16 A4/A3

16 A4/A3
© Sveriges geologiska undersökning (SGU)
(Geological Survey of Sweden)
SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSöKNING
Berggrundsbyrån
Uppdragsgivare: NSG, Västerbotten
Projekt: Västerbotten
Roland Lindberg
PROSPEKTERINGSRAPPORT
Datum 1979-09-26
I D- nr .: D~.ÅJ ~ ('10'1 L
Plats: Salmon Lindersj23 I 5f
Inm: Långträskåsen
SAU10N LI NDERS MALM
PROSPEKTERINGSARBETEN UTFöRDA 1974-1977
SAMMANFATTNING
Mineraliseringen Salmon Linders malm (del av Långträskåsen)
ligger i Vindelgranseleantiklinoriets E flank relativt nära
tuffitgränsen. Den ligger helt i sericit-kloritkvartsit.
Objektet består av drygt lO st smärre mineraliseringar av den
för området karakteristiska typen, dvs relativt korta omstjärtande svavelkiskroppar med något CuFeS 2 och Zn.
Kropparna är 3-20 m breda, brantstående svavelkiskroppar med
i medeltal 0,5 % S. I dessa mineraliseringar uppträder partier
med något CuFeS 2 och ZnS. På två meters kärnlängd uppgår vanligen Cu till 0,5-0,6 % och Zn till 0,1 %.
I den ostligaste mineraliseringen finns en bättre sektion. På
3,46 meters kärnlängd har man här 1,47 % Cu. Mineraliseringen
har dock ringa utsträckning.
Objektet kan anses slutundersökt. Mineraliseringarna är ej
ekonomiskt intressanta.
Projektanknutna rapporter:
Geofysisk rapport över Långträskåsen 1979-03-22. Börje Niva.
2•
INNEHALLSFöRTECKNING
si d.
1•
2•
3.
4.
INLEDNING
PROSPEKTERINGSHISTORIK
GEOLOGI
3.1
Kristinebergsfä1tet
3.2
Området kring Salmon Linders malm
3.3
Tektonik
MINERALISERINGARNAS FORM OCH MINERALINNEHALL
4
4
7
9
11
12
BILAGOR
1•
2•
BORRHALSKARTA SKALA 1:5000
GEOLOGISK KARTA SKALA 1:5000
14
15
4.
I
INLEDNING
Föreliggande rapport är en redogörelse för de malmgeologiska
arbeten som Sveriges geologiska undersökning utfört på objektet
Salmon Linders malm, samt kartor och profiler i anslutning
härtill.
En redogörelse för de geologiska förhållandena ges också.
Objektet Salmon Linders malm är beläget på kartbladet 23 I
Malå ruta 5 f. Det ligger inom Norsjö kommun, Malå församling
vid den skogsbilväg som går från Kåtaträsket mot SW. Avståndet
till anrikningsverket i Kristineberg är 7 km.
Objektet ligger geologiskt inom Kristinebergsområdet, i
Vindelgranseleantiklinoriet. Mätområdet benämnes Långträskåsen.
Landskapstypen är den för Västerbottens inland vanliga med
moräntäckta höjdsträckningar och däremellan långsträckta
myrstråk.
2
Prospekteringshistorik.
I Kristinebergsområdet tillämpades 1918 för första gången den
av H.Nathorst och H.Lundberg uppfunna ekvipotential-metoden.
Man ville pröva om moderklyften till de kismalmblock man kände
till på hemmanet Kristineberg kunde spåras med metoden. Försöket
blev en framgång. Visserligen låg moderklyften rätt nära blocken
och jordtäcket var ovanligt tunt, men den nya tekniken hade visat
sina möjligheter och Kristinebergsmalmerna var upptäckta.
Mätningarna utfördes av Aktiebolaget Bergsbyrån för Centralgruppens Emissionsbolag.
Ar 1921 påbörjade SGU geologiska och geofysiska undersökningar i
Vindelgransele-Kristinebergsområdet under ledning av Josef Eklund.
De första mätningarna på Långträskåsen var ekvipotentialmätningar
utförda av ABEM. Därefter har mätningar utförts etappvis i och
5.
med utvecklandet av nya mätmetoder. Nedanstående tabell visar
utförda geofysiska mätningar och det kartmaterial som finns
tillgängligt.
