Avverkningseffekter på faunan av landsnäckor för fyra
lövskogslokaler i södra Sverige
ERIK JACOBSSON
Ekologisk zoologi
Examensarbete, 2008
Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
Handledare: Frank Götmark
Biträdande handledare: Ted von Proschwitz,
Göteborgs Naturhistoriska Museum
1
Innehållsförteckning
Sammanfattning .................................................................................................................................. 2
Inledning .............................................................................................................................................. 3
Material och metoder ......................................................................................................................... 4
Resultat................................................................................................................................................ 6
pH-värden ........................................................................................................................................ 6
Totalt antal snäckor ......................................................................................................................... 6
Antal arter ....................................................................................................................................... 7
Arter och åldersgrupper inom de olika skogsområdena. ................................................................ 8
Procent synlig himmel ................................................................................................................... 18
Andel juveniler .............................................................................................................................. 19
Diskussion .......................................................................................................................................... 19
pH-värden ...................................................................................................................................... 19
Totala antalet snäckor ................................................................................................................... 20
Antalet arter .................................................................................................................................. 20
Arter på skogsområdena ............................................................................................................... 20
Tomskal och procent synlig himmel .............................................................................................. 21
Andel juveniler .............................................................................................................................. 21
Slutsatser ........................................................................................................................................... 21
Tack.................................................................................................................................................... 21
Litteratur............................................................................................................................................ 22
Artförteckning
Bilaga 1
Antal funna levande snäckor i prover från respektive undersökningsytor
Bilaga 2
2
Avverkningseffekter på faunan av landsnäckor för fyra
lövskogslokaler i södra Sverige
Sammanfattning
Inom ramen för det s.k. Ekprojektet har förekomsten av landsnäckor undersökts dels på en
gallrad yta, dels på en referensyta inom vart och ett av fyra skogsområden i södra Sverige.
Förnaprover från de åtta undersökningsytorna har genomgåtts och antalet funna snäckor har
noterats särskilt för varje undersökningsyta, uppdelat på arter och åldersklasser inom varje art.
Jämförelse görs mellan gallringsytor och referensytor beträffande antal funna snäckor och
arter. Mot en bakgrund av uppmätta pH-värden jämförs artsammansättningen för de fyra
skogsområdena. Antalet levande snäckor och antalet tomskal studeras i förhållande till
procent synlig himmel på undersökningsytorna. Den genomsnittliga andelen juveniler av de
levande snäckorna från referensytorna jämförs med motsvarande andel från gallringsytorna.
Undersökningen visar i stort att de genomförda gallringarna har medfört en kraftig minskning
av antalet landsnäckor på de gallrade ytorna, men det kan inte visas att gallringarna har lett till
en minskning i artantalet. Artsammansättningen skiljer sig mellan skogsområdena och ser ut
att sammanhänga med pH-värdena i marken, kanske också med nederbördsskillnader mellan
västra och östra Götaland. Det framgår av undersökningen att andelen juveniler är densamma
på referensytorna som på gallringsytorna efter gallring.
Nyckelord: Gastropoda – Landsnäckor – Ekprojektet – Gallring – pH – Synlig himmel.
3
Inledning
Vilka effekter får bränsleuttag och gallring på den biologiska mångfalden i värdefulla
lövbestånd? Vid Göteborgs universitet pågår ett flerårigt projekt ”Biologisk mångfald,
biobränsle och skötsel av igenväxande lövskogar med ek” (kortnamn: Ekprojektet), som stöds
av Vetenskapsrådet och Energimyndigheten med flera och som skall försöka ge svar på den
ställda frågan. I vart och ett av 25 olika skogsområden (naturreservat eller nyckelbiotoper) i
fem sydsvenska län har man etablerat två likartade provytor om vardera ett hektar. Den ena
ytan har slumpmässigt valts till experimentyta (”gallringsyta” i det följande) och i den andra
studerar man resultatet av fri utveckling (”referensyta”) (Götmark et al. 2001). En gallring
genomfördes vintern 2002/2003 på gallringsytorna och omfattade i genomsnitt 23 % av
trädens grundyta i brösthöjd för träd med en diameter över 5 cm (Götmark, 2003).
