www.svensktnaringsliv.se
OKTOBER 2013
Storgatan 19, 114 82 Stockholm
Telefon 08-553 430 00
Patrick Krassén
Sverige som universitetsmarknad
Hur etableringar av nya aktörer inom
högre utbildning kan underlättas Sverige som universitetsmarknad
Sammanfattning och slutsatser
Universitetsvärlden har genomgått stora förändringar de senaste årtiondena. En trend
som har blivit allt mer påtaglig är internationalisering – genom Bolognaprocessen i
Europa, genom att fler studerar utomlands, och genom att även universiteten själva
expanderar utanför hemlandets gränser.
Allt fler länder visar intresse för att stärka sin högre utbildning genom utländska etableringar. Enligt brittiska Observatory on Borderless Higher Education fanns det
2012 omkring 200 utländska filialcampus runtom i världen, och drygt 30 nyetableringar var under planering. Antalet filialcampus ökade med 23 procent mellan 2009
och 2012. Sedan 2009 har filialer öppnat i 22 nya länder.
Det finns exempel på både utländska och svenska aktörer som har velat starta nya
högskoleutbildningar i Sverige de senaste åren, men ingen har fått tillstånd. Processerna visar på att regelverket för att få tillstånd är svårförutsägbart, och att intresserade aktörer hamnar i en moment 22-situation: för att få tillstånd att bedriva
utbildning som syftar till svenska examina krävs betydande investeringar – investeringar som det är svårt att få finansiering till när man inte med säkerhet kan säga
att verksamheten kommer få bedrivas.
Svenska högre lärosäten har också tagit vissa initiativ till etablering utomlands, men
dessa har varit begränsade. Skälen till detta är flera: dels att myndigheter, som de
flesta svenska högre lärosäten är, har begränsningar i möjligheterna bl.a. att göra
strategiska satsningar och att hantera kapital; dels att regelverket i de länder det har
handlat om stundtals har varit alltför oklart.
Sverige behöver följa med i denna internationella utveckling, för att inte gå miste om
nya möjligheter som uppstår för studenter, forskare och näringsliv. En positiv hållning och ett flertal klarlägganden behövs för att underlätta etablering både av filialer
av utländska universitet och av nya inhemska aktörer i Sverige. Även om reglerna för
etablering formellt sett är lika för utländska aktörer som för svenska, finns det i realiteten osäkerhet och trösklar kvar. Regeringen behöver undanröja dessa.
Vi vill se ett aktivt arbete för att öppna upp för nyetableringar. I det arbetet är dessa
några relevanta målsättningar och reformer:
• Utländska universitet som överväger filialetablering i Europa ska se Sverige som
ett primärt val. En konkret politisk målsättning bör kunna sättas upp av regeringen, om att ett utländskt universitet ska ha etablerat sig i Sverige innan 2020.
• Det är förstås också en fråga om finansiering. Utländska lärosätens filialer i Sverige
som ger program som leder till utländska examina bör om de så vill kunna finansiera sig genom studieavgifter i stället för svenska statsanslag, utan att det stör det
nuvarande svenska regelverket, eller leder till några skeva fördelnings­effekter.
• Svenska studenter som väljer att studera vid en utländsk filial i Sverige bör kunna
få studiemedel för studierna utifrån samma regler som vid reguljära utlandsstudier.
1
Sverige som universitetsmarknad
• Etablering av utländska filialer i Sverige bör kunna göras ekonomiskt gångbart
genom avtal mellan den utländska aktören och den svenska kommun som t.ex.
upplåter mark.
• Utländska lärosäten bör kunna etablera sig i Sverige på samma villkor som gäller
för utländska företag i andra branscher.
• Grunderna för bedömningen av ansökningar om nyetableringar behöver förändras, i riktning mot tydligare förutsebarhet och mindre betungande krav på
färdiga investeringar.
• Både nya och befintliga aktörer, även privata, bör ha möjlighet att ge även kortare
påbyggnadsutbildningar (exv. vad gäller lärarutbildningen).
• Möjligheter till samarbeten mellan svenska och utländska lärosäten bör förbättras.
• Svenska lärosätens möjligheter att etablera sig utomlands bör öka. Dagens regelverk medför att det är lättare för de privata (stiftelseägda) högskolorna att initiera
sådana etableringar. Inom ramen för en utveckling mot generellt mer autonomi för
högskolor och universitet, och att fler lärosäten övergår till privat drift, bör förutsättningarna för utlandsetableringar tas med som del i regelförändringar.
• Svenska högskolor och universitet tar i dag ut studieavgifter av tredjelands­studenter,
från länder utanför EU/EES (och vars studier inte omfattas av utbytes­studieavtal).
De svenska lärosäten som drivs privat bör få ta ut avgifter av tredjelandsstudenter
som överstiger – men ej underskrider – fullkostnads­täckningsbeloppet.
Stockholm, oktober 2013
Patrick Krassén
Policyanalytiker
Utbildning, forskning och innovation
Svenskt Näringsliv
2
Sverige som universitetsmarknad
Innehåll
1.Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
2.
Nyetableringar av lärosäten i ett globalt perspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
3.
Nyetableringar i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
3.1 Universitet, högskolor och enskilda utbildningsanordnare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
3.2 Förutsättningar för nyetableringar i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
3.3 Exempel på etableringar i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12
4.
Nyetableringar utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
4.1 Hinder mot nyetablering utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
4.2 Exempel på etableringar utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
5.
Avslutande diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
5.1 Svenska lärosäten utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
5.2 Nyetablering i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
6.
Slutsatser och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Bilaga A Intervjuer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Bilaga B Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28
3
Sverige som universitetsmarknad
1.Inledning
Högskolan är en samhällssektor där graden av dynamik och omvandling inte är
påtagligt hög. Få nya aktörer etablerar sig, och perspektivet är allt som oftast snävt
nationellt. Det är beklagligt. Ur såväl studenters och forskares som läro­sätenas perspektiv torde ökad mångfald och internationalisering i den högre utbildningsvärlden
vara positiva inslag. Vissa steg till ökad internationalisering har tagits, genom t.ex.
Bolognaprocessen och Knowledge and Innovation Communities (KIC), men mer
kan göras.
Det finns också en bredare trend av ökad autonomi för universitet och högskolor
(vilket bl.a. European University Association har pekat på i flera rapporter), och att
lärosäten öppnar filialer i andra länder – något som var högst ovanligt för bara ett
par decennier sedan. Universitetens roll i samhällsekonomin och för innovation har
uppmärksammats allt mer, genom fokus på koncept som kunskapstriangeln, kluster­
bildningar och kommersialisering av forskningsresultat. Denna utveckling både
generar och förutsätter möjligheter till dynamik och mångfald i universitetssektorn.
I rapporten redovisas resultaten av en undersökning av vilka förutsättningarna är
för att etablera ett nytt lärosäte eller en ny utbildningsinstitution i Sverige. Sådana
etableringar kan ske antingen genom att ett befintligt utländskt lärosäte upprättar en
filial (branch campus) i Sverige, eller genom direkt nyetablering av en utbildnings­
institution eller utbildningsanordnare, antingen utländsk eller svensk. Undersökningen omfattar också svenska lärosätens möjligheter att etablera sig utomlands
med filial eller branch campus. Undersökningen fokuserar framför allt på vilka
hinder som eventuellt finns.
Studien har utgått från följande frågeställningar:
• Vilka hinder finns i det svenska regelverket mot att utländska lärosäten etablerar
sig med filial eller branch campus i Sverige?
• Vilka hinder finns mot att överhuvudtaget etablera nya universitet eller högskolor
i Sverige som bedriver ackrediterad högre utbildning och forskning?
• Vilka hinder finns i det svenska regelverket mot att svenska lärosäten etablerar sig
utomlands genom filial eller branch campus?
Undersökningen utgår från det befintliga regelverket för att etablera universitet,
högskola eller enskild utbildningsanordnare i Sverige, och på motsvarande sätt det
befintliga svenska regelverket för svenska lärosäten när det gäller möjligheten att
etablera sig utomlands. Vid sidan av detta har ett antal representanter för olika organisationer intervjuats. Dessa redovisas i bilaga A. Representanter för de olika initiativ som redovisas i rapporten har givits möjlighet att läsa och faktagranska de
rapportavsnitt som rör deras organisationer. Vi vill passa på att tacka samtliga
intervju­personer vilka har ställt upp med sin tid och med material, och bidragit
generöst till studiens genom­förande.
4
Sverige som universitetsmarknad
Underlaget till föreliggande rapport har tagits fram av Faugert & Co. Utvärdering AB på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Arbetet med underlag och huvudsakligt
författande har genomförts av Göran Melin (projektledare) och Malin Jondell
Assbring. Maria Grudin har fungerat som intern kvalitetssäkrare.
Rapporten har hos Svenskt Näringsliv sammanställts av Patrick Krassén, policyanalytiker vid avdelningen för utbildning, forskning och innovation.
5
Sverige som universitetsmarknad
2. Nyetableringar av lärosäten i ett
globalt perspektiv
De senaste decennierna har lärosäten världen över mer och mer ägnat sig åt internationell verksamhet. Verksamheten omfattar dels traditionella utbytesprogram och
samarbeten kring forskning och utbildning men sedan 1990-talet har etableringar
av utländska filialer, eller branch campus, fått större utrymme. Det finns ingen samstämmig uppfattning av vad ett branch campus innebär. Den mest använda definitionen är den som The Observatory on Borderless Higher Education (OBHE)
använder i rapporten International Branch Campuses: Data and Developments,
nämligen en högre utbildningsinstitution förlagd i ett annat land än det land varifrån institutionen härstammar och som utfärdar minst en examen som är ackrediterad i institutionens ursprungsland. Enligt samma rapport fanns i slutet av 2011
över 200 branch campus – en ökning med 23 procent sedan 2009 – och ytterligare
37 var planerade att öppna under de kommande två åren.