Ar
Metod
Ka rtor
1927-29
1927-28
1931
1939
1939
1966-74
Ekvipotentialmätning
Tiberg
Tiberg
Schmidtvåg
Slingram 3,6 kc/s-40 m
Slingram 18 kc/s-60 m
utlåtanden
l : 4000
1:2000
1972
1972-73
Gravimeter
Askaniamagnetometer
1974-75
1975
1976
IP,Res,SP; Salmon Linder
IP-treelektrod; Salmon Linder
Sammanställningar av olika
potentialmätningar;
Salmon Linder
A4
1:2000
l : 5000
l : 20 000
1:5000
1 : 5000
1 : 20 000
1 : 20 000
1:20 000
1:20000
Ar 1927 fann man Nagruvanmalmen eller Granlundamalmen som den
också kallas. På grund av det ringa jorddjupet 0,3-1,2 m kunde
malmen blottas direkt efter upptäckten. Arean var 12x20 m och
malmen var rik. Genomsnittshalten på den malm som togs ut vid
brytningen 1944 var 2,32 % Cu.
Nagruvan vilken har samma stratigrafiska läge som det nu borrade
objektet, består aven kopparmalmsdel och en zinkmalmsdel. Kopparmalmen har karaktären av dels en kopparkis-magnet-kisbreccia i
sericitkvartsit. Zinkmalmen uppträder i amfibolskarn, men den
är av alltför obetydlig storlek för att ha någon ekonomisk
betydelse. Under 1944 bröts här 2300 ton malm med 2,32 % Cu i
genomsnitt. Den forslades på vintern över Hornträskets is till
Kristinebergs anrikningsverk.
6.
FIG2 GEOLOGISK ÖVERSIKTSKARTA
1975
EFTER R. LINDBERG
SKALA 1 : 100000
REVSUNDSGRANIT
GNEJS
\.........
. . " . , .. . "
. . . . . .. . . .
I
r
SURA OMVANDLADE VULKANITER
BASISKA VULKANITER
MARINA
SEDIMENT
GRONSTEN
INMUTNING
ULTRABASIT
7.
Ar 1964 påbörjades geologisk nykartering av Vindelgranseleantiklinalen och områdena i anslutning till denna.
Med det nya geologiska kartmaterialet, den år 1974 färdigställda
slingramskartan, den 1974-76 utförda lP-ReS och SP-mätningarna
som underlag utfördes diamantborrning på obje kt Salmon Linder
under åren 1975-1976. 17 borrhål om tillsammans 2 168 m borrades. Samtliga hål är mineraliserade, men det dominerande
malmmineralet är svavelkis. Cu-och Zn-halterna är låga.
Namnet på objektet hänför sig till hemmansägaren och malmletaren
Salmon Linder från Kåtaträsk som på hösten 1928, efter fältsäsongen, hittade ett kopparrikt · malmblocK i Kå t a t r ä s komr åde t .
Han sände en stuff till geolog Josef Eklund vid SGU i Stockholm.
Josef Eklund som hade hand om prospekteringen i området blev
intresserad och skrev till Salmon Linder att de skulle besöka
fyndplatsen då Josef Eklund kom .. upp till Malå på våren 1929.
På vintern dog Salmon Linder utan att ha nämnt fyndplatsen för
någon. Blocket har aldrig återfunnits. För att hedra Salmon
Linder, uppkallades borrobjektet efter honom. Det var ju även
tänkbart att de geofysiska anomalierna härstammade från Salmon
Linders block.
3
GEOLOGI
3. l.
Kristinebergsfältet
Kristinebergsområdet , vilket utgör den västligaste delen av
det egentliga Skelleftefältet, avskäres från det sistnämnda
genom en tunga av granit som från det stora Revsundsgranitområdet i söder breder ut sig mot norr till trakten av byn
Rent järn och tangerar Malå-Rakkejaur.
Kristinebergsområdet domineras av två stora strukturella
enheter nämligen Vindelgranseleantiklinoriet i norr och
Kristinebergsantiklinoriet i söder. Inom det sistnämnda kan
som "krusningar~ på storstrukturen ett antal små antiklinaler
( och däremellan liggande synklinaler) urskiljas t.ex. Rävlidmyran-Rävliden- och Mörklidenantiklinalerna.
