kärna kyrka - Länsstyrelserna

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i
Linköpings stift 2006
KÄRNA KYRKA
Kärna socken
Linköpings kommun
Linköpings stift
Östergötlands län
KÄRNA KYRKA
Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift
Delrapport september 2006.
Innehåll
Inledning ..................................................................................................................... 3
Bakgrund .................................................................................................................... 3
Syfte........................................................................................................................ 3
Kulturminneslagen .................................................................................................. 3
Kulturhistorisk bedömning .......................................................................................... 3
Inventeringens uppläggning och rapport ................................................................. 4
KÄRNA KYRKA .......................................................................................................... 5
BESKRIVNING OCH HISTORIA ................................................................................ 5
Socknen .................................................................................................................. 6
Kyrkomiljön ............................................................................................................. 6
Kyrkogården............................................................................................................ 7
Kyrkobyggnaden ..................................................................................................... 7
Exteriör beskrivning ............................................................................................. 8
Interiör beskrivning ............................................................................................ 10
KULTURHISTORISK BEDÖMNING ......................................................................... 13
Kyrkogården ...................................................................................................... 13
Kyrkobyggnaden ............................................................................................... 13
HÄNDELSELISTA .................................................................................................... 15
BEFINTLIGA SKYDDSFORMER ............................................................................. 18
KÄLLOR ................................................................................................................... 18
Övriga inventeringar.............................................................................................. 18
Kartor .................................................................................................................... 18
2
Inledning
Bakgrund
Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och
kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av
Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av
Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och
påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006.
Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av
kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år
1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet.
Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och
analyseras i en stiftsövergripande rapport.
Syfte
De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är:
- att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna
mellan kyrkan och kulturmiljövården
-
att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning
av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner
-
att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av
och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de
kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och
överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första
decennium.
-
att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för
bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk
ersättning.
Kulturminneslagen
Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader,
kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde
inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av
kyrkobyggnaden.
Kulturhistorisk bedömning
Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande
diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och
Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk
bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår
från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till
värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad
förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall
till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som
kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning.
3
Inventeringens uppläggning och rapport
Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör,
fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med
inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom
har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet,
Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur
däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i
rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och
ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet
inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i
denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens
bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet
(www.raa.se).
Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna
Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift,
Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig
samfällighet.
4
KÄRNA KYRKA
Kärna 2:2, Kärna socken, Linköpings kommun, Hanekinds härad, Östergötlands län och
landskap, Linköpings stift
Kärna är en medeltida socken som i öster gränsar till Linköping. Den äldsta kända
kyrkan på platsen uppfördes av kalksten i mitten av 1100-talet med ett rektangulärt
långhus och smalare kor. Enligt traditionen uppfördes kyrkan år 1137 av kung Sverker
d ä i likhet med Kaga kyrka. Först i mitten av 1700-talet försågs kyrkan med torn i
väster av byggmästaren Petter Frimodig och murmästaren Anders Hansson i Kärna.
Kyrkan nuvarande utseende med torn i söder och en stor korsarm i norr härrör från en
omfattande om- och nybyggnad under ledning av byggmästare Abraham Nyström i
Kristberg 1831-1834. Kyrkan fick en nyklassicistisk utformning med spritputsade
fasader och symmetriskt placerade fönsteröppningar med slätputsade omfattningar. En
förödande brand på nyårsdagen 1893 ödelade kyrkan. Tornet och murarna klarade sig
dock och ett återuppbyggande påbörjades omedelbart. Arkitekt Thor Thorén stod för
ritningarna. Kyrkan är orienterad med koret i söder och består av ett rektangulärt
långhus med rakslutet korparti, korsarmar i väster och öster, den östra avdelad till
sakristia samt torn i söder. Kyrkan är uppförd av sten med kalksten i de medeltida
delarna i öster. De ljust gula fasaderna är spritputsade med gula slätputsade
omfattningar. Taken är täckta med kopparplåt. Huvudingången är förlagd till den
norra gaveln men ingångar finns även på västra gaveln, i öster till sakristian samt i
söder till tornet. De rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med brunmålade
gjutjärnsbågar med två glas i samma båge. Interiören karakteriseras i hög grad av den
renovering som utfördes på 1930-talet av arkitekt Erik Fant.
