12
”Råntvång …
är den enda starka
ogiltighetsgrunden.”
S P ELARNA
1 2 . ELAKINGAR OCH SLARVEPELLAR
11 2
Elakingar och
slarvepellar
Avtalslagen anger också när ett avtal kan ogiltigförklaras eller
jämkas. Det ska ske när motparten har betett sig illa i någon
mening, t.ex. genom att luras, genom att tvinga fram ett avtal
eller genom att ha varit slarvig. Mot detta ska vägas vikten av
att ingångna avtal faktiskt också genomförs.
I en marknadsekonomi är det ju viktigt att det snurrar, och att
alla kan lita på att ingångna avtal också genomförs – många
gånger till och med viktigare än att skydda den som har blivit
lurad.
Lagen skyddar dock aldrig den som själv har begått oegentligheten – alla avtal är ogiltiga om den ena av avtalsparterna själv
har hittat på skojeriet. Men den avtalspart som är i god tro, som
inte visste att avtalet hade sin bakgrund i ett skojeri, är också
värd att skydda. Därför skiljer vi mellan starka och svaga ogiltighetsgrunder.
Den starka ogiltighetsgrunden kallas råntvång, och kan bara
åberopas när det har varit överhängande fara för liv eller hälsa.
De svaga ogiltighetsgrunderna är utpressning, svek och ocker,
och kallas svaga just för att de inte gäller mot den avtalspart
som varken förstod eller borde ha förstått att det låg något lurt
bakom avtalet.
© Författaren och Studentlitteratur
SPELARNA
1 2 . E L A K I N GA R O C H S L A R V E P E L L A R
113
När avtal anses ogiltiga
Det tredje och sista kapitlet av dem som vi går
igenom i Avtalslagen berättar när avtal och andra rättshandlingar kan bli ogiltigförklarade. Det
handlar alltså inte om när avtal blir nulliteter,
något som vi talade om när någon, t.ex. en omyndig, har handlat utöver sin rättsliga handlingsförmåga (som du kunde läsa om i kapitel 7).
De fall som behandlas i Avtalslagens tredje
kapitel är de fall då det i och för sig föreligger
avtalsbundenhet mellan parterna, men någon
av parterna av något skäl vill slippa fullgöra sin
del av avtalet. Grundregeln är ju Pacta sunt
servanda, dvs. att ingångna avtal ska hållas,
men allt emellanåt har det skett någon form av
oegentlighet som gör att avtalet bör ogiltigförklaras. Det är ju inte meningen att lagen ska
skydda dem jag har kallat ”elakingar och slarvepellar”.
Och därmed har vi också, om du kommer ihåg
detta, grundregeln i Avtalslagens tredje kapitel
klar. Ifall den ena av avtalsparterna
själv har hotat, svindlat eller på annat
sätt uppträtt otillbörligt vid avtalsslutet ska avtalet ogiltigförklaras. Sådant
ska inte accepteras i marknadsekonomin.
Eget slarv däremot är inte ogiltighetsgrundande. Så har man själv har varit
lite (eller mycket) slarvig när man
ingick avtalet, får man stå sitt kast –
förutsatt att den andra parten inte
medvetet har utnyttjat detta slarv.
Återigen, ni ser – å ena sidan skyd-
© Författaren och Studentlitteratur
dandet av omsättningens intresse, som bygger
på att man kan lita på ingångna avtal, å andra
sidan inte skyddande av elakingar och slarvepellar.
Starka ogiltighetsgrunder
I avtalslagen skiljer vi mellan starka och svaga
ogiltighetsgrunder.
Råntvång, dvs. att vi har ingått avtalet under
omedelbar och överhängande risk för att
annars bli dödade eller allvarligt skadade, är
den enda starka ogiltighetsgrunden. Den kallas
stark för att den utesluter bundenhet till avtal,
även om den andra parten i avtalet varken har
förstått eller ens borde ha förstått att skälet till
att vi ingick avtalet var att vi var utsatta för
sådant hot.