Även antalet ursprungsländer, de länder vars lärosäten etablerar nya campus utomlands, har ökat de senaste åren. USA är det land vars universitet etablerat sig med
flest campus men lärosäten i Australien, Storbritannien och Frankrike märks också
bland de mest aktiva. Enligt OBHE:s definition är Sverige ursprungsland till två
campus utomlands, Handelshögskolans filialer i Lettland och Ryssland.
De länder som är föremål för de utländska etableringarna är till största del belägna i
Mellanöstern och Asien. Förenade Arabemiraten är det land som har flest utländska
campus. I dessa länder växer medelklassen samt deras ekonomiska resurser och där­
med ökar intresset för högre utbildning. Inhemska utbildningssystem kan inte tillgodose den ökade efterfrågan vilket skapar en marknad för utländska universitet.
Universitetssystemen i väst är väl utbyggda och kan svälja fler än de egna studenterna och möjligheten finns att få betalt för utländska studenter. Ett alternativ är att
etablera sig på plats och ge utbildningarna där. För lärosäten i väst sammanhänger
intresset för utlandsetableringar således med möjligheten att kunna attrahera betalande studenter på plats istället för att anta dem vid moderuniversitetet, men också
andra motiv finns, exempelvis prestige i att synas på en internationell marknad.
En trend rörande filialcampus som märkts de senaste åren är att färre etableringar
görs av industrialiserade länder i utvecklingsländer, medan allt fler istället görs industrialiserade länder emellan samt utvecklingsländer emellan. Som exempel kan
nämnas att Frankrike har gjort flera etableringar i övriga Europa, och att Indien
etablerat sig med ett flertal campus på Mauritius.
En annan trend är att regeringar och organisationer i mottagarländer har börjat
bjuda in utländska lärosäten för att etablera campus i landet, i motsats till att initia­
tivet ligger hos ursprungsländerna, vilket tidigare varit vanligast. 2011 bjöd exempelvis New Yorks borgmästare Michael Bloomberg in utländska universitet att buda
på möjlig­heten att få öppna ett nytt campus på Manhattan. Resultatet blev att Technion, ett ledande tekniskt universitet i Haifa i Israel, ska bygga det nya universitetet
tillsammans med amerikanska Cornell. Cornell NYC Tech, som det nya universitetet ska heta, kommer att ligga på Roosevelt Island utanför Manhattan och planeras
6
Sverige som universitetsmarknad
öppna 2017, men kurser började ges i Googles lokaler i New York redan i början av
2013. Ett annat exempel är Sydkorea, som de senaste åren har lockat till sig filial­
etableringar av bl.a. State University of New York och University of Utah.
Ytterligare en trend är s.k. international education hubs, en region speciellt utsedd
för att attrahera utländska investerare med hjälp av gynnsamma villkor för utländska
campus. Framför allt i Mellanöstern och Sydostasien finns ett flertal sådana regioner.
7
Sverige som universitetsmarknad
3. Nyetableringar i Sverige
3.1
Universitet, högskolor och enskilda utbildningsanordnare
Högre utbildning i Sverige bedrivs vid statliga universitet och högskolor eller av
enskilda utbildningsanordnare. Universitet och högskolor har staten som huvudman
medan en enskild utbildningsanordnare är en enskild fysisk eller juridisk person som
anordnar utbildning och som ägs av en stiftelse, ett företag eller en organisation.
Beroende på vilken huvudman lärosätet har finns olika regelverk som bestämmer
förutsättningarna för en nyetablering och den verksamhet som bedrivs.
Det finns 47 lärosäten som har rätt att utfärda svenska examina. 34 av dessa är statliga universitet och högskolor medan 13 är enskilda utbildningsanordnare. Bland de
enskilda utbildningsanordnarna märks bl.a. Chalmers tekniska högskola, Handels­
högskolan i Stockholm, Högskolan i Jönköping samt olika teologiska respektive
vårdorienterade skolor och konstnärliga högskolor. Utöver de 13 enskilda utbildningsanordnarna finns ytterligare fyra enskilda utbildningsanordnare som bara har
examenstillstånd inom psykoterapi.
Verksamheten vid statliga lärosäten regleras av högskolelagen (1992:1434) och
den kompletterande högskoleförordningen (1993:100). I högskolelagen finns bl.a.
bestämmelser kring vilka examina varje lärosäte har rätt att utfärda. Högskolelagen och högskoleförordningen omfattar dock inte enskilda utbildningsanordnare
eftersom de inte har staten som huvudman. Regelverket för enskilda utbildnings­
anordnare är relativt kortfattat och påverkas av vilken relation den enskilda
utbildnings­anordnaren har, eller vill ha, till staten.
För enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd utgör lagen (1993:792) om
tillstånd att utfärda vissa examina det främsta regelverket. Enligt denna lag måste
utbildningsanordnaren uppfylla de krav som ställs i högskoleförordningens första
kapitel vilket avser frågor om studentrepresentanter, studentstöd, försäkringar och
kursutvärdering. Därtill kan det finnas ytterligare lagstiftning som enskilda utbildningsanordnare måste följa, såsom offentlighetsprincipen och upphandlingsregler.
Universitet och högskolor får varje år uppdrag av regeringen genom regleringsbrev
som styr verksamheter inom utbildning och forskning. Utbildningsuppdragen anger
t.ex. hur många examina som ska avläggas under en viss period. Eftersom enskilda
utbildningsanordnare inte omfattas av de statliga regleringsbreven har vissa enskilda
utbildningsanordnare med examenstillstånd särskilda avtal med staten som liknar
regleringsbrev.1 Där fastställs bl.a. avgiftsfrihet som krav för att få utfärda examina
och för teologiska institut finns krav på att konfessionell tillhörighet inte får krävas
vid antagning. Övriga enskilda utbildningsanordnare med examensrätt saknar avtal
med staten och har därför färre regler att förhålla sig till.
1 Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping, Handelshögskolan i Stockholm, Evangeliska fosterlandsstiftelsen
för Johannelunds teologiska högskola, Evangeliska frikyrkan för Örebro teologiska högskola och Teologiska Högskolan
8
Sverige som universitetsmarknad
Universitetskanslersämbetets befogenheter att utöva tillsyn skiljer sig också åt
mellan statliga högskolor och enskilda utbildningsanordnare. Universitetskanslersämbetet utövar tillsyn över alla statliga lärosäten, men för enskilda utbildningsanordnare begränsas möjligheten att utöva motsvarande tillsyn av att de flesta
författningar som reglerar förvaltningsuppgifter, som t.ex. förvaltningslagen och
större delar av högskolelagen och högskoleförordningen, inte är tillämpliga på
enskilda utbildningsanordnare.
3.1.1 Stiftelsehögskolor
En stiftelsehögskola är en enskild utbildningsanordnare som ägs av en stiftelse och
vars verksamhet bedrivs i ett eller flera aktiebolag. Den största skillnaden mot statliga högskolor är att verksamheten regleras av stiftelselagen och aktiebolagslagen,
samt genom särskilda avtal med staten. Viss offentligrättslig lagstiftning gäller även
för stiftelsehögskolorna, såsom offentlighetsprincipen, upphandlingsregler och examinationsrätt, på samma sätt som för statliga lärosäten och övriga enskilda utbildningsanordnare.
Den privaträttsliga formen ger stiftelsehögskolor möjligheter som statliga institutioner inte har, såsom att ingå avtal som juridisk person, förvärva fastigheter, bilda
dotterbolag och att själv utforma den interna organisationen. Stiftelsehögskolor får
precis som statliga högskolor betalt av staten för helårsstudenter och helårsprestationer men har också eget kapital och kan själva fatta beslut kring exempelvis investeringar eller nyetableringar.
Det finns idag två stiftelsehögskolor i Sverige, Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping. De ombildades från statliga universitet till stiftelser 1994 efter att
den dåvarande regeringen motiverat beslutet i två propositioner, 1992/93:1 Universitet
och högskolor – frihet för kvalitet, och 1992/93:231 Högskolor i stiftelseform – mångfald för kvalitet. Det främsta motivet var att olika huvudmän gör högskolorna mindre
detaljstyrda av staten och att utbildningens kvalitet främjas genom ökad mångfald.
I propositionerna framgick också att ökad frihet för universitet och högskolor är
viktig för att kunna bemöta internationell konkurrens och europeiskt samarbete.
Sedan stiftelsehögskolornas tillkomst har det kommit förslag om fler nya verksamhetsformer för utbildning och forskning vid statliga universitet och högskolor. Ett förslag var betänkandet Självständiga lärosäten (SOU 2008:104) som lades fram 2008
efter att Utbildningsdepartementet låtit utreda nya verksamhetsformer. I betänkandet
presenterades en ny offentligrättslig associationsform, kallad självständiga lärosäten,
som en möjlighet för alla statliga lärosäten. Förslaget skulle innebära att statliga högskolor övergår till att bli juridiska personer som har möjlighet att äga egendom, bilda
bolag och ta emot donationer. De skulle också lättare kunna samverka med företag,
myndigheter och andra svenska eller utländska lärosäten och ha större möjligheter till
forskningssamarbeten med utländska universitet. Remissopinionen var splittrad och
regeringens svar på betänkandet blev att frågan ytterligare måste utredas.