Landlevande mollusker (snäckor och sniglar) ingår som en särskilt avgränsad grupp av
organismer i Ekprojektet. Grundläggande ekologiska krav för landmollusker är tillgång till
kalk, fuktighet och skydd (von Proschwitz, 2004). Denna rapport begränsas till att behandla
landsnäckor från fyra av de 25 skogsområdena (karta se figur 1), nämligen Skölvene (nr 1),
Östadkulle (nr 3), Långhult (nr 8) och Albrunna (nr 25). Syftet med undersökningen är att
påvisa sådana skillnader som kan föreligga mellan gallringsyta och referensyta inom
respektive skogsområde, när det gäller antalet arter eller antalet snäckor på ytorna. Det är
också intressant att undersöka hur antalet arter eller snäckor eller urvalet av arter kan påverkas
av skillnader i pH mellan olika undersökningsytor.
4
Figur 1. Karta över Ekprojektets skogsområden.
Material och metoder
Efter en gallring på gallringsytorna vintern 2002/2003 insamlades landmollusker från de 25
skogsområdenas gallrings- och referensytor under september och oktober 2004. Två somrar
hade då förflutit sedan gallringstillfällena. För varje särskilt skogsområde skedde insamlingen
under samma dag från gallrings- och referensytan. Dessa dagar var 2004-09-29 för Skölvene,
2004-09-30 för Östadkulle, 2004-10-09 för Långhult och 2004-10-11 för Albrunna. Utseendet
på referensytan och gallringsytan i Östadkulle tre år efter insamlingen framgår av figur 2-3.
Figur 2. Referensytan i Östadkulle fotograferad 2007-09-26.
Figur 3. Gallringsytan i Östadkulle fotograferad 2007-09-26.
Insamlingen har skett enligt den av Valovirta (1996) föreslagna ytbaserade metodiken för
miljöövervakningsstudier av landmollusker, en metodik som har framtagits på uppdrag av
Nordiska ministerrådet och som beskrivs närmare i von Proschwitz (2004) och Götmark et al.
(2008). Metoden innebär att förna från ett antal småytor tas tillvara och sållas genom ett såll
5
med maskstorleken 8 x 8 mm. Man har eftersträvat en sammanlagd förnavolym mellan 1,5
och 2,0 liter för varje undersökningsyta om ett hektar (von Proschwitz, 2004; Göranson,
2004). Det sållade materialet har tagits till ett laboratorium, där det har fått lufttorka (Götmark
et al. 2008). Från småportioner av de torkade förnaproverna har snäckor sorterats ut för hand
under ett förstoringsglas, se figur 4.
Figur 4. Forskaren vid sitt arbetsbord.
Varje småportion har genomsökt två gånger för att nedbringa antalet förbisedda snäckor.
Artbestämning har skett med hjälp av en stereolupp och med ledning av Kerney & Cameron
(1979) och Gärdenfors et al. (2004). Artbestämningarna har kontrollerats av Ted von
Proschwitz, som också har sorterat snäckorna för varje art dels i en grupp för tomskal, dels i
tre åldersgrupper för snäckor som kan antas ha varit levande vid insamlingen, nämligen små
juveniler, stora juveniler samt adulta + subadulta snäckor som en tredje levande grupp.
Uppgifter om pH-värden i marken har ställts till förfogande av Frank Götmark och Ted von
Proschwitz. Under april 2002, det vill säga före gallringen av gallringsytorna under den
följande vintern, insamlades jordprover från gallrings- och referensyta på varje lokal och pH
mättes senare på lab (H2O) (F. Götmark, muntligen). I samband med insamlingen under
hösten 2004 mättes i stället de färska förnaproverna kolorimetriskt med en universalindikatorvätska, så att pH-värdet med hjälp av en färgskala kunde uppskattas med en
noggrannhet på en fjärdedels pH-enhet (von Proschwitz, 2004).
För jämförelse mellan öppningar i trädens krontak har uppgifter lämnats av Frank Götmark
om procent synlig himmel dels från juli 2001, dels från gallringsytorna i juli 2003, efter
gallringen. Beräkningarna utgör för varje undersökningsyta ett genomsnittsmått som utgår
från åtta fotografier tagna från marknivån mot himlen (Götmark et al. 2008).