BESKRIVNING OCH HISTORIA
Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 085 56 Malmslätt. med kyrkan i mitten. Kyrkan ligger i
samhället Malmslätt, bildat kring den gamla militära exercisplatsen, numera helikopterflottilj
som ligger längst i söder på kartan.
5
Kärna på häradskartan från 1870-talet.
Socknen
Kärna är en medeltida socken och omtalas 1334 som Kerna. Kärna socken gränsar i öster till
Linköping och har en växlande natur med skog och åkermark. Socknen är fornlämningsrik
och vid Tift finns ett av Östergötlands största gravfält från yngre järnåldern. Vid kyrkan står
fyra runstenar, varav den största är försedd med ett kors och en annan med en ristning av ett
lejon. Kärna har under flera århundraden varit prebende under biskoparna i Linköping.
Socknens största gårdar är Lagerlunda och Tolefors säteri. Vid Värö fanns förr en hälsobrunn
och vid Malmen, som tidigt varit en militär mötesplats, finns nu bl a militär flygplats.
Socknens centra flyttades från kyrkplatsen till järnvägsområdet i samband med att Östra
stambanan anlades med en station sydväst om kyrkan. Ett stationssamhälle utvecklades och
idag är Malmslätt med närliggande bostadsområden, som Jägarvallen och Tokarp, förorter till
Linköping.
Kyrkomiljön
Kyrkan är belägen i utkanten av tätortsbebyggelsen med omkringliggande villabebyggelse.
Prästgården är belägen i en parkliknande trädgård nordväst om kyrkan med en reveterad
huvudbyggnad, som är uppförd 1921. Norr om norra kyrkogårdsgrindarna ligger
församlingshemmet, som om- och tillbyggts vid flera tillfällen.
6
Kyrkogården
Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och norr. Den västra ingången
har ett påkostat utförande med fyra grindstolpar krönta med gjutjärnsurnor.
En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd
kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes av kalksten i mitten av 1100-talet med ett
rektangulärt långhus och smalare kor. Enligt traditionen uppfördes kyrkan år 1137 av kung
Sverker d ä i likhet med Kaga kyrka. Kärna kyrka är även förknippad med en tidigt
upptecknad ballad, Per Tyrssons döttrar i Vänge, som beskriver kyrkans tillkomst. Kyrkans
kor förlängdes åt öster med rakslutet korparti sannolikt i början av 1300-talet. Senare under
medeltiden tillbyggdes en sakristia och ett vapenhus och kyrkan valvslogs och försågs med
kalkmålningar. Först i mitten av 1700-talet försågs kyrkan med torn i väster av byggmästare
Petter Frimodig och murmästaren i Kärna Anders Hansson. Anders Hansson, som även var
klockare i Kärna, byggde 16 kyrkor med en enkel utformning. Klockorna, som tidigare hängt i
en bristfällig klockstapel flyttades över till tornet. Det uppfördes av sten i samma höjd som
långhusmuren och med en överbyggnad av trä. Långhusets västra gavel togs ner och
bänkutrymmet kunde utökas in i tornets bottenvåning.
Redan 1781 fanns flera framtagna ritningsförslag till en utökning av kyrkan. Det ena visar en
tillbyggd korsarm i norr med altaret förlagt i söder med altarpredikstol samt sakristian förlagd
till det gamla koret. Detta ritningsförslag modifierades av arkitekt Samuel Enander 1827, som
även lät behålla det gamla tornet. Ritningen låg till grund för den gestaltning kyrkan slutgiltigt
fick 1831-1834 av byggmästaren Abraham Nyström i Kristberg. Abraham Nyström (17891849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890)
storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju
nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse.
En av Abraham Nyströms mest genomarbetade kyrkor var Röks kyrka, som uppfördes 18421845. I Kärna kyrka placerade Nyström ett nytt torn i söder och en glasad lanternin över det
nya koret. Detta har sina motsvarigheter i den av arkitekt Olof Tempelman år 1803-07
ombyggda kyrkan i Skedevi. I Kärna förlades sakristian i tornets bottenvåning med
direktutgång till en altarpredikstol. Kyrkan kom därigenom att bestå av delar av det äldsta
medeltida långhuset i den södra korväggen, det medeltida koret bildade den nya östra
korsarmen och 1700-talstornets bottenvåning bildade den västra korsarmen. Kärna kyrka fick
en nyklassicistisk utformning med spritputsade fasader och symmetriskt placerade
fönsteröppningar med slätputsade omfattningar.