I budgetpropositionerna för 2012, 2013 och 2014 pekar regeringen på att det finns
anledning att pröva om fler statliga lärosäten kan ges möjligheten att ombildas till
stiftelsehögskolor. Enligt propositionerna har en stiftelsehögskola större möjlighet
att på ett flexibelt sätt hantera omvärldsförändringar samtidigt som en sådan reform
bidrar till större mångfald av huvudmän inom högskolesektorn.
9
Sverige som universitetsmarknad
I juni 2013 lade regeringen fram ett förslag till ny verksamhetsform för lärosäten –
högskolestiftelser. En högskolestiftelses ändamål ska enligt förslaget vara ”att bedriva
högskoleutbildning och forskning på en internationellt hög nivå”. Högskolestiftelserna ska utgöra egna juridiska personer, ska utan begränsningar kunna ta emot
donationer och för olika ändamål förvalta dessa, äga bolag, bygga upp egna ekonomiska medel och andra tillgångar, och besluta om avyttrande av egendom. Detta
skulle ge lärosäten som drivs i denna form ökade möjligheter att agera mer flexibelt
än myndighetsformen tillåter – något som också anges som ett skäl till reformen. Förslaget är när denna rapport skrivs ute för remiss.
3.2
Förutsättningar för nyetableringar i Sverige
Det finns idag inget svenskt regelverk som förhindrar att en svensk eller utländsk
aktör anordnar utbildning i Sverige. Däremot finns lagar som måste följas av den
utbildningsanordnare som vill få tillstånd att utfärda svensk examen, samt vill få
statsbidrag eller studiestödsrätt.
3.2.1 Lag om tillstånd att utfärda vissa examina (1993:792)
Reglerna för vem som får utfärda examina skiljer sig åt beroende på vilken typ av
högskola som avses, samt vilken typ av examen det gäller. Statliga universitet och
högskolor har generellt tillstånd att utfärda examina, men enskilda utbildnings­
anordnare måste alltid ansöka om examenstillstånd hos regeringen.
Lagen om tillstånd att utfärda vissa examina ställer upp krav som utbildningsanordnaren måste uppfylla för att få examenstillstånd. Enligt lagen måste utbildningen
vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och bedrivas så att den uppfyller de krav
som ställs på utbildning i högskolelagens första kapitel. En utbildningsanordnare
med examenstillstånd måste även medverka i uppföljning och utvärdering av utbildningen vilket kan förenas med villkor om rätt för enskilda att ta del av handlingar
hos utbildnings­anordnaren. Om kraven uppfylls lämnas examenstillståndet av regeringen. Lagen innehåller inga föreskrifter om att en enskild juridisk eller fysisk person
måste vara svensk och gäller alltså för både svenska och utländska utbildnings­
anordnare.
De enskilda utbildningsanordnare på högskolenivå som har fått examenstillstånd
samt de som får statsbidrag (se avsnitt 3.2.2) står under Universitetskanslersämbetets
tillsyn på samma sätt som statliga lärosäten. Det innebär att utbildningsanordnare
som inte uppfyller kraven i lagen om tillstånd att utfärda vissa examina kan få sitt
tillstånd återkallat. Ett sådant beslut fattas av regeringen efter framställning av Universitetskanslersämbetet. Innan Universitetskanslersämbetet återkallar ett examenstillstånd ska utbildningsanordnaren först få tillfälle till rättelse.
3.2.2 Statsbidrag
Alla statliga universitet och högskolor får statsbidrag, d.v.s. anslag för helårsstudenter och helårsprestationer för de studenter som studerar vid lärosätet, medan
enskilda utbildningsanordnare måste ansöka hos regeringen om att få bidrag. De
som blir beviljade bidrag granskas av Universitetskanslersämbetet på samma sätt
som statliga universitet och högskolor för att säkerställa att verksamheten följer de
regler som gäller högskolan.
10
Sverige som universitetsmarknad
Att som enskild utbildningsanordnare ha tillstånd att utfärda examina är varken
en förutsättning eller en garanti för att bli beviljad statsbidrag, utan beviljande görs
istället utifrån en bedömning av utbildningens angelägenhet och de tillgängliga statsfinansiella resurserna. Det finns enskilda utbildningsanordnare som får statlig finansiering men som saknar examenstillstånd, vilket kan ske om verksamheten består av
utbildningar som utmynnar i examina med andra benämningar än de som regleras i
författningen, eller om utbildningen inte avslutas med en formell examen.
Utbildning vid svenska statliga lärosäten ska vara avgiftsfri för studenter som är medborgare i en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz, enligt fjärde kapitlet i högskolelagen. Detsamma gäller enskilda
utbildningsanordnare som får statsbidrag; för dessa är avgiftsfrihet ofta ett villkor i
beslutet om examenstillstånd för att förhindra att utbildningsanordnaren får dubbel
finansiering. Enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd som inte får statsbidrag har dock rätt att ta ut studieavgifter för sina studenter. Ett exempel är det fåtal
2
psykoterapeutiska utbildningar som enligt regeringsbeslut får ta ut avgifter. Förutom
att de inte får något statsbidrag, och därmed inte riskerar dubbel finansiering, motiveras beslutet med att det finns ett starkt allmänintresse av fler examinerade psyko­
3
terapeuter. Studieavgifterna ska dock vara ”skäliga”.
Enskilda utbildningsanordnare som får statsbidrag måste liksom statliga högskolor
följa villkoren i det regleringsbrev som tillsänds Kammarkollegiet för enskilda utbildningsanordnare på högskoleområdet. I regleringsbrevet anges anslag för helårsstudenter och helårsprestationer samt ställs krav på redovisning av statsbidraget.
3.2.3 Studiestöd
Studenter vid universitet, högskola eller enskild utbildningsanordnare med studiestödsrätt har rätt att ansöka om studiestöd hos Centrala Studiestödsnämnden. Studiestödsrätt är därför önskvärt för enskilda utbildningsanordnare för att studenterna
ska kunna få finansiellt stöd under studieperioden. Alla statliga högskolor har studiestödsrätt, men enskilda utbildningsanordnare måste ansöka om rätten hos regeringen.
I likhet med ansökan om statsbidrag är examenstillstånd ingen garanti för att
ansökan ska bli beviljad. Studiestödsförordningen (2000:655) säger dock att en
enskild utbildningsanordnare kan få studiestödsrätt om utbildningen kan ingå i en
examen som utbildningsanordnaren får utfärda med stöd av lagen om tillstånd att
utfärda vissa examen. Om den enskilda utbildningsanordnaren har fått tillstånd att
utfärda examina gäller därför i princip att studiestödsrätt ges.
3.2.4 Avgiftsfrihet
De flesta lärosäten i Sverige har avgiftsfri utbildning enligt högskolelagens första
kapitel. Undantag finns, som tidigare nämnda psykoterapeutiska utbildningar, samt
de utbildningsanordnare som saknar avtal med staten. De är dock i minoritet och de
avgifter som tas ut är med internationella mått mätt relativt små. En utländsk utbildningsanordnare skulle därför, om inte statsbidrag beviljas, kunna ta ut studieavgifter
men kommer att behöva konkurrera med lärosäten som erbjuder avgiftsfri utbildning.
2 3 Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, Evidens AB, Ericastiftelsen, Stockholms Akademi för Psykoterapiutbildning
Högskoleverket, Rättssäkerheten för studenter hos enskilda utbildningsanordnare med examensrätt, s 28
11
Sverige som universitetsmarknad
3.3
Exempel på etableringar i Sverige
Som tidigare nämnts finns idag 13 enskilda utbildningsanordnare med examenstillstånd i Sverige som alla är svenska. Ingen utländsk utbildningsanordnare har hittills
fått tillstånd att utfärda svensk examen. Det finns dock en handfull utbildningsanordnare, både svenska och utländska, som just nu ansöker om att få examenstillstånd.
Samtliga har stött på hinder i det svenska regelverket.
3.3.1 BFH School of Business (Sweden) AB
BHF School of Business (Sweden) AB är ett samarbete mellan schweiziska Berner
Fachhochschule (BFH Bern) och svenska Centre for Information Logistics (CIL)
kring en kandidatutbildning i företagsekonomi. BHF Bern är en fackhögskola med
praktiskt inriktade och yrkesinriktade utbildningar på kandidat- och masternivå
samt forskningsverksamhet. CIL är ett aktiebolag grundat i Ljungby 2011, som
driver yrkes- och högskoleutbildningar i samarbete med Linnéuniversitetet, Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Högskolan i Halmstad samt med andra
aktörer inom privat och offentlig sektor.
Grunden för den planerade kandidatutbildningen är befintliga kurser som redan ges
vid BFH Bern. Programmet ska vara praktiskt inriktat och fungera som ett komplement till de svenska akademiskt grundade utbildningarna i företagsekonomi och
bygga på det stora kontaktnät mot yrkeslivet som finns vid BFH Bern. Målsättningen
är att 50 studenter ska antas årligen vilka ska få möjlighet att röra sig mellan campus
i Bern och i Ljungby.
Det finns en styrelse för BFH School of Business (Sweden) AB med fyra ledamöter,
varav två från BFH Bern, en från CIL och en extern. CIL kommer bl.a. att tillhanda­
hålla utbildningslokaler, administrativa resurser, studentstöd, IT-stöd och partner­
företag vid studentprojekt.
BFH School of Business (Sweden) AB har ansökt om examenstillstånd för kandidat­
utbildningen. Högskoleverket avstyrkte ansökan med hänvisning till brist på lärarkompetens och brist på specialiseringar inom utbildningen. Regeringen beslutade i
mars i år att avslå ansökan.
