Männens politik och kvinnornas kamp
1912
En studie om diskussionerna som fördes i riksdagen och tidningen
Rösträtt för kvinnor, om den kungliga propositionen
The politics of men, and women’s struggle in 1912
A study of the discussions in the parliament and the newspaper "The right to vote for
women," about the royal bill
Tina Sjöberg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Historia/Ämneslärarprogrammet
15 hp
Mikael Svanberg
Martin Åberg
HT-2016
Sammanfattning
Denna uppsats syfte är att undersöka vad som sades i riksdagens båda kamrar under debatten angående
den kungliga propositionen, rösträtt och valbarhet för kvinnor som för män 1912. Även vad
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträttstidning, Rösträtt för kvinnor (RfK), rapporterade om
arbetet innan och efter debatten.
Många män i riksdagens båda kamrar framförde sina åsikter angående den kungliga propositionen. I denna
uppsats har ett urval av talare gjorts, och de argument som återkom flest gången återberättas här. En
slutsats man kan dra är att många av de högt uppsatta männen var rädda att förlora sin makt, enligt dem
skulle kvinnorna kunna bli majoritet i riksdagen och det skulle betyda katastrof för landets välgång. Många
visade sig negativa till den kungliga propositionen men även många män var för den, med argument som
riket var endast hälften mänskligt om inte kvinnorna fick rösträtt och att en klass inte kunde representera
en annan, alltså kunde inte män representera kvinnor på ett tillfredställande sätt. RfK rapporterade
grundligt om vad och- vem som hade sagt vad i riksdagens båda kamrar, och uppmanade sina läsare att
inte tappa modet när det redan väntade nederlaget skedde, utan att med större kraft fortsätta kampen om
rösträtt för alla kvinnor.
Abstract
This paper aims to examine what was said in the Parliament during the debate on the royal bill, electoral
rights for women as for men in 1912, also what the newspaper, The Right To Vote For Women, started
by the National Association for women's political voting rights reported on the struggle before and after
the debate.
Many men in both houses of parliament presented their views on the royal bill, in this paper a selection of
speakers from both chambers have been presented. One conclusion to draw from this is that many of the
senior men were afraid of losing their power, according to them, women would be able to become a
majority in parliament and it would entail disaster for the country's prosperity. Many proved to be negative
towards the royal bill, but many men were also for it, with arguments that the kingdom was only half
human if women did not have the right to vote, and that a class could not represent another, therefore, men
could not represent women in a satisfactory manner.
RfK reported thoroughly about what was said in parliaments both chambers, and urged its readers not to
be disheartened when the defeat that was expected took place, but with greater force continue the struggle
for voting rights for all women.
Innehåll
1 Inledning ..................................................................................................................................................................6
1.1 Syfte och frågeställningar .................................................................................................................................6
1.2 Forskningsöversikt............................................................................................................................................7
1.3 Källmaterial, metod, avgränsningar och källkritik .........................................................................................14
1.4 Teoretisk utgångspunkt...................................................................................................................................15
1.5 Disposition ......................................................................................................................................................18
2 Undersökningskapitel ............................................................................................................................................19
2.1 Bakgrund ........................................................................................................................................................19
2.2 Rösträtt för kvinnor, kvinnornas egna organ. .................................................................................................20
2.3 Diskussionen i riksdagen ................................................................................................................................23
2.3.1 Konstitutionsutskottet ..............................................................................................................................23
2.3.2 Riksdagsdebatten .....................................................................................................................................25
2.3.3 Första kammaren .....................................................................................................................................26
2.3.4 Sammanfattning av förda argument i Första kammaren ..........................................................................29
2.3.5 Andra kammaren .....................................................................................................................................30
2.3.6 Sammanfattning av förda argument i Andra kammaren ..........................................................................32
2.3.7 Rösträtt för Kvinnor.................................................................................................................................33
3. Slutsatser...............................................................................................................................................................34
3.1 Riksdagsdebatterna .........................................................................................................................................34
3.2 Rösträtt för kvinnor ........................................................................................................................................37
3.3 Slutsatser.........................................................................................................................................................39
Käll- och Litteraturförteckning .....................................................................................................................................
1 Inledning
Sedan 1800-talet hade kvinnorna kämpat för sin rätt till rösträtt på samma villkor som för
män, de skulle fortsätta att kämpa ända till segern 1919 med första rätten till röstning 1921.
1912 var ett år av seger, ett år av triumf även om dem hade många år kvar att kriga. 1912 fick
kvinnorna sin första kungliga proposition om lika rösträtt för kvinnor som för män, med den
propositionen kändes målet antagligen mer uppnåeligt.1 Tre år tidigare, 1909 fick de svenska
männen en utvidgad rösträtt, och argument hade sedan innan varit att just denna reform var
högre prioriterad, och med det hade dem aldrig fått någon kunglig proposition, vilket innebar
att kvinnorna fick kämpa ännu hårdare.2
Riksdagens båda kamrar hade majoritet i två olika riktningar. Valet 1911 gjorde så att i Första
kammaren hade Moderaterna majoritet med 87 av 150 mandat, liberalerna 51 och
Socialdemokraterna hade 12. I Andra kammaren hade Liberalerna majoritet med 101 mandat
av 230, Socialdemokraterna 64 och Moderaterna 65 mandat, vilket betydde en Liberal
majoritet, och mitten och vänster stödde kvinnlig rösträtt.3 Regeringen Staaf II 1911-1914
bildade liberalernas ledare Karl Staaf regering som konsekvens av partiets framgångar i
Andra kammarvalet hösten 1911.4
Det som denna uppsats finner intressant från denna tid, var hur diskussionen gick i riksdagens
Första och Andra kammare. Även vad Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtts
(L.K.P.R.) tidning skrev om kampen innan och efter att propositionen gick upp i riksdagen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att skapa en djupare förståelse kring den politiska debatten om kvinnlig
rösträtt och valbarhet. Detta uppnås genom att undersöka hur riksdagens debatt i båda kamrar
såg ut angående den kungliga propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet år 1912 samt
vad som skrevs och rapporterades om debatten i kvinnoföreningen landsföreningen för
kvinnans politiska rösträtt (L.K.P.R) tidning, Rösträtt för kvinnor (RfK). År 1912 är ett väldigt
intressant år på grund av att kvinnorättkämparna fick en kunglig proposition för första gången.
1
Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 nr 1 sid 1
http://www.inarchive.com/page/2010-11-06/http://rixlex.riksdagen.se/templates/R_Page____11568.aspx
Hämtad 1/2-17
3
http://www.scb.se/H/SOS%201911-/Valstatistiken/Riksdagsmannavalen%20(SOS)%201909-1968/ValstatistikRiksdagsmannavalen-1909-1910-1911.pdf sid 8, 36 Hämtad 2/2-17
4
https://www.staaff.se/om-karl-staaff/ Hämtad 2/2-17
2
Uppsatsens frågeställningar bidrar till en djupare förståelse för hur argumentationen för, men
framförallt mot kvinnlig rösträtt framfördes.
Frågeställningar:
1. Hur gick diskussionen i riksdagen om den kungliga propositionen om rösträtt och
valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män, i Första och Andra kammaren?
2. Vad rapporterade föreningen L.K.P.R.s tidning angående den kungliga propositionen
och riksdagsdebatten 1912?
I första frågan undersöker jag hur diskussionen bland männen i riksdagens båda kamrar gick
angående den kungliga propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet, och även vilka
argument som framfördes i de båda kamrarna. I den andra frågan undersöker jag vad som skrevs
om den kungliga propositionen i tidningen Rösträtt för kvinnor och vad de rapporterade från
riksdagen.
1.2 Forskningsöversikt
Ida Bloms artikel “Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for
women's suffrage in the Nordic countries during the long 19th century” är en
gränsöverskridande jämförelse av kampen för kvinnlig rösträtt, främst kring 1900, med tonvikt
på de fem nordiska länderna. Artikeln ifrågasätter den utbredda föreställningen om dessa länder
som liknande demokratiska och fredliga nationer, som skiljer sig från resten av Europa. Artikeln
tar upp hur rösträttsreformen utmanade den manliga och kvinnliga könstillhörigheten, och
vilken betydelse det hade för politiken. Den fortsätter att analysera viktiga strukturella
förändringar som har setts som bärare för kvinnlig rösträtt: tillväxten av demokrati, byggandet
av nationstater, revolutioner och krig, frågar om dessa strukturer har spelat en viktig roll i de
nordiska länderna som på andra håll. Slutligen koncentrerar artikeln sig på kvinnors byrå,
mobilisering och organisation, letar efter likheter och skillnader mellan de fem nordiska
länderna.5
Slutsatsen från denna gränsöverskridande analys av processer som resulterar i kvinnlig rösträtt
är att de nordiska länderna kan betraktas som en ganska enhetlig enhet, där kvinnor fick rösträtt
5
Blom. Ida, Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for women's suffrage in the
Nordic countries during the long 19th century. Scandinavian Journal, 2012 sid 600
http://dx.doi.org/10.1080/03468755.2012.729023 Hämtad 15/11-16
som en del av den första vågen. En något annorlunda tidpunkt för demokratiseringen kan
redogöra för de små tidsskillnaderna i denna reform. I Danmark, utlöste 1848 varv från första
rösträttsreformen. Revolution hade också betydelse för rösträtten i Finland, och till kampen för
nationellt oberoende influerade rösträtten frågan i Finland, Norge och Island. Samarbete mellan
klasserna var mer uttalad i Danmark och Sverige än i Norge och Finland, förmodligen också
mer än i Island. Vi kan dra slutsatsen att en nordisk modell för kvinnlig rösträtt var en modell
med ett antal individuella modifikationer. Men modellen var inte särskilt nordisk. I de flesta
avseenden finner vi att liknande strukturer var inblandade i att främja kvinnors rösträtt i hela
västvärlden, och att kvinnor var tvungna att göra anspråk på denna rätt för att nå resultat. 6
Historikern Sif Bokholm undersöker angående Agda Montelius inblandning i olika
kvinnorörelser under sin livstid. I boken ”En kvinnoröst i mansamhället, Agda Montelius 18501920” undersöker hon varför Montelius kom att ägna hela sitt liv åt arbete för de fattiga, och
vad som drev henne. Även om det som nekrologer skriver att hon var en ensam föreningskvinna
stämmer eller inte. I biografin och avhandlingen om Agda Montelius undersöker Bokholm hur
Montelius möte med de hemlösa såg ut och hur hon uppfattade socialpolitikens och
välgörenhetens mål, samt vilka resultat som uppnåddes. Författaren undersöker även hur
Montelius välgörenhetsarbete skulle förstås i ett större sammanhang – som ideologi, som
kvinnoarbete med eventuell emancipatorisk effekt och/eller som klasskamp i en brytningstid.
Andra frågor som behandlas är; hur hon såg på kvinnorörelsen och dess syften, vilken del hon
själv tog i arbetet, vad kvinnors emancipation betydde för henne och hur kvinnokampen såg ut
i Sverige under denna tiden med dess med- och motgångar.7
Syftet är att belysa en kvinnlig initiativtagares roll i slutet av 1800-talet, vilket hon gör med
hjälp av en biografisk metod.8 Bredden av Montelius unika kvalitet var hennes engagemang,
hon var aktiv inom tre olika arenor – filantropi - så som välgörenhetsarbete -, samhällspolitik,
och politisk feminism, och i alla tre hade hon en framstående roll. En av avhandlingens styrande
hypotes är att det var genom sitt välgörenhetsarbete som Montelius och hennes kollegor blev
mycket mer medvetna om kvinnans underordnade ställning i samhället. En annan hypotes är att
aktivisternas intresse för både sociala och kvinnofrågor bidrog till inte bara sin egen frigörelse
6
Blom. Ida, Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for women's suffrage in the
Nordic countries during the long 19th century. Sid 613-614
7
Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920. Södertälje: Stockholmia Förlag, 2000
sid 14
8
Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920. Sid 15; 376
utan för såväl andra kvinnor.9 Montelius spelade en viktig roll i olika organisationer och från
en studieresa till England tog hon med sig en viktig modell. Genom att följa den brittiska
modellen försäkrade hon att ansvaret för dem i nöd i Stockholms olika församlingar blev
uppdelade mellan olika kommittéer.10
Montelius och andra insåg att välgörenhet inte var tillräckligt, och att sociala reformer var
nödvändiga för att lindra den nöd som fanns i arbetarklassen, detta resulterade i fattigvården.
