samt delar av Norge. Den
Fenno­skandiska skölden består av äldre kristallint
urberg, s.k. gnejser och graniter. Det är i denna
miljö som våra malmfyndigheter finns. Berggrunden har normalt också en hög kvalitet ur byggnads- och materialsynvinkel.
De baltiska länderna, norra Tyskland och
Polen och Danmark är uppbyggda av yngre sedimentära bergarter, mestadels kalkstenar, vilka
har andra egenskaper än det kristallina berget
(figur 3). I dessa sedimentära bergarter finns
ställvis malmförekomster, såsom i Polen och på
Irland. Yngre kristallint berg finns i Europa och
innehåller malm i några länder såsom Spanien
och Portugal, men de nordiska länderna och den
Fenno­skandiska urbergsskölden intar en särställning när det gäller malmpotential.
Järnmalmsgruvor
Kiirunavaara
Icke järnmalmsgruvor
Malmberget
Aitik
Storliden
Kristineberg
Blaiken
Svärtträsk
Svartliden
Maurliden
Björkdal
Renström
Garpenberg
Lovisagruvan
Zinkgruvan
Figur 2. Gruvor i drift under 2007.
7
Yngre bergskedjebildningar
Yngre sedimentära ytbergarter
Yngre vulkaniska ytbergarter
Urberg och yngre sammanhängande
kristallin berggrund
Figur 3. Förenklad karta över Europas berggrund.
Mineralsektorn
de nämnda stegen kan handel ske inom eller utom
landet. Handel med malm är idag väsentligen
en global fråga. I den mån fyndigheterna ägs av
vertikalt integrerade företag kommer malm att
levereras inom det egna företaget så långt det passar. I Sverige är Boliden exempel på ett integrerat
gruvföretag medan Lundin Mining och LKAB är
exempel på ickeintegrerade gruvföretag.
Industriella mineral och bergarter produceras
i annat syfte än för sitt metall- eller energiinnehåll. Det viktiga är istället speciella fysikaliska
eller kemiska egenskaper som t.ex. färg, form och
temperatur­tålighet. Industrimineral används som
råvara, hjälpmedel eller färdig produkt för många
varierande ändamål inom de flesta industrigrenar.
I stenindustrin arbetar man med natursten som
bryts loss i stora block som sedan bearbetas till
Mineralsektorns indelning
Mineralsektorn indelas vanligen i fem under­
grupper:
Malm är en naturlig koncentration av mineral
varur metall kan utvinnas med ekonomisk vinning. Malm bryts i en gruva och anrikas vid en
gruva eller i ett centralt anrikningsverk i samma
område som gruvan. Produkten är slig (kallas även
koncentrat). Slig smälts och raffineras till metall
(råmetall). Denna bearbetas till plåt, stång, tråd,
band etc. som används i elmotorer, bilar, transformatorer, saxar, knivar, etc. Föremålen används
under längre eller kortare tid och kommer så
småningom att skrotas. Materialet kan då återgå
till ett smältverk och ingå i ny metall som i sin tur
används för att tillverka olika föremål. Här sker
en återanvändning av metallen. I vart och ett av
8
Figur 4. Exempel på malmbrytning i
dagbrott med anrikning.
användas vid tillverkning av titanmetall och räknas då som malm. Det kan också användas för
att framställa titandioxid till pigment i färg och
räknas då som industrimineral. Ett annat exempel
är kalksten, som räknas som industrimineral vid
cementframställning, natursten när den används
som plattor i stenindustrin och som bergmaterial
när den används som vägmaterial. Det är vanligt
att man i vissa länder slår ihop natursten och bergmaterial till en grupp kallad konstruktionsmineral.
plattor eller andra lämpliga former. Naturstenen
används som gatsten, kantsten, gravsten, fasad­
beklädnad, golvbeläggning m.m. Sten som har
speciella mönster, färg eller andra unika egenskaper är eftertraktad på exportmarknaden.
Bergmaterial utgörs av sand, grus och krossat
berg. Det har huvudsakligen en lokal och regional
marknad som ballast, men det finns en efterfrågan
i norra Europa och de baltiska länderna på hårda
bergarter, såsom granit och gnejs. Användningen
av bergmaterial är i hög grad relaterad till respektive lands infrastrukturutveckling.
Energimineral är sådana mineral som utvinns
för att generera energi. De har brutits i liten utsträckning i Sverige. Det rör sig mest om torv.
Olja har i liten omfattning tidigare utvunnits på
Gotland och ur alunskiffer under andra världskriget vid Kvarntorp i Örebro län. Därutöver har
gas utvunnits i liten skala i Östergötland. Kol har
periodvis brutits i Skåne, på senare tid sporadiskt i
samband med att lera utvunnits. Uran har utvunnits ur alunskiffer i Ranstad vid Billingen.
Fossila bränslen svarar för omkring 80 procent
av världens energiförsörjning. Olja svarar år 2008
för 34 procent, kol för 26 procent och naturgas för
20 procent av energiförsörjningen.
Vissa bergarter eller mineral kan användas i
flera undergrupper. Titanmineralet ilmenit kan
Förädlingskedjan
Gruv- och mineralindustrin utgör första delen
av en förädlingskedja som har en lång tradition i
Sverige. Den sträcker sig från prospektering via
malmbrytning, anrikning, smältning, raffinering
och bearbetning till halvfabrikat till tillverkning
av färdiga produkter (figur 4). Vid mineralanläggningarna ingår också återställning efter avslutad
drift i kedjan. Mycket av vårt välstånd har genom
tiderna byggts upp kring kunskapen att utnyttja
våra mineraltillgångar och framställa produkter
som har underlättat för människor att leva och försörja sig. Kring gruvorna har en metallurgisk indu­
stri byggts upp, men också en verkstadsindustri.
Den senare har dels gjort produkter som behövs
bl.a. inom industrin och i hemmen, dels utrustning
för gruvindustrin för att underlätta mineralutvin9
produkter används inom stålindustrin och brända
kalkprodukter används som bas för andra avancerade produkter.
ningen. Produkterna från malmindustrin förädlas
i smältverk och raffinaderier till metall som legeras
till lämpliga egenskaper och sedan formas i vals­
verk och liknande till metallprodukter.
Under prospekteringsskedet söker man kunskap
om mineraliseringens position, dess form och dess
metallinnehåll, vilket ger underlag för lönsamhetsberäkningar och val av brytnings­metod. Ligger
malmkroppen nära markytan kan man ta upp malmen i dagbrott. Sedan täckande jord- och berglager
forslats bort bryts malmen ut i horisontella skivor,
s.k. pallar. De olika brytningsmetoderna anpassas
till rådande bergförhållanden och brytningen innebär att malmen sprängs loss och sönderdelas för att
sedan kunna transporteras upp ur gruvan.
Metallinnehållet i malmen är oftast bara några
få procent varför malmen transporteras vidare
från gruvan till anrikningsverk där en stor del av
det ofyndiga berget avskiljs. Vid anrikningen samlas de metallrika värdemineralen i koncentrat, så
kallade sliger. Anrikningen utförs med hjälp av en
serie enhetsoperationer som krossning, malning,
separation och avvattning av sliger. Malmen krossas och mals för att frilägga mineralen, vilket ofta
är den mest energikrävande enhetsoperationen.
Liknande förädlingskedjor finns inom den
­övriga mineralsektorn. Kvalificerade filler och
pigment används inom pappersindustrin, kalk-
Mineralsektorns betydelse
för samhället
Mineralsektorn skapar nytta för samhället i första
hand genom de produkter som bryts och förädlas
och i andra hand genom att skapa sysselsättning.
Malmgruvornas slutprodukter är metaller
som används vid tillverkning av en stor mängd
olika föremål som används varje dag av i stort
sett alla människor. Våra hus t.ex. är numera helt
beroende av järn och stålprodukter. I stenhus
finns armeringsjärn för att hålla samman betongen och i trähus finns spik och skruv för att hålla
samman virket.
Bilen är ett annat exempel på behovet av metall
och några metaller som förekommer i en bil är:
• järn och legeringsmetaller i stål till ram, kaross
m.m.,
• koppar för att leda ström och värme,
• zink i däck, lacker, färger och rostskydd,
• platina i katalysatorn,
• bly i batteriet och i kabelskor,
• wolfram i lampor, strömbrytare och hårda metallegeringar, t.ex. dubbar i däcken samt
• krom och nickel som skydd för ståldetaljer.
mursand
leca
asfalt eller
betong
bärlager
spårmakadam
Figur 5. Olika användningsområden för bergmaterial och industrimineral. Källa: SBMI.
10
förstärkningslager
filtersand
bearbet­ningsverksamhet sker i landet. För byggoch anläggningsändamål utnyttjas sten i trappor,
marksten, kantsten, murar etc. Natursten till
gravvårdar och skulpturer är andra produkt­
områden inom branschen. Natursten kan produceras och transporteras för användning över hela
världen på grund av det relativt höga priset för
eftertraktade stensorter och förhållandevis låga
fraktkostnader. Natursten har unika egenskaper
med en lång livslängd och minimalt behov av
underhåll. Produktionen av natursten har därför
också ett miljömässigt mervärde genom sin långa
och energisnåla livscykel.
Bergmaterialindustrin är nödvändig för vår
infrastruktur och våra bostäder. Den levererar
material för att bygga vägar, järnvägar samt för att
tillverka asfalt och betong (figur 5).
Även nya användnings­områden för metaller blir
efter hand intressanta. Ett exempel är ämnen som
niob och tantal vilka används i t.ex. superlegeringar och högkapacitetskondensatorer, vilket idag
finns i nära nog alla mobiltelefoner. Ett annat område är de nya framstegen med högeffektiva solceller baserade på tellur, en ovanlig metall som tidigare snarare betraktades som ett processproblem.
Industriella mineral och bergarter som t.ex.
kalksten (inklusive dolomit och kalkprodukter)
utgör en central insatsvara för så gott som alla industrigrenar och samhällets basfunktioner. Kalksten används i mald och fraktionerad form eller
vidareförädlad till bränd eller släckt kalk, vilka utgör de huvudsakliga förädlade produkterna levererade från den svenska kalkindustrin. Pappers- och
massaindustrin, gruvindustrin och stålindustrin
använder kalkprodukter. Ett modernt stålverk behöver 40–50 kg kalkprodukter per producerat ton
stål. Det behövs också kalkprodukter för kommunal vattenrening, sjökalkning, i lantbruket samt
inom livsmedelssektorn och kemisk teknisk industri. Det finns inga egentliga ersättningsmaterial
för kalk i de flesta tillämpningarna. Kalksten har
en betydande roll som råvara vid framställning av
cement och i nästa led betongprodukter, vilket är
grundläggande för hela byggsektorn. En annan
viktig industriell bergart är diabas, som används
vid framställning av mineralull för isolering.
Natursten har använts för byggande sedan
urminnes tider. En omfattande förädlings- och
Mineralsektorns betydelse för industrin
Svenska gruvor är krävande beställare av utrustning, service och tjänster. Sverige har utvecklat en
internationell särställning när det gäller leverans av
utrustningar, inte minst till underjordsverksamhet.
Utveckling av svensk gruvindustri innebär också
utveckling av både tung verkstadsindustri och de
små och medelstora företag som utvecklar produkter och tjänster nationellt och internationellt.
Gruv- och mineralindustrin med dess anknytande
näringar är en mycket viktig utvecklingskraft för
nationell, regional och lokal ekonomi, för exportinkomster och för regional utveckling (figur 6).
Universitet, högskolor och forskningsenheter
Tjänste- och
kunskapsföretag
Utvinningsföretagen
och deras underentreprenörer
Natursten
(skivor, beklädnad, etc.)
Utrustningstillverkande industri
för gruvnäringens olika moment
Bergmaterial
(ballast till betong, vägar,
järnvägar, etc.)
Kemisk industri
insatsmedel, sprängämnen
Industrimineral
gi
al
lu
r
g
M
et
in
g
er
er
lo
m
pa
re
r
Ag
g
Moment
Se
al
ni
in
ng
g
in
M
g
sn
in
gn
Kr
os
g
in
Sp
rä
n
rn
Bo
r
Pr
os
p
ek
te
rin
g
Malm
Ytterligare förädlingssteg
Inom tillverkningsindustrin
Figur 6. Mineralutvinning och anknytande näringar. Källa: Georange.
11
Inom industrin och i samarbete med olika
forskningsorganisationer finns ett forsknings- och
utvecklingsarbete, vilket resulterat i att de på
många områden ligger i fronten av utvecklingen.
En stor del av tungt bergarbete har exempelvis
kunnat automatiseras i LKABs gruvor för att förbättra arbetsmiljön för operatörerna.
Förvärvsarbetande inom industrin 2006,
dagbefolkning
Gruv, mineral samt
stål- och metallverk
Kiruna
1818 (2503)
Övrig industri
Gällivare
1642 (2382)
Malå
24 (415)
Sorsele
101 (278)
Storuman
61 (318)
Lycksele
176 (816)
Mineralsektorns betydelse
för sysselsättningen
Internationellt sett är gruvbranschen i Sverige
liten och även de större svenska gruvföretagen
är relativt små. Gruvindustrin sysselsätter direkt
omkring 4 000 personer. Därtill ska läggas ett
antal personer som är anställda av entreprenörer
som arbetar i gruvan, exempelvis med tillredningsarbeten, samt sådana som arbetar med anläggningsarbeten i samband med investeringar i
nya anläggningar. Därutöver finns en stor mängd
personer anställda inom service av olika slag,
såväl i näringslivet som inom övriga samhället.
Branschen skapar främst sysselsättning i glesbygd,
vilket illu­streras i figur 7.
Direkt beroende av gruvbranschens produkter
är smältverk och liknande anläggningar som utgör
nästa steg i förädlingskedjan. Dit hör bl.a. Rönnskärsverken i Skelleftehamn.
Sysselsättningen inom industrimineralbranschen beräknas uppgå till ca 2 000 personer.
Flertalet finns i södra delen av landet. Naturstensföretagen sysselsätter ca 1 200 personer i Sverige.
De flesta av dessa är direkt verksamma i branschen. Till detta kommer lika många sysselsatta i
service- och transportverksamheter direkt beroende av naturstensbranschen. Bergmaterialbranschen
sysselsätter ca 3 000 personer i direkt produktion.
Om man inkluderar leveransleden till kund krävs
arbetsinsatser av ytterligare 6 000 personer.
De europeiska mineral- och malmindustrierna,
exklusive energi, erbjuder arbeten till 295 000
anställda i 18 300 företag med en omsättning på
45,9 miljarder euro.
Norsjö
60 (571)
Luleå
1745 (5362)
Skellefteå
1472 (7019)
Borlänge
2477 (4978)
Hedemora
826 (1698)
Strömstad
35 (540)
Askersund
466 (1017)
Oxelösund
2598 (2777)
Sotenäs
49 (1140)
Gotland
620 (2583)
Borgholm
63 (349)
Osby
100 (1018)
250 km
Figur 7. Sysselsättning inom, gruv-, mineral- och stål­
industri samt övrig metallurgisk industri i ett urval kommuner i Sverige. Figuren visar andel av total industrisysselsättning i respektive kommun. Storleken på cirklarna
är proportionell mot totala antalet industrisysselsatta.
Källa: SCB.
som dämpare vid svängningar i marknaden. Vid
ökad efterfrågan kan lagren således tillföra material utöver det som kommer från gruvorna.
Ett antal av de vanligaste sligerna prissätts på
basis av metallpriset vid någon börs, t.ex. London
Metal Exchange (LME), eller via något annat baspris som publiceras dagligen eller med ett bestämt
intervall. Undantag från detta är priset på järnmalmsprodukter som förhandlas årligen mellan
gruvföretagen och stålföretagen. Det är oftast det
största företaget i respektive kategori som först gör
en överenskommelse om priset för det kommande
året, varpå övriga aktörer i stora drag följer samma
Efterfrågan och prisutveckling
Produktion vid gruvor motsvaras av en efterfrågan
som i många fall varierar över tiden. För malmgruvorna är det behovet av metall som är styrande,
vilket i sin tur beror på efterfrågan i flera led. Ytterst är det konsumenternas preferenser som styr.
Vid ökande efterfrågan stiger priset vilket stimulerar till ökad produktion. Vid större produktion än
användning läggs material på lager som fungerar
12
pris med de justeringar som behövs för kvalitet
och transportavstånd etc.
För industriella mineral och bergarter finns inget
fast forum såsom börser där priserna fastläggs offi­
ciellt. I stället finns uppgifter i fackpress om vilka
priser eller prisintervall som gäller. Dessa priser är
resultat av kontakter med producenter, konsumenter och handlare för varje enskild mineral­produkt.
Eftersom varje aktör på marknaden har sitt eget
pris blir ofta prisangivelsen i fackorganen ett
prisintervall. Priset då mineral säljs är beroende av
vilka renhetskrav som uppfylls, varifrån det kommer, mängden som säljs samt kvaliteten och användningsområdet för mineralet ifråga. Därutöver
kan tidsaspekten också spela roll, dvs. när leverans
ska ske. De prisintervall som anges representerar
inte alltid ytterlighets­värdena, utan snarare intervallet där merparten av mängden av ett visst mineral köpts och sålts.
För natursten sätts priset enskilt av producenten. Priset sätts utifrån färg, mönster och kvalitet
på den produkt som avses. Bergmaterial prissätts
också lokalt. Variationerna i pris är relativt små.
Järnmalm och stål
En kraftigt ökande efterfrågan på stål i Kina har
lett till ökande produktion av järnmalm under
senare år. Under 2007 uppgick produktionen av
järnmalm i världen till 1 645 miljoner ton och stålproduktionen till 1 344 miljoner ton.
Priset på järnmalmsprodukter (bl.a. pellets) har
ökat markant under de senaste åren till följd av
den kraftiga ökningen i efterfrågan, vilket framgår av figur 8A.
Stålpriserna var relativt konstanta under en
längre period fram till 2003. Därefter steg de i takt
med den ökande efterfrågan, för att i skenet av den
begynnande lågkonjunkturen under oktober åter
börja sjunka (figur 8B). Priset på rostfritt stål har
också påverkats kraftigt av stigande nickelpriser
eftersom nickel är en viktig beståndsdel i de vanligaste rostfria stålen.
A
250
Masugnspellets Europa
Masugnspellets Asien
USD cent per Fe-enhet
200
150
100
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
1995
1993
0
1994
50
B
1 600
Armeringsjärn
Grovplåt
Kalllvalsat bandstål
USD per ton
1 300
1 000
700
400
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
1995
1994
100
Figur 8. A. Priskurva för järnmalmspellets. Källa: Vale.
B. Prisutveckling på stål i form av armeringsjärn, grovplåt och kallvalsat bandstål. Källa: Metal Bulletin.
13
Basmetaller
Priserna på koppar var stabila fram till 2004 då de
ökade kraftigt och nådde pristoppar åren 2006,
2007 och 2008 (figur 9). Prisökningen beror
främst på ökad efterfrågan från Kina i kombination med spekulation på marknaden. Det framgår
ur ­figur 9 att en kraftig minskning av lagren ägde
rum 2003–2004 då prisökningen började.
De senaste åren har priset på bly (figur 9) och
zink fallit kraftigt medan priset på koppar fluktuerat och först på senare tid börjat falla. Orsaken
tros vara fortsatt hög efterfrågan från Kina.
Zinkpriset har till skillnad från kopparpriset
minskat kraftigt sedan årsskiftet 2006/2007 trots
att lagerökningarna varit måttliga i jämförelse
med de nivåer som rådde närmast före 2006
(­figur 9).
Nickel används främst i olika legeringar och
framför allt till att tillverka rostfritt stål. Nickelprisets utveckling är mycket lik blyprisets med en
pristopp kring år 2007 och sedan ett kraftigt fall
(figur 9). Ett högt pris verkar bromsande på användningen vilket kan illustreras av förhållandena
på nickelmarknaden under senare år då priset
steg mycket kraftigt (från 14 000 USD per ton
2004–2005 till över 52 000 USD per ton i början
på 2007). Detta fick till följd att priset på det rostfria stål som innehåller nickel också steg kraftigt,
vilket dels ledde till att efterfrågan minskade på
denna produkt och att på många håll tillverkades i
högre grad rostfritt stål med andra legeringsmetaller än nickel till en lägre kvalitet. Konsumtionen
av nickel minskade därför under 2007 och 2008 i
2 400
Lager
2008
2007
2006
2005
2004
2003
600
2002
0
2001
800
2000
45
1999
1 600
1998
90
1997
tusen ton
28 000
Konsumtion
USD per ton
42 000
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
2007
2008
2006
2005
2004
2003
2002
2001
8
1 600
4
800
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
Mineralråvaruförsörjning
inom EU – en utmaning
Med Lissabonstrategin 2005 framhöll Europeiska
kommissionen att tillväxt och sysselsättning skulle
stå i fokus. Som ett led i genomförandet antogs ett
meddelande om en mer integrerad industripolitik
till stöd för EUs tillverkningsindustri som ytterst
är beroende av en fungerande råvarutillförsel.
I mitten av 2007 presenterades en rapport från
Kommissionen om konkurrensförmågan i den
europeiska mineralindustrin (inklusive metalliska mineral, industrimineral och bergmaterial,
men med undantag för energimineral). Rapporten
redo­visade ett mycket stort importberoende för
EU. Av nettoimporten på 204 miljarder ton svarade metalliska mineral för 90 procent av värdet
på 11 miljarder euro.
Under 2004 importerades över 232 miljarder
ton mineral till EU till ett värde av 23 miljarder
euro (tabell 1). Malm stod för 76 procent av tonna-
14 000
1997
1 000
2 400
efter har priserna sjunkit på båda metallerna
men mest på silver där priset är nere på 2006
års nivåer (figur 10). Den kraftiga prisökningen
beror på samma faktorer som för basmetallerna.
Dessutom har dollarprisets fluktuationer påverkat guldpriset som en värdesäkring gentemot en
svagare dollar.
Pris
1 200
SEK/kg
12
Figur 10. Prisutvecklingen för guld och silver 1997–2008.
56 000
Nickel
2000
1997
3 200
135
3 200
USD/tr oz
1999
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
Bly
4 000
Silver
600
4 000
1 400
tusen ton
60 000
16
1 600
Pris
800
77 500
200
SEK per kg
2 600
180
1 600
95 000
300
1997
225
112 500
400
1998
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
Pris
200
0
130 000
500
20
Lager
147 500
SEK/kg
600
3 600
400
165 000
USD/tr oz
700
4 600
Zink
600
tusen ton
1 000
USD per tr oz
800
3 000
1997
250
182 500
1 tr oz = 31,1 gram
1999
Pris
Lager
USD per tr oz
5 000
USD per ton
500
800
USD per ton
tusen ton
7 000
200 000
Guld
SEK per kg
900
750
0
1000
1998
9 000
Koppar
USD per ton
1 000
0
Figur 9. Pris- och lagerutvecklingen för koppar, zink och
bly samt pris- och konsumtionsutvecklingen för nickel.
förhållande till 2006. Den starka prisuppgången
på nickel kan inte enbart förklaras med ökad efter­
frågan på stål utan det fanns även starka spekulativa inslag på marknaden.
Ädelmetaller
Prisutvecklingen på guld och silver var relativt
stabil fram till 2004 då en uppgång tog fart för
att kulminera under första halvåret 2008. Där­
14
Tabell 1. Handel med mineral till och från EU år 2004. Källa: EU-kommissionen, arbetsdokument SEC (2007) 771.
Mineralgrupp
Malmmineral
Industrimineral
Konstruktionsmineral
Speciella industrimineral
Import
Miljoner ton
175,3
23,7
26,3
6,9
Summa
232,3
Miljarder euro
10,5
1,3
1,2
10,0
23,0
Export
Miljoner ton
7,2
5,0
14,1
2,5
28,8
get, men bara 45 procent av värdet. Industrimineral utgjorde 10 procent av mängden och 6 procent
av värdet, medan konstruktionsmineral innefattande ballast och natursten utgjorde 11 procent
av tonnaget och 5 procent av värdet. Resterande
del, 3 procent av vikten och 44 procent av värdet,
upptas av speciella industrimineral i form av lättviktiga mineral med ett högt värde. Hit hör främst
ädelstenar såsom diamant. Mängden importerat
mineral ökade från 1999 till 2004 med 17,5 procent och värdet ökade under samma period med
26 procent, vilket speglar de prisuppgångar som
skett under senare delen av perioden.
Exporten från EU utgjorde år 2004 nära
29 miljoner ton till ett värde av 12 miljarder euro
(­tabell 1). Malm stod för 25 procent av tonnaget
och 4 procent av värdet medan industrimineral
utgjorde 17 procent av tonnaget och 4 procent av
värdet. Konstruktionsmineral stod för 49 procent
av exporterad vikt och 6 procent av värdet. De
speciella industrimineralen utgjorde viktsmässigt
7 procent och värdemässigt 86 procent. Mängden
exporterat mineral ökade från 1999 till 2004 med
17 procent och värdet ökade under samma period
med 31 procent, vilket speglar de prisuppgångar
som skett under senare delen av perioden.
Sammantaget uppvisar EUs handel med mine­
ral ett mycket stort importöverskott, av vilket
metalliska mineral svarar för 90 procent. För
netto­överskottet avseende speciella mineral svarar
sannolikt värdeökningen i bearbetning av ädelsten i Europa.
Ministerrådet för konkurrens uppdrog till
Kommissionen att leverera ett s.k. meddelande om
råvaruförsörjningen till EU. Kommissionen har
förberett ett förslag till policy som ska presenteras
under hösten 2008. Initiativet omfattar fem huvudsakliga insatsområden, nämligen att:
Miljarder euro
0,5
0,5
0,7
10,2
11,9
Nettoimport
Miljoner ton
168,1
18,8
12,2
4,4
203,5
Miljarder euro
10,0
0,8
0,5
–0,2
11,1
• uppmuntra öppnare och mer konkurrenskraftiga globala marknader och ta bort handelshinder för råmaterial,
• säkra öppenhet i hela produktionskedjan för
råmaterial och uppmuntra kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer,
• uppmuntra ökad effektivitet i nyttjandet samt
• etablera en adekvat kunskapsbas om råmaterial
inom EU.
