Sala silvergruvas vattensystem

.,,
I~.
I'
,
••
I
,
,
"
~"O'
I .
'-,
'.
:
•
. . ~~:b3tJ
'-,
.~
_0_'
,...
,
.'-""-.
~ Hvq(,So.w
..
,.
-, ,
.
•
,•
..,
~
..
,
I
\
I
,.
/.
" ... /
,
I
,/
,-
• I
'"
,,
..
.,. '..
I
•
,
\
,, ,.
SALA SILVERGRUVAS VATTENSYSTEM
'- - ~el.Ut-lI)_
'.,;D"H1/1 e.J
EN INVENTERING AV DESS DAMMAR OCH KANALER
ISSN 0347-8556
LÄNSSTYRELSEN I VÄSTMANLANDS LÄN
Planeringsavdelningen /
Länsantikvarien
721 86 VÄSTERAs Tel 021-19 50 00
1988
Nr 3
•
SALA SILVERGRUVAS VATTENSYSTEM
En inventering av dess dammar och kanaler
Utförd hösten 1987
Länsstyrelsen i Västmanlands län
Västmanlands läns museum
I NN E H
AL
SID
L S F ÖR T E C K N I NG
Inledning ....................................................•......
Kort historik om Sala silvergruva
Salamaimens beskaffenhet.
4
····...
4
Arbetsmetoder v id gruvan.............................................
5
Det ursprungliga naturliga vattensystemet............................
5
Sala gruvas vattensystem.............................................
7
Dammbyggnaderna, de fasta och rbrliga dammarna.......................
7
Vattensystemets fbrsta utbyggnad 1509-1543...........................
8
Vattensystemets andra ut.byggnad 1595-1660............................
9
Vattensystemets tredje utbyggnad 1819-1822........................... 11
Gruvområdets kanaler och vattenledningar.............................
13
Sala kanal - kanalen till Ekeby damm ......................•.......... 15
Källfbrteckning
18
Inventering - objektsbeskrivning ..........................•.......... 19
Fbrt.eckning bver objekt.en
20
Naturliga sj bar utan dammanordningar inom vattensystemet
73
Vattensystemet 1987 och rekommendationer fbr framtiden
74
Sammanställning av objekten
79
INLEDNING
Sala silvergruvas vattensystem är ett damm- och kanalsystem för industriändamål. Systemet börjar norr om Broddbo mot Avesta och går via gruvan
till Ekeby damm i Sala. I denna anläggning ingår ett stort antal sjöar,
kärr, mossar och bäckar både naturliga och konstgjorda. Indämningarna
började anläggas redan på tidigt 1500-tal och pågick i tre perioder:
1509-1543, 1595-1660, 1819-1822. Med stor möda och små medel byggdes
denna anläggning av kronan och allmogen. Naturens alla möjligheter togs
till vara. Små vattensystem sammanfördes genom kanaler och dammvallar.
På några ställen tvingades den naturliga nordliga avrinningen med hjälp
av vallar ner mot Sala. Målet var att tillfredsställa behovet av vatten
i bok- och vaskverk samt vid vatten- och bergsuppfodringsverk.
Föreliggande damminventering har utförts av länsstyrelsen i Västmanlands
län och Västmanlands läns museum under oktober och november 1987. Fältarbete och rapportskrivning har utförts av fil kand Katharina Nordin.
Syftet har varit att genom att undersöka vad som finns kvar av Sala
silvergruvas bevattningssystems dammvallar och kanaler samt i vilket
skick de befinner sig i och avgränsa vattensystemet såsom riksintresse
i den fysiska riksplaneringen. Inventeringen har omfattat litteraturstudier, fältarbete och sammanställning av materialet. Rapporten innehåller en textdel och en objekt;be~kiivning i vilken objekten redovisas
mycket kortfattat. Det ska påpekas att de handritade kartorna i
te~t­
delen inte gör anspråk på att vara exakta. Kartorna i objektsbeskrivningen
är från den ekonomiska kartan. Den nu utförda inventeringen har haft stor
hjälp aven äldre inventering: "Bidrag till kännedomen om Sala Silververks
Vattenkraftanläggningar", gjord i slutet av 1920-talet av Carl A:son Sege.
Seges inventering redovisar 45 objekt. Vid inventeringstillfället 1987
återfanns 41 av dessa. Det gäller fasta och rörliga dammar samt dammhus
och till viss del kanaler. Alla ligger inom Sala kommun. Flera objekt kan
ligga inom samma sjö/damm. (Karta nr 1.) De objekt som inte påträffades
var: 1) vid Harsjöns södra spets. Där fanns redan på 1920-talet endast
spår kvar aven fast damm. 2) vid Olov-Jons damms västra sida mot Ulvsbo
by byggdes på 1700-talet en fast damm. Vallen anlades för att förhindra
översvämning av åkrarna runt omkring. Enligt en lokalbo var det sjö nästan
ända upp till byvägen vid mitten av 1900-talet men i dag är det sankmark
här. Vallen förstördes troligtvis under höjningen och sänkningen av vattennivån. 3) Strax väster om Nydammen (Svassla) anlades en låg jorddamm som
2
i dag inte kan återfinnas och 4) en låg jorddamm intill landsvägen
mellan Silvköparen och Olov-Jons damm. I samband med en inventering
1982 utförd genom Sala kommun iakttogs dammen väster om Nydammen i Silvköparen samt dammen vid Olof Jons västra sida. Ytterligare iakttogs vid
detta tillfälle fem mindre dammar vilka ej var medtagna i Seges
rap-
port. Se objekt 8 Stensjön samt objekt 17 Silvköparen.
Eftersom inventeringen startade så sent på hösten är fotokvaliten från
fältarbetet inte den bästa.
Tre dammöverbyggnader finns bevarade. De har inte besiktigats interiört. Uppgifterna om dammluckorna under husen har hämtats ur en rapport
från Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen i Västmanlands län.
Som kuriosum kan nämnas att de flesta dammvallar troligtvis förr varit
uppskattade som gångstigar. De är lätta att ta sig fram på eftersom
det är plant och torrt där. Fortfarande går upptrampade stigar på en
del vallar.
Sedan ångkraftens införande i slutet av 1800-talet har Sala gruvas
vattensystem minskat i betydelse. Flertalet av dammanläggningarna underhålls inte längre vilket gör att de förfaller mer och mer. Det kan betyda att vattenmagasinen töms allt eftersom och att dammbyggnaderna
blir så dåliga att de lätt kan raseras t ex vid en vårflod. Till undantagen hör några regleringsdammar som fortfarande är viktiga bl a när
det gäller
översvämningsriske~na. Dessa
måste skötas så att inte åker-
mark och bebyggelse förstörs. Utöver de kulturhistoriska intressena
finns också andra intressen t ex vad gäller fågelliv, flora, fiske och
friluftsliv.
Sala silvergruvas vattensystem är av stort bevarandevärde eftersom det
är bland de första bevattningssystem i Sverige som användes för industriell produktion. Detta bevattningssystem ska tillsammans med silvergruvan ses som en helhet, då gruvan inte kunde existera utan denna
kraftkälla. Vår kunskap om gångna tiders industriella verksamhet är liten och därför bör vattensystemets dammar och kanaler om möjligt starkt
skyddas. Systemets alla anläggningar är av lika stort värde för det
slutgiltiga resultatet vid gruvan.
Man bör också ha i åtanke det enormt stora och tunga arbete som folk
för länge sedan lagt ner på vattensystemet. Dåtidens människor måste
ha haft stor kännedom om sin hembygd och dess möjligheter.
3
,
'
..,
,.
~
,
I
.
'_,
...... ,
,)
~
III/I
IIJ
F'ST D'\l1H
DAt1t1 HOS
g~R.Llq DfHl-l
t105;5€-
K"'1 rJ4L..
NVVARA1\iDE ~1("4 0CAt 'BtF1N'tLlGy'\-
J),NEN1ER.l NqSOBJE.6
Karta nr 1
4
...
KORT HISTORIK OM SALA SILVERGRUVA
Sala silvergruva började troligen bearbetas på 1400-talet. Från tidigt
1500-tal finns skriftliga källor som visar gruvan i drift. I ett brev
från 1510 omtalas Sala silvergruva och två år senare utfärdade Sten
Sture d y ett privilegiebrev där staten tillförordnas inflytande i
gruvan.
Silvret från Sala var mycket betydelsefullt för Sveriges ekonomi framför
allt under 1500- och 1600-talen. Gruvan fick benämningarna "Svea rikes
skattkammare" och "Riksens Clenodium".
Under sextioårsperioden 1510-1570 hade Sala silvergruva sitt absolut
rikaste uttag med drygt tre ton silver per år. Därefter blev produktionen aldrig riktigt
lika stor trots olika försök att göra gruvdriften
lönande igen.
Det var under Gustav Vasas tid som gruvan blev allt mer centraliserad
och moderniserad. Han menade att kronan hade total äganderätt till
silvergruvan och att den var en statsegendom. Kungen hade stort inflytande och genom en gruvfogde ledde han arbetet.
Tillströmningen av nya gruvarbetare med familjer gjorde att det strax
intill gruvan på 1500-talet växte upp ett bostadsområde - Gruvbyn.
Ganska snart hade samhället växt och invånarantalet uppgick till ca
1 000 personer. Byn hade kapell, klockstapel, rådstuga, häkte och torg.
Ar 1624 grundades Sala stad av Gustav II Adolf. Då raserades på kunglig
befallning Gruvbyn och befolkningen flyttade därifrån. Inte långt från
gruvan växte nya områden upp med gruvarbetarbostäder och torp, t ex
Stampers och Johannisbäck.
Sedan år 1681 arrenderade Sala bergslag (Sala stads bergsmän) silvergruvan av staten men 1887 fick bergslaget helt överta den. Bergslaget
sålde ett år senare gruvan till ett privat företag. Sedan 1938 ägs Sala
silvergruva av Avesta Jernverks AB. Gruvdriften avslutades 1962. Numera
drivs här en blyindustri som tillverkar rör, plåt, tråd m m.
SALAMALMENS BESKAFFENHET
Malmen fanns på ett 100x800 m stort område. Den bestod av blyglans som
var rik på silver och innehöll även zinkblände. I genomsnitt fick man ut
ca 10 kg silver per ton bly. På 1790-talet kunde man också börja tillgodogöra sig blyet. Inte förrän i modern tid har man kunnat ta tillvara
zinken.
5
ARBETSMETODER VID GRUVAN
Vid brytning av malm användes tillmakningsmetoden ända fram på 1700talet då krutet kom. Det gick till så att man eldade med ved på berget.
Eldarna tändes under natten och när bålet brunnit ut efter ca sju timmar hälls vatten på så att berget sprack sönder. Då kunde man lätt bryta loss bitar. Sedan hissades den lösbrutna stenen upp ur gruvan i korgar medelst vindspel (vindkörning). De drevs av häst- och oxvandringar.
Vattenuppfodringen skedde också med vindspel. Det var bönderna i socknarna runt gruvan som skötte vindkörningen. Vid sekelskiftet 1500/1600
infördes vattendrivna konsthjul och bergverk.