Hon arbetade mycket för de fattiga och för att barn skulle få det bättre. Lagen mot att kvinnor
inte fick arbeta som nattarbetare var ett stort nederlag för Montelius (1909). Ett annat nederlag
för kvinnorörelsen kom 1912 under debatten om moderskapsförsäkring; vilket resulterade i att
fattiga mödrar fick det svårare. Men nederlagen stärkte kvinnorna och de argumenterade emot
kritiken som var riktad mot dem; att de var politiskt passiva och oerfarna. Varje gång deras krav
blev nedröstat gick kvinnorna ut offentligt med sitt missnöje och pekade på de insatser som de
hade gjort, samtidigt som de krävde omröstning som skydd mot orättvis behandling och
lagstiftning.11
Hon menade att kvinnorörelsen hade två mål: Kvinnans frigörelse och skapandet av det goda
samhället, det senare såg hon som huvudmål, men för att kunna arbeta för ett bättre samhälle
måste kvinnorna först bli befriade från ekonomiskt och politiskt beroende från män. Montelius
tog stor del i arbetet för kvinnans rätt till deltagandet i lokala och nationella myndigheter, rätt
att rösta, ett jämställt äktenskap, utbildning och att tjäna egna pengar. 1910 fick hon uppleva
delar av målen gå i uppfyllelse så alla kvinnor blev behöriga att rösta i kommunala val och både
gifta och ogifta var berättigade till alla kommunala poster med undantag från landstinget. Dock
fick hon inte uppleva rösträtt för alla eller att kvinnor var finansiellt jämlika männen, då dessa
lagar trädde i kraft efter hennes död.12
Professor emerita i historia i Örebro, Cristina Carlsson undersöker i sin bok ”Kvinnosyn och
kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910” om hur man inom den svenska
rörelsen uppfattade verkligheten man hade omkring sig, hon undersöker om det var i likhet med
August Bebel den tyska socialdemokratiska politikern och en av grundarna av SPD, Tysklands
socialdemokratiska parti och den tyske sociologen, filosofen och politikern Friedrich Engels –
att kvinnor mer och mer kom ut i arbetslivet och som en följd kom arbetarfamiljen att upplösas.
9
Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920 sid 376
Ibid Sid 377-380
11
Ibid Sid 377-380
12
Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920 sid 377-380
10
Carlsson undersöker även ställningstagande rörande samband och utvecklingstendenser inom
ideologi och teori, detta lägger hon sedan på debatten om kvinnoarbete, könens likvärdighet
och i vilken utsträckning man använde sig av teorin på kontinenten. Även ställningstaganden
som de kommer till uttryck antingen i politiska program, debattskrifter eller i konkreta
handlingar.13
Utöver detta undersöks frågor angående socialdemokratiska relationer till handlingsutrymmet
som gavs i olika situationer och socialdemokraternas syn på den kvinnliga rösträtten.14
Författaren drar en skiljelinje mellan förhållandet mellan kvinnofråga och klassfråga och tycker
sig kunna urskilja att socialdemokraterna i efterhand skärpte sig gentemot den borgerliga
kvinnorörelsen och betonade att det inte fanns någon gemensam klassöverskridande
kvinnofråga. Välviljan till de borgerliga kvinnornas frigörelsesträvanden fanns inom
begränsade
grupper
med anknytning till
den litterära vänstern eller
borgerliga
stadsradikalismen t.ex. hos Hjalmar Branting och Fredrik Sterky. Det betonades efter hand att
det inte fanns någon kvinnofråga inom arbetarklassen utan att kvinnans underordnande ställning
på samma sätt som arbetarens, var en effekt av klassförtrycket.15
Skilda uppfattningar rådde i frågan inför den kvinnliga rösträtten, det fanns en benägenhet att
skjuta kravet på kvinnlig rösträtt åt sidan.16 Diskussioner angående kvinnliga arbetare var även
den delad, förslag som att kvinnor skulle arbeta kortare dagar för att kunna fullgöra sina
moderliga uppgifter och barnuppfostran, även barnuppfostringsanstalter för att underlätta för
den fattiga modern, föreslogs. Men en konkret diskussion om kvinnas dubbelarbete lyste med
sin frånvaro.17 Likställighet mellan man och kvinna var en av socialdemokratiska rörelsens
målsättningar, men att ansluta sig till principer och måla upp framtidsvisioner var en sak och
att formulera praktisk politik en annan. Man kom att frångå den likhetsprincip som utgjorde
grunden för de socialistiska teoretikernas syn på kvinnans befrielse.18 Det gemensamma
klassintresset gjorde så att kvinnorna fick stå åt sidan när det gällde rösträtten och det var även
på denna grund som man argumenterade för nattarbetsförbud för kvinnor.19
13
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910. Lund:
Studentlitteratur, 1986 sid 74
14
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 75
15
Ibid sid 121
16
Ibid sid 122
17
Ibid sid 123
18
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 184-188
19
Ibid sid 244
Efter sekelskiftet (1900) kan vi ana en förändring i det socialdemokratiska partiets konkreta
förhållningssätt till kvinnoarbetet. Nu anammar man efterhand den linje som länge varit
rådande inom Andra Internationalen och kräver särskilda skyddslagar för kvinnoarbetet, i
familjen och den kommande generationens intresse.20 Det visar sig att efter sekelskiftet,
inriktade sig kvinnorna i stor utsträckning på att formulera konkreta svar på de problem som
drabbade den stora gruppen kvinnor som skymdes i de manliga texterna och definitionerna, det
vill säga de kvinnor som både var förvärvsarbetande och mödrar.21 Carlsson nämner även F.T.
Borgs motion för kvinnlig rösträtt, där hen menar på att för att lära sig att använda rösträtten
måste man få bruka den.22
Christina Florins bok Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas
rösträttsrörelse, behandlar områden rörande det inre rösträttsarbetet. Hon har även tagit fasta
på den politiska kulturen – det politiska opinionsbildandets mekanismer och centrala aktörer,
hon vill veta vad kvinnorna gjorde och vilka de var. Florin studerar dessa kvinnor utifrån
lokalföreningens och familjelivets synvinkel, snarare än centralstyrelsens sammanträdesbord i
Stockholm. Florin anser att det är de ledande kvinnornas livsstil och personligheter som är det
viktiga att lyfta fram, de som provocerade och drev fram förändring. Dessa kvinnors liv, språk
och handlingar kan förklara processer i rösträttsrörelsens politiska kultur. Florin menar att sättet
kvinnorna byggde upp sin organisation underifrån kan lära oss mycket om politikens andra sida
– den privata, informella och känslomässiga sida -. Vi får även en inblick i feministiska rörelser
för 100 år sedan.23
Den övergripande frågan i boken gällde hur kön, feministisk praktik och medborgarskap blev
relaterade till varandra i kvinnornas rösträttsrörelse, hur skulle kvinnorna göra för att skapa en
egen medborgerlig relation till staten och de politiska intuitionerna? Hur skulle de övertyga
staten – männen -? Det är här rösträttsbreven kommer in i bilden menar Florin, brev som
skickades emellan sex kvinnor som hade stor betydelse för rösträttskampen, breven speglar
sidor av praktiskt arbete och är kvarlevor av själva processen. De forskningsfrågor breven kan
svara på berör aktivistkulturen i rösträttsrörelsen, hur kvinnorna ”gjorde könspolitik” utanför
de traditionella politiska rummen när de inte hade tillträde till den vanliga vägen till makten.24
20
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 246
Ibid sid 272
22
Ibid sid 102
23
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Falun: Atlas
Akademi, 2006 sid 34
24
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 35
21
Florin skriver att L.K.P.R. var uppbyggd med en demokratisk tanke i botten, att alla viktiga
frågor skulle ut till lokalföreningarna. Dock blev det den innersta kretsen som dominerade,
kvinnorna med hög utbildning som kunde forma diskursen. Det var dessa kvinnor som hade tid
och pengar att åka på möten och konferenser. De sex kvinnor vars brev Florin undersökt,
utgjorde en elitgrupp i organisationen som alla hade en betydande maktställning. Rösträtten var
ett uppfostringsprojekt, där kvinnorna skulle lära sig att bli medborgare, även ett projekt där
konservativa och radikaler kunde enas om viktiga frågor som till exempel att utmana
könsstereotyper och göra kvinnor självständiga och ansvara för sina egna liv.25
Dock var vissa frågor bannlysta, särskilt frågor om kropp och sexualitet. Kvinnorna kämpade
med att bryta den sociala diskursen mellan män och kvinnor i offentligheten, de krävde tillgång
till manliga arenor: gator, torg, talarstolar, tidningar och parlament. Vägen till rösträtten var
dock tvungen att gå genom männen, utan deras samtycke kunde inte rösträtten erövras. Män
som grupp spelade en stor roll då statens lagar bara kunde ändras genom mäns åtgärd. De hade
även stora roller som motståndare och stöttepelare. Att få männen att inse att kvinnors
delaktighet i staten var grunden för ett modernt och civiliserat samhälle, var en stor del av
kampen.26
Christina Florin har även skrivit en artikel “Heightened Feelings! Emotions as Capital in the
Swedish Suffrage Movement” i Women’s History Review, som handlar om de sex svenska
kvinnor som tillhörde ett informellt nätverk i svenska rösträttsorganisationen och som
motsvarade de tjugo år som kampen för omröstningen tog, från 1902 till 1921 utifrån sin bok
Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Analysen sker
på två nivåer; å ena sidan handlar det om kvinnornas beskrivning av deras känslomässiga
upplevelse, och å andra sidan, med hur dessa känslor konstruerades och användes i politisk
propaganda som ett slags "capital' i demonstrationer, offentliga möten och fester.27
De suffragetter på barrikaderna levde i en tid av mycket drama och många spänningar och
perioden genererade starka känslor som kunde användas i kampanjen för omröstning. Den
teoretiska referensramen är Randall Collins modell av interaktion ritualer, där han hävdar att
känslor är av stor betydelse för sociala rörelser i synnerhet. De svenska kvinnor som kämpade
25
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 282
Ibid sid 283, 289, 301
27
Florin. Christina, Heightened Feelings! Emotions as ‘Capital’ in the Swedish Suffrage Movement. Women's
History Review, Vol. 18, No. 2, April 2009 sid 181-182 http://dx.doi.org/10.1080/09612020802316694 Hämtad
15/11-16
26
för omröstning mellan 1902 och 1921 slog inte sönder några fönster eller brände ner några
byggnader. De ville inte verka vara militanta bråkmakare som de engelska suffragetterna.