Bakgrunden till det kommande meddelandet om
en strategi för icke-energimineralråvaror är som
framgår ovan det stora beroendet av importerade
mineralråvaror inom EU. Den globalt kraftigt
ökade efterfrågan på mineralråvaror under senare år, särskilt från tillväxtländer som Kina och
Indien, har medfört kraftiga prisökningar på
mineralråvarorna som dels inneburit en ökad och
i vissa fall snedvriden konkurrens om dessa inom
tillverkningsindustrin och dels väckt en oro kring
det långsiktiga säkerställandet av tillgången till
mineralråvaror inom EU.
När det gäller råvaruproduktionen inom EU
lyfts vissa frågor kring en mer hållbar tillgång till
malm och mineral från europeiska källor fram,
särskilt avseende prospektering, tillståndsprocesser, forskning och utveckling, tillgången till kompetens samt arbetsmiljö och säkerhet inom utvinningsindustrin. Andra viktiga frågor som lyfts
fram är behovet av effektivare miljöteknik och en
effektivare användning av mineralråvarorna. Det
finns en stor potential att optimera produktionen
inom EU genom t.ex. moderna brytnings- och
processtekniker.
För att upprätthålla konkurrenskraften inom
EU framförs också vikten av en stabil tillförsel
av råvaror utan störningar. Utvecklingen i vissa
mineralresursrika utvecklingsländer går dock i
en riktning mot att minska europeiska företags
tillgång till mineralråvarorna till förmån för
andra länder (Kina) samt en avsaknad av öppen­
• öka uthållig försörjning av mineral och malmer
från länder inom Europa,
15
nivåer saknar adekvat, tillförlitlig och uppdaterad
information varför åtgärder behöver vidtas även
inom detta område. Bland annat har den Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén, som är
ett rådgivande organ, pekat på behovet av:
het när det gäller produktionen och handeln med
mineral­råvaror. Brister på detta område, t.ex.
avseende miljöhänsyn, respekt för mänskliga
rättigheter och korruption, innebär snedvridna
konkurrensförutsättningar för de europeiska
företagen på den globala marknaden. Detta och
den svenska mineral­sektorns förutsättningar att
bidra till utvecklingssamarbetet i form av kapacitetsuppbyggnad redogörs för i en separat rapport
(Utvecklingssam­arbete inom mineralsektorn).
Framtagandet av kommissionens rapport om
konkurrensförmågan i den europeiska mineral­
industrin har också visat på ett behov av att
utveckla kunskapen kring malm- och mineraltillgångarna inom EU. Källorna till sådan kunskap
inom EU har visat sig vara splittrade och ofullständiga vilket innebär att beslutsfattare på olika
• att stärka kunskaperna i fråga om mineral på
EU-nivå genom att skapa geologisk kapacitet
inom EU och ett europeiskt informationssystem för mineralresurser på grundval av medlemsstaternas geologiska undersökningar.
• att utveckla en alleuropeisk geologisk databas
som bygger på INSPIRE-principen och på utvärdering av potentialen i dolda metalliska och
mineraliska fyndigheter i malm- eller mineralrika områden.
Produktion av malm och mineral
senare förädlas till betydligt mer efterfrågade, renare och kvalitativt bättre pelletsprodukter.
I Sverige utvinns järnmalm i Kiruna och
Malmberget samt guld, silver, koppar, zink och bly
i övriga gruvor (tabell 2 och bilaga 1). Masugns­
pellets (järnmalmsprodukt) används i SSABs
anläggningar i Luleå och Oxelösund för att framställa stål. Råstålsproduktionen i Luleå och Oxelösund uppgick till ca 3,8 miljoner ton under år 2007.
Koppar, bly, guld och silver framställs av Boliden
i Rönnskär. Metallproduktionen under 2007 var
250 000 ton koppar, 30 000 ton bly, 12 ton guld
samt 347 ton silver. Det finns inga zinksmältverk i
Sverige. Zinkklinker, en mellanprodukt, framställs
dock i Rönnskär och utgör insatsvara till Bolidens
smältverk i Finland och Norge. Sverige har inga
gruvor som utvinner råvaran (bauxit) för framställning av aluminium. Däremot framställs aluminiummetall i Sverige hos Kubal i Sundsvall. Råvaran
för denna importeras. Produktionen uppgick till
drygt 100 000 ton aluminium år 2007.
Sverige
Malm
Den svenska malmproduktionen under åren
1900–2007 framgår av figur 11. Figuren visar
mängden råmalm som går till anrikning efter det
att gråberg (ofyndigt berg) har avskiljts. ­Under
senare år har denna i Sverige uppgått till i storleksordningen 45–50 miljoner ton per år. År 2007
producerades 50,5 miljoner ton malm vid 14 gruvor i Sverige. I början av 1900-talet producerades
ca 3 miljoner ton malm fördelat på omkring
400 gruvor.
Av figur 11 framgår också att produktionen av
direkt användbar järnmalm, s.k. styckemalm och
mull, minskat kraftigt sedan mitten av 80-talet till
förmån för en ökad andel anrikad järnmalm. Den
60
50
Ickejärnmalm
30
Industriella mineral och bergarter
Produktionen av industriella mineral och bergarter
i Sverige under 2007 uppgick till drygt 11 miljoner
ton (tabell 3). Av tabellen framgår även produktionen under den senaste tioårsperioden. Merparten
av brytningen är koncentrerad till mellersta Sverige, Skåne samt Öland och Gotland. Det finns bara
två täkter i norra Sverige: Handöl i Åre kommun,
20
Järnmalm,
för anrikning
10
2000
1990
1980
1950
1940
1930
1920
1910
1900
1970
Järnmalm,
direkt användbar
0
1960
miljoner ton
40
Malmproduktion 2007:
Ickejärnmalm = 22,6 milj. ton
Järnmalm, för anrikning = 25,0 milj. ton
Järnnmalm, direkt
användbar = 2,9 milj. ton
Figur 11. Malmproduktion 1900−2007.
16
Tabell 2. Svenska gruvor i drift under år 2007.
Gruva
Metall(er)
I drift sedan
Malmproduktion,
miljoner ton per år
15,21
9,51
18,5
0,6
0,4
0,3
0,1
0,3
0,09
0,3
0,3
Kiruna
Malmberget
Aitik
Kristineberg
Maurliden
Renström
Petiknäs2
Storliden
Björkdal
Svartliden
Blaiken
Järn
Järn
Koppar, guld och silver
Zink, koppar, bly, guld och silver
Zink, koppar, bly, guld och silver
Zink, koppar, bly, guld och silver
Zink, koppar, bly, guld och silver
Zink, koppar
Guld
Guld
Zink, bly och guld
1898
1888
1968
1940
2000
1940
1992
2002
1989
2005
2006
Svärtträsk
Zink, bly och guld
2006
0,02
Zinkgruvan
Garpenberg
Lovisagruvan
Zink, bly och silver
Zink, bly, koppar, guld och silver
Zink, bly och silver
1857
ca 1200-talet
2004
0,8
1,2
0,02
Ägare
LKAB
LKAB
Boliden
Boliden
Boliden
Boliden
Boliden
Lundin Mining
Gold-Ore Resources
Dragon Mining Sweden AB
ScanMining
(fr. 2008 Lappland Goldminers)
ScanMining
(fr. 2008 Lappland Goldminers)
Lundin Mining
Boliden
Lovisagruvan AB
1. Avser färdiga järnmalmsprodukter.
2. Gruvan lades ner i början av 2007.
Tabell 3. Produktion av industriella mineral och bergarter i Sverige.
Dolomit
Skiffer (krossad)
Fältspat
Kalksten (krossad)
Kvarts/kvartsit
Kvartssand
Kvartssandsten
Talk/täljsten
Olivin
Diabas
Grafit
Lera
Övriga industrimineral
1999
kton
426
14
34
6 604
530
518
38
19
93
173
61
208
13
2000
kton
488
16
35
8 351
580
572
34
20
83
177
79
244
13
2001
kton
456
22
40
8 658
371
569
5
14
179
12
238
15
2002
kton
490
27
37
8 520
286
564
20
188
267
17
2003
kton
469
16
44
8 600
126
605
7
180
253
18
2004
kton
476
15
38
8 590
221
637
8
184
289
16
2005
kton
574
16
30
8 934
175
691
7
159
155
43
2006
kton
517
14
24
9 061
104
744
6
153
311
6
2007
kton
575
18
25
9 231
144
762
7
166
332
9
Summa
8 731
10 692
10 578
10 417
10 318
10 475
10 784
10 941
11 269
där det bryts talk och täljsten, samt Masugnsbyn
i Kiruna kommun, där det bryts dolomit. I övrigt
har diabas, lera och framför allt kvartssand och
kvarts eller kvartsit störst betydelse.
Den viktigaste regionen avseende kalkstens­
förekomster i Sverige är Gotland, där hela länet
består av kalksten men med variation i kvalitet.
Mest lämpliga kvaliteter för metallurgi förekommer på Gotland. Behovet av kalksten av relevant
kvalitet på Gotland är därför fortsättningsvis
stort. Transporter från avlägsna destinationer,
exempelvis från södra Europa, måste tillgripas
om inte brytning på Gotland kan fortgå vilket skulle leda till ökad miljöbelastning och
kostnads­ökningar. Idag bryts totalt i storleks-
ordningen 6–7 miljoner ton kalksten per år på
Gotland, vilket utgör två tredjedelar av det som
bryts i hela landet.
Natursten
Naturstensindustrin i Sverige utvinner ett antal
unika stensorter som är internationellt uppskattade, har hög generell kvalitet och ett högt marknadsvärde. Årligen bryts omkring 1 miljon ton
natursten, främst i södra och mellersta Sverige
samt på Öland och Gotland. Mängden bruten
natur­sten under den senaste tioårsperioden framgår av tabell 4.
Mängden levererad natursten i Sverige ökade
från 148 000 ton år 2006 till 161 000 ton år 2007.
17
Tabell 4. Naturstensproduktion i Sverige.
Diabas och gabbro
Gnejs
Granit
Marmor
Blocksten övrigt
1999
kton
223
436
323
94
89
2000
kton
208
321
306
94
83
2001
kton
276
330
413
105
94
2002
kton
190
282
261
80
62
2003
kton
250
295
224
95
61
2004
kton
263
313
279
62
64
2005
kton
253
306
283
59
37
2006
kton
259
212
318
64
33
2007
kton
241
181
369
83
36
Summa
1 165
1 011
1 218
875
925
981
938
886
910
exporteras ca 2,1 miljoner ton per år från Sverige,
men potentialen är betydligt större. Efterfrågan
finns i andra länder i vårt närområde, i första
hand i de baltiska staterna, Polen, Tyskland och
Ryssland.
Saluvärdet för dessa naturstensprodukter är ca
1 miljard kronor, varav 25 procent utgör export.
Bergmaterial
Den svenska berggrunden med dess stora inslag
av kristallint berg som granit och gnejs kan vara
mycket lämplig för produktion av slitstarkt bergmaterial. Krossade produkter av dessa material är
en bra råvara för anläggning av vägar, järnvägar
och flygfält och framställning av betong m.m.
Produktion av bergmaterial pågår över hela landet
och uppgick år 2006 till 92 miljoner ton (figur 12).
Figuren visar också att den del som utgör
natur­grus minskat med nästan 50 miljoner ton
den senaste 20-årsperioden. År 1984 utgjorde
natur­grus 82 procent av bergmaterialproduktionen
medan andelen naturgrus var nere i 22 procent år
2006. De senaste årens snabba uppgång i efterfrågan på bergmaterial har inte ökat naturgrusuttagen. Trots minskningen, framför allt som andel av
de totala uttagen, har utvecklingen bedömts gå för
långsam för att det miljömål som riksdagen ställt
upp för naturgrusanvändningen ska kunna nås.
Miljömålet är att år 2010 ska användningen av naturgrus inte överstiga 12 miljoner ton per år.
Det producerade bergmaterialet används till
övervägande del inom landet. För närvarande
100
Morän
90
80
miljoner ton
70
60
Krossberg
50
40
30
Övrigt
20
10
2006
2004
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
1986
1984
2002
Sand och grus
0
Figur 12. Leveranser av ballast fördelad på materialslag.
18
Energimineral
Mindre kolfyndigheter finns i Skåne. Brytning
har skett skala i industriell skala från slutet av
1700-talet till 1990-talet. Totalt har drygt 30 miljoner ton stenkol brutits.
Sverige har små förekomster av olja. På
Gotland utvanns totalt ca 100 000 kubik­meter
(1 TWh) eller motsvarande ca 630 000 fat olja mellan 1972 och 1992. Anläggningar för oljeutvinning
ur alunskiffer har funnits i Närke (Kvarntorp) och
på Kinnekulle (Flottans skifferoljeverk).
Bäst förutsättningar för ytterligare fynd av
råolja i Sverige anses numera finnas i havet öster
och söder om Gotland. OPAB (Oljeprospekterings
AB) innehar ett undersökningstillstånd för oljeutvinning till havs på en del av den svenska ekonomiska zonen av kontinentalsockeln. Tethys Oil
AB innehar undersökningstillstånd för olja och
gasformiga kolväten på en del av Gotland.
I Sverige har smärre gasförekomster rapporterats från några platser med sedimentär berggrund.
Gasutvinning har skett i mindre skala, t.ex. i
Ängel­holmsområdet i Skåne samt i Östergötland.
Uran förekommer i såväl sedimentära berg­
arter som i kristallint berg. I sedimentära bergarter
är det särskilt alunskiffrar som innehåller uran.
Under perioden 1965–1969 utvanns totalt 200 ton
uran från alunskiffer i Ranstad vid Billingen.
Den huvudsakliga användningen av torvbränsle i Sverige är inom fjärrvärmesektorn, men
en betydande del (ca 20 procent) går till elproduktion i kraftvärmeverk. Totalt används årligen
ca 3,5 TWh (mindre än 1 procent av den totala
energianvändningen). En energimängd på 1 MWh
motsvarar ungefär en kubikmeter torvbränsle.
I Polen finns en lång tradition av gruvverksamhet
som går tillbaka ända till första århundradet av vår
tideräkning. Kopparfyndigheterna i södra Polen
upptäcktes i slutet av 1950-talet, medan bly och
silver har utvunnits sedan 1100-talet. Polen är den
femte största silverproducenten i världen och beräknas ha världens största malmreserver av silver.
Under 2006 bröts det omkring 30 miljoner ton
kopparmalm och ungefär 4,5 miljoner ton bly- och
zinkmalm i Polen. I Trzebionka planerar man att
upphöra med brytningen av bly- och zinkmalm
inom den närmaste tiden.
I Norge finns idag två gruvor i drift: ilmenitgruvan Tellnes i södra Norge samt järnmalms­
gruvan i Ortfjell utanför Mo i Rana. Norge är
År 2006 uppgick den svenska torvproduktionen till ca 3 TWh och 2007 till ca 1,7 TWh. Dessa
årliga variationer (som till största delen beror på
väderförhållandena) hanteras med lagring över
flera produktionssäsonger samt import.
Östersjöländerna och Norge
Malm
Polen, Finland och Norge är tillsammans med
Sverige de länder som har malmgruvor (­figur 13).
I de övriga länderna, Estland, Lettland, Litauen,
Danmark och Tyskland, finns det idag inga gruvor för metallproduktion. Tabell 5 visar aktiva
gruvor under 2007 i Östersjöområdet och Norge,
med undantag för gruvorna i Sverige vilka redovisats i föregående avsnitt.
Finland är en betydande malmproducent i
­Europa och den största krom- och guldproducenten samt den näst största nickelproducenten inom
EU. Den finska gruvhistorien går tillbaka till ungefär 1500-talet. I finska gruvor har det totalt brutits ca 275 miljoner ton malm genom åren. Unge­
fär 70 metallgruvor har varit i drift i Finland. Idag
är åtta gruvor i drift och malmproduktionen vid
dessa uppgick till omkring 4 miljoner ton ­under
2007. Då malmproduktionen i Suurikuusikko
(Kittala) når planerad nivå kommer ca 1 miljon
ton guldmalm att brytas per år. Under 2008 har
även nickel- och zinkgruvan Talvivaara öppnats.
Polen tillhör de större gruvländerna i Europa
och är den största koppar- och silverproducenten.
4,1
9,1
Sverige
50,5
35,8
Polen
Norge
Finland
Figur 13. Malmproduktion i Östersjöländerna och Norge
i miljoner ton.
Tabell 5. Gruvor i drift i Östersjöområdet (utom Sverige) under år 2007. Källa: SGU, GTK, NGU, KGHM.
Gruva
Land
Metall(er)
I drift sedan
Malmproduktion
Ägare
per år (miljoner ton)
7,0
KGHM
11,0
KGHM
Lubin
PolkowiceSieroszowice
Rudna
Olkusz-Pomorzany
Polen
Polen
Koppar och silver
Koppar och silver
Polen
Polen
Koppar och silver
Zink och bly
1960
1968
1980 (Sieroszowice)
1974
13,0
fr. 1100-talet
2,5
Trzebionka
Kvannevann
Tellnes
Kemi
Pyhäsalmi
Polen
Norge
Norge
Finland
Finland
ca 1300-talet
1999
1960
1969
1962
2,3
1,6
7,5
1,2
1,1
Hitura
Särkiniemi
Pahtavaara
Zink och bly
Järn
(Järn), titan
Krom
Koppar, zink, guld och
silver
Finland Nickel och koppar
Finland Nickel och koppar
Finland Guld
1970–1985, 1988–
2007
1996
0,6
0,2
0,6
Suurikuusikko
Orivesi
Pampalo
Finland Guld
Finland Guld
Finland Guld
2007
1994–2004, 2006–
1940
0,2
0,2
0,05
19
KGHM
ZGH Boleslaw SA
(100 % polska staten)
ZG Trzebionka SA
Rana Gruber AS
Titania AS
Outokumpu Oy
Inmet Mining
Belvedere Resources
Belvedere Resources
ScanMining Oy
(fr. 2008 Lappland Goldminers)
Agnico-Eagles Ltd
Dragon Mining NL
Endomines Oy
­ uropas största producent av ilmenit (järntitan­
E
oxid). Den historiska malmproduktionen i Norge
uppgår till ca 500 miljoner ton malm och omkring
100 metallgruvor har varit i drift.
utgjordes av dolomit samt kalk- och märgelsten.
Tyskland producerade knappt 20 miljoner ton salt
år 2006, vilket gör Tyskland till den tredje största
saltproducenten i världen.
Industriella mineral och bergarter
I Finland bröts år 2007 omkring 16 miljoner ton
industriella mineral och bergarter varav apatit stod
för 9,8 miljoner ton. Kalksten och dolomit var i
övrigt de dominerade materialen. Finland är den
största tillverkaren av talk i Europa. I övrigt produceras gips, glimmer, kvarts och fältspat. Finland
är världens femte största producent av wollastonit.
Industrimineralproduktionen nådde i Norge
12,3 miljoner ton år 2007. Kalcitprodukter dominerar men olivin, nefelinsyenit, kvartsit, talk och
dolomit m.m. produceras också (figur 14).
I Danmark bryts krita, kalksten, lera och salt. I
Mariager på Jylland, som är den enda saltgruvan i
Skandinavien, produceras ca 600 000 ton salt per
år. Den totala produktionen av industri­mineral i
Danmark uppgick till ca 3,6 miljoner ton under
2006 varav nästan 80 procent utgjordes av krita
och kalksten.
I de baltiska länderna är kalksten det enda
betydande industrimineralet som bryts. Produktionen i Litauen uppgick till ca 1,3 miljoner ton år
2005, i Estland till 0,4 miljoner ton år 2005 och
i Lettland till 0,4 miljoner ton år 2005. I Estland
utvinns dessutom lera.
Polens produktion av industrimineral nådde
knappt 42 miljoner ton under 2006 varav 34 miljoner ton var kalksten. Saltproduktionen uppgick
till 4 miljoner ton.
Industrimineralproduktionen i Tyskland
under 2006 var ca 119 miljoner ton varav hälften
Natursten
Finland är en nettoexportör av råmaterial. Årligen bryts ca 900 000 ton natursten i Finland,
varav mer än 75 procent utgörs av graniter. Omkring 384 000 ton natursten (värt ca 100 miljoner
euro) exporterades från Finland år 2006. I Norge
bryts omkring 620 000 ton natursten av vilket
400 000 ton går på export (figur 15).
Polen och Tyskland har stor förädlingsindustri
och är nettoimportörer. Deras egna tillgångar är
dock begränsade och ensidiga. Danmark, Estland,
Lettland och Litauen saknar egna tillgångar av
betydelse.
Bergmaterial
De baltiska länderna producerar i storleksordningen 6–12 miljoner ton bergmaterial per år. I takt
med att ekonomierna utvecklas starkt i de baltiska
länderna ökar byggandet och därmed efterfrågan
på byggmaterial, bl.a. bergmaterial (figur 16).
Polen har stora tillgångar särskilt i södra delen
av landet. I norra Polen finns ett behov även av importerat bergmaterial. Produktionen i Polen under
2006 uppgick till 169 miljoner ton.
Finland har liksom Sverige stora tillgångar av
bergmaterial. Produktionen uppgick till 100 miljoner ton år 2006, varav andelen krossberg var
46 procent. Finland exporterar bergmaterial till
bl.a. Estland och har flera kustnära täkter.
Produktionen av bergmaterial i Norge var
66,7 miljoner ton år 2007 av vilka 13,6 miljoner
11,3
Sverige
42
119
12,3
Polen
900
910
Norge
Sverige
Finland
Norge
Baltikum
Finland
Danmark
16
Tyskland
620
3,6
2,1
Figur 14. Produktion av industriella mineral och berg­
arter i Östersjöområdet och Norge i miljoner ton.
Figur 15. Produktion av natursten i Östersjöområdet och
Norge i tusen ton.
20
ton exporterades. Norge har den största exporten
av bergmaterial av de nordiska länderna. För detta
ändamål har s.k. ”superquarries” anlagts i kustnära läge för vidare transport med båt.
Danmark producerade 72 miljoner ton bergmaterial år 2005 varav 80 procent utgjordes av
sand och grus. En stor del härav utvinns till havs.
Tyskland är den största ballastproducenten inom
EU och producerade 625 miljoner ton bergmaterial
under 2006.
I Östersjöländerna och Norge finns inga urangruvor. Det sker dock en viss utvinning av uran i
Tyskland, men det rör sig om återställningsarbeten från tidigare gruvverksamhet.
Inom Östersjöländerna och EU har Finland
den största industriella torvanvändningen (mer än
fem gånger större än i Sverige), vilket framgår av
tabell 6. I de baltiska staterna används torv främst
för värmeproduktion inom bostads- och fjärrvärmesektorn.
Energimineral
Kol bryts i Polen och Tyskland där den sammanlagda produktionen uppgick till 114 miljoner ton
oljeekvivalenter under 2007 (Polen 62 miljoner
ton resp. Tyskland 52 miljoner ton oljeekvivalenter). Oljeskifferproduktionen i Estland är inte inräknad. I Norge sker kolbrytning på Svalbard och
under 2007 bröts 3,2 miljoner ton, motsvarande
2,1 miljoner ton oljeekvivalenter.
Norge är den i särklass största oljeproducenten
i Europa och producerade 2,6 miljoner fat per dag
under 2007 (ett fat är 159 liter). Norge är den femte
största oljeexportören i världen och den elfte största oljeproducenten. Oljeproduktionen i Danmark
var 0,3 miljoner fat per dag, i Tyskland 64 000 fat
per dag, i Polen 24 000 fat per dag och i Litauen
8 000 fat per dag.
I Östersjöområdet och dess närhet producerades
117,7 miljarder kubikmeter gas under 2007 ­varav
Norge stod för mer än 75 procent (90 miljarder
kubikmeter). Norge är den tredje största gasexportören i världen och den sjätte största gasproducenten. Gasproduktionen i Tyskland är 14,3 miljarder
kubikmeter, i Danmark 9,1 miljarder kubikmeter
och i Polen 4,3 miljarder kubikmeter.
EU-området
Malm
De största gruvländerna inom EU är Polen, Sverige, Irland, Portugal, Finland, Spanien och Grekland. Bland de mindre gruvländerna kan nämnas
Bulgarien, Rumänien, Österrike, Tjeckien och
Slovakien (figur 17). De metaller som utvinns
ur Europas malmer är främst koppar, bly, zink,
guld, silver, wolfram, nickel, järnmalm, krom och
bauxit (till aluminiumframställning).
Sverige är i flera avseenden Europas gruv­nation
nummer ett, både som ledande malmproducent
och som världsledande utrustnings­leverantör.
Sverige var den största producenten av järnmalm
och blymalm inom EU år 2007. För zink, guld
och silver är Sverige nummer två samt för koppar
nummer tre (tabell 7). Den största zinkproducenten är Irland och den största silver- respektive
kopparproducenten är Polen, medan Finland är
störst på guld. Portugal är den näst största kopparproducenten.
Irland är den största zinkproducenten i Europa
och Tara är Europas största zinkgruva. Malmkroppen upptäcktes 1970 och malmproduktionen
Polen
Tabell 6. Användning av energitorv år 1999 eller tidigare
år. Vid tolkningen av statistiken bör osäkerheter med
olika insamlings- och mätmetoder beaktas. 1 TWh motsvarar 0,086 miljoner ton oljeekvivalenter. Källa: Wise
use of mires and peatlands, IPS/IMCG 2002.
