Näse - en herrgård i förändring Anna Silén Ekenäs gymnasium

Näse - en herrgård i förändring
Anna Silén
Ekenäs gymnasium 2010
1
Innehållsförteckning
1. Inledning...........................................................................................................................................3
2. Näse - en typisk finländsk herrgård..................................................................................................4
2.1. Karaktärshuset med omgivning................................................................................................5
2.2. Ekonomibyggnaderna..........................................................................................................6
3. Invånarna på Näse gård under 1900-talet........................................................................................8
3.1. Herrskapsfolket........................................................................................................................8
3.1.2. Förvaltarna på Näse gård.................................................................................................9
3.2. Torpare och arbetsfolk...........................................................................................................11
4. 1956 - förändringarnas år på Näse gård.........................................................................................13
4.1. Rivningshysterin får sin början..............................................................................................14
4.2. Jordbruket utvecklas.........................................................................................................14
4.3. Arbetet effektiviseras...................................................................................................16
5. Näse gård idag...............................................................................................................................18
Källförteckning..............................................................................................................................19
Pärmbild: Övre; Uppfarten till karaktärshuset i början av 1900-talet. Ur gårdens arkiv.
Nedre; Karaktärshuset med sidobyggnader 2009. © Anna Silén.
2
En vägskylt ursprungligen från den gamla kungsvägen. © Anna Silén 2009
1. Inledning
Näse gård är en före detta kungsgård belägen i gamla Bjärnå kommun, nuvarande Salo stad i
Västra Finland. Idag är Näse ett jordbruk med sammanlagt drygt 1 350 hektar mark, varav 150
hektar består av odlad jord.1 Sockerbetan är gårdens viktigaste odlingväxt (odlas på ca 70 hektar),
och dessutom odlas det bl.a vete, spenat och kamelina. Näse gård är Finlands enda producent av
kinakålsfrö.
På gården fungerar också ett privatstall med närmare 20 ridhästar. Tyngdpunkten ligger ändå på
jordbruket, och det är också jordbruket och dess utveckling jag i huvudsak har koncentrerat mig på i
detta projekt. Jag har undersökt gårdens utveckling under 1900-talet och försökt iaktta förändringar i
livet och i sättet man har arbetat och brukat jorden på under årens gång. Jag har också iakttagit
förändringen i mängden invånare på Näse, samt hur gårdens utseende har ändrats i och med
rivningen av byggnader i mitten av 1900-talet.
Idag är det ungefär hundra år sedan min farfars morfar, Carl Gustaf Björkenheim, skrev en bok
med titeln ”Näse gård i Bjärnå” (1912). I boken beskriver Björkenheim noggrant Näse gård och dess
historia fram till 1910-talet. Björkenheims bok är en av de viktigaste källorna jag använt mig av i
min undersökning av de förändringar gården genomlevt på 1900-talet. Den har gett mig en bra grund
och en helhetsbild av gården då jag studerat min näromgivnings historia och utveckling under 1900talet. Dessutom har jag intervjuat personer som har bott på Näse under 1900-talet, undersökt
kyrkoböckerna för Bjärnå församling och använt mig av gårdens arkiv då jag sökt information.
Jag kan konstatera att Näse gård egentligen började förändras först efter 1956, då min farfar
Bengt Silén köpte den av sin mormor, Signe Björkenheim. Björkenheim hade blivit änka efter sin
make Carl Gustaf Björkenheim år 1927, och hade då fyra unga döttrar. Näse sköttes mellan 1927
och 1956 av olika förvaltare, medan patronessan Signe Björkenheim ägde gården. Detta är en
betydande orsak till att utvecklingen på Näse i stort sett stod stilla fram till 1956. Från 1950-talets
1
Palm, Päivi, Näsen arki on täyttä työtä
3
slut har gården mycket snabbt utvecklats till ett modernt jordbruk från det ”slutna samhälle” den var
under 1900-talets första hälft.