7
En förödande brand på nyårsdagen 1893 ödelade kyrkan. Tornet klarade sig dock och såväl
tornportar som luckor bevarades. Av långhuset stod endast murarna kvar och ett
återuppbyggande påbörjades omedelbart. Arkitekt Thor Thorén stod för ritningarna. Thorén
(1863-1937) var arkitekt vid Överintendentsämbetet och hade bl a varit inblandad i
restaureringen av Örebro slott. Det var framför allt i interiören som Thorén satte sin tids
nationalromantiska prägel. Innertaket försågs med öppna takstolar och en beklädnad av
pärlspontpanel. På tornkammaren finns delar av inredningen kvar, bl a konsoler med
skulpterade djurhuvuden. Inredningen brunlaserades och en tidstypisk målning framställande
Kristi himmelsfärd av östgötakonstnären Johan Krouthén införskaffades som altartavla. På en
bevarad ritning finns ett förslag av Thorén till en ny tornhuv, vilket dock aldrig genomfördes.
Kyrkan försågs även med en ny värmeanläggning.
Murverksundersökning på Kärna kyrka 1929.
På 1930-talet upptäcktes att ångvärmeanläggningens rör under en längre tid läckt och
förorsakat stora fuktskador. Arkitekt Erik Fant fick i uppdrag att ta fram ett
restaureringsförslag för kyrkan. Förutom att göra ett program för en ny golvkonstruktion
föreslog Fant; ”I samband härmed önskas ett delvis återförande av kyrkans tillstånd före 1893,
så att rummet återvinner något av den empire karaktär, som det hade före branden.” Erik Fant
(1889-1954) var kontrollant vid restaureringen av Vreta Klosterkyrka 1915-17 och
kompanjon med den blivande riksantikvarien Sigurd Curman. Fant kom senare att utföra ett
stort antal restaureringsuppdrag för såväl kyrkor som profan bebyggelse i Östergötland, som t
ex Linköpings slott och nya slottet på Bjärka Säby. Fants renovering av Kärna kyrka innebar
att i stort sett allt av den gestaltning som arkitekt Thor Thorén givit kyrkan efter branden
avlägsnades. Endast den sk Lagerlundaläktaren i den västra korsarmen bevarades intakt.
Kyrkorummet försågs med ett nytt lägre tunnvalv av ohyvlade brädor. Den öppna
bänkinredningen ombyggdes till slutna bänkkvarter och altare och altarring m m förändrades.
I början av 1970-talet ommålades kyrkorummet med den befintliga färgsättningen som
förebild. Nästa större förändring utfördes 1993 efter ritningar av Ahrén Jacobsson arkitekter i
Linköping. Då tillkom bl a läktarunderbyggnader i norr. En invändig renovering gjordes även
2005, då bl a väggar och tak målades.
Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad med koret i söder och består av ett rektangulärt långhus med rakslutet
korparti, korsarmar i väster och öster, den östra avdelad till sakristia samt torn i söder. Kyrkan
är uppförd av sten med kalksten i de medeltida delarna i öster. De ljust gula fasaderna är
spritputsade med gula slätputsade omfattningar. Gavelröstena är markerade med kraftiga lister
och tornets takfot är försedd med en konsollist. De medeltida kalkstensmurarna är tunt
putsade, så att murverket och äldre öppningar och skarvar är synliga. På norra sidan syns den
8
igenmurade öppningen mellan kor och sakristia och på den södra sidan syns en tydlig skarv i
murverket mellan det medeltida långhuset och det tillbyggda koret. Sockeln består av tuktad
granit med några kalkstenar. Kyrkan och korsarmarna täcks av sadeltak, taket över sakristian
är valmat mot öster. Taken är täckta med kopparplåt. Även ståndrännor, stuprör och
fönsterbleck är av kopparplåt. Tornet avslutas med en flack huv och en hög vitmålad öppen
lanternin. De rundbågiga tornluckorna är klädda med gråmålad fiskbensmönstrad profilerad
panel. De rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med brunmålade gjutjärnsbågar med två
glas i samma båge. Sakristian har i söder och norr högt sittande rektangulära fönsteröppningar
med gjutjärnsbågar. På den norra gaveln finns två rundbågiga murnischer. I gavelröstena finns
lunettfönster. I tornet finns runda fönsteröppningar med brunmålade träbågar med färgat glas i
blyspröjs. Huvudingången är förlagd till den norra gaveln. Portalen är utformad i nyklassicism
med pilastrar som bär upp en arkitrav med ovanliggande lunettformad minnestavla i kalksten
med följande inskription: HERREN GUD ÄR SOL OCH SKÖLD HERREN GIFVER NÅD OCH ÄRA.