Norge
Land
92
Sverige
169
66,7
625
Finland
Finland
Irland
Sverige
Vitryssland
Ryska Federationen
Ukraina
Estland
Lettland
Litauen
Baltikum
100
Danmark
Tyskland
72
12
Figur 16. Produktion av bergmaterial i Östersjöområdet
och Norge i miljoner ton.
21
Energitorvanvändning
(TWh per år)
22,1
14,0
3,5
6,4
6,4
1,4
4,1
1,3
0,4
Större gruva, >9–10 milj. ton
Mindre gruva
Figur 17. Gruvor i Europa. Källa: SGU, RMG.
Övriga metaller som utvinns i Portugal är koppar,
zink och silver. Koppar- och zinkgruvan NevesCorvo, som togs i produktion 1989, är den största
gruvan i Portugal. Där uppgick malmproduktionen till drygt 2,5 miljoner ton under 2007.
Spanien är den tredje största nickelproducenten
i EU och har varit en av de större guldproducenterna i Europa. I norra Spanien finns Spaniens
”guldbälte”. Numera finns inga aktiva gruvor
i området men det finns ett antal intressanta
guldprojekt där man planerar att komma igång
med brytning inom en snar framtid. I sydvästra
Spanien ligger det s.k. iberiska pyritbältet med ett
flertal koppar- och zinkfyndigheter som tidigare
har brutits. Den tidigare koppar- och zinkgruvan
Aquas Tenidas kommer åter att tas i drift under senare delen av innevarande år. Nickel- och
koppargruvan Aguablanca i sydvästra Spanien
producerade 1,7 miljoner ton malm under 2007.
Aguablancafyndigheten upptäcktes 1993 men
malmbrytningen började inte förrän 2005.
Tabell 7. Sveriges andel av produktionen av vissa metaller inom EU.
Järn
Bly
Zink
Guld
Silver
Koppar
88 %
32 %
26 %
24 %
18 %
9%
1:a
1:a
2:a efter Irland
2:a efter Finland
2:a efter Polen
3:a efter Polen och Portugal
startade 1977. Fram till slutet av 2007 har Tara producerat över 68 miljoner ton zink- och blymalm.
Bly- och zinkgruvan Galmoy togs i drift 1997 och
har producerat ca 6,5 miljoner ton malm sedan
dess. Zinkgruvan Lisheen Mine öppnade 1999 och
hittills har nästan 3 miljoner ton malm brutits.
I dessa gruvor utvinns även silver.
Portugal och Österrike är de enda producenterna av wolfram i Europa. I Panasqueira i södra
Portugal utvanns 850 ton wolfram under 2006.
22
efterfrågan varierar starkt med byggkonjunkturen
vilket ska beaktas i jämförelsen mellan länderna.
Grekland är den största producenten av
nickel och bauxit inom EU. Bauxit är råvaran
för framställning av aluminiumoxid (alumina)
som sedan vidareförädlas till aluminiummetall.
Bauxitproduktionen uppgick till 2,2 miljoner ton
under 2007. Övriga bauxitproducenter i Europa
är ­Serbien och Ungern. Nickel bryts i tre gruvor i Grekland och nickelproduktionen nådde
22 000 ton under 2007. Det utvinns även bly, zink
och silver i Grekland.
Bulgarien finns bland de större producenterna
av koppar och guld inom EU. I koppargruvorna
Assa­rel och Ellatzite, belägna i västra Bulgarien,
bryts omkring 10,5 miljoner resp. 13 miljoner ton
malm årligen. I Bulgarien utvinns även silver.
Energimineral
Inom EU uppgick kolproduktionen under 2007
till 177 miljoner ton oljeekvivalenter. Den största
producenten, förutom Polen och Tyskland, är
Tjeckien med 24 miljoner ton oljeekvivalenter.
Oljeproduktionen inom EU var 2,3 miljoner fat
per dag under 2007. Den största producenten är
England med 1,6 miljoner fat per dag
EUs gasproduktion uppgick till 185 miljarder
kubikmeter år 2007. De största producenterna är
Storbritannien med 72 miljarder kubikmeter och
Nederländerna med 65 miljarder kubikmeter.
Den enda aktiva urangruvan i Europa finns i
sydöstra delen av Tjeckien. Roznagruvan var planerad att stängas under innevarande år men eftersom uranpriset fortfarande är relativt högt är gruvan fortfarande i drift. Förra året utvanns drygt
300 ton uran från Roznagruvan. Det sker även en
mindre utvinning av uran i Frankrike men det rör
sig om återställningsarbeten från tidigare gruvverksamhet. Den sista uran­gruvan i Frankrike
stängdes år 2001.
Industrimineral
EU är en betydande producent av industrimineral.
Unionen är världens största producent av fältspat
(Italien), perlit (Grekland, Ungern, Italien) och
salt (Tyskland, Frankrike, Storbritannien m.fl.).
EU är den näst största producenten i världen av
bentonit (Grekland, Italien, Tyskland m.fl.), attapulgit (Spanien), kaolin (Storbritannien, Tjeckien
m.fl.), magnesit (Slovakien, Österrike, Grekland,
Spanien m.fl.), kalisalt (Tyskland) och talk (Österrike, Finland, Frankrike m.fl.).
Globalt
Under 2007 producerades 1 645 miljoner ton järnmalmsprodukter i världen, vilket är en ökning med
nästan 10 procent jämfört med 2006 (se tabell 9).
De fyra största producentländerna i världen är Brasilien, Kina, Australien och Indien, vilka står för
mer än 70 procent av världsproduktionen av järnmalm. Produktionen av basmetaller uppvisar en
likartad utveckling som järnmalmsproduktionen.
Den globala guldproduktionen från gruvor
nådde knappt 2 500 ton år 2007, en nivå som den
legat på under den senaste tioårsperioden. Stora
guldproducentländer är Australien, Kina, Sydafrika, Kanada, USA och Peru. Produktionen av silver
i världen uppgick till knappt 21 000 ton år 2007.
De största producentländerna är Peru, Mexiko,
Kina, Australien och Polen.
Världsproduktionen av koppar från gruvor
uppgick till ca 15,5 miljoner ton under 2007 varav
Chile står för mer än en tredjedel. Andra stora
kopparproducenter är Peru och USA.
Under 2007 uppgick produktionen av zink
från gruvor till drygt 11 miljoner ton, varav Kina
står för omkring 30 procent. Australien och Peru
är andra respektive tredje största zinkproducenterna i världen.
Natursten
Ungefär 35 procent av den globala naturstensproduktionen sker i Europa. Över 80 procent
av den europeiska produktionen sker i Italien,
Grekland, Spanien och Portugal. Produktionen
inom EU domineras av Italien, men en stigande
produktion finns också i Frankrike, Portugal och
Spanien. Produktionen inom EU består av såväl
råblock som halvfabrikat och färdiga produkter,
där 84 procent initialt förädlas i Italien, Tyskland,
Spanien, Belgien, Storbritannien och Nederländerna. Effektivare produktionsmetoder har minskat reststensmängderna, och den reststen som
produceras har kunnat förädlas till olika kross­
produkter eller andra säljbara produkter.
Bergmaterial
Tabell 8 visar produktionen av bergmaterial inom
Europa. Den största ballastproducenten inom EU
är Tyskland som producerade 625 miljoner ton
under 2006. Andra stora producenter är befolkningsrika länder som Spanien, Frankrike, Italien
och Storbritannien. I huvudsak är bergmaterial en
produkt som avsätts på den lokala marknaden och
23
Tabell 8 Bergmaterialvolymer i Europa 2006. Svenska uppgifter avser 2005. Källa: European Aggregates Association
(UEPG).
Land
Antal
företag
Antal produk- Antal
Produktion (miljoner ton)
KrossMarint bergtionsställen
anställda1 Sand &
grus2
berg3
material
Återvunnet Industriellt frammaterial4
ställd ballast5
Österrike
950
1 260
21 400
66
32
0
Belgien
184
253
15 919
10,1
55,5
3,5
Kroatien
500
330
7 000
6,2
21,8
0
Tjeckien
208
490
3 368
27,1
41,5
0
Danmark
350
400
3 000
58
0,3
13,6
Finland
400
3 550
3 000
54
Frankrike
1 680
2 700
17 300
167
233
7
Tyskland
1 800
5 396
92 625
277
270
0,4
Irland
250
450
5 100
54
79
1
0
134
Italien
1 700
2 360
24 000
210
135
5,5
3,5
354,0
60–70
40–45
400
44,5
Norge
Nederländerna
1 500
2 000
1 839
13,4
Polen
2 200
2 550
53 600
Portugal
331
Rumänien
Slovakien
Spanien
46
379
4 560
97,5
11 600
15,5
0
50
45
115
440
0
3,5
3,0
Totalt
13
83,4
0
0
28,0
3,8
0,3
72,7
0,5
0
100,5
14
9
430,0
48
30
625,4
72
25
119,5
0
43
104,5
1,3
58,4
8
3
0
169,0
97,5
6,5
0
0,5
0,5
16,5
175
213
3 700
10
0
0,2
0,3
1 600
1 950
86 000
170
314
0
1,5
0
62
0
1,8
0,2
0
5,7
23,0
27,0
485,5
Sverige
120
2 410
3 500
23
Schweiz
350
480
3 200
50
Turkiet
770
770
20 240
24
260
0
0
0
284,0
Storbritannien
och Nordirland
350
1 300
46 000
68
123
13
58
12
274,0
15 418
29 681
427 351
1 789,8
87,5
Totalt
5,7
1 560,3
87,0
61,4
190
63,1
3 690,7
Data från 2005
Data från 2004
Data från 2003
Data ej tillgängliga
1. Antal direkt anställda, både heltids- och deltidsanställda, samt antal indirekt anställda hos entreprenörer
(t.ex. truckförare, städpersonal etc.).
2. Sand och grus: försåld produktion inkluderande krossat grus.
3. Krossberg: försåld produktion exkluderande krossat grus.
4. Återvunnet material: materialet kommer från byggnads- och rivningsavfall.
5. Industriellt framställd ballast av masugnsslagg, askor och andra biprodukter.
Tabell 9. Global produktion från gruvor. Källa: WBMS.
Produktion (kton)
Järnmalm (Mton)
Aluminium1
Koppar
Bly
Zink
Nickel
1998
906
22 654
12 285
3 055
7 632
1 139
1999
884
23 707
12 753
3 011
7 835
1 065
2000
959
24 418
13 233
3 069
8 730
1 137
2001
930
24 436
13 729
3 097
9 005
1 214
1. Avser produktion av raffinerad metall.
24
2002
986
26 090
13 541
2 831
8 880
1 235
2003
1 074
28 007
12 692
3 139
9 577
1 322
2004
1 184
29 922
14 721
3 101
9 755
1 341
2005
1 315
32 021
15 204
3 629
10 123
1 370
2006
1 498
34 004
15 117
3 707
10 605
1 427
2007
1 645
38 048
15 570
3 820
11 115
1 559
med 9,9 miljoner fat per dag och USA med
6,9 miljoner fat per dag.
Världsproduktionen av gas uppgick till
2 940 miljarder kubikmeter under 2007. De största
producenterna är Ryssland med 610 miljarder kubikmeter gas och USA med 550 miljarder kubikmeter.
Den globala uranproduktionen från gruvor
uppgick till drygt 41 000 ton under 2007. De
största producentländerna är Kanada, Australien
och Kazakstan vilka står för ca 60 procent av
världsproduktionen av uran från gruvor.
Ryssland, Vitryssland och Ukraina är de största
torvproducenterna.
Produktionen av bly från gruvor nådde ca
3,8 miljoner ton under 2007, varav nästan 40 procent bryts i Kina. Andra stora blyproducenter är
Australien, USA, Peru och Mexico.
Bland energimineralen kan konstateras att den
globala kolproduktionen under 2007 motsvarade
3,1 miljarder ton oljeekvivalenter. Den största
kolproducenten är Kina med 1 300 miljoner ton
oljeekvivalenter.
Den totala oljeproduktionen i världen år 2007
var 81,5 miljoner fat per dag (totalt ca 30 miljarder
fat). De största producenterna är Saudiarabien
med 10,4 miljoner fat per dag följt av Ryssland
Tillgångar av malm och mineral
Gruvföretagen investerar stora summor i undersökning av sina fyndigheter. Undersökningarna är i allmänhet mest noggranna i de områden
där man närmast planerar för brytning. Områden
som är djupare undersöks noggrannare efter hand
som det behövs för brytningsplaneringen. Likaså
undersöks områdena i gruvornas närhet successivt för att om möjligt upptäcka nya fyndigheter.
Av denna anledning kan reserverna vid en gruva
variera över tiden, och gruvor som vid en viss tidpunkt kanske har reserver som motsvarar någon
årsproduktion i gruvan kan plötsligt få ökade
reserver. Bidragande till reservernas utveckling är,
som nämnts, även priset. Om priset höjs väsentligt
kan i många fall reserverna också öka. Å andra
sidan kan reserverna minska vid fallande priser till
den grad att en gruva kan bli olönsam att bryta.
En annan faktor som påverkar reservernas
storlek är kostnaderna för brytning och anrikning.
Om dessa kostnader kan sänkas, t.ex. genom en rationellare brytning, kan reserverna öka. Ett exempel på detta är gruvan i Aitik, där den fördubbling
av produktionen som håller på att genomföras för
närvarande medfört en sådan ökning av reserverna
att gruvans livslängd ökats väsentligt.
Angivna reserver och tillgångar samt halter i
det följande är tagna från företagens årsrapporter
och andra källor.
Reserver och tillgångar
Mineralfyndigheter kan klassas endera som tillgångar eller som reserver. Reserv är ett begrepp
som är begränsat av kännedomsgraden av fyndigheten i fråga och av den ekonomiska potentialen.
För att en tillgång ska klassas som reserv ska det
vara möjligt att utvinna den ekonomiskt och den
ska vara tillräckligt känd genom undersökningar
för att dess utsträckning och egenskaper ska vara
väl kända. Ibland läggs också in ett villkor att en
reserv ska vara legalt möjlig att utvinna. I begreppet tillgång finns således även med fyndigheter
som vid en viss tidpunkt inte är brytvärda eller
som bygger på information från glesare undersökningar och uppskattningar om tonnage och halter.
En tillgång kan därför övergå till reserv genom
mer noggranna undersökningar eller genom ett
mer gynnsamt pris (figur 18). I Sverige sker redovisningen av malmreserver och tillgångar enligt
rekommendationer från Svemin.
Reserver
Tillgångar
Ökat
ekonomiskt
utbyte
Sverige
De beräknade järnmalmsreserverna i Kiruna och
Malmberget uppgår till 1 010 miljoner ton. Malmreserven i Dannemora järnmalmsgruva i Östhammars kommun i Uppland uppgår till 28,5 miljoner
Ökad kännedom
om fyndigheten
Figur 18. Begreppen reserv och tillgång för en
­mineralfyndighet.
25
Reserverna för ickejärnmalmer i Sverige uppgår
till 670 miljoner ton. I tabell 10 redovisas metall­
innehållet. Reserver, tillgångar och historiskt bruten ickejärnmalm framgår av figur 19B.
Malmtillgångarna för dessa metaller beräknas
uppgå till 1 055 miljoner ton varav malmtillgångarna i Aitik utgör mer än 90 procent.
Inom energimineralområdet noteras att det
troligtvis finns minst lika mycket olja kvar att
utvinna på Gotland som tidigare utvunnits
(100 000 kubikmeter el. motsvarande 630 000 fat).
I alunskiffern finns ett relativt stort organiskt
innehåll som genom pyrolys kan omvandlas till
olja. Den teoretiskt utvinningsbara skifferoljemängden har beräknats till 452 miljoner ton.
Det internationella atomenergiorganet, IAEA,
sammanställer tillsammans med OECDs atom­
energi­organ, NEA, världens tillgångar, produktion och kommande behov av uran. Detta
publiceras vartannat år i vad som kallas ”the Red
Book”. Den senaste gäller för år 2007. De globala
reserverna delas in i fyra kategorier. Det handlar
dels om rimliga respektive antagna reserver, samt
prognostiserade och spekulativa reserver.
I Sverige finns 10 000 ton uran av rimliga och
antagna reserver enligt ”the Red Book”.
Sverige är ett av världens torvmarkstätaste
länder; ca 6,5 miljoner hektar eller ca 16 procent
av Sveriges landyta är täckt av torvmarker. Reserven i Sverige, som med dagens teknik och krav är
utvinningsbar, har vid olika beräkningar antagits
motsvara mellan 3 800 och 6 500 TWh.
Teoretiskt skulle dagens torvproduktion i Sverige kunna fortgå uppemot 1 000 år. I verkligheten
styrs reservens storlek av krav på naturskydd, priser på torv och träbränslen m.m.
ton järnmalm. Denna planeras att åter tas i drift
efter att ha varit stängd sedan 1992 på grund av
dåvarande låga järnmalmspriser. Sedan dess har
järnmalmspriset ökat femfaldigt och det svenska
företaget Dannemora Mineral planerar att återuppta malmbrytningen under 2010. Reserver, tillgångar och historiskt bruten järnmalm i Sverige
framgår av figur 19A.
De totala järnmalmstillgångarna i Sverige
beräknas uppgå till ca 730 miljoner ton, varav
mer än hälften utgörs av tillgångar i Kiruna,
Malmberget och Svappavaara. En betydande del
(knappt 177 miljoner ton) utgörs av tillgångarna
i järnmalmsförekomsterna Stora Sahavaara och
Tapuli i Pajala kommun nära den finska gränsen.
Det kanadensiska företaget Northland Resources
planerar att brytningen i Stora Sahavaara (5 miljoner ton järnmalmsprodukter per år) och Tapuli
(3 miljoner ton järnmalmsprodukter per år) ska
komma igång till år 2012 respektive år 2010 under
förutsättning att alla tillstånd erhålls.
A
Järnmalm
730
Brutet
1830–2006
1901
Brutet 2007
Reserv
1039
Tillgång
41
Ickejärnmalm
B
Östersjöländerna och Norge
De baltiska staterna har en berggrund som liknar den på Gotland och Öland. Det är mest
sedimentära bergarter som kalkstenar som domi747
Brutet
1830–2006
1055
Brutet 2007
Tabell 10. Metallinnehåll av zink, bly, koppar, molybden, guld och silver (31/12 2007). Källa: Gruvföretagens
webbplatser.
Reserv
23
Tillgång
Malmreserv
Metallinnehåll av zink
Metallinnehåll av bly
Metallinnehåll av koppar
Metallinnehåll av molybden
Metallinnehåll av guld
Metallinnehåll av silver
670
Figur 19. A. Järnmalm, historiskt brutet samt reserver
och tillgångar. B. Ickejärnmalm, historiskt brutet samt
reserver och tillgångar. Miljoner ton.
26
(Mton)
(Mton)
(Mton)
(Mton)
(ton)
(ton)
(ton)
670
2,6
1
1,8
204 000
188
5 250
I Norge beräknas oljereserverna vara 10,3 miljarder fat medan Danmarks oljereserver är 1,5 miljarder fat. I Litauen uppskattas oljereserverna till
54 miljoner fat. Tillgångar finns även i Polen,
Tyskland och Litauen.
I Norge uppgår gasreserverna till nästan
3 biljoner kubikmeter (3 000 000 000 000 kubikmeter). Även Tyskland, Danmark och Polen har
betydande gasreserver.
Enligt ”the Red Book” finns 1 100 ton uran av
rimliga och antagna reserver i Finland. Motsvarande för Tyskland är 7 000 ton. I övriga Östersjöländer finns inga urantillgångar.
Finlands torvmarksarealer har beräknats till ca
7,7 miljoner hektar med en utvinningsbar energimängd på ca 7 700 TWh. Estland, Tyskland och
Polen är de av Östersjöländerna utom Finland och
Sverige som har störst torvmarksarealer.
nerar. I dessa länder har inga malmfyndigheter
redovisats. I Estland finns dock stora fyndigheter
med alunskiffer som bryts för energiändamål.
Danmark har också en huvudsakligen sedimentär
berggrund där inga malmförekomster har konstaterats. Inte heller i Tyskland förekommer numera
några beräknade malmreserver. Historiskt har
dock malm brutits som bl.a. haft betydelse vid
upptäckten av olika mineral och grundämnen.
Malmreserverna i Finland beräknas uppgå till
ca 342 miljoner ton. Utöver i tabell 11 redovisat
metallinnehåll finns även 6,6 miljoner ton krom,
vilket är Europas största reserv av krom. Malmtillgångarna i Finland uppskattas till ca 623 miljoner ton malm.
Den totala malmreserven i Norge är ca
557 miljoner ton. Järnmalmsreserverna i Norge
är ca 157 miljoner ton med ett järninnehåll av
50 miljoner ton. Reserverna för ilmenit uppgår
till ca 400 miljoner ton och är de största i världen.
I Norge finns även tillgångar av koppar, zink,
nickel, guld och silver.
Kopparreserverna i Polen uppskattas till ca
740 miljoner ton malm medan bly- och zink­
reserverna uppgår till ca 28 miljoner ton. Metall­
innehållet redovisas i tabell 11. Polen beräknas ha
världens största silverreserver (nästan 45 000 ton).
De polska tillgångarna bedöms uppgå till ca
1 350 miljoner ton malm. Malmreservernas fördelning i Sverige, Norge, Finland och Polen illustreras i figur 20.
Inom det aktuella området finns stora mängder
energimineral. I Polen uppskattas kolreserverna
till 7,5 miljarder ton oljeekvivalenter och i Tyskland till 6,7 miljarder ton oljeekvivalenter.
EU-området
Utöver de länder som nämns i föregående avsnitt
finns malm i främst Irland, Portugal, Spanien,
Grekland och Bulgarien. Därutöver finns smärre
förekomster i ytterligare några länder, exempelvis
wolframmalm i Österrike.
Koppar finns, förutom i Sverige, i Polen,
Portugal, Bulgarien och Spanien, och reserverna
beräknas räcka i 39 år vid nuvarande produktion.
Bly och zink finns, förutom i Sverige, i Portugal,
Irland och Spanien samt i Polen. Zinkreserverna
beräknas räcka i 14 år och blyreserverna i 19 år
vid nuvarande produktionstakt. Nickel finns i
Finland, Grekland och Spanien. De publicerade
reserverna väntas räcka i 10 år. Det bör påpekas att
nya fyndigheter snart kommer att tas i drift i Finland varför de beräknade reserverna förväntas öka
betydligt. Guld finns i Sverige, Finland m.fl. län-
Tabell 11. Malmreserver i Polen, Finland och Norge med
metallinnehåll. Källa: GTK, NGU, RMG, PGI.
Polen
Malmreserv
Metallinnehåll av zink
Metallinnehåll av bly
Metallinnehåll av koppar
Metallinnehåll av silver
(Mton)
(Mton)
(Mton)
(Mton)
(ton)
768
1,20
0,45
17,0
44 800
342
557
Sverige
1709
Finland
Malmreserv
Metallinnehåll av zink
Metallinnehåll av koppar
Metallinnehåll av nickel
Metallinnehåll av guld
Metallinnehåll av silver
(Mton)
(Mton)
(Mton)
(Mton)
(ton)
(ton)
342
1,41
0,73
0,76
114
202
Norge
Malmreserv
(Mton)
557
Polen
Norge
Finland
768
Figur 20. Malmreserver i Östersjöländerna och Norge i
miljoner ton.
27
Mton
1,9
Mton
2,4
Mton
0,9
Mton
ton
186
kton
5,2
25,7
8,8
3,0
0,3
565
65,0
Zn
Pb
Ni
Au
Ag
100
Cu
der med reserver som beräknas räcka i 34 år. Reserver av silver finns i Polen, Sverige och Finland
och innehåller motsvarande 38 årsproduktioner.
Järnmalmsreserver finns huvudsakligen i Sverige
och beräknas räcka i 46 år vid nuvarande brytningstakt. Bauxitreserverna i Grekland motsvarar
250 årsproduktioner. Malmreserverna angivna
som metallinnehåll framgår av figur 21.
EU har stora mängder energimineral, särskilt i
de norra delarna av centrala Europa. Kolreserverna
beräknas uppgå till 29 miljarder ton oljeekvivalenter. De största tillgångarna finns, förutom i Polen
och Tyskland, i Tjeckien, Grekland, Ungern samt
i Bulgarien. Kolreserverna inom EU motsvarar
drygt 160 års­produktioner.
De största oljereserverna inom EU finns i
Storbritannien med 3,6 miljarder fat, i Italien med
0,8 miljarder fat samt i Rumänien med 0,5 miljarder fat.
I EU-området uppgår gasreserverna till
2,75 biljoner kubikmeter gas. De större förekomsterna finns i Nederländerna med 1,25 biljoner
kubik­meter samt i Rumänien och Storbritannien.
Enligt ”the Red Book” har Portugal och Spanien 4 500 respektive 11 300 ton uran i rimliga och
antagna reserver. Motsvarande reserver för Slovenien är 5 500 ton, för Italien 6 100 ton, för Rumänien 6 700 ton, för Slovakien 7 000 ton samt för
Grekland 7 000 ton uran. Frankrike har 11 700 ton
uran i antagna reserver.
Inom EU finns relevanta torvmarksarealer i
första hand på Irland (ca 1 miljon hektar), Storbritannien (ca 1,7 miljoner hektar främst i Skottland)
och Frankrike (ca 1 miljon hektar).
Mton
1 038
Globalt
De globala reserverna av ett antal metaller är
­illustrerade i figur 22.
En tredjedel av världens kopparreserver finns
i Chile (33 %) och resterande är fördelat på USA
(7 %), Indonesien (7 %), Peru (6 %), Polen (6 %)
och Mexiko (6 %). Reserverna motsvarar ungefär
35 årsproduktioner av nuvarande storlek.