■ Se Avtalslagen
§ 28, även Brottsbalken kapitel 3
Om motparten däremot visste, eller borde ha
förstått, att vi ingick avtalet bara för att vi
annars riskerade att genast bli dödade eller
lemlästade, är avtalet naturligtvis alltid ogiltigt.
Oegentlighet =
bedrägeri och liknande
S P ELARNA
1 2 . ELAKINGAR OCH SLARVEPELLAR
11 4
Problemet uppstår när ingen av parterna i
avtalet är elak, utan det är en utomstående
person som av något skäl har tvingat fram
avtalet. Jag ska försöka förklara med hjälp av ett
exempel.
Exempel på råntvång
Låt oss säga att vi har en kille, Anders, som är
jättekär i en tjej på skolan, Lisa. Anders vet att
Lisa länge har försökt förmå en annan tjej på
skolan, Agneta, att sälja ett vackert smycke som
hon har till henne, Lisa. Agneta har emellertid
hela tiden sagt att smycket inte är till salu.
Nu älskar den här Anders Lisa så mycket att han
har bestämt sig för att Lisa helt enkelt ska ha
smycket. Det är meningslöst att stjäla det och
ge det till den han älskar, för smycket är unikt,
och eftersom Lisa kommer att bära det i skolan
blir det hela genast upptäckt. Och då kommer
Lisa att lämna tillbaka smycket till Agneta, och
Anders möjligheter till chans på Lisa är i stort
sett helt väck. Den planen är alltså kass.
Istället bestämmer han sig för att tvinga Agneta
att ringa Lisa och erbjuda henne att köpa smycket. Han tvingar sig in i Agnetas lägenhet och
under vapenhot tvingar han Agneta att ringa
upp Lisa och säga att hon har ångrat sig: Lisa får
gärna köpa smycket om hon bara genast kommer
och betalar. Priset är inte särskilt billigt, det är
helt enkelt marknadsvärdet.
Lisa kommer jättelycklig till lägenheten och
betalar och får i gengäld smycket. Hela tiden
står Anders bakom dörren, utan att Lisa kan se
honom. Agneta vågar inte säga något, för
Anders har vapnet riktat mot henne.
Här har vi nu två lika oskyldiga avtalsparter,
båda två schysta tjejer som inte har avsett att
göra den andra något ont. Och vi vet att om-
sättningens intresse, dvs. att man ska kunna
vara säker på att få behålla det man en gång har
köpt, är väldigt starkt i marknadsekonomin.
Lisa är i god tro, hon varken vet eller ens borde
förstå att Agneta har sålt smycket till henne
endast för att hon har utsatts för det vi kallar
råntvång, dvs. allvarligt och omedelbart hot
mot liv eller hälsa. Ändå ska köpet gå tillbaka.
Råntvång är så allvarligt att även om Lisa har
varit i god tro, och även om omsättningens
intresse är jätteviktigt, får det finnas en gräns.
Trots Lisas goda tro ska alltså köpet gå tillbaka,
men bara om Agneta så fort tvånget upphör,
dvs. så fort Anders har lämnat lägenheten och
Agneta inte längre är omedelbart hotad, meddelar Lisa vad som har hänt. Gör inte Agneta
genast det, utan väntar ett tag, blir omsättningens intresse starkare och Lisa får behålla
smycket.
Svaga ogiltighetsgrunder
De tre andra ogiltighetsgrunderna kallar vi för
svaga. De kallas svaga eftersom omsättningens
intresse här anses så starkt att den förvärvare
som varken har förstått eller ens borde ha förstått att skälet till att han fick köpa prylen var
att en utomstående tredje person hade begått
en oegentlighet mot säljaren. Han får behålla
prylen trots vad som har skett.
De svaga ogiltighetsgrunderna är utpressning,
svek och ocker. Glöm inte att lagen aldrig skyddar elakingar och slarvepellar – vet Lisa om att
Agneta har sålt bara för att Anders har använt
sig av en stark eller svag ogiltighetsgrund, ska
avtalet alltid ogiltigförklaras!