När malmstyckena kommit upp ur gruvan skulle det odugliga skiljas från
malmen. Detta skedde genom sovring (bokning) med hjälp av slägga och
handplockning. Sedan rostades den bokade malmen för att svavlet skulle
avgå. Efter rostningen smältes malmen med träkol och man fick s k verkbly. Detta var förorenat med olika metaller så en omsmältning (på låg
temperatur) var nödvändig.
Vid denna smältning renades
verkblyet varvid
blyet med silvret flöt undan och föroreningarna blev slagg. ytterligare
en smältning var nödvändig, en s k oxiderande smältning.
DET URSPRUNGLIGA NATURLIGA VA UE:NSY.SJEMET
Innan Sala silvergruvas konstbevattningssystem börjde byggas fanns endast ett fåtal sjöar i trakten men gott om stora mossar och kärr. Delar
av det ursprungliga vattensystemet avvattnades mot Sagån. (Karta nr 2)
Storljusen längst upp i nordväst, norr om Broddbo, var före 1500-talet
två sjöar. De hade liksom nu förbindelse med Bergsjön, Stensjön och
Skyltaren. Sjöarna hade sitt utlopp i Dalälven.
Söder om Storljusen fanns Björksjön, Stora och Lilla Hundsjön, Rudsjön
(som nu är torrlagd) samt Ekarn. De liksom Alten och Lillsjön förenades
i samma å vilken flöt mot Sala och Sagån.
Myggsjön och Stora Kråktjärn i allra västligaste delen av vattensystemet hade sina naturliga utlopp i Svartån.
I norr fanns två stora sjöar som nu är Stensjön, Långsjön och Harsjön.
De förenades genom en bäck som rann mot Dalälven.
Längst åt öster låg en mosse som i dag kallas Helgonmossen med naturligt
avlopp i Sagån.
Vid nuvarande Järndammens södra del fanns en sJo som hade SIn avrinning
mot Ekeby damm.
6
J
t
Karta nr 2
7
Runt Sala rann två vattendrag. Ett som flöt i sydostlig riktning och som
några av sjöarna förenades med mot
Lillån och Sagån. Vid Ekeby kvarn
bildade detta vattendrag ett naturligt fall och ovanför hade man byggt
en kvarndamm - Ekeby damm. Det andra vattendraget kom från öster, från
gruvområdet, och mynnade i Ekeby damms sydvästra sida.
SALA GRUVAS VATTENSYSTEM
Norr om Sala finns än i dag stora delar kvar av Sala silvergruvas vattensystem. Det byggdes i tre omgångar med början på tidigt 1500-tal.
Bevattningssystemet består av dammanläggningar och kanalbyggen som
bildar vattenmagasin. Till en början gav dammsystemet kraft till hyttor,
bok- och vaskverk samt senare också till vattenpumpar och bergsuppfodringsverk (vattenhjul). Kraft från vattensystemet användes i drygt
300 år innan ångkraften togs i bruk.
Vid uppdämningarna vattendränktes och skadades, enligt beräkningar, ca
2 700 tunnland mark. Det naturliga utflödet tvingades vid några sjöar
åt söder mot Sala. Vattenmagasinen, som är 27 stycken, har sammanlagt
2
en yta av 1 600 hektar och nederbördsområdet omfattar 75 km . Mellan
vattensystemets nordligaste sjö Stor ljusen och Sala silvergruva är det
ca en och en halv mil fågelvägen. De fasta dammar som byggdes har tillsammans en längd av fem kilometer och räknas längden ihop på de kanaler och vattendrag som ledde vattnet till gruvan blir det 25 km.
Hela detta enorma arbete gav vid gruvan en effekt av 39 hk. Vattnet
rann här med en hastighet av 445 liter per sekund och den användbara
fallhöjden var 9,8 m.
Numera är några sjöar/dammar delvis eller helt torrlagda.
DAMMBYGGNADERNA, DE FASTA OCH RÖRLIGA DAMMARNA
Man skiljer på fasta och rörliga dammar. De fasta består aven vall som
dämmer upp ett tänkt magasin medan de rörliga finns i en fast vall och
reglerar vattnets avrinning från magasinet.
De fasta vallarna var, vid vattensystemets utbyggnads första tid, enkla
och uppbyggda av jord. Ibland gjordes först en inre grund av sten medan
man i vissa fall valde att byta ut stenen mot en skiva av bjälkar.
Både sten- och bjälkgrunderna tätades med mossa.
Under första utbyggnadsperiodens slut uppfördes också stendammar. De
byggdes antingen av sten eller av sten och jord. Oftast användes byggnadsmaterial som var lättillgängligt på respektive plats. Där det var
8
ont om sten använde man i huvudsak jord och tvärs om. Det fanns dock
undantag t ex när höga stenvallar skulle anläggas. Materialet transporterades då till byggplatsen.
Uppfördes vallen av enbart sten var man mycket noggrann med stenläggningen mot vattenmagasinet. Mellan stenarna tätades med jord och mossa.
Då dammen byggdes av både sten och jord uppfördes på frånströmssidan
en kallmurad stenmur med en jordfyllning på motströmssidan. Tätningen
blev på så vis denna jordfyllning.
De rörliga dammarna var till en början primitiva. De bestod aven ränna
med trä eller stenlagda väggar i den fasta dammen. Rännan stängdes med
stockar då man ville fylla magasinet med vatten. Sedan utvecklades regleringstekniken och man använde flera konstruktioner på dammluckor. Men
även efter andra utbyggnaden (1595-1660) saknade troligen de flesta fördämningarna riktiga regleringsanordningar. Undantagen var de rörliga
dammarna vid Olov-Jons damm och Långforsen.
Ofta uppfördes ett timrat hus över den rörliga dammen för att skydda
dammluckan. I dag finns endast tre dammöverbyggnader kvar, vid Storljusen, Långsjön och Olov-Jons damm.
Vid mitten av 1800-talet restaurerades i stort sett alla rörliga dammar.
De byggdes i allmänhet upp efter den gamla konstruktionen. Ett par decennier in på 1900-talet byggdes flera regleringsdammar om. De gamla
träkonstruktionerna byttes ut ,mot b.eiong och järn.
Under första och andra utbyggnadsperioderna utfördes troligen det hårda
arbetet med dammar och kanaler mot ersättning av allmogen samt av lejda
arbetskarlar. Även förbrytare och krigsfångar kommenderades till Sala.
Dessa fick dock oftast utföra de mest farliga arbetena i gruvan och dess
närhet. Vid tredje utbyggnaden utfördes arbetet av bergslagets egna anställda.
Bönderna som bodde i socknarna runt silvergruvan betalade en del av kronoskatten i form av virke, ved och kol till Sala bergslag. Vid vattensystemets andra utbyggnad fraktade de virke till vattenuppfodringsverket, som de också mot betalning var med och byggde.
VATTENSYSTEMETS FÖRSTA UTBYGGNAD 1509-1543
Något årtionde in på 1500-talet började silverhalten i salamalmen bli
sämre. Man blev därför tvingad att genom bokning slå sönder eller krossa
malmen i allt mindre bitar. Silvret måste därefter genom vaskning, före
smältningen, avskiljas från det ofyndiga materialet med rinnande vatten.
Detta var nödvändigt för att uppnå den erfordrade silverhalten.
9
Silvergruvan var mycket värdefull för Gustav Vasa och kronan hade ensamrätt till silverhandeln. Men det var svårt att kontrollera till vilka
bergsmännen sålde sitt silver eftersom de smälte malmen i egna hyttor i
hembyarna. För att få bättre inseende befallde kungen att bergsmännens
hyttor skulle rivas. Produktionen flyttades till vattenhyttorna samt bokoch vaskverken vid Långforsen och intill vattendragen mellan Väsby damm
och Långforsen. På 1540-talet låg både kronans och bergsmännens smälthyttor vid Långforsen medan hyttan i Väsby drevs helt för statens räkning.
Ekeby hade kvarn och bokverk, troligen det först byggda i Sala. För att
allt detta - hyttor, bok- och vaskverk - skulle fungera måste tillräckligt med vatten strömma till.
De redan tidigt indämda dammarna vid Ekeby, Väsby och Långforsen räckte
inte till. Det avhjälptes med att man byggde en damm över den sankmark
som fanns norr om Långforsen. Två stora vattenmagasin bildades, Olov-Jons
damm och Silvköparen. Senare dämdes även Järndammen för att uppnå större effekt vid Ekeby damm.
Som nämnts låg nästan alla hyttor i början av 1540-talet vid Långforsen.
Gustav Vasa ville uppföra en ny stor hytta som skulle tillhöra kronan.
Långforsens vatten var inte tillräckligt för en sådan smälthytta. För
att vara säker på önskad och tillförlitlig kraft indämdes år 1545 Sagån
och mossmarker nordost om Sala sockenkyrka. Saladamm bildades och hyttan
byggdes. Därefter påbörjades utbyggnpden av Sala hyttas vattensystem.
Detta vattenmagasin utökades med bl a Dofte grav och Hallaren.
I första utbyggnaden av Sala gruvas bevattningssystem ingick följande
dammar/sjöar: Ekeby damm, Väsby damm, Långforsen, Olov-Jons damm, Silvköparen och Järndammen. Till Olov-Jons damm, Silvköparen och Järndammen
hade stora mossmarker sina avlopp. Dessutom stod Silvköparen i förbindelse med Björksjön, Stora och Lilla Hundsjön, Ekarn, Alten och Lillsjön
samt Rudsjön.
Silvköparen och Olov-Jons damm hade sitt naturliga avlopp till Långforsen
och sedan vidare till Väsby damm och Ekeby damm via Dammboskid och Krondammen. Även Järndammen hade sin avrinning mot Ekeby damm. (Karta nr 3)
VATTENSYSTEMETS ANDRA UTBYGGNAD 1595-1660
Under senare delen av 1500-talet började produktionen vid Salberget avta.
Det fanns fler orsaker till detta: malmen hade blivit allt sämre, ras
försvårade brytningen, gruvorna blev djupare vilket gjorde att man fick
problem med vattenuppfodringen och gruvhanteringen missköttes efter
10
i;.;.
-'.
;~ ~D4t1l1eW
VA1LErJSY5\€\1E1 ~1Ee, ~R5lA­
LJ\By'f,qNA-OftJ Cl5"O'l- l S~3).,
Karta nr 3
11
Gustav Vasas död år 1560.
Drygt trettio år efter Gustav Vasas
frånfälle
tog hertig Karl över
ledningen av silvergruvans skötsel. Han anställde duktiga bergsmän
från Tyskland för att förbättra och utveckla bergshanteringen. De
tyska experterna hade med sig kunskap om vattenuppfodringsverk,
vattenkonster som drevs med vattenkraft. Till dessa anläggningar
behövdes vatten. Lösningen blev att leda de redan byggda dammarnas
vatten genom kanaler till gruvområdet.
Långforsens avrinning, som tidigare skett till Ekeby damm och genom Lillån till Sagån, leddes nu genom en kanal ("Svarta graven")
till en fördjupning där Mellandammen bildades. Härifrån fortsatte
sedan vattnet i en kanal till gruvan och satte där igång konstens
vattenhjul som i sin tur startade vattenpumparna. Senare byggdes
flera konster och även malmuppfodringsverk som också drevs med vattenkraft. Hästvindarna togs trots allt aldrig helt ur drift eftersom vattenbristen ibland kunde vara så svår att konsterna stannade.