Dörrarna härrör från 1893 års återuppbyggnad efter branden och är försedda med
brunpigmenterad och lackad fiskbensmönstrad profilerad panel med nationalromantiskt
smide. Trappan är av granit med en fast rullstolsramp av granit på västra sidan. I gavelröstet
finns ytterligare en inmurad minnessten med texten: KÄRNA KYRKA I TOLFTE ÅRHUNDRADET
UPPFÖRD BLEF I DET NITTONDE UNDER CARL XIV JOHANS 13DE REGERINGSÅR 1831 MED
DENNA TILLBYGGNAD ÖKAD. Ingången på den västra korsarmens västra gavel har samma
utformning som på den norra. Den överliggande minnesstenen har följande inskription:
KYRKAN AF VÅDELD HÄRJAD ÅR 1893. ÅTERUPPBYGGDES SAMMA ÅR. Trappan är av granit.
Tornportalen i söder har samma utformning som i norr och väster men med äldre dörrar. De
härrör sannolikt från tornets nybyggnad 1831-34 och klarade sig vid branden 1893. De består
av gråmålade dubbeldörrar med spegelindelning med rombmönster och räfflad nederdel. Till
porten leder en kalkstenstrappa, varav nedre trappstenen är utbytt mot ett steg i granit. På den
östra korsarmens östra sida finns en ingång till sakristian. Den har en nyklassicistisk portal
med dörrblad från 1893 i likhet med den norra och västra portalen. Till dörren finns en
dubbeltrappa av granit.
9
Interiör beskrivning
Långhuset är rektangulärt med ett trägolv av smala brunlackade brädor, som lades in vid
renoveringen 1934 . Väggarna är vitputsade. Det vitmålade trätunnvalvet, som tillkom 1934,
avslutas nedåt av en gråbrunmålad profilerad list. Bänkinredningen ansluter mot
ytterväggarna i öster och väster, vilka är klädda med en brunlaserad bröstning. Bänkarna
tillkom vid renoveringen 1893 och var ursprungligen öppna, men ombyggdes 1934 och
försågs med luckor som är tunt målade i en gråbrun färgskala. Predikstolen är placerad på
östra sidan i hörnet mellan långhuset och östra korsarmen. Den nytillverkades efter branden
1893, sannolikt efter ritningar av arkitekt Thor Thorén. Korgen är försedd med skulpturer av
evangelisterna, målade i en grå-grön ton med sparsam förgyllning. Uppgången är från den
östra korsarmen med ett enkelt gråmålat trappräcke av svarvade pinnar.
Orgelläktaren i norr bärs upp av rikt skulpterade pelare från 1893. Läktarbarriären är rak med
lisener och rikt utformade speglar. Läktarunderbyggnaderna, som tillkom 1993, avskiljs mot
långhuset av en vägg med slät brunlaserad stående panel, vilken avdelas upptill av en
horisontell list med pärlspontpanel där över. Dörren mellan långhus och läktarunderbyggnader
är från 1893 och var ursprungligen placerad mellan långhus och vapenhus, men flyttades till
sin nuvarande plats i samband med att läktarunderbyggnaderna tillkom 1993. Dörrarna utgörs
av svängdörrar av ek med rik ornamentik med en öppen överdel med svarvade pinnar.
Läktarunderbyggnaderna innehåller i väster väntrum och i öster kapprum. Orgelläktaren når
man via två trappor från vapenhuset. Trapporna avgränsas mot läktarunderbyggnaderna med
en vitgråmålad bred pärlspontpanel med igensatta ljusöppningar med samma typ av svarvade
pinnar som i de norra dörrarna. Trappräckena mot läktaren är försedda med svarvade
balusterdockor. Orgelgolvet är av trä, men täcks av en röd textilmatta. På den västra sidan
finns bevarade gradänger och bänkar från 1893 års återuppbyggnad efter branden. På östra
sidan finns två bänkrader bevarade. Bänkarna är liksom orgelfasaden målade i grönt. Orgeln
är byggd 1893 av Åkerman & Lund.