2. Näse - en typisk finländsk herrgård
Näse gård har sitt ursprung i en av Finlands medeltida kungsgårdar och är omtalad så tidigt som
1347, då under namnet Helgå. Sitt nuvarande namn fick gården 1555 då kung Gustav Vasa flyttade
gården till näset mellan Kisko och Bjärnå åar. Gården lydde då under svenska kronan och skulle
fungera bl.a. som övernattningsställe för svenska soldater. De svenska soldaterna som bodde och
levde på gården antas ha övergivit den i mitten av 1600-talet. År 1690, då Näse ägdes av släkten
von Liewen, flyttades gården en kilometer norrut, till platsen den står på ännu idag.2
Till den nuvarande ägarsläkten kom Näse gård den 17.5.1845 då den köptes av bergsrådet John
Julin, som vid det laget ägde bl.a. Fiskars och Koskis bruk. Efter von Julins död (år 1853) ärvde
hans dotter Sigrid Lovisa Charlotta (f. 20.9.1849) gården. Eftersom hon var minderårig vid
arvsskiftet, sköttes gården av hennes förmyndare Carl Mannerheim (marskalk Mannerheims far)
tills hon blev myndig.3 Sigrid von Julin gifte sig med brukspatronen Carl Axel Björkenheim (18431907), och paret bodde mellan åren 1877 och 1906 på Wuojoki gård i Euraåminne. Därför sköttes
gården vid sekelskiftet 1900 av en förvaltare.
I slutet av 1800-talet såldes endel mark och endel byggnader tillkom. På Näse byggdes t.ex. ett
spannmålsmagasin år 1888 och 1897 en ladugård för drygt 150 kor, båda i slaggtegel med rödtegel
ornament. Slaggteglet var en biprodukt från gårdens järnbruk i Latokartano fors, som fungerade
mellan åren 1834 och 1895.4
Näse gård, som tidigare hade varit ett bruk där järnhanteringen varit det allra viktigaste, hade
redan efter mitten av 1800-talet förändrats till ett stort jordbruk, där skogshushållningens betydelse
ökade allt mer.
Före första världskriget hade gården en yta på totalt 4 444 hektar. Marken fanns förutom i
Bjärnå, också i Finby och Tenala. Av hela arealen var 3 126 hektar skog, varav 928 hektar bestod
av berg.5 Den odlade jordens areal var 446 hektar.6 Under de första årtiondena på 1900-talet odlades
i huvudsak råg, havre, korn, vårvete och hö. En stor del av åkrarna var också i vall, eftersom djuren
behövde betesmarker.
Efter torparlagen 1917 och andra världskriget har Näse gårds areal dock minskat till 1 350
hektar. Genom torparlagen och Lex Kallio minskade gårdens areal under 1920-talet med 600
2
Jutikkala & Nikander, s. 345f,; Yle Elävä Arkisto
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå s. 66-71
4
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå; Erjala, Jouko, Perniön seudun joulu 1995
5
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå
6
Erjala, Jouko, Perniön seudun joulu 1995
3
4
hektar. Efter andra världskriget minskade arealen ytterligare, den här gången med 300 hektar som
bröts ut för karelarna. I släktens ägo finns ändå sammanlagt 2600 hektar av det som tidigare
tillhörde gården, detta på grund av arvsskiften.7
Karaktärshuset 1883-1906...
...och 1906-1925. Ur gårdens arkiv.
2.1. Karaktärshuset med omgivning
Gårdsplanen på Näse omges av huvudbyggnaden samt de två flygelbyggnaderna som
härstammar från 1790-talet. Den nuvarande karaktärshuset byggdes mellan åren 1791 och 1794 i
gustaviansk stil. Gården ägdes då av Olof Muncktell, som tyvärr aldrig hann se husen klara
eftersom han dog år 1791. Husen restaurerades år 1883, då stilen ändrades från den gustavianska
stilen till en stil med mer dekorationer i trä och fler detaljer. 1906 byggdes karaktärshusets fasad på
nytt.8 Byggnaderna restaurerades igen år 1925 under ledning av Carl Gustaf Björkenheim. Han lät
då bygga om husen i samma gustavianska stil som de från början hade haft. Då fick husen det
utseendet de har ännu idag.
Själva karaktärsbyggnaden på Näse hade i början av 1900-talet åtta rum och kök, skafferier
samt tambur i nedre våningen, och sju rum i övre våningen. I den östra flygelbyggnaden bodde
förvaltaren. Denna byggnad renoverades 1909, så att den förutom sina fem rum i nedre våningen,
också fick tre rum på den övre. I den västra flygelbyggnaden bodde den sk.
”materialföreståndaren”. Dessutom fanns där gårdskontoret, bagarstugan och en mangelkammare,
allt från 1700-talet. Under huset fanns en källare som användes som lager för trädgårdens verktyg
och redskap.
Vid gårdsplanen fanns dessutom en ”bodbyggnad” belägen nära karaktärshuset. Nedanför
kontorsbyggnaden fanns ett kombinerat svin- och hönshus, som hade byggts om till ett hönshus år
7
8
Intervju med Bengt Silén
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå
5
1910.