Istället uppträdde de i ett måttlig svenskt sätt i en anda av traditioner och kultur av samtida
”gräsrotsrörelser” (grass-root movements). De byggde upp sin organisation, formulerade sina
dagordningar och krävde att höras offentligt.28
Åsa Karlsson Sjögrens artikel “Women's Voices in Swedish Towns and Cities at the Turn of the
Twentieth Century: municipal franchise, polling, eligibility and strategies for universal
suffrage”, undersöker kvinnors röstning och valbarhet i kommunala val i svenska städer i
årtionden runt 1900-talets sekelskift. Syftet är att presentera rösträtts mönster, röstbeteenden
och representation som kommer från statistik från kvinnorörelsen och att diskutera hur dessa
relaterar till kvinnorörelsens strategier för kvinnors politiska medborgarskap och allmän
rösträtt. Resultaten är dessutom analysera i jämförelse med 1800-talets förhållanden, när lagligt
kompetenta kvinnor som betalade skatter kunde rösta i vissa val.29
Sammanfattning
Den tidigare forskning jag dragit mest nytta av är Christina Florins bok Kvinnor får röst. Kön,
känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Hon beskriver bra och tydligt kampen
och de olika vägar kvinnorna tog för att få igenom sina krav. Hon skildrar eliten av kvinnor
som genom brevskrivande var några av huvudpersonerna i kampen, kvarlevor som är av stort
värde i dag. Florin utgår från den roll kvinnorna hade under 1900-talet, hemlivet och den arena
kvinnorna behärskade. Det är en intressant utgångspunkt och man lär sig mycket om hur
samhället såg ut och den feministiska rörelsen för 100 år sedan.
Den tidigare forskningen utgår oftast ur ett kvinnligt perspektiv, och handlar om de kvinnliga
pionjärerna under 1900-talet, men mitt källmaterial från riksdagen är uteslutande från en manlig
synvinkel.
28
Florin. Christina, Heightened Feelings! Emotions as ‘Capital’ in the Swedish Suffrage Movement. Women's
History Review, Vol. 18, No. 2, April 2009 sid 181-182 http://dx.doi.org/10.1080/09612020802316694 Hämtad
15/11-16
29
Karlsson Sjögrens. Åsa, Women's Voices in Swedish Towns and Cities at the Turn of the Twentieth Century:
municipal franchise, polling, eligibility and strategies for universal suffrage. Women's History Review, 2012 sid
379 http://dx.doi.org/10.1080/09612025.2012.661150 Hämtad 15/11-16
1.3 Källmaterial, metod, avgränsningar och källkritik
Jag har utgått från material som finns på föreningsarkivet i Värmland och en boksamling av
tidningen Rösträtt för kvinnor mellan åren 1912–1914, där jag har funnit relevant information
till min undersökning.30 För att besvara uppsatsens frågeställningar angående diskussionen i
riksdagen och argumenten för och emot rösträtten, har jag använt mig av riksdagsprotokoll med
bilagor som återfinns på Karlstads Universitetsbibliotek.
När jag undersöker materialet använder jag mig av en kvalitativ metod, vilket innebär att en
djupare förståelse och kunskap skaffas om de frågor man utgår från. 31 Frågeställningarna
utformades under tiden material samlades in och anteckningar fördes, i likhet med
beskrivningen för en kvalitativ metod.32
Jag har använt mig av boken Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. Författarna förklarar hur man genomför en undersökning och att
vissa metodiska krav måste uppfyllas i ett forsknings- eller utredningsarbete. Bra vägledning
ges från att ett problemområde identifierats till att undersökningen rapporteras. 33 Även boken
Rapporter och uppsatser, av Jarl Backman har använts som hjälpmedel för hur man söker, läser
och skriver vetenskapliga dokument. Utifrån tre perspektiv förklarar författaren hur
skrivmomentet behandlas; det kvalitativa, det traditionella och det översiktliga. Andra
anvisningar som är relevanta för akademiska texter ges, så som hur man skriver en disposition,
tabeller och referensteknik i löpande text beskrivs, även hur man söker litteratur i elektroniska
referensdatabaser.34
Jag har valt att begränsa min undersökning till året 1912, eftersom det var första gången de
svenska rösträttskvinnorna fick en kunglig proposition för rösträtt och valbarhet för kvinnor
som för män. Denna kungliga proposition valde jag för att den berörs i tidningen Rösträtt för
kvinnor som jag även använder mig av i min undersökning, riksdagsprotokollen är relevanta då
det där står vad som sades i Första och Andra kammaren angående kvinnlig rösträtt 1912. De
30
Rösträtt för kvinnor I-III Föreningsarkivet i Värmland
Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en
undersökning, 3:e upplagan, Lund: Studentlitteratur AB, 2003 sid 118-119
32
Backman. Jarl, Rapporter och uppsatser, 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, 2008 sid 54, 58
33
Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en
undersökning sid 119
34
Backman. Jarl, Rapporter och uppsatser sid 58
31
män som yttrade sig i debatten kan antagas tala för hela sin partigrupp om han inte blev motsagd
av någon i samma partigrupp, annars talade han endast för sig själv.
Jag är medveten om att mina resultat hade kunnat se annorlunda ut om jag valt en annan metod
som till exempel en kvantitativ metod, där jag hade kunnat skapa statistik över hur många
tidningar i Sverige som under den här perioden rapporterade om den kungliga propositionen,
hur många av dem var för eller emot kvinnlig rösträtt. Jag hade även kunnat framställa statistik
över de mot och förargument som förekom i riksdagsdebatten.35
Ur en källkritisk synvinkel finns det naturligtvis en problematik med att använda RfKs artiklar
och texter. Eftersom texterna är skrivna av L.K.P.R.s medlemmar, är dem bearbetade och
utvalda för att passa deras ändamål och kan vara vinklade. Detta skulle kunna vara texternas
styrka, eftersom dess tendens visar med vilka argument föreningen vill införa rösträtt för
kvinnor. Uppsatsen har inte som syfte att undersöka om tidningen är vinklad därför anser jag
att den är en bra källa för att visa på hur kvinnorna uppfattade situationen runt den kungliga
propositionen 1912, och hur arbetet var innan och efter propositionen gick upp för diskussion i
riksdagen.
Det källkritiska perspektiv man kan ta upp angående riksdagsprotokollen är hur representativa
dem är för Sveriges män. Protokollen speglar lagstiftarens syn på kvinnofrågan vid denna tid,
och ger förmodligen en korrekt bild av styrkeförhållandena bland Sveriges lagstiftare vid denna
tiden, vilka var kungliga majestätet (Kungen och statsrådet) och riksdagen, och protokollen
speglar åsikterna i de båda kamrarna.
1.4 Teoretisk utgångspunkt
På 1900-talets början fanns utpräglade könsroller, vad som var manligt och kvinnligt, vad
kvinnor kunde eller inte kunde arbeta med, att det var kvinnornas ansvar att ta hand om
hemmet och uppfostra barnen. Kvinnor stängdes alltså ute från politiska institutioner på grund
av sin könstillhörighet, vilket gjorde att dem ej blev fullvärdiga medborgare. Kön var en
struktur och styrde hur samhället var organiserat. Det var farligt att beträda den politiska
arenan eftersom kvinnorna utmanade en institution som männen hade behärskat i
århundraden, nämligen staten. Kvinnorna ville förändra staten, där de reglerade
könsförhållanden och arbetsfördelningen i samhället, de ville även ändra på att kvinnor var
35
Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en
undersökning sid 109
beroende av äktenskapet för försörjning. Kvinnorna var som ett bihang till männen, och
naturligtvis ville de bryta sig loss från sina äkta män, bröder, fäder och förmyndare, höja sig
ur underordning och bli en fulländad medborgare. Deras budskap var att kvinnorna var
livsviktiga för nationen och det moderna samhällets utveckling.36
Sverige befann sig i en moderniseringsprocess, och ett grundläggande utbildningssystem
byggdes och blev en mycket viktig del. 40% av befolkningen var under 20 år vilket ledde till
trängsel vid skolor och universitet.37 Kvinnor ansågs ha vissa egenskaper och erfarenheter
som gjorde dem lämpliga att ta hand om omsorgsfrågor och sociala frågor, vilka var viktiga
byggstenar i nationen. Många menade att just därför borde de få rösträtt, de kunde tillföra ett
nytt och värdefullt element som samhället tidigare varit berövat. Trots att kvinnor och män
var kompetenta i olika saker borde inte statusen vara olika, rösträtten var ett samarbetsprojekt,
kvinnor och män var inte fiender, menade rösträttskvinnorna.38 Störst motstånd fick
rösträttskvinnorna från förstakammarhögern, och så länge dem hade majoritet skulle det inte
bli någon reform. Motståndet var inte enbart emot själva rösträtten, utan att den etablerade
ordningen mellan könen alltså kunde rubbas.39
Samtidens män hade bestämt vilka medborgerliga kvalifikationer och villkor som skulle ges
rösträtt, och dessa var kvinnorna tvungna att förhålla sig till. Staten gav vissa rättigheter men
krävde skyldigheter, manliga meriter som värnplikt och skatteplikt vilka rösträttskvinnorna
ofta drog paralleller till att många kvinnor förvärvsarbetade, betalade skatt och kvinnornas
”plikt” att föda barn kunde jämföras med männens värnplikt. Många ville bevara traditionella
herravälden, och om kvinnor, industriarbetare, omyndiga eller skuldsatta fick inflytande över
politiken kunde dessa traditioner försvinna, den manliga eliten var rädda för följderna av
rösträttens utvidgning.40 Det fanns stor rädsla för att de fasta könsidentiteterna skulle
upplösas, att kvinnor som intresserade sig för politik skulle bli ett tredje kön och bli
karlaktiga, få skäggstubb och förlora sin sexuella identitet. Även en stor rädsla fanns bland
männen att de skulle drabbas av omanlighet och att mannen skulle bli feminiserad.41
En slutsats man kan dra av detta är att makthavarna och framförallt högern, var rädda för att
dels förlora sin makt som män hade haft i århundraden, förlora sin manlighet och att politiken
36
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 15-16
Ibid sid 19-20
38
Ibid sid 47
39
Ibid sid 47
40
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 51-54
41
Ibid sid 55-56
37
skulle bli feminiserad, men även en rädsla för att kvinnor som grupp och kön skulle komma
att bli förändrade, ett tredje kön. Kvinnor argumenterade för sin olikhet medan män hade
olikheter som motargument, att dem var för olika män och inte kunde hålla huvudet kallt utan
skulle lägga in allt för många känslor i politiska beslut.
Det finns en tydlig koppling mellan uppsatsens syfte och forskningsfrågor, samt Florins
genusteori, då man kan se att under början av 1900-talet var Sverige ett patriarkat samhälle,
där män hade makten över mycket av kvinnornas liv, så som vad dem fick arbeta med, löner
och deras sociala status. Denna teori är även tydlig i de argument där de män som röstade nej i
riksdagen använde sig av, då de ville bibehålla sin politiska makt. Teorin i denna uppsats har
samma perspektiv på situationen under det undersökta året. Florin förklarar hur kvinnorna
blev utestängda från den politiska arenan på grund av genus- och maktskillnaden mellan män
och kvinnor, där männen under en lång tid hade den politiska makten.
1.5 Disposition
I detta kapitel har jag redogjort för uppsatsens syfte och forskningsfrågor, relaterad tidigare
forskning, min metod och materialets utformning. I kapitel 2, undersökningsdelen, redogörs för
hur diskussionen gick i riksdagens båda kamrar, vilka argument som uppkom och även
bakgrundsfakta om tvåkammarsystemet. Även vad som rapporterades från tidningen Rösträtt
för kvinnor.
I uppsatsens avslutande kapitel 3 diskussion, går jag igenom svaren på forskningsfrågorna.
2 Undersökningskapitel
Detta kapitel handlar bland annat om bakgrundsfakta om hur riksdagen såg ut, L.K.P.R.s arbete
genom sin tidning, Rösträtt för kvinnor, att få så många sympatisörer som möjligt, inklusive
män innan debatten i riksdagen. Röstningen i landstingsvalen och tidningens funktion att sprida
budskapet om rösträtt för kvinnor. Vad lagförslagsändringarna var, hur diskussionen gick i
riksdagen och vilka för och mot argument som användes under debatten angående kvinnlig
rösträtt. Även vad RfK rapporterade efter debatten i riksdagen.