8.
Dylika småvecksstrukture'r synes förekomma även inom Vindelgranseleantiklinoriet att döma av den geofysiska kartbilden.
I de centrala delarna av Kristinebergsantiklinoriet uppträder
gnejsiga bergarter vilka varierar både i mineralogisk sammansättning och geofysiska egenskaper. Den har tidigare uppfattats
som en intrusiv granitoid bergart tillhörande Jörngranittypen
(Du Rietz, 1953, Gavelin, 1955). Pågående arbeten har gett
anledning att ifrågasätta denna tolkning. Vissa fakta tyder på
att det i stället är fråga om ett IIbasement ll av gnejsig sammansättning och utformning. överlagrande detta eventuella IIbasement ll
uppträder en formation av vulkaniska bergarter av dominerande
sur sammansättning. (Skelleftevulkaniterna). De sura vulkaniterna
överlagras i sin tur aven mäktig sedimentär formation av gråvackeartad utbildning (IISkellefteskiffrarna ll). På gränsen mellan
dessa två formationer finns en karakteristisk tuffit av 200
meters mäktighet och stor stratigrafisk uthållighet. Vulkaniterna
synes vara dominerade av lavor medan tuffer och andra pyroklastiska bergarter är underordnade. Sammansättningen varierar
från ryolitisk till andesitisk. Ofta är bergarternas ursprungliga :karaktär svår att fastställa då stora delar av formationen
drabbas av kraftig omvandling till sericitkvartsitisk eller
kloritkvartsitisk sammansättning (IImalmomvandlingll).
Norra delen av Vindelgranseleantiklinoriet liksom södra delen
av'Kristinebergsantiklinoriet klipps av den yngre revsundsgraniten.
Denna är av den normala grovporfyriska typen.
Inom Kristinebergsantiklinoriet är malmerna Nyborg, Södra Hornträskviken, Rävlidmyran och Rävliden alla stratiforma och intar
samma stratigrafiska läge på gränsen mellan omvandlade vulkaniter och överlagrande tuffit. Kristinebergs- och Kimhedenmalmerna däremot förekommer på en stratigrafiskt djupare nivå
väl inne i vulkanttformationen.
Inom Vindelgranseleantiklinoriet intar malmanledningarna
Salmon Linders malm, Vindelgransele zinkmalm och Granseleliden
mot s var a nde' st r a t i gr af i s ka l äge s om Ny bor g- Rä v l i de nma l me r na ,
medan malmanledningarna V. Hornträsket, Nagruvan och Granlunda
intar motsvarande läge som Kristineberg och Kimhedenmalmerna.
9.
3. 2 .
Området omkring Salmon Linders malm
3. 2. l
Stra tigrafi
Den mineraliserade horisont i vilken malmanledningen Salmon
Linder ligger är stratigrafiskt bunden till övergången mellan
sericit-kloritkvartsit och överlagrande tuff it. Mineraliseringen
ligger helt i sericitkloritkvartsit men nära ovannämnda tuffit.
Några hundra meter norr om det nordligaste borrhålet finns
gränsen mellan vulkaniterna och den överlagrade Revsundsgraniten.
Stratigrafin framgår av nedanstående tabell
(Yngre)
revsundsgranit
grå skiffer
grafitskiffer
tuffit
(Äldre)
sericit-kloritkvarts~ineraliseringar
( sura till intermedi ära vulkaniter)
Borrningarna har hela tiden gått i sericit-kloritkvartsit
med en del inlagringar av skarn. Basiska gån gar förekommer
också. Härnedan kommer endast de bergarter som finns inom det
uppborrade området att beskrivas.
3•2•2
Sericit-klorit-biotitkvartsit
Berggrunden SE om huvudmineraliseringen består av sericitkvartsit medan det NW om densamma även finns bankar av
kloritkvartsit.
Mikroskopiskt framgår att bergarten, vilken främst består
av kvarts, sericit och/ eller klorit, ej sällan är impregnerad med FeS
ställvis även CuFeS 2 och ZnS. Primära struk2,
turer i sericitkvartsiten, vilka röjer bergarternas vulkaniska
ursprung, är mera sällan bevarade. Lagring och bandning är
dock ibland synliga, liksom agglomeratiska strukturer. De
sistnämnda är dock hårt pressade.