© Författaren och Studentlitteratur
SPELARNA
1 2 . E L A K I N GA R O C H S L A R V E P E L L A R
115
Utpressning innebär att man tvingar någon att
t.ex. sälja, eller genomföra en annan rättshandling, genom att hota om att man annars kommer att skada den personen på något sätt. Vid
utpressningen är hotet inte akut och överhängande, utan det är mer ett påstående, som om
Anders i fallet med smycket i stället hotar
Agneta med att om hon inte säljer smycket till
Lisa, så kommer Anders att tjalla något till
Agnetas föräldrar – eller polisen – som Agneta
vill hålla hemligt. Eller Anders ringer upp
Agneta eller viskar till henne att om hon inte
säljer, så kommer han att göra det ena eller det
andra i framtiden. Hotet är alltså inte omedelbart och överhängande.
Svek är när man lurar någon. Tyvärr har de
allra flesta av oss någon gång blivit utsatta för
svek, men oftast inte den form av svek som gör
att Avtalslagens regler kan leda till ogiltigförklaring. Det kan den t.ex. när någon lurar på
oss en pryl som personen lovar är jättebra, men
som är värdelös.
■ Se Avtalslagen
§ 29, jämför Brottsbalken 9:4
Det är klart att vi kanske har blivit svikna även
på det sättet, men det är trots allt inte den formen av svek som gör mest ont. Det svek som
bränner i själen, och kan göra det hela livet, är
när kompisar, ens älskade eller samhället sviker. Och där hjälper tyvärr inte Avtalslagen.
Ocker betyder att man utnyttjat annans trångmål, lättsinne, oförstånd eller beroendeställning för att själv få en förmån som står i
uppenbar disproportion mot vederlaget. Det
klassiska exemplet är när Hells Angels (eller en
bank eller ett låneinstitut) lånar ut pengar till
en, som man bara måste ha snabbt, mot en alldeles för hög ränta. Då kan avtalet ogiltigförklaras eller i vart fall jämkas. Det där funkar
nog bra med banker, men kanske inte lika bra
med Hells Angels. De är sällan särskilt imponerade av vad domstolar beslutar.
Men det är inte bara för hög ränta som kallas
ocker, och som kan leda till ogiltigförklaring.
Avtalslagen tillåter inte att man gör alldeles för
goda affärer – åtminstone får man inte utnyttja
den andre avtalspartnerns trångmål eller oförstånd hur långt som helst.
■ Se Avtalslagen
§ 30, jämför Brottsbalken kapitel 9
■ Se Avtalslagen
§ 31, jämför Brottsbalken 9:5
Trångmål = svår eller
omöjlig situation att
hantera
Lättsinne = obetänksamhet eller ansvarslöshet
Disproportion = oproportionerligt
Vederlag = ersättning
© Författaren och Studentlitteratur
S P ELARNA
1 2 . ELAKINGAR OCH SLARVEPELLAR
11 6
Den alltför billiga BMW:n
Jag fick en gång ett telefonsamtal från en
mamma, som sökte stöd för en affär som hennes
son hade gjort. En möjligen något förståndshandikappad kille, eller kanske var det bara någon
som behövde pengar snabbt, hade erbjudit hennes son att köpa en BMW för en spottstyver. Jag
tror han hade bett att få 50 000 kr för BMW:n,
som definitivt var värd mer än det dubbla.
Efter ett tag hade säljaren ångrat sig och ville
ha tillbaka BMW:n. Hade han verkligen rätt att
få avtalet ogiltigförklarat? undrade mamman.
Svaret blev ja! Om sonen hade utnyttjat den
andres trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning (han behövde pengar snabbt) för
att kunna köpa en sak till mindre än halva priset
av vad den egentligen var värd, så är det ocker.
Och ocker kan alltså leda till att ett avtal ogiltigförklaras.
