Klimatförändringar i Arktis och Sub-Antarktis under de senaste 3.6 miljoner åren
För att förbättra globala cirkulationsmodeller för det framtida klimatet kommer vi att
rekonstruera klimatet i Arktis och Sub-Antarktis under de senaste 3.6 miljoner åren med
sjösediment från sjöarna El’gygytgyn, Sibirien, Pingualuit, Kanada och Laguna Potrok Aike,
Argentina. Polarområdena är viktiga för det globala klimatet och ett sätt att ytterligare förstå
de komplexa interaktionerna mellan is, hav och land är att jämföra glaciala, marina och
terrestra arkiv under flera värme och istider. Eftersom iskärnan från NGRIP på Grönland bara
sträcker sig 123 000 år tillbaka har en jämförelse mellan det kontinentala klimatet i Antarktis
och Arktis inte varit möjlig under flera interglacialer. De nya arkiven från Sibirien, Kanada
och Argentina innebär därför att vi för första gången kan studera det kontinentala klimatets
svängningar under flera värme- och istider på båda hemisfärerna. Resultaten kommer att öka
vår förståelse för hur klimatet på de båda kontinenterna på norra hemisfären och de båda
polarområdena är kopplade.
En aktuell frågeställning är om en snabb global uppvärmning paradoxalt nog
kan skapa en kall period. Vi vet att inledningen på den nuvarande värmetiden avbröts med ett
ovanligt kallt klimat på norra hemisfären för 13 000 år sedan. Perioden kallas Yngre Dryas
och pågick under 1500 år innan temperaturen åter ökade och då med 5-10 grader. Orsaken till
Yngre Dryas tror man beror på att Golfströmmen upphörde när stora mängder is smälte.
Rapporter finns om att salthalten i norra Atlanten håller på att minska idag och att orsaken är
uppvärmningen i Arktis och att havsisar och glaciärer smälter. Med de nya arkiven från
Sibirien, Kanada och Argentina kan vi nu studera om global uppvärmning vanligen avbryts
med en ovanligt kall period, vilket är viktigt att veta för att kunna göra bra prediktioner om
vårt framtida klimat.
Som den första forskargruppen i världen har jag och mina kollegor utvecklat
fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR) till en ny metod för att bestämma mängden
biogent kisel, kväve, och oorganiskt och organiskt kol i sediment. Metoden är snabb och billig
och biogent kisel bestämt med FTIR har hittills visat sig vara den bästa för att rekonstruera
klimat från El’gygytgyns sediment med bra korrelationen till andra klimatarkiv (iskärnor från
Antarktis, marina sediment). Jag vill nu utveckla metoden ytterligare så att fler ämnen kan
samtidigt bestämmas med tekniken. I dagsläget är upplösningen i klimatrekonstruktionen från
El’gygytgyn 200 år. De mest intressanta delarna av arkiven från denna sjö och från de andra
kommer nu att analyseras med högre tidsupplösning. Resultaten kommer att förbättra
förståelsen kring globala klimatförändringar, om global uppvärmning vanligen avbryts av en
period med snabb avkylning och hur klimatet på norra och södra halvklotet är kopplat.
Paleolimnologi i Abisko