Genomförda test har skett med hjälp av Microsoft Office Excel 2007 och har bedömts som
signifikanta om p ≤ 0,05. Götmark et al. (2008) har i sin undersökning påvisat ett starkt
negativt samband mellan förekomsten av landsnäckor och andelen öppen himmel. Waldén
(1998 s. 12) nämner också graden av beskuggning som en viktig ekologisk faktor för snäckor.
Det faller sig därför naturligt att förutsäga riktningen i den skillnad som skall testas och göra
6
ett ensidigt test i jämförelsen mellan antalet snäckor på gallringsytorna och på referensytorna.
När det gäller antal arter gäller emellertid att artbeståndet på gallrings- och referensytor inom
ett skogsområde ofta är mycket likartat och att de arter som skiljer ofta finns bara i enstaka
exemplar och kan bero på tillfälligheter vid insamlingen (Waldén, 1998 s. 25, 29). Med
hänsyn till inverkan från sådana slumpmässiga faktorer har jämförelse mellan antal arter skett
med tvåsidigt test.
Resultat
pH-värden
De uppmätta pH-värdena framgår av tabell 1 med tillhörande diagram, figur 5. Enligt test med
två-faktors Anova finns det en signifikant pH-skillnad mellan olika skogsområden
(p = 2,2 ∙ 10-6) men inte mellan referensytor och gallringsytor (p = 0,98).
Tabell 1. pH-värden uppmätta kolorimetriskt i fält 2004 och på lab i jordprover från 2002.
pH, kolorim pH, kolorim pH, lab (H2O) pH, lab (H2O)
Lokal
(referensyta) (gallringsyta) (referensyta) (gallringsyta)
4,75
4,50
Skölvene
4,885
4,825
5,25
5,25
Östadkulle
5,259
5,337
6,25
6,00
Långhult
5,566
5,978
7,25
7,25
Albrunna
6,899
6,991
Figur 5. Diagram över uppmätta pH-värden på de åtta undersökningsytorna.
Totalt antal snäckor
Totala antalet funna snäckor, inklusive tomskal, i proverna från de åtta undersökningsytorna
framgår av tabell 2 med tillhörande diagram, figur 6. Genom ett ensidigt parat t-test kan man
förkasta nollhypotesen att medelvärdet för gallringsytorna är större än eller lika med
medelvärdet för referensytorna (p = 0,035).
7
Tabell 2. Översikt över totala antalet snäckor.
Lokal
Referensyta Gallringsyta
Skölvene
299
108
Östadkulle
94
66
Långhult
210
71
Albrunna
154
97
Summa
757
342
Figur 6. Diagram över totala antalet snäckor från undersökningsytorna.
Antal arter
En förteckning över funna arter av landsnäckor inom de fyra skogsområdena lämnas i
bilaga 1. De vetenskapliga namnen har hämtats från Kerney & Cameron (1979). De svenska
namnen har i huvudsak hämtats från Gärdenfors et al. (2004) med komplettering (muntligt) av
Ted von Proschwitz när den källan har varit ofullständig.
Antalet funna snäckarter på undersökningsytorna framgår av tabell 3 med tillhörande
diagram, figur 7. Vid ett tvåsidigt parat t-test kan man inte förkasta nollhypotesen att
medelvärdet för gallringsytorna och referensytorna är lika (p = 0,058).
Tabell 3. Antal funna snäckarter.
Lokal
Referensyta Gallringsyta
Skölvene
9
8
Östadkulle
9
8
Långhult
15
14
Albrunna
10
10
8
Figur 7. Diagram över antalet funna arter av landsnäckor.
I bilaga 2 lämnas en artöversikt över fördelningen av de funna snäckor av de olika arterna
som kan antas ha varit levande vid insamlingen (tomskal har inte medtagits i artöversikten).
Arter och åldersgrupper inom de olika skogsområdena.
I det följande redovisas antalet snäckor (inklusive tomskal) som har påträffats i de
genomgångna förnaproverna. För varje undersökningsyta är snäckorna uppdelade på arter och
åldersklasser inom varje art. Varje tabell illustreras med ett motsvarande diagram.
9
Skölvene
Referensytan
Tabell 4. Arter och åldersgrupper från referensytan i Skölvene.