Fel i anbud eller accept
Nu har vi gått igenom hur Avtalslagen försöker
se till att ”elakingar” inte utnyttjar andra.
Avtalslagen innehåller också regler som gäller
dem som jag har kallat ”slarvepellar”, nämligen
i Avtalslagens § 32. Detta stadgande handlar om
när det blir något fel i ens anbud eller accept.
Låt oss säga att vi vill skicka ett anbud till en
person om att han kan få köpa vår bil för 2 000
kr. När anbudet når den person vi vill sälja till,
står det i anbudet att vi är beredda att sälja bilen
till honom för 000 kr. Att det blivit fel kan ha
en av två olika orsaker.
Det ena skälet kan vara att vi själva har slarvat
när vi skrev anbudet. Vi råkade trycka på fel
knapp, på ettan två gånger i rad, istället för först
på ettan och därefter på tvåan på tangentbordet. Det här kallas förklaringsmisstag, och det
är alltså vi själva som har slarvat. Är vi då enligt
löftesprincipen bundna till vårt anbud? Kan vi
med andra ord tvingas att sälja bilen för 000
kr, om den som vi har erbjudit bilen accepterar
inom acceptfristen?
Svaret på den frågan är ja – men naturligtvis
bara om den andre varken förstod eller ens
borde ha förstått att det hade blivit fel i vårt
anbud. Lagen skyddar ju inte elakingar, och
den andre är elak om han medvetet försöker
utnyttja vad han vet är ett misstag. Men är
acceptanten i god tro, ja då är det vi som har
slarvat, och får skylla oss själva. Omsättningens
intresse, ni minns.
Det kan också ha blivit fel av något annat skäl,
som varken vi eller mottagaren av anbudet kan
hjälpa. Vi kanske har telegraferat, och på den
mottagande telegrafstationen uppfattar man
fel, och skriver 000 kr i anbudet istället för
2 000 kr. Eller så är det ett programvarufel,
som omvandlar varannan tvåa till etta när man
sänder iväg ett e-mail. Sådana där felaktigheter
kallas befordringsmisstag, och då är regeln helt
annorlunda.
Vi är självklart inte bundna till vårt anbud om
mottagaren förstod eller borde ha förstått att
det hade blivit något fel – lagen skyddar ju inte
elakingar – men vi är faktiskt inte bundna ens
om mottagaren var i god tro, dvs. varken förstod eller ens borde ha förstått att det måste
blivit något fel i det angivna begärda priset. Det
enda som krävs av oss är då att vi genast reklamerar till motparten, så snart vi själva förstår
att det blivit något fel i anbudet, dvs. meddelar
© Författaren och Studentlitteratur
SPELARNA
1 2 . E L A K I N GA R O C H S L A R V E P E L L A R
117
honom att det måste ha blivit något fel när anbudet har transporterats vidare till honom.
Om vi struntar i att reklamera, ja då är vi
bundna – återigen, lagen skyddar ju inte elakingar, och det är naturligtvis taskigt att inte
meddela motparten så fort som möjligt att det
har blivit något fel.
Avtalslagens generalklausul
Jag har nu beskrivit de viktigaste reglerna när
avtal, eller andra rättshandlingar (t.ex. föreningsstadgar), kan bli ogiltigförklarade, när
Pacta sunt servanda får vika. Som ni märker är
reglerna lite kantiga, såsom regler oftast är. För
säkerhets skull finns det därför dessutom en
s.k. generalklausul i Avtalslagen, § 36, som
säger att även om inte någon annan ogiltighetsregel är direkt tillämpbar, kan domstol ändå
jämka eller helt ogiltigförklara en klausul i ett
avtal eller till och med hela avtalet.
Det där är en regel som i första hand ska
användas när det varit en alltför stor obalans i
parternas maktförhållande – en med mycket
makt och mycket kunskap har skaffat sig ett
alldeles för bra avtal i förhållande till den
andra, mycket svagare parten, utan att det för
den sakens skull har varit fråga om tvång,
utpressning, svek eller ens ocker. Framförallt
blir denna regel ett hjälpmedel för konsumenter mot näringsidkare, eller för arbetstagare
mot arbetsgivare.