Omgivningen runt husen måste ha sett mycket imponerande ut just vid denhär tiden, kring
1900-talets början. I mitten av gårdsplanen framför karaktärshuset fanns en springbrunn som också
fungerade som brandpost. Gårdsplanen omgavs av en stor trädgård, med bl.a. 150 fruktträd, en
köksträdgård med potatisland och andra rotfrukter samt grönsaker. I trädgården fanns också två
tennisbanor.
Bakom karaktärshuset fanns en ganska stor park, där det fanns en lite mindre springbrunn.
Runt om i parken gick gångar med vita bänkar på vilka man kunde sätta sig och vila då man var ute
och promenerade. I parken fanns också en iskällare och en potatiskällare som uppfördes 1908, samt
vid åstranden en badstuga med både vatten- och avloppsledningar.9
Vattnet, som är speciellt viktigt på gårdar med både djur och jordbruk, kom till gården med
självtryck längs en ca 3 kilometer lång ledning från en vattenborg i Tuulhattu, nära landsvägen. Det
fanns 6 större sjöar och 11 mindre träsk inom gårdens gränser i början på 1900-talet.
Från gårdskontoret gick det redan vid sekelskiftet 1900 telefonledningar ut över gårdens marker.
Telefoner var då ännu ovanliga på den finländska landsbyggden, men innehavet av dem
underlättade förvaltningen av egendomen på ett betydande sätt. Telefonledningarna från 1890-talet
ersattes 1911 med nya ledningar.10
2.2. Ekonomibyggnaderna
På en gård av Näses storlek fanns givetvis en mängd ekonomibyggnader. År 1866 hade det
byggts ett stall mitt i parken bakom karaktärshuset. Den byggnaden revs 1911, då man byggde ett
nytt stall med plats för 36 hästar. Samtidigt revs också ett redskapslider som fanns intill stallet i
parken. Det nya stallet uppfördes på en kulle öster om karaktärsbyggnaden. Bredvid stallet finns
ladugården, som på denhär tiden hade plats för 154 kor och kalvar. Liksom stallet, hade ladugården
egen gödselstad, brunn, vattenledningar och brandpost. Mellan stallet och ladugården fanns ett
vagnslider, byggt 1911, samt ett våghus, där hölassen vägdes före de fördes upp på
ladugårdsvinden. Bredvid ladugården fanns också ett ”ungnötshus”, samt ett stort redskapsskjul där
också gårdens maskiner fick plats.
Bakom stallet, nedanför kullen uppfördes 1909 en byggnad med två bostäder. Byggnaden, som
kallades kasärnbyggnaden, var grön till färgen och hade tegeltak.
Mitt emot ladugården, på andra sidan vägen, fanns den sk. ”mejeribyggnaden”. Där fanns
lagringsrum för mjölken och bostäder för ladugårdspersonalen. Intill mejeribyggnade fanns
insperktorsbyggnaden, ett hus med två bostäder där gårdens inspektor och trädgårdsmästare bodde.
9
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå; Jutikkala & Nikander, s. 345-349
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå
10
6
På gården fanns också bl.a. det redan nämnda spannmålsmagasinet, en smedja, en snickarverkstad,
gårdens eget kraftverk i Latokartano fors, en egen såg och kvarn, arbetarbostäder och lador för hö
och spannmål.
Ekonomibyggnader. Från vänster: Kasärnbyggnaden, stallet, våghuset, ladugården, arbetarbostäder och
mejeribyggnaden. Ur gårdens arkiv.
På Näse gårds marker fanns också två skolor. Den ena fanns i Svenskby i Tenala, ca 10
kilometer från gården. Den andra fanns riktigt intill gården, vid en bäck med namnet Svartbäck. I
Svenskby skola gick det över 30 elever, medan det gick mellan 20 och 30 elever i Svartbäck skola.