Koret är beläget i söder och golvnivån ligger ett steg högre än långhusets och korsarmarnas
golv. Golvet består av kalksten, för övrigt är ytskikten desamma som i långhuset och
10
korsarmarna. På den södra väggen finns två igenmurade rundbågiga dörröppningar. De ledde
ursprungligen till den bakomliggande sakristian i tornets bottenvåning. I den västra är kyrkans
dopfunt placerad. Den är av koppar och tillverkad i samband med återuppbyggandet 1893. I
den östra nischen står en del av en medeltida piscina. Altaret är murat mot den södra väggen.
Det är gråmålat och försett med en kalkstensskiva. Altartavlan är målad av östgötakonstnären
Johan Krouthén och signerad Johan Krouthén 1893. Den framställer Kristi himmelsfärd och
inramas av en i putsen markerad gråfärgad profilerad list. Altarringen är rektangulär och
öppen mot söder. Den nytillverkades vid renoveringen 1934 och har fyllningar av plywood
med dekorativa listverk med en stiliserad blomma, sannolikt inspirerad av
”Nyströmsdekoren” och är tunt laserad i grå toner. Nummertavlorna har en skulpterad ram
och är placerade på smala svarvade pelare.
Västra korsarmen har samma utformning och ytskikt som långhuset. Bänkarna är dock öppna
med raka gavlar. På den norra sidan finns ett uppbyggt podium med ett piano och fristående
altarbord. Den västra delen av korsarmen är indelad till ett vapenhus med uppgång till
Lagerlundaläktaren. Väggen mot långhuset är vitmålad. Dörröppningen är rundbågig med en
bred enkeldörr med spegelindelning och nationalromantiskt utformat smide samt tunt laserad i
bruna toner. Den överliggande läktarbarriären har samma utformning som orgelläktaren.
Rummet under läktaren har i stort sett behållit sin utformning sedan 1893. Golvet består av ett
obehandlat trägolv. På den södra sidan finns trappan till Lagerlundaläktaren. Trappans
inklädnad liksom taket är klätt med brunlaserad pärlspontpanel med rödmålade avfasningar. I
takets yttre delar i öster och väster finns spår efter enkel träimitationsmålning. I trappans
överkant finns en spegeldörr, som leder till Lagerlundaläktaren. Läktaren är i stort sett helt
bevarad i original med obehandlat trägolv, gradänger och mörkbetsade öppna bänkar.
11
Den östra korsarmen har samma utformning och ytskikt som långhuset och den västra
korsarmen. På den östra väggen finns ett högt sittande runt fönster. På den norra sidan finns
en kororgel. Korsarmens östra del är avdelad som sakristia.
Sakristian har ett lackat furugolv. Väggarna är vitputsade och det plana taket består sedan
1934 av grovhyvlade gråmålade brädor. Mot öster finns ett litet utbyggt vindfång med
dubbeldörrar med spegelindelning målade i gråbruna nyanser. Vindfånget är invändigt klätt
med gråmålad pärlspontpanel. I norr och söder finns små fönsteröppningar som släpper in ett
indirekt ljus till vindfånget.
Vapenhuset är beläget i långhusets norra del. Det har ett äldre kalkstensgolv. Väggar och tak
är inklädda med pärlspontpanel. Dubbla svängdörrar av samma typ som mellan långhus och
läktarunderbyggnader leder till det lilla vindfång som skapts i murnischen. På östra och västra
sidan finns enkeldörrar med samma utformning som svängdörrarna till orgelläktarens trappor.
Till tornet kommer man endast utifrån, via porten på tornets södra sida. Den leder till en
förstuga eller ett vindfång. På den östra sidan finns en trappa till tornets övre våningar och på
den västra sidan till den f d sakristian med en igensatt utgång till den tidigare
altarpredikstolen. I norr finns en dörr till ett utrymme, som 1893 ombyggdes till panncentral.
Samtliga dörrar är från 1893 års renovering och med originalmålning i form av ekimitation.
