Flygbild mot söder över Vombs ängar, tagen strax öster om Harlösa. Kävlingeån skymtar som en horisontell häckliknande linje i bildens nedre del. Den meanderande ån är Klingavälsån. Foto Sven Stridsberg.
Fågelriket i Vombsänkan
Sven Stridsberg
I
Frosta härads sydöstra hörn ligger Harlösa,
strax intill Vombsjön. Området är naturskönt
med såväl skog som öppet landskap, det senare
huvudsakligen i form av våtmarker och torra
sandområden. Från Vombsjön rinner Kävlinge­
ån västerut till Öresund och strax uppströms
Harlösa rinner Klingavälsån ut i Kävlingeån.
Klingavälsån börjar sitt lopp i Sövdesjön
på södra sidan av Vombsänkan och är en av
de viktigaste faktorerna för det rika fågellivet
i området. Ett fantastiskt fågelliv som lockar
fågelskådare från hela norra Europa.
Vombsänkan, vad är det? Ur geologisk syn­
vinkel kallas dalgången norr om Romeleåsen
för Vombsänkan, som är synonym med Käv­
lingeåns dräneringsområde. Det är en grav­
sänka som uppstod för ett par 100 miljoner år
sedan då berggrunden sprack och dalens botten
började sjunka. Samtidigt steg ett långsträckt
urbergsområde, en horst benämnd Romeleåsen
söder om dalen.
I samma takt som dalbotten sjönk under
årmiljoner, på sina ställen närmare 1000 m,
fylldes den med olika typer av sediment, varav
de övre utgörs av kalk från Kritperioden, mer
än 60 miljoner år gamla.
Dåinlandsisenvidfleratillfällenunderde
senaste årmiljonerna dragit fram över Skåne
täcktes landskapet av 5­10 m mäktig morän,
en blandning av den krossade och malda berg­
grund som isen transporterade i sin undre del.
Då den senaste isen smälte bort från Skåne för
Gladan är rikligt förekommande i Fågelriket.
Foto Jens Morin.
51
Detalj av kartbladet Lund 1865 visar sumpområdet
längs Klingavälsån mellan Kranke- och Vombsjön.
Ån som rinner västerut från Vombsjön är Kävlingeån.
Notera Bysjön vid Silvåkra söder om Krankesjön.
runt 10 000 år sedan kom isälvar och dödisgropar att forma landskapet och stora mängder
med sand avsattes i Vombsänkan. Det bästa
exemplet på sådana sandytor är Revingehed, i
vars östra del Fågelriket ligger, och där sandlagret kan vara 10-20 m mäktigt, eller mer som i
Dämmet i Klingavälsån söder om Vombs ängar.
Angett på kartan t h. Foto Sven Stridsberg.
52
Karta över kanalerna i översilningsområdet på
Vombs ängar. Karta uppsatt på Vombs ängar.
Utsikt över den
isbelagda Krankesjön och gömslet i
vassen från fågeltornet vid Silvåkra.
Foto Sven Stridsberg.
Vombs fure, och lokala dödisgropar blivit sjöar
som Bysjön och Heljasjön vid Vombs by. Även
Vombsjön kan betraktas som en stor dödisgrop.
Sandheden skapade torra områden med en
vissfloraochfaunamedanKlingavälsånskapadevåtmarkerdådenranniettmycketflackt
område och meanderade kraftigt, d v s slingrade
sig fram och hela tiden grävde sig en ny fåra
och skapade korvsjöar vilket resulterade i en
omfattandevåtmark.Härfickvienannanflora
och fauna än på sandhedarna.
Denna blandning av torra och fuktiga områden skapar olika biotoper och medför att ett
rikt fågelliv uppstått kring Klingavälsåns hela
lopp.
Våtmarkerna, av bönderna kallade mader,
längs såväl Kävlingeån som Klingavälsån har
utgjorts av översvämningsområden där lokalbefolkningen sedan urminnes tider har kunnat slå
vall.Dockkundeöversvämningarnaidetflacka
området vara omfattande och oberäkneliga och
förstöra vallen, varför man under 1860 införde
ett reglerat ängsvattningssystem för att få optimalt utfall på växtligheten. Detta reglerade
system, som sköttes av en ängsvattnare (med
egen bostad vid Klingavälsån) främjade inte
enbart växtligheten utan även fågellivet som
dittillshuvudsakligenutgjortsavflyttfågelrörelser under vår och höst.
Genom ett dämme i Klingavälsån på södra
delen av Vombs ängar kunde en ängsvattnare
reglera tillflödet till ett antal kanaler med
många mindre sidoutlöpare så att översilning
av ängarna kunde genomföras. Detta gynnade
såväl växtligheten som fågellivet, förutom att
bönderna kunde slå ängarna. Naturvärdet var
stort och ängarna fridlystes 1923.
Krankesjön
Krankesjön, omkring 2 m djup, är belägen
strax väster om Klingavälsån, dock utan direkt
kontakt med denna idag men väl före 1892.
Sävsångare vid Krankesjön. Foto Jens Morin.
53
Återställda meanderbågar i Klingavälsån på norra delen av Vombs ängar. Foto Sven Stridsberg.
Under 1800-talet sänktes sjön genom att man
fördjupade Ålabäcken ner till Kävlingeån, väster om Revinge läger. Runt 1880 infördes en
dikningslag i Skåne för att sänka vattennivån i
ettflertalvåtmarkerförattvinnaodlingsmark.