Det är viktigt att det finns sådana regler i juridiken – i annat fall kan domstolarna komma att
fatta beslut som upplevs så orättfärdiga att
domstolarnas och resten av rättssystemets legi© Författaren och Studentlitteratur
timitet kommer i gungning. Och det är viktigt
att rättssystemet har hög legitimitet, särskilt i
en demokrati. Ett rättssystem som inte i allt
väsentligt efterlevs frivilligt är nämligen inte
särskilt effektivt – vi kan inte ha poliser i vartenda hörn precis hela tiden.
Avtalslagen innehåller också några andra regler, som emellertid är så speciella att vi kan
hoppa över dem i detta sammanhang. Två regler till måste jag dock nämna, för de är viktiga
också i vardagen.
Förverkande av pant som
säkerhet
För det första finns det en regel som säger att
”förbehåll att pant eller annan säkerhet ska vara
förverkad /…/ är utan verkan”. Det här tror jag
de flesta människor inte känner till.
■ Se Avtalslagen
§ 37
Behålla panten i stället för pengarna?
Låt oss säga att någon ber om att få låna 100 kr
av dig. Du har i och för sig 100 kr och är beredd
att låna ut dem, men du känner dig inte riktigt
säker på att den som lånar kommer att betala
tillbaka. Därför säger du OK, men bara om du får
den personens klocka i pant. Så kan man göra,
och det är vanligt att man försöker skaffa sig
säkerhet i pant, t.ex. på detta sätt.
Sedan inträffar det du har befarat. Personen du
har lånat ut pengarna till betalar inte sin skuld.
Jag tror att de flesta människor då tror att de
kan ta panten, att de helt enkelt övertar äganderätten till det som har satts i pant. Det är fel,
och det även om man har avtalat om detta.
Generalklausul = en
regel som är så
allmänt formulerad att
den till både sitt
innehåll och sitt
tillämpningsområde
tvingar fram öppna
värdemässiga överväganden
S P ELARNA
1 2 . ELAKINGAR OCH SLARVEPELLAR
11 8
Avtal om förverkande av pant eller annan
säkerhet är ogiltiga säger Avtalslagen, punkt,
slut! Panten får bara användas som säkerhet. I
ett sådant här läge ska panten, dvs. klockan i
vårt exempel, säljas på offentlig auktion.
Om panten säljs för 250 kr …
Om då klockan säljs för 250 kr på auktion ska du
först ha ersättning för vad det har kostat dig att
få panten såld på en sådan auktion (låt oss säga
100 kr), sedan upplupen ränta på din fordran
(låt oss säga 10 kronor) och slutligen ersättning
för din kapitalfordran (100 kronor), dvs. det som
du en gång lånade ut.
Av de 250 kronorna som panten inbringade vid
försäljningen ska du alltså i vårt exempel ha 210
kronor (varav 100 kronor är det som du har
tvingats betala auktionsförrättaren). Resterande
40 kronor ska den killen eller tjejen ha som lämnade sin klocka som pant.
Varken klockor, hus eller andra pantsäkerheter
är skyldiga pengar – det är fysiska eller juridiska
personer som är det. Om vi ändrar exemplet
jag nyss gav och säger att klockan såldes för
bara 50 kr, vad händer då?
Om panten säljs för 150 kr …
Jo, då ska du först ha ersättning för kostnaderna
(100 kronor), varvid det återstår 50 kronor. Av
de 50 kr ska du först få ersättning för upplupen
ränta, som vi ju låtsades vara 10 kr. Kvar är 40
kr. Men din kapitalfordran var ju 100 kr, alltså
fattas det 60 kr.