Golvet är gjutet och väggarna gråputsade. I golvet finns en nedgång till ett källarutrymme
under tornet. I norr finns spår efter den västra igenmurade ingången till koret. På östra sidan
finns en äldre dörr med nitade järnplåtar, som eventuellt kan ha tillhört den äldre kyrkan. Den
leder nu till ett mindre förråd. Den f d sakristian, en trappa upp, är försedd med ett golv av
breda obehandlade brädor. Mot den östra väggen finns väggfasta skåp och i norr finns en
12
rundbågig igenmurad öppning, som ursprungligen lett till altarpredikstolen. Till tornets övre
våningar kommer man via en trappa på östra sidan i förstugan. Trappan utgör sannolikt
originaltrappan från tornets uppförande. Tornets första våning har ett golv av breda
obehandlad brädor. Väggarna är grovt putsade och i öster, norr och väster finns runda
fönsteröppningar. I tornkammaren förvaras delar av 1893 års inredning som avlägsnades vid
renoveringen 1934. På den södra väggen finns en högt sittande plåtlucka till långhusvinden.
På vinden, över de nya trätunnvalven som gjordes 1934, finns taket från 1893 bevarat med
snidade konsoler m m. I klockvåningens fyra väderstreck finns luckor, som sannolikt klarade
sig från branden 1893. Kyrkan har fyra klockor, storklockan är omgjuten 1732 av Magnus
Hultman i Norrköping, mellanklockan införskaffades 1892 och lillklockan är gjuten 1698 av
klockgjutaren Gerhard Meyer i Stockholm. Den fjärde klockan skänktes 1928 av friherrinnan
Hedvig Lagerfeldt på Lagerlunda.
KULTURHISTORISK BEDÖMNING
Kyrkan och kyrkogården med sin praktfulla västingång utgör tillsammans med prästgården
och församlingshemmet en välbevarad äldre kyrkomiljö i en snabbt växande förort till
Linköping.
Kyrkogården
En kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad
kyrkogårdsinventering.
Kyrkobyggnaden
Kärna kyrka utgör ett intressant exempel på de medeltida kyrkobyggnader som om- eller
tillbyggdes i början av 1800-talet på grund av den ökande befolkningen. Kyrkan fick en
särpräglad utformning med bl a altaret orienterat mot söder och en stor korsarm mot norr.
Kyrkans exteriör karakteriseras idag framför allt av två epoker, dels den stora ombyggnaden
på 1830-talet under ledning av byggmästare Abraham Nyström och dels återuppbyggandet
efter branden 1893. Exteriören, med sina gulputsade murytor och stora rundbågiga
symmetriskt placerade fönsteröppningar och flacka tornhuv har ett stilrent nyklassicistiskt
formspråk. Dörrarna, som tillkom 1893, har en tidstypiskt nationalromantisk utformning.
Interiören präglas framför allt av den omfattande restaurering som utfördes 1934 av arkitekt
Erik Fant i syfte att återställa kyrkans nyklassicistiska utseende före branden 1893. Rummet i
den västra korsarmen och den s k Lagerlundaläktaren har bevarat sin prägel från 1893 års
återuppbyggnad. Läktaren är i stort sett bevarad i originalutförande med bänkinredningen.
Delar av den rikt utformade takkonstruktionen från 1893 finns bevarad över det nuvarande
trätunnvalvet och delar av inredningen finns även i förvar i tornkammaren. Dessa delar
speglar det sena 1800-talets arkitekturideal och har stora arkitekturhistoriska värden. Den
samtida altartavlan, som är målad av konstnären Johan Krouthén, har även regionala värden.
Kyrkans historia är förknippad med släkten Lagerfeldt på Lagerlunda, dels genom donationer
av specifika inventarier och dels genom den bevarade läktaren. Kyrkans gjutjärnsfönster har
en ovanlig konstruktion med inner- och ytterrutan monterade i samma båge. Värt att notera är
även att tornet interiört i hög grad bevarat originalskikten från 1830-talet och dessutom bär på
spår av ålder och patina, vilket idag utgör ett sällsynt inslag i kyrkobyggnaderna.
13
Sammanfattning
• Kyrkans östra delar härstammar från den medeltida byggnadsepoken och utgör en viktig
kunskapskälla till medeltida byggnadsteknik.
•
Kyrkan har en tidstypisk och mycket enhetlig nyklassicistisk exteriör med putsade
fasader, symmetriskt placerade fönsteröppningar och ett relativt flackt sadeltak samt äldre
dörrar och fönster. Byggmästaren Abraham Nyströms om- och tillbyggnad av kyrkan har
ett stort regionalt och kulturhistoriskt värde.