De största zinkreserverna finns i Australien
(23 %), Kina (18 %) samt Peru (10 %). Reserverna
motsvarar 17 års utvinning i nuvarande takt.
De största blyreserverna finns i Australien
(23 %), Kina (17 %), USA (8 %) och Kazakstan
(5 %). Totalt motsvarar blyreserverna 22 årsproduktioner med dagens produktionstakt.
Nickelreserverna domineras av Australien
(36 %), Nya Kaledonien (11 %), Ryssland (10 %)
och Kuba (8 %). Reserverna motsvarar 40 års
­utvinning.
Guldreserver finns i Sydafrika (14 %), Australien (12 %), Peru (8 %) och Ryssland (7 %). Reserverna motsvarar ungefär 17 årsproduktioner vid
nuvarande brytningstakt.
De största silverreserverna finns i Polen (19 %)
närmast följt av Mexiko (14 %), Peru (13 %), Australien (11 %) och Kina (10 %). Reserverna motsvarar 13 årsproduktioner.
Järnmalmsreserverna finns främst i Ukraina
(20 %), Ryssland (17 %), Kina (14 %), Australien
(11 %) och Brasilien (11 %). Reserverna motsvarar
omkring 80 års brytning.
Tabell 12. Kända utvinningsbara reserver (rimliga och
antagna) av uran år 2007. Källa: Uranium 2007: Resources, Production and Demand (”the Red Book”), OECD
NEA & IAEA, 2007.
Mton
Procent
80
60
40
20
600
Bauxit
22
Järnmalm
0
Figur 21. Malmreserver i EU angivna som metallinnehåll, utom för järnmalm och bauxit, samt Sveriges andel
(röda staplar) av reserverna. Källa: RMG
28
Land
Australien
Kazakstan
Ryssland
Sydafrika
Kanada
USA
Brasilien
Namibia
Niger
Ukraina
Jordan
Uzbekistan
Indien
Kina
Mongoliet
Övriga länder
ton U
1 243 000
817 000
546 000
435 000
423 000
342 000
278 000
275 000
274 000
200 000
112 000
111 000
73 000
68 000
62 000
210 000
Världen totalt
5 469 000
% av världsreserverna
23
15
10
8
8
6
5
5
5
4
2
2
1
1
1
4
arabien med 260 miljarder fat, Iran med 140 miljarder fat, Irak med 120 miljarder fat, Kuwait med
100 miljarder fat, Venezuela med 90 miljarder fat
samt i Ryssland med 80 miljarder fat. Oljereserverna motsvarar ungefär 41 årsproduktioner av
nuvarande storlek.
De kända gasreserverna i världen uppgår till
177 biljoner kubikmeter. De största fyndigheterna
finns i Ryssland med 45 biljoner kubikmeter gas,
Iran med 28 biljoner kubikmeter gas samt Qatar
med 26 biljoner kubikmeter gas.
De globala uranreserverna delas in i fyra kate­
gorier. Det handlar dels om rimliga respektive
antagna reserver, tillsammans knappt 5,5 miljoner
ton (tabell 12), samt prognostiserade och spekulativa reserver, tillsammans 10,5 miljoner ton.
Råvaran till aluminium, bauxit, finns till övervägande delar i länder som har eller har haft ett
tropiskt klimat. De största reserverna finns i Guinea (30 %), Australien (23 %), Jamaica (8 %) och
Brasilien (8 %). Reserverna är stora och beräknas
räcka i över 130 år vid nuvarande brytningstakt.
Bland energimineralen kan konstateras att
de globala kolreserverna uppskattas till knappt
850 miljarder ton oljeekvivalenter. De största reserverna finns i USA med 240 miljarder ton oljeekvivalenter, i Ryssland med 160 miljarder ton samt i
Kina med 115 miljarder ton oljeekvivalenter. Kol­
reserverna i världen beräknas räcka i över 270 år
vid nuvarande produktionstakt.
Oljereserverna i världen uppgår till 1 240 miljarder fat. De största reserverna finns i Saudi­
Zink
(miljoner ton)
Koppar
(miljoner ton)
Peru 30 (6 %)
Indonesien
35 (7 %)
EU 11 (6 %)
Ryssland
3 (2 %)
EU 28 (5 %)
Ryssland
36 (7 %)
Kina
26 (5 %)
USA
35 (7 %)
Övriga världen
175 (34 %)
Chile
150 (29 %)
Kuba
6 (9 %)
Australien
24 (36 %)
Silver
(tusen ton)
EU 750 (2 %)
Sydafrika
6 000 (13 %)
EU
68 (25 %)
Ryssland
18 (7 %)
Peru
36 (13 %)
Övriga världen
19 850 (45 %)
Övriga världen
54 (20 %)
USA
2 700 (6 %)
Kina
26 (10 %)
Bauxit
(miljoner ton)
EU 600 (2 %)
Ryssland 200 (1 %)
Kina 700 (3 %)
Guinea
7 400 (30 %)
Ukraina
30 000 (20 %)
Övriga världen
36 000 (23 %)
Mexiko
37 (14 %)
Australien
31 (11 %)
EU 1 000 (1 %)
Kina
21 000 (14 %)
Kina
1 200 (3 %)
Peru
3 500 (8 %)
Ryssland
30 000 (20 %)
Australien
16 000 (11 %)
Ryssland
5 500 (12 %)
Australien
5 000 (11 %)
Järnmalm
(miljoner ton)
Brasilien
16 000 (11 %)
Kina
11 (20 %)
Övriga världen
24 (44 %)
Övriga världen
73 (41 %)
Ryssland
7 (10 %)
Nya Kaledonien
7 (10 %)
Ryssland
7 (13 %)
Peru
18 (10 %)
Guld
(ton)
Övriga världen
12 (18 %)
EU 4 (7 %)
Kina
33 (18 %)
EU 1 (1 %)
Brasilien
5 (7 %)
Kazakstan
5 (9 %)
Peru
4 (7 %)
Australien
42 (23 %)
Nickel
(miljoner ton)
Kanada
5 (7 %)
Bly
(miljoner ton)
Övriga världen
6 400 (26 %)
Jamaica
2 000 (8 %)
Brasilien
1 900 (8 %)
Australien
5 800 (23 %)
29
Figur 22. Globala reserver av
koppar, zink, bly, nickel, guld
och silver angivna som metall­
innehåll samt järnmalm och
bauxit. Källa: RMG och USGS.
Framtida efterfrågan på mineral och metaller
efter en viss uppbyggnadsperiod vid ett visst välstånd inte längre ökar utan stagnerar eller till och
med minskar. Detta beror på att tillverkningen
av färdiga produkter minskar och i stället köps
färdiga från länder med billigare arbetskraft. För
Sydkorea är stålbehovet större än för Tyskland,
USA och Japan beroende på att landet har en stor
varvs- och verkstadsindustri. Kina och Indien är i
början av sin uppbyggnad. Om de tendenser som
visas i figur 23 kombineras med befolkningsutvecklingen, som visas i figur 24, kan det vara befogat
att anta att efterfrågan på stål i världen kommer att
fortsätta att stiga under de kommande 10–15 åren.
Figur 25 visar kopparanvändningen per capita
för några länder under perioden 1970–2005. Bakgrunden är att den genomsnittliga årliga tillväxten
under de senaste 15 åren har varit drygt två procent
i OECD-länderna och EU15. I Asien, Latinamerika och delar av Afrika har ett flertal länder under
Faktorer som påverkar användningen
av mineral och metaller
Totalt använder en genomsnittlig medborgare i
västvärlden ca 1 700 ton av mineral och metaller
under sin livstid vilket motsvarar ungefär 25 ton
per år. Det används till vägar, byggmaterial, bilar,
kylskåp, datorer, mobiltelefoner etc.
Användningen (konsumtionen) av metaller
och mineral styrs av flera faktorer, t.ex. användbarheten i olika tillämpningar och de egenskaper
som mineralet ger upphov till i den produkt det
ingår samt tillgången på den önskade råvaran och
det pris man måste betala för den. Ett högt pris
verkar bromsande på användningen, vilket kan
illustreras av förhållandena på nickelmarknaden
under senare år då priset steg mycket kraftigt
(från 14 000 USD per ton 2004–2005 till över
52 000 USD per ton i början på 2007, figur 9).
Detta fick till följd att priset på det rostfria stål
som innehåller nickel steg kraftigt, vilket ledde till
att efterfrågan minskade på denna produkt och att
det på många håll i högre grad tillverkades rostfritt stål med andra legeringsmetaller än nickel.
Priset påverkas av dollarkursen (särskilt för
sådana ämnen vars pris sätts i dollar) samt energikostnaden, marknadsbalansen och vilka alternativ
som finns att tillgå om priset skulle blir för högt.
Det har under senare år förekommit en del spekulativa inslag i de faktorer som påverkar priset på en
mineralråvara.
Utvecklingen i Kina som både producent och
konsument av mineralråvaror är viktig att ta med
i beräkningarna. I många fall har landet varit
netto­producent under en lång följd av år men efter
hand behövt allt mer för eget behov och därigenom övergått från att ha varit ett exportland till
att bli ett importerande land. Denna tendens är
viktig att ta hänsyn till i ett land som har en stor
befolkning och som har en kraftig tillväxt, som
markant ökat under särskilt de senaste tio åren.
För framtiden är det sannolikt att inte bara Kina
behöver ökande mängder mineralbaserade råvaror
utan även andra tillväxtländer som Brasilien, Ryssland och Indien, dvs. den samlade BRIC-gruppen.
I figurerna 23 och 24 visas stålanvändningen per
capita i förhållande till bruttonationalprodukten
per capita för några länder samt historisk och prognosticerad befolkningsutveckling i ett antal länder.
Av figur 23 kan utläsas att stålanvändningen per
capita i industriländerna Tyskland, Japan och USA
1 000
Sydkorea
800
Japan
600
USA
400
45 000
40 000
35 000
30 000
25 000
20 000
15 000
0
0
Kina
Indien
10 000
200
Tyskland
5 000
Stålproduktion i kilogram per capita
1 200
BNP per capita (USD)
Figur 23. Stålanvändning per capita i förhållande till
bruttonationalprodukten per capita (avser perioden
1960–2005) Källa: World Steel Association och International Monetary Fund.
1 600
Kina
1 400
Indien
1 000
800
600
EU 27
400
USA
Brasilien
200
Figur 24. Befolkningsutvecklingen i världen. Källa: US
Census Bureau.
30
2024
2018
2016
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
2020
Ryssland
0
2022
Miljoner invånare
1 200
Sverige eller som används av svensk industri utan
att det finns någon utvinning av råvaran i landet.
För de bedömningar och prognoser som görs svarar SGU. Dessa bygger på samtal med experter,
anteckningar från seminarier, litteraturstudier och
egna beräkningar.
Vid framtagandet av prognoserna för marknadsutvecklingen (september–oktober 2008) har
den globala finans­krisen pågått och fördjupats.
Efter hand som utredningsarbetet framskridit har
det framkommit starkare tecken på en allt djupare
nedgång i världskonjunkturen. Något slut på nedgången har inte noterats under utredningens gång.
I framför allt det korta perspektivet kan därför stora avvikelser uppstå mellan verkligt utfall och det
prognosticerade. Även i det medellånga perspektivet kan en svagare utveckling än förväntat uppstå.
perioden 1990–2006 haft en årlig genomsnittlig
tillväxt på drygt sex procent. Den ökande starka
efterfrågan kan antas fortsätta i takt med en ökande världs­befolkning, en utvecklad välfärd och att
allt fler länder ökar den industriella produktionen.
Av figur 25 kan också utläsas att även om användningen av koppar ökat kraftigt globalt under
senare år så är den fortfarande låg i Afrika, Indien
och Kina varför en fortsatt ökad konsumtion kan
förväntas. OECD förutspår en ökning i konsumtionen av metaller med 250 procent till år 2030
(OECD 2008). Nedgången för en rad västländer
beror på överflyttning av industriella aktiviteter
till t.ex. Kina, varifrån man sedan importerar
färdiga varor.
Den tekniska utvecklingen är också en faktor
som kan påverka användningen av råvaror. Om
en ny bättre produkt utvecklas som kan ersätta en
tidi­gare kommer efterfrågan på råvaror till den
nya produkten att stiga medan efterfrågan på råvaror till den äldre kommer att minska.
Prospekteringsinsatserna styrs i hög grad av
metallpriserna och av att nya användningsområden för metaller blir intressanta. Ett exempel är
den ökade efterfrågan på ämnen som niob och
tantal vilka används i t.ex. superlegeringar och
högkapacitetskondensatorer, som idag finns i nära
nog alla mobiltelefoner. Ett annat exempel är de
nya framstegen med högeffektiva solceller baserade på tellur, vilka kraftigt ökat efterfrågan på
denna ovanliga metall som tidigare huvudsakligen
betraktats som ”exotisk” eller ett processproblem.
Järnmalm
Sverige
För närvarande finns två järnmalmsgruvor som
båda ägs av LKAB i drift i Kiruna och i Malm­
berget. Produktionen uppgick till 24,7 miljoner
ton järnmalmsprodukter 2007 vilket många gånger om täcker det svenska behovet om ca 5 miljoner
ton per år. Resterande malm exporteras främst till
Östersjöområdet och övriga Europa.
Det framtida behovet av järnmalmsprodukter
i Sverige kan komma att öka till 6 miljoner ton
per år under de kommande tio åren om trenden
för de senaste 20 åren fortsätter. Ökad produktion
är planerad inom LKAB och en allt större andel
av produktionen kommer att förädlas till pellets
genom att ny kapacitet byggs upp. Efter hand som
brytningen går mot djupet kommer nya huvudnivåer att tas i anspråk inom några år i både Kiruna
och Malmberget. Vid båda dessa gruvor finns
problem med att hus och infrastruktur måste flyttas till följd av att gruvdriften medför sättningar i
marken i närområdet till gruvorna, något som inte
funnits med i tillräcklig omfattning i den tidigare
samhällsplaneringen.
LKAB studerar möjligheten att påbörja malmbrytning vid Gruvberget i Svappavaara och har
genomfört en provbrytning där. Dessutom planeras gruvdrift komma till stånd inom några år i
Danne­mora och Pajalafältet.
Marknadsbedömning
SGU har i det följande sammanställt marknadsbedömningar för ett antal metaller som utvinns i
14
Japan
12
kg per invånare
10
USA
8
EU 27
6
4
Kina
2
Indien
Världsmarknaden
2005
2000
1995
1990
1985
1980
1975
1970
0
Efterfrågan på järnmalm förväntas fortsätta att
öka i världen, med fortsatt störst behov i Kina.
Ökningstakten har varit över 10 procent per år
Afrika
Figur 25. Årlig per capita-konsumtion av koppar 1970–
2005 i valda regioner och länder. Källa: EuroGeoSurveys.
31
under åren 2005–2007. Under 2008 förväntas den
bli något lägre och därpå minska ytterligare något
(figur 26). Under 2007 användes 1 632 miljoner
ton järnmalmsprodukter i världen och för 2008
förväntas användningen vara 1 910 miljoner ton.
År 2015 beräknas behovet uppgå till 2 130 miljoner
ton. EUs användning av järnmalmsprodukter var
177 miljoner ton under 2007, dvs. 11 procent av
världens användning, medan järnmalmsproduktionen var 28 miljoner ton.
för stål. Ungefär hälften av all zink används för
detta ändamål. Det gör att zinkanvändningen i
stor omfattning följer samma trender som stålet.
Därut­över används omkring en tredjedel i olika
legeringar (bl.a. mässing och brons). Det kan
därför antas att zinkanvändningen kan komma
att fortsätta att öka under kommande år i samma
takt som under de senaste åren med något högre
takt under något eller några år fram till 2015 då
15,5 miljoner ton zink beräknas att användas.
Zink
Sverige
Zinkmalm utvinns i gruvorna Zinkgruvan,
Lovisa­gruvan och Garpenberg i Bergslagen samt
i Renström, Maurliden och Kristineberg i Väster­
bottens län. Zinkinnehållet i den producerade
sligen var 215 000 ton under 2007. Zinksligen
exporteras till främst Europa. Det finns inga
zinksmältverk i Sverige, men Boliden har egna
zinksmältverk i Finland (Kokkola) och Norge
(Odda) varför Sverige måste importera zink.
Boliden planerar att bygga ut sina zinkverk men
måste först försäkra sig om leveranser av mer zinkslig som råvara till verken. En viss mängd zink i
form av zinkklinker, en mellanprodukt, utvinns i
Rönnskär och utgör insats till smältverken. Zink
används i Sverige bl.a. för galvanisering av stålplåt
för att skydda den mot korrosion. Det svenska behovet är ca 50 000 ton per år.
Bly
Sverige
Gruvor där blymalm bryts är främst Zinkgruvan, Lovisagruvan och Garpenberg i Bergslagen
samt Kristineberg, Maurliden och Renström i
Västerbottens län. Blyinnehållet i de producerade
zinksligerna i Sverige var 63 000 ton 2007. Bly
framställs av Boliden i Rönnskär och den årliga
produktionen är ca 30 000 ton. I Sverige används
bly främst inom den elektriska industrin som
mantling på kablar som läggs ut i haven. Konsumtionen i Sverige uppgår till ca 10 000 ton per
år men har under senare år minskat till följd av
att ingen tillverkning av blybatterier längre sker i
landet. Sådana måste därför importeras. Däremot
sker insamling av använda batterier och återvinning av blyet äger rum vid Boliden Bergsöes anläggning i Landskrona.
Världsmarknaden
Användningen av bly är i hög grad knuten till
bilindustrin eftersom de flesta bilar fortfarande
har blybatterier och det förutom till nya bilar
finns ett behov av ersättningsbatterier i äldre
fordon. Den totala blyanvändningen var nästan
Världsmarknaden
Användningen av zink i hela världen var 11,3 miljoner ton år 2007. För 2008 förväntas den uppgå
till 11,8 miljoner ton (figur 27). Användningen sker
främst vid galvanisering som ger korrosionsskydd
16
2 500
14
Zink
12
miljoner ton
miljoner ton
2 000
1 500
Järnmalm
1 000
10
Bly
8
6
4
500
2
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
2018
2016
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
Figur 26. Järnmalmsanvändningen i världen under åren
2000–2007 och med prognos till och med 2017.
1988
0
0
Figur 27. Bly- och zinkanvändningen i världen under åren
1988–2007 och med prognos till och med 2015.
32
joner ton år 2007 och beräknas bli 1,4 miljoner
ton år 2008. För 2015 beräknas användningen av
nickel uppgå till 1,5 miljoner ton och för 2020 pekar trenden mot 1,9 miljoner ton (figur 28).
8,2 miljoner ton år 2007 och beräknas för 2008
uppgå till knappt 8,7 miljoner ton. Den beräknas
fortsätta öka i ungefär samma takt som under de
senaste åren. År 2015 förväntas användningen nå
11,3 miljoner ton. Någon gång under perioden kan
ökningen vara något högre än för närvarande.
Om det under denna period skulle komma fram
nya typer av batterier med bättre prestanda och till
överkomligt pris som inte innehåller bly kan blymarknaden påverkas högst väsentligt.
Koppar
Sverige
Kopparmalm bryts i gruvorna i Aitik och Skelleftefältet samt i någon omfattning i Garpenberg.
Dessa gruvor tillhör alla Boliden. Vid Aitikgruvan
pågår en utbyggnad av produktionskapaciteten
från 18 miljoner ton malm per år till 36 miljoner
ton per år för att tillfredsställa Rönnskärs behov
efter utbyggnaden för några år sedan. Vid utbyggnaden kommer även molybden att utvinnas
i Aitik. Kopparinnehållet i den slig som utvinns
låg nära 63 000 ton år 2007 och i Rönnskär var
produktionen 250 000 ton. Det betyder att ett
avsevärt importbehov föreligger. Även vid Lundin
Minings gruva i Zinkgruvan planeras utvinning
av koppar inom kort.
Nickel
Sverige
Det finns inga nickelgruvor i drift i Sverige för
närvarande. Ett antal företag prospekterar dock
efter nickelfyndigheter i landet, men hittills har
inga tillräckligt stora fynd rapporterats för att det
ska finnas några planer på någon nickelgruva.
Nickel används i Sverige främst vid tillverkning
av rostfritt stål och i vissa legerade stål. Detta
nickel måste importeras. Under 2007 användes
36 500 ton nickel i Sverige. Det gäller primärt
nickel och innefattar inte sådant nickel som kommer in i landet i form av legeringar. Närmaste
nickelgruvor finns i Finland.
Världsmarknaden
Chile är det dominerande landet då det gäller produktion av koppar. Landet står för mer än en tredjedel av produktionen i världen. Koppar används
inom elindustrin som elektrisk ledare och inom
byggnadssektorn för vattenledningsrör, värmeväxlare och liknande. Dessa tillämpningar står för
ungefär två tredjedelar av kopparanvändningen i
världen. Användningen var år 2007 17,7 miljoner
ton koppar och beräknas bli 18,3 miljoner ton
år 2008. Användningen förväntas öka under de
kommande åren och nå 28 miljoner ton år 2015
(figur 29).
Världsmarknaden
Användningen av nickel i världen har under en
tjugoårsperiod ökat med i genomsnitt 33 500 ton
per år. Avvikelser från trenden ägde rum under
2006 då användningen låg över trendlinjen och
under 2007 då den låg lägre. Orsaken till detta
finns i det höga nickelpriset under 2006 och 2007
som tvingade många användare att välja alternativa material eller att skjuta upp investeringar som
involverar nickel. Nickelanvändningen var 1,3 mil-
60
2000
50
1800
1600
miljoner ton
40
tusen ton
1400
1200
Nickel
1000
Aluminium
30
20
800
Koppar
600
10
400
2014
2012
2010
2008
2006
2004
2002
2000
1998
1996
1994
1992
1990
1988
2019
2017
2015
2013
2011
2009
2007
2005
2003
2001
1999
1997
1995
1993
1989
1991
1985
0
1987
200
Figur 29. Koppar- och aluminiumanvändningen i världen
under åren 1988–2007 och med prognos till och med
2015.
Figur 28. Nickelanvändningen i världen under åren
1985–2007 och med prognos till och med 2020.
33
främst med elektroniska tillämpningar. Guld används också som investeringsobjekt, särskilt i tider
med politisk oro och då konjunkturen känns svag
och valutor minskar i värde. Guld har tidigare
haft en stor monetär betydelse och centralbanker
har haft stora guldreserver. De största producenterna av guld är Kina, Sydafrika, Australien, USA,
och Ryssland.
Världsproduktionen av guld har under de senaste tio åren legat relativt konstant på ca 2 500 ton
per år (figur 30). Den har inte ökat trots att guldpriset varit relativt högt under den senare delen
av perioden(figur 10). Den ökade prospekteringen
i världen under senare år bör rimligen ge något
tillskott i produktionen under kommande år. Samtidigt är det värt att notera att av de fem största
producentländerna har en minskad produktion
kunnat noteras hos alla utom i Kina där produktionen ökat till den grad att landet sedan 2007 är den
största guldproducenten i världen. Sammantaget
pekar utvecklingen mot en fortsatt produktion på
ungefär samma nivå som under de senaste åren.
Utöver tillförseln från gruvor kommer globalt
ca 1 000 ton årligen från skrot. Det betyder att den
totala marknaden omsätter ca 3 500 ton guld per
år. Av detta går drygt två tredjedelar till smyckes­
tillverkning, ungefär 15 procent till enskilda
investerare och ungefär 15 procent till industriell
tillverkning (huvudsakligen elektronikindustrin).
Under de senaste fem åren har användningen av
guld vid tillverkning av smycken och i industrin
legat omkring 3 000 ton per år. Totalt beräknas
ca 160 000 ton guld ha brutits i världen genom
tiderna, varav 85 procent fortfarande finns kvar.
Mer än hälften finns i smycken, mindre än 20 procent i officiella lager och ca 16 procent hos enskilda
investerare. Detta guld kan således åter föras ut på
Aluminium
Sverige
Sverige har inga gruvor som utvinner råvara för
framställning av aluminium. Däremot finns
tillverkning av aluminium i Sverige vid Kubal i
Sundsvall. Råvaran för denna importeras. Produktionen i Sverige är ca 100 000 ton metall per
år. Den svenska användningen har under senare
år varit något tiotusental ton högre. Det innebär
att en viss import av aluminium förekommer. Aluminium används bl.a. vid tillverkning av profiler,
som plåt av olika tjocklek, band, stänger och rör,
samt vid tillverkning av gjutgods.
Världsmarknaden
Såväl produktion som användning av aluminium
har ökat väsentligt under de senaste åren. År 2007
tillverkades 38 miljoner ton aluminium i världen.
Den största tillverkaren är Kina som nära nog fördubblat sin produktion på tre år till 12,6 miljoner
ton år 2007. Närmast kommer Ryssland som tillverkar 4 miljoner ton aluminium. Mineralråvaran
vid aluminiumtillverkning är bauxit vars produktion i världen år 2007 uppgick till 193 miljoner
ton. Störst produktion har Australien som står för
nära en tredjedel. Användningen av aluminium är
störst i Kina. Den uppgick till 12,3 miljoner ton,
dvs. nästan lika mycket som producerats i landet.
Trenden pekar mot ökad efterfrågan på aluminium i världen, där särskilt Kina driver på ökad
användning. För år 2015 beräknas användningen
uppgå till drygt 50 miljoner ton (figur 29).
Guld
Sverige
Guld utvinns ur ett antal gruvor i Sverige, både
som primär värdemetall och som biprodukt. De
gruvor som enbart ger guld är Svartlidengruvan
och Björkdalsgruvan, båda i Västerbottens län.
Guld som biprodukt erhålls främst vid Skelleftefältets gruvor och i Aitikgruvan. Guldinnehållet
i den framställda sligen från svenska gruvor var
5,2 ton år 2007 och 6,6 ton år 2006. Rent guld i
form av tackor framställs vid Rönnskär. Råvaran
är förutom det material som kommer från gruvorna även guld från skrot, särskilt elektronikskrot.