10.
Man får räkna med att det är fråga om en ursprunglig suprakrustalserie med lager av skiftande sammansättning. Graden
av inblandning är svår att avgöra emedan ser icit-och kloritomvandlingen ofta är nästan fullständiga.
Färgen på bergarten varierar från vit till l jusgrå för ren
sericitkvartsit över ljust gråbrun för de biotithaltiga
partierna till grön för klorit~ika partier . .De mikroskopiska
undersökningarna visar att dessa omvandlingsbergarter alltid
innehåller kvarts, sericit och plagioklas, ofta även klorit
och biotit.
Kvartsens kornstorlek är i genomsnitt 0.2 mm . Den uppträder
oftast jämnkornigt, men kan även förekomma som porfyroblaster.
Den är vanligen undulös, ibland rekristalliserad. Kvartsen
upptar 40 -80 volymprocent.
Klorit förekommer i vissa partier. Den är de ls pseudomorf
efter biotit och dels förekommer den som sjä lvständiga fjäll
och avlånga, mm-stora, svagt böjda kristaller.
Biotit finns som små brunaktiga pleokro1tiska kristaller
omkring 0.1 mm stora och jämnt fördelade i bergarten. Halten
kan gå upp till 10 volymprocent, men är oftast betydligt lägre.
3•2•3
Skarn
I sericitkvartsiten förekommer underordnat små skarnrika partier
med kloritrik mellanmassa. Klorit utgör ofta huvuddelen av dessa
bankar. Skarnpartierna förekommer tillsammans med mineraliseringarna. De skarnmineral som uppträder i skarnlinsen är huvudsakligen tremolit-aktinolit och zoisit. Titanit f inns i smärre mängder. Tremolit-aktinoliten är väl parallellor ienterad och ofta
associerad med zoisit. Ofta förekommer zoisiten runt malmkornen,
men även som sammanhängande pa r t t.er p upp ti ll ett par mm längd.
å
Granat förekommer relativt rikligt, rikligare än i tidigare
beskrivna objekt i området (Nyborg, S. Hornträskviken, Mörkliden och Granlunda). Den förekommer dels spridd, dels ansamlad ofta då i samband med klorit och övriga skarnmineral.
Granaten är röd till rödbrun almandin.
11.
3.2.4
Gångar
Inom det uppborrade området finns en del gångar mestadels
basiska eller ultrabasiska men i några fall även sura.
En relativt bred men kort gång eller inlagring av amfibolit
finns i den centrala delen av det borrade området. Amfiboliten
är en grågrön till grön, finkornig bergart, magnetitpudrad
med c:a l mm stora magnetitkristaller relativt jämnt fördelade.
Enstaka relativt stora granater ,(almandin) förekommer. Amfiboliten har ej undersökts i mikroskop.
Norr om amfiboliten förekommer en upp till 7 m bred ultrabasisk gång. Bergarten är en grön, fin-till medel kornig ultrabasit troligen en hornbländit. Gångar av samma typ finns i
Granlunda och Adakområdet.
Några smärre korta granitoida gångar, finns i området. den
bredaste 1.4 m. De är gråröda till gråvita och finkorniga.
Gångarna torde genetiskt höra till revsundsgraniten.
Från revsundsgraniten emanerar troligen också den vita
rena kvarts som ofta finns som sprickfyllnad. Bredder på
drygt en meter har mätts upp, men mestadels är mäktigheten
betydligt mindre.
3.3
Tektonik
I borrkärnorna kan ofta krossade partier och skölar iakttagas. Både klorit-, talk-och lerskölar har iakttagits. Med
hjälp av sammanställning av borrkärnsmaterial och geofysiskt
material kan konstateras att kross zoner och förkastningar
förekommer.