Art
Carychium minimum
Små juv
2
Stora juv
Ad+subad Tomskal
2
2
Cochlicopa lubrica
Columella aspera
4
Discus ruderatus
Euconulus fulvus
Nesovitrea hammonis
Punctum pygmaeum
Vertigo pusilla
Vertigo substriata
Vitrea crystallina
7
37
25
1
10
2
3
1
1
4
3
85
2
11
62
1
6
20
1
3
1
2
1
Figur 8. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Skölvene.
10
Gallringsytan
Tabell 5. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Skölvene.
Art
Små juv
Stora juv Ad+subad Tomskal
Carychium minimum
Cochlicopa lubrica
Columella aspera
Discus ruderatus
Euconulus fulvus
Nesovitrea hammonis
Punctum pygmaeum
3
3
6
24
4
1
3
13
3
1
2
1
15
15
1
3
2
Vertigo pusilla
Vertigo substriata
Vitrea crystallina
3
3
1
1
Figur 9. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Skölvene.
11
Östadkulle
Referensytan
Tabell 6. Arter och åldersgrupper från referensytan i Östadkulle.
Art
Arianta arbustorum
Små juv
1
Stora juv
30
Carychium tridentatum
Cepaea hortensis
Cochlicopa lubrica
Columella aspera
Ad+subad Tomskal
1
1
1
3
10
4
3
7
2
4
5
3
Discus rotundatus
Euconulus fulvus
Nesovitrea hammonis
Nesovitrea petronella
Punctum pygmaeum
Vitrea crystallina
4
1
6
2
1
5
Figur 10. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Östadkulle.
12
Gallringsytan
Tabell 7. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Östadkulle.
Art
Små juv
Stora juv Ad+subad Tomskal
1
6
Arianta arbustorum
Carychium tridentatum
Cepaea hortensis
Cochlicopa lubrica
2
2
3
1
4
4
1
3
7
3
1
1
17
1
3
2
1
Columella aspera
Discus rotundatus
Euconulus fulvus
Nesovitrea hammonis
Nesovitrea petronella
Punctum pygmaeum
Vitrea crystallina
1
2
Figur 11. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Östadkulle.
13
Långhult
Referensytan
Tabell 8. Arter och åldersgrupper från referensytan i Långhult.
Art
Aegopinella pura
Arianta arbustorum
Små juv
1
4
Stora juv
4
5
3
4
3
4
16
8
7
15
4
2
8
3
3
3
4
8
10
6
8
8
11
18
2
1
4
1
3
Clausilia bidentata
Cochlicopa lubrica
1
13
Carychium tridentatum
Cepaea hortensis
Ad+subad Tomskal
Cochlodina laminata
Columella aspera
Discus rotundatus
Euconulus fulvus
Fruticicola fruticum
5
Helicigona lapicida
Nesovitrea hammonis
Nesovitrea petronella
Oxychilus alliarius
Punctum pygmaeum
4
5
1
Vertigo pusilla
Vertigo substriata
Vitrea contracta
14
Figur 12. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Långhult.
15
Gallringsytan
Tabell 9. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Långhult.
Art
Små juv
Stora juv Ad+subad Tomskal
Aegopinella pura
Arianta arbustorum
4
4
1
4
3
1
2
1
2
1
2
1
1
2
1
1
2
13
1
3
3
2
2
4
2
Carychium tridentatum
Cepaea hortensis
3
1
Clausilia bidentata
Cochlicopa lubrica
Cochlodina laminata
1
Columella aspera
Discus rotundatus
Euconulus fulvus
Fruticicola fruticum
Helicigona lapicida
Nesovitrea hammonis
Nesovitrea petronella
Oxychilus alliarius
Punctum pygmaeum
Vertigo pusilla
Vertigo substriata
Vitrea contracta
1
2
Figur 13. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Långhult.
16
Albrunna
Referensytan
Tabell 10. Arter och åldersgrupper från referensytan i Albrunna.
Art
Små juv
Stora juv Ad+subad Tomskal
Aegopinella pura
1
Carychium minimum
1
Cepaea hortensis
Cochlicopa lubricella
Euomphalia strigella
1
1
1
1
15
3
18
4
Fruticicola fruticum
Nesovitrea hammonis
Oxychilus cellarius
Punctum pygmaeum
Succinea putris
Vallonia excentrica
16
5
3
34
6
1
39
3
1
Vitrina pellucida
Figur 14. Diagram över arter och åldersgrupper från referensytan i Albrunna.