Vid Rönnskär var guldproduktionen 12,1 ton år
2007 och 15,7 ton år 2006.
3 000
2 500
Guld
ton
2 000
1 500
1 000
Figur 30. Produktion av guld från gruvor i världen.
34
2013
2010
2007
2004
2001
1998
1995
1992
1989
1986
Guld används till största delen för smyckestillverkning, därtill kommer industriell användning
1983
0
Världsmarknaden
1980
500
mängd som uppskattas motsvara världsproduktionen under 2,5 år.
Silver används främst inom elektronisk industri och för smyckestillverkning. Tidigare användes mycket silver inom fotografin, men denna
tillämpning har minskat avsevärt sedan digitala
kameror blivit allt mer använda. Silver används
också i glasindustrin vid spegeltillverkning. Det är
sannolikt att användningen av silver kommer att
fortsätta att öka inom elektronik och i smyckestillverkning.
marknaden då priset är gynnsamt. Det gäller särskilt som investerare tenderar att köpa guld då dollarn blir svagare och sälja guld då dollarn stärks. I
Europa är Finland, Sverige och Spanien de största
producenterna av guld från gruvor. Efterfrågan på
guld varierar över tiden och mycket av metallen
finns i lager form av guldtackor och smycken. Vid
högre prisnivåer kompletteras gruvproduktionen
med guld som säljs av centralbanker, juvelerare
och investerare.
Silver
Sverige
Silver produceras i Sverige vid Bolidens smältverk
i Rönnskär. Råvaran kommer från gruvorna och
är en biprodukt i främst blyslig och i vissa kopparsliger. Vid Rönnskär producerades 347 ton år
2007. Produktionen har varit högre under de närmast föregående åren. Silverinnehållet i den slig
som producerats vid svenska gruvor var 323 ton år
2007. Silver används främst inom elektroniken för
de goda ledaregenskaperna och inom smyckesindustrin. Användningen av silver i Sverige har under de senaste tio åren legat omkring 200–250 ton
per år, beräknat utifrån SCBs produktions- och
handelsstatistik.
Industriella mineral och bergarter
Sverige
Av de cirka 9,3 miljoner ton kalksten som utvanns år 2007 i Sverige utgörs 8,8 miljoner ton av
kalcium­karbonat, resten är dolomitsten. Nära hälften förbrukas inom cementindustrin. Den totala
produktionen i Sverige utanför cementindustrin
2007 var 4,3 miljoner ton varav 2,1 miljoner ton exporterades. Figur 32 redovisar användningen av de
resterande 2,2 miljoner ton som används i Sverige.
Diabas används för framställning av mineralull för isoleringsändamål (Rockwool). I Sverige
används ca 160 000–180 000 ton diabas årligen
bl.a. för detta ändamål. Kvartsit utvinns i Sverige,
bl.a. i Dalsland. Den används inom metallurgin
för framställning av kisellegeringar m.m., vid
framställning av eldfasta tegel och som vägbeläggning på grund av dess vithet. Kvartssand används
främst vid framställning av glas och vissa isolermaterial. Den årliga produktionen i Sverige av
kvartsit är ca 100 000–200 000 ton och av kvartssand mellan 600 000 och 750 000 ton. Därutöver
produceras ca 25 000–40 000 ton fältspat årligen
Världsmarknaden
Produktionen av silver i världen var ca 18 800 ton
per år under åren 2000–2003, men hade år 2006
ökat till nästan 21 000 ton (figur 31). De största
producentländerna är Peru, Mexiko, Kina och
Australien. Eftersom silver är en biprodukt från
huvudsakligen bly- och kopparmalmer är det
utvecklingen för dessa metaller som styr silverproduktionen. Det är värt att notera att Polen beräknas ha de största silverreserverna i världen med en
25
Bygg
Rökgasrening
Väg
Vattenrening
20
tusen ton
Silver
Sjökalkning
Kemi
15
Jordbruk
Papper och
massa
10
Fodermedel
Skog och trädgård
Järn och
stål
5
Totalt 2 151 000 ton
2013
2010
2007
2004
2001
1998
1995
1992
1989
1986
1983
1980
0
Övrigt
Figur 32. Användningen av kalk- och dolomitprodukter
2007 i Sverige. Källa: Svenska Kalkföreningen.
Figur 31. Produktion av silver från gruvor i världen.
35
av all cement i världen. Ökningstakten i Kina var
66 procent under fyraårsperioden 2002–2006. EU
står för 10 procent av världens cementtillverkning
(260 miljoner ton). Störst produktion inom EU
har Spanien med 54 miljoner ton och Italien med
48 miljoner ton. Den framtida efterfrågan hör
samman med utvecklingen i länderna vad gäller
byggande av hus, industrier, broar, vägar etc. Det
finns skäl att tro att cementbehovet i världen fortsätter att öka, särskilt mot bakgrund av den förbättring av levnadsvillkoren som förutses i de s.k.
BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och
Kina). Världsmarknaden för andra industrimineral är relativt stor och kommer sannolikt att öka av
samma skäl som angetts ovan för kalksten.
i Sverige. Den används bl.a. vid porslins- och
keramikframställning. Den framtida efterfrågan
hänger samman med byggande och infrastrukturutveckling.
Det finns också i landet ett behov av industri­
mineral som vi inte själva kan producera utan
måste importera. Exempel på sådana är olivin och
bentonit, som båda används vid framställning av
järnmalmspellets. LKAB importerar olivin från en
egen gruva på Grönland och bentonit från Grekland (figur 33).
Världsmarknaden
Världsmarknaden för kalksten är enormt stor
eftersom den används som ballast i många av de
länder där berggrunden huvudsakligen består av
kalksten. Det uppskattas att över 5 miljarder ton
kalksten bryts årligen i världen. Den mesta kalkstenen har dock en relativt begränsad marknad,
beroende på transportkostnader och att den är
relativt billig.
En användning av kalksten och dolomitsten är
till kalk (kallas bränd kalk) som tillverkas genom
att kalksten upphettas så att koldioxid frigörs
och en oxid bildas. Denna kan användas direkt
eller ”släckas”, dvs. behandlas med vatten så att
­hydroxid bildas (kallas släckt kalk eller hydrat).
Världens förbrukning av kalk beräknades uppgå
till 283 miljoner ton år 2007, varav Kina stod för
60 procent (170 miljoner ton). Ökningen i Kina
var 31 procent mellan 2003 och 2007. Även om ökningstakten kommer att avta i Kina finns det skäl
att tro att det under de närmaste 7–8 åren sker en
fortsatt ökad efterfrågan i världen.
Produktionen och användningen av cement i
världen beräknas ha varit 2 560 miljoner ton under
2006. Störst är Kina som använder nära hälften
Natursten
Sverige
I den svenska stenindustrin finns en lång tradition
och en hög teknisk nivå. Den ökande konkurrensen från lågprisländer har påverkat de svenska producenterna avseende ökade kvalitetskrav, krav på
större blockstorlek samt pressade priser på vanliga
färger och mönster. De svenska företagens möjligheter att hävda sig i en konkurrensutsatt marknad
rör fortsatt efterfrågad produktion av stenkvaliteter
med stark färg och tilltalande textur vilka betingar
ett högt pris. Leveranssäkerhet och pålitlighet är
också viktiga för fortsatt förtroende. Det geografiska läget är i de flesta fall positivt för stenindustrin
med inriktning på en europeisk marknad.
På den svenska bygg- och anläggningsmarknaden har den använda mängden sten av hög kvalitet
varit konstant. En ökning av importerad sten har
skett, ibland med lägre kvalitet och med mera sten
i grå färgskalor. Den totala stenanvändningen har
ökat och nådde 161 000 ton år 2007, men har trots
det en förhållandevis liten marknadsandel i svensk
bygg- och anläggningsmarknad. Den privata
konsumtionen av byggnadssten har ökat under
senare år. Eftersom natursten har ett miljö­mässigt
mervärde såsom lång livslängd och låg energiförbrukning samt låga tillsatser av kemiska medel vid
tillverkning, förväntas användningen av natursten
öka i en allt mera miljömedveten värld.
600
500
tusen ton
Bentonit
400
Olivin
300
200
Världsmarknaden
100
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
0
Figur 33. Import av bentonit och olivin till LKAB i Sverige.
36
Italien och de europeiska producenternas dominans på världsmarknaden har minskat vad beträffar natursten. Utvecklingsländer som Indien, Kina
och Brasilien har genom långsiktiga utvecklingsprogram byggt upp sin inhemska stenindustri
som nu framgångsrikt konkurrerar världen över.
I ­Europa har Spanien, Portugal och Grekland haft
en kraftig tillväxt. Priserna pressas av överproduktion i vissa utvecklingsländer.
ingående kostnadsandelar för energi, arbetskraft,
maskiner, slitstål och andra förbrukningsvaror.
Vissa av dessa kostnadsposter har de senaste åren
stigit betydligt mer än medelindex.
Bergmaterial
Sverige
Produktion av bergmaterial pågår över hela landet.
Den svenska produktionen av bergmaterial har de
senaste åren ökat med 5–6 procent per år (figur 12).
Av produktionen går 55 procent till vägbyggnadsändamål, 13 procent till betongproduktion för
hus- och anläggningsbyggande och resterande
går till fyllnadsmaterial, järnvägsbankar m.m.
De planerade omfattande infrastrukturinvesteringarna i landet på väg- och järnvägssidan under
kommande 10-årsperiod medför en förväntad stor
efterfrågan. På fastighetssidan ser efterfrågan ut
att plana ut de närmaste åren. De stora volymerna
för vägbyggande, fyllningar etc. kommer alltid att
vara konkurrensutsatta. Prisnivån styrs också av
Världsmarknaden
Bergmaterial har vanligen en lokal eller regional
marknad. Vissa länder har dock en sådan geologi
att det inte i någon eller endast begränsad omfattning finns material som är lämpligt som kvalificerad ballast. I sådana fall förekommer import.
S:t Petersburgsområdet uppges årligen konsumera
12–15 miljoner ton bergmaterial, huvudsakligen
från Karelen. Import av bergmaterial till Ryssland
sker även sjövägen via Kaliningrad, men det finns
inga säkra uppgifter om hur stora volymer som går
denna väg. I Europa exporterar exempelvis Norge
krossad sten från kustnära brott till EU, särskilt
Tyskland, Danmark, Storbritannien, Nederländerna och Polen. Mängden exporterat krossberg
från Norge uppgick år 2007 till 13,4 miljoner ton.
Åtgärder för ökad prospektering och hållbar utvinning
är mineral som kan utvinnas legalt, tekniskt,
ekonomiskt, säkert (för personal och omgivning)
och med beaktande av miljöhänsyn. Förekomsten
av de olika mineralen bestäms av geologin och
kunskapen om mineralens förekomst är beroende
av satsningar på geologiska undersökningar och
prospektering.
Mineralförekomsterna är geografiskt ojämnt
fördelade. Vissa regioner är rikare på vissa mineral
än andra regioner, som dock kan vara rikare på
andra mineraltyper. De mineral som förekommer
i malmkroppar kan ha varierande egenskaper som
påverkar brytning och ekonomi. Även egenskaper
hos omgivande berg påverkar möjligheten och
kostnaden för att bryta malmen. Eftersom våra
mineralfyndigheter ur människans perspektiv är
ändliga måste industrin finna nya fyndigheter som
ersättning för uttömda fyndigheter, och eftersom
de flesta mineraltyperna förekommer sparsamt
och glest är det inte ovanligt att konflikter om
markanvändningen uppstår.
Mineralindustrin påverkar miljön även om
mycket kan göras för att minska miljöeffekterna.
Det blir spår i naturen efter gruvor och täkter och
i många fall måste ofyndigt berg deponeras som
Hållbar utvinning
Bruntlandkommissionen lanserade begreppet
hållbar utveckling och ger den mest använda
beskrivningen av densamma: ”utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande
generationers möjlighet att tillgodose sina behov”.
Hållbarhetsbegreppet har tre olika delar: miljö­
mässig, ekonomisk och social hållbarhet. Den
miljömässiga hållbarheten handlar om att skydda
miljön och finna effektiva sätt att använda jordens
tillgångar. Den miljömässiga hållbarheten är den
viktigaste för vår överlevnad. Den ekonomiska
hållbarheten innebär att människorna inte ska
leva över sina tillgångar. Det betyder att vi måste
ha god ekonomi inte bara idag utan på lång sikt.
Den sociala hållbarheten handlar om att ha ett
starkt och väl fungerande samhälle. Viktiga delar
är samhällets grundpelare såsom lagar och regler,
kultur, sammanhållning och möjligheter till personlig utbildning och utveckling.
Alla aspekter om hållbarhet för mineral­
industrin måste ses mot bakgrund av att denna
industrigren skiljer sig från annan industri genom
att den endast kan verka på sådana ställen där
lämpliga mineralfyndigheter påträffas. Lämpliga
37
dock viktigt att minnas att de totala insatserna då
endast var hälften så stora som under 2007. En
stor ökning har skett på prospektering efter basmetaller, som 2005 stod för 30 procent och 2007
för 38 procent. Bland basmetallerna är intresset
inriktat till över hälften på koppar.
De länder som har störst prospekteringsinsatser
är i tur och ordning Canada, Australien, USA,
Ryssland, Mexico, Peru, Chile, Sydafrika, Kina
och Brasilien.
restprodukter. Miljöarbetet har successivt förbättrats på senare år, bl.a. när det gäller att behandla
gruv- och täktområden på sådant sätt att de kan
komma till ny användning. Processerna inom
mineralindustrin bidrar också till utsläpp av koldioxid. Särskilt i den kalkstensbaserade industrin,
dvs. vid bränning av kalk och vid cementframställning frigörs koldioxid. Denna ingår i och för sig i
ett kretslopp som gör att koldioxid åter tas upp då
bränd kalk hydratiseras och sedan övergår i fast
form som karbonat och likaledes då cement används i betong. Den senare processen borde undersökas närmare och ingå i en forskningssatsning.
Från ett hållbarhetsperspektiv är det viktigt att
nya mineralfyndigheter söks och påträffas för att
ersätta sådant som bryts. Det är därför väsentligt
att prospektering sker. Det är också viktigt att i
användarledet begränsa användningen av produkter av nytillkommen råvara. Detta kan åstadkommas genom att inte i onödan skrota sådana produkter som går att använda. Och när en produkt
skrotas se till att det sker på ett sådant sätt att det
går att återvinna materialet i produkten.
Europa
De totala prospekteringsinsatserna i Europa beräknas ha uppgått till ca 340 miljoner USD under
2007. Prospekteringen i Europa visar en mycket
skev situation då det gäller var investeringarna
sker. Av figur 35 framgår att den största aktiviteten
finns i Sverige och Finland. Det beror till stor del
på att dessa länder har en gynnsam berggrund för
att finna malm. Det beror sannolikt också på att
det finns en etablerad gruvindustri i länderna och
att det finns en lång tradition av gruvdrift. Sverige
och Finland har också satsat på att förse prospekterande företag med information som är relevant
för deras verksamhet.
Det är en uppseendeväckande låg prospekteringsaktivitet i exempelvis Polen. I många fall
hänger låg prospekteringsaktivitet samman med
att något eller några av kriterierna för prospektörer
vid val av land inte är uppfyllda. Det kan t.ex.
röra sig om krånglig lagstiftning, svårigheter att få
tillgång till den mark som behövs för göra undersökningar eller tillgång till geologisk information.
Sverige och Finland är båda relativt glest befolka-
Prospektering – nuläget
Globalt
Den ökade efterfrågan på metaller och mineral
har bidragit till en stark ökning av prospekteringen runt om i världen. År 2007 uppgick de
samlade kostnaderna för prospektering i världen
till 10,5 miljarder USD. Det är en kraftig ökning
från 7,5 miljarder USD år 2006 och utgör en fördubbling från 2005 (figur 34).
Verksamheten var 2006 till 42 procent inriktad på guldprospektering, vilket är en minskning
från 2005, då 50 procent satsades på guld. Det är
100
90
12
80
70
10
Index
60
8
miljarder USD
Land inom EU
Land utanför EU
50
40
6
30
20
4
0
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
1999
1998
1997
1996
0
Figur 34. Prospekteringskostnader globalt (löpande priser). Källa: Metals Economics Group.
Sverige
Finland
Grönland
Spanien
Serbien
Rumänien
Bulgarien
Irland
Slovakien
Portugal
Norge
Storbritannien
Cypern
Grekland
Italien
Tyskland
Albanien
Ungern
Makedonien
Tjeckien
Polen
10
2
Figur 35. Relativa prospekteringsinsatser i Europa år
2007. (Index: Sverige = 100.) Källa: Boliden.
38
de och har därför mindre konfliktrisk mot annan
markanvändning än vad som är fallet i södra och
centrala Europa.
Sverige
Prospekteringen efter malmer och mineral har
under en följd av år ökat även i Sverige. Under
2007 investerades 625 miljoner kronor i prospektering i landet att jämföra med 365 miljoner året
innan (figur 36).
I Sverige ligger prospekteringens tyngdpunkt i
Norrbottens malmfält, i Skelleftefältet med guldlinjen och i Bergslagslänen (bilaga 2). Antalet ansökningar om nya undersökningstillstånd under
2007 var 406 och antalet beviljade 356.
I drygt 40 procent av undersökningstillstånden
letade man i första hand efter koppar. Därnäst
kom guld och järn samt uran, nickel, molybden,
vanadin, bly, silver, wolfram och torium. Av de
icke-metalliska koncessionsmineralen har nya
under­sökningar inriktats på i första hand diamant, alunskiffer, grafit, wollastonit och olja.
Antalet gällande undersökningstillstånd i
landet var 1 235 vid utgången av år 2007. Av dessa
är det 1 201 som ger innehavarna en ensamrätt att
söka de 60-tal metaller och mineral som finns
i minerallagen. Tillstånden omfattar en yta på
17 177 kvadratkilometer, vilket är 3,8 procent av
landets yta.
Nästan 100 prospekteringsföretag är aktiva i
Sverige. De flesta är mindre prospekteringsföretag,
men den största andelen av insatserna kommer från
de etablerade gruvföretagen. En fortsatt hög prospekteringsnivå är att vänta särskilt på bas­metaller
men intresse finns även för mera specifika sällsynta
metaller samt energimineral. Exempel på aktuella
gruv- och prospekterings­projekt visas i bilaga 3.
700
miljoner kronor
600
500
400
300
200
Statligt stöd
2007
2005
2003
2001
1999
1997
1995
1993
1991
1989
1987
NSG
1983
0
Övriga
1985
100
Figur 36. Prospekteringsinsatser i Sverige under åren
1982–2007.
39
Prospekteringen i framtiden
Prospekteringen i världen beräknas fortsätta att
öka under 2008 i förhållande till 2007 och förväntas bli ca 13 miljarder USD. Hur prospekteringen
utvecklar sig därefter beror i hög grad på hur
metallpriserna och tillgången på riskvilligt kapital
utvecklas. Metallprisutvecklingen är avgörande
för gruvföretagens ekonomiska utfall. Vid låga priser och dålig lönsamhet tenderar gruvföretagen att
göra besparingar på kostnadssidan. Detta brukar
drabba prospekteringen som i de flesta fall involverar en stor andel entreprenörer. De företag som
huvudsakligen sysslar med prospektering får sina
medel från investerare som har riskvilligt kapital.
Den pågående turbulensen inom världsekonomin
kommer sannolikt att påverka möjligheterna och
viljan att satsa på prospekteringsprojekt den närmaste tiden. Hur stor effekten blir beror på hur
djup och långvarig den ekonomiska krisen blir.
Satsningen på prospektering i världen som framgår av figur 34 visar en cyklisk utveckling med ett
maximum 1997 och ett minimum 2002 varpå satsningarna har ökat. Denna utveckling följer i stora
drag prisutvecklingen för koppar och zink, vilka
speglar gruvföretagens förmåga att erhålla goda
ekonomiska resultat. Mot bakgrund av nu rådande
förhållanden med fallande zinkpris och stagnerande
kopparpris finns skäl att anta att prospekterings­
insatserna under 2008 kommer att vara ett maximum och att de kommer att falla något under de
närmast följande åren. Till bilden hör att i världen
är över hälften av de prospekterande företagen små
företag som huvudsakligen sysslar med prospektering. De stora gruvföretagen står endast för ca
30 procent av prospekteringen i världen. Mellanstora företag står för resterande ca 20 procent.
De ekonomiska villkoren för prospektering
i världen gäller självfallet även i Europa. Det
är emellertid möjligt att initiativen inom EUkommissionen kan komma att underlätta prospekteringen i unionen. Med tanke på de fynd
som gjorts på senare år i Finland, särskilt vad
avser nickel- och guldfyndigheter och att flera av
dem snart börjar brytas, finns det skäl att anta att
Finland tillsammans med Sverige även fortsättningsvis kommer att vara de länder där de största
prospekteringsinsatserna görs.
I Sveriges kommer en större andel av prospekteringsinsatserna från gruvföretag än i resten av
världen. Det betyder att prospekteringen i Sverige
är i högre grad känslig för metallprisutvecklingen
än prospekteringen i världen som helhet. Under
hållbar utvinning. Detta kan ske på flera sätt men
grundläggande är att tillhandahålla geologisk
basinformation. Denna kan ses som en del av den
nödvändiga nationella infrastrukturen, information som den enskilda aktören inte har resurser att
producera men som används och genererar tillväxt
genom att användas av många olika aktörer, ofta
över en lång tid.
SGU är regeringens expertmyndighet för frågor om landets geologi och mineralhantering. Det
innebär bl.a. att SGU tillhandahåller geologisk
infor­mation för samhällets behov och bidrar till
att skapa goda förutsättningar för ett hållbart
nyttjande av landets mineraltillgångar. I det senare ingår att följa utvecklingen inom mineralsektorn och att marknadsföra Sverige som prospekteringsland samt att i övrigt förenkla för företagen
att bedriva prospektering i Sverige genom att ge
vägledning till och tillgodose företagens behov av
prospekteringsinformation.
Nedan redogörs för SGUs produktion av geologisk information och hantering av mineralinformationsfrågor för mineralsektorns behov. Viktigt
att beakta i sammanhanget är att även företagen är
betydande producenter av geologisk information
genom de mätningar, provtagningar och analyser
som görs inom prospekteringen, såväl översiktligt
som mycket detaljerat för enskilda objekt eller
uppslag. I de detaljerade undersökningarna ingår även den gruvnära prospekteringen, som är
särskilt viktig för att beräkna malmreserver och
effektivt styra fortsatt brytning. Som nämns i tidigare avsnitt prospekterade företagen för mer än
600 miljoner kronor i Sverige under 2007.
senare delen av 2008 har tecken på en avmattning
i den svenska prospekteringen kunnat skönjas.
Kärnborrningen har minskat och många borr­
maskiner står nu utan uppdrag. Personal har
varslats om uppsägning etc. SGU bedömer därför
att prospekteringen under 2008 knappast kommer att nå upp till samma nivå som under 2007
(625 miljoner kronor).
För de kommande åren är utvecklingen, som
nämnts ovan, beroende av metallpriserna. International Lead & Zinc Study Group (ILZSG) har
i sin preliminära prognos för 2009 redovisat ett
överskott av zink med 329 000 ton, vilket borde
tala för ett fortsatt lågt zinkpris. Å andra sidan
medför det rådande låga zinkpriset att många
zinkgruvor i världen går med förlust. Några torde
därför tvingas slå igen och därmed bidra till lägre
zinkproduktion så att marknaden kommer i balans och zinkpriserna på sikt blir bättre.
SGU bedömer att sannolikheten är stor för att
prospekteringen i Sverige kommer att minska ytterligare under 2009 och därefter, beroende på den
inledda lågkonjunkturens varaktighet, åter öka.
Geologisk information
Det finns en mängd faktorer som prospekteringsföretag beaktar när de väljer var i världen de
ska prospektera. Utöver att det finns geologisk
potential för mineralförekomster av den typ som
söks är tillgången till geologisk information och
moderna databaser av mycket stor betydelse.
Geologisk information är en förutsättning för
prospektering och hållbar utvinning av malmer,
industrimineral och energimineral samt natursten
och bergmaterial till bygg- och anläggningsverksamheter. Informationsbehovet handlar om berggrundens olika fysikaliska och kemiska egenskaper och tillgodoses genom kartläggning, provtagning och analys, på ytan och på djupet, eller med
olika geofysiska metoder. Geologisk information,
översiktlig och detaljerad, används även som ett
viktigt underlag i tillståndsprövningen för gruvverksamhet, t.ex. avseende miljökonsekvenser,
efterbehandling och miljökontroll.
Prospektering som metod är en geologisk undersökning med syftet att lokalisera och värdera
potentiella malmtillgångar. Det är företagens
uppgift att prospektera. Prospektering i statlig
regi upphörde i och med den nya minerallagen
som infördes 1992. Statens uppgift är att skapa
goda förutsättningar för en effektiv prospektering
och att främja prospektering som leder till en
Geologisk undersökning
SGU arbetar sedan år 2000 utifrån verksamhetsmål
som regeringen ställt upp för den geologiska undersökningsverksamheten till 2008. Av dessa framgår
att det 2008 ska finnas databaser med översiktlig
geologisk information på regional nivå för hela landet (skala 1:250 000) och på den lokala nivån (skala
1:50 000) mer detaljerad information för befolkningstäta och malmpotentiella områden. I regleringsbreven för 2005 och 2006 fick SGU i uppdrag
att, med utgångspunkt i en analys av omvärldens
behov av geologisk information, redovisa förslag
till inriktning och nya mål för verksam­heten efter
2008. Uppdraget genomfördes i en öppen process
där SGUs olika råd, inom mineralsektorn främst
Mineralresursrådet och Prospekterings­rådet, aktivt
bidrog med förslag och synpunkter.