Vid dessa tillfällen blev man tvungen att vindköra.
Från 1600-talets början finns uppgifter om att vindspelet drivet
av 32 hästar, forslade upp knappt 1 300 tunnor vatten ur gruvan per
dygn medan konsthjulet tog upp ca 1 900 tunnor.
De befintliga magasinens vattenkraft räckte inte långt. För att
uppnå tillräcklig effekt att driva konster och bergspel måste bevattningssystemet utökas. Man gravde bl a en kanal, Ljuse grav,
från Storljusen till ett naturligt vattendrag som mynnade i Silvköparen och sedan ut i Olov-Jons damm. Härifrån rann vattnet vidare
i en å till Långforsen och sedan genom en kanal till Mellandammen
och därifrån till gruvan. Dessutom utvidgades Silvköparen avsevärt
genom dammanläggningar söder- och västerut.
Allt fler sjöar, mossar, myrar och bäckar anslöts och bildade stora
vattenmagasin. I vattensystemets andra utbyggnad ingick följande sjöar och dammar: Bergsjön, Stensjön, Skyltaren, Storljusen, Stora och
Lilla Hundsjön, Myggsjön, Stora Kråktjärn, Ekarn, Skrivardammen,
Björksjön, Rudsjön, Alten, Lillsjön, Harsjön, Stensjön och Långsjön
samt Mellandammen. (Karta nr 4)
VATTENSYSTEMETS TREDJE UTBYGGNAD 1819-1822
Allt sedan 1600-talets slut gick gruvverksamheten med förlust. Detta
förklarades bl a av att transporterna av det brutna berget från
gruvan till bok- och vaskplatserna samt hyttan var dyrbara. Dessutom blev malmens silverhalt allt sämre. För att vända den negativa
12
'/A-rlE~5Y5-rEJ1er ff-r6i. 71NVRAlrlBy'qqNADEN (15'15- 1660)
Karta nr 4
13
utvecklingen beslutades att bok- och vaskverk skulle byggas på gruvområdet. På så sätt kunde större delen av malmen skiljas från gråberget
redan vid gruvan och enbart sligen fraktas till hyttan. Till bok- och
vaskverken behövdes mycket vatten. Det befintliga dammsystemet var inte
tillräckligt så man började anläggandet av den tredje utbyggnaden.
Nu dämdes Gräskärret, Björnmossen och Helgonmossen samt den redan tidigare fördämda Järndammen höjdes och dess avrinning mot Ekeby damm tvingades aven vall mot Långforsen. Det nya avloppet, Järndammskanalen,
drogs mot Gräskärret som bildades då. Därifrån sydvästut tills kanalen
sammanflöt med avrinningen från Almossen. Vattnet mynnade till slut i
Långforsen. Nämnas bör att Almossen hade tillkommit på 1700-talet.
(Karta nr 5)
De kostbara frakterna minskades ytterligare genom att en vattenväg från
gruvan till hyttan byggdes. Den följde avloppskanalen som gick mellan
gruvområdet och Ekeby damm. En sluss anlades vid Jakob Matts kvarn.
Dessutom grävdes en kanal från Ekeby damm fram till nuvarande Väsbygatan där man uppförde ett vaskverk. Från vaskplatsen forslades malmen
på hästforor till hyttan, en färd på ca 1 km i stället för som tidigare
4,5 km.
GRUVOMRADETS KANALER OCH VATTENLEDNINGAR
...
~
'.'
Kanalen som på tidigt 1600-tal anlades mellan Mellandammen och gruvområdet mynnade i en ca 100 m lång träränna (som är borta numera) vilken
gick fram till Stora Hjulhuset. (Karta nr 6)
Ett första vattenuppfodringsverk fanns redan 1607 i Kungsrymningen. Det
drevs av ett vattenhjul som stod ungefär på platsen för Nya Hjulhuset.
Men driften gick inte bra utan man fick ta till vindspelen igen. Ar 1632
byggdes ett nytt vattenpumpverk i Kungsrymningen och år 1644 fick Knektschaktet två pumpar. Alla drevs aven konstgång från Stora Hjulhuset.
Från 1680-talet till mitten av 1700-talet fanns i Makalösen ett konstpumpverk som också stod i förbindelse med konsthjulet i Stora Hjulhuset.
Det gjorde även pumpverket i Karlschaktet.
Konstpumpen i Gustaf III:s schakt, i drift 1847-1903, var genom en stånggång ansluten till Nya Hjulhusets vattenhjul (byggt omkring 1840). Nya
Hjulhuset fick sitt tilloppsvatten från Mellandammskanalen strax norr om
tilloppskanalen till Karl XI:s schakt.
14
tf
i
1111
F"IST 1)o\H/1
•
~BRL.l9 DtHt1
:::--- KAN AL.
s'J8't'1A- (X.-+t- D\-MHTtrJLJk<6.rJIN~K.- EFtER...
-(RE.DJE UIB{ElqN1OCJ (r819-182?.)
Karta nr 5
15
Det första vattendrivna bergspelet vid Sala silvergruva var det år 1658
uppförda konstspelet i Makalösen. Trärännan till Stora Hjulhuset avgrenades mot väster till Makalösschaktet. Uppfodringsverket i Drottningschaktet fick också anslutning hit. De båda uppfodringsverkens avloppsvatten rann genom en ca 150 m lång underjordisk tunnel fram till Stora
Hjulhusets avloppskanal.
Ar 1666 fanns två bergspel i Drottningschaktet. Dessa byttes ut omkring
1830 och ersattes av ett nytt som var i bruk till 1880-talet och revs
1890.
Ett berguppfodringsspel började byggas vid Karl XI:s schakt på 1670talet och stod färdigt år 1698. Spelet anslöts till Mellandammskanalen
genom en mot väster gående sprängd underjordisk kanal. Avloppsvattnet
rann i en tunnel (ca 400 m lång) mot öster och ut i Sala kanal. Bergsuppfodringsverket var i drift fram till 1889.
Nordost om Stora Hjulhuset uppfördes två bok- och vaskverk, ett omkring
1820 och ett ca fyra år senare. I var och en av dessa byggnader fanns
ett bokverkshjul som drev 16 stampar och 12 vaskverkshärdar vilka drevs
av vattenhjul. På 1880-talet byttes dessa verk ut mot nya moderna anläggningar.
När bok- och vaskverken uppfördes måste nya vattenledningar byggas. De
fick drivvatten genom en drygt 100 m lång träränna från Mellandammskanalen, ungefär 70 m norr om_Stora Hjulhuset. Avloppsvattnet rann ut
i Sala kanal.
-
.
SALA KANAL - KANALEN TILL EKEBY DAMM
Ett naturligt vattendrag rann ca 500 m öster ut från gruvan sett mot
Ekeby damm. Till vattendraget fördes allt avloppsvatten från gruvanläggningarna genom en sprängd och grävd kanal. An bildade halvvägs till
Ekeby damm ett fall, där Jakob Matts kvarn på 1650-talet byggdes av
konstmästaren Jakob Mattsson.
Ekeby damm är troligtvis den äldsta konstgjorda dammen i Sala. Redan
på 1500-talet uppfördes en kvarn här. Två vattendrag mynnar i dammen,
ett norrifrån kommande och ett från väster. Runt det förstnämnda vattendraget byggdes gruvans vattensystem och det sistnämnda användes som kanal för avloppsvatten från gruvan.
Ar 1827 började man anlägga Sala kanal. För att under byggnationen forsla bort sten och jord byggdes två pråmar. Dessa användes senare till malmtransporter. Ett par år senare startade också arbetet med en sluss vid
Jakob Matts kvarn. Slussen blev klar 1834 och kanalen 1835. Kanalen blev
16
f:At44J...ErJ ~rJ
HQ.L....'ftJ tvtt1 H e,J
tf
t
~
I]~ ~W€IJ ~A-L
~
l UNO~OISK
II
I I
\
~A-L
f;Utet\4TtSK KAe,-rA- !J~
6RVfoHRÄDel'5 ~~,
Karta nr 6
17
drygt två och en halv km lång och den
följde
till största delen den
gamla avloppskanalen från 1600-talet. Man breddade och fördjupade den
på flera ställen.
Av jord och sten som grävdes bort vid kanalbygget anlades en vall tvärs
över Ekeby damm. Denna bank gjorde att det bilades två dammar. De stod
förr i förbindelse med varandra genom en luckdamm, men idag är luckan
borta och vattnet rinner fritt igenom. På östra sidan av Ekeby damm
grävdes och sprängdes en ca 200 m lång kanal (numera igenfylld) fram
till vaskplatsen. Därifrån forslades sligen till hyttan med foror.
Från 1829 började kanalen trafikeras med de två lastpråmarna men inte
förrän 1835 blev trafiken permanent. Pråmarna var ca 14 m långa och
ca 2,5 m breda. De drogs av fyra karlar som gick på kanalsidan, styrdes
av två man och kunde var och en lasta omkring tre ton. Denna trafik
lades ner på 1880-talet då hyttan flyttades från den gamla hyttplatsen
till gruvområdet.
18
KÄLLFÖRTECKNING
Otryckta källor
- Damminventering, Sala gruvas vattensystem, utförd av Naturvårdsenheten
Länsstyrelsen i Västmanlands län 1982.
- Inspektion av regleringsanläggningar, vattensystemet kring StorljusenSagån, 1981-11-03. Medverkan av Avesta Jernverks AB, Sala kommun och
Länsstyrelsen. Naturvårdsenheten Länsstyrelsen i Västmanlands län.
- Inventering av Sala gruvas dammsystem utfört 1982 av Sala kommun,
Karl-Erik Pettersson.
Tryckta källor
- Bidrag till kännedomen om Sala Silververks Vattenkraftanläggningar.
Carl A:son Sege. 1932.
- Kulturminnesvårdsprogram för Sala kommun. 1985.
- Köpingsåns, Svartåns, Sagåns och Örsunda åns avrinningsområden. Inventering av dammar och regleringsförhållanden. Pehr-Johan Fager. Kommitten
för Mälarens vattenvård. Publ nr 29, 1976.
- Sala gruvas historia under 1500- och 1600-talen. Petrus Norberg. 1978.
- Sala gruvby. Ett industrisamhälle från 1500-talet. H Bergold, V Öhnegård. 1987.
- STF:s årsskrift 1967. Västmanland. "Sala var silver", Assar Jansson.
- Ur Sala gruvas historia. G A Granström. 1940.
- Vägvisare för Sala silvergruva "Riksens förnämsta clenodium".
- Småskrifter, Västmanlands läns museums bibliotek.
19
INVENTERING - OBJEKTSBESKRIVNING
Förklaringar:
Areal: vattenmagasinets yta uppges om möjligt i hektar före och efter
uppdämning till högvatten.
Angående dammarnas längd, bredd och höjd anges det största måttet
ungefärligt.
Regleringsdamm
= rörlig
Högvattensdammanordning
damm
= vid
= luckdamm.
högvatten rinner vattnet igenom här.