17
Gallringsytan
Tabell 11. Arter och åldersgrupper från gallringsytan i Albrunna.
Art
Små juv
Aegopinella pura
Stora juv
1
Ad+subad Tomskal
1
Carychium minimum
5
3
15
1
Cepaea hortensis
Cochlicopa lubricella
2
Euomphalia strigella
Fruticicola fruticum
Nesovitrea hammonis
Oxychilus cellarius
Punctum pygmaeum
10
4
3
9
14
5
1
Succinea putris
Vallonia excentrica
Vitrina pellucida
22
1
Figur 15. Diagram över arter och åldersgrupper från gallringsytan i Albrunna.
18
Procent synlig himmel
En översikt över uppdelningen mellan levande snäckor och tomma skal från undersökningsytorna ges i tabell 12, där undersökningsytorna har ordnats efter procent synlig himmel (för
gallringsytorna efter gallring).
Tabell 12. Antal levande snäckor och tomma skal fördelade på undersökningsytorna ordnade efter % synlig himmel.
Synlig Antal
Antal
Totalt Andel
Andel
Lokal
himmel levande tomskal antal
levande tomskal
snäckor
snäckor snäckor
Albrunna
10,5 %
62
92
154 40,3 % 59,7 %
Långhult
11,8
%
174
36
210 82,9 % 17,1 %
Referensytor
Östadkulle 13,4 %
77
17
94 81,9 % 18,1 %
Skölvene
20,6 %
268
31
299 89,6 % 10,4 %
Albrunna
27,1 %
44
53
97 45,4 % 54,6 %
28,3 %
60
11
71 84,5 % 15,5 %
Gallrings- Långhult
ytor
Östadkulle 31,0 %
63
3
66 95,5 % 4,5 %
Skölvene
42,8 %
102
6
108 94,4 % 5,6 %
Summa
850
249
1099 77,3 % 22,7 %
(genomsnitt)
Den stora andelen tomskal från Albrunna (59,7 respektive 54,6 %), som ligger på Öland med
berggrund av kalk och med höga pH-värden i marken (se s. 4 i det föregående), tyder på att
tomskal kan bevaras i förnan under lång tid i sådan miljö. Tomskal på en gallringsyta kan ha
funnits kvar i gott skick även från tiden före gallringen. Jämförelser mellan snäckantal från
undersökningsytor med och utan gallring bör därför grundas på antalet snäckor som kan antas
ha varit levande vid insamlingen. En sådan jämförelse ligger tillgrund för diagrammet i figur
16 där alla linjerna lutar neråt för ökad procent synlig himmel. Vid ett ensidigt parat t-test kan
man dock inte förkasta nollhypotesen att medelvärdet av antalet levande snäckor för
gallringsytorna är större än eller lika med medelvärdet för referensytorna (p = 0,064). Jämför
med resultatet av motsvarande test för totala antalet snäckor (även innefattande tomskal) på
s. 5 i det föregående. Skillnaden i testresultat sammanhänger med att andelen tomskal
genomgående var större på referensytorna och att andelen levande snäckor därmed
genomgående var större på gallringsytorna. Korrelationen var hög mellan antalet tomskal från
gallringsytorna och motsvarande antal från referensytorna (r = 0,99). Genom ett tvåsidigt
parat t-test kan man förkasta nollhypotesen att medelvärdet av antalet tomskal för
gallringsytorna är lika med medelvärdet för referensytorna (p = 0,015).
19
Figur 16. Diagram över antalet levande snäckor vid olika ljusförhållanden inom respektive skogsområden.
Andel juveniler
Andelen juveniler (med både små och stora juveniler inbegripna) kan ses som ett mått på
tillväxtpotentialen inom olika undersökningsytor. Som framgår av tabell 13 är den
genomsnittliga andelen juveniler 52,3 % både för referensytorna och för gallringsytorna.
Tabell 13. Andel juveniler av de levande snäckorna från undersökningsytorna.