40
strukturgeologiska och metallo­genetiska bedömningar och korrelationer görs ofta i inledningsskedena av prospekteringskampanjer. De regionala
översiktskartor och synteser som SGU tagit fram
över Bergslagen, Skellefte­fältet och norra Norrbotten har därför varit särskilt uppskattade av användarna. Karteringen i malmpotentiella områden
mot av regeringen uppställda mål till 2008 har
bedrivits enligt den s.k. baskarteringsmodellen,
vilken togs fram under början av 1980-talet efter
önskemål från prospekteringsindustrin och i syfte
att snabba på karteringen.
I arbetet med att ta fram nya mål efter 2008
har ytterligare mer än 30 000 kvadratkilometer
identifierats inom vilka modern lokal berggrundsinformation saknas och ett dokumenterat stort
prospekteringsintresse finns. Det gäller främst
delar av mellersta Norrbotten och Jämtland, vissa
områden inom fjällkedjan i Jämtland och Norrbotten samt vissa mindre områden i Uppland,
Värmland och Dalsland. Vid bedömningen av
prospekteringsintressanta områden lades särskild
vikt vid gällande undersökningstillstånd och koncessioner samt de områden som prospekteringsföretagen visar störst intresse för. Som underlag
användes bl.a. information från Bergsstaten och
SGUs mineralinformationskontor i Malå.
De nya mål som regeringen satt upp för
verksamheten innebär att SGU till 2014, enligt
lokal modell, ska samla in berggrundsgeologisk
information till databas för de mest prioriterade
prospekteringsintressanta områdena i Norrbottens, Västra Götalands och Södermanlands län,
dvs. en delmängd av identifierade prospekteringsintressanta områden. När SGU uppnår målet till
2014 återstår fortfarande flera års ytterligare undersökningar för att täcka prioriterade behov med
nuvarande modell och karteringstakt. Av figur 37
framgår nuvarande täckningsgrad och planerad
kartering. I syfte att täcka behovet från andra sektorer utförs berggrundskartläggning enligt lokal
model i befolkningstäta områden i främst sydoch mellansverige.
I anslutning till berggrundskartläggningen
i befolkningstäta områden samlar SGU in,
doku­menterar och analyserar bergmaterial avseende de tekniska egenskaper som kravsätts för
väg- och järnvägsmakadam samt betongballast.
Kvalitetsklassificering av bergmaterial restberg,
gråberg och skrotsten, utveckling av bergklassi­
ficeringsmetoder samt innehåll av lakbara substanser efterfrågas av branschorganisationerna.
Uppdraget slutredovisades till regeringen i
februari 2007. Den inriktning för SGU som rege­
ringen sedan beslutade om genom nya mål i regleringsbrevet för 2008 innebär en mer behovsstyrd
insamling av grundläggande geologisk information, en mer aktiv förvaltning och utveckling av
denna samt ett mer kundanpassat tillhandahållande där geologisk information i ökad omfattning
görs enkelt tillgänglig för användarna för en ökad
samhällsnytta.
För den geologiska informationsförsörjningen
har SGU fått nya produktionsmål för karteringsverksamheten inom såväl befolkningstäta som
prospekteringsintressanta områden. Jämfört med
SGUs kartering enligt uppställda mål till 2008
har en större relativ andel av insatserna än tidigare
riktats mot mineralsektorns behov av prospekteringsunderlag.
Kartering används i det följande som ett samlingsbegrepp för verksamheter som innebär en
yttäckande insamling av geologisk information
till databaser (och arkiv). SGU bidrar till att tillgodose mineralsektorns behov av grundläggande
geologisk information med en kartering anpassad
för presentation i skalområdet 1:50 000. Begreppet
dokumentering används för annan insamling av
geologisk information, genom egen undersökning
eller från andra källor.
Utgångspunkten för SGUs förvaltning av insamlade data är att dessa ska vara enkelt tillgängliga för användarna och kunna kombineras med
annan information från andra dataproducenter.
En viktig förutsättning för detta är ett väl funge­
rande grunddatasystem, baserat på enhetlighet
och standarder för effektiv lagring och utbyte av
geologisk och annan geografisk information. Viktiga uppgifter är bl.a. utvecklingen av metadata,
effektiva söksystem och tillämpningen av gemensamma standarder för geografisk information samt
anpassningar av data för en effektivare hantering
i geografiska informationssystem. Internet avses
i en högre grad användas för sökning och nedladdning av geologisk information samt för olika
elektroniska tjänster.
Berggrundsgeologisk kartering
SGU bedriver till 2008 berggrundsgeologisk kartering inriktad på att ta fram en översiktlig bild av
hela Sveriges berggrund på regional nivå samt mer
detaljerad, lokal information om de berggrundsgeologiska förhållandena i utvalda malmpotentiella och befolkningstäta områden. Stratigrafiska,
41
rådena. Dessutom finns stora kvalitetsskillnader
mellan de tidigaste magnetfältsmätningarna och
senare mätningar där teknikutvecklingen bidragit
till en betydligt bättre såväl upplösning som läges­
bestämning av informationen.
De nya mål som ställts upp för den flyggeo­
fysiska verksamheten innebär att SGU till 2012
ska ha samlat in magnetometrisk, radiometrisk
och elektromagnetisk information till databas
över hälften av de prioriterade områden där information idag saknas eller behöver uppdateras.
Av figur 38 framgår nuvarande täckningsgrad och
planerad kartering.
När SGU uppnår målet för den flyggeofysiska
karteringen till 2012 återstår ytterligare åtminstone fem års mätningar i nuvarande takt för att
Flyggeofysisk kartering
Den flygburna geofysiska verksamheten vid
SGU startade i början av 1960-talet med magnetfältsmätningar för järnmalmsprospekteringen.
Under 1960- och 1970-talen mättes stora delar av
de malmpotentiella områdena i Norrbotten och
Västerbotten samt Bergslagen. Efter hand tillkom
elektromagnetiska mätningar (VLF-EM) och
strålningsmätningar (radiometri). Hela landet,
med undantag för vissa fjällområden och fjällnära områden i Jämtlands och Västerbottens län,
täcks idag av flyggeofysisk information. SGUs
flyggeofysiska data håller internationellt sett en
hög kvalitet och är mycket efterfrågade av prospekteringsföretagen. Dock saknas VLF-data och
radiometriska data för de tidigast undersökta om-
Planerad kartering till 2014
Områden med planerad
kartering till 2012
Pågående kartering
Återstående prioriterade
områden
Befintlig information
Befintlig information
250 km
250 km
Figur 37. Täckningsgrad och planerad berggrunds­
kartläggning i skala 1:50 000 (lokal nivå).
Figur 38. Flyggeofysik. Täckningsgrad och planerad
­kartläggning.
42
spridning och bakgrundsvärden av metaller och
andra element. Verksamheten har bedrivits i syfte
att tillgodose såväl prospekteringsindustrins behov
som andra behov, t.ex. inom miljöarbetet.
Markgeokemisk (morän) information används
i första hand för att söka efter bas- och ädelmetaller men kan även användas för att prospektera efter t.ex. legeringsmetaller, sällsynta jordartsmetaller, vissa industrimineral och diamanter. I dagsläget har ca 30 000 prov samlats in. Därtill kommer
ca 10 000 prov insamlade genom Nämnden för
Statens Gruvegendom (NSG) och Sveriges Geologiska AB (SGAB). Vid utgången av 2008 finns
markgeokemisk information över större delen av
Götaland, stora delar av Svealand samt större delen av Norrland utanför fjällkedjan. Biogeokemisk
information kommer att finnas för hela landet vid
utgången av 2008, med undantag för stora delar av
Norrbottens, delar av Västerbottens och Jämtlands
län samt fjällkedjan.
Efter avstämning med branschen beslutades
att i de kommande planerna prioritera en fortsatt
markgeokemisk kartläggning. De prospekteringsintressanta områden som saknar ett yttäckande
markgeokemiskt underlag omfattar områden
inom Bergslagen, Västernorrlands län, fyra delområden i Jämtlands län samt tre delområden i
Norrbottens län. De nya mål som ställts upp för
verksamheten innebär att SGU till 2015 ska kartlägga berörda områden i Bergslagen och Norrbotten (figur 39), dvs. en delmängd av identifierade
prospekteringsintressanta områden. När SGU
uppnår målet till 2015 återstår flera års ytterligare
undersökningar med nuvarande karteringstakt för
att täcka prioriterade behov.
Det stora inslaget av data från andra källor, främst Nämnden för Statens Gruvegendom
(NSG), innebär att kvalitetsskillnader finns såväl
inom dessa data som jämfört med SGUs data.
Analysmetodiken har också utvecklats sedan
SGUs geokemiska kartering påbörjades och för
det äldre materialet (1983–1994) saknas analyser
av ett antal efterfrågade ämnen. I planerna för
kommande år ingår att, i mån av ekonomiskt utrymme, arbeta med kvalitetsutjämning av de olika
markgeokemiska dataseten. Behov finns också av
att komplettera med viktiga ämnen som guld, platina och spårelement inom utvalda områden. Även
biogeokemisk provtagning kan övervägas i sådana
områden som en kompletterande metod att tillföra
prospekteringsintressant information.
täcka de identifierade behoven. I SGUs förslag till
nya mål för verksamheten ingick ett förslag till en
ökad takt i flygmätningen som innebar att samtliga prioriterade områden mäts inom en femårsperiod. Tillkommande medelsbehov för en sådan
flygmätningskampanj beräknades till omkring
fem miljoner kronor per år och bedömdes leda till
effektivare prospekteringsinsatser genom att efterfrågad information tidigare görs tillgänglig.
Systematisk geologisk och geofysisk kartläggning över malmförande områden ger nödvändig
information för att modellera och klargöra olika
bergarters utbredning och djupgående. Utöver en
fortsatt flygmätning för att täcka återstående prioriterade prospekteringsintressanta områden med
efterfrågad geofysisk information har behov framförts av att även inrikta flygmätningarna på förtätningar inom områden som är betydelsefulla för
förståelsen av de regionala dragen i berggrunden,
t.ex. inom Bottenviken och Bottenhavet, och av
hur malmprovinser i Finland anknyter till Sverige.
Sådana mätningar, samt mätningar som t.ex. rör
transient EM (TEM) för detaljerad lokalisering av
djupt liggande fyndigheter, ryms idag inte inom
ramen för den fortsatta flygmätningen enligt de
mål som regeringen satt upp för SGU.
Markgeofysisk kartering
Markgeofysiska gravimetriska data hör till prospekteringsföretagens mest efterfrågade information. I SGUs fortsatta verksamhet mot nya mål
ingår sådana mätningar som ett delmoment i den
bergrundsgeologiska karteringen samt, i mån av
utrymme, även i andra områden inom ramen för
den geologiska dokumenteringen.
Bergarternas petrofysiska egenskaper är av
betydelse för korrekta geofysiska tolkningar av
berggrunden. Insamling av prover för mätning av
magnetiska egenskaper och densitet utförs rutinmässigt inom SGUs karteringsverksamhet. Mätningar av kalium, uran, radium och torium utförs
för att korrelera den flygmätta strålningen med
strålningsegenskaperna för enskilda bergarter.
­Utifrån dessa beräknas aktivitets- och radiumindex som underlag för tolkningen av bergarter.
Geokemisk kartering
Den geokemiska karteringen inom planen till
2008 omfattar provtagning och analys av prov
från morän och andra sediment (markgeokemi)
samt bäckvattenväxter i rinnande vattendrag (biogeokemi). Resultatet är data som visar förekomst,
43
provtagning i fält ökar förutsättningarna att på
sikt hitta nya utvinningsbara mineraliseringar. I
samarbete med de geologiska undersökningarna i
Finland, Norge och Ryssland har malmgeologiska
data sammanställts till en gemensam malmdatabas, Fennoscandian Ore Deposit Database (FODD),
vilken inkluderar större gruvor och fyndigheter.
Övrig geologisk dokumentering omfattar bl.a.
insamling av geologisk information från borrkärnor, analyser och utredningsdata som härrör från
undersökningsverksamheter inom prospektering
och gruvdrift. Viktiga uppgifter är att ta om hand
de undersökningsdata som prospekteringsföretagen lämnar till Bergsstaten i enlighet med kraven i
minerallagstiftningen, liksom digitalisering av de
prospekteringsintressanta uppgifter som i övrigt
finns i arkiven vid SGUs mineralinformationskontor i Malå och vid Bergsstaten. Den senare
uppgiften bedrivs som ett särskilt utvecklingsprojekt under benämningen Geodigitalia, se nedan.
En annan angelägen uppgift är digitaliseringen
av det geofysiska materialet från dåvarande Olje­
prospektering AB (OPAB), som efter avslutad oljeprospektering i Östersjön överlämnades till SGU.
I övrigt omfattar SGUs arkiv mycket lite av det
material som de hundratals små privata bolag som
varit verksamma i speciellt Bergslagsområdet samlat in. Sådant material har insamlats inom projektet Bergskraft och bör efter hand kunna tas in i
SGUs databaser för att i ökad grad tillhandahållas
intresserade prospektörer och andra. Generellt sett
är en utbyggnad av databaser, även av naturstenstillgångar, angelägna.
Områden med planerad
kartering mot föreslagna
nya karteringsmål
Övriga områden med
identifierade och prioriterade
behov av kartering
Befintlig lokal information
i databas när nuvarande
mål för karteringen till
2008 uppfyllts
250 km
Figur 39. Täckningsgrad och planerad markgeokemisk
kartläggning till 2015.
Mineralinformationskontoret i Malå
Från mineralinformationskontoret i Malå marknadsför SGU Sverige som prospekteringsland och
ger service i form av information, stöd och vägledning till prospekteringsorganisationer verksamma
i Sverige. Insatserna omfattar upplåtande av utrymme för kartering av borrkärnor, utsökningar
av arkivinformation, sammanställningar av prospekteringsuppslag, hänvisningar till myndigheter
och regelverk, etc. Ofta inleds en företagsetablering i Sverige med ett eller flera kunskapsinhämtande besök i Malå.
Under senare år har antalet besök av prospekteringsföretagen vid mineralinformationskontoret
ökat kraftigt i takt med den ökade prospekteringen (figur 40). Prognosen för 2008 pekar mot
800 besök, vilket innebär att kontoret tar emot besökare alla dagar under året. Karteringsrummen i
Geologisk dokumentering
Genom den malmgeologiska dokumenteringen
sammanställs geologisk information avseende
större malmgruvor, både nedlagda och sådana i
drift, och deras omgivning. Information om kvarstående malmreserver och malmtillgångar saknas
för de flesta nedlagda gruvor och större fyndigheter, av vilka många bröts i privat regi. Dokumentationen har varit fokuserad på stora, nedlagda
och dåligt dokumenterade gruvor. Målsättningen
är att samtliga läns gruvor, gruvförsök, mineraliseringar, skärpningar och stenbrott ska finnas
GPS-inmätta, översiktligt geologiskt beskrivna
och i förekommande fall redovisade med produktionssiffror. Med en ökad ambitionsnivå med mer
omfattande dokumentering och kompletterande
44
1200
efterfrågas av branschen, exempelvis avseende
blockstensutbyte. Mineralmarknadsanalyser,
prisutveckling på metaller och produktionsdata
presenteras i bl.a. rapporterna Mineralmarknaden,
Bergverksstati­stik och Grus, sand och krossberg.
12
Antal besök Malå
10
Prospektering i Sverige (miljoner kronor)
2007
2006
2004
2005
0
2002
0
2003
2
2000
200
2001
4
1999
400
1998
6
1996
600
1997
8
miljarder USD
Prospektering i världen (miljarder USD)
800
1995
miljoner kronor och antal besök
1000
Geodigitalia
I SGUs utredningsarkiv i Malå finns en mängd
prospekteringsintressant information i form av
rapporter och kartor samt analys- och borrprotokoll, observationer m.m. samlade. Vid Bergsstaten
i Luleå och Falun finns dessutom en stor mängd
äldre gruvkartor bevarade. Denna information
representerar mycket stora undersökningsvärden.
Genom att digitalisera materialet ökar tillgängligheten till informationen för prospekterings­
ändamål och det har länge funnits ett önskemål
om detta från de prospekteringsföretag som är
verksamma i Sverige.
I april 2007 beviljade regeringen SGU tre
miljoner kronor för att påskynda arbetet med att
digitalisera prospekteringsintressant information.
Samtidigt bidrar länsstyrelserna i Västerbotten
och Norrbotten med nio miljoner kronor till
projektet. Satsningen innebär en väsentligt större,
enklare och säkrare tillgång till prospekterings­
intressant information, vilket bidrar till effektivare
prospekteringsinsatser. I konkurrensen med andra
länder om riskkapital till prospektering är det
för Sverige en viktig konkurrensfördel att kunna
erbjuda prospekteringsintressant information i
digital form.
Figur 40. Antal besök i Malå och prospekteringskostnader i Sverige och världen.
borrkärnearkivet har varit fullbokade under 2007
och hittills under 2008. I arkivet finns ett stort antal borrkärnor från statlig och privat prospektering
lagrade och under 2007 invigdes ytterligare en utbyggnad med 1 000 kvadratmeter arkivyta i syfte
att fortsatt kunna ta emot och hantera det ökade
antalet borrkärnor från prospekteringsföretagen.
Information från ett stort antal borrhål finns
lagrade i borrarkivsdatabasen och borrhålsregister­
databasen. Ett viktigt användningsområde för
denna typ av information är att skapa tre­dimen­
sionella modeller över uppborrade områden. Behov
finns av att öka kvaliteten i informationen genom
kompletterande mätningar i fält och på borrkärna.
Framtida utvecklingsmöjligheter inbegriper också
databasapplikationer som kan länka olika typer av
information såsom karteringsprotokoll, foton av
borrkärna, data från borrhålsmätning m.m. Genom att bygga upp ett sådant system kan informationssökningen i framtiden göras direkt i datorn.
Marknadsföringen av Sverige som prospekteringsland omfattar också utställning vid
PDAC-mässan i Toronto samt deltagande vid
prospekterings­mötet i Rovaniemi. Dessutom
produceras ett nyhetsbrev, Exploration Newsletter,
med information om aktiviteter inom prospekterings- och gruv­industrin i Sverige.
SGU samlar också in och sammanställer prospekteringsuppgifter samt produktionsstatistik
från pågående täkt- och gruvverksamheter. Dessa
uppgifter omfattar såväl malm och industrimineral som natursten, naturgrus- och bergmaterial samt torv. Förbättrad produktionsstatistik
Mineraljakt
SGU har under många år bedrivit en organiserad
mineraljakt med finansiering från länsstyrelserna
och med stöd från kommuner och prospekteringsföretag (figur 41). Mineraljakten är upplagd som
en tävling med syftet att stimulera allmänheten att
söka efter nya uppslag till malm- och mineralfyndigheter. Ett flertal mineraljaktsfynd har lett till
intressanta prospekteringsuppslag. Som exempel
har ett guldfynd vid Svartliden efter flera års intensiv prospektering och projektering nu resulterat
i en producerande guldgruva som sysselsätter ett
60-tal personer. Ett av de bästa mineraljaktsfynden någonsin är ett rikt zink- och guldfynd i häll
norr om Ytterhogdal i Härjedalens kommun som
gjordes så sent som 2007. I budgetunder­laget för
2009 föreslog SGU en utökning av mineraljakten
med SGU som huvudman i de regioner där länsstyrelser, kommuner och företag visar intresse
45
Lunds tekniska högskola (LTH), Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm, Chalmers
tekniska högskola (CTH) i Göteborg och Linköpings universitet (LiU).
Inom EU-programmen har genomförts en
ökad satsning på FoU. Det sjunde ramprogrammet omfattar t.ex. ca 55 miljarder kronor. EU
uppmuntrar den offentliga respektive privata sektorn till partnerskap i organiserandet av tekniska
plattformar. En av dessa är en teknikplattform för
hållbara mineralresurser (ETP SMR: European
Technology Platform on Sustainable Mineral Resources). Företag och branschorganisationer inom
den utvinnande industrin (kol, olja, gas, metaller,
mineral, bergmaterial och natursten), myndigheter, universitet och högskolor har tagit fram
en vision och strategisk forskningsplan (Strategy
Research Agenda, SRA) som nu godkänts av
kommissionen. Antalet tekniska plattformar är
numera knappt 30 till antalet.
Luleå tekniska universitet, LTU, är ledande
inom forskningsområdet gruv och metallurgi
som omfattar hela förädlingskedjan malmgeologi,
mineralteknik och metallurgi. Gruvindustrin har
fokuserat sina satsningar i Sverige på LTU för att
uppnå överkritisk omfattning på verksamheten i
syfte att långsiktigt och uthålligt leverera inter­
nationellt ledande utbildning och forskning. Tre
näringslivsfinansierade professurer med ämnes­
områdena sprängteknik, basmetallernas metallurgi och hydrometallurgi har knutits till universitetet. Vid universitetet finns sedan 2005 landets
enda professor i malmgeologi. Samarbetet mellan
LTU och industrin är omfattande genom en lång
rad centrumbildningar. LTU har också etablerat
ett undervisningsutbyte med Uleåborg i Finland,
Nordic Mining School. I regeringens forskningsoch innovationsproposition från oktober 2008 fick
LTU ett tillskott om ca 20 miljoner kronor för
åren 2009–2012.
Samarbetet mellan LTU och industrin är
omfattande, såsom t.ex. i Centrum för tillämpad
malmgeologi (CTMG), Swebrec (bergsprängningsteknik), Agricola Research Centre (mineralteknik),
MiMi (gruvavfall), Hjalmar Lund­bohm Research
Centre for Mining and Metallurgy (bergvetenskap och metallurgi) och Process-IT Innovations.
­MEFOS i Luleå är EUs ledande pilotanläggning
för metallurgiska försök. Verksamheten finansieras
av ett 40-tal företag i Sverige, Finland, Danmark
och Norge. MEFOS är internationellt erkänt för
sina unika möjligheter att genomföra storskaliga
1967–
1969–
1971–
1968–
1977–
1994
2002–
1989–
1992
1984–
1993
82–
96
1987–
96
80–
98
1995–
96
Figur 41. Organiserad mineraljakt 1967–2008.
för mineralsektorns utveckling. Tillkommande
medels­behov beräknades till 1,5 miljoner kronor.
Forskning och utveckling
Nuläge
Tillämpad geovetenskaplig forskning bedrivs i
dag vid landets universitet, främst i Göteborg,
Lund, Stockholm, Luleå och Uppsala. Forskning
främst relaterad till teknik- eller miljöområdet
bedrivs t.ex. vid Luleå tekniska universitet (LTU),
46
inom geofysiken. Andra projekt som stödjer den
malmgeologiska forskningen avser t.ex. berggrundsgeologiska undersökningar i Bottniska
­bassängen och deformationszoner.
Forskning bedrivs även internt vid SGU som
metodutveckling för en effektivare geologisk
under­sökning m.m. Många av projekten ger direkt
eller indirekt stöd åt malm- och mineralindustrin.
Under senare år har bedrivits flera geofysikprojekt
som bl.a. rör metodutveckling samt geofysiska
modeller. Ett berggrundsgeologiskt projekt har
drivits avseende bildningen av järnmalm i Bergs­
lagen och dess relationer till sulfidmalmer, och ett
annat projekt rör användningen av SGU-data för
utrönande av sulfidpotentialen i Skelleftefältet.
Branschorganisationen Sveriges Stenindustriförbund med Stenindustrins Forskningsinstitut
(SFI) och företagen har under många år arbetat
strategiskt med att stödja forskningsprojekt avseende natursten i byggande och anläggning vid
främst SP, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
och de institut som numera ingår där.
De tre organisationerna Sveriges Bergmaterialindustri (SBMI), Stenindustrins Forskningsinstitut (SFI) och Mineralteknisk Forskning (MinFo)
utarbetade det s.k. MinBaS-programmet som pågick under åren 2003–2005. Programmet omfattade drygt 49 miljoner kronor, med statligt bidrag
via SGU om 15 miljoner kronor. Bland de statliga
medfinansiärerna till MinBaS-programmet finns
Ener­gimyndigheten. En andra etapp av programmet, MinBaS II, påbörjades under 2007 med
planerat avslut 2010. Statliga medel om 26 miljoner kronor har beviljats via SGUs anslag och den
totala budgeten uppgår till ca 55 miljoner kronor.
Utvecklings­arbetet drivs både inom företagen och
som omfattande samarbeten mellan producenter,
leverantörer och kunder, forskningsorganisationer
och myndigheter. Bland universitet och högskolor
ingår LTU, Lunds universitet (LU), CTH, KTH
och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Dessa
universitet och högskolor fick ett tillskott för
2009–2012 i regeringens forsknings- och innovationsproposition om ca 20, 252, 75, 91 respektive
95 miljoner kronor.
Ett samarbetsavtal har tecknats mellan MITU,
LTU, Polish Copper SA (KGHM Cuprum Ltd),
Wrocław University of Technology och AGH University of Science and Technology i Krakow.
De nordiska geologiska undersökningarna
har i sina verksamheter ett flertal gemensamma
beröringspunkter för samarbete. Detta kan gälla
experiment. LKAB har investerat 150 miljoner i en
världsunik experimentmasugn.
Miljöteknikforskning relaterad till gruv­indu­
strin bedrivs även vid Umeå universitet, och vid
Göte­borgs universitet finns en professur i ekonomisk geologi, vari ingår malmgeologi.
En mötesarena, Bergforsk, under ledning av
Stiftelsen Mineralindustrins Teknikutveckling
(MITU) har skapats av företag och organisationer,
engagerade i forskning och utveckling för den
metallutvinnande industrin. Huvudsyftet är att
integrera och koordinera forskning och utveckling mellan industri och universitet. Akademin
representeras av LTU och samhället av Georange
Ideella Förening. Den senare är en samordnande
intresseorganisation med utgångspunkt främst i
Sveriges malm- och mineraltillgångar.