2.1 Bakgrund
1865 kom en viktig förändring i samband med avskaffandet av ståndsriksdagen som ersattes
med ett tvåkammarsystem. Där de nya framväxande samhällsklasserna skulle bli
representerade. Första och Andra kammaren, båda var likställda varandra med ett så kallat
absolut veto, om inte en fråga gick igenom i båda kamrarna föll den men kunde tas upp vid ett
senare
tillfälle.42
Som
vald
riksdagsman
fick
man
ej
vägra
att
utöva
sin
riksdagsmannabefattning, förutom militärpersoner vid krigstid, då de skulle skydda landet. 43
Första kammaren ansågs representera "bildningen och förmögenheten".44 Till första kammaren
skulle 150 riksdagsmän utses, vilket gjordes av landstinget, och i de städer som inte tillhörde
ett landsting skulle stadsfullmäktige utse ledamöter. Posten var på en sexårig period. Varje
landstingsområde och städer som ej tillhörde ett landsting, utgjorde en valkrets, beroende på
folkmängden i området valdes en riksdagsman. Om folkmängden i en valkrets ej uppgick till
en etthundrafemtiondel av rikets folkmängd, fick ännu en riksdagsman väljas. Valkretsen
delades in i sex grupper, varje år uträttades ett val i en av grupperna för nästkommande sexårs
period, valen verkställdes av landstinget och av stadsfullmäktige under september månad. Det
var endast män som kunde väljas till ledamöter i Första kammaren, de skulle fyllt 35 år och
under de senaste tre åren ägt fastighet för ett värde som ej fick underskrida 50 000 kr. Dem
skulle även skatta för minst 3000 kr för årlig inkomst, skulle han förlora sin förmögenhet var
han tvungen att avgå. Ledamöterna fick reseersättning till och från riksdagen och ett arvode på
1200 kr. Uteblev en ledamot från riksdagen drogs 10 kr för varje dag han var frånvarande.45
42
http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgrund 20/11-16
Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34 sid 1
44
http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgrund 20/11-16
45
Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34 sid 1-4
43
Till andra kammaren skulle 230 riksdagsmän utses vilka var verksamma i en treårs period.
Varje län inklusive Stockholms stad, utgjorde en eller flera valkretsar. En stad som ingick i ett
län där stadens befolkning uppgick till eller överskred tre tvåhundratretiondelar av rikets
befolkning, under det andra året av 3 års perioden bildade en valkrets. Dock kunde en stad vars
folkmängd utgjorde minst sex tvåhundratretiondelar av rikets folkmängd delas i valkretsar. Men
om folkmängden ej uppnådde en nittiondel skulle staden inte längre bilda en egen valkrets.
Varje valkrets valde en riksdagsman vid början av andra året i treårs perioden i september
månad. Om inte folkmängden uppgick till tre tvåhundratretiondelar valdes tre riksdagsmän. De
som kunde bli valda till ledamot i Andra kammaren skulle äga valrätt inom valkretsen eller där
fråga är om stad bestående av flera valkretsar. De som hade valrätt var män fyllda 24 år, men
ej om han stod under förmyndarskap eller var i konkurstillstånd, inte heller om han fick
understöd från fattigvården eller om hans hustru eller minderåriga barn fick det. Om ej skatt till
staten och sin kommun var betald under de senaste tre åren eller om värnplikten ej var fullgjord
fick han ej rösta. Vald riksdagsman var tvungen att ha giltigt skäl att avsäga sig uppdraget.
Ledamöterna fick reseersättning samt arvode, vilket var samma summa som i Första
kammaren.46
Sedan 1862 hade de kvinnor som var myndiga, ogifta och en egen inkomst eller tillräckligt stor
förmögenhet rösträtt vid kommunala val, och genom rösträttsreformen 1907–1909 kunde
rösträttsberättigade kvinnor även bli invalda i kommunala församlingar. Dock hade inte alla
människor rösträtt i Sverige, frågan debatterades ofta sedan 1860-talet och rösträttskämparna
blev allt mer högljudda. En annan rösträttsreform som antogs 1907 och arbetats fram av
högerregeringen ledd av Arvid Lindman, innebar att män över 24 år fick rösträtt till Andra
kammaren och en 40-gradig skala antogs. Skalan innebar att rika kunde få upp till 40 röster i
kommunalvalen, och förlorades dessa röster i ekonomiska kriser, då skalan var baserad på ens
inkomst.47
2.2 Rösträtt för kvinnor, kvinnornas egna organ.
”O, kvinnor, vilka hinder som än uppresas framför Eder, det står i Eder makt att övervinna dem.
I behöver blott vilja det!” - Olympe de Gouges.48
46
Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34 sid 5-8
Ibid Nr 34 sid 5-8
48
Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 nr 1 1912 sid 3. Franska feministen Olympe de Gouges förklaring av
kvinnans rättigheter år 1789
47
Så lyder en inledande dikt i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtts (L.K.P.R.) tidning.
L.K.P.R. var i behov av ett eget organ, där deras röst för dess önskningar, arbete och mål kunde
bli hörda över hela landet, där av skapandet av tidningen Rösträtt för kvinnor (RfK). Tidningen
skulle endast rapportera angående frågor rörande kvinnans medborgarrätt, direkt eller indirekt,
och målet var att få en lösning på rösträttsfrågan och alla de frågor som de olika
kvinnogrupperna arbetade för.49 Tidningen gavs ut den 1:a och 15:e i varje månad, med
Elisabeth Krey som redaktör.50
1912 var ett stort år för kampen för kvinnlig rösträtt, något som aldrig tidigare hänt skedde detta
år, de hade fått en kunglig proposition om politisk rösträtt och valbarhet för svensk kvinna på
samma villkor som för svensk man.51 Orden som Olympe de Gouges uttalade 1789 var viktiga
ord 1912 då frågan om kvinnornas medborgerliga rättigheter skulle läggas fram för riksdagen i
en kunglig proposition, det var dags för de svenska kvinnorna att tillhandahålla om det var deras
önskan att bli fullmyndiga medborgare eller fortsätta vara undermåliga samhällsmedlemmar,
ovärdiga till allt förutom att lyda lag och betala skatt.52
Vikten av att stödja den kungliga propositionen var stor och den 25:e mars 1912 på Maria
bebådelsedag, anordnade L.K.P.R. en rösträttsdag, här skulle alla kvinnor få tillfälle att visa att
de menade allvar med sitt krav på medborgarrätt. Dagen skulle ske lokalt och
lokalavdelningarna (F.K.P.R.) skulle ta initiativ att samarbeta med andra kvinnoföreningar för
att samla så många människor som möjligt. Önskan var att både manliga och kvinnliga talare
skulle uppträda på mötena. För festlighetens skull anordnades uppläsning och sång. Även
utdrag ur den kungliga propositionen skulle läsas på dessa möten.53
För kvinnorna var det naturligtvis viktigt att verka inom så många val de kunde och fick, och
att få sympatisörer i Första och Andra kammaren. Ett sådant tillfälle var landstingsvalen, vid
den här tiden var det viktigt att medverka i de län som omvalde sina representanter till Första
kammaren för att på så sätt få in fler sympatisörer.54 Runt om i landet arbetade kvinnor och
deras rösträttsvänner (män) med att sprida budskapet och få så många kvinnor och män att höja
sina röster i kampen för kvinnlig rösträtt. En man som talade varmt om kvinnans rösträtt var
Statsrådet Petrén, han talade i Hedemora den 17:e mars 1912, och han menade att kvinnan i
49
Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 nr 1 sid 1
Ibid nr 2 sid 3
51
Ibid nr 1 sid 1
52
Ibid nr 1 sid 3
53
Ibid nr 1 sid 3
54
Ibid nr 2 sid 1
50
stort sett var jämställd mannen och borde på så sätt ha rösträtt och inte vara underställd de
sämsta av männen. Det var nämligen inte allmän rösträtt för män under den här tiden, de som
fick bidrag, var brottslingar, eller hade psykisk ohälsa hade inte rösträtt. Petrén hoppades på att
den kungliga propositionen skulle vinna en lycklig lösning för kvinnorna.55
RfK höll sina läsare underrättade i frågan om den politiska rösträttskampen, den 2:a april kunde
man läsa om hur den svenska regeringen för första gången framlade ett förslag om politisk
rösträtt för landets kvinnor inför riksförsamlingen. Justitieministern menade att samhället
behöver kvinnornas medverkan, insikt och hennes mognad, hon har rätt att inverka inte enbart
i kommunala val utan även i Första kammaren, det är hennes rätt som individ, hustru och moder.
Det fanns många som var kritiska till kvinnlig rösträtt, argument som till exempel det specifika
kvinnliga skulle gå under och att politiken skulle bli förkvinnligad, men justitieministern
argumenterade för att så inte skulle bli fallet och även att jämnvikten mellan partier skulle förbli
den samma även med kvinnornas röster, detta var något många var oroliga för skulle ändras.56
Men att redan nu höja segerrop var för tidigt menade redaktionen, men det hindrade inte
kvinnorna från att uttrycka sin tacksamhet mot den liberala regeringen och förslaget, i korthet,
politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män. Många ansåg det
beklagligt att de ”streck” som gällde för männen även skulle gälla kvinnorna (utebliven rösträtt
om man fick bidrag, var kriminell). Justitieministern Sandströms utförliga motivering till
regeringsförslaget visade klart, varför reformen ej längre bör förträngas, att man skulle stödja
tids- och samhällsförhållandena, det kvinnliga rösträttskravet som var grundat i rättvisa.57
Justitieministern menade även att det var bevisat att kvinnorna erhöll nödvändig kunskap och
mognad för att tilldelas politisk rösträtt, att kvinnor hade i de flesta arbetsområden kompetens
för utförande av viktiga funktioner i såväl det allmänna som enskild tjänst. Justitieministern
menade att kvinnans utbildning i allmänhet var den samma som männens, och att det därför
knappast fanns något skäl för antagande att kvinnor skulle vara mindre skickliga än män, att
utöva politisk valrätt och erhålla valbarhet till riksdagen på grund av bristande kunskaper.
Justitieministern gick vidare med att tala om hur kvinnorna hade engagerat sig i arbete rörande
fredsarbete, försvarsväsendet och nykterhetsarbetet, han menade att alla kvinnors röster var
värdefulla, att endast ge rösträtt åt de som var rösträttsberättigade inom kommunalvalen var
55
Rösträtt för kvinnor nr 2 sid 6 och nr 4 sid 3
Ibid nr 4 sid 1
57
Ibid nr 4 sid 1
56
olämpligt, för det skulle betyda att flertalet gifta kvinnor skulle bli utan rösträtt. Ett förslag för
att underlätta för framförallt kvinnorna på landet, var rösträtt genom fullmakt, då båda makarna
inte kunde infinna sig vid valtillfället samtidigt, kunde genom fullmakten mannen rösta åt sin
hustru.58
1912 var inte första gången rösträttsfrågan var uppe i riksdagen, Andra kammaren hade två
gånger tidigare antagit förslag om rösträtt för kvinnor, 1909 och 1911 även då hade
kvinnosympatisörerna majoritet i Andra kammaren medan Första kammaren avvisat
förslagen.59
1884 tros vara året kvinnans politiska rösträtt på allvar behandlades i riksdagen, då
frihetskämpen Fredrik Borg i Andra kammaren väckte motion om valrätt och valbarhet för
kvinnor så som då gällde män. Fredrik Borg yrkade på de rättigheter kvinnan hade fått de
senaste årtiondena och påpekade att männens rösträtt vilade på hans skattskyldighet, och
eftersom kvinnan hade samma skyldigheter borde hon därför få samma rättigheter.