Skolan vid Svartbäck öppnade 1 september 1908. Skolan hade en lärarinna, som på förmiddagen
undervisade de finskspråkiga barnen, och på eftermiddagen de svenskspråkiga. I skolbyggnaden vid
Svartbäck fanns även ett bibliotek och en läsesal. Svartbäck skolan stängdes i början av 1920-talet,
då man byggde en ny skola en bit från gården.11
I samma byggnad där Svartbäck skolan var inhyst, brände man också brännvin. Skolan
fungerade i övre våningen och bränneriet i nedre. Bränneriet var som lönsammast för gården under
1800-talet.12
11
12
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå
Filppu, Minna, Näsen kartano tislasi viinaa koulunsa alakerrassa
7
3. Invånarna på Näse gård under 1900-talet
År 1909 var sammanlagt 110 personer skrivna på Näse gård med utgårdar.13 I den siffran ingår
tjänstefolket, alla torpare med barn, samt herrskapsfolket som vid den tiden bestod av Carl Gustaf
Björkenheim, hans hustru Signe Björkenheim, deras 2-åriga dotter Käthy, samt Carl Gustafs mor
Sigrid Björkenheim.14
3.1. Herrskapsfolket
Efter John von Julins död hade hans dotter, Sigrid von Julin, ärvt Näse gård. Hon gifte sig den
23 september 1869 med brukspatronen och lantbruksrådet Carl Axel Björkenheim. Björkenheim
bodde på Wuojoki gård i Euraåminne från 1877 till 1906, då han tillsammans med sin hustru
flyttade till Näse. Samma år påbörjade han en renovering av karaktärshusets fasad. Men redan året
därpå dog brukspatronen på vägen till Hamburg, där han skulle söka bot för hjärtfel. Hans änka
Sigrid ägde formellt Näse till sin död år 1923, då deras son, Carl Gustaf Björkenheim (1880-1927)
tog över gården. Efter en renovering av karaktärshuset flyttade han in med sin familj vid jultiden
1925.15 I karaktärshuset bodde han bara till år 1927, då han p.g.a en blodförgiftning avled.16 Hans
änka, Signe Sofia Björkenheim (f. Rancken, 1883-1981), drev sedan gården tillsammans med de
anställda i 29 år. Paret Björkenheim hade fyra döttrar; Käthy (f. 1907), Gurli (f. 1910), Dorrit (f.
1913) och Sigrid (f. 1917).17
Flickorna hade bott och gått i skola i Åbo, men då fadern dog tog mamman hem sina döttrar. I en
intervju säger Sigrid, den yngsta av döttrarna (senare gift Örnmark), att hon på Näse i två års tid
blev undervisad av en hemlärarinna, Gunlög Dahl. Förutom hemlärarinnor, hade familjen en
hushållerska, en husa och en kökshjälp som jobbade för dem inne i huset. I intervjun nämner Sigrid
också en hemlärarinna vid namnet Astrid Forsman. Forsman var visserligen den äldsta dottern
Käthys lärarinna, men hon hjälpte och tog hand om alla fyra flickor.18
Den äldsta dottern Käthy gifte sig den 17 mars 1929 med Erik August Silén (f. 1900) och fick 3
barn. Det äldsta av dem är Bengt August Silén (f. 1930), som 1956 gifte sig med Ann-Marie Harms
och samma år tog över Näse gård. Hans mormor, Signe Björkenheim, bodde dock kvar i
karaktärshuset till sin död 1981.19
13
Kommunionböckerna för Bjärnå församling
Mantalslängder för Näse gård
15
Filppu, Minna, Näsen kartano tislasi viinaa koulunsa alakerrassa
16
Intervju med Monica Frostell
17
Sysiharju, Släkten Silén; Kommunionböckerna för Bjärnå församling
18
Intervju med Sigrid Örnmark
19
Sysiharju, Släkten Silén
14
8
Bengt Silén hade hand om gården i 33 år. År 1989 ägde ett generationsskifte rum, då gården togs
över av den 30-åriga sonen Urban Erik Silén, John von Julins dottersons dottersonson. År 2010 har
Näse gård således funnits i samma släkts ägo i 165 år.
De fyra Björkenheimska flickorna. Från vänster; Dorrit, Käthy, Sigrid och Gurli. Ur gårdens arkiv.
3.1.2. Förvaltarna på Näse gård
Eftersom Näse gård i huvudsak ägdes av änkor på 1900-talets första hälft, kom förvaltaren att
spela en speciellt viktig roll i driften av gården. Signe Björkenheim skötte gården tillsammans med
fyra olika förvaltare då hon blivit änka efter sin make Carl Gustaf Björkenheim år 1927.
Den första förvaltaren på gården efter C. G. Björkenheims död var baron Charles Wrede.
Baronen lär ha varit en mycket allmänbildad och ”fin” man. Wrede sa dock upp sig i början av
1930-talet och flyttade till Arrajoki.20
Följande förvaltare var en man vid namn Olavi Tulokas. Han arbetade på Näse mellan åren 1933
och 1936, innan han flyttade till Hirvilahti.21
Alfred Byman blev förvaltare på Näse efter Tulokas. Han skötte gården i över tio år, och efter
honom kom Carl Magnus ”Putte” Bussman, som blev den sista förvaltaren på Näse. Bussman var
född 1923 och blev agrolog 1948. Efter det började han arbetet på gården, och fortsatte ända till
hösten 1955.22 På våren 1956 tog Signe Björkenheims dotterson Bengt Silén över Näse, och efter
det har inga förvaltare behövts på gården.