MITU är dominerande ägare i Nordic Rock
Tech Centre AB, Gällivare, som verkar inom
bergteknik. Föreningen mineralteknisk forskning
(MinFo) liksom Stiftelsen bergteknisk forskning
(­SveBeFo) har sedan 1976 drivit forskningsprogram med starkt stöd av industrin och med statliga medel. NUTEK och senare ­V INNOVA har
stött fleråriga projektinsatser. MinFo har fokuserat
på mineralteknisk processutveckling, energi­
effektivisering och utveckling av mineralindustrins produkter. LKAB medverkar tillsammans
med LTU, SSAB och Ruukki vid bergmekanisk
och brytningsteknisk forskning.
VINNOVA och MITU genomför i samarbete
ett branschforskningsprogram för gruvindustrin
vilket ger stöd till forskning som syftar till att stärka och utveckla innovationssystem. I ett program
omfattande dels 50 miljoner kronor i statliga ­medel
fram till 2010, dels minst 50 miljoner kronor från
gruvindustrin, stöds gruvforskningen. Syftet är att
stärka den svenska gruvindustrins teknikledande
position och konkurrenskraft inom strategiska
nischer samt säkra framtida kompetensförsörjning.
Programmet har stor anslutning och det finns redan nu önskemål om en fortsättning.
SGU ger stöd till riktad grundforskning och
tillämpad forskning genom att finansiera geovetenskaplig forskning till universitet och högskolor
med ca 5 miljoner kronor per år. Under senare år
har medel beviljats till bl.a. forskning som rör den
s.k. guldlinjen i Storuman, järn- och sulfidmalmer
i Bergslagen, Dannemora järnmalm, guldmineralisering i norra Sverige, uranbrytning i Sverige,
reflektionsseismisk och tredimensionell geologisk
modellering i Skelleftefältet samt metodutveckling
47
terar. På detta sätt läggs kunskapsgrunden för att
finna nya fyndigheter.
I ett tidigare avsnitt har begreppen reserv och
tillgång behandlats vari bl.a. framgått att reserver är sådant som kan tillgodogöras ekonomiskt.
I detta ligger också att det kan vara ett tekniskt
hinder som gör att det inte är lönsamt att utvinna
en fyndighet. Det finns exempel på sådana fyndigheter i landet som har egenskaper som gör
dem olönsamma att utvinna med nuvarande
känd teknik. I sådana fall behövs processtekniska
innovationer för att kunna utnyttja fyndigheterna.
Det är exempelvis troligt att många komplexa
fyndigheter kan bli brytvärda om de olika metallerna som ingår kunde skiljas åt genom lakning.
Det finns således förutsättningar för att forskning
och processutveckling om sådana metoder skulle
kunna ge ett påtagligt resultat. Metoder att skilja
de olika metallerna åt har också stor betydelse från
miljösynpunkt. Om oönskade metaller kunde tas
ur processen och isoleras redan vid anrikningen
skulle man slippa ha dem med i smältprocessen
med risk för spridning via rökgaser etc.
forskning och utveckling samt annat samarbete.
De euro­peiska geologiska undersökningarna
samarbetar inom EuroGeoSurveys, som omfattar
32 länder.
Angelägna FoU-behov
Viktiga områden för forskning och utveckling
inom gruvindustrin omfattar effektivare prospekterings- och brytningsmetoder, produktionsteknik
och minskad miljöbelastning, dvs. hela kedjan
från att finna nya malmreserver via utvinning och
produktion till efterbehandling.
Utökade malmreserver
Det behövs bättre metoder för att hitta djupt liggande malmer. Detaljerad undersökning och
visualisering av de övre kilometrarna av jordskorpan kommer att leda till upptäckten av nya
mineraltillgångar samt bättre kunskap om risker
och annan basinformation för beslutsfattande vid
exploatering. En viktig del i ett sådant arbete är att
bygga fyra- till femdimensionella geologiska modeller (tre rumsliga dimensioner med tiden ­eller
bergartsåldern som den fjärde dimensionen och
ekonomiska medel som den femte dimensionen)
över mogna malmfält som Skelleftefältet, Bergs­
lagen och Norrbotten. I de övre kilometrarna av
jordskorpan ligger Sveriges framtida mineral- och
malmtillgångar.
Olika geofysiska metoder är viktiga att pröva
i detta sammanhang. Bättre förståelse för bergets
egenskaper och beteende i alla skalor, dvs. bättre
geomodeller, är nödvändiga. Koncentration har
skett till tidigare kända malmprovinser, men vid
prospektering av andra mineral och metaller kan
övriga områden komma ifråga. De stora granitområden som finns i Sverige kan innehålla andra
intressanta förekomster som tillhör denna annorlunda bergartsmiljö.
Det ökade behovet av mineral och metaller,
som tidigare ansetts vara udda eller exotiska och
ekonomiskt ointressanta, visar klart behovet av
en detaljerad kännedom om alla typer av mineraliseringar, inte bara de som är uppenbart intressanta i ett specifikt dagsläge. Förutsättningarna
för att ­hitta nya fyndigheter i Sverige är mycket
goda, men för detta krävs detaljerad och vidare­
utvecklad kunskap om berggrunden och hur
den bildats. Denna kunskap ger grundläggande
förutsättningar för att förstå de mineralbildande
processer som varit aktiva under den geologiska
utvecklingen och för hur olika mineral samexis-
Effektivare, miljövänligare
och säkrare utvinning
För att bibehålla och öka konkurrenskraften måste effektivare, långsiktigt hållbara produktionssystem (bättre utbyte, lägre energiåtgång, lägre
miljöpåverkan) utvecklas inom såväl brytning som
förädling.
Ökande brytningsdjup kan öka risk för ras och
smällbergsproblem, vilket äventyrar säker­heten
samtidigt som malmförluster och oplanerade
driftstörningar kan förväntas. Det finns behov
av systemanalyser, t.ex. av hur delprocesser i fragmenteringskedjan (borrning, sprängning, krossning och malning) påverkar efterföljande processer. Insatserna inom fragmentering är viktiga för
att sänka kostnaderna, minska inblandning av
gråberg, öka malmutbytet samt öka produktkvalitet och minimera förluster och spill. Detta bidrar
till att hushålla med mineraltillgångarna, minska
energiåtgången samt ge möjligheten att kunna
tillverka nya produkter och material. En snabbare och bättre ortdrivning till en lägre kostnad
är ett viktigt mål både för gruvbranschen och för
anläggnings­branschen.
Återvinningsfrågor är viktiga. Användarkretsloppet sker enligt kedjan produktion, användning,
underhåll och slutligen återvinning. Metaller
förbrukas i relativt liten omfattning och återvin48
och problem som måste hanteras för att Sverige
ska kunna bevara sin position som ett ledande
malm- och mineralland och därmed även fortsättningsvis spela en viktig roll för Europas försörjning med malm och mineral.
Satsningarna innebär att forskningen inom
malm- och mineralnäringarna under en fyraårsperiod tillförs ca 90 miljoner kronor i statligt stöd,
dvs. ca 23 miljoner kronor per år. Från företagen
satsas minst lika mycket. För att fullt ut kunna
ta tillvara utvecklingsmöjligheterna fordras dock
en långsiktighet, dvs. att de områden som dessa
båda program täcker tillförs minst motsvarande
stöd även efter 2010. Från gruvbranschens sida
anser man att nivån bör höjas kraftigt. Formerna
för fortsatta program bör baseras på utvärderingar
och erfarenheter från de nu löpande programmen.
En intressant utveckling kan vara att utveckla
paraplyprojekt inom teknikområden som är
gemensamma för flera delbranscher inom malmoch mineralsektorn. Samarbetet med parter i de
andra Östersjöländerna och EU-länderna borde
kunna utvecklas. Vidare bör övervägas om programmen ska stödja ett mer aktivt deltagande av
enskilda företag samt forskningsorganisationer i
olika nätverksbyggen inom EUs ramprogram och
härigenom medverka till att nya samarbeten och
programförslag kan utarbetas.
Viktiga frågeställningar inom forskning
och utveckling för de olika industrigrenarna är
i många fall likartade men skiljer sig också åt.
­Mineral-, bergmaterial- och stenidustrin påtalar
behovet av en särskild långsiktig finansiering för
stöd till spetsforskning inom speciella kompetensområden av vikt för industrin vid utvalda unversitet, högskolor och insitut. Gruvindustrin anser
att ett branschforskningsinstitut med långsiktiga
basanslag är angeläget för att utveckla konkurrenskraft och för att nå samhälleliga mål.
Geovetenskapens betydelse för samhällsviktiga sektorer som malm-, mineral- och energi­
tillgångar, grundvatten, avfallsdeponering, planering, markanvändning, miljö- och naturvård,
geologiska ­risker och klimatförändringar har
medfört att SGU under senare år yrkat på en
höjning av stödet till geovetenskaplig forskning. I
april 2006 redovisade SGU i ett regeringsuppdrag
förutsättningarna för att inom den geovetenskapliga forskningen inkludera en ökad fokusering
på malmgeologisk forskning samt möjligheter
till indu­striell medverkan vid projektprioritering
(SGU Dnr 04-2138/2005). Dessa frågor togs även
ningsgraden är genom metallernas värde hög. Med
ny teknik har graden av återvinning ökat för varje
given mängd metall, med minskad energiförbrukning och positiva klimat- och miljöeffekter som
följd. Omkring 40 procent av nyproduktionen av
stål baseras på skrot. Insamling av batterier och
återvinning av bly sker t.ex. vid Boliden Bergsöes
anläggning i Landskrona. Vissa metaller såsom
kvicksilver, arsenik och kadmium är miljö- och
hälsofarliga och bör därför inte återföras i sam­
hällets kretslopp.
En stor potential finns i selektiv hantering av
rent gråberg från gruvdrift. Fortsatt forskning behövs om säkra kriterier för att bedöma vilket gråberg som kan användas för t.ex. anläggningsändamål och vilket som måste deponeras på säkert sätt.
Forsknings- och utvecklingsinsatser behövs för att
utveckla nya produkter och användningsområden
för berg- och mineralindustrins restprodukter
och måste fortsätta i samarbete med potentiella
kunder. Bergklassificering gör att rätt material kan
användas på ett riktigt sätt.
För att uppnå en god yttre och inre miljö måste
utveckling av metoder och system för att minska
damm, vibrationer och buller inom produktionen
fortsätta. Exempelvis cementproduktion ger upphov till förhållandevis stora koldioxidutsläpp och
insatser i produktionen måste kompletteras med
forskning kring koldioxidens kretslopp i cement
och betong, bl.a. betongens förmåga att ta upp
koldioxid samt möjligheter att omhänderta och
nyttja koldioxid.
Efterbehandling av bergupplag och sand­
magasin är av stor betydelse. Studier av geokemiska processer är viktiga tillsammans med
studier av andra mekanismer och förlopp som
etablering av ekosystem, sammankoppling med
naturliga fastläggningsprocesser samt landskapsanpassning. Metoder behöver utvecklas för att
förstå naturliga variationer av halter av olika ämnen som är speciellt accentuerade i mineralrika
områden, och att förstå ekosystemens förmåga
till anpassning till och tålighet för dessa variationer. Utveckling av metoder och system för att
förbättra den yttre och inre miljön samt av nya
produkter och användningsområden för rest­
material är väsentlig.
Behov av FoU-stöd
Den forskning och utveckling som stöds via
­V INNOVAs gruvforskningsprogram och
­MinBaS II omfattar flera av de frågeställningar
49
niska utbildningarna kvarstår. Välkomnagymnasiet i Malmberget har ett nytt gymnasieprogram
direkt inriktat på arbete i LKAB. Ett liknande
samarbete har påbörjats med gymnasieskolan i
Kiruna. Programmen har till syfte att stärka samverkan mellan LKAB och samhället.
Bergmaterialindustrin har utvecklat en egen
kursverksamhet och erbjuder kurser från grundnivå till platschefs- och kvalitetschefsnivå. Special­
kurser inom bergmaterial ges inom ramen för
gymnasieskolans industriprogram vid några gymnasier i landet.
Naturstensindustrin har en långsiktig strategi
att verka för en bibehållen yrkesutbildning för
stenarbetare. Vid Stenforsaskolan i Sibbhult finns
sedan många år en gymnasieutbildning etablerad inom Industriprogrammet. Nu pågår en stor
satsning inom utbildningsområdet i Skåne i samarbete mellan naturstensindustrin, Region Skåne
och lokala läroanstalter för att förstärka arbetet.
Motsvarande gymnasieutbildning har under 2007
etablerats vid gymnasieskolan i Lysekil, Bohuslän,
en utbildning som bedrivs i nära samarbete med
industrin i Bohuslän.
upp i SGUs forsknings- och innovationsstrategi (SGU Dnr 0-1251/2007) som underlag för
rege­ringens kommande forskningsproposition.
I budgetunderlaget för 2009 hemställde SGU om
ökade resurser upp till 22 miljoner kronor per
år för stödet till geovetenskaplig forskning vid
universitet och högskolor, inklusive en kraftigt
utökad malmgeologisk forskning.
Den 23 oktober, under den här utredningens
slutfas, presenterades regeringens forsknings- och
innovationsproposition. Denna omfattar perioden 2009–2012 med tillskott av 5 miljarder kronor. Medel kan komma att tillföras geo-, malmoch mineral­relaterade forskningsaktiviteter, men
lärosätenas prioritering var vid detta uppdrags
slutförande inte bekant. VINNOVA tillfördes
264 miljoner kronor, men inte heller i detta fall är
beslut tagna om prioriterade aktiviteter. Förutom
direkta fakultetsmedel och medel via forskningsråd introducerades strategiska satsningar om
1,8 miljarder kronor på områdena medicin, teknik, klimat och miljö.
Utbildning och kompetens
Grundskole- och gymnasienivå
Inom geovetenskaperna ryms flera viktiga områden såsom klimatfrågor, naturtillgångar, rå­varu­
försörjning, grundvatten, georelaterade olyckor,
miljöfrågor etc. Trots detta är den grundläggande
undervisningen på grundskolenivå av geovetenskapliga ämnen ytterst begränsad. Inte heller gymnasieeleverna får den kunskap i geo­vetenskap som
ett modernt samhälle kräver. ­Detta har en negativ
inverkan på Sveriges kunskaps- och kompetensnivå och på förutsättningarna för den industriella
utvecklingen. Geovetenskaperna behöver ges en
större plats i grundskolan och gymnasiet liknande
vad som sker i andra jämförbara länder.
Gymnasiets yrkesutbildningar har under en
lång tid haft en negativ utveckling avseende rekrytering, och ungdomars intresse för tekniska utbildningar har varit vikande. Industrikommittén,
som består av företrädare för svenska arbets­givaroch arbetstagarorganisationer inom industrisektorn, har arbetat med konceptet Teknikcollege.
Detta är ett samlingsbegrepp för kompetenscentra
där kommuner, skolor och företag samverkar
kring teknikutbildning på gymnasial och eftergymnasial nivå. Målet är 20 teknikcollege år 2010.
Detta arbete har börjat ge resultat med ett ökat
söktryck till de olika yrkesprogrammen. Detta
kan ses som ett trendbrott men hotet mot de tek-
Eftergymnasial utbildning
Civilingenjörsutbildningarna vid våra universitet
har fortsatta problem. Antalet sökande till de
branschspecifika utbildningarna väntas fortsätta
att minska. De geovetenskapliga utbildningarna
tilldrar sig också litet intresse från studenterna.
Andelen akademiskt utbildad personal är
relativt liten inom berg- och mineralindustrin
(figur 42). Inom bergmaterialindustrin har civilingenjörsutbildningarna inom Väg- och vatten
vid de större tekniska högskolorna i landet, som
KTH och CTH, utgjort en naturlig rekryteringsbas. Luleå tekniska universitet (LTU) samt
Bergsskolan i Filipstad är andra exempel på utbildningsanstalter från vilka industrin rekryterat
kompetens. Bergsskolan kommer 2009–2011 att
utbilda omkring 25 högskoleingenjörer och tekniker per år för minera­lindustrins behov (figur 43).
Det råder brist på kompetens i gränssnittet
teknik och geologi, bl.a. bergtekniker, ingenjörs­
geologer och bergsingenjörer. Av de svenska universiteten har endast LTU idag en malminriktad
utbildning. Vid Umeå universitet finns en inriktning mot området miljö- och efterbehandling.
I Storuman och Malå finns kvalificerad yrkesutbildning för processoperatörer och bergborrning (­figur 43). Stenindustrin satsar resurser på
50
ningskraften har miljörelaterade utbildningar
haft. Geovetenskapens koppling till den industriella sidan har däremot varit svagare. Det är viktigt
att smala men samhällsnyttiga utbildningar med
få studerande vid våra universitet och högskolor
inte missgynnas.
I samband med den kraftiga ökningen av prospektering i Sverige och världen har ett stort kompetensunderskott visat sig. Åldersstrukturen inom
de yrken som berör sektorn är sådan att inom ca
10 år har upp emot hälften av de idag yrkes­verk­
samarbete med institutionerna för arkitekt- och
byggnadsingenjörutbildningarna vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Lunds tekniska högskola
(LTH) och CTH med inriktning Natursten som
bygg- och anläggningsmaterial.
Rekryteringen till geovetenskaplig utbildning
vid landets universitet och högskolor har under
flera år varit låg eller vikande. Den huvudsakliga
förklaringen bedöms från branschens sida vara
den låga geovetenskapliga utbildningsnivån från
grundskola och gymnasium. Den väsentliga drag-
Akademiskt utbildade
Utbildningsnivå
275
Antal akademiskt utbildade
Civ.ing. & mastersutb., 4–5 år
Gruv-, prosp.- o mineralindustri samt smältverk
Utrustningstillverkare
Entreprenadföretag
Konsult- och tjänsteföretag
Ballastföretag
Dimensionssten
250
225
200
175
Ingenjörsutb., 3 år
Eftergymnasial utb.,
1–2 år
150
125
100
75
50
25
Ekonomi
Samhällsbyggnad, -planering
Humanistisk utb.
Ej specificerat
Data
YTH
GIS
Lantmätare
Teknisk fysik
Bygg och anläggningsteknik
Teknik och maskinteknik
Energi
Elektronik
Väg och vatten
Metallurgi
Geologi, geofysik, hydrogeologi
Bergsvetenskap
Gruvingenjör
Kemi
Biologi, biokemi
Miljö
•
Civilingenjör (ej spec.)
Högskoleingenjör (ej spec.)
0
•
Storuman
(25)
Malå
(50)
Luleå
(180)
Umeå
(84)
Forskarutbildade
35
Gruv-, prosp.- o mineralindustri samt smältverk
Utrustningstillverkare
Entreprenadföretag
Konsult- och tjänsteföretag
Ballastföretag
Antal forskarutbildade
30
25
20
Filipstad
(60)
15
10
Bygg och anläggning
Riskanalys
Samhällsbyggnad, -planering
Teknik, maskin, industri
Mineralteknik, metallurgi
Polymera material
Geovetenskap, naturgeografi
Bergmekanik
Bergsvetenskap
Seismik
Prospektering
Ej specificerat
Kemi, bioteknik, biologi
0
Geologi, geofysik, hydrogeologi
5
250 km
Figur 42. Antalet akademiskt utbildade (civilingenjörer med olika inriktning är vanligast förekommande)
samt antalet forskarutbildade inom gruv- och mineral­
näringen. Källa: Georange.
Figur 43. Studieplatser med kopplingar till gruv- och
mineral­industrin. Källa: LTU, UMU, Bergsskolan, Q utbildning AB, Storumans Lärcentrum.
51
ring kommer ganska stora och tunga transporter
att äga rum, mer personal kommer att färdas på
vägarna och när gruvan öppnas kommer produkterna att behöva fraktas till ett anrikningsverk, en
hamn eller ett smältverk. De omfattande, kontinuerliga, transporterna på samma sträcka ställer
krav på vägarnas bärighet, särskilt vid tjällossningen. Möjligheten att utnyttja järnvägar måste
också finnas med. Denna höjning av standarden
på infrastrukturen måste ske på relativt kort tid.
Det är först då en fyndighet har lokaliserats och
beslut tagits om att påbörja driften som det står
klart var insatser i infrastrukturen måste göras.
Infrastrukturen är också viktig för industrimineral-, bergmaterial- och naturstens­industrin. Även
i detta sammanhang förekommer stora och tunga
transporter.
Det finns flera exempel på fyndigheter i Sverige
där gruvdrift planeras och där transportfrågorna
behöver lösas. I Dannemora i Uppland planerar
man att återuppta gruvdriften inom något år och
arbetena med att göra tillfartsvägar ner i gruvan
påbörjas hösten 2008. Från gruvan finns sedan
den tidigare gruvdriften en nedlagd järnväg till
Hargshamn som nu måste rustas upp för att på
nytt kunna användas till malmtransporter.
Ett annat exempel är de planerade gruvorna i
Pajala kommun vars produkter ska transporteras
till hamn. Det finns en järnväg på den finska sidan
av Torne älv som den finska staten kommer att
rusta upp. Den leder till Kemi hamn som dock
bedöms vara för liten i det långa perspektivet.
Alternativa hamnar är Kalix, Luleå och Narvik. I
det senare fallet måste cirka tio mil järnväg byggas
från Pajala till Svappavaara för att där ansluta till
malmbanan. Dessutom måste omfattande kapacitetshöjande åtgärder på malmbanan vidtas, främst
mellan Kiruna och Narvik, för att järnvägssträckan inte ska bli begränsande för befintliga och nya
järnvägsoperatörer.
Malmbanan mellan Kiruna och Narvik är
redan idag i behov av ökade mötesmöjligheter utifrån prognoser för utvecklingen av LKABs malmtrafik och andra järnvägstransporter. Banverket
och Jernbaneverket har i samråd med LKAB fattat
beslut om ytterligare utbyggnad av mötesplatser,
bl.a. bangårdarna i Abisko och Straumsnes på
norska sidan. Fler aktörer på malmbanan kräver
sannolikt en ökad utbyggnadstakt av mötesplatser
alternativt övergång från enkelspår till dubbelspår
på utvalda delar. Därutöver måste hamnanläggningar byggas i Narvik.
samma pensionerats. Situationen är likartad i övriga Europa. Gruvindustrin, som tidigare anställt
personal från bl.a. Finland, har därmed sökt kompetens utanför Europa, t.ex. Australien. Det finns
och kommer följaktligen att finnas en väsentlig
brist framöver på erforderlig kompetens inom alla
gruvbranschens yrkesled, inbegripet prospekteringskunniga geologer.
Det finns önskemål från branschen om tillsättande av en professur i tillämpad prospekteringsgeofysik och en delprofessur i natursten.
Infrastruktur
I det följande lyfter SGU fram några aspekter
inom den strategiska infrastrukturförsörjningen
som kan sägas utgöra unika framgångsfaktorer
för en ökad prospektering och hållbar utvinning.
Infra­struktur behandlas i övrigt mer utförligt i
den rapport som tagits fram av länsstyrelserna i
Norrbottens och Västerbottens län om naturresurserna i övre Norrland.
Prospektering
Sverige är ett glest befolkat land i jämförelse med
många länder i EU. Det gäller i synnerhet den
norra delen av landet. Den största näringen i dessa
områden är skogsbruket och för att kunna sköta
detta rationellt finns ett nät av skogsbilvägar som
gör det möjligt att nå i det närmaste alla skogsskiften utan att behöva gå alltför många kilometer.
Skogsbilvägarna är dessutom gjorda för att kunna
transportera ut timmer och massaved ur skogen.
Detta förhållande gör dessa vägar till en stor
tillgång för prospekteringen i landet och medför
att prospekteringen blir betydligt effektivare än i
jämförbara länder där det kan krävas timmar eller
dagar för nå sitt område alternativt att stora kostnader behöver läggas på helikoptertjänster för att
transportera personal och utrustning till prospekteringsområdena.
Likaså är nästan hela Sverige täckt av mobiltelefonnät, vilket gör det enkelt att hålla kontakt
med fältpersonalen. Vid mätningar och borrningar i fält är det enkelt att hålla kontakt med
geologerna oavsett var i världen de befinner sig.
Detta är således också en fördel i jämförelse med
många andra länder.
Hållbar utvinning
När det kommer till senare stadier i utvecklingskedjan för en fyndighet ställs större krav på väg­
nätet. Vid anläggningsarbeten för en gruvetable52
För gruvverksamhet måste alltid en särskild
prövning av miljödomstolen ske enligt reglerna i
miljöbalken, varvid de närmare villkoren för verksamheten fastställs. Innan den mark som behövs
för en gruva får tas i anspråk ska även en mark­
anvisnings­förrättning enligt minerallagen ske. Vid
förrättningen regleras ersättningar med mera till
berörda markägare.
Handläggningstiderna för att få ett tillstånd
till gruv- eller täktverksamhet anses av industrin
generellt vara för långa, särskilt avseende miljö­
prövningen. Handläggningstiden kan också
variera i tid beroende på var i landet ett tillstånd
söks. I en långsiktig och kapitalintensiv verksamhet som mineralindustrin är det viktigt med
enhetliga förutsättningar, transparens och rimliga
handläggningstider.
Bergsstatens bedömning är att minerallagen
innehåller ett regelsystem som är en rimlig avvägning mellan olika intressen och som också är
ändamålsenligt och medger en snabb ärendehandläggning. SGU delar denna uppfattning, liksom
även önskemålen från inblandade branscher om
att tillståndsprocessen för gruv- och täktverksamhet så långt möjligt förenklas.