20
Förteckning över objekten
SID
1. Storljusen-Ljuse grav
················· 21
2. Stora Hundsjön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25
3. Myggsjön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27
4. Stora Kråktjärn
················ 28
5. Ekarn
···················· 30
6. Skrivardammen
···················· 31
7. Björksjön
33
8. Stensjön
35
9. Långsjön
36
10. Helganmossen (öst) ...•................... ················ 39
11. Helganmossen (väst)
··············· 42
12. Björnmossen
43
13. Järndammen ..............................•.....•...•...... 45
14. Gräskärret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . • • . . . . . • . . • . . . . . . • . . . . .. 48
15. Almossen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . • . . . . . . . . . . . . . . .. 50
16. Olov-Jons damm ......•.................... ················ 53
17. Silvköp8ren
18. Långforsen
·············
56
59
19. Mellandammen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 63
20. Gruvområdet .........................•• ·········•········· 65
21. Sala kanal, Jakob Matts kv~rn
22. Ekeby dammar
67
··············· 70
23. Hyttgatan .......................••...........•........... 71
21
1. STORLJUSEN - LJUSE GRAV
Socken: Möklinta
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 260 ha
Dämdes under andra utbyggnaden.
Innan indämningen var här två mindre sjöar med mossar runt omkring.
Storljusen har tre objekt: nordost - "Lilldammen", nordost - "Stordammen", syd - en regleringsdamm. De två förstnämnda anlades för att
förhindra sjöns utlopp mot Dalälven.
a) "Lilldammen". Jord- och stendamm med två avlopp åt norr. 100 m lång,
2 m bred och l m hög. I dålig kondition. Östra avrinningen har en liten
och dålig dammlucka för genomsläpp av vatten vid behov. Det rinner vid
sidan av luckan. Några meter från dammluckan sipprar vatten igenom vallen.
Västra avrinningen - rester kvar aven lucka, helt raserad. Det rinner
friskt igenom uttaget.
b) "Stordammen". Sten- och jorddamm i god kondition. 170 m lång, 2 m bred
och 4 m hög.
c) I utloppet åt söder är en regleringsdamm byggd av sten och jord med en
överbyggnad. Huset har betonggrund, är knuttimrat, falurödfärgat och på
taket finns enkupigt tegel., Byggt 1925. Några tegelpannor är trasiga.
Rödfärgen borde bättras på. Und~r~ta·'s·tockvarvet är murket, l ikaså dörren.
I huset finns en spettlucka av trä. Vattnet flyter stilla igenom, ingen
reglering sker.
d) Ljuse grav börjar vid utloppet från Storljusen. Kanalen är sprängd och
grävd. Genom den står Storljusen i förbindelse med Silverköparen. Graven
anlades då man ville tvinga vattnet att rinna mot Sala istället för
norrut. Den ar ca 6 km lång och följer till största delen ett naturligt
vattendrag.
Följande sjöar står i förbindelse med Ljuse grav: Stora och Lilla Hundsjön,
Myggsjön, Stora Kråktjärn, Ekarn, Skrivardammen och Björksjön.
Karta nr 7.
../
<',
22
/
/'
,--
/
,'"
/'
./
"'C"", /,
/'
~-~
/
/
/
/
./
(\
,
c-'"
,
./
\
\..t.,
C\ ~ IL-;,
~
~J
)
\
I
)
/
/
./
Stor\\usen
./
./
/
./
/
./
/
./
I
I
l
/
./
./
I
/
./
I
/
/
/
/
/
/
/
/
\
./
8
~
l)
o
Grötholmarna
/
/
/
.
/
/
/
/
/
/
/
/
/
/
/
./
./"
./
/
/
./
\
/
/
/
./
/
/
/
/
./
/
/
/
/
/
/~.
/
/
I
I
I
I
/
/
/
/
/ri
:--i.
/
Karta nr 7
23
Stor ljusen
la) "Lilldammen".
Östra dammluckan.
Från nord.
<"If
~
lb)
Storljusen
"Stordammen":
Dammvallens baksida
frånströmssida).
Från nordost.
~
.'
I
-fl
24
1c) Dammhus vid Storljusens
av lopp till Ljuse grav.
Från nordost.
1d) Ljuse grav
25
2 STORA HUNDSJÖN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 12 ha
Dämdes under andra utbyggnaden.
Stora Hundsjön är en naturlig sJo. Vid sjöns östra sida finns en fast
damm av sten- och jord. Den är i mindre bra kondition. Dammen är 50 m
lång, 2 m bred och 1 m hög. Här har förr funnits en regleringsdamm med
dammöverbyggnad. Numera finns endast rester kvar av dammluckan och lite
av husgrunden. Vattnet rinner kraftigt igenom vallen. Ungefär 200 m
nedströms bäcken är den på en sträcka av 20 m grävd.
Karta nr B.
Stora Hundsjön.
Rester av dammluckan.
Från norr.
///
)0
::(
0
\
..
N
..
0"',
540
SALA STAD
"»
r
Vl ....
"
:=
Zh
"
:l)
,
§
12
'
~
~
.
Floffmossen
..... :
....
':
~~
"-
~
'\.
"
~
~
'
'\.
= :.
'\.
:,:
,: :
,
.:<'
~
~.
(;j
~
'"
.II
~
P'
ti
,e-t
"
Långbrokärr
"
'\
'\
JUNGFRUBO
'\
'\
'\
'.
n
/
/
>-.
'y
;'
'\
.
27
3 MYGGSJÖN
Socken: Väster Färnebo
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
5 ha - 10 ha
Dämdes under andra utbyggnaden, 1604.
Vid Myggsjöns södra sida finns två dammar. Den ena åt öster är 120 m
lång, 1,5 m bred och 1,5 hög. Där avloppet skär den fasta dammen fanns
det förr en regleringsdamm och en överbyggnad. Idag är detta helt
raserat. Den andra vallen åt väster är 10 m lång, 0,5 m bred och 0,5m
hög. Dammanläggningarna är i dåligt skick och täckta av skog. Vattnet
rinnet kraftigt igenom. Mot norr - en mosse och mot söder - skog. En
delvis grävd kanal går till Stora Kråktjärn.
Karta nr 9.
28
4 STORA KRAKTJÄRN
Socken:. Väster Färnebo
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
2 ha - 11 ha
Dämdes under andra utbyggnaden.
Innan fördämningarna startade hade Myggsjön och Stora Kråktjärn sitt
naturliga utlopp till Svartån åt väster. Genom tre dammvallar i sydväst fick man vattnet att rinna österut genom en delvis grävd kanal.
Dammarna var tre från början och ursprungligen totalt 125 m långa. Idag
återfinns endast två. De ligger ca 40-50 m från tjärnens strand inne i
skogen. Det har sin förklaring i att Stora Kråktjärnen sänktes redan
1923. Båda vallarna är förfallna och i dålig kondition.
a) 40-50 m lång, 1,5 m bred. En genomskärning i dammen troligen spår
efter en fd rörlig damm. Raserad.
b) 30 m lång, 1,5 m bred. Har spår efter en regleringsdamm för högvatten
som stod i förbindelse med Svartån. Raserad.
Karta nr 9.
_.-.-
-
,
-fL
I
/
k'
""
/
/
""
""
""
J1 12 M/;
1:
~
..
.......
/
'., ,
/
~
.~ ~
"
", ,
, .,
\ .",
....
l
:
{\
Vatfmossen\
,
",
""
:
~
/'
Karta nr 9
"
"
30
5 EKARN
Socken: Kila
Ägare: a) Uppsala Universitet, b) Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
3 ha - 40 ha (tillsammans med Skrivardammen)
Dämdes under andra utbyggnaden
Ekarn är en naturlig tjärn som står i förbindelse med Skrivardammen.
Genom två dammbyggnader dämdes Ekarn och intilliggande mossmarker. En av
dammbyggnaderna finns idag sydost om tjärnen i kanten aven mosse mot
Murängen, den andra där vägen går över utloppet till Skrivardammen.
a) Damm byggd av sten och jord. 50 m lång, 2 m bred och 0,5 m hög. Det
är knappt synbart var den börjar och slutar. Vallen har gått samman med
naturen. Troligen har det varit en gångstig på vallen. Syd och sydost om
vallen finns idag åkermark, norrut "kraftledningshygge" och åt väster
mossmark.
b) Damm byggd av sten 5 m lång, 2 m bred, 0,5 m hög. Anläggningen är
byggd på båda sidor om avloppet från Ekarn och tjänstgör som väg. Vattnet
rinner idag genom en plåttrumma. Det syns inte mycket av dammen.
Karta nr 10.
5b) Ekarn.
Avrinningen.
Från norr.
31
6 SKRIVARDAMMEN
Socken: Kila
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 40 ha (tillsammans med Ekarn)
Dämdes under andra utbyggnaden.
Skrivardammen bildades av mossar när Ekarn indämdes. Dammbyggnaden vid
Skrivardammen är 100 m lång, 4 m bred, 2 m hög och består av sten- och
jord. Där avloppet (ca 2 m brett) skär den fasta dammen har en rörlig
damm varit byggd, men allt är nu helt raserat. Inga spår efter dammluckan. Vattnet forsar igenom fd regleringsdammen. På vissa ställen ar
den fasta dammen raserad. At väster finns sankmark (Skrivardammen), åt
söder och öster skog samt på den norra sidan ett stort kalhygge som går
ända in på vallen. Ar 1925 slutade man underhålla Skrivardammen. Dammbyggnaden är imponerande i storlek men ser ganska ovårdad ut.
Karta nr 10.
6. Skrivardammens avlopp.
Från öster.
1
'. .>",.....'.
J~J"""""""""'\
,. ~.
'.
.,
....
'~
,
~
":
.:.'.:,./»~
\,BROOO:~"·~< ~@)
r")-"
"
.
:
. '.
J
7
l
,","
/ ./
_ ."<-.' ,
2
r:..
"
SACA S,N
""
'SALA ST AD
,.... - ...... ......:.
,... "" ". =
.......
.."'.
.
. = =.,"
" , .....
.~~.......
"
""
,,,~
::
"""
" <:.'.-
" ""
,
.,.. '"
"
""
27
/
I ?'1
In·
\
=~~
:1;".
)
/ I / / : -'- .,
l'
. 113,
~5
~'I .
_
./b·-~//
~
.' "
,I
I
/
.
..
/
"
"
""
'""
'.
--
....
,
==
l
r
~ ",
/]'
r
r---
I
i.'f,
.
I
,
'.
I_____\_"
\
I <'~j= = \
' .
'
. /,
,
'
/
C'')
.r·. -.;-<
,'~N", /
j
.1
<+
',-~
~'I
"
('-
~
I
.
~~~ .. _
I
<1'
'
'.
-
" .. _
~
7.
c--::- '. .... ..iII
/~ \t:.~~~.!{-;--~tP··,.".1,
.' '.,' -~;~~IJ~~,
Mar/~~lo_,
'~'''''''
' . .'. /1"
1:'
:} Nwbo".. r--'01.
/
'
'
I
/.'./;;.-- .':
<'
i,4'0""
4.
L. ' 31
:>
./.
-.~.