3.3.2 Åbo Akademi / Viktor Rydberg Lärarutbildning AB
Åbo Akademi i Finland har tillsammans med stiftelsen Viktor Rydberg ansökt hos
regeringen om examenstillstånd för en fristående lärarutbildning. Idén till etableringen kommer från lärarutbildningen i Finland vilken knyter samman teori och
praktik på ett tydligare sätt än i Sverige, något som också skulle ges stort utrymme
i den nya utbildningen. Stiftelsen Viktor Rydberg driver redan fyra skolor i Stockholmsområdet på gymnasie- och högskolenivå.
Lärarutbildningen vill utbilda ämneslärare på högstadiet och gymnasiet och planerar
att anta 30 studenter per år. Ursprungligen ville skolan endast bedriva det korta lärarprogrammet på 90 högskolepoäng och en ansökan om examenstillstånd för detta
lämnades in för tre år sedan. Då den inte godkändes har en ny ansökan inlämnats
avseende den långa lärarutbildningen. Utbildningen vänder sig dock fortfarande till
de som redan har en utbildning och ämneskunskaper, och tanken är att i framtiden
kunna erbjuda endast den korta utbildningen.
12
Sverige som universitetsmarknad
Universitetskanslersämbetet yttrade sig i ärendet i slutet av januari i år och yrkade
avslag på ÅA/VR:s ansökan. Brister ansågs föreligga vad gäller bl.a. lärarresurs,
utbildningsmiljö och kvalitetssäkring. När detta skrivs har regeringen ännu inte
fattat beslut i ärendet.
3.3.3 Stiftelsen Johan Skyttes högskola
Eva Nisser och Robert Thorburn, båda med bakgrund som konsulter inom utbildningsfrågor, driver tillsammans arbetet med att starta en stiftelsedriven högskola
för ledare och lärare. Målet med högskolan är att skapa en spetsutbildning som
kan bidra till att höja nivå och status på läraryrket och på övriga lärarutbildningar
i Sverige. En jämförelse är Handelshögskolan i Stockholm, där Johan Skyttes högskola vill bli lärarhögskolornas motsvarighet.
Eftersom läraryrket är ett legitimationsyrke ska utbildningen innehålla det som den
statliga lärarutbildningen har, såsom examenstillstånd, kvalitetskrav och skyldigheter.
Därför är det viktigt att högskolan får status som enskild utbildningsanordnare med
examenstillstånd, statsbidrag och studiestödsrätt samt att den har samma kvalitetskrav och skyldigheter som andra lärarutbildningar.
Johan Skyttes högskola vill endast erbjuda den korta lärarutbildningen då tanken
är att studenterna ska ta med sig ämnesstudier från andra institutioner. Det största
hindret för etableringen är att det idag inte är tillåtet att endast anordna den korta
lärarutbildningen om man inte också erbjuder den långa. Förändringar i Högskoleförordningen är därför nödvändiga för att kunna bli en enskild utbildningsanordnare och ansöka om examenstillstånd. Ytterligare ett hinder finns inom delar av
lärarfacken, vilka har en stark ställning i lärarutbildningsfrågor. På visst håll finns
ett motstånd mot att man lyfter fram det korta programmet då man menar att en
samman­hållen lärarutbildning är att föredra.
Nisser och Thorburn arbetar nu med att söka finansiering för arbetet med att ta
fram en ansökan som kan godkännas av regeringen. Studien beräknas ta ca 18
månader och innefattar även förankring hos facken och regeringen. Ett bolag har
bildats, Johan Skyttes högskola AB, som ska bilda en stiftelse. Det finns också ett
s.k. advisory board med ambassadörer från näringslivet och lärosäten som fungerar
som garant för att projektet är väl genomtänkt. Först när det är klart att hindren
kan övervinnas kommer en ansökan om examenstillstånd att lämnas till regeringen.
Verksam­heten beräknas komma igång inom 3–5 år.
3.3.4 World Maritime University
World Maritime University (WMU) etablerades i Malmö 1993 och bedriver masteroch forskarutbildning inom havsfrågor. Ungefär 200 studenter utexamineras årligen.
WMU grundades genom ett avtal mellan den svenska regeringen och International
Maritime Organization som är ett specialiserat organ inom FN. I Sverige har WMU
därför status som en FN-institution med immunitet som följd.
På grund av att WMU som FN-organ inte är en enskild fysisk eller juridisk person
kan skolan inte få status som enskild utbildningsanordnare och därmed inte examenstillstånd i Sverige. Det har inneburit problem för vissa internationella studenter som
inte har fått sin utbildning erkänd i sina hemländer.
13
Sverige som universitetsmarknad
I november 2012 bad Marie Granlund (s) i en interpellation (2012/12:112) riktad till
utbildnings- och forskningsminister Jan Björklund om en förändring i lagstiftningen
för att göra det möjligt för folkrättsliga institutioner att utfärda svensk examen. I
ett svar på interpellationen meddelade dock Björklund att det inte är möjligt då FNorgan omfattas både av lagen om immunitet och privilegier (1976:661) och av konvention rörande privilegier och immunitet för Förenta nationernas fackorgan (SÖ
1951:84) vilken Sverige har ratificerat. Det innebär att Sverige har gjort folkrättsliga åtaganden om immunitet som begränsar möjligheten att vidta åtgärder mot FNinstitutioner. En utbildningsanordnare med examenstillstånd måste kunna granskas
av Universitetskanslersämbetet och få tillståndet återkallat om brister i verksamheten
finns vilket alltså inte skulle vara möjligt så länge WMU har denna immunitet. För
att WMU ska få examenstillstånd krävs att huvudmannen, FN, ställer en skrivelse till
den svenska regeringen samt att förändringar görs i den internationella konventionen
om folkrättslig immunitet, vilket skulle vara en mycket omfattande process.
3.3.5 Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap
Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV) är en högskola i Göteborg med
utbildningar inom folkhälsovetenskap på master- och forskarnivå. Skolan lyder
under Nordiska ministerrådet och finansieras till största del av bidrag från de nordiska ländernas regeringar/departement. Utbildningarna riktar sig till yrkesarbetande i
de nordiska länderna och skolan har årligen ca 400 studenter som studerar på deltid
parallellt med sitt yrkesarbete.
Nordiska ministerrådet är inte en juridisk eller fysisk person och NHV har därför i
likhet med WMU inte fått examenstillstånd i Sverige. Avsaknaden av examinationsrätt
är ett problem för NHV då det har orsakat missnöje hos studenter, och skolan ansökte
2012 om ackreditering av sitt masterprogram hos Agency for Public Health Education Accreditation (APHEA). APHEA är ett oberoende organ som har inrättats som
en internationell ideell förening enligt belgisk lag. Verksamheten består i att ackreditera Master of Public Health eller motsvarande enligt egna riktlinjer, och är det första
organet som har utvecklat ett system för ackreditering av utbildning inom folkhälso­
vetenskap i Europa. NHV:s ansökan om ackreditering blev formellt godkänd av
APHEA under hösten 2012.
Vid de nordiska social- och hälsoministrarnas möte i juni i år beslutades dock att
NHV ska läggas ner vid årsskiftet 2014–15.
14
Sverige som universitetsmarknad
4. Nyetableringar utomlands
4.1
Hinder mot nyetablering utomlands
De senaste tio åren har en tydlig trend märkts inom utbildning. Den globala efterfrågan på högre utbildning har ökat med 50 procent och ökningen förväntas fortsätta även den kommande tioårsperioden. Tillgången på studenter och doktorander
är begränsad i Europa. Däremot innebär den ökande välfärden i flera andra delar av
världen att antalet studenter stiger snabbt, framför allt i Asien där högre utbildning
ofta ses som vägen till framgång.
På de nya marknaderna finns attraktiva utbildnings- och forskningsmiljöer som
svenska lärosäten kan ta del av, bland annat genom att etablera egna filialer i ett
annat land, branch campus, eller genom samarbetet med utländska universitet.
Trots fördelarna med att nå en större utbildningsmarknad finns det få exempel på
svenska lärosäten som etablerat filialer eller liknande utomlands. De hinder som
föreligger återfinns delvis i den svenska lagstiftningen men beror också på utländska
regelverk.
4.1.1 Examenstillstånd
Rätten att utfärda svensk examen kan bara ges av regeringen, antingen genom att
staten är huvudman för det lärosäte som utfärdar examen eller genom att en enskild
utbildningsanordnare har ansökt om examenstillstånd. Att utfärda svenskt examensbevis räknas därför som en form av myndighetsutövning som bara är tillåten inom
Sverige. Det kan därför vara svårt för ett svenskt lärosäte med examenstillstånd att
utfärda en svensk examen utanför Sverige.
Det finns exempel på hur svensk myndighetsutövning förekommer utomlands, t.ex.
vid ambassader och konsulat. Det sker dock inom ramen för speciella regelverk och
därför krävs en förändring i det svenska regelverket för att kunna utfärda svensk
examen vid en svensk filial utomlands. Huruvida det är möjligt att genomföra en
sådan förändring är idag inte utrett på grund av att inget svenskt lärosäte med
examens­tillstånd har ansökt om att få utfärda en examen i utlandet.
Enligt lagen om tillstånd att utfärda vissa examina, högskolelagen och högskole­
förordningen har både statliga högskolor och enskilda utbildningsanordnare med
examenstillstånd möjlighet att utfärda gemensamma examina, bl.a. med ett utländskt
lärosäte som inte är en fysisk person. Krav för att få utfärda gemensam examen är att
utbildningen ska ha anordnats inom ett utbildningssamarbete och att det utländska
lärosätets examen är på motsvarande nivå som examen från det svenska lärosätets
examen.