20
Erjala, Jouko, Perniön seudun joulu 1995
Intervju med Pertti Henriksson
22
Intervju med Bengt Silén
21
9
Ett flygfoto över gården taget i maj 1959. Byggnaderna är i stort sett de samma som i början av 1900-talet. Ur gårdens arkiv.
Förklaringar till flygfotot:
1. Karaktärshuset
2. Östra flygelbyggnaden
3. Västra flygelbyggnaden
4. Förrådshus
5. Hönshus
6. Redskapsskjul
7. Skjul
8. Skjul
9. Granhäck
10. Vägen som tidigare ledde upp till husen
11. Gårdsplanen med springbrunn
12. Vagnslider
13. Parken
14. Köksträdgård (ända fram till 1960-talet)
15. Trädgården
16. Den sk. ”äreporten”
17. Garage, byggt 1939
18. Kasärnbyggnaden från år 1909
19. Vedlider
20. Stallet byggt 1911
21. Ladugården byggd 1897
22. Vagnslidret
23. Mejeribyggnaden
24. Vedlider
25. Inspektorsbyggnaden
26. Smedjan
27. Skjul
28. Förråd för virke
29. Magasinet från 1888
30. Liten gul port till trädgården
31. Ladugårdens gödselstad
10
3.2. Torpare och arbetsfolk
Torpens betydelse på en gård med jordbruk var stor ända in på 1900-talet, i och med att en
betydande del av arbetet utfördes med hjälp av torparnas dagsverken. På 1700-talet fanns det sex
torp på Näse gårds marker. År 1800 var torpen 24, och år 1900 hade antalet ökat till 28.23 Ännu på
1910-talet jobbade torparna med dagsverken för gården. Då torparna i slutet av 1910-talet löste in
sina torp, ersattes de av statkarlarna. Statkarlarna var människor som bodde i egna stugor, men
jobbade på gården och blev avlönade i natura.
Sigrid Örnmark berättar i en intervju om statkarlarna och deras arbetsdagar.
− Arbetet började klockan 7 varje morgon, då någon ringde i vällingklockan. Karlarna hade alla en
”egen” häst i stallet, som varje morgon före arbetet skulle skötas och ryktas. Klockan 12 ringde
klockan igen, denna gång till lunch. Lunchrast hade man två timmar, innan klockan igen ringde.
Klockan klingade sista gången klockan 19 på kvällen, då var arbetsdagen slut.
Vällingklockan fanns kvar på sin plats ända in på 1990-talet. Ur privat arkiv.
I början av 1900-talet var korna och hästarna de viktigaste djuren på en gård med både jord- och
skogsbruk. I slutet av 1910-talet hade gården sammanlagt 235 mjölkkor och 50 hästar.24 Korna gav
mjölk och hästarna arbetade på åkrarna och i skogarna. Örnmark minns speciellt en person som
jobbade med hästarna.
− Han hette Arthur Karlsson, men kallades ”Armfeldt”, för han hade bara en arm. Trots sitt
23
24
Jutikkala & Nikander, s. 346
Nikander, Gabriel, Herrgårdar i Finland II
11
handikapp var ”Armfeldt” gårdens bästa kusk, och det var han som körde in alla unghästar och
lärde dem till arbetet, berättar Örnmark.
Örnmark nämner dessutom stallskarlen Wuorinen, som spelade dragspel. På skördefester var det
till musiken från Wuorinens dragspel som man dansade.25
En anställd som länge var med i arbetet på gården var Risto Nyberg, född 1918. Hans far,
Edvard, kom från Euraåminne 1927. Fadern dog på vintern följande år, då han var ute och arbetade.
Risto Nyberg jobbade på gården redan som ung. Ett avbrott i jobbet blev det då vinterkriget bröt ut.