Lokal
Referensyta Gallringsyta
Skölvene
69,030 %
64,706 %
Östadkulle
24,675 %
49,206 %
Långhult
54,023 %
50,000 %
Albrunna
61,290 %
45,455 %
Medeltal
52,255 %
52,342 %
Diskussion
pH-värden
Eftersom det inte finns någon signifikant skillnad i pH mellan referensytor och gallringsytor
så bortfaller pH som en relevant faktor i jämförelsen mellan dessa ytor. Däremot finns det en
tydlig pH-gradient mellan de olika skogsområdena som kan vara en viktig förklaringsfaktor
för skillnader mellan dessa. Se i det följande under Arter på skogsområdena.
20
Totala antalet snäckor
Gallringsytorna har efter gallring genomgående uppvisat en större andel synlig himmel (över
25 %) än referensytorna (under 25 %), se tabell 12 på s. 15. Det ensidiga testet ger en
signifikant skillnad i den förutsagda riktningen mellan antalet snäckor på gallringsytor och på
referensytor. Som framgår i det följande är det emellertid inte lika självklart att antalet
tomskal skall räknas med vid denna jämförelse.
Antalet arter
Flera av de påträffade arterna har varit lågabundanta på sina undersökningsytor (jämför
Waldén, 1998 s. 35). Med hänsyn till att det totala antalet snäckor från gallringsytorna bara
har varit 45 % av antalet från referensytorna så har det varit mera sannolikt att förbise en art
från en gallringsyta än från en referensyta. Från ett av de fyra skogsområdena (Albrunna) var
antalet funna snäckarter lika för gallrings- och referensytan. Från vart och ett av de tre övriga
områdena har antalet funna arter bara varit en art mer för referensytan än för motsvarande
gallringsyta.
Arter på skogsområdena
Av de funna arterna är det två som bara har påträffats som tomskal, nämligen S. putris och
V. excentrica, båda från Albrunna. Dessa är öppenmarksarter (T. von Proschwitz, muntligen)
och skalen kan i den kalkhaltiga miljön ha bevarats från en tidigare period med öppnare
landskap. I övrigt är det fyra arter som enbart har påträffats från Albrunna, nämligen C.
lubricella, E. strigella, O. cellarius och V. pellucida. De tre sistnämnda arterna är sådana som
har särskilt höga krav på berggrundens kalkinnehåll och därmed på markens pH-värde (T. von
Proschwitz, muntligen).
Bara en art D. ruderatus har påträffats enbart från Skölvene och ingen art har påträffats enbart
från Östadkulle. Vidare finns en art V. crystallina som är gemensam endast för Skölvene och
Östadkulle. Båda dessa skogsområden ligger i Västsverige och det kan finnas geografiska
förklaringar till att arterna i denna undersökning inte har påträffats i de östliga områdena.
Det största artantalet uppvisas av Långhult. Sex arter har enbart påträffats från Långhult,
nämligen C. bidentata, C. laminata, F. fruticum, H. lapicida, O. alliarius och V. contracta.
Fem arter är gemensamma endast för Östadkulle och Långhult, nämligen A. arbustorum,
C. tridentatum, C. hortensis, D. rotundatus och N. petronella. Vidare har fyra arter påträffats
som är gemensamma för de tre skogsområdena på fastlandet men som inte har påträffats från
Albrunna. Dessa arter är C. lubrica, C. aspera, E. fulvus och N. hammonis. Artsammansättningen kommer på detta sätt att skilja sig starkt mellan de båda skogsområdena med högst
pH i marken, Långhult och Albrunna. En förklaring skulle kunna vara att de nämnda
Långhultsarterna inte kan tolerera den särskilt kalkhaltiga berggrunden på Öland med dess
extremt höga pH-värden. Behovet av fuktighet (von Proschwitz, 2002) kan vara en annan
förklaring för dessa arter, eftersom Öland ofta brukar förekomma bland platser i Sverige med
låg nederbörd och det högsta antalet soltimmar på sommaren. En tredje och kanske den mest
sannolika förklaringen är att faunan av skogssnäckor historiskt har blivit starkt utarmad i det
öppna landskapet på södra Öland.
21
Endast en art P. pygmaeum har påträffats från alla fyra skogsområdena.
Tomskal och procent synlig himmel
Om tomskal på en gallringsyta har funnits kvar från tiden före gallringen så borde detta
medföra en högre andel tomskal på gallringsytorna än på referensytorna i stället för tvärtom.