B,olam
c
k'
1 ~ ;'/ JUVGfRUBO.. ._._
-- --- -- ---- ---/
,)
,
-
JI
I',
.
/0
"',
,
..
"
':"l'
/
. . ) JD.~hr-::._ .
':.
r"":'
iII /1
I
!
\,/
\
.I '. \.
'.' u .
'.'
tJolandTtp~
I
t
--,
--
_. _ •_
',,'
....
.
.
\
","'
o
\."
--,'"
,/
I '
I.
'
J.
'
~'l'-~--.--,,' -
----':::'""" ---
"-.
I
\.
"
"'- ""
-'"'--/
"
'.
.
"i
.
';--;\..
\"\1! ""'' ,'__.
' ' 1~
1
"':: ~
I.I '.''..
;.
,
\':.:
/",.-LJ,
!
'"
'
"
..,
~~"
--~ - : : "
~..:;
il
"
1
"
",/
I
J/ M/
'
il:"
'
If
I
'\\
." .
'2
'-
.'
/
6650-35 /
" " '-/
_ .........
•I
JU~~~~:~o
". ,."...... ..-i
" .
~
:
\ .
/
""
-~/16'-:' "~"'""'-, - " '
~" "
;
'i
.
.
\
"
:.
,
D
f"..,~, .~..
Ii
, _',
\.I I ;:...o;;.J/
<fl
jf
f---r-'
.\--.. ; :
II
I
J5Ii
!II r..; jI " [
I I
\ .;.
<]'.J
I~'
r
\\c' ( / A('.'
" . .
""
ji_
.
.. __ .. _ \
"
.
/
,., .....,
.=y-.
;~~~u
. 7
. . ,
2
1L
I"
l
_
-[;5·,~"'va'..mm'"
" " " .".
,
/\
~
"Jr
"'(
"
.\ /
;or:;".,
'.'
· · . f ir
.'.....
r
I/ .!
(
\..J, ...
'\
."
:.
""
("
'\• . ··· .. ·~·~:.:..-r.::.~.·
"'. " .. ' I .
", U
~
"
....
LJI\."LJLJLJ .....
'\
'-""
VJ
"'-
\ ~.
~
.. -- - ~--"
O'
. , .... "
i.
N
.
0;1_,.I1~:1-::~- -~-I --- - ~-"'--:'j6mo,:''~~
·0""'~
I
i,'\r 113;~··;'·\.--\
\,j;Z~"
-,'
\ -. \ :.
.
"
--
11
\
" " "'
·
':. ·..
:.... " ..';;../
;'1:'
,,/
'4
..
I
,'.
"
If '
'. , .... ,'
'
)'.\
"°6"
,1'
.
,
,.
,1://\/(.; '-l?Unn
16'28
5AUI
-------
TlN6:Y?AiT
33
7 BJÖRKSJÖN
Socken: Möklinta
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
3 ha - 70 ha
Dämdes under andra utbyggnaden.
Björksjön är en naturlig sjö. Genom en dammbyggnad ungefär 500 m sydväst om sjön spärrades dess utlopp och mossar lades under vatten. Numera
är Björksjön nästan bara ett kärr. Där avrinningen till Ljuse grav skär
den fasta dammen finns en regleringsdamm. För bara några år sedan fanns
även ett dammhus över luckdammen men det monterades ner och forslades
bort. Nu finns bara grunden kvar.
Dammvallen är 100 m lång, 4 m bred, 1 m hög och tjänstgör som väg. Det
finns en spettlucka av trä med årtalet 1865 inristat. Anläggningen är i
god kondition.
Karta nr 11.
(
(
7. Björksjön.
Dammluckan och grunden för dammöverbyggnaden.
Från sydost.
34
./
/
/
/
/
/'
,.
/'
/'
/'
/'
/'
/'
/'
/
., .
RENSMt1R
.... :
I
I
I
I
........
ga 1
,9
V
I
I
I
I
I
I
111
•
I
Jl.
I
I
I
41
r-
X
I
3
35
8 STENSJÖN
Socken: Möklinta
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
65 ha - 350 ha (tillsammans med Långsjön och Harsjön)
Dämdes under andra utbyggnaden.
a) I Stensjöns nordvästra del finns en fast damm, den s k Hededammen.
Vallen är byggd av jord och sten, den är 150 m lång, 1 m bred och 1,5 m
hög. Dammbyggnaden är gräsbevuxen. På flera ställen rinner vattnet över
vallen, den går jäms med vattenytan. Något raserad mot nordsidan där det
finns en mosse.
Nedanstående dammar iakttogs vid en inventering utförd av Sala kommun 1982.
b och c) Låga jorddammar vardera 20 m långa.
d) Jordvall, ca 5 m lång.
e) Låg jorddamm, ca 10 m lång.
Karta nr 12.
(
(
8. Stensjön.
Dammvallens västra del.
Från sydväst.
36
9 LANGSJÖN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
12 ha - 350 ha (tillsammans med Stensjön och Harsjön)
Dämdes under andra utbyggnaden.
Långsjön är en naturlig sjö och vid dess utlopp till Olov-Jons damm
finns en fast damm och en regleringsdamm med en överbyggnad.Den fasta
dammen, 30 m lång, 3 m bred och 2 m hög tjänstgör som väg (stenmurad).
Dammhuset är uppfört i knuttimring, falurödfärgat, tvåkupigt tegel på
taket, stengrund. Taket är dåligt likaså understa stockvarvet. Inomhus
i sydvästra hörnet finns en murad spis. På ett ställe har träväggen
ruttnat sönder så att grusisoleringen runt spisen runnit ut. Det syns
ingen dammlucka under huset. Vattnet rinner rakt igenom. Sedan 1930
underhålls inte luckdammen.
Dammhuset inreddes till jaktstuga vid mitten av 1800-talet av konstnären ASkröder.
Karta nr 12.
37
9. Dammhus vid Långsjöns utlopp.
Från nordväst.
9. Dammhus vid Långsjöns utlopp.
Från sydost.
\
~
I
6655
f'
l!'
-;
'~
\
\
,
.•,
/
/,'
I
'x"'mossarna
Långsjo_
=
.
'!"
"
"
~co
-
ZE59,265 1
0._",
//
'j
/
/
.~/
/ .. /<--~'("
/
»'- -- .;.:;.
,'/
..
..
'
'
'.
~
/./
//
' / /" -
//
å gsjöSIy-gan·
' ·'((Yr
II ':
/
;:::'
/'
'.
\
,
~
~ .-:...~
.' ~..
\
·1 .•. '
\
"----....
~'.
\
. '\re>
r,
/-, \
l" )
/ ,., (
\\
J
'i
1").'-1
\.
~,I
Nöt~~1< ,\
I
I'
/
/'
. ,
'I; '"
2';95\
\
Karta nr 12
39
10 HELGONMOSSDAMMEN - Öst
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 60 ha
Dämdes under tredje utbyggnaden, 1821.
Helgonmossen har sitt naturliga utlopp åt öster till Sagån. De vattendränkta markerna var mossar samt skog. Anläggningen består av tre
dammvallar.
a) Den sydligaste är den mest raserade. Troligen är det rester av regleringsanordingarna från den tid då Helgonmossen tillhörde Sala hyttas
vattensystem. Den södra vallen är 40 m, 1,5 m bred och 0,5 m hög samt
byggd av sten och jord. Dammvallarna har gått samman med naturen och
kan skönjas i skogen ca 15-20 m från sjön. Fd utloppet mot Sagån är
numera helt torrlagt.
b) Fast damm av sten och jord, 100 m lång, 2 m bred och 3 m hög. Vallen
är i god kondition men något raserad
mot skogssidan, åt öst. Vattnet
går jäms med dammvallen. På ett ställe sipprar vatten igenom. Skogen
bakom vallen är sank. Träd kantar dammvallens sidor.
c) Fast damm av sten, 150 m lång, 2 m bred och 1,5 m hög. Den är ganska
raserad mot skogssidan. I södra delen har vattnet stigit över vallen
och forsar ner i skogen. På två ställen finns det utbyggnader, "filer",
som går ut mot öst. Tallar kantar vallens sidor.
Karta nr 13.
l
/
\.)
i
If ( ' I
flltr
,If
510
j
II
40
10b) Helgonmossdammen.
dammvallen
från sydväst.
lOb) Helgonmossdammen
dammvallens baksida (fränstr6mssida).
Frän norr.
L,1
10c) Helgonmossdammen.
dammvallen
Från norr.
10c) Helgonmossdammen.
dammvallens baksida (frånströmssida).
Från norr.
42
11 HELGONMOSSEN - Väst
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
Dämdes under tredje utbyggnanden.
Vid Helgonmossdammens utlopp till Björnmossen fanns förr en regleringsdamm med lucka och dammhus. Vattenmagasinet gick då fram hit. Avloppet
mellan Helgonmossen och Björnmossen var grävd och sprängd.
Numera ligger platsen i skogen mellan Helgonmossen och Björnmossen
eftersom båda mossarnas vattenlinjer har dragit sig tillbaka. Idag
finns bara grundmuren kvar. Under den rinner vattnet i kanalen.
Muren är 2 m lång och 1
ffi
bred.
Karta nr 13.
----- ---.-,-,..,-.--.. . - - -.. . ----,,~~- --"", .-=----
(
43
12 BJÖRNMOSSEN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 30 ha
Dämdes under tredje utbyggnaden, 1822.
Dammbyggnaden sträcker Sig över Björnmossens södra spets och skiljer den
från Järndammen. Dammen är uppförd av stora stenar, 100 m lång, 4 m bred
och 2,5 m hög. Den tjänstgör som väg och är kantad med granar och tallar.
Där avrinningen skär dammen fanns förr en rörlig damm. Numera är dammluckan borta och vattnet flyter stilla igenom. Anläggningen är i god
kondition. Från början av 1900-talet underhålls inte dammen. -Björnmossen
är sänkt och har åter blivit mosse.
Karta nr 13.
(
(
12. Björnmossen
Dammvallen/vägen från öst.
":
l
I
\
\
.,\
)
l
""," I
~--...;
.... f
44
i
j
l
O.xstens-
'J
I
mo"ssarna
I
/
lrsJöstugan •._/ /
/.:~_:-
_.. ---- ..
::.,:...
I
i~ _
cD l.:J!/
>_'"
.~~()'\.r
!
I
IFÅGELSBol .•·• ·
._._._.5
!
i
KLOCKARLGAR{)[N
L.._ .._ ..
46'
~
\
\
rRftiBj
~-'.I
- .. ,
i
l
/
i
I
I
',' .
I
87
ammen i fJ' c:., i
I
. - . ' Cft:::>
'
t::PI! J! I
I
\\e\gonmosso
.
i '" I
J
_I;_.._..
D
D
~
,
Helgo:mossan \
.I
.
i
\'7rj~~/4~
.NI~ i
J ---
/;
.I
/
"T'J
;
", \.
.'
I
I
'
,,j\\-f~,t::-~--)
" , ' ,-
/
/
l
/
)~I~~~\ (~,
'
I
r .'
._._,_._..1
.' =/.'
-,11~- .
Flaxmossen
'"
ii
"~
: -
I
/
I f/
.
at" ;13 VI'
I
'I " ,
;;
;/
.
