Stor variation i svenska mjölkgårdars klimatgasutsläpp
Plus/minus 17 procent skiljer det i utsläpp av klimatgaser per kilo mjölk mellan svenska
mjölkbesättningar. Det visar en studie vid SLU. Variationen är troligen ännu större i praktiken
och forskarna ger en bild av möjligheterna att minska klimatpåverkan från mjölkproduktionen.
Utsläpp av växthusgaser från svensk mjölkproduktion har undersökts i en studie av forskare och
experter från SLU, Arla, Svensk Mjölk och SIK. Mer exakt var syftet att ta reda på hur mycket det så
kallade ”carbon footprint” varierar mellan mjölkgårdar.
Enheten för bedömningen var kg koldioxidekvivalenter per kg ECM (energikorrigerad mjölk), vilket
inkluderar de olika klimatgaserna metan, lustgas och koldioxid. Beräkningen av utsläpp baserades på
tidigare studier av svensk mjölkproduktion. Uppgifterna om hur utfodring och mjölkavkastning
varierar mellan gårdar hämtades från 1 051 mjölkgårdar anslutna till foderrådgivningen IndividRam.
För uppgifter om kvävegödsling användes Greppa Näringens databas och variationen i
dieselförbrukning beräknades utifrån data i tidigare studier.
Stor variation
Medelvärdet på utsläpp av klimatgaser blev 1,13 kg koldioxidekvivalenter per kg ECM med en
variation från 0,94 till 1,33. Forskarna är noga med att påpeka att eftersom en stor del av uppgifterna
kommer från IndividRam skulle variationen troligen vara ännu större om landets alla mjölkgårdar vore
med i studien. Detsamma gäller om man kunnat ta hänsyn till ytterligare produktionsfaktorer, som
inkalvningsålder och utfodring av kvigor. Variationen på plus/minus 17 procent förklaras av olikheter
mellan gårdarna. I studien varierade exempelvis förbrukningen av diesel mellan 62 och 191 liter per
hektar. Den producerade mängden energikorrigerad mjölk som alla utsläpp ska fördelas på varierade
mellan 5 838 och 12 026 liter per ko och år.
Visar förbättringsmöjligheter
Att det varierar ska inte enkelt tolkas som att alla kan få lika låga utsläpp som det lägsta i intervallet.
Det kan finnas goda skäl till variation mellan gårdar. Det intressanta är den variation som inte främst
har naturgivna orsaker. Forskarna framhåller att utfodringseffektiviteten är viktig. Ett sätt att bilda sig
en uppfattning om hur mycket det går att förbättra när det gäller utfodring är att jämföra mängden
mjölk producerad med mängden foder (torrsubstans) som kon äter. Det varierade mellan 0,96 och 1,82
kg ECM per kg torrsubstans. Alltså en faktor 2, vilket är en stor skillnad. Även här är en viss variation
ofrånkomlig men det ger ändå en bild av förbättringspotentialen.
Det framhålls i rapporten att det även finns potential att minska klimatgasutsläppen genom att minska
kvävegödslingen på vissa gårdar. Som stöd för det anger man att det i studien inte fanns något
samband mellan inköpt mängd handelsgödsel till gården och gårdens djurtäthet. Det vill säga att en
högre djurtäthet och större tillgång till stallgödsel per hektar inte minskade användningen av
handelsgödsel.
Markus Hoffmann
Källa: Henriksson, M., Flysjö, A., Cederberg, C. & Swensson, C. 2011. Variation in carbon footprint
of milk due to management differences between Swedish dairy farms. Animal. Volume: 5
Bildtext:
Växthusgaserna från mjölkgården kan minskas, exempelvis genom att anpassa
mineralgödselanvändningen efter djurtäthet. Foto: Monica Kling