Konstitutionsutskottet avstyrkte (sa nej till) motionen, RfK rapporterade att den huvudsakliga
anledningen var att kvinnorna i Sverige aldrig begärt att erhålla sig de rättigheterna.60
2.3 Diskussionen i riksdagen
2.3.1 Konstitutionsutskottet
Innan debatterna i Första och Andra kammaren inleddes 1912, diskuterades den kungliga
propositionen i konstitutionsutskottet, även de väckta motioner (förslagen till riksdagen),
nummer 307 framlagd av socialdemokraterna med Hjalmar Branting i spetsen, och nummer
316 framlagd av socialdemokraterna med Carl Lindhagen i spetsen. Båda var motioner från
andra kammaren och de diskuterades den 15:e maj 1912. Konstitutionsutskottet yrkade bifall
(samtycke) till den socialdemokratiska riksdagsgruppens motion nummer 307.61
Nedan beskrivs vilka ändringar som konstitutionsutskottet ville få igenom och även vad motion
307 och 316 hemställde (begärde), de kursiva orden är vad som skiljer sig från dåvarande
fastställt protokoll.
58
Rösträtt för kvinnor nr 4 sid 3
Ibid nr 1 sid 1
60
Rösträtt för kvinnor nr 5 sid 5
61
1912 5 Saml Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 1
59
I §9 ville konstitutionsutskottet ändra från att endast män till män och kvinnor kunna väljas till
ledamöter i Första kammaren, som uppnått sin befattning (tjänst). Motion 307 ville tillägga att
män och kvinnor skulle uppnått 30 års ålder och är röstberättigad i sin kommun.
§16 ändring från konstitutionsutskottet löd: Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk
medborgare, såväl man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han
uppnått 24 års ålder. Motion 307 sade man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val
äger rum, uppnått 21 års ålder, detta var även ändelsen i motion 316.
Detta skulle dock ej gälla om nedanstående inträffat. Konstitutionsutskottet lade till tre punkter
till denna lista.
A, den som står under förmyndarskap eller är i konkurstillstånd (oförändrad). Motion 307 och
316: … förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.
B, gift kvinna, som ej vunnit boskillnad62 och hvilkens man är i konkurstillstånd (tillagd av
konstitutionsutskottet);
C, den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af
fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;
istället för honom själf och hans hustru.
D, gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under löpande eller sistförflutna
kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats henne eller makarnas minderåriga barn (tillagt
av konstitutionsutskottet);
E, den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till
betalning under de tre sistförflutna kalenderåren (oförändrad);
F, gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man icke erlagt de honom påförda
utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna
kalenderåren (tillagt av konstitutionsutskottet);
G, värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sistförflutna kalenderåret
åliggande värnpliktsöfningar. Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på så
62
Boskillnad kunde ses som ett alternativ till äktenskapsförord och avsåg bara makarnas
egendomsförhållanden. http://www.alltomjuridik.se/kronikor/hemskillnad-boskillnad-okanda-begrepp-fordagens-unga-jurister/ 15/12-16
sätt i vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena vid tiden för
röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar (oförändrad).
§ 19 Till ledamot i Andra kammaren kan endast utses man, som äger valrätt inom valkretsen
eller, där frågan är om stad, bestående af flera valkretsar, inom någon av dessa.
Konstitutionsutskottet vill ändra till … ledamöter … män och kvinnor, annars inga ändringar
medan motion 307 ville tillägga … man eller kvinna som är röstberättigad inom sin kommun
samt uppnått 30 års ålder. Medan motion 316 ansåg att man skulle uppnått 25 års ålder samt
äger valrätt inom riket.
§ 21 Riksdagsman… tre lagtima riksdagar (riksmöte som hålls på ordinarie tid). Afsägelse …
Konungens befallningshafande. Konstitutionsutskottets ändring löd: Riksdagsman… tre
lagtima riksdagar Kvinna är berättigad att afsäga sig riksdagsmannauppdrag, äfen om icke
något af nu nämnda skäl är för handen. Afsägelse … Konungens befallningshafande.63
Konstitutionsutskottet yrkade även på ändring i den kungliga propositionen om att gift kvinna
som hade en egen debetsedel och betalade skatt skulle vara röstberättigad även om hennes man
inte uppfyllde de kraven. De ansåg att det vore orimligt att en ordentlig kvinna skulle bli
drabbad av hennes mans aktioner.64 En ändring av § 16 mom. E kunde utformas tillexempel:
E, Den som icke erlagt de honom eller henne påförda utskylder till stat och kommun, hvilka
förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren.
Mom. F ovanför är även en ändring av konstitutionsutskottet av den kungliga propositionen.65
2.3.2 Riksdagsdebatten
Lördagen den 18:e maj 1912 behandlade riksdagen samtliga förslag om ändring i då gällande
rösträttsbestämmelser. Klockan 11:00 började debatten i Första kammaren och pågick till
klockan 16:30. Andra kammaren, som först behandlat övriga rösträttsförslag hade vid 15:00
tiden hunnit fram till kvinnorösträtten, som här debatterades med avbrott för middag och
avslutades klockan 22:00.66
63
1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55. Sid 33 och 1912. 5 saml. Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 4-6
och 1912 4 Saml. 2 Band. Motioner. Andra kammaren Nr 191-327. Nr 307. Sid 10. Nr 316. Sid 8
64
1912. 5 saml. Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 7
65
1912. 5 saml. Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 7
66
Rösträtt för kvinnor nr 7 sid 3
Båda kamrarna hade tagit del av den kungliga propositionen nummer 110, och berörda
propositioner och motioner angående politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor inför debatten.67
2.3.3 Första kammaren
Herr Thyrén inledde debatten och enligt honom själv, kunde han mycket väl förslå att
regeringen ansett att vissa skäl för kvinnlig rösträtt var giltiga, då han själv tidigare varit av
samma mening, åtminstone vad kvinnans valrätt angick. Han bekände dock att han ändrat åsikt
och fått bättre insikt. Thyrén fortsätter med att han skall ge motiv till varför de skälen för
utsträckning av kvinnors politiska rösträtt inte är hållbara. Herr Thyrén menade att skälen för
att ge kvinnorna rösträtt och valbarhet kunde uppdelas i lämplighetsskäl och rättfärdighetsskäl,
däremot var förhållandet dem emellan inte självklara. Utan att vilja fördjupa sig i rättsfilosofi
beskrev han förhållandena så:
Det samhällsnyttiga behöfver inga rättfärdighetsskäl, det skall ske ändå. Det samhällsskadliga hjälpes
ej af ”rättfärdighetsskäl”; en rättfärdighet, som ville gå fram i trots af påtaglig samhälsskada, vorde den
rättfärdighet som är känd från satsen: ”fiat justitia” etc. Men kan hvarken nytta eller skada med någon
bestämdhet visas, då och endast då kan man tala om afgörande rättfärdighetsskäl.68
Herr Thyrén fortsätter med frågan hur kvinnorösträtten skulle påverka nykterhetsfrågan, nyttan
kontra skadan. Han menade att det var sannolikt att kvinnorösträtten skulle, i Andra kammaren
öka antalet anhängare av totalförbudet av nykterhetsfrågan, och det skulle vara dålig
alkoholpolitik. Ett alkoholförbud genomdrivet av en tredjedel av männen plus två tredjedelar
av kvinnorna, mot två tredjedelar av landets män inte skulle vara önskvärt. För att man skulle
våga sig på alkoholförbudet, menade Herr Thyrén, var att en riksdag vald på dåvarande grunder
gav majoritet för det. Han menade även att samhället ur nyttans synpunkt inte skulle ha råd att
avvara kvinnornas stora humanitets- och kulturintressen, med tanke på det ideella arbete
kvinnorna utför utan politiskt inflytande i välgörande ändamål, skulle beloppet stiga i den stund
man ger kvinnorna politisk makt. Herr Thyrén ger uttryck för sin rädsla om kvinnor fick rösträtt
skulle de bli överrepresenterade i Andra kammaren och således skulle till exempel jordbrukare
minska betydligt i antal, vilket inte skulle vara att föredra. Även om endast de mest begåvade
och överlägsna kvinnor skulle ta plats inom politiken skulle ingen nytta tillkomma samhället,
menade Herr Thyrén. Eftersom dessa överlägsna kvinnor inte skulle ägna lika stor tid åt att
67
68
1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55. Sid 33
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 36
uppfostra sina barn, eller om de helt ägnade sig åt politiken skulle familjen och även samhället
bli lidande.69
Herr Thyrén fortsätter med att, om kvinnor hade rösträtt och valbarhet skulle motståndet varit
betydligt svårare att övervinna i stora frågor som till exempel lagen som gått igenom några år
tidigare, om förbud mot kvinnors nattarbete. Han förväntade sig ingen hjälp från kvinnorna om
det skulle komma på tal att få bort gifta kvinnor med barn, och unga kvinnor från industriarbetet.
Han vill poängtera att det fanns kvinnor med förnuftiga åsikter i det ämnet, men att dessa inte
tillhörde de ledande, och på så sätt kanske inte skulle få sin röst hörd i sådana frågor. Även de
konstitutionella konsekvenserna skulle bli värre. Kvinnor skulle genom boskillnad kunna få
rösträtt, även om deras män stupa för utskyldsstrecket70. Han undrade hur länge under sådana
förhållanden utskyldsstrecket skulle kunna hålla sig? Han uttryckte även rädsla för att om
kvinnan fick valrätt till Andra kammaren, skulle hon begära inflytande i Första kammaren och
rikta attacken mot den ”skändliga 40-gradiga”. Dessa skäl menade Herr Thyrén var välgrundade
nog för att förslå avslag för det föreliggande förslaget.71
Till sist poängterade Herr Thyrén att rättfärdighetsskälen kan tala först när kvinnorna hade
samma politiska kompetens som männen, vilket de inte hade enligt honom, och han ansåg att
lagstiftaren måste tillbakatränga den samhällssjukdom som hette kvinnoemancipation, och
försöka reparera det misstag han begick då han lät kvinnan ge sig in i industriarbetet. Familjens
historia skulle bli förstörd den dag kvinnan i lika stor utsträckning som mannen blir
självförsörjande, detta är något som måste motarbetas menade Herr Thyrén. ”Hennes krafter
skola ägnas att uppfostra sina barn och sköta sitt hem, och har hon krafter över kan hon
uppfostra sina barn ännu bättre och sköta sitt hem ännu bättre”. Han avslutade sitt tal med en
önskan om att kvinnlig politisk rösträtt aldrig skulle bli verklighet, och yrkade på så sätt avslag
på den kungliga propositionen och på utskottets hemställan.72
Herr Hellberg tog över ordet och var av åsikten att kvinnorösträtten var inne i sitt tredje stadium,
regeringsinitiativets, och eftersom det var uppfört på den politiska dagordningen kunde det inte
avstrykas förrän frågan blivit löst. För ett år sedan (1911) var ett av argumenten att kvinnorna
inte visat tillräckligt stort intresse för rösträtt, Herr Hellberg visade på siffror från fem år tidigare
69
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 35-37
En väljare skulle ha betalat sina skatter tre år före valåret och vid flyttning påvisa detta i den nya
bosättningskommunen. http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2006-2/pdf/HT_2006_2_333338_andersson.pdf 15/12-16
71
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 37-39
72
Ibid Nr 35-42. Sid 44-47
70
då 142 000 kvinnor petitionerade om politisk rösträtt, han ansåg även att det var underligt hur
olika man såg på siffror. Han var övertygad om att kammarens majoritet skulle instämma i att
pansarbåtsinsamlingen var en mäktig folkopinionsyttring, det var dock endast ca 100 000 som
anslöt sig till den opinionsyttringen. Skillnaden var att i den frågan handlade det om att teckna
pengar, Herr Hellberg var av åsikten att 100 000 endast är just 100 000, trots det var denna
siffran av stor betydelse medan 140 000 angående kvinnlig rösträtt inte hade någon större
betydelse. Han trodde även att så många som tredubbla antalet skulle skriva under en petition
om kvinnlig rösträtt 1912, efter rösträttskongressen 1911 och eftersom regeringen tog initiativ
i frågan.73
Herr Hellberg räknade upp olika slags motståndare, principiella motståndare delade han in i
olika grupper: de sentimentala som satte kvinnor på en piedestal, och ansåg att något så smutsigt
som politik skulle hon inte utsättas för. Men varför smutsa ner sig själva undrade han, därför
att fosterlandet krävde det. Herr Hellberg undrade hur dem kunde, om fosterlandet krävde det,
kalla politik smutsig, detta var en underlig uppfattning enligt Herr Hellberg. En annan grupp
var de cyniska, som menade att kvinnans rösträtt skulle vara farlig för statens ändamål. Sist,
kvasivetenskapliga rösträttsförnekare (vetenskap som enligt vissa experter är bevisat, och enligt
andra inte är det), som menade att kvinnan inte skulle klara av sina uppgifter som moder och
uppfostrandet av sina barn, om hon ägnade sig åt politik, vilket skulle resultera i släktets
undergång.