•
Den s k Lagerlundaläktaren är i stort sett oförändrad sedan kyrkans återuppförande 1893
och uppvisar stora arkitekturhistoriska värden. Johan Krouthéns altartavla bidrar starkt till
helhetsintrycket och har ett stort konsthistoriskt och regionalt intresse.
14
HÄNDELSELISTA
Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade
källor och kan i framtiden komma att revideras.
1125-1174
1137
Nybyggnad – Kyrka av kalksten med rektangulärt långhus och smalare kor.
(GL)
Nybyggnad – Kyrkan uppfördes enligt tradition av kung Sverker d ä i likhet med
Kaga kyrka. (BR)
1175-1225
Specifika inventarier – dopfunt av sten, foten som var bevarad förstördes vid
branden 1893. (GL)
1250-1324
Ändring – ombyggnad, koret förlängdes åt öster och erhöll rak avslutning. (BR)
1400-1499
1400-1499
1400-1499
Nybyggnad – välvd sakristia i norr och vapenhus i söder. (BR)
Ändring – valvslagning, kyrkan valvslogs. (BR)
Arkitekturbunden utsmyckning – valven försågs med kalkmålningar. (BR)
1644
Fast inredning – predikstol, förstördes i branden 1893. (GL)
1698
Specifika inventarier – lillklocka, göts av Gerhard Meyer, Stockholm. (GL)
1725-1775
1725-1775
Ändring – ombyggnad, de medeltida valven nedbröts. (SvB)
Ändring – ombyggnad, de medeltida fönsteröppningarna vidgades, nytt trägolv
och nya bänkar. (GL)
1732
Specifika inventarier – storklockan omgjuten av Magnus Hultman, Norrköping.
(GL)
1749-1750
Nybyggnad – Torn i väster, av sten i bottenvåningen och timmer i de övre
våningarna. Klockorna flyttades in från en klockstapel. Byggmästare Petter
Frimodig, murmästaren och kantorn i Kärna Anders Hansson. (BR)
1760
Ändring - ombyggnad, ett medeltida masverksfönster på korets östra sida
ersattes av ett nytt fönster med träkarm. (GL)
1776
Nybyggnad – sakristia. Murmästare Måns Månsson och byggmästare Petter
Andersson. (SvB, ÖLM)
1778
Fast inredning – orgel byggd av Lars Strömblad, Ödeshög med fasad ritad av
arkitekt Olof Tempelman, nytt orgelverk 1877. Förstördes i branden 1893.
(SvK)
1781
1781
Uppmätningsritning. (ÖLM)
Ritningsförslag – ett förslag visar tillbyggd korsarm åt norr, ändring av kyrkans
orientering med altare i söder, sakristia i det äldre koret, altarpredikstol, tornets
överbyggnad av sten. Ritningen är tillskriven arkitekt Olof Tempelman. (ÖLM)
1792
Specifika inventarier – altartavla inköptes från Västerviks kyrka, skänktes av
friherre Israel Lagerfeldt på Lagerlunda, förstördes i branden 1893. (GL)
15
1827
1827
1831-1834
Ritningsförslag ”Utvidgande och omändring af Kärna kyrka med Gamla Tornets
bibehållande” – korsarm åt norr, ändring av kyrkans orientering med altare i
söder. Byggmästare Johan Holmberg, Linköping. (ÖLM)
Ritningsförslag ”Utvidgande och omändring af Kärna kyrka med Gamla Tornets
bibehållande” – korsarm åt norr, ändring av kyrkans orientering med altare i
söder. Arkitekt Samuel Enander, Stockholm. (ÖLM)
1834
Ändring - ombyggnad, en korsarm uppfördes på norra sidan vilken fick
funktionen som ett nytt långhus, ett nytt torn uppfördes mitt på södra sidan och
det medeltida koret och den bevarade bottenvåningen på tornet fick karaktär av
korsarmar. Kyrkans orientering förändrades samtidigt med altaret i söder.
Byggmästare Abraham Nyström, Kristberg. (GL)
Invigning den 25 maj av biskop J J Hedrén. (GL)
1850-1892
Teknisk installation – värmeugn. (SvK)
1877
Ändring – fast inredning, nytt orgelverk byggt av Åkerman & Lund. (SvK)
1892
Specifika inventarier – