ONSDAG 11 MARS 2009 4 ANNONSBILAGA FRÅN ENERGIRÅDGIVARNA I HÄLSINGLAND 4 En bilaga till Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren NÄRINGSLIV u n En än varmare Växthuseffekten och klimatets förändringar Ingen kan på förhand veta säkert vad som händer med klimatet under de kommande hundra åren och där bortom. Full visshet om människans inverkan på det framtida klimatet får vi inte förrän framtiden är här och effekterna väl har infunnit sig. Kan vi då inte vänta och se innan vi vidtar kostnadskrävande åtgärder mot utsläppen av växthusgaser? Utsläppens klimateffekter kanske blir så obetydliga att insatser av det slaget inte alls behövs? Nej, klimatsystemets tröghet och växthusgasernas långa livslängd innebär att en sådan passivitet kan få vådliga följder. Om vi underlåter att minska utsläppen nu, är risken stor att de efterhand orsakar svåra klimatstörningar, kanske i slutet av innevarande sekel eller ännu längre fram. Vid det laget kommer inga åtgärder att vara kraftfulla nog för att avvärja skadeverkningarna. En svår storm, en rekordhet sommardag, en översvämning orsakad av intensiva regn – allt sådant uppfattas numera ofta som tecken på att klimatet har blivit annorlunda. Men klimatet är en beskrivning av vädrets genomsnittliga egenskaper under en längre tid. En enskild väderhändelse, hur dramatisk den än är, duger därför aldrig som bevis för att klimatet skulle ha förändrats. Vad kan förändra klimatet? Utan tvekan kan klimatet förändras märkbart, och det av flera olika orsaker. Till dem hör naturliga företeelser såsom vulkanutbrott, skiftningar i solens ljusstyrka, variationer i jordens bana runt solen och jordaxelns riktning, förändringar av jordytans egenskaper samt interna svängningar i klimatsystemet. Det står också i mänsklig makt att inverka på klimatet. En del föroreningsutsläpp fyller luften med partiklar som kan fånga upp eller reflektera solljuset. Och vissa gasformiga föroreningar har förmågan att fånga upp värmestrålning och därigenom förstärka atmosfärens växthuseffekt. Klimatförändringar i förindustriell tid Kontinenternas vandringar över jordytan har i det förgångna utlöst långsamma men genomgripande klimatförändringar. De senaste tre årmiljonerna har mestadels präglats av kyla och nedisningar, men jorden har under den tiden genomgått upprepade och snabba växlingar mellan ett genuint istidsklimat och betydligt mildare förhållanden. Under de drygt tiotusen år som förflutit efter den senaste istiden, har klimatet dock varit relativt stabilt. tilltagit i stora delar av världen, inte minst i Nordeuropa, men klimatförändringarna har ingalunda varit likadana överallt. Sommaren 2005 smälte snön på Grönland över nästan tre gånger så stora arealer som 1992. Varför förändras klimatet nu? Den temperaturhöjning som ägde rum i 1900-talets början kan åtminstone delvis ha varit naturlig. Huvudorsaken till den snabba uppvärmningen efter 1975 kan däremot knappast vara något annat än människans numera mycket stora utsläpp av växthusgaser; främst koldioxid men även metan, dikväveoxid m.fl. Atmosfärens innehåll av dessa gaser har tilltagit markant under senare decennier. Uppvärmningen kunde ha blivit ännu större om den inte hade motverkats av svavelutsläpp som ökat luftens partikelinnehåll. Dessutom har havet en fördröjande inverkan på temperaturförändringar som innebär att vi ännu inte har sett hela resultatet av växthuseffektens hittillsvarande förstärkning. Klimatförändringar i modern tid Källor och sänkor för växthusgaser Sedan 1900-talets början har medeltemperaturen på jorden allt tydligare tenderat att avvika från tidigare seklers tämligen stabila nivå. Den har sedan dess stigit med 0,76 grader, men inte i jämn takt – den största ökningen har ägt rum efter 1975. Uppvärmningen har reducerat förekomsterna av is och snö och bidragit till en viss höjning av havsnivån. Under det gångna seklet har också nederbörden Att luftens koldioxidhalt stiger beror främst på utsläpp vid förbränning av kol, olja, bensin och andra fossila bränslen. I-länderna står för de i särklass största utsläppen per capita, men den snabbaste utsläppsökningen sker nu i tredje världen. Även avskogning har medverkat till att höja koldioxidhalten. Genom att flertalet kvarvarande skogar nu tätnar tar de dock för tillfället upp mer kold i ox i d från atmosfären än vad de lämnar ifrån sig. Också havet tar hand om mycket av den utsläppta koldioxiden, men resten blir kvar i luften i årtusenden. Utsläppen av andra växthusgaser härrör från många olika källor; förutom industri- och förbränningsprocesser även jordbruk, avfallsupplag m.m. Utsläppsscenarier och klimatmodeller Människans framtida utsläpp av växthusgaser går knappast att förutsäga med nämnvärd tillförlitlighet. FN:s klimatpanel IPCC har istället utarbetat scenarier för olika tänkbara samhälls- och utsläppsförändringar. Dessa har använts som utgångspunkt för modellberäkningar av klimatets förändringar under de kommande hundra åren. Resultaten är osäkra eftersom klimatsystemet är så komplext, men modellerna har efterhand förbättrats. I flera grundläggande avseenden stämmer resultaten från olika modellberäkningar nu väl överens med varandra. Klimatet hundra år framåt Eftersom flertalet växthusgaser är mycket långlivade kan växthuseffekten fortsätta att förstärkas under hela tjugohundratalet även om utsläppen skulle börja minska. Enligt beräkningar med olika scenarier och modeller stiger jordens medeltemperatur med 1,16,4 grader under seklets lopp. Genomsnittsresultaten spänner mellan 1,8 och 4,0 grader. I Sverige lär uppvärmningen bli minst lika stor som det globala genomsnittet – om hundra år skulle det kunna vara lika varmt i Sydsverige som det nu är i Frankrike. Vinternederbörden väntas öka kraftigt i Nordeuropa, medan sommarnederbörden sannolikt minskar i nästan hela Europa, inklusive södra Sverige. Syd- och Mellaneuropa riskerar svår hetta och torka sommartid. Havet kommer att fortsätta stiga, sannolikt med några decimeter.