Krankesjön sänktes på nytt 1892 med omkring
en halv meter vilket också innebar att Bysjön
vid Silvåkra försvann. För att uppnå detta
stängdestillflödettillBysjönfrånKlingaväls­
ån. Sänkningen av Krankesjön medförde att
de gyttjiga stränderna började växa igen med
huvudsakligen vass och kaveldun. Denna nya
miljö var positiv för fågellivet och såväl artrikedomen som populationen ökade i vassområdet.
Krankesjön är idag en av landets bästa fågelsjöar och man har byggt fågeltorn vid sjöns
västra och östra sida samt ett gömsle en bit ut
i sjön i vassen vid fågeltornet intill Silvåkra.
Torrläggning
Ängsvattningen längs Klingavälsån fortsatte
fram till 1938 då man inledde ett omfattande
torrläggningsprojekt i Klingavälsåns dräneringsområde för att få odlingsmark. Man fördjupade Kävlingeån omkring 1,5 meter för att
öka avrinningen och grundvattnet på Vombs
ängar sjönk därmed omkring en halv meter.
Samtidigt rätade man den meanderande
Klingavälsån för att ge den ett snabbare lopp
och därmed få bättre dränering. Ängsvattningssystemet upphörde och fågellivet minskade
markant. Samtidigt byggde man 1944 en kombinerad vägbank/damm väster om Vombsjön
förattkunnareglerautflödetiKävlingeån.Ett
ytterligare skäl till detta var att Malmö stad
1948 började ta vatten från Vombsjön genom en
infiltrationsanläggning, Vombverket, sydväst
om sjön. Vombsjön blev därmed en dricksvattenreservoar.
Kvävefällor
Törnskata. Foto Jens Morin.
454
Den snabba dräneringen av vattnet i Vombsänkan gjorde att stora mängder näring från
Karta över Naturreservatet Klingavälsåns dalgång där övre halvan ingår i Fågelriket.
Kartan är uppsatt av Länsstyrelsen vid strategiska besöksplatser längs åns lopp.
framför allt jordbruket rann ut i Öresund och
skapade övergödning och därmed algblomning.
Man insåg snart att situationen blev ohållbar
och 1995 startades Kävlingeåprojektet för att
öka våtmarkernas areal i Vombsänkan. Genom
att ”fånga” vattnet i dammar och våtmarker och
fördröja transporten ut i havet kan kvävet i vattnet genom bakterieaktivitet hinna omvandlas
till ofarlig kvävgas och blandas upp med luften.
Därmed skulle man hindra algblomning i havet.
Under 2011 avslutades Kävlingeåprojektet
och man hade då lyckats öka våtmarksarealen
i Vombsänkan med 375 hektar, vilket ungefär
motsvarar ytan av Krankesjön! Ett strålande
resultat, och ett eldorado för häckande fåglar.
Dessutom har en del rödlistade fåglar och växter nu kunnat plockas bort från rödlistorna då
de nu fått gynnsamma villkor.
Vidare återskapades våtmarkerna på Vombs
ängar genom en renovering av ängsvattningssystemet och man återskapade t o m meanderbågarna i Klingavälsån och återställde grundvattensnivån på ängarna, allt för att fördröja
vattnet i åarna på dess väg till havet och därmed
frigöra kväve. En inte oväsentlig bieffekt var att
återställningen i högsta grad gynnade fågellivet
555
Storkens återkomst
till Skåne efter
flera decenniers
frånvaro är mycket
uppskattad. Den
största storkförekomsten finns längs
Klingavälsån och
Kävlingeån. Foto
Jens Morin.
som nu åter kunde expandera till vad det var
före torrläggningen, ett av de bästa i Sverige.
Under höst och vår rastar stora mängder
flyttfåglar på de vidsträckta våtmarkerna i
Vombsänkan och mängder av gäss övervintrar
dessutom norr om Vombsänkan, till många
lantbrukares förtvivlan.
På sommaren häckar exempelvis både havsörn och kungsörn, förutom skäggmes och storspov längs Klingavälsån. På senare tid har vi
dessutom fått en glädjespridare i form av stork,
vilken försvann från Sverige 1954. Genom omfattande arbete av Storkprojektet har nu storkar
föttsuppihägnpåfleraställeniSkånesom
Karups Nygård, Hemmeslövs Mölla och Östra
Tvet. Storkarna har åter rotat sig i landskapet.
Endelövervintrarmedanandraflyttarsöderut
under vintern, både längs den östliga och den
västligaflyttleden.Förraåretflyttademinst99
ungstorkar söderut och har återrapporterats från
bl a Tyskland, Schweiz och Spanien.
Storkprojektet drivs av Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes ornitologiska förening.
Att återställa naturen är ett honnörsord, men
till vad? Beträffande fågellivet i Vombsänkan
så var naturens egen lösning inte den bästa utan
människans första ingrepp med ängsvattning
under 1800-talet var betydligt mer gynnsamt
för en stor artrikedom och stor population och
nu är vi tillbaka där igen efter 50 års missriktad
torrläggning.
Så människan kanske inte alltid är så dum,
trots allt!
Kungsfågel. Foto Jens Morin.
Se: www.fagelriket.se
656