Herr Hellberg ansåg att dessa motståndare bortsåg ifrån att samhället skulle tjäna en högre
mänsklig kultur, men utan kvinnorna och deras röster är samhället endast hälften mänskligt. En
annan sak han fann underligt och orimligt var hur högern unnade kvinnor kommunalrösträtt,
och valrätt till landstinget vilka valde de som satt i Första kammaren. Kvinnor satt i
stadsfullmäktige i städerna och fick välja riksdagsmän till Första kammaren men inte till Andra,
eller få samma rösträtt och valbarhet som män. Herr Hellberg avslutade med att tala om hur
Herr Thyrén bytte sida, att han nu verkade vilka knäcka hela rösträttsrörelsen. Herr Hellberg
ansåg att motståndet skulle komma att egga kvinnorna ytterligare, och de skulle vända sig mot
dem partier som höjt motstånd. Han yrkade därmed bifall till den kungliga propositionen.74
Herr Beckman pekade på argument och krav många nejsägare hade framfört genom åren, så
som att en proposition från regeringen borde ha framlagts, en undersökning om farhågor inför
73
74
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 47-48
Ibid Nr 35-42. Sid 48-49
kvinnlig rösträtt genomförts innan man gav kvinnor rösträtt och valbarhet. Herr Beckman
fortsatte med att regeringen hade framlagt en proposition, undersökningen genomförts och inga
jordskred, som han uttryckte det, skulle komma att ske, inte heller skulle det bli någon större
skillnad mellan partierna som så många hade fruktat. Med detta argument bland andra som
framförts, borde kvinnorna få rösträtt och valbarhet och Beckman yrkade bifall till utskottets
hemställan.75
Herr Olsson förstod inte hur Herr Thyrén kunde mena att om kvinnor fick rösträtt skulle deras
humanitära frågor stegras, då han inte var av samma uppfattning när det gällde, enligt honom,
nyttiga representationen av jordbrukare och jurister, deras sak och intressen borde få
representeras av dem själva, varför, undrade Herr Olsson, skulle det nämnda skälet vara just ett
skäl mot kvinnorösträtten? Då varje sak representeras bäst av sina egna bärare, hur kan Herr
Thyrén då säga att vi män på ett bra sätt representerar kvinnorna? Herr Olsson yrkade bifall till
hemställan.76
Flera talare gjorde sina röster hörda och höll med i antingen argument för eller emot kvinnlig
rösträtt och valbarhet, som av tidigare talare framförts. Även hans excellens herr statsminister
Staaff talade för kvinnlig rösträtt. Han menade att kvinnlig rösträtt var en utveckling av den
franska revolutionen där kravet om jämlikhet uppkom. Han jämförde även rösträtten med vad
de fattiga hade uttrycket: ”är det verkligen rättvist, att därför att jag är född fattig och icke har
utsikt att bli annat än fattig, jag icke skall få något inflytande på mitt fosterlands
angelägenheter?”. Herr statsministern frågade sig då om det var rättvist att kvinnor ej få rösträtt,
endast för att de tillhör ett annat kön. Han trodde inte att frågan kunde avskrivas, utan att
kvinnorna skulle kämpa tills de fått vad de önskade. Han avslutar med att be hela kammaren att
bifalla den kungliga propositionen.77
2.3.4 Sammanfattning av förda argument i Första kammaren
Sammanfattningsvis var argumenten mot kvinnlig rösträtt och valbarhet: lämplighetsskäl och
rättfärdighetsskäl, nytta kontra skada i samhället, fick kvinnorna rösträtt skulle de ägna sig åt
humanitära- och kulturintressen, vilket skulle kosta för mycket. Kvinnorna skulle bli
överrepresenterade i Andra kammaren och på så sätt stöta bort andra viktiga representanter, och
även begära inflytande i Första kammaren. Barnuppfostran, familjen och samhället skulle bli
75
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 68
Ibid Nr 35-42. Sid 75
77
Ibid Nr 35-42. Sid 79-82
76
lidande om kvinnorna ägnade sin tid åt politik. Vissa lagar skulle bli svårare att få igenom och
utskyldsstrecket skulle vara i fara.
Motargument för att kvinnor inte skulle få rösträtt och valbarhet var dels bevis på engagemang
och politiskt intresse, siffror på 142 000 påskrivna petitioner som kunde tredubblas på kort tid.
Om inte kvinnor fick rösträtt var samhället endast hälften mänskligt. Kvinnorna hade visat sig
kapabla till arbete utanför hemmet, och inom politik så som kommunala val, landstinget och
engagemang i stadsfullmäktige. Att humanitära- och kulturintressen skulle bli fler och kosta
mer än till exempel jordbrukarnas eller juristernas frågor var befängt. Varje fråga representeras
bäst av sina egna bärare, hur kunde då män representera kvinnor? Kvinnorösträttsfrågan var en
utveckling av franska revolutionens jämlikhetsfråga, alla skall ha rätt att ha inflytande på sitt
fosterland, rika som fattiga, män och kvinnor.
2.3.5 Andra kammaren
Efter framförande av utskottets hemställan yttrade sig Herr Nyström:
”Herr talman, mina herrar!”, inledde han, och fortsatte med att alla i kammaren vet att rösträtten
för kvinnor har majoritet i Andra kammaren och att röstningen på förhand är avgjord, och på
så sätt onödigt att ta upp kammarens tid med yttrande i motsatt riktning. Men, fortsatte Herr
Nyström, ämnet är så pass viktigt att det skulle vara egendomligt att inte framföra några
synpunkter som talade emot förslaget. Den första anmärkning han tog upp emot den Kungliga
propositionen var att den kunnat framlämnas, och att det inte överensstämde med rikets nytta.
Den då nyliga genomförda reformen 1907-1909 hade ökat röstberättigade män från 500 000 till
1 350 000, menade Herr Nyström att Kungliga Majestätets plikt hade varit att vänta och se hur
reformen kommit att verka. Det hade varit bättre att invänta det slutliga resultatet av den
reformen istället för att få igenom en ny som skulle innebära att så gott som alla kvinnor över
24 år fick rösträtt. Alltså ca 1 520 000 kvinnor vilket är fler än utökade manliga valmanskåren.
Detta skulle innebära att valmanskåren blir reducerad till 1/6 av hela valmanskåren om
kvinnorna fick rösträtt, männen skulle då bli i minoritet och hela rikets välfärd skulle läggas i
händerna på obeprövade krafter.78
Herr Nyströms rädsla för att kvinnorna skulle ta över hela riksdagen var påtaglig. Han fortsatte
med att räkna upp några argument för rösträtten och vill visa på hur fel det var. Till exempel
78
1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55 sid 35-36
sas det att det var naturligt rätt att alla skulle ha rösträtt, och på så sätt var en orättvisa att kvinnor
inte hade det, Herr Nyström sa att det inte var någon naturlig rätt utan ett uppdrag som
myndigheten lämnar till den som är lämpad att utföra den, inget annat. Han medgav att hur man
än begränsar männens rösträtt fanns det de män som inte visste mycket om politik, alltså skulle
det inte vara någon förbättring att ge rösträtt till fler som inte förstod hur dem skall göra eller
varför, då de röstade. Avslutningsvis framförde han sin åsikt om att kvinnornas huvudsakliga
verksamhet var inom hemmet, det fann inget skäl för henne att kräva rösträtt som för män. Det
var männens plikt att försvara landet, därför ansåg han att männen skulle ha företrädesrätt
framför kvinnorna. Därmed yrkade han avslag på utskottets hemställan.79
Herr Larsson från Västerås var näste man att tala, han uttryckte att han hade en helt motsatt
uppfattning gentemot Herr Nyström, Herr Larsson höll dock med om att det egentligen inte
behövdes debattera om kvinnlig rösträtt i Andra kammaren. Enligt Herr Larsson skulle det vara
svårt att övertyga motståndarna med principiella argument, men han ville inte gå in på de
argumenten som Herr Nyström använde, då han ansåg dem vara samma gamla argument som
alltid använts mot kvinnlig rösträtt. Dock kände han sig tvungen att kommentera det sätt högern
försökte påstå att kvinnorösträtten skulle vara skadlig och inte till någon nytta för samhället.
Rädslan för maktförskjutning med kraftigare reformpolitik, vad vad Larsson menar låg bakom
sådana påståenden. Riktig politik fördes inte om inte alla landets myndiga medborgare, män
som kvinnor, hade inflytande på statliga angelägenheter menade Herr Larsson, och genom
allmän rösträtt kunde man vara säkra på att landets angelägenheter skulle skötas så att alla
gynnades, inte enbart ett fåtal utan för det stora flertalet. Han yrkade bifall.80
Flera talare som var emot rösträtten trädde fram och poängterade att i andra länder där kvinnor
fått rösträtt hade de endast brytt sig om frågor rörande kvinnor, så som äktenskap och oäkta
barn (barn födda utom äktenskap), men inte engagerat sig i de riktiga och viktigaste frågorna.81
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Sandström, gjorde även han sin röst hörd och kunde
inte förstå hur man kunde hysa tvekan om att ge kvinnor rösträtt. Inte heller kunde han förstå
de kategoriska principuttalanden mot kvinnlig rösträtt som framkommit i såväl Andra som i
Första kammaren. Statsrådet Sandström fortsatte med att jämföra uttalanden från tidigare år då
kvinnorösträtten var på tal, och visade på liknande argument emot då som nu. Han gick även
79
1912 Andra kammarens Protokoll 6 Nr 43-55 sid 37-39, 41
Ibid Nr 43-55 sid 41
81
Ibid Nr 43-55 sid 42-51
80
emot ett av Herr Nyströms argument att kvinnorna inte behövs i politiken eftersom männen
hade tagit hand om politiska frågor rörande kvinnor på ett bra sätt. Enligt Herr Sandström fanns
det inte någon anledning till stolthet över sådana beslut rörande kvinnors och barns rättigheter.