4.1.2 Finansiering
Möjligheten för svenska lärosäten att finansiera eventuell verksamhet utomlands försvåras av att statliga medel måste användas till verksamhet inom Sverige. Statsbidrag
som ges till statliga lärosäten och vissa enskilda utbildningsanordnare kan därför inte
att användas till att bedriva verksamhet utomlands.
15
Sverige som universitetsmarknad
Statliga högskolor är, som tidigare nämnts, också förbjudna att ta ut studieavgifter
från studenter med undantag för om högskolan har ett bemyndigande från regeringen. Enskilda utbildningsanordnares möjlighet att ta ut studieavgifter varierar
beroende på relationen till staten men de flesta som har examenstillstånd har i
avtal förbundit sig att bedriva avgiftsfri utbildning.
Förutsättningarna för finansiering ser något annorlunda ut för Chalmers tekniska
högskola och Högskolan i Jönköping som tack vare att de är stiftelsehögskolor tillåts
äga kapital och gå med vinst. De får också återinvestera eventuell vinst i verksamhet
både i och utanför Sverige.
En relaterad och aktuell fråga är de Knowledge and Innovation Communities (KIC)
som skapats inom ramen för European Institute of Innovation & Technology, EIT.
KIC är samarbetsplattformar mellan forskning, högre utbildning och industri/
näringsliv. Utbildningsmässigt rör det sig om internationella program på master- och
doktorandnivå. Sverige är inblandat i två av dessa KIC: InnoEnergy (framtida energiförsörjning) och ICT Labs (IT och kommunikation). När InnoEnergy bestämde sig
för att organisera sig i ett bolag där den handfull universitet som är partners (från
Sverige och fem andra länder) skulle vara delägare, fick de svenska partneruniversiteten, KTH och Uppsala Universitet, problem. Svenska statliga lärosäten kan inte gå
in som delägare i bolag på det sättet, utan att ett beslut tas i riksdagen – vilket alltså
blev tvunget att ske i detta fall. I mars 2011 gav riksdagen regeringen rätt att köpa
aktier i KIC InnoEnergy.4 De parter som deltar i samarbetet blir delägare i ett så
kallat Europabolag, KIC InnoEnergy SE. I villkoren för samarbetet ingick att Uppsala
universitet och Kungliga Tekniska Högskolan ska köpa aktier i det nystartade bolaget
och även bidra med pengar. Enligt beslutet gav regeringen Uppsala Universitet och
KTH rätt att köpa aktierna och skjuta till kapital i bolaget. Detta framstår som en
tämligen omständlig process, vilken försvårar framtida dylika samarbeten och satsningar. Det ovan beskrivna aktuella förslaget om högskolestiftelser som driftsform
skulle eventuellt underlätta denna process något.
4.1.3 Utländska regelverk
En nyetablering utomlands ställer stora krav på att det svenska lärosätet anpassar
sig till värdlandets legala, politiska och kulturella regler. Regelverken varierar kraftigt länder emellan och är ofta under förändring, något som kan göra det svårt för
utbildnings­anordnare att sätta sig in i förutsättningarna.
Enligt tidigare nämnda rapport av OBHE tillåter exempelvis inte Egypten att utländska
lärosäten öppnar filialer utan endast olika typer av partnerskap med lokala universitet.
I Kina finns också ett formellt krav på att utbildningsanordnare måste ingå ett partnerskap med en lokal utbildningsinstitution, men reglerna varierar i olika delar av landet.
Tillväxtverket har i två rapporter undersökt förekomst och villkor för utländska
5
utbildningsanordnare i Japan, Sydkorea och Indien. Där framkommer att det i Japan
är relativt lätt för en utländsk utbildningsanordnare att få tillstånd för en etablering men handläggningstiden sträcker sig över ett par år och följs av tuffa villkor.
Utländska lärosäten klassificeras som vinstdrivande företag, vilket innebär höga
skatter, inte bara för lärosätet, utan även för icke-japanska lärare och för studenter.
4 Betänkande 2010/11:UbU13
Utländska utbildningsanordnare inom högre utbildning – förekomst och villkor i Japan och Sydkorea (2012) Svar
Direkt 2012:02 samt Utländska utbildningsanordnare i Indien – förekomst och villkor under förändring (2011) Svar
Direkt 2011:11
5 16
Sverige som universitetsmarknad
För att kunna ansöka om att öppna en filial i Sydkorea krävs att byggande av
campus ska vara påbörjat, inklusive utrustning och laboratorium. Därefter följer en
process för godkännandet av filialen som innefattar dokumentgranskning, intervjuer
med representanter från det utländska lärosätet, inspektion av filialen, intervjuer
med representanter för den region som accepterat etableringen och besök på den
ansökandes huvudsäte. Om tillståndsprocessen – som ofta kan bli lång – leder till ett
godkännande, erkänns det utländska lärosätet, och en examen därifrån ger samma
status som en inhemsk. Utländska lärosäten är dessutom berättigade ekonomiskt
stöd från den region de är verksamma i (men får inte vara vinstdrivande).
I Indien får utländska lärosäten sedan 2002 etablera filialer, efter en lagändring som
tillåter fullt utländskt ägande, men det utländska lärosätet saknar rätt att examinera.
Ett lagförslag, benämnt ”The Foreign Educational Institutions (Regulations of Entry
and Operations) Bill”, som har diskuterats politiskt sedan 2010, skulle göra det möjligt för utländska lärosäten att få universitetsstatus och examenstillstånd. Förslaget
bygger på att alla utländska utbildningsanordnare måste bli godkända av central­
regeringen för att få bedriva utbildning i landet, samt att regeringen kan sätta upp
krav för att undvika oseriösa aktörer. I september i år meddelades att Indiens regering
gått vidare och genom ett regeringsbeslut bryter dödläget i parlamentets behandling
av frågan. Genom beslutet kommer utländska lärosäten endast kunna utge utländska
examina i Indien. Dessa kommer att kunna tillgodoräknas av indiska studenter som
gått utbildningen och sedan vill få ut en indisk examen. Vidare regleras att utländska
lärosäten för att få sätta upp filialer ska vara icke vinstdrivande, ska ha funnits i minst
20 år, och vara bland världens 400 främsta i någon av de tre mest kända globala universitetsrankingarna (Times, QS eller Jiao Tong). Överskott av filialverksamheten får
inte delas ut till ägaren eller föras tillbaka till filialens värdland.
4.1.4 Låg efterfrågan på utbildning
Även efter att en utländsk filial eller samarbete är etablerat finns möjliga hinder för
fortsatt verksamhet. Rekrytering av studenter har varit ett problem för exempelvis
amerikanska universitet i Senegal och Tyskland där olika branch campus har tvingats
stänga till följd av ett för litet antal studenter. Några orsaker är höga deltagaravgifter
som inte är anpassade efter den nya marknaden och kulturella skillnader i vilken typ
av prestation som förväntas av studenter som gör att studenter hoppar av en utbildning. Även brist på kunskap hos etableraren om studenters efterfrågan på den tilltänkta utbildningsmarknaden kan spela in.
4.2
Exempel på etableringar utomlands
4.2.1 Handelshögskolan i Stockholm
Handelshögskolan i Stockholm är ett privat lärosäte vars grundstadgar är fastställda av regeringen genom ett avtal. Regeringen har också godkänt ett avtal mellan
staten och Handelshögskolan där avgiftsfrihet för studenterna slås fast, liknande de
långsiktiga ramavtal som finns med stiftelsehögskolorna. Det finns dock inte några
periodiska avtal om utbildnings- och forskningsuppdrag vilket gör att Handelshögskolan har en friare ställning gentemot staten jämfört med stiftelsehögskolorna.
4.2.1.1 Stockholm School of Economics Riga
Stockholm School of Economics Riga (SSE Riga) grundades 1993 som en filial till
Handelshögskolan i Stockholm (HHS). Etableringen av filialen i Lettland skedde
under samma period som SSE Russia (se nedan) och uppstod tack vare ett personligt
17
Sverige som universitetsmarknad
engagemang från HHS:s dåvarande rektor Staffan Burenstam Linder som ville stödja
den ekonomiska och sociala utvecklingen i Östeuropa under det tidiga 1990-talet.
Ursprungligen bedrev skolan endast ett treårigt kandidatprogram, BSc in Economics
and Business, som idag antar 125 studenter årligen. Sedan 2002 finns även ett tvåårigt Executive MBA-program med 30 studenter per år. Båda programmen är lokalt
ackrediterade av Ministry of Education and Science i Lettland vilket är ett krav för
att få bedriva utbildning i Lettland. Skolan bedriver även s.k. executive education,
kortare utbildningsprogram inom bl.a. ledarskap. HHS är ackrediterad av European
Quality Improvement System (EQUIS), ett kvalitetssystem för högre ekonomiska
utbildningar, vilket gör att SSE Riga som filial också omfattas om ackrediteringen.
När SSE Riga startade sin verksamhet var det som ett joint venture mellan HHS
som då ägde 51 procent, och den lettiska staten som ägde 49 procent. Skolan finansierades av de svenska och lettiska staterna samt av privata donationer. 2010 förändrades ägarstrukturen och aktierna ägs nu av den lettiska stiftelsen SSE Riga
Foundation som grundades av HHS, University of Latvia och SSE Riga Alumni
Association.
All utbildning på SSE Riga finansieras med deltagaravgifter. För kandidatprogrammet
är kostnaden €6000 per år men studenter från Baltikum kan söka ett stipendium som
sänker avgiften till €3500. Stipendiet finansieras av donationer från Nordea, SEB och
Swedbank. Kostnaden för MBA-programmet är €22 000 för hela studieperioden.