~r-.-_n
_-
2
.
!.
!@)y,\
;
l' . '
\
J
i ,. ",I
)
,-J
<
/ , . '
J
.
..
i
,
mossen
i
:
J
\~\f
;3
IL·
i
f , ·"\
II
'
.
fi/~\'
(J.
\ ..
I
J~ ii
._......
. .
.',
i
I
fj
)
~r
I
!
Bjöm:-
~"J/'
n _ .. ;
;
\
h
. \
i'
I.
.
-
L.')j
KOlbokärr'jf
:I
"
I.
I
BJOHKTO/?P
i ',.
Jr i
.
I'. DRASTGARDEN.
l/!DEBO!.
,r'j,2j
I
~Aea~~'
\
.~ :BO
II
I "-
,,/. ':. ,46
,
'. ,. ....
I
JII
.
l
l
l
I
~._.J.
I'
! Karta nr
! FÄGELSBO
-:
[}. Gyltberget
I
I
I!
Korsmossen
I 'in"
.
'
.
13
\\
45
13 JÄRMDAMMEN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 20 ha
Dämdes under första och tredje utbyggnaden.
Järndammen bildades aven sjö och mossmarker runt om den. Vid första
utbyggnaden anlades en dammvall vid Järndammens södra sida
och vattnet
hade sin naturliga avrinning till Ekeby damm. Vid tredje utbyggnaden
höjdes dammvallen så att vattenmagasinets yta utökades. Då avleddes
också vattnet åt väster i en kanal mot Gräskärret och det naturliga
avloppet sattes igen. Idag kan man se vissa delar av dammvallen . Vid
det gamla utloppet finns en fast damm 20 m lång, 2 m bred och 1 m hög.
Den är byggd av sten och jord. Vallen ärirelativt god kondition men det
rinner vatten igenom till den gamla bäckfåran. I det nya avloppet byggdes
en regleringsdamm som det numera bara finns rester kvar av. Luckan är
borta och är ersatt av ett provisorium av stålnät. Vattnet rinner
kraftigt igenom. Ingen reglering. Dammarna här är byggda av sten och
jord och är till största delen sammansmält med naturen. De är i dålig
kondition. Norr om fd regleringsdammen finns en 20 m lång, 1 m bred
och 0,5 m hög vall. Väl markerad med tallar på båda sidor.
Ungefär 200 m sydväst om det gamla utloppet och 200 m söder om Järndammsakanalen finns en liten dammvall vid mosskanten, ca 3 m lång.
Järndammskanalen går från Järndammen och är totalt 3,5 m lång. Den är
sprängd och grävd, på vissa ställen 3 m djup och 3 m bred. I vissa
partier går den genom mossar. Ca 850 m nedanför Gräskärret sammanfaller
kanalen med avrinningen från Almossen.
Karta nr 14.
46
I
I
,J)
:.".;;: ~;:::
....
,
l
..
I
I
,
I
f
)
16°34'
SALA STAD
y;~..c ,-:O-:"..1-6.5.-?..4T
L/
I
I
I
I
';\
Karta nr 14
,/
I
47
13. Järndammen
Del av norra vallen.
Från söder.
13. Järndammen
Rester av regleringsdammen vid utloppet till
Järndammskanalen.
Från väster.
/'P
~~J
14 GRÄSKÄRRET
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 3 ha
Dämdes under tredje utbyggnaden.
Gräskärret bildades som en utvidgning av Järndammskanalen i en mosse.
Vid Gräskärrets södra strandlinje anlades en fast damm. Den är 150 m
lång, 2,5 m bred, 1,5 m hög och byggd av sten och jord. Vallen är
något raserad mot skogssidan (söder) men i övrigt i god kondition.
Kantad med träd. På nordsidan vatten och på sydsidan skog/sankmark.
Från Gräskärret fortsätter Järndammskanalen. På dammvallen och vid sidan
av kanalen går en vandringsled mot Almossen.
Karta nr 15.
(
(
14. Gräskärret.
Dammvallen från väster.
49
14. Gräskärret.
Dammvallens baksida (frånströmssida).
Från öster.
14. Kanalen från Gräskärret västerut.
50
15 ALMOSSEN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 80 ha
Dämdes under tredje utbyggnaden.
Vid Almossens utlopp uppfördes en dammanläggning redan på 1700-talet.
Den raserades och byggdes inte upp igen förrän i början av 1800-talet.
Då anlades en rörlig damm där mossens avlopp skär den fasta dammen.
Den fasta dammen är byggd av sten och jord och totalt 120 m lång, 1,5 m
bred samt 1 m hög. Idag är den rörliga dammen helt raserad. Sidorna där
är stenlagda. Dammvallarna på båda sidor om avloppet har gått samman med
skogen. Den västra vallen är dock väl markerad eftersom den är hög och
smal. Skog runt om anläggningen. At norr löper en grävd kanal till mossen.
Där avrinningen bryter vallen och ca 20 m söderut är kanalen sprängd. Det
bortsprängda berget ligger uppslängt på sidorna. Vattnet forsar igenom.
Ar 1910 började man torrlägga Almossen. En vandringsled går förbi här.
Karta nr 15.
51
15. Almossens avrinning. fd regleringsdamm.
Från sydost.
15. Almossen.
Västra dammvallen
Från sydost.
52
A/mossen
----. '.;
,,\
L-_l~=---".=-::'"
,
.---->'
;--\ \
,
f'
I
:,\
il
\
~;/
'I.,
\
. \\
.:,
574
:i .
\
\
II· J
:;./
.'
--'
\
J
:\
',,-
I'
~
\----
\~
\
(f/ ----1\ ---~
Jr
~
.
"'.
,'/
I:".
ii
il
/
/
...
I
\
A/mossen
//
'I
=\=
\
/(1"
\\
.1
,I
l
(· · ·
1
/
f······
:'
:
Fl
I
I'
Svens
LY8/odling
'\ u··.·
r
:-,-"".
~
./)
'\, G"
sstgivarhsgen
':/7
,.r"
'.
)
,I
:1
j
17L/
iii
f
/
Karta nr 15
53
16 OLOV-JONS DAMM
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 450 ha (tillsammans med Silvk6paren)
Dämdes under f6rsta utbyggnaden.
Dammanläggningen är byggd av sten och jord. Den är 500 m lång, 3 m bred
och 3-4 m h6g. Vallen äri gott skick.
Olov-Jons damm har en regleringsdamm och en damm6verbyggnad. Huset är
knuttimrat, falur6dfärgat, på taket ligger enkupigt tegel och grunden
består av sten. Taket är dåligt och nedersta stock varvet är murket.
Väggarna borde målas om. Under dammhuset genom spettluckan forsar vattnet
kraftigt. I dammvallens 6stra del finns spår efter en raserad högvattensdammananordning. På vallen går en promenadväg. Söderut finns fritidshus.
Karta nr 16.
(
(
16. Olov-Jons damm.
Dammvallen från väster.
S4
16. Olov-Jons damm.
Dammhuset från sydväst.
v·~~-·· •.
l'
..'.- ~.,-~
~~:-
~~~::
~~~~i_
'o.
/
I
~
16. Olov-Jons damm
Dammhuset och utloppet.
Från söder.
.
I
J
!
)i
/I
!
I
,
I
'I'
ef:'
\: 55
"fb()P
btö'O
~~" :.--
.!
/
!
/
•
i
I
I
~
1697 .
r!
Karta nr 16
56
17 SILVKÖPAREN
Socken: Sala stad
Ägare: a, b, c, d, e och i) Sala kommun
Areal:
450 ha (tillsammans med Olov-Jons damm)
Dämdes under första och andra utbyggnaden.
Silvköparen bildades av skog, mossar och kärr vid indämningen av Olov-Jons
damm. Silvköparen står i förbindelse med Olov-Jons damm. Vid vattensystemets
andra utbyggnad utökades vattenmagasinet ytterligare. Silvköparen hade
följande dammbyggnader: a) Grossmossdammen vid sjöns södra spets, b) en
damm ca 300 m nordväst Grossmossdammen, c och d) två dammar ca 600 m nordväst Grossmossdamm, e) Svartsladammen, f och g) två dammar vid Nydammen,
h) en damm invid landsvägen mellan Silvköparen och Olov-Jons damm.
a) Grossmossdammen låg i Silvköparens södra spets som numera är mosse. Det
är en fast damm 25 m lång, 1,5 m bred och 1 m hög. Yallen är byggd av jord
och sten. Den är något raserad och har gått samman med naturen. På dammens
norra sida - mosse och på södra sidan - skog och sandmark.
b) Fast damm ca 300 m från Grossmossdammen norrut på mossens västra sida.
Den är byggd av stenar och jord, 25 m lång, 1 m bred och 0,5 m hög samt
helt täckt med långt gräs. Yallen är svängd efter strandlinjen. Den knappt
skönjbar. Raserad. Skog på västra sidan.
c) Fast damm ca 600 m norr om Grossmossdammen på mossens västra sida.
Yall byggd av större stenar och jord, 15 m lång, 1 m bred och 0,5 m hög.
Raserad. Mossen går fram till dammen, åt väster skog.
d) Fast damm ca 600 m norr om Grossmossdammen på mossens västra sida.
Knappt skönjbar vall 5 m lång, 0,5 m bred och 0,3 m hög. Mycket förfallen.
Har helt gått samman med skogen. Skog på båda sidor. Dammen ligger ca 20 m
från mossens kant.
e) Svartsladammen var förr en regleringsdamm för högvatten med en överbyggnad. Nu finns bara den fasta dammen kvar. Den går i en båge i nordöstlig riktning och är 125 m lång, 1 m bred och 0,5 m hög. Byggd av sten
och jord. Vid fd regleringsdamm, vid utloppet, rinner vatten igenom. Dammvallen har raserats kraftigt på vissa ställen. Där sjön förr gått in mot
vallen är nu mossmark. På östra sidan skog. Dammhuset revs år 1920.
f) Nydammen. Fast
damm av sten och jord, 50 m lång, 2 m bred, 1,5 m hög.
På vallens norra sida mosse, på södra sandmark och lite längre söderut
åkermark. Dammen är raserad och har gått samman med naturen.
g och h) återfanns inte.
Följande objekt iakttogs vid en inventering utförd 1982 av Sala kommun.
i) Jorddamm, ca 35 m lång.
,.
I '- <4
','
I
I
\
\~
57
I
I
I
I
S\\\I\<'ö?are\\
71."
\
\
\
\
\
\
= -\
>~
\
\
iJ
\
\
\
\
\
1'"
\
~
"
\
.... '
~
58
17. Sil vköparen.
e) Svartsladammen.
Dammvallens västra del.
Från söder.
17. Silvköparen.
f) Nydammen.
Från väster.
59
18 LANGFORSEN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 200 ha
Dämdes under första och tredje utbyggnaden.
