Maria Dahl Karlgren
är föreståndare på
behandlingshemmet
Oasen i Linköping.
Oasen
– behandling med genusperspektiv
16
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
Svensk missbruksbehandling är ett nationellt
fiasko. Det anser Hans Knutagård, som till
hösten kommer ut med boken ”Sexualitet i
socialt arbete”.
Men det finns undantag. Till Oasen,
Stadsmissionens verksamhet i Linköping,
kommer även hb-kvinnor. Där är behandlingen
normkritisk och sexualiteten har en central roll.
Text Marika Sivertsson Foto Staffan Gustavsson
H
ans Knutagård är hård i
domen över det han kalllar en antikverad modell
för behandling, men säger
samtidigt att kommande
forskning lär öppna för andra metoder.
– Fram tills nu har vi helt missat
det som är väsentligt: sexualiteten.
Det är helt centralt för människor,
och ofta tätt sammantvinnat med
droganvändning. Då måste man också
adressera det i behandlingen.
Han påpekar också att alkoholoch annan droganvändning är förknippat med starka stereotyper om
maskulinitet och femininitet. Det
innebär att sexuella erfarenheter i
samband med droganvändning ser
helt olika ut för kvinnor och män, och
får helt annan relevans i samband
med behandlingen.
– Jag tror inte på att behandla
män och kvinnor i samma grupp, oavsett om det är homo, bi eller hetero.
Vi lever i ett patriarkat, många kvinnor har upplevt diskriminering och
sexism.
I Sverige är tolvstegsprogrammet dominerande som behandlingsmodell.
Det används även i behandlingen
på Oasen i Linköping, som drivs av
Stadsmissionen.
– Men vi har valt att frångå tolvAlkohol & Narkotika Nr 3/2015
stegsprogrammet ganska mycket. Om
man tittar generellt är tolvsteg väldigt
heteronormativt och utformat först
och främst för män, säger föreståndaren Maria Dahl Karlgren.
Sedan tio år tillbaka arbetar Oasen
med genusperspektiv på behandlingen, för att hitta andra sätt än
gängse att förstå kvinnors utsatthet.
Behandlingen är normkritisk, vilket
är något annat än hbt-medveten.
Maria Dahl Karlgren tror att det är en
fördel:
– Anledningen till att någon kommer hit är missbruksproblemet. Inte
att hon är utsatt för våld eller att hon
är homo eller bi. Det är sekundärt.
Men öppenheten gör att det blir möjligt att jobba med sitt missbruk hos
oss utan att bli fortsatt kränkt. Det
anser många av de här kvinnorna att
man blir på andra behandlingshem.
– Det är väldigt sällan som kvinnor kommer hit och berättar att de
är homo eller bi, troligen på grund
av rädsla att dömas ut. Men här talar
vi om hela livssammanhanget, inte
bara missbruket. Den som är homo
eller bi brukar berätta det under behandlingens gång. Det kan också bli
så att kvinnan börjar problematisera
sin sexualitet, analysera de relationer
hon har levt i innan, och fundera över
vilka relationer hon vill leva i.
17
Ω
”Fram tills nu har vi helt missat det som är väsentligt: sexualiteten. Det är helt
centralt för människor, och ofta tätt sammantvinnat med droganvändning. Då
måste man också adressera det i behandlingen.”
Genusperspektivet på behandlingen har gett skarpare konturer till
könsmaktsordningen – det blir tydligt att den accentueras i aktivt missbruk. Könsroller förstärks och får en
ännu tydligare funktion.
– Män blir hårda och tuffa, de
använder oftare våld. Kvinnor kan
spela mycket på sexualitet för att få
tillgång till droger, boende eller skydd
av män. Detta skapar ännu större
utsatthet för kvinnorna. Det vi sett
är att majoriteten av de kvinnor som
missbrukar har varit utsatta för våld
och många befinner sig i en våldssituation här och nu, säger Maria Dahl
Karlgren.
Alldeles särskilt av den anledningen är blandade grupper inte
aktuellt på Oasen. Erfarenheter av
kvinnor som tidigare har varit i behandling i blandade grupper är att de
blir tystade – de får veta att våld är för
svårt att tala om; män i gruppen kan
ha varit våldsamma och det kan bli
för svårt för dem; hade kvinnan inte
använt droger hade hon inte utsatts
etc. Och tolvstegsprogrammet i sig
bortser helt från mäns och kvinnors
olika erfarenhet av sexualitet i missbruk.
– Exempelvis är steg fyra inte
konstruktivt för kvinnor som varit
utsatta för våld. Man ska göra en
oförskräckt självrannsakan, som det
heter: rannsaka sig själv och tidigare
handlingar och beteenden, berättar
Maria Dahl Karlgren.
Slutsatsen i tolvsteget är att miss-
bruk och dess konsekvenser ska
kopplas till missbrukaren själv. En
del i den ”oförskräckta rannsakan”
Maria Dahl Karlgren hänvisar till är
en så kallad harmlista. En av de saker
som enligt tolvstegsprogrammet inte
18
och så har vi plockat med det som
är bra. Men framför allt har vi lagt
till i behandlingen att vi jobbar med
våldsutsatthet och med normaliseringsprocessen, säger Maria Dahl
Karlgren.
Normaliseringsprocessen handlar
Hans Knutagård.
skulle vara gynnsamt för drogfrihet
är att bära på ”harm”.
– Det kan bli helt fel för dessa
kvinnor. Om du som våldsutsatt
kvinna drar slutsatsen att du måste
lägga skulden på dig själv istället för
på din förövare, så är det precis raka
motsatsen mot vad du just då behöver, säger Maria Dahl Karlgren med
eftertryck.
Våld är någon annans handlingar
emot kvinnan. Inte hennes eget fel.
Denna analys måste göras av kvinnan
själv i en situation då hon är oerhört
utsatt, och då behandlingen kan upplevas som en press att internalisera
skulden för övergrepp. Maria Dahl
Karlgren påpekar att det inte alltid
finns en terapeut tillgänglig som kan
vara ett stöd i den analys kvinnan i
fråga behöver göra.
– Det finns mycket som är positivt med tolvstegsbehandling. Vi har
börjat problematisera delar av det,
om hur våldet internaliseras i kvinnans förståelse av sig själv och sin
omvärld. Om hur förövare gör det de
gör och varför offret stannar kvar.
Och det handlar om hur våldet successivt tar livsutrymme ifrån den
som drabbats, hur det definierar
tillvaron.
På Oasen behandlar personalen
samtidigt som de lär ut: de kvinnor
som går där få ta del av samma kunskap som personalen utgår ifrån för
att hjälpa dem.
– Det är viktigt att kvinnorna
själva har samma kunskap som vi,
det hjälper dem att få makten över
sina liv. I vår första föreläsning ställer vi frågan vad våld är. De får själva
definiera. Sen berättar vi hur vi ser på
våld: fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, latent och sexuellt. Den föreläsningen
är ofta väldigt stark för våra kvinnor.
De flesta har aldrig varit i ett sammanhang där de fått prata om detta,
säger Maria Dahl Karlgren.
Oasen har fått förfrågningar om
transpersoner. Den gränsdragning
Oasen har gjort är att personen
ifråga ska ha genomgått könskorrigering.
– Det är problematiskt för oss – vi
är ett könsseparatistiskt behandlingshem. Att dra sådana gränser är
oerhört svårt. Men vi har inte tidigare, vad vi vet, jobbat med den här
gruppen och vi diskuterar hur vi ska
komma framåt, säger Maria Dahl
Karlgren.
Alkohol & Narkotika Nr 3/2015