Vid etableringen 1993 fanns inget regelverk i Lettland som utgjorde hinder för filialen. Tack vare HHS:s status som privat högskola fanns heller inga legala hinder i
Sverige som påverkade etableringen. Numera finns ett tydligare lettiskt regelverk i
form av utbildningslagar som skolan måste följa men som heller inte har setts som
ett problem för SSE Rigas fortsatta verksamhet. Tvärtom upplevs ett tydligt regelverk
som en fördel då det underlättar undertecknande och tolkning av avtal.
4.2.1.2 Stockholm School of Economics Russia
Stockholm School of Economics Russia (SSE Russia) är Handelshögskolans andra
filial vilken bedriver utbildning i Sankt Petersburg och Moskva. Skolan etablerades
1997 med finansiellt stöd i form av donationer från familjerna Rausing och Jochnick och bedrivs idag som ett företag helägt av HHS, men utan något ekonomiskt
stöd från vare sig svenska eller ryska staten eller från HHS. Finansiering sker helt
genom deltagar­avgifter. Ekonomiskt sett går verksamheten runt men genererar ingen
större vinst.
Till en början bestod skolans utbud av entreprenörskapsprogram i samarbete med
företag. När verksamheten byggdes ut gjordes utbildningarna om till skräddarsydda
företagsprogram på upp till ett år samt ett akademiskt Executive MBA-program.
MBA-programmet kostar mellan €44 000 och €48 000 för två år där den högre
siffran gäller program med ryska deltagare. SSE Russia håller också på att bygga upp
ett kandidatprogram i företagsadministration och företagsekonomi med en deltagaravgift på €10 000 per år. Programmet beräknas komma igång år 2015 men förutsätter finansiering i form av donationer samt införskaffande av lämplig byggnad. En
anledning till att etablera kandidatprogrammet är för att minska svängningar i efterfrågan som beror på konjunkturen. Grundutbildningen riktar sig till unga och betalas
av deltagarnas föräldrar, vilka tenderar att göra allt för att finansiera en god utbildning åt sina barn oavsett konjunktur. Det medför att den typen av program är mindre
18
Sverige som universitetsmarknad
konjunkturberoende än MBA-programmet där arbetsgivare eller individuella deltagare betalar deltagaravgiften. En grundutbildning i företagsekonomi skulle också tillföra något nytt på den ryska utbildningsmarknaden.
Precis som med filialen i Riga omfattas även SSE Russia av HHS:s ackreditering från
EQUIS men utbildningarna är inte ackrediterade i vare sig Sverige eller Ryssland.
Skolan hoppas däremot att den nya grundutbildningen ska bli ackrediterad i Ryssland genom speciella regelverk som finns för utländska skolor. För att programmet
ska godkännas måste det dock anpassas efter rysk standard vilket skulle kunna sabotera skolans västerländska profil. En ackreditering är viktig eftersom det är ett krav
för att ryska deltagare ska få uppskov från sin militärtjänst för att studera. Det garanterar också att ryska studenter kan söka sig vidare till ryska masterprogram samt kan
söka arbete vid statliga institutioner.
I likhet med SSE Riga fanns det heller inte i Ryssland något regelverk som utgjorde
något hinder vid etableringen. Det befintliga ryska regelverket krävde endast att
skolan skaffade en utbildningslicens, vilket inte upplevdes som ett problem. I Sverige
fanns heller inga legala hinder tack vare HHS:s fria ställning gentemot svenska staten.
En förutsättning för etableringen har varit att HHS är en privat högskola och
därmed kunnat agera fritt på utbildningsmarknaden. Liksom vid etableringen i Riga
har personligt engagemang från Staffan Burenstam Linder också varit av stor betydelse för etableringen i Ryssland. Eftersom det inte ligger någon större ekonomisk
vinst i etableringen består vinningen istället i kontakten med rysk kultur och politik.
Den största svårigheten upplevs vara att finna medarbetare med tillräckliga kunskaper om den ryska kulturen, som är villiga att arbeta på plats med utbildningarna.
4.2.2 Kungl. Tekniska högskolan
Kungl. Tekniska högskolan (KTH) är ett statligt tekniskt universitet som under 2000talet påbörjat ett flertal samarbeten med utländska universitet.
4.2.2.1 University of Engineering Science and Technology
KTH har de senaste åren haft flera olika engagemang utomlands men etableringen
av University of Engineering Science and Technology (UESTP-KTH) i Pakistan tillhör
det mest välkända. Projektet påbörjades 2006 efter en inbjudan från Pakistan om att
etablera ett nytt universitet i den pakistanska staden Sialkot. För Pakistan var det en
möjlighet till samarbete med en välrenommerad institution och för KTH var det en
chans att få tillgång till en växande utbildningsmarknad.
Hela projektet finansierades av Higher Education Commission i Pakistan medan
KTH skulle stå för kursinnehåll, förvaltning och kvalitetskontroll. Utbildning skulle
bedrivas på kandidat-, master- och doktorandnivå med ca 1000 antagna studenter
per år som alla skulle kunna få svensk examen från KTH. Ett hinder för etableringen
var att KTH som myndighetshögskola inte kunde operera som en juridisk person. På
grund av det etablerades skolan som ett pakistanskt universitet som skulle bedriva
uppdragsutbildning beställd av KTH.
Under 2007 lät KTH:s styrelse utreda förutsättningarna för etableringen mera noggrant, och en rad hinder identifierades. Kort senare tog den politiska utvecklingen i
Pakistan en alltmer konfliktfylld vändning. KTH drog sig ut projektet under 2008 då
det stod klart att det inte skulle kunna gå att garantera säkerheten för den personal
19
Sverige som universitetsmarknad
som skulle arbeta i Pakistan och campus blev därefter aldrig färdigbyggt. Den nya
regeringen i Pakistan var kritisk till satsningen och de höga kostnader som projektet
innebar.
4.2.2.2 Kinesiska samarbeten
KTH, Karolinska Institutet och Chalmers etablerade under 2005 ett samarbete kring
utbildning och forskning med Fudan University i Shanghai och Beijing University i
Peking under namnen Sino-Swedish Campus respektive Sino-Swedish Centre. Sam­
arbetet planerades röra utbildning på master- och doktorandnivå och forskning inom
medicin, naturvetenskap och teknik. De två centren skulle ha en nära kontakt med
näringslivet och fungera som plattformar mot Asien. Det rörde sig alltså inte om
regelrätta nyetableringar eftersom de svenska lärosätena endast öppnade egna kontor
på de två universiteten i Kina.
2007 antogs de första studenterna till ett masterprogram i mikro- och nanoelektronik
som samordnades mellan Fudan University och KTH och gav en dubbel examen från
de två lärosätena. Programmet kallades FDU-KTH Joint MSc. Program in MicroNanoelectronic och fick tillfällig finansiering via EU-kommissionens program AsiaLink, ett program som främjar multilateralt samarbete inom högre utbildning. Även
sju doktorander antogs och en postdoktortjänst tillsattes med finansiering från China
Scholarship Council. När finansieringen från Asia-Link upphörde lades programmet
dock ner.
Samarbetet med Chalmers och KI somnade in mest på grund av att det fattades en
långsiktig plan och ett tydligt syfte med samarbetet och etableringen av kontoren.
Det fanns också ett intresse från KTH att marknadsföra sig separat med egna internationella satsningar.
KTH har dock vidareutvecklat sina planer på samarbete med Fudan University, denna
gång kring en framtida kandidatutbildning. Utbildningen är tänkt att marknadsföras
som en gemensam utbildning mellan de två lärosätena men det finns oklarheter kring
examensrättigheter för KTH i Kina. Eftersom Fudan University är ett statligt kinesiskt
lärosäte får studieavgiften inte överskrida 30 000 RMB per år, en summa fastställd av
kinesiska staten. Det medför att KTH inte kan driva verksamheten med full kostnads­
täckning; vissa kompletterande bidrag ges enligt uppgift in-kind. Utbildningen ska
vara en konkurrent till amerikanska och australiensiska universitet i Kina vilka opererar med betydligt högre studieavgifter. Projektet befinner sig än så länge i en planeringsfas och det största problemet ligger idag i finansieringen. KTH söker finansiärer
och arbetar på att bygga upp en fond som kan finansiera samarbetet, något som
beräknas ta tid. Det finns därför inte något planerat startdatum för den gemensamma
utbildningen.
4.2.2.3 PUA-KTH
KTH har påbörjat ett partnerskap med Pharos University i Alexandria (PUA) kring
fem tekniska kandidatprogram inom maskinteknik, elektroteknik, petrokemi, datateknik samt arkitektur. Programmen bekostas av PUA men granskas och valideras
av KTH med syfte att utbildningen ska uppnå en standard som motsvarar KTH:s.
Efter genomgången utbildning får studenterna en examen ackrediterad av Egyptian
Supreme Council of University samt ett certifikat från KTH som intygar utbildningens kvalitet. Studenterna på PUA har sedan möjlighet till fortsatta masterstudier
på KTH. Den första studentgruppen vars utbildning granskas av KTH kommer att
examineras 2014.
20
Sverige som universitetsmarknad
Eftersom KTH som myndighet inte får ta ut vinst fungerar partnerskapet som kvalitets­
granskning. Den personal från KTH som finns på plats i Alexandria köps tillfälligt loss
från sin institution och får lön samt traktamente vid PUA.
4.2.3 Chalmers tekniska högskola
Chalmers tekniska högskola är en stiftelsehögskola med universitetsstatus och har ett
långsiktigt ramavtal med staten angående utbildning och forskning. Avtalet förbjuder
Chalmers från att ta ut studieavgifter samt förbinder lärosätet att delta i utvärderingar. Ramavtalet kompletteras med underavtal som bl.a. anger hur många examina
som ska avläggas och storleken på utbildningarna.