Exempelvis pratade han om hur barn och kvinnor for illa tack vare männens alkoholmissbruk,
han undrade hur männen hade lyckats hjälpa kvinnorna i den frågan, och vart var de stolta
resultaten som Herr Nyström talade om. Han menade även att inget civiliserat land hade en så
bristande lagstiftning som Sverige när det kom till ogifta mödrar och deras barn. Det som
saknades var inte god vilja utan insikt och förståelse, inte heller kan en klass representera en
annans intressen.82
Herr Hildebrand var av åsikten att kvinnorna inte skulle förvänta sig att få rösträtt utan var
tvungna att arbeta hårt för den. Deras deltagande i statsarbetet hade endast börjat och beroende
på hur de löste uppgifter som blivit dem tilldelat, skulle få bestämma om de skulle få rösträtt
eller ej. Herr Hildebrand sa att om man skulle låta alla röstberättigade medborgare i dag rösta
endast om kvinnorösträttsfrågan, skulle man häpna över det motstånd som skulle uppstå i
städerna och på landsbygden. Han uttryckte även att det fanns mäktigare makter mot kvinnlig
rösträtt, än vad kammaren ville tro, med detta yrkade han avslag på utskottets hemställan.83
2.3.6 Sammanfattning av förda argument i Andra kammaren
Sammanfattningsvis var de argument som framkom i Andra kammaren; att kvinnlig rösträtt
inte överensstämmer med rikets nytta och att kvinnorna skulle bli majoritet i riksdagen, vilket
skulle betyda att välfärden låg i obeprövade händer. Rösträtt är inte någon naturlig rätt, utan ett
uppdrag, man kan inte bara få något utan att arbeta för det, givandet av rösträtt till kvinnor
borde grundas i hur väl de sköter de uppdrag dem fått. Kvinnor skulle endast ägna sig åt just
kvinnofrågor och barns rättigheter. Det är männens plikt att försvara landet därför skall de ha
företräde till rösträtt.
De som försvarade förslaget om kvinnlig rösträtt och valbarhet menade att nejsägarna inte
kommer med nya argument. Det finns ingen anledning för rädsla om maktförskjutning om
kvinnor fick rösträtt. Det är en rättighet som kvinnorna borde ha eftersom riktig politik inte förs
då inte alla myndiga medborgare har inflytande på statliga angelägenheter. Stoltheten många
82
83
1912 Andra kammarens Protokoll 6 Nr 43-55 sid 51-53
Ibid Nr 43-55 sid 82
män känner inför hur de hanterat kvinno- och barnfrågor är skrattretande, det finns ingen
stolthet, Sverige hade en stor bristande lagstiftning i just de frågorna, därför behövs kvinnorna
och en klass kan inte representera en annan.
2.3.7 Rösträtt för Kvinnor
RfK rapporterade att konstitutionsutskottets majoritet bestående av utskottets samtliga
vänsterrepresentanter hade hemställt om bifall till det kungliga förslaget.84 1:a juni 1912 kom
dock beskedet många svenska kvinnor hade fruktat, den kungliga propositionen hade fått
avslag. Första kammaren röstade 86 nej mot 58 ja och avslog därmed regeringsförslaget. Andra
kammaren biföll regeringsförslaget med 140 röster mot 66. RfK rapporterade grundligt hur
diskussionerna hade gått i riksdagen utifrån de protokoll som fördes, och beskrev det som ett
skådespel om kvinnornas rösträttsstrid där egendomligt nog aktörerna var männen och
åskådarna var kvinnorna. Trots försvar från regeringsbänken och vänsterpartisterna som bröt
sönder motståndets välkända argument, vann högern en på förhand given vinst. RfK uppmanade
sina kvinnliga läsare och dess vänner att inte tappa modet, utan att fortsätta sprida ordet om
kvinnlig rösträtt än mer intensivt än förr. Fram till 1914, då frågan skulle tas upp igen skulle de
ha besegrat anledningen till nederlaget, att bevis inte har givits på att kvinnorna önskar rösträtt,
för när ett tillräckligt stort antal kvinnor verkligen träder fram och begär sin rätt, kan den inte
länge nekas dem.85
84
85
Rösträtt för kvinnor nr 7 sid 3–4
Ibid sid 1
3. Slutsatser
I detta avsnitt går jag igenom svaren på mina frågeställningar som jag har kommit fram till ur
mitt material, tidningen Rösträtt för kvinnor, och riksdagsböcker och protokoll från
riksdagsdebatterna i Första och Andra kammaren.86 Vilka jag har arbetet utifrån en kvalitativ
metod.
1. Hur gick diskussionen i riksdagen om den kungliga propositionen om rösträtt och
valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män, i Första och Andra kammaren?
Och vilka argument för och emot användes?
2. Vad rapporterade föreningen L.K.P.R.s tidning angående den kungliga propositionen
och riksdagsdebatten 1912?
3.1 Riksdagsdebatterna
Många viktiga reformer har skett i Sverige och politiken ser annorlunda ut i dag än den gjorde
i början av 1900-talet. I dag har vi allmän rösträtt för alla medborgare, medan under 1900-talets
början hade inte alla män rösträtt och endast ett fåtal kvinnor hade kommunal rösträtt.87 Med
en tvåkammarriksdag var propositioner tvungna att bli accepterade i båda kamrarna för att gå
igenom.88
Första kammarens debatt inleddes med Herr Thyrén som yrkade på avslag.89 Många i Förstaoch Andra kammaren ansåg det underligt att Herr Thyrén motsatte sig rösträtten för kvinnor,
när han tidigare med stor glöd debatterat för den. Herr Thyrén gav en vag anledning till sin
ändring av åsikt, nämligen att det var på grund av bättre insikt han ändrat åsikt. Vilken är denna
insikt kan man undra. Är det på grund av nyttan kontra skadan? Eller är det antalet
röstberättigade kvinnor som skrämde honom? Är insikten att kvinnorna skulle bli fler än
männen som han nu bytt sida och menar att kvinnor skulle sätta samhället i fara? 90 Att vissa
lagar skulle bli svårare att få igenom är enligt mig rätt självklara, speciellt med det exempel
Herr Thyrén angav; att få bort gifta kvinnor med barn och unga kvinnor från industrierna. Det
är en självklarhet att många kvinnor skulle bestrida en sådan lag.91
86
Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en
undersökning, sid 118-119 och Backman. Jarl, Rapporter och uppsatser, sid 54,58
87
http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/riksdagens-historia/ 20/11-16
88
http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgrund 20/11-16
89
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 44-47
90
Ibid Nr 35-42. Sid 35-37
91
Ibid Nr 35-42. Sid 37-39
Man kan anta att Herr Thyrén tillhörde de välbärgade i samhället då han uttryckte rädsla inför
kvinnornas attack mot den 40-gradiga skalan.92 Ett utav de starkaste argument Herr Thyrén,
enligt mig, gav var att kvinnan skulle ägna sina krafter åt att uppfostra sina barn och sköta
hemmet, och hade hon krafter kvar skulle hon uppfostra barnen ännu bättre och sköta hemmet
ännu bättre, vilket han påpekar flera gånger.93 I Christina Florins genusteori nämns mäns
rädslor, och i Herr Thyréns tal kan man urskilja många av de rädslor som Florin skriver om,
kvinnorna skulle bli fler till antalet än männen, där av var risken stor att politiken skulle bli
feminiserad. Kvinnans uppgift enligt Herr Thyrén var att uppfostra barnen och ta hand om
hemmet. Kanske fanns rädslan för ett tredje kön och att kvinnorna skulle odla skägg och förlora
sin sexuella identitet.94 Även tidigare forskning stödjer uppfattningen av manlig rädsla för
kvinnokämparna,95 den styrker även de som motsatte sig argumentet om skiftande balans i
partier och riksdagen.96 Man kan se att Herr Thyrén är en av de män som inte ville ändra på
könsuppdelningen, att kvinnor skulle vara kvinnor, ta hand om hem och barn medan männen
skötte de viktiga arbetet med landets lagar och säkerhet. Man kan läsa in att Herr Thyrén var en
sådan man jag beskrev i min teoretiska utgångspunkt, att han var en av dem som ville bestämma
vad kvinnor kunde och inte kunde arbeta med.97
Ett argument som återkom genom åren och även i tidigare forskning, var att kvinnorna inte visat
något intresse för rösträtt.98 När Herr Hellberg visade siffror på 142 000 ansågs det vara en för
liten mängd kvinnor som var intresserade, trots att siffran antagligen kunde tredubblas på kort
tid. Många argument mot kvinnlig rösträtt framfördes, allt från att kvinnor inte skulle beblanda
sig med något så smutsigt, till att släktet skulle gå under om kvinnan ägnade sin tid åt politik.
Jag håller med Herr Hellberg om att det är underligt att vissa kvinnor kunde få kommunal
rösträtt och sitta som stadsfullmäktige i städerna, men inte vara valbara till Första och Andra
kammaren. Kanske är Herr Hellbergs varning om att kvinnorna skulle vända sig emot de partier
som röstade nej rättfärdigad.99
92
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 37-39 och
http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgrund 20/11-16
93
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 44-47
94
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 55-56
95
Florin. Christina, Heightened Feelings! Emotions as ‘Capital’ in the Swedish Suffrage Movement. Women's
History Review, 2009 http://dx.doi.org/10.1080/09612020802316694 sid 7 Hämtad 15/11-16
96
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910. Lund:
Studentlitteratur, 1986 sid 65
97
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 15-16
98
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 103
99
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 68
Kvinnornas egna opinionsbildning kan tolkas som både stark och svag, 142 000 är väldigt
många människor, men väljer man att se på antalen i de olika kvinnoföreningarna, och som
tidigare forskning visar på var det svårt att få kvinnor att stanna kvar i föreningarna, speciellt
de som inte låg i städerna, där det kunde få stora konsekvenser att erkänna sig medlem i en
rösträttsförening som L.K.P.R.100 Om kvinnorna hade vart färre under något år, kunde
motståndarna visa på att siffrorna sjönk och att kvinnorna i själva verket inte var så intresserade
av rösträtt som vissa ville få det att se ut. Siffror kan tolkas på olika sätt, av antalet kvinnor som
levde i Sverige under 1912 och var i myndig ålder, kanske motståndarna hade rätt och 142 000
var inte ett stort antal.
Många hade framfört krav på vad som skulle uppnås innan kvinnor fick rösträtt, undersökningar
och en proposition från regeringen var några av dem. Trots att dessa krav uppfyllts var
nejsägarna inte redo att ge kvinnorna rätt. Detta kan anses som tomma löften och man kan förstå
bitterhet och besvikelsen från kvinnornas och dess vänners sida.101 Att ingen kan representera
någon annans sak lika bra som sina egna är en mycket bra poäng, anser jag, och jag håller med
Herr Olsson med andra att män inte representerade kvinnorna på ett bra sätt. 102 Tidigare
forskning stödjer denna slutsats och att många var av åsikten att det inte fanns något skäl till att
inte ge kvinnorna rösträtt, för att vissa ansåg att dem inte skulle använda rösträtten på bästa sätt.
F.T. Borg menade just att för att lära sig att använda sin rösträtt måste man få bruka den.103 Alla
revolutioner stöter på motstånd, och om man skall tro på att kvinnorösträttskampen var en
utveckling av den franska revolutionen, som statsminister Staaff menade så är det inte konstigt
att den stötte på just motstånd.104
Att rikets angelägenheter skulle läggas i obeprövade händer var något många var oroliga för.
Om kvinnor fick rösträtt skulle männen bli minoritet i riksdagen, detta är förståeligt att många
män inte ville skulle ske.105 Det var inte någon rätt att ha rösträtt utan ett uppdrag, varför kunde
inte nejsägarna se att kvinnorna var redo och villiga att ta på sig det uppdraget? Argument att
inte ens alla män visste tillräckligt om politik, medförde att det alltså inte skulle vara en
förbättring om kvinnorna fick det.106 Nya utbildningsmöjligheter fanns i början av 1900-talet,
varför användes inte dessa resurser 1912 för att utbilda medborgarna i politik? I skolorna eller
100
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 299
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 68
102
Ibid Nr 35-42. Sid 75
103
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati sid 102
104
Ibid Nr 35-42. Sid 79-82
105
1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55 sid 35-36
106
Ibid Nr 43-55 sid 37-39 och 41
101
egna politiska studiecirklar? På så sätt fick alla medborgare kunskaper de behövde. Att
kvinnorna inte skulle förvänta sig rösträtt utan hårt arbete,107 tror jag inte någon kvinna
förväntade sig, med tanke på att rösträttskampen hade pågått sedan 1880-talet och skulle pågå
ett bra tag till.108
Den tidigare forskningen angående den kvinnliga rösträttskampen, utgår till större del från ett
kvinnligt perspektiv, vilka var kvinnorna som drev saken framåt? Hur arbetade kvinnorna, dessa
utgångspunkter är mycket bra och välskrivna men det saknas ofta det manliga perspektivet,
förståelsen för varför många av männen i riksdagen var emot kvinnlig rösträtt och valbarhet.