Kanske har de äldre snäckorna, med sin större rörlighet, övergivit gallringsytorna i samband
med ökat ljusinsläpp och på så sätt kommit att fullborda sitt levnadslopp utanför de gallrade
ytorna. Skalätande djur kan också ha påverkat antalet kvarvarande tomskal.
När det gäller antalet levande snäckor är den minskning som sammanhänger med gallringarna
inte statistiskt säkerställd inom ramen för de fyra skogsområden som behandlas i denna
rapport. En utökning till fler skogsområden kan ge ökad klarhet i detta hänseende.
Andel juveniler
Att den genomsnittliga andelen juveniler är densamma (52,3 %) för referens- och för
gallringsytor tyder på att snäckorna behåller sin tillväxtpotential efter gallringarna men inom
ramen för en lägre bärkraft hos den nya miljön.
Slutsatser
Genomförda gallringar har medfört en kraftig minskning av antalet landsnäckor på de gallrade
ytorna även om denna minskning inte är statistiskt signifikant i fråga om levande snäckor.
Vilka arter som har påträffats skiljer sig något mellan referens- och gallringsytor men
skillnaderna kan bero på slumpfaktorer vid insamlingen. I stort kan det inte visas att
gallringarna har lett till en nedgång i artantalet. pH-värdena i marken skiljer sig inte
signifikativt mellan gallringsytor och referensytor, men pH skiljer sig starkt mellan de fyra
skogsområdena. Även artsammansättningen skiljer sig mellan skogsområdena och ser ut att
sammanhänga med pH-värdena, kanske också med nederbördsskillnader mellan västra och
östra Götaland. Juvenilernas andel av de levande snäckorna har inte förändrats av de
genomförda gallringarna.
Tack
Ett särskilt tack till Ted von Proschwitz som har planerat och genomfört insamlingen av det
genomgångna förnamaterialet. Han har också kontrollerat artbestämningarna och stått för
snäckornas uppdelning i åldersgrupper. Vidare har det varit värdefullt att ha tillgång till ett
tillfälligt mollusklaboratorium utrustat med förstoringsglas och stereolupp på avdelningen för
ekologisk zoologi. Tack också för den utsortering av snäckor ur materialet från Skölvene som
har gjorts av Therese Helgesson. Uppgifter om pH-värden och procent synlig himmel har
välvilligt ställts till förfogande av Ted von Proschwitz och av Frank Götmark. Den senare har
också tipsat om och lånat ut relevant litteratur.
22
Litteratur
Gärdenfors, U., Hall, R., Hansson, C. och Wilander, P. 2004. Svensk småkrypsfauna. Studentlitteratur,
Lund.
Göranson, M. 2004. Studier av stickprovsmetodik för landmollusker. Examensarbete, Zoologiska
institutionen, Göteborgs universitet.
Götmark, F. 2003. Naturvårdsgallringen och virkesuttaget. Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr 3,
Göteborgs universitet.
Götmark, F., Nordén, B., Appelqvist, T., Jacobsson, S., Lindholm, M., von Proschwitz, T. och
Tönnberg, M. 2001. Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr 1, Göteborgs universitet.
Götmark, F., von Proschwitz, T. och Franc, N. 2008. Are small sedentary species affected by habitat
fragmentation? Local vs. landscape factors predicting species richness and composition of land
molluscs in Swedish conservation forests. Journal of Biogeography 35: 1062-1076.
Kerney, M.P. och Cameron, R.A.D. 1979. A Field Guide to the Land Snails of Britain and North-west
Europe. Collins, London.
von Proschwitz, T. 2002. Landlevande mollusker (snäckor och sniglar) – deras ekologi och
provtagningen i projektet. Bland ekar och arter, Nyhetsbrev nr 2, Göteborgs universitet.
von Proschwitz, T. 2004. Kalkningseffekter på landlevande mollusker i skogs- och kärrytor i Änglarp,
Hässleholms kommun, Skåne län. Skogsstyrelsen Rapport 4, Bilaga V.
Waldén, H.W. 1998. Studier över skogsbruksåtgärdernas inverkan på snäckfaunans diversitet.
Skogsstyrelsen Rapport 2.