Eftersom Chalmers är en stiftelsehögskola finns inga legala hinder mot etablering av
utländska filialer men, som för alla lärosäten med statsbidrag, gäller att statens medel
inte får användas till verksamhet utanför Sverige. Chalmers fria ställning gentemot
staten gör det dock möjligt att ta emot extern finansiering som får användas både i
och utanför Sverige. Skolan får också gå med vinst samt återinvestera vinsten i verksamhet som bedrivs utanför Sverige. Det finns heller inget regelverk som säger att
undervisningen måste bedrivas i Sverige.
Trots relativt obegränsade möjligheter att agera utomlands har Chalmers idag inga
pågående utländska etableringar, vilket bland annat beror på komplicerade utländska
regelverk samt att utländska engagemang är kostsamma. Man har dock påbörjat ett
par utländska projekt samt bedriver uppdragsutbildning utomlands.
Chalmers har etablerat en non-governmental organisation i Kenya med syfte att stödja
lokal utbildningsverksamhet, som finansieras av Sida. Eftersom projektet får extern
finansiering krävs större lokal kontroll på hur verksamheten bedrivs. Chalmers måste
därför, trots sin egen roll som juridisk person, ha hjälp av en juridisk person i Kenya
som kan följa verksamheten. En lokal finns och verksamhet har inletts.
Chalmers arbetar också på att bygga upp ett samarbete med ett flertal universitet i
Kina med syftet att bedriva samverkan kring forskarutbildning. Chalmers har formella avtal med Tongji University, East China University of Science and Technology
och Shanghai University där doktoranden måste vara deltidsanställd vid Chalmers
för att få en dubbel examen från Chalmers och det kinesiska universitetet. Samverkan
finns också på individbasis med Shanghai Jiao Tong University, Fudan University och
Donghua University, men utan formella avtal. För att underlätta vissa moment i samarbetet behöver Chalmers en egen representation på plats. Enligt kinesisk lagstiftning
kan inte ett universitet ha ett representationskontor, troligen för att inte konkurrera
med inhemska aktörer. Chalmers har möjligheter att genom dotterbolag öppna ett
kontor i Kina med det är i dagsläget oklart om samarbetet kommer att bedrivas som
Chalmers egen etablering eller genom annan aktör.
Chalmers bedriver även sedan 2012 uppdragsutbildning genom organisationen
Chalmers Professional Education med viss verksamhet utomlands. Ett återkommande
utbildningsprogram är exempelvis China R&D Executive’s Program som riktar sig
mot FoU-chefer och genomförs i Shanghai och Peking.
4.2.4 Högskolan i Jönköping
Högskolan i Jönköping ombildades samtidigt som Chalmers till en stiftelse­högskola.
Även Högskolan i Jönköping har avtal med staten samt ingår periodiska avtal
angående utbildnings- och forskningsuppdrag.
21
Sverige som universitetsmarknad
Högskolan i Jönköping har inte någon filial utomlands, och har för närvarande inte
heller några planer på att etablera någon sådan. Det finns ett flertal orsaker till det.
Som stiftelsehögskola är Stiftelsen Högskolan i Jönköping ytterst ansvarig för verksamheten. Enligt stiftelsens stadgar ska utbildnings- och forskningsverksamhet
bedrivas via stiftelsens dotterbolag som ska bedrivas i aktiebolagsform. Formellt sett
skulle det därmed krävas en ändring i stadgarna för att bedriva verksamhet på annat
sätt, såsom en filial i utlandet. Det finns också stora risker med att etablera en filial
då ett eventuellt misslyckande skulle kunna drabba skolans anseende. Det finns heller
inte något tydligt motiv till varför en filial utomland skulle vara eftersträvansvärt
varför högskolans fokus ligger på att utveckla verksamheten i Jönköping.
Högskolan i Jönköping har dock en tydlig internationell profil och bedriver sam­
arbeten med ett stort antal partneruniversitet runt om i världen. Internationellt
samarbete sker inom både utbildning och forskning. Samarbetet ger möjligheter för
högskolans studenter att bedriva delar av sin utbildning utomlands, samtidigt som
studenter från partneruniversitet ges möjlighet att studera och forska i Jönköping.
Vidare bedrivs ett aktivt arbete för att rekrytera studenter utomlands, exempelvis
i Kina. Denna verksamhet har intensifierats sedan systemet med studieavgifter för
tredje­landstudenter infördes hösten 2011. Högskolan har en särskild rekryteringsenhet i Jönköping och samarbetar med rekryteringskonsulter i utlandet som rekryterar studenter på exempelvis studiemässor. Rekryteringskonsulterna är dock inte
anställda av Högskolan i Jönköping.
22
Sverige som universitetsmarknad
5. Avslutande diskussion
5.1
Svenska lärosäten utomlands
Svenska lärosätens engagemang utomlands har olika legala förutsättningar, beroende
på vilken huvudman lärosätet har. Stiftelsehögskolorna, Chalmers tekniska högskola
och Högskolan i Jönköping, liksom Handelshögskolan, har större frihet än de statliga lärosätena. Den pågående diskussionen angående fler ombildningar av statliga
lärosäten till stiftelser gör också gällande att stiftelsehögskolor har bättre möjligheter
att agera internationellt. Varför har trots detta dagens stiftelsehögskolor få engagemang utomlands (förutom normala forsknings- och utbildningssamarbeten)? Den
främsta orsaken tycks vara att det uppfattas som svårt ekonomiskt att driva verksamhet utomlands, i och med de stora kostnader som en etablering innebär i form
av det arbete som krävs med att anpassa sig till ett utländskt regelverk, ordna lokaler,
lärare, ackreditering m.m.
Även bland övriga svenska lärosäten som ingår i denna studie märks endast ett litet
antal satsningar på utländska etableringar, där Handelshögskolan är de enda med
filialer, i Lettland och Ryssland. I stället förekommer utländskt engagemang i form av
samarbeten med utländska universitet kring ett specifikt utbildningsprogram eller en
utbildning, ofta organiserad som uppdragsutbildning.
De svenska lärosäten som deltagit i denna studie uttrycker att det finns ett tydligt
risktagande, både ekonomiskt och när det kommer till förlorat anseende, med att etablera sig utomlands. Många värdländer kräver betydande ekonomiska insatser för
att ta emot en ansökan om en filial eller liknande från ett utländskt lärosäte, och till
det kommer att alla länder har olika regelverk, som dessutom ofta förändras. Detta
kan medföra osäkerhet om vad som gäller om två länders regelverk krockar, med
avseende på anställning av personal, studenters rättigheter m.m.
Det finns ett par svenska exempel på försök till etableringar som trots stort engagemang och ekonomiska insatser ändå lagts på is: Sino-Swedish Campus i Kina och
University of Engineering Science and Technology i Pakistan. Åtskilliga internationella exempel skulle kunna nämnas därtill. Avbrutna etableringar har inte sällan följts
av ekonomiska förluster, vilket torde verka avskräckande för andra. Dessutom förefaller det även efter en lyckad etablering vara svårt att bibehålla överskott i verksamheten, exempelvis på grund av utländska skatteregler och svårigheter med att
rekrytera studenter. Numera väljer lärosäten dessutom ofta att inrikta ansträngningarna mot att rekrytera utländska studenter till Sverige, för att därigenom bibehålla
den internationella verksamheten på hemmaplan.
Många av de representanter för lärosäten som ingått i denna studie påtalar vikten
av eldsjälar för att kunna genomföra en etablering utomlands. På grund av svårigheter exempelvis i form av snåriga regelverk, byråkrati, ekonomiskt risktagande och
med att locka studenter, krävs någon eller några individer som har engagemanget
att arbeta med detta, trots de hinder som ofta uppkommer längs vägen. Man menar
också att det ofta finns andra motiv för en etablering utomlands än primärt ett ekonomiskt. Ett sådant motiv som har nämnts är en vilja att stödja det aktuella landets
utbildningsverksamhet. Flera, kanske de flesta, av de nyetableringar som är aktuella
23
Sverige som universitetsmarknad
i Sverige respektive av svenska utbildningsanordnare i utlandet, är på olika sätt idédrivna. Det handlar om en vilja att etablera en viss utbildning, eller bygga vissa samarbeten, eller etablera någon slags relationer rörande utbildning och kanske också
forskning, på en viss plats eller med en viss partner.
5.2
Nyetablering i Sverige
Det finns ett intresse för att etablera nya utbildningsinstitutioner i Sverige, både från
svenska aktörer och utländska aktörer – i det senare fallet i samarbete med svenska
partners. I några fall är det redan befintliga utbildningsanordnare som vill bli formellt
ackrediterade, för att därmed kunna ge en godkänd svensk examen.
Det svenska regelverket för nyetableringar av utbildningsanordnare och ackrediterade utbildningar gäller formellt sett lika för svenska och utländska aktörer, när
det kommer till examenstillstånd, statsbidrag och studiestödsrätt, mm. I princip
finns inga egentliga hinder mot att starta upp en ny utbildningsinstitution och börja
bedriva utbildning, och heller inte mot att få examenstillstånd, om man följer det
regelverk som finns.