Med hjälp av dammbyggnader bildades Långforsen i en dalgång med sanka
skogsmarker runt om. Långforsen har tre utsläpp: a)Dammboskid, b) MånsDIs norr avlopp, den s k Krondammen och c) Måns-DIs södra avlopp.
a) Vid Dammboskid (Emmerviksdammen) finns numera ett gjutet högvattenutsläpp väster om järnvägen och en fast damm öster om densamma. Bräddavloppet har funnits sedan mitten av 1800-talet men byggdes om på 1970talet. Genom ett dike rinner vattnet därifrån till Ekeby damm. Den fasta
dammen är uppförd av sten och jord, 150 m lång, 1,5 m bred och 0,5 m hög.
På västra sidan ett vattenfyllt kärr och på östra sidan skog. Vallen är
ganska raserad och har nästan gått samman med skogen. Kantad med tallar.
b) Krondammen eller Krokforsdammen är 750 m lång, 2,5 m bred och 3 m hög.
Byggd av sten, grus och jord. Vallen är i god kondition. Här finns en
regleringsdamm med två spettluckor. De är helt öppna, vattnet forsar
igenom och rinner till Ekeby damm. Regleringsdammens grund är gjord av
sten, jord och betong. Ar 1968 gjöts ett nytt betongfundament. Bro över
den rörliga dammen. Vid Krondammen börjar "Gröna gången", en promenadväg fram till Mellandammen. Bakom vallen finns ett fritidshusområde.
c) Måns-DIs ca 200 m söder om Krondammen uppfördes under tredje utbyggnaden. Utloppet leder vattnet via en kanal, "Svarta graven" till Mellandammen.
"Gröna gången" viker här av ner mot Mellandammen och löper på östra
sidan av kanalen. Ca 200 m från avrinningen går vattnet under vägen i
en trumma och fortsätter sedan vidare i kanalen söderut. Vid regleringsdammen finns en spettlucka. Den är uppdragen och vattnet flyter stilla
igenom. Betongfundament. Gångbro över.
Karta nr 18.
\
\
Lång",o'{sen
0/
/-
f;4 r.
60
41
~
"J
/
"-
/
Fransholmen
.~8?C
I
- - --4,
Ekebl '!l0sse
,\
\
'x-r
(
{
-- __
'.
.
'--,
ArvIdsängen
)
.
I
396
Karta nr 18
61
(
(
18a) Långforsen.
Dammboskid.
Högvattenutsläpp.
Från söder.
18b) Långforsen.
Krondammen.
Regleringsdamm med två dammluckor.
Från söder.
62
18c) Långforsen.
~1åns-Dls .
Regleringsdamm med en dammlucka
Från norr.
18c) Måns-Dls.
Kanalen "Svarta graven".
Till vänster "Gröna gången".
Från norr.
63
19 MELLANDAMMEN
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Areal:
- 8 ha
Dämdes under andra utbyggnaden.
Från Långforsen är en grävd kanal, "Svarta graven", i sydlig riktning
som leder vattnet till Mellandammen. Promenadvägen som bildas på
kanalens östra sida är den s k "Gröna gången". Den består aven utfylld
bank av jord och sten, medan den västra sidan är en naturlig höjning.
Kanalen från Långforsen är ca 800 m lång och 3 m bred.
a) Dammvallen utefter kanalen fortsätter och utgör även Mellandammens
norra sida. Den a del är ca 250 m lång, 3 m bred och 3-4 m hög. Vallen
är i god kondition.
b) I Mellandammens sydöstra spets finns en fast damm, 150 m lång, 2,5 m
bred och 1 m hög. Något raserad.
c) Vid utloppet mot gruvan finns en regleringsanordning bestående av
två träspettluckor. Dammen är byggd av sten och betong och tjänstgör
som väg. Luckorna är helt öppna, vattnet
flyter stilla igenom.
d) Kanalen från Mellandammen till gruvområdet, "Mellandammskanalen", är
till största delen sprängd i berget. Den blev färdig i slutet av 1630talet. Fram till Fagerstavägen går kanalen ca 400 m i dagen sedan 180 m
i tunnel. Därefter fortsätter den mot gruvområdet i öppet schakt ca
400 m.
Karta nr 19.
-------------------------~-----------~-_.~--~~~----
64
19a) Mellandammen.
"Gröna gången" till vänster.
Från väster
19c) Mellandammen.
Regleringsdamm med två dammluckor.
Från sydväst.
65
20 GRUVOMRADET
Socken: Sala stad
Ägare: Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Från Mellandammen kommer vattnet via en kanal. "Mellandammskanalen", in
till gruvområdet. Efter 400 m i dagen går den till Stora Hjulhuset
först under jord i 45 m och sedan de sista 200 m i öppet schakt. Där
kanalen slutar tog förr en träränna vid som vidarebefo
vattnet
fram till Stora Hjulhuset. Strax innan kanalen går in i berget den
sista biten tar den av till vänster mot Nya Hjulhuset och till höger
mot Gröna spelet. Vid Gröna spelet finns en spett lucka av trä. Härifrån
går en underjordisk kanal som förde vattnet fram till Karl XI:s schakt.
Alldeles intill går en gruvgång för avloppsvattnet från Karl-schaktet.
Avloppsvattnet transporterades under jord fram till Nya Hjulhuset och
sedan ut i Sala kanal (Pråmån). Under Gröna spelet hörs vatten forsa
kraftigt.
Kanalen för tilloppsvatten till Nya Hjulhuset har varit ca 400 m lång.
Numera är den första hälften helt torrlagd. Här är sidorna stenlagda.
Den sista hälften är helt borta, det finns bara en antydan till kanal
(mer som ett dike).
ytterligare en underjordisk kanal finns inom gruvområdet, mellan
Drottning Christinas schakt och Stora Hjulhuset. Den används för avloppsvatten. Under Hjulhuset sammanflyter den med kanalen härifrån och
ut i Sala kanal.
När man gjorde de underjordiska kanalerna använde man sig av tillmakningsmetoden, d v s stora eldar anlades på berget och när de brunnit ner
slogs vatten på så att berget sprack. För att få ner luft (syre) till
eldarna och få ut röken blev man tvungen att med jämna mellanrum göra
lodräta hål upp till markytan. Dessa s k väderöppningar kan man finna
utefter kanalernas underjordiska delar.
Karta nr 19.
66
20. Gruvområdet.
Rökhål eller väderöppning.
20. Gruvområdet.
Stora Hjulhuset med
avloppskanalen.
Från sydost.
67
21 SALA KANAL - Pråmån
JAKOB MATTS KVARN
Socken: Sala stad
Ägare: norr om Bronäs Sala kommun
söder om Bronäs Avesta Jernverks AB - Sala silvergruva
Kanalen går från gruvområdet till Ekeby damm. Den ar både grävd och
sprängd, längden uppgår till ca 2,5 km. Till stor del går kanalen
parallellt med Västeråsvägen och viker sedan av åt öster. Där ån efter
några hundra meter svänger åt nordost finns ett naturligt vattenfall.
Vid mitten av 1600-taletbyggdes Jakob Matts kvarn här. Kvarnen var i
drift till 1969.
Vid Jakob Matts kvarn finns en ca 30 m lång sten och jorddamm och intill den finns slussen som byggdes på 1830-talet. Slussen kom till för
att man skulle kunna komma förbi kvarnen med pråmar. Idag är slussen
ersatt med en spett lucka av trä. I huvud fåran förbi kvarnen finns två
spettluckor. Hela anläggningen är i god kondition.
Karta nr 19.
21. Sala kanal - Pråmån.
,--------------
_
68
21. Jakob Matts kvarn.
Från söder.
21. Jakob Matts kvarn.
Fd slussen.
Från öster.
69
....
-..,
:.
\
\
3878
\
\
70
22 EKEBY DAMMAR
Socken: Sala stad
Ägre: Sala kommun
Ekeby dammar var innan 1827, då Sala kanal började byggas, en damm som
funnits sedan medeltiden. Under kanalbygget anlades en ca 200 m lång
sten- och jordvall tvärs över dammen med en luckdamm. Idag finns inte
längre någon regleringslucka, dammarna står i förbindelse med varandra
genom en öppning i vallen. På dammvallen går en promenadstig.
I nedre Ekeby damms östra sida finns två utlopp. Det norra består av två
spett luckor av trä och det södra av två skibord av betong. Vattnet
forsar igenom vid båda avloppen.
Karta nr 19 och 20.
22. Vallen som delar Ekeby damm i två dammar.
71
23 HYTTGATAN
Socken: Sala stad
Ägare: Sala kommun
Regleringsanordningarna vid Hyttgatan i Sala är de sista innan kanalen
förenas med Sagån. Här finns två spettluckor av trä som är öppna. Vattnet
strömmar igenom. Dammen är 15 m lång och uppförd av sten och betong.
Över dammen går en vägbro. Anläggningen är i god kondition.
Kanalen inne i Sala har stenlagda sidor. Som bredast är den ca 5 m.
Karta nr 20.
23. Hyttgatan.
72
ta:.nr 2~_
~-
I~
73
Naturliga sjöar utan dammanordningarinom vattenssytemet
Bergsjön, Stensjön och Skyltaren - 4 ha, 4 ha respektive 0,5 ha. De
ligger väster om Storljusen i Väster Färnebo socken. Alla hade sitt
utlopp mot Storljusen. Idag är det endast Bergsjön som rinner mot
Storljusen.
Lilla Hundsjön - 3 ha. Tillhör Kila socken och hade sitt avlopp i
Stora Hundsjön. Numera är vattenförbindelsen igenväxt.
Alten - 6 ha, i Kila socken. Står i förbindelse med Lisjön.
Lisjön eller Lillsjön - 2 ha, tillhör Kila socken. Omgiven av mossar.
Står i förbindelse med Silvköparen genom en delvis grävd kanal. Lisjön
ingick i Silvköparen när den var som mest utbyggd.
Rudsjön - var en odämd sjö intill Broddbo som blev torrlagd 1898-1901.
Den stod i förbindelse med Ljuse grav.
I
~-----~
_
1----
_
74
VATTENSYSTEMET 1987 OCH REKOMMENDATIONER FÖR FRAMTIDEN
Vid sekelskiftet 1800/1900 började Sala gruvas vattensystem förlora sin
betydelse som kraft försörjare vid gruvan. Underhållet av många dammanläggningar avtog successivt. Flera dammar och sjöar sänktes (t ex
stora delar av Silvköparen). Några har dock fått kontinuerlig tillsyn
ända in i våra dagar. De flesta dammanläggningarna i vattensystemet
finns fortfarande kvar. De består av rörliga och fasta dammar, kanaler
samt dammhus. Vissa är som nämnts i funktion medan andra är mer eller
mindre ödelagda. Framför allt är det många regleringsdammar som har
raserats, vilket gör att det inte längre går att reglera vattnet vid
dessa platser. Några anläggningar ligger helt utanför dagens befintliga
vattensystem eftersom sjöarna tömts på vatten. Dessa objekt finner men
intill mossor eller, som på några ställen, inne i skogen.
Tillsammans med bebyggelsen vid Sala gruvan är damm och kanalsystem
en helhet som är av stor betydelse från kulturminnesvårdsspunkt. Vattensystemet är av betydelse för förståelsen av den gamla gruvindustrin i
Sala. Driften vid silvergruvan var helt beroende av den kraft vattnet
gav.