Min undersökning utgår mestadels från just de manliga åsikterna, vilka argument som framkom
både för och emot. Än i dag hör man uttryck som ”varför ändra på något som fungerar?”, kanske
var det även så i början på 1900-talet, männen i riksdagen ansåg att dem gjorde ett bra arbete
för alla medborgare i Sverige, män hade i århundraden behärskat den politiska arenan och ansåg
därför att det inte fanns något skäl till ändring och släppa in kvinnor i riksdagen.
Rösträttskvinnorna och flera män ville dock ändra på staten eftersom staten bestämde
könsförhållanden och arbetsfördelningen i samhället, kvinnorna ville inte vara beroende av
förmyndare eller sina äkta makar, de ville vara fria individer och medborgare. Med tanke på att
kvinnorna hade skyldigheter precis som männen, borde de även ha samma rättigheter,
oberoende av deras makar.109
3.2 Rösträtt för kvinnor
Fråga nummer två handlade om vad Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtts tidning,
Rösträtt för kvinnor, rapporterade om den kungliga propositionen och riksdagsdebatten.
L.K.P.R. startade en egen tidning för att på ett bra sätt få ut information om rösträtten till landets
alla kvinnor, och behandla saker som rörde rösträttsfrågan.110 Tidningen startades i samband
med nyheten om den kungliga propositionen om, politisk rösträtt och valbarhet för svensk
kvinna på samma villkor som för svensk man. 1912 var det extra viktigt för kvinnorna att göra
sina röster hörda om önskan att bli fullmyndiga medborgare skulle bli verklighet.111 RfK skrev
hur viktigt det var för alla, kvinnor och män, att stödja den kungliga propositionen, och få in så
många sympatisörer i Första och Andra kammaren genom landstingsvalen. Möten ordnades
107
1912 Andra kammarens Protokoll 6 Nr 43-55 sid 82
Rösträtt för kvinnor nr 5 sid 5
109
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 15-16
110
Rösträtt för kvinnor nr 1 sid 1
111
Ibid nr 1 sid 1-3
108
över hela landet på Maria bebådelsedag den 25:e mars, både manliga och kvinnliga talare
medverkade och argumenterade starkt för kvinnlig rösträtt för sina åhörare.112
Kvinnorna satt inte hemma och önskade att de fick rösträtt, de var ute och spred budskapet
tillsammans med sina manliga rösträttsvänner, en sådan vän var statsrådet Petrén.113 Argument
som att samhället behövde kvinnornas insikt och mognad användes för rösträttskampen, men
många var rädda att jämnvikten partier emellan skulle skifta om kvinnorna fick rösträtt. Gång
på gång bevisades det att kvinnorna var kapabla till så mycket mer, kompetens för arbete utanför
hemmet och dess nytta för samhället. Tidigare forskning styrker även argumentet om att
kvinnorna förtjänade rösträtt tack vare sin kompetens och arbete innan och utanför hemmet,
samhället var i behov av hennes erfarenheter.114 Naturligtvis kände kvinnorna stor glädje i och
med den kungliga propositionen, dock var det många som varnade för att ta ut segern i förskott,
mycket arbete låg framför dem.115 Tidigare forskning har beskrivit att rösträttsarbetet kunde
kännas som meningen med livet för aktivisterna, kampen för rösträtt var som ett äventyr och
många njöt av att vara i händelsernas centrum trots att de blev motarbetade och ofta utskällda.
För en rösträttskvinna var en person som både blev hatad och fruktad, men man ansåg att man
fick vara med om mycket och lära känna många olika sidor av mänskligheten. För de inblandade
var det något speciellt men svårt att sätta fingret på för utomstående. Dessa kvinnor
representerade något mer än sig själv, det var en livsform av andlighet som inte var något
religiöst utan politiskt.116
RfK rapporterade grundligt från riksdagsdebatterna och trots att nederlaget var väntat, kan man
med säkerhet, anta att kvinnorna var mycket besvikna. I Första kammaren röstades förslaget
ner med 86 mot 58 röster, medan i Andra kammaren röstades förslaget igenom med 140 mot
66 röster, men eftersom Första kammaren röstat nej gick inte förslaget igenom och kvinnorna
och dess vänner hade två år på sig att bli ännu starkare och kämpa ännu hårdare då frågan skulle
tas upp i riksdagen igen.117
112
Rösträtt för kvinnor nr 1 sid 3 och nr 2 sid 1
Ibid nr 2 sid 6 och nr 4 sid 3
114
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati sid 216
115
Rösträtt för kvinnor nr 4 sid 1
116
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 281
117
Rösträtt för kvinnor nr 7 sid 1
113
3.3 Slutsatser
Man kan dra slutsatsen att många män under 1900-talets början var rädda för att förlora sin
position i samhället, att deras röst inte skulle betyda lika mycket längre om kvinnor fick rösträtt
på samma villkor som män hade. Detta stödjer även min teori då den manliga eliten var rädda
för följderna av den kvinnliga rösträtten, och att traditioner skulle brytas.118 Trots att kvinnor
kunde arbeta med nästan vad som helst, betalade skatt, kunde äga sitt egna hem så hade hon
inte samma rättigheter när det kom till inflytande inom politiken. Argumentet att kvinnor endast
skulle engagera sig i kvinnofrågor och barns rättigheter är enligt mig inte konstigt, jag tror dock
inte att det var det enda dem skulle engagera sig i, men i början skulle dem antagligen ägna sig
mycket år just sådana frågor. Teorin stödjer genuskonceptet att många av maktens män ansåg
att kvinnorna skulle ta hand om hem och barn, därför om de fick rösträtt skulle de endast
engagera sig i sådana frågor.119 Kanske kände dem att män antagligen inte såg hur bristande
lagarna var och ville förbättra dem, vissa män ansåg säkerligen lagar angående kvinnor och
barn tillräckliga, men då dem inte levde efter dem insåg de inte hur bristande de var.
Frågan om alkoholförbudet förbryllar mig, Herr Thyrén menade att om kvinnor fick rösträtt
skulle det öka anhängare av totalförbud mot alkohol i Andra kammaren, han menade även att
ett sådant förbud endast skulle vara bra om riksdagen vald på dåvarande grunder bestämde om
det.120 Jag ser inte vad skillnaden skulle vara om en riksdag av män skulle införa ett
alkoholförbud, än en riksdag med både män och kvinnor? Många kvinnor både innan och efter
1900-talet, fick uppleva alkoholens baksida, män som missbrukade alkohol och vilka
konsekvenser det fick, så som bristande ekonomi, misshandel och övergrepp, så att kvinnor
skulle vara för ett alkoholförbud är i sig inte konstigt, utan en självklarhet. Men jag ställer mig
frågan varför ett beslut om alkoholförbud skulle vara mer legitimt om män beslutade om det,
än både män och kvinnor.
Teorin stödjer att det inte endast var att få lägga sin röst i en valurna som var kvinnornas krav,
det innebar att få göra sin röst hörd, att representera andra, kunna bli valbar och formulera egna
politiska frågor. Det innebar även att få teoretisk utbildning och högre tjänster, att modernisera
äktenskapslagstiftningen och att bli fullfjädrade medborgare.121
118
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 51-54
Ibid sid 15-16
120
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 35-37
121
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 288
119
Många av dåtidens argument kan jämföras med dagens tid, och det för ett tag sedan avslutade
presidentvalet i U.S.A. Då många ansåg att Hillary Clinton inte kunde bli president endast för
att hon var kvinna, många erkände, inklusive kvinnor, att även om hon hade vart det bästa
alternativet hade dem inte röstat på en kvinna. Clinton har gjort mycket för politiken men att
vara president duger hon inte till. Precis som svenska kvinnor kunde få arbeta med välgörande
ändamål, rösta i kommunala val, vara stadsfullmäktig och rösta fram representanter till Första
kammaren, men hon dög inte till att ha rösträtt och valbarhet som män. Man kan även titta på
hur Sverige är i dag, ja, kvinnor har rösträtt, alla medborgare har rösträtt, men liknande problem
kvarstår, liknande argument kvarstår. Argument som att kvinnor inte har samma kunskap
angående politik, de kan inte styra utan påverkas för mycket av känslor, var argument som
användes under 1800-talet och 1900-talet och som även kan hittas i dagens debatt. Jag anser att
det är inte lika många kvinnor som män inom politiken, och när vi pratar om jämställdhet är det
många av maktens män som inte vill backa, som är rädda att förlora makten.
Käll- och Litteraturförteckning
Källor
- Tryckta källor
1912 5 Saml Konstitutionsutskottet. Nr 33
Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 Föreningsarkivet i Värmland
1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55
1912 4 saml. 2 Band Motioner. Andra kammaren nr 191-327. Nr 307 och 316
1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42
Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34
- Elektroniska källor
Tvåkammarsystemet
http://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/riksdagens-
historia/ 20/11-16
Förklaring
till
boskillnad
http://www.alltomjuridik.se/kronikor/hemskillnad-boskillnad-
okanda-begrepp-for-dagens-unga-jurister/ 20/11-16
Förklaring
till
utskyldsstrecket
http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2006-
2/pdf/HT_2006_2_333-338_andersson.pdf hämtad 22/11-16
Förklaring till den 40-gradiga skalan
http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgru
nd hämtad 23/11-16
Förklaring till dagtraktamente https://www.vero.fi/svFI/Personkunder/Kilometerersattning_och_dagtraktamente hämtad 01/12-16
Utvigdad rösträtt för män 1909 http://www.inarchive.com/page/2010-1106/http://rixlex.riksdagen.se/templates/R_Page____11568.aspx Hämtad 1/2-17
Valet 1911 http://www.scb.se/H/SOS%201911/Valstatistiken/Riksdagsmannavalen%20(SOS)%201909-1968/ValstatistikRiksdagsmannavalen-1909-1910-1911.pdf sid 8, 36 Hämtad 2/2-17
Om Karl Staaf https://www.staaff.se/om-karl-staaff/ Hämtad 2/2-17
Litteratur
- Tryckt litteratur
Backman. Jarl, Rapporter och uppsatser, 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, 2008
Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920. Södertälje:
Stockholmia Förlag, 2000
Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 18801910. Lund: Studentlitteratur, 1986
Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse
Falun: Atlas Akademi, 2006
Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och
rapportera en undersökning, 3:e upplagan, Lund: Studentlitteratur AB, 2003
- Elektroniska källor
Blom. Ida, Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for women's
suffrage in the Nordic countries during the long 19th century. Scandinavian Journal, 2012
http://dx.doi.org/10.1080/03468755.2012.729023 Hämtad 15/11-16
Florin. Christina, Heightened Feelings! Emotions as ‘Capital’ in the Swedish Suffrage
Movement. Women's History Review, 2009 http://dx.doi.org/10.1080/09612020802316694
Hämtad 15/11-16
Karlsson Sjögrens. Åsa, Women's Voices in Swedish Towns and Cities at the Turn of the
Twentieth Century: municipal franchise, polling, eligibility and strategies for universal
suffrage. Women's History Review, 2012 http://dx.doi.org/10.1080/09612025.2012.661150
Hämtad 15/11-16