Avbrottet blev längre än förväntat, då Nyberg fördes till Ryssland som krigsfånge. Han överlevde
dock fångenskapen och återvände efter kriget till gården. Senare gifte han sig med Kyllikki, som
jobbade som husa på Näse.26
Före andra världskriget hade Näse gård 17 fast anställda, som alla hade sitt eget arbete som de
kom till varje morgon. En av gårdens forna anställda, Pertti Henriksson, som också är uppvuxen på
Näse gård, berättar:
− De fast anställda jobbade självständigt och visste alltid vad som skulle göras. Om någon av dem
inte kom på jobb, märktes det genast. Efter kriget var de anställda ca 15 till antalet.27
Fram till mitten av 1950-talet var hela gården som ett helt eget litet samhälle med egen såg,
kvarn, smedja och t.o.m egna betalningsmedel. Poletterna som gårdens anställda köpte mjölk och
mjöl för togs ur bruk först år 1962.
Mjölkpoletterna. © Anna Silén 2010
År 1912 avslutade Carl Gustaf Björkenheim boken ”Näse Gård i Bjärnå” med följande ord:
”Samma arbetsklocka som fordomsdags kallade smederna till sina städ, kallar nu arbetsfolket
till plogen och harfen. Samma klocka, samma ljud. Måtte aldrig klockan tystna å gården, må den
ljuda uppmanande oss till arbete, våra företrädare till ära, våra efterkommande till nytta.”28
25
Intervju med Sigrid Örnmark
Intervju med Bengt Silén; Kommunionböckerna för Bjärnå församling
27
Intervju med Pertti Henriksson
28
Björkenheim, Näse gård i Bjärnå, s. 99
26
12
Godsägaren C. G. Björkenheim kunde knappast ana vilka förändringar Näse gård stod inför, då
han skrev sin gårdshistorik. Arbetsklockans ljud tystnade på gården, men ersattes av ljudet från
traktorernas motorer.
Uppfarten till karaktärshuset på Näse gård i början av 1970-talet. Ur privat arkiv.
4. 1956 - förändringarnas år på Näse gård
Då Bengt Silén tillträdde den 1 april 1956, bodde det 48 personer på Näse, anställda och
pensionärer medräknade.29 Efter mitten av 1950-talet minskade de anställdas antal radikalt i
jämförelse med tidigare. Som Silén någon gång har uttalat sig; ”Förut räknade man hur många
karlar man behövde per traktor. Nu räknar man hur många traktorer varje karl behöver.”
Ännu under 1950-talet sysselsattes nästan hälften av Finlands befolkning inom
primärproduktionen, dvs. i huvudsak jord- och skogsbruk. Strukturomvandlingen i Finland fick sin
början under 1960-talets första hälft, vilket medförde förändringar också inom jordbruket, som
började allt mer rationaliseras och automatiseras för att klara konkurrensen i ett snabbt växande
industriland.
29
Mantalslängder för Näse gård 1956
13
Förändringarna Näse gård genomgick under Bengt Siléns tid var relativt snabba och stora. Men
då vi studerar det samtida Finland och den strukturomvandling som pågick i landet, ser vi att
förändringarna inte bara var önskvärda utan rentav nödvändiga. Landet blev allt modernare och
jordbruken måste därför också utvecklas och moderniseras.
Före 1956 hade Näse gård varit ett outvecklat jordbruk, med få maskiner och gamla metoder.
Alltså mycket likt många andra gårdar i Finland under denna tid. De maskiner som fanns var
dessutom gamla och svåra att använda. Byggnaderna och åkrarna var slitna och i dåligt skick. Detta
ändrade Bengt Silén på.
4.1. Rivningshysterin får sin början
Efter kriget på 1940-talet var byggnaderna för många och för stora i jämförelse med arealen.
Arealen hade minskat så mycket i och med arvsskiften på 1940-talet och på Näse resulterade detta i
att alla ”onödiga” byggnader revs. Då man under 1930-talet ännu hade byggt nytt, som t.ex. en
spannmålstork 1936 och ett garage år 1939, började man i slutet av 1950-talet riva byggnader som
helt enkelt ansågs onödiga och för dyra att uppehålla enbart för det kulturhistoriska värdet.30
Rivningen av byggnader var effektiv. Då Silén tog över gården fanns där 87 byggnader. Av dem
rev han 76.31 Före mitten av 50-talet fanns det mängder av vedlider, skjul och hölador. Idag finns
bara ett av de ursprungliga skjulen, byggt 1889, kvar. Alla lador och lider är rivna.
Mejeribyggnaden revs, liksom också inspektorsbyggnaden och hönshuset.32 Området där
byggnaderna stod har fungerat som hagar för hästar under de senaste 20 åren.