Det är viktigt att det som finns kvar av vattensystemets anläggningar
skyddas. Man ska även i framtiden kunna se och förstå hur dammsystemet
fungerade
och hur det bidrog till produktionen vid gruvan. Med hänsyn
till detta är det av intresse att samtliga dammanläggningar och kanaler
placeras inom område av riksintresse för kulturminnesvården. (Karta nr 21).
Förutom det kulturhistoriska intresse som beskrivs ovan är ett bevarande
av vissa objekt intressant även ur andra synvinklar. På vissa håll måste
man ta i akt säkerhetsfrågan angående ras och genombrott av vallar vilket
kan leda till översvämning. Vidare finns intresse ur naturvårdssynpunkt med
hänsyn till floran och fågellivet. Andra intressen av vikt är de med
hänsyn till friluftslivet och fritidsfiske. Det gäller alltså att hålla en
jämn vattennivå.
1) STORLJUSEN
a) "Lilldammen" - dammvallen bör underhållas och luckan (för utsläpp av
vatten vid högvatten) lagas.
G
75
b) "Stordammen" - den fasta dammen bör underhållas och röjas från sly.
Underhålls inte dammvallarna riskeras att vattnet bryter igenom och skog
vattendränks samt att vattenflödet söderut mot gruvan minskar.
c) södra utloppet - dammöverbyggnaden bör restaureras. Den är en av tre
kvarvarande inom Sala gruvas vattensystem.
Ljusegrav - kanalen bör rensas med jämna mellanrum.
Storljusen och Ljusegrav är av stort bevarandevärde. Här finns fast damm,
rörlig damm, överbyggnad och kanal samlat inom samma område.
2) STORA HUNDSJÖN
Objektet är skyddsvärt. Det är bland de få naturliga sjöar i Sala gruvas
vattensystem som hade en dammanläggning. Stora Hundsjöns luckdammskonstruktion användes ofta som förebild när andra rörliga dammar skulle byggas
eller lagas. En rekonstruktion av den ursprungliga dammanläggningen är önskvärd.
Platsen är relativt lättillgänglig för turister och andra intresserade.
6) SKRIVARDAMMEN
Skrivardammen är den sista anläggningen i vattenflödet som börjar i väster
vid Myggsjön. Här har funnits en regleringsdamm som nu är helt borta. Den
kraftiga dammvallen är illa medfaren men fortfarande imponerande. Man bör
göra en uppstädning och slyröjning runt anläggningen. Dammen bör också lagas och en rekonstruktion av dammluckan är önskvärd. På så vis kunde man
få ett lättillgängligt objekt för visning av hur en damm kunde se ut.
9) HELGONMOSSDAMMEN
b och c) De båda vallarna lagas och få tillsyn. Tillsammans har de en längd
av ca 250 m. Dammvallarnas sidor är kantade med enpelarrad av träd. Platsen
är mycket vacker.
Skulle vallarna gå sönder kommer ett stort skogsområde att läggas under
vatten och avrinningen åter ske mot öst. Det kommer troligen att få negativ
effekt på vattenflöden mot Sala gruva. Det i sin tur försämrar den visuella
förståelsen av vattnets betydelse vid gruvan.
Vid Helgonmossdammen kan man uppleva ett bra exempel på den utmärkta
dammbyggnadskonst som fanns förr. Dessa vallar byggdes 1821.
76
14) GRASKARRET
Det är av intresse att anläggningen bibehålls då den har en intakt dammvall. Den byggdes när järndammskanalen anlades under vattensystemets tredje
utbyggnad. Man uppf6rde en ca 150 m lång vall rakt 6ver en mosse. På så
sätt fick kanalen en utvidgning (Gräskärret).
Man kan här utan svårigheter g6ra sig en uppfattning om hur uppdämningen gick
till eftersom Gräskärret har en f6rhållandevis liten areal.
Dammvallen är idag i gott skick men tillsyn och eventuell lagning b6r ske.
16) OLOV-JONS DAMM
Denna anläggning är av stort bevarande värde både ur kulturhistoriskoch säkerhetssynpunkt. Dammen är en av de äldsta i vattensystemet, den
byggdes under första utbyggnaden 1509-1543. Vallen har en ansenlig storlek,
ca 500 m lång och ca 3 m bred samt ca 4 m hög. Dessutom finns här en av de
tre resterande damm6verbyggnaderna i dammsystemet.
Strax s6der om anläggningen ligger ett fritidsstugeområde. Går dammvallen
sönder kommer detta område att vattenskadas. Vidare skulle vattenf16det
vid gruvan avta obetydligt.
18) LANGFORSEN och 19) MELLANDAMMEN
I Långforsens s6dra del byggdes på 1530-talet en ca 750 m lång dammvall.
Ett vattenmagasin bildades av mossar och vattendrag. Ungefär där "Krondammens" luckdamm finns idag uppfördes en regleringsanordning som släppte
igenom vattnet till Ekeby damm.
Vid 1500-talets slut då man började använda vattenkraft vid gruvan anlade
man ytterligare ett utlopp från Långforsen, vid Måns-Ols. Vattnet gick
via en kanal till Mellandammen och vidare till gruvan. Kanalen, "Svarta
graven", bildades genom att man uppf6rde en vall några meter öster om en
naturlig sluttning. Vallen är en fortsättning av den välkända promenadstigen "Gr6na gången" som börjar på dammvallen strax norr om "Krondammen".
Från Mellandammen sprängdes och grävdes ytterligare en kanal, "Bergsmästarån", fram till gruvområdet.
Området är skyddsvärt.
77
20) GRUVOMRÄDET
Inom gruvområdet går det kanaler både underjordiska och i dagen. Några
vidarebefordrade vattnet till pump- och uppfodringsanordningarnas hjul.
Andra forslade bort avloppsvattnet från dessa anläggningar till kanalen
mot Ekeby damm.
Ett förslag till rekonstruktion kan vara att bygga upp en vattenränna av
trä från kanal till vattenhjul, t ex från Mellandammskanalen till Stora
Hjulhuset. Det skulle underlätta den visuella förståelsen av hur vattnet
den allra sista biten transporterades till vattenhjulen som drev vattenoch bergsuppfordringsverken.
Skyddsvärt.
21) SALA KANAL - JAKOB MATTS KVARN
Sala kanal började anläggas 1827 och blev klar 1835. Vid Jakob Matts kvarn,
som byggdes på 1650-talet, uppfördes 1834 en sluss för att man skulle kunna
komma förbi kvarn fallet med pråmar. Kanalen som är ca 2,5 km lång är grävd
och sprängd. Den följer till stor del den gamla avloppskanalen från gruvan
till Ekeby damm.
22) EKEBY DAMMAR
Vid Ekeby damm fanns redan vid tidigt 1500-tal en kvarn.
Dammen delades i två omkring 1830.
Skyddvärt.
Långforsens södra del, kanalen mellan Långforsen och Mellandammen (Svarta
graven - Gröna gången), Mellandammen, Mellandammskanalen (Bergsmästarån),
gruvområdet, Sala kanal (Pråmån) och Ekeby dammar är en sammanhängande del
i vattensystemet och av stor betydelse från kulturminnesvårdssynpunkt. Det
är av riksintresse att detta område skyddas och bevaras.
Objekten har också stor betydelse vad gäller närbelägen bebyggelse och friluftsliv. Regleringsanläggningarna, dammvallarna och kanalerna måste underhållas.
Slutligen - informationstavlor vid samtliga anläggningar i dammsystemet
är önskvärt.
78
IN"~~N~jQBJ~ <XH- ~MGt -nh~
~AAN5 ~R, V&J
fYS15KA-
J<IKSPt.AtJ&eI~EtJ
Karta nr 21
~~
~V\
,
~t
~J
'"
.o~
~
o'S
~
~
~~i .1
,~~!
.~
~~
~~
,~~
'~~
~\~
!j
~
t
a:
.~
; ;s .
.:JZ '
i
,
,
-:s:
~,
z
W
I~
W
IJ
aJ
o
~
w
:>
:0
CJ
. LJ
"'1
Z
......
Z
~I
-J
-J
:<
Itf)
Z
«
.."...
~
tf)
,
\ I
o/'
...
1,..~
i iJNO/CK:t-t;1.\;w...S rvrv
,KoNon/oN INAp..\'~oellfLL9N)1 AtJ't-t,
BO
NtmN
I~
..
-(vt~
rt-C\
~IVK~ ~
11-- b
c,
,
i -rYP
.
OB::1fk-r
!M~r~ -h<. vtv.M
'0{
dClMW\,
I
1/lil.1·
Va-rf'lo:eur,,/,'
fisrdatNWV\. ----Q~~'d
. y~!.o~~--W~---+----
._..._
_'.
5ilvK. ~
~~0_ d~_~
..__.... _D~J."
l1-e)~·lvKtp.a~ "S-rtU'"hle\,daM1l'Ye "~~~_.~r1;y~!J~ _J2~j . ._\(artJJ!.~el('y::._
l':f 5ilvt~ ~ II tJ å~ "
.@~-'::-d~~_.
._._J249J.. . . ._Yact:-Jq~e.._uy':.,-_
et
'"Ftt sr- dCV1MV\I\,
17- i) ~'I" kCf-tUe1A-
.~:
._ .....
.
...---...
_.. ._ -
_.....
_.1
.
.. _..__ .
..
,.
.. '
.._
..
._.._._
_ --__..
----•.
.
.
.
..
t~ :~:=::. ~~:;::iv::r~~~~_ =~j~===:':~~~~W~ :S4#~yYd_P"".:~b»;:~~~;Lo; ::
18</ ~ W
lhfu1s0l=>
le, ~ ~c{aMAMt\W\
__ r.td~M/rW.MCJ_c3~-W\--6crt~.--.-------
le, b ~~~
lQc;." ~~
+;t~r-~
KQAI\C{.,l
ltrJ-cJ(WA-~_·
.. ~..:---.---- ..-.
;<o:J) fl nivom~~
~
:Z1}$a1ft,.~/ ~ b~K'YeUi
..
~ ~Y.vvv
.__ ..... __ ._ Vt(JlÅ,
._6~~
_
;22
c{~Wlol
._. . ..
.wA..
~2). ~~-' .- ....- . --.- -~~O-~~--·-·-·---------- ~
H
-------_·--~--·I--·_··_· -----------~~
.1
I
-"-
--''--_.
__
...
~~~. __._.......... ____p.,... ...'
--.--~-'~.r0.
R&r49~J~
_61<10- . .
'Pv
-
.. -
.
~I_._.
._
._---'' -'-".,-
.-.--.---------- -
.... -
.
Stv ådsv4d .--.--
ls~ . a~~~~&a~t:
~v4i.----.--._- . . ---_.----
c?~'v1A~L _~ddsvM~ ......
'P-
._~--------- $~.~.
PAv__ .
..~-.--.-- . .--.
__ ..
5bp(d5~r?t '..
----.--j - - - - - - - . . . . . .
. __. _ . t· . . . _._ .-_ . . . _ .
_
_
.____ ..._.
-------------_.
- . - - . --.--- .. -
.
1---.. ----·--·-----1-- -------------. ------t-----------..... ---
---- ....-·---·----1-----·---
ft"N
.--
o
.__.
__.--