Dessa 60 kr har du kvar som fordran på den du
lånade ut pengarna till, och de pengarna får du
försöka få in på annat sätt. Någon säkerhet i
pant för dessa har du ju inte. Men din fordran
har du kvar, och den som lånade pengarna har
sannerligen gjort en dålig affär, genom att inte
göra rätt för sig. En stor del av skulden finns
fortfarande kvar, och totalskulden för att låna
100 kr blev till slut mer än det dubbla. Loser!
Varför då, tänker du. Är inte båda parter losers?
Nej, det är inte alls självklart. En skuld upphör
nämligen (med några få undantag) aldrig. Många
tror att en skuld preskriberas efter 10 år, men
det är bara om den som har fordran inte gör ett
preskriptionsavbrott inom denna tid, t.ex.
genom en enkel begäran att få betalt. Så snart
det sker, börjar en ny preskriptionstid på 10 år
att löpa, och även den kan brytas på samma
sätt. Så kvarstår och växer skulden med dröjsmålsränta (som är mycket högre än bankräntan)
för varje dag, och den som är skyldig pengarna
kan aldrig tjäna mer än existensminimum (och
aldrig vinna på lotto eller tipset, eller få ett arv)
utan att kronofogden genast kan rusa in och
hämta hem pengarna, så att skulden regleras!
Upplupen ränta =
ränta på det utlånade
kapitalet (som man i
stället hade kunnat
haft placerat t.ex. på
bankkonto)
Kapitalfordran = själva
skuldbeloppet när man
bortser från ränta och
kostnader
© Författaren och Studentlitteratur
SPELARNA
1 2 . E L A K I N GA R O C H S L A R V E P E L L A R
119
Konkurrensklausuler
Jag skrev att det var ytterligare en regel i Avtalslagen som jag slutligen vill göra dig uppmärksam på. Det är en regel som handlar om
s.k. konkurrensklausuler, något som har blivit
allt vanligare.
En konkurrensklausul är en klausul i ett avtal,
ofta i ett anställningsavtal, som säger att om
man slutar sin anställning hos arbetsgivaren –
vilket man alltid har rätt att göra – får man inte
börja jobba med liknande arbeten, åtminstone
inte utan att betala ersättning, innan en viss tid
har gått.
Sådana avtal är giltiga, men de kan jämkas om
de är allt för obalanserade, och domstol kan till
och med helt ogiltigförklara dem om de saknar
varje form av saklig anledning.
Men många gånger finns det saklig anledning
att ha sådana avtal. Det kan t.ex. vara fråga om
en produktutvecklare på Volvo, som är väldigt
väl insatt i företagshemligheter hos Volvo
rörande produkters egenskaper och framtida
program. I det läget är det rimligt att Volvo har
en konkurrensklausul i avtalet som förbjuder
arbetstagaren, om han lämnar Volvo, att börja
jobba hos en annan bilproducent innan det har
gått ett antal år.
Trafikföretag har ofta motsvarande klausuler.
Åtminstone förr hade t.ex. Göteborgs spårvägar ett slags konkurrensklausul i sina anställningsavtal, som t.ex. sa att ”du får gratis busskortsutbildning hos oss, men slutar du inom 2
år måste du betala tillbaka hela utbildningen”.
Detta kompletterades med en fallande skala
© Författaren och Studentlitteratur
som sa att om den anställde slutade efter det att
2 år hade gått, men innan han hade jobbat 3 år,
fick han betala 75 %, om han slutade efter 3 års
anställning 50 %, efter 4 år 25 % och efter 5 år
ingenting.
Motsvarande typ av avtal har för övrigt även
flygvapnet använt sig av. Det blev helt enkelt
för kostsamt att utbilda piloter på skattepengar,
om de stack till det civila flyget så snart deras
utbildning var klar.
KO M I H Å G !
■ Lagen skyddar aldrig elakingar och slarvepellar.
■ Råntvång är en stark ogiltighetsgrund,
utpressning, svek och ocker bara svaga.
■ Endast starka ogiltighetsgrunder kan göras
gällande mot godtroende motpart.