Granhäcken, som hade omringat trädgården, flygelbyggnaderna samt karaktärshuset, revs upp
och området på insidan av den plöjdes upp till åkermark. Åkern sträckte sig ända upp till vägen
som ledde upp till husen, och på andra sidan av vägen fanns en stor gräsmatta. Vägen och
gräsmattan fick vara kvar till början av 80-talet, då man också där plöjde upp en åker. Parken
bakom huset fick växa igen. Under de senaste årtiondena har den gamla parken fungerat som
betesmark för både får och hästar.
4.2. Jordbruket utvecklas
På 1950-talet fick åkerbruket en ännu större betydelse för Näse än det tidigare haft. Man
30
Intervju med Bengt Silén
Filppu, Minna, Näsen kartano tislasi viinaa koulunsa alakerrassa
32
Intervju med Bengt Silén
31
14
skaffade sig fler maskiner och traktorer för att arbetet skulle bli lättare och snabbare. Hästarna fick
ge plats för traktorerna, och det som tidigare varit stall ändrades till verkstad. Maskinerna hade
också utvecklats; från att ha skördat med lie, självavläggare och självbindare, började man skörda
med skördetröskan. I en gammal intervju berättar Risto Nyberg, en av gårdens forna anställda, att
det före 30-talet bara hade funnits två traktorer på gården, som ansågs klumpiga och därför
användes lite. Under 30-talet skaffade man sig några nya traktorer, som enligt Nyberg var
”ordentliga maskiner”.33
Ladugården hade renoverats 1939, och då ändrats till lösdriftsladugård. Antalet kor hade
minskat under årens lopp, och var i mitten på 1950-talet bara ett tiotal. Då Bengt Silén tog över
gården 1956, såldes de sista korna på auktion.
Från vänster; gårdens ägare Bengt Silén, anställda under 1970-talet; Risto Nyberg, Pentti Rivinoja, Pertti
Henriksson. I bakgrunden syns det gamla stallet från 1911. Ur privat arkiv.
Före 1956 var de huvudsakliga odlingsväxterna ”johanneråg”, havre och hö. En del vårvete
odlades också. Åkrarna var i ganska dåligt skick i mitten av 1950-talet vilket resulterade i att Silén
var tvungen att börja med kalkning och täckdikning. När åkrarna var i brukbart skick, fortsatte han
med att plöja upp de 56 hektar hö som odlades. Då jag intervjuade Silén, berättade han om hur
mycket hö det fanns när han kom till gården.
33
Erjala, Jouko, Perniön Seudun Joulu 1995
15
− Alla lador och hela ladugårdsvinden var fulla med gammalt hö. Gårdens kor var vid denhär tiden
så få, att de inte kunde äta upp allt hö som odlades. Varför dessa mängder hö odlades vet jag inte!34
Efter att höåkrarna hade plöjts upp nästan helt och hållet, började man odla i huvudsak vete.
Senare har det odlats en hel del olika grödor, t.ex. råg, raps, höstryps och rödbeta. År 1968 började
man odla sockerbetan som nyttoväxt. Sockerbetor hade odlats i flera årtionden tidigare, men bara
som foderväxt på några få hektar. Under 1970- och 80-talen odlades sockerbetor på omkring 50
hektar, och upptog alltså en tredjedel av odlingarna. År 1973 kom den första riktiga
sockerbetsupptagarmaskinen, vilket underlättade skördandet enormt. Sockerbetan blev under 1900talets sista decennier gårdens allra viktigaste odlingsväxt.35
Ekonomibyggnader, © Anna Silén 2009
4.3. Arbetet effektiviseras
När jordbruket utvecklades började man använda allt flera maskiner och de anställda blev allt
färre. Odlingsmetoderna har utvecklats, och detta har också lett till att skördarna från jordbruket har
blivit större. Bengt Silén drömde på 1950-talet om en skörd som skulle fylla hela magasinet med
spannmål. Sedan mitten av 1980-talet har hela skörden inte ens fått plats i magasinet.36
Byggnaderna som i mitten av 1900-talet var alldeles för stora, har blivit för små. I slutet av 198034
Intervju med Bengt Silén
Intervju med Urban Silén
36
Intervju med Urban Silén
35
16
talet fanns det såpass många olika maskiner på jordbruket att maskinhallen blev för liten, och man
byggde en ny bredvid ladugården. Senare har även den nya maskinhallen förstorats för att allting
ska få plats.
Hästarnas och kreaturens antal på gården minskade drastiskt, då man började använda allt mer
traktorer och maskiner i arbetet. När Bengt Silén i mitten av 1950-talet tog över var korna 10 och
hästarna 17 till antalet. Tio år senare fanns det inga kor och bara en häst kvar på gården. Under
1980-talet stod stallet helt tomt, tills den första ridhästen kom 1989. Under 1990-talet ökade antalet
ridhästar till ca tio stycken. Dessutom hade man på 1990-talet ett tjugotal får, hönor samt biffkor.