De flesta industrimineral, bergmaterial, inklusive sand och grus, samt natursten omfattas
inte av minerallagen. De hanteras i stället med
täkttillstånd enlig miljöbalken. Det innebär att
prospektering efter dessa inte kan ske med stöd
av undersökningstillstånd. I stället måste ett avtal tecknas med varje enskild markägare som ger
tillträde till marken och rätt att undersöka den
med avseende på mineralförekomster för eventuell
framtida utvinning. Detta medför på många ställen stora svårig­heter att ens få undersöka om det
finns fyndigheter som är brytvärda. Kalksten är
ett exempel på en industriell bergart med omfattande industriell användning. I dagsläget inkluderas inte kalksten i minerallagen som ett koncessionsmineral utan sorterar helt och hållet under
miljöbalken och jämställs med t.ex. lagstiftningen
för en grustäkt. Kalkstenens industriella användning, dess begränsade tillgång och den årliga
brytningsvolymen talar för att det bör övervägas
om inte kalksten ska ingå i mineral­lagen som ett
koncessionsmineral.
Andra exempel finns i Västerbottens län där
man traditionellt har flera gruvor i gång vars
malm fraktas till ett gemensamt anrikningsverk
där malmen mals och uppgraderas till slig som
sedan transporteras till hamn eller smältverk. En
väl fungerande transportapparat krävs för detta
liksom bra vägar med tillräcklig bärighet.
På motsvarande sätt finns ett stort behov av
fungerande energisystem för gruvorna, särskilt
om gruvan också har ett energikrävande anrikningsverk där malmen ska krossas, malas och
anrikas. I Sverige finns ett väl utbyggt elektriskt
stamnät. När gruvdrift ska påbörjas är det viktigt
att snabbt få anslutning till stamnätet så att ingen
fördröjning av igångsättningen sker. Hur stor
omfattningen av anslutningen till stamnätet blir
beror ytterst på var den aktuella fyndigheten har
upptäckts och var närmaste stamlinje finns.
Regelverk
Tillståndsprövning
I minerallagen finns regler som är avsedda att
främja undersökning och utvinning av sådana
metaller och industrimineral som behövs för indu­
strin och som kräver särskilt omfattande och systematiska metoder för undersökning, de så kallade
koncessionsmineralen.
Ansökningar om tillstånd för undersökning
och utvinning av koncessionsmineral på land görs
hos Bergsstaten, oavsett vem som äger eller förfogar över marken. Ett undersökningstillstånd ger
ensamrätt till undersökning och företrädesrätt till
bearbetningskoncession. Från och med 1 maj 2005
får undersökningsarbeten utföras endast i enlighet
med en arbetsplan som ska ha delgetts de markägare
som berörs. Undersökningsarbeten måste också följa
de regler till skydd för bebyggelse, miljö, fornlämningar m.m. som kan gälla för området. För samråd
och eventuella ansökningar om dispenser är det i de
flesta fall länsstyrelsen som är prövningsmyndighet.
En bearbetningskoncession kan beviljas om en
mineralfyndighet har påträffats som sannolikt kan
utvinnas tekniskt och ekonomiskt och fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att
sökanden får den begärda koncessionen. Vidare
krävs att koncessionen inte strider mot hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken
och att miljökonsekvensbeskrivningen enligt
6 kap. kan godkännas. Samråd med avseende på
dessa regler i miljöbalken görs med länsstyrelsen.
Om länsstyrelsen och Bergmästaren är oeniga ska
frågan hänskjutas till regeringen.
Riksintressebestämmelser
Miljöbalkens tredje kapitel innehåller grundläggande bestämmelser om hushållningen med landets mark- och vattenområden. Bestämmelserna
53
ett önskemål att få enkla enhetliga regler för vilket
underlag som krävs från företagen från början i
tillståndsprocessen så att man kan undvika nytillkommande krav senare. Industrin är också beredd
att från ett tidigt stadium delta i besluts­processen
vid avsättning av Natura 2000-områden.
innebär bl.a. att mineralfyndigheter kan förklaras
som riksintressen enligt 3 kap. 7 §. Bestämmelserna tillämpas vid tillståndsprövning av verksamheter enligt miljöbalken och ett antal andra
lagar, bl.a. plan- och bygglagen, väglagen och
minerallagen, och är ett sätt att göra planerande
myndigheter, främst kommuner och länsstyrelser,
uppmärksammade på särskilt värdefulla områden,
t.ex. en fyndighet.
SGU har i en skrivelse till den pågående Miljö­
processutredningen fört fram att begreppet fyndighet bör tolkas vidare och att definitionen av en
fyndighet bör följa ett geografiskt avgränsat och
känt område med mineraliseringar. En ändring
av lagtexten och ett förtydligande av förarbetena
med avseende på begreppet fyndighet och vilka
kriterier som ska beaktas vid utpekandet av sådana
riksintressen föreslås.
Prospektering under mindre goda år
Prospekteringsinsatserna varierar betydligt i
omfattning mellan åren. Vid vikande priser på
mineralprodukterna, som betyder sämre lönsamhet för gruvorna, minskar ofta prospekteringen.
Neddragningarna i aktivitet drabbar i hög grad
entreprenörerna, särskilt borrningsföretagen. När
konjunkturen sedan vänder uppåt finns en tröghet
i att få igång ny borrningskapacitet. En metod
som diskuterats och som tillgrips i andra länder
för att stimulera prospektering och överbrygga
dessa svängningar är att företagen till skattemässigt fördelaktiga villkor får fondera medel under
goda år som sedan kan användas till prospekteringsinsatser under mindre goda år. Detta skulle
kunna skapa en jämnare sysselsättning och ett
jämnare flöde i nytillförda malmreserver.
Prospektering i skyddade områden
En av de faktorer som verkar hämmande på
prospekteringsaktiviteten inom EU anges i kommissionens utredning om mineralbranschen vara
tillgång till land, dvs. möjligheten att få tillträde
till mark för såväl prospektering som mineral­
utvinning. I de tätare befolkade länderna är det
ofta stadsplanerade områden som utgör hindret.
I glesare befolkade länder såsom Sverige är det områden med skydd, främst för naturvård, som utgör
största hindret. Natura 2000 är en typ av områdesskydd som täcker stora ytor i Sverige. Dessa områden utgör inte något absolut hinder, men innebär
ändå ett merarbete i ansökningsprocessen och ett
hänsynstagande i arbetsfasen som innebär merkostnader i de flesta fall. SGU har i en utredning
från 2006 (Dnr 04-2138/2005) visat vilka regler
som gäller. Gruvindustrin önskar att det i bevarandeplaner finns inskrivet möjligheter till prospektering i Natura 2000-områden. Det är också
Biprodukter
Inom naturstensindustrin är utbytet i täkterna
relativt sett lågt av geologiska skäl. Reststen från
naturstenstäkter används som råvara till krossmaterial, en trend som förväntas öka. Branschen
befarar att den nya förordningen om hantering av
utvinningsavfall kan försvåra användningen av
reststen som ingångsmaterial för andra produkter,
t.ex. för krossberg och som ersättning för naturgrus. Likaså finns farhågor om att innebörden av
ordet inert kan komma att innebära stora olägenheter för industrin och att det av det skälet vore
bra om det kunde skapas en lista över material
som anses vara inerta.
54
Slutsatser
behov av produktionsstatistik, bedömningar av
malmreserver och malm-, mineral- och naturstenstillgångar, marknadsanalyser etc. SGUs
data­baser och erfarenhet av att främja prospek­
tering och följa mineralsektorns utveckling står
sig väl i en europeisk jämförelse. SGU anser att
Sverige, utifrån sin position som ledande gruv­
nation i ­Europa, bör ha en framträdande roll i EUs
pågående initiativ inom området. SGU vill därför
framhålla vikten av att regeringen aktivt följer och
tillvaratar Sveriges intressen i de fortsatta diskussionerna kring en utveckling av kunskaperna om
malm- och mineraltillgångarna inom EU.
Mineral och metaller är liksom energiråvaror
avgörande för vår välfärd och civilisation. Tillgången till och en effektiv användning av råmate­
rial är nyckelfaktorer för hållbar tillväxt i såväl
de industrialiserade länderna som i tillväxt- och
utvecklingsländer. Den globalt kraftigt ökade
efterfrågan på mineralråvaror under senare år
har inneburit en ökad konkurrensutsättning för
tillverkningsindustrin och väcker frågor kring
det långsiktiga säkerställandet av tillgången till
mineral­råvaror inom EU.
Sverige har genom sin geologi en mycket stor
potential när det gäller malm- och mineraltillgångar och en lång tradition av gruvnäring. Brytningen
av malm och mineral har stor betydelse för sysselsättningen i glesbygdsområden och för utvecklingen av små och medelstora företag. Det finns
starka ekonomiska samband mellan gruv- och
mineralindustrin och andra varu- och tjänsteproducerande näringar. En ökning av produk­tionen i
de naturresursbaserade näringarna ger upphov till
lika stora indirekta ekonomiska effekter på andra
näringar i landet. Sverige kan i hög grad bidra till
råvaruförsörjningen i Europa och globalt.
2. Mer forskning och utveckling för en
utökad malmreserv samt effektivare,
miljövänligare och säkrare utvinning
Viktiga områden för forskning och utveckling
kring en fortsatt hållbar tillgång till malm och
mine­ral från svenska gruvor inbegriper såväl
prospekteringsmetoder som utveckling av effek­
tiv, ­säker och miljömässig gruv- och produktionsteknik, dvs. hela kedjan från att finna nya
malmreserver till utvinning, produktion och
efterbehandling.
Det statliga stödet till geovetenskaplig och
malmgeologisk forskning föreslås förstärkas i
enlighet med tidigare förslag från SGU. I budgetunderlaget för 2009 hemställde SGU om ökade
resurser, 22 miljoner kronor per år, för stödet till
geovetenskaplig forskning vid universitet och
högskolor, inklusive en kraftigt utökad malmgeologisk forskning.
Pågående större särskilda satsningar med statligt FoU-stöd inom området omfattar Gruvforskningsprogrammet som hanteras av VINNOVA
och det s.k. MinBaS II som hanteras av SGU. För
att fullt ut kunna ta tillvara utvecklingsmöjlig­
heterna fordras en långsiktighet, dvs. att de områden som dessa båda program täcker tillförs minst
motsvarande stöd även efter 2010. Från branschens
sida anses att en kraftig höjning av stödet är nödvändig. Inför utgången av dessa program föreslår
SGU en utredning som, bland annat i ljuset av
förslagen i forskningspropositionen, ser över det
samlade behovet av forskningsstöd och den forskningsfinansierade respektive forskningsutförande
strukturen inom malm- och mineralområdet.
En uppgift för utredningen bör vara att överväga
för- och nackdelar med ett samlat branschforsk-
Ökad satsning på prospektering och
hållbar utvinning i Sverige
I tidigare avsnitt har redovisats viktiga åtgärder
som främjar en ökad prospektering och hållbar
utvinning av svenska mineraltillgångar. De kan
sammanfattas i följande förslag till insatsområden:
1. Förbättrad geologisk information
som underlag för prospektering
SGU arbetar enligt av regeringen fastställda
mål för att tillgodose mineralsektorns behov av
prospekteringsintressant geologisk information
liksom aktiviteter i övrigt som innebär att förenkla
för företagen att bedriva prospektering i Sverige.
Med ökade resurser för geologisk kartläggning
kan SGUs planerade informationsinsamling
inom främst berggrundskartering, geofysisk och
geo­kemisk kartering samt malmgeologisk dokumentering i prospekteringsintressanta områden
genom­föras i snabbare takt, för att härigenom
bidra till effektivare prospekteringsinsatser med
kortare ledtider till gruva.
Även inom området mineralmarknadsanalys
och mineralinformation innebär ökade resurser
förutsättningar att bättre tillgodose användarnas
55
ningsinstitut för hela eller delar av malm- och
mineral­näringen, delfinansierat med ett långsiktigt statligt basanslag.
1. Förbättrad geologisk information
som underlag för prospektering inom
den Fennoskandiska skölden
Med en utökad kunskapsbas om den Fenno­
skan­diska sköldens malm- och mineraltillgångar
genom geologisk undersökning skapas förutsättningar att attrahera mer internationellt prospekteringskapital till de nordiska länderna. Därigenom
kan man genomföra en mer effektiv prospektering
som kortar ledtiderna fram till hållbar utvinning.
Detta bidrar på sikt till att minska EUs import­
beroende av malmer och mineral.
En kraftsamling på geologisk undersökning
omfattar lämpligen berggrundsgeologiska, geo­
fysiska och geokemiska karteringsmetoder, inklusive utvecklingsinsatser för att bättre tillgodose
behovet av information på djupet för tredimensionella modeller. Kostnaderna kan uppskattas
till i storleksordningen ytterligare några tiotals
miljoner kronor per land och år under en period
av upp till tio år.
SGU föreslår mot bakgrund av ovanstående
ett samordnat uppdrag till SGU och SGUs norska
(NGU) och finska (GTK) motsvarigheter att ta
fram en gemensam nordisk programbeskrivning
med förslag till projekt och kostnadsberäkningar.
Detta kräver dock relativt omfattande insatser varför även en förstudie borde kunna finansieras av
EU gemensamt. SGU kan, efter samråd med sina
nordiska kollegor, återkomma med en kostnadsberäkning för en sådan förstudie.
3. Tryggad kompetensförsörjning
SGU föreslår att regeringen prövar hur naturkunskap och geovetenskap i en högre grad än idag kan
introduceras på grundskole- och gymnasienivån.
Vidare föreslås en översyn göras av gymnasieskolans, högskolans och universitetens förutsättningar att på kort och lång sikt tillgodose malm- och
mineralbranschernas kompetensbehov. En viktig
fråga att överväga är hur smala utbildningar vid
universitet och högskolor av betydelse för landets
välstånd ska finansieras.
4. Förbättrat regelverk
En översyn av tillståndsprocesserna, särskilt avseende miljöprövningen av tillstånd för prospektering och utvinning, behöver göras i syfte att skapa
enklare och mer transparenta regler som samtidigt
medger en snabbare prövningsprocess. Begreppet fyndighet vid avgränsning av riksintressen för
mineral­utvinning enligt miljöbalken föreslås ges
en vidare innebörd i enlighet med SGUs underlag
till den pågående Miljöprocessutredningen.
Baserat på internationella erfarenheter föreslås
även en översyn av möjligheterna för företagen
att till skattemässigt fördelaktiga villkor fondera
­medel för framtida prospektering i syfte att över
tiden skapa en jämnare sysselsättning och ett
­jämnare flöde i tillkommande malmreserver.
2. Säkerställd infrastruktur för en hållbar
utvinning inom den Fennoskandiska skölden
Utmärkande för de områden som täcks av den
Fennoskandiska skölden är att de är mycket glest
befolkade i jämförelse med EU-länderna i övrigt.
En viktig och ofta avgörande skillnad mellan
gruvverksamhet och annan industriell verksamhet är lokaliseringsförutsättningarna. Normalt
förläggs en industri nära befintlig infrastruktur
som vägar, järnvägar och hamnar eller energi­
försörjningssystem. Även närheten till kunder och
underleverantörer liksom tillgången till kompetent personal styr lokaliseringen. Gruvverksamhet
måste däremot av naturliga skäl alltid placeras där
malmerna och mineralen finns. Dessutom är beroendet av strategisk infrastruktur som vägar, järnvägar och energisystem stort och ofta avgörande
för om en gruvetablering är lönsam eller inte. Sådan infrastruktur innebär stora investeringar som
i glesbygd måste bäras av en eller ett fåtal aktörer.
EU-satsning på prospektering
och hållbar utvinning inom den
Fennoskandiska skölden
Som framgår av figur 44 täcker den Fennoskan­
diska skölden större delen av Sverige, delar av
­Norge, Finland samt nordvästra delen av Ryssland. Den består av äldre kristallint berg och i
ett europeiskt perspektiv är förutsättningarna
att finna nya malmer i dessa områden särskilt
gynnsamma. Av figuren framgår också att det är i
dessa områden som en stor andel av Europas gruvor är belägna.
För att i en betydligt högre grad än idag långsiktigt bidra till att säkerställa EUs försörjning
av mineralråvaror producerade inom de nordiska
länderna framhålls i det följande två insatsområden som är av en sådan gemensam angelägenhet
att större satsningar med finansiering över EUkollektivet kan anses vara motiverade:
56
fråga har också mer utförligt behandlats i en tidigare rapport från länsstyrelserna i Norrbotten
och Västerbotten.
SGU föreslår att möjligheterna till EU-finansiering av nödvändiga infrastrukturinvesteringar
för gruvverksamhet inom den Fennoskandiska
skölden undersöks.
Mot bakgrund av EUs stora importberoende
av malm och mineral finns skäl att underlätta
för de mineralrika medlemsländerna att utveckla
sina tillgångar. Ett sätt är att bidra till den nödvändiga infrastrukturen för rationella transporter och effektiva energisystem i glest befolkade
områden med betydande malmreserver. Denna
Yngre bergskedjebildningar
Yngre sedimentära ytbergarter
Yngre vulkaniska ytbergarter
Urberg och yngre sammanhängande
kristallin berggrund
Större gruva, >9–10 milj. ton
Mindre gruva
Figur 44. Förenklad karta över Europas berggrund och gruvor. Den s.k. Fennoskandiska skölden täcker Sverige och Finland samt delar av Norge och nordvästra Ryssland.
57
BILAGA 1. Sveriges gruvor och mineraliseringar 2007
Sveriges malmproduktion år 2007
i relation till EU27 och världen
Guld
EUs produktion 22 ton
Övriga
40 %
9,0 ton
Kiirunavaara
Gruva i drift
Norrbotten
Järnoxid
Aitik
Malmberget
Sulfid
Ädelmetall
Typ av mineralisering
Järnoxid
Annan oxid
Sulfid
Ädelmetall
Sverige
23 %
5,2 ton
Bulgarien
9%
2,0 ton
Finland
28 %
6,2 ton
EUs andel av världsproduktionen: 1 %
Silver
EUs produktion ca 1 835ton
Storliden
Svärtträsk
Kristineberg
Svartliden
Sverige
18 %
323 ton
Polen
71 %
1 307 ton
Maurliden
Världsproduktion
19 400 ton
Övriga
8%
145 ton
Bulgarien
3%
60 ton
Blaiken
Världsproduktion
2 204 ton
Björkdal
Petiknäs
EUs andel av världsproduktionen: 9 %
Renström
Skelleftefältet
Koppar
EUs produktion ca 700 000 ton Världsproduktion
ca 15 milj. ton
Portugal
13 %
90 200 ton
Övriga
15 %
103 900 ton
Sverige 9%
62 900 ton
Polen
64 %
452 000 ton
EUs andel av världsproduktionen: 4,6 %
Zink
EUs produktion ca 821 000 ton Världsproduktion
ca 11 milj. ton
Övriga
Polen
15 %
126 000
ton
11 %
93 000 ton
Sverige
26 %
214 000
ton
Irland
47 %
387 400 ton
Garpenberg
EUs andel av världsproduktionen: 7,5 %
Bergslagen
Lovisagruvan
Bly
EUs produktion ca 198 200 ton Världsproduktion
ca 3,8 milj. ton
Övriga
16 %
31 900
ton
Zinkgruvan
Irland
27 %
53 600 ton
Sverige
32 %
63 200 ton
Polen
25 %
50 000 ton
EUs andel av världsproduktionen: 5,3 %
Järn
EUs produktion ca 28 milj. ton Världsproduktion
ca 1 645 milj. ton
Övriga
3%
0,8 milj. ton
Bulgarien 2 %
0,5 milj. ton
Österrike
7%
2,1 milj. ton
200 km
Sverige
88 %
24,7 milj. ton
EUs andel av världsproduktionen: 1,7 %
58
BILAGA 2. Undersökningstillstånd (gäller 2008-09-30)
Metaller och industrimineral
Ansökta undersökningstillstånd
Beviljade undersökningstillstånd
Diamanter, olja
Ansökta undersökningstillstånd
Beviljade undersökningstillstånd
0
50
100
150
200
250 km
59
BILAGA 3. Aktuella gruv- och prospekteringsprojekt
Basmetaller
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
Ahmavuoma koppar, guld, kobolt - Tertiary Minerals plc.
Viscaria koppar, zink - Avalon Minerals Ltd.
Rakkurijärvi koppar, guld, järn - Lundin Mining Exploration AB and Anglo American
Norrbotten koppar, guld - Blackstone Ventures Inc.
Liikavaara Östra koppar, guld - Boliden Mineral AB
Aitik koppar, silver, guld - Boliden Mineral AB
Majves koppar, guld - Beowulf Mining plc.
Ballek koppar, guld - Beowulf Mining plc. and Agricola Resources plc.
Jervas koppar - Blackstone Ventures Inc.
Uma koppar, zink, bly, silver - Blackstone Ventures Inc.
Notträsk nickel, PGE - Blackstone Ventures Inc.
Storbodsund nickel, koppar, kobolt - Mawson Resources Ltd. and Independence Group NL
Ersmarksberget zink, guld - Lappland Goldminers AB
Eva zinc, koppar, silver - Lundin Mining Exploration AB
Rönnbäcken nickel - IGE Nordic AB
Lainejaur nickel - Blackstone Ventures Inc. and Lundin Mining Exploration AB
Storliden zink, koppar - Lundin Mining Exploration AB
Remdalen koppar, zink, guld - IGE Nordic AB
Rackejaur zink, koppar, silver, guld - Boliden Mineral AB
Svärtträsk zink, bly, silver - Lappland Goldminers AB
Vindelgransele zink, koppar, bly, silver - Niili Mineral AB
Stekenjokk zink, bly, koppar, silver, guld - IGE Nordic AB
Maurliden zink, koppar, silver, guld - Boliden Mineral AB
Kristineberg zink, silver, koppar, guld, bly - Boliden Mineral AB
Norrliden zink, koppar - Lundin Mining Exploration AB and IGE Nordic AB
Petiknäs zink, silver, bly, koppar, guld - Boliden Mineral AB
Renström koppar, zink, bly, silver, guld - Boliden Mineral AB
Östra Åkulla zink, silver, koppar, guld, bly - Boliden Mineral AB
Boliden koppar, guld - Boliden Mineral AB
Långträsk zink, koppar, bly, silver - Wiking Mineral AB
Lappvattnet nickel - Blackstone Ventures Inc. and Lundin Mining Exploration AB
Ormsjö lead, silver - Boliden Mineral AB
Lövstrand bly - Boliden Mineral AB
Rörmyrberget nickel - Blackstone Ventures Inc. and Lundin Mining Exploration AB
Hoting nickel, koppar- Norrland Resources Ltd.
Bellviksberg zink, bly, silver - Boliden Mineral AB
Granberget zink, bly - Boliden Mineral AB
Rockliden koppar, zink, bly, silver, guld - Boliden Mineral AB
Storkullen zink, guld - Hansa Resources Ltd.
Slättberg nickel - Falconbridge Ltd.
Falun koppar, guld - Zinifex Australia Ltd.
Garpenberg zink, silver - Boliden Mineral AB
Lovisagruvan zink, bly, silver - Lovisagruvan AB
Dingelvik koppar, silver - Roslagen Resources AB
Zinkgruvan zink, bly, silver, koppar - Lundin Mining
Tomtebo silver, zink, koppar, guld - Tumi Resources Ltd.
Vitturn silver - Tumi Resources Ltd.
Sala silver, zink, bly - Tumi Resources Ltd.
2 49 50 1
51
3 52
9
Kiirunavaara - LKAB
Mertainen - LKAB
Gruvberget - LKAB
Leveäniemi - LKAB
Stora Sahavaara - Northland Resources Inc.
Malmberget - LKAB
Grängesberg - Grängesberg Iron Ore Company
Dannemora - Dannemora Mineral AB
57.
58.
59.
60.
61.
62.
63.
64.
65.
66.
67.
Metaller och industrimineral
Ansökta undersökningstillstånd
Beviljade undersökningstillstånd
81
47
42 56
48
43
66
44
45
82
Kvarnån - Continental Precious Minerals Inc.
Norr Döttern - Mawson Resources Ltd.
Pleutajokk – Continental Precious Minerals Inc.
Duobblon - Mawson Resources Ltd.
Tåsjö - Mawson Resources Ltd.
Björkråmyran - Continental Precious Minerals Inc.
Lilljuthatten - Continental Precious Minerals Inc.
Hotagen - Mawson Resources Ltd.
Viken - Continental Precious Minerals Inc.
Southern Östersund Area - Aura Energy Ltd.
Storsjö - Nordic Diamonds Ltd.
67
Övriga metaller
79.
80.
81.
82.
Routevare titan, järn - Beowulf Mining plc.
Storuman flusspat - Tertiary Minerals plc.
Sumåssjön vanadin - Svenska Vanadin AB
Olserum REE - Norrsken Energy
0
60
11
65
39
Uran
68.
69.
70.
71.
72.
73.
74.
75.
76.
77.
78.
68
69
17 16 14
71
78
55
Grundträsk - Beowulf Mining plc.
Vargbäcken - Hansa Resources Ltd. and Lundin Mining Exploration AB
Älgträsk - Boliden Mineral AB
Barsele - Northland Resources Inc.
Björkdal - Gold-Ore Resources Ltd.
Stortjärnhobben - Lappland Goldminers AB
Svartliden - Dragon Mining (Sweden) AB
Fäboliden - Lappland Goldminers AB
Enåsen - Boliden Mineral AB
Solvik - IGE Nordic AB and Archelon Mineral AB
Gladhammar - IGE Nordic AB and Wiking Mineral AB
70
76
77
40
41
46
Guld
7
8
12
15 13 21 58
20
57 59 61
18
28
60
24
22
29
80 62 19
23 25 27
72
30
32 63 73
26
31
33 64
34
36
74
35
75
37
38
Järn
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
4
54
79
10
6 5 53
50
100
150
200
250 km