Däremot är regelverket stundtals komplicerat, och brister i förutsebarhet. En
aspekt på detta, som har aktualiserats i fallen med Berner Fachhochschule och Åbo
Akademi/­Viktor Rydberg, är att aktörer som vill etablera sig hamnar i en moment
22-situation. För att få tillstånd att utge examen krävs att lokaler, anställda lärare,
infrastruktur, kvalitetssäkring m.m. finns på plats. Dessa investeringar är betydande,
särskilt för en aktör som inte finns på marknaden sedan tidigare, och om man inte vet
huruvida man kommer få bedriva verksamheten eller inte, kan det vara svårt att t.ex.
få lån för investeringarna. I realiteten innebär detta att reglerna slår olika mot statliga lärosäten och privata aktörer, då de senare inte har en säker statlig finansiering
att falla tillbaka på. De investeringar som krävs och rättsosäkerheten i regelverkets
tillämpning innebär höga trösklar för att ta sig in på marknaden. Det har påpekats att det vore rimligt att kunna få en granskning gjord utan att t.ex. tillsvidare­
anställningar och befintliga lokaler är på plats, men att det finns ”letters of intent”
för dessa faktorer.
En ytterligare möjlig oklarhet är hur högskolelagen ska tolkas när det kommer till
kravet på nära samband mellan forskning och utbildning. Definitionen av begreppet
forskningsanknytning har diskuterats även inom Sverige men kan bli extra svår
för ett utländskt lärosäte som vill bedriva forskning i sitt hemland och utbildning
i Sverige.
Internationellt sett brukar de främsta motiven för att etablera en filial eller branch
campus i ett annat land vara möjligheten att nå en ny marknad med stor efterfrågan
på utbildning, ökade intäkter, samt att stärka det egna lärosätets varumärke genom
den expansion, ökade volym och synlighet som en utlandsetablering förväntas leda
till. I Sverige är det kanhända svårare att uppfylla dessa motiv. Marknaden för högre
utbildning domineras av sedan länge etablerade statliga institutioner, möjligheten att
ta ut studieavgifter är låg, nivåerna för de avgifter som får tas ut är starkt reglerade
(genom Avgiftsförordningen) och kraven för att få etablera ny verksamhet är höga.
Det finns dock ytterligare potentiella motiv för en etablering i Sverige, t.ex. att stärka
det egna varumärket, locka till sig studenter från andra delar av Europa, och att få
tillgång till en potentiellt intressant forskningsmiljö.
24
Sverige som universitetsmarknad
6. Slutsatser och förslag
Även om marknaden för utbildning är fri i Sverige, är den högre utbildningen tydligt
reglerad – både vad gäller tillstånd, finansiering och verksamhet. Det finns flera skäl
till att det är önskvärt att det finns ett tydligt regelverk för de statliga högre lärosätena. Samtidigt är det problematiskt när regelverket utgör ett hinder för nya aktörer
som önskar komma in på marknaden. Det gäller både svenska och utländska aktörer.
Vi vill se ett aktivt arbete för att öppna upp för nyetableringar. I det arbetet är följande exempel på relevanta målsättningar och reformer.
• Utländska universitet som överväger filialetablering i Europa ska se Sverige som
ett primärt val. En konkret politisk målsättning bör kunna sättas upp av regeringen, om att ett utländskt universitet ska ha etablerat sig i Sverige innan 2020.
• Det är förstås också en fråga om finansiering. Utländska lärosätens filialer i Sverige som ger program som leder till utländska examina bör om de så vill kunna
finansiera sig genom studieavgifter i stället för svenska statsanslag, utan att det
stör det nuvarande svenska regelverket, eller leder till några skeva fördelnings­
effekter.
• Svenska studenter som väljer att studera vid en utländsk filial i Sverige bör
kunna få studiemedel för studierna utifrån samma regler som vid reguljära
utlands­studier.
• Etablering av utländska filialer i Sverige bör kunna göras ekonomiskt gångbart
genom avtal mellan den utländska aktören och den svenska kommun som t.ex.
upplåter mark.
• Utländska lärosäten bör kunna etablera sig i Sverige på samma villkor som gäller
för utländska företag i andra branscher.
• Grunderna för bedömningen av ansökningar om nyetableringar behöver förändras, i riktning mot tydligare förutsebarhet och mindre betungande krav på
färdiga investeringar.
• Både nya och befintliga aktörer, även privata, bör ha möjlighet att ge även kortare
påbyggnadsutbildningar (exv. vad gäller lärarutbildningen)
• Möjligheter till samarbeten mellan svenska och utländska lärosäten bör förbättras
• Svenska lärosätens möjligheter att etablera sig utomlands bör öka. Dagens regelverk medför att det är lättare för de privata (stiftelseägda) högskolorna att initiera
sådana etableringar. Inom ramen för en utveckling mot generellt mer autonomi för
högskolor och universitet, och att fler lärosäten övergår till privat drift, bör förutsättningarna för utlandsetableringar tas med som del i regelförändringar.
• Svenska högskolor och universitet tar i dag ut studieavgifter av tredjelands­studenter,
från länder utanför EU/EES (och vars studier inte omfattas av utbytes­studieavtal).
De svenska lärosäten som drivs privat bör få ta ut avgifter av tredje­landsstudenter
som överstiger – men ej underskrider – fullkostnadstäckningsbeloppet.
25
Sverige som universitetsmarknad
På samma sätt som nödvändigheten av att Sverige utmärker sig i den internationella
konkurrensen om talanger, investeringar och företag är och bör vara högt prioriterat
politiskt, bör Sverige sträva efter att vara attraktivt även för utländska universitet. Att
svenska studenter, liksom utländska, kan läsa in utländska examina vid en utländsk
filial i Sverige förlorar ingen på – tvärtom. På samma sätt drabbas ingen heller av att
ett utländskt universitet vill etablera sig och ge utbildningar i Sverige. Det skulle ge
ett välbehövligt inslag av mångfald och nytänkande i det svenska högskolelandskapet
– och kunna ligga till grund för nya forskningssamarbeten, företagsetableringar och
internationella kontaktvägar.
Det pågår en global utveckling av den högre utbildningen, där filialetableringar är en
viktig del. För att Sverige ska hänga med i utvecklingen och förbli ett ledande utbildnings- och forskningsland krävs inte bara en positiv och proaktiv inställning, utan ett
målmedvetet arbete från regeringens och ansvariga myndigheters sida – t.ex. i form
av att utländska toppuniversitet bjuds in att etablera sig i Sverige. En aktionsplan för
hur en etablering kan realiseras kan börja utarbetas redan i dag. Svenskt Näringsliv,
liksom säkerligen en mängd andra aktörer och avnämare, ser fram emot att delta i
detta arbete.
26
Sverige som universitetsmarknad
Bilaga A Intervjuer
Sara Bringle Utbildningsdepartementet (skriftlig dialog, uppföljande intervju)
Ingrid Edmar Utbildningsutskottet, riksdagen
Albin Gaunt Utbildningsdepartementet (skriftlig dialog)
Marianne Granfelt Sveriges Universitets- och högskoleförbund
Mikael Herjevik Universitetskanslersämbetet
Anders Liljenberg Stockholm School of Economics Russia
Eva Nisser Stiftelsen Johan Skyttes högskola
Anders Paalzow Stockholm School of Economics Riga
Hans Rudberg Högskolan i Jönköping
Jörgen Sjöberg Chalmers tekniska högskola
Robert Thorburn Stiftelsen Johan Skyttes högskola
Ramon Wyss Kungl. Tekniska högskolan
27
Sverige som universitetsmarknad
Bilaga B Litteratur
Ds 2013:49, Högskolestiftelser – en ny verksamhetsform för ökad handlingsfrihet
Högskoleverket, Rättssäkerheten för studenter hos enskilda utbildningsanordnare
med examensrätt, rapport 2008:37 R
Högskoleverket, yttrande över ansökan, reg. nr. 641-4978-11, 2012-06-27
Interpellation 2012/13:112, Folkrättsliga institutioners rätt att utfärda examina,
Marie Granlund (S)
Lawton, W. & Katsomitros, A., International Branch Campuses: Data and
Developments, The Observatory on Borderless Higher Education, 2012
Mishra, Ayla, “India moves ahead with plans to allow in foreign universities”,
The Chronicle of Higher Education, 2013-09-25
Prop.1992/93:1, Universitet och högskolor – frihet för kvalitet
Prop.1992/93:231, Högskolor i stiftelseform – mångfald för kvalitet
Prop. 2011/12:1, Budgetproposition för 2012
Prop. 2012/13:1, Budgetproposition för 2013
Prop. 2013/14:1, Budgetproposition för 2014
Scott, Gale, “Technion, Cornell: profitable future for campus”, Crain’s New York
Business, januari 2012
SOU 2008:104, Självständiga lärosäten
SÖ 1951/84, Konvention rörande privilegier och immunitet för Förenta nationernas
fackorgan
Tillväxtanalys, Utländska utbildningsanordnare i Indien – förekomst och villkor
under förändring, Svar Direkt 2011:11
Tillväxtanalys, Utländska utbildningsanordnare inom högre utbildning – förekomst
och villkor i Japan och Sydkorea, Svar Direkt 2012:02
U2011/4003/UH, Regeringsbeslut 2013-03-07
Universitetskanslersämbetet, yttrande över ansökan, reg. nr. 641-2691-12/42-42-13,
2013-01-29
Utbildningsutskottets betänkande 2010/11:UbU13, Fördjupad samverkan inom
forskning, utbildning och innovation – hållbar energi
Lagar och förordningar
Avgiftsförordning (1992:191)
Högskoleförordning (1993:100)
Högskolelag (1992:1434)
Lag om immunitet och privilegier (1976:661)
Lag om tillstånd att utfärda vissa examina (1993:792)
Studiestödsförordning (2000:655)
28
www.svensktnaringsliv.se
OKTOBER 2013
Storgatan 19, 114 82 Stockholm
Telefon 08-553 430 00
Patrick Krassén
Sverige som universitetsmarknad
Hur etableringar av nya aktörer inom
högre utbildning kan underlättas
