Reliabiliteten i insättningsförstärkningsmätningar, uppmätta
med och utan referensmikrofon. Petra Herrlin 2004
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att mäta reliabiliteten i REIG-mätningar då traditionell utrustning
och metoder användes. Syftet var också att undersöka eventuella skillnader vid hörapparatens
mikrofon då mätutrustningens referensmikrofon placerades på två olika sätt; dels nära
försökspersonens kind, dels ca 15-20 mm från kinden. Dessutom undersöktes hur
reliabiliteten påverkades av användandet av endast probmikrofonen jämfört med
kombinationen probmikrofon och referensmikrofon.
Experimentgruppen bestod av 25 personer med bilateral sensorineural hörselnedsättning
mellan ca 20-80 dB HL. Real ear unaided gain (REUG) och real ear aided gain (REAG)
uppmättes med två olika stimuli; talvägt brus (SW) och ICRA1 brus. Mätningarna upprepades
flera gånger inom samma mätsession, men även med en veckas mellanrum.
Studien visade att REIG-mätningar är relativt tillförlitliga, åtminstone upp till ca 3.000 Hz.
Standardavvikelserna för nivåskillnaderna vid hörapparatens mikrofon var inte beroende av
referensmikrofonens position, d v s nivåerna var oberoende av om referensmikrofonen var
placerad nära eller ifrån försökspersonens kind. Vid högre frekvenser, blev felet större för
medelvärdet för nivåskillnaderna; mellan 2-9 dB. Då utrustning med två mikrofoner
användes, visade sig REIG-mätningar vara mindre reproducerbara än då utrustning vilken
simulerade endast en mikrofon användes, speciellt vid högre frekvenser. Ju högre frekvensen
var, desto större var felet. REIG-mätningar har befunnits vara relativt reproducerbara. Det är
dock viktigt att notera att referensmikrofonen lägger till fler fel än den reducerar. Det är
därför av största vikt att utveckla mätutrustning som saknar referensmikrofon.
The reliability of real ear measurements, with and without
using a reference microphone.
Abstract
In this study, the aim was to find out the reliability when measuring real ear insertion gain
(REIG) using traditional equipment and methods. The aim was also to find out how large the
differences were at the hearing aid microphone when positioning the reference microphone
differently. The study also aimed at finding out how the reliability was affected by using one
microphone (probe) rather than two microphones (probe and reference) during the measurements. The experiment group consisted of 25 subjects who had a bilateral sensorineural
hearing loss between approx. 20-80 dB HL. Real ear unaided gain (REUG) and real ear aided
gain (REAG), using speech weighted (SW) and ICRA1 noise, were measured at repeated
times both within the same session and with a week’s interval. The difference in sound
pressure level at the hearing aid microphone and at the reference microphone was also
measured using different positions of the reference microphone, one position close to the
subject’s cheek and one position away from it.
The study generally showed that REIG measurements are rather reliable, using traditional
equipment and test methods, at least up to about 3,000 Hz. The standard deviation of the level
differences at the hearing aid microphone were largely not dependant on the position of the
reference microphone, i.e. it did not matter whether the reference microphone was close to the
subject’s cheek, or farther away. The average error for level differences, at higher frequencies,
became as large as between 2-9 dB. For REIG measurements, using equipment with two
microphones was less reliable than using equipment simulating only one microphone, at
higher frequencies. The higher the frequency, the larger the error. REIG measurements have,
thus, been found to be relatively reliable, however, the reference microphone adds more error
than it deducts. Therefore, it would be of great importance to develop equipment lacking the
reference microphone.