Korna var som mest närmare 30 till antalet. Stallet som var byggt inne i ladugården utvidgades i
slutet av 1990-talet, och rymde då sammanlagt 11 djur.
År 1900 var Näse gårds sammanlagda invånarantal 130 personer.37 Antalet invånare efter andra
världskriget var 125, och de fast anställda var närmare 20. I slutet av 1960-talet var invånarna på
Näse 25 stycken, och 1975 bodde endast 10 personer på gården.38 I början av 1980-talet hade de
anställdas antal minskat till tre stycken.39 Två av männen gick i pension på 1990-talets första hälft,
medan den tredje fortsatte till 1999, då gården fick en ny anställd.
Arbetet har blivit effektivare och skördarna större fastän antalet anställda har minskat mycket
sedan 1900-talets första hälft. Största orsaken till detta är användningen av traktorer och maskiner
som har blivit allt vanligare under årens lopp.
Gårdsplanen på Näse gård 1992. Ur gårdens arkiv.
37
Mantalslängder för Näse gård 1900; Kommunionböckerna för Bjärnå församling
Mantalslängder för Näse gård 1945
39
Intervju med Pertti Henriksson
38
17
5. Näse gård idag
Näse gård var ännu i början av 1900-talet en traditionell patriarkalisk herrgård, med sitt
herrskapsfolk och sina många anställda samt torpare. Gården har dock utvecklats till ett modernt
jordbruk, där ägarfamiljen idag försöker klara av arbetet med så få anställda som möjligt för att
spara på resurserna. Arbetet har löpt med en anställd sedan 1995.
1989 renoverades karaktärshuset invändigt och i slutet av året flyttade den nuvarande ägaren av
gården, Urban Silén med familj, in. Gårdens anställda sedan 1999, Mikko Poso, flyttade med familj
in i den östra flygelbyggnaden.40 Förutom dessa två familjer bodde det i slutet av 1900-talet två
pensionärer på gården. Näses invånarantal minskade från ett femtiotal år 1956 till 11 i slutet av
1990-talet.41
Idag gör maskinerna många människors arbete på en gång, och dessutom mycket snabbare.
Besprutningen och gödslingen av odlingarna har också utvecklats under de senaste årtiondena,
vilket också det bidrar till att skördarna blir betydligt större än tidigare. Näse kungsgård har
utvecklats till ett modernt jordbruk i Bjärnå, en kommun som vid sekelskiftet 2000 producerade
hela 10% av Finlands sockerbetor.42
Utsikt från karaktärshuset sommaren 2009. © Anna Silén
40
Intervju med Monica Frostell
Filppu, Minna, Näsen kartano tislasi viinaa koulunsa alakerrasssa
42
Intervju med Monica Frostell
41
18
Tryckta källor:
Björkenheim, Carl Gustaf, Näse gård i Bjärnå, Mercators tryckeri aktiebolag, Helsingfors 1912.
Erjala, Jouko, Näse, suurta ja vaativaa tilanhoitoa, i: Perniön Seudun Joulu 1995.
Filppu, Minna, Näsen kartano tislasi viinaa koulunsa alakerrassa, i: Salon Seudun Sanomat
17.6.2001.
Jutikkala, Eino & Nikander, Gabriel, Säterier och storgårdar i Finland II. Förlagsaktiebolaget
Kivi, Helsingfors 1941.
Nikander, Gabriel, Herrgårdar i Finland II, Söderström, Helsingfors 1928
Palm, Päivi, Näsen arki on täyttä työtä, i: Turun sanomat 1.8.2004
Sysiharju, Anna-Liisa, Släkten Silén, Printiimi Oy, Helsingfors 1988.
Andra källor:
Kommunionböckerna för Bjärnå församling, 1900-1909, 1950- och 1960-talen.
Mantalslängder för Näse gård, (åren 1900, 1945, 1956, 1968 och 1975.) Ur gårdens arkiv.
Yle Elävä Arkisto, ”Gårdar i Finland” inslag om Näse gård i Bjärnå 1995
(http://yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=7&ag=62&t=727&a=6593)
Intervjuade personer:
Henriksson, Pertti 5.2.2010
Frostell, Monica 20.7.2009 och 10.9.2009
Silén, Bengt 28.7.2009
Silén, Urban 10.9.2009 och 22.1.2010
Örnmark, Sigrid 12.9.2009
19
20