■ § 36 i Avtalslagen är en ”ventil”, som kan och
ska användas när andra regler, t.ex. starka eller
svaga ogiltighetsgrunder, inte ger den
möjligheten.
ÖVNINGS- OCH DISKUSSIONSUPPGIFTER
1. Endast ett av de följande tre alternativen är
rätt. Vilket?
a Endast starka ogiltighetsgrunder kan göras
gällande mot staten.
b Starka ogiltighetsgrunder kan göras gällande
även mot tredje man som är i god tro.
c Starka ogiltighetsgrunder kan göras gällande
om de har meddelas motparten inom acceptfristen.
2. Inför julen inser Nisse plötsligt att han har
dåligt med pengar, och att detta kan leda till
pinsamheter inför den stora släktmiddagen på
julafton. Det är nämligen denna dag varje år
■ Se Avtalslagen
§§ 38 och 36
S P ELARNA
1 2 . ELAKINGAR OCH SLARVEPELLAR
12 0
som man har den efterlängtade möjligheten att
bräcka sina släktingar genom att själv ge bort
de mest extravaganta presenterna.
Banken är för närvarande inte beredd att låna
Nisse mer pengar, så han beslutar sig – närmast
i panik – för att sätta in en annons i GöteborgsPosten, där han säljer sin senaste statuspryl, en
RIB gummibåt med 80 hk utombordsmotor.
Nypriset är 140 000 kr, men han är nu, som han
skriver i annonsen, beredd att sälja den för
50 000 kr ”vid snabb affär”.
Det är inte så många som letar efter gummibåtar så här i juletid, men en presumtiv köpare
låter höra av sig. Han är lite tveksam, men
Nisse beskriver situationen och förklarar att
han ”måste ha stålar snabbt”. Båten är välskött,
vilket köparen inser, och betingar ett värde på
100 000 kr på marknaden. Ett sådant klipp kan
han helt enkelt inte motstå, och det blir affär.
Julen blev inte riktigt vad Nisse hade tänkt sig:
Släktingarna gav bort ännu finare saker än han
hade lyckats köpa. Bitterheten parad med insikten om att det blir en vacker sommar utan
snabba båtturer, när båten är såld och pengarna
slut. Nisse ångrar nu försäljningen, och vill att
köpet ska återgå.
Vad säger Avtalslagen om detta?
3. Emil K, ordförande i Outlaws, försöker på ett,
som han tycker, civiliserat sätt övertyga Sven S,
ordförande i Hells Angels, att överlåta den fastighet Hells Angels äger till Outlaws.
Eftersom Sven S förefaller ha svårt att förstå
det samhälleligt korrekta i Emil K:s förslag,
finner Emil sig nödgad att övertyga Sven lite
mer påtagligt. Till stöd för sin argumentation
använder sig Emil av ett baseballträ, där Sven
ges tillfälle att väldigt tydligt uppleva hur ont
det gör att vid upprepade tillfällen få ett
sådant slaget med full kraft över knäna. Sven
inser efter en kortare stund hur rätt Emil har,
och överlåter därefter enligt alla formkrav fastigheten till Emil/Outlaws. Så snart Emil, efter
ytterligare hedersbetygelser, lämnat Sven,
ångrar Sven överlåtelsen.
a Finns det någon möjlighet för Sven att få
behålla fastigheten?
b Spelar det någon roll om Emil istället hade
övertygat Sven genom att visa ett antal filmer, där Sven figurerar i brottslig verksamhet,
samtidigt som Emil hade förklarat att filmerna skulle överlämnas till polisen, för det fall
Sven inte överlät fastigheten?
c Ponera att en poliskonstapel, som anser att
Outlaws är åtminstone godare medborgare än
medlemmarna i Hells Angels, står – utan att
Emil vet om det – för den övertygande
användningen av baseballträt. Skulle det
ändra något?
4. Gör Avtalslagen skillnad mellan juridik och
moral?
© Författaren och Studentlitteratur