Två kraftiga system förekommer, ett parallellt med "huvudmineraliseringen" d.v.s i E-W. Denna förkastning är konkordant med skiffer-tuffit-vulkanitgränserna, och motsvarande
system finns belagt vid S. Hornträskvikens och Rävlidmyrans
12.
malmer. Ett mindre kraftigt tektoniskt system i SW-NE finns
i områdets NW del. Motsvarande system finns belagt vid Södra
Hornträskvikens malm. En kraftig förkastning i riktning NW-SE
finns i områdets N del. Denna förkastning är i stort parallell
med vulkanit-revsundsgranitgränsen, som ligger relativt nära
förkastningen. Den torde också ha direkt samband med denna
gränszon. Stupningarna på förkastningarna är svåra att fastställa. De torde dock vara branta.
Tektoniken framgår av den geologiska kartan över området
vilken medföljer som bilaga.
4.
MINERALISERINGARNAS FORM OCH MINERALINNEHALL
Som framgår av den geologiska kartan finns mer än tio
mineraliseringar påvisade i området.
Mineraliseringarna är här liksom ofta inom Vindelgranseleantilklinoriet relativt korta omstjärtande svavelkiskroppar
med något CuFeS 2 och ZnS.
Den mest uthålliga mineraliseringen,den södra är en 3-17 m
bred brantstående svavelkismineralisering med i medeltal 0.5 %S.
I denna svavelkismineraliseringuppträder partier med något
CuFeS 2 och ZnS. På två meters kärnlängd håller dessa 0.5-0.6 % Cu
och 0.1 % Zn.
övriga mineraliseringar är mycket lika den ov.an beskrivna.
I den östligaste mineraliseringen finns ett parti med något
bättre Cu-halt. På 3.46 meters kärnlängd har man här 1.47 % Cu.
Mineraliseringen har dock ringa utsträckning.
l 3.
Nedan följer uppgifter på sektioner med
kärnlängd.
~0.5%
Cu på 2m
%Cu
%Zn
%Pb
0.49
.( 0.1
< O• l
l .5
2.00
2.00
0.56
0.50
O. l
<0.1
< O• l
( O• l
l .5
0.9
2.00
2.06
2.00
3.28
2. 21
2.51
3.96
0.39
0.55
0.54
0.54
0.59
0.66
0.65
4.4
0.3
0.7
0.2
1.1
<0.1
1.6
o. l
6. 7
< O• l
< O• l
<O. l
l
2.9
4.3
2.2
4.3
4.3
0.4
6.l
l .47
O• l
(O • l
( O• l
( O• l
5•2
Bh
Kärnlängd
75001
75002
75003
75004
75005
75006
75007
75008
2.00
75009
75010
75011
76001
76002
76003
3.46
2.00
3.5
0.2
O. l
30
20
(5
O• 51
<O. l
< O.
%5
2. l
Med tanke på de låga metallhalterna i mineraliseringarna
ochden ringa uthålligheten, behövs inga malmbe räkningar
göras.
Projektet 5almon Linders malm kan anses slutundersökt.
Mineraliseringarna är ej ekonomiskt intressanta.
Bi l • l
400 E
20 0E
800 E
600 E
767051 el j
7 6 703
7 6 7 06
·3 4 0 0 5
3400 S
3600 S
/
3600 5
o
75708
/
75709
75710
38005
3800 S
,7570211
75701
75703
./
1I
75 71 1
.7670 1
/
75704
/
75705
4000 S
75706
o
200E
if
40005
75707/
400 E
o
800 E
.•
O
LANGTRASKASEN
SALMON LINDERS MALM
BORRHÄLSKARTA
KARTBLAD
I D-NUMMER
SKALA
O
23 1,5 f MAL
.
1: 5000
1
I
R LINDBERG
Å
2
I
-BE
SGU BERGGRUNDSBYRÄN 1979
Bi l . 2
aOOE
-3400 S
3400 S
3600 S
3800 S
o
200 E
800E
400 E
.. : : :;
o
.•
o
LANGTRASKASEN
TECKE FÖRKLARING
I: ::::1
SER ICITKVARTSIT
l~ ~ ~ ~ ~ J KLORITKVARTSI T
ULTRABASIT
_ _ AMFIBOLlT
·SALMON LINDERS MALM
GEOLOGISK KARTA
KARTBLAD 23 I, St MALÅ
I D-NUMMER
SKALA
1: 5000
~\\~,
SKARNBANK
O
~
MINERALISERING
R LINDBERG
"
FÖRKASTNING
"
1
2
3km
I
- BE
o
SGU BERGGRUNDSBYRAN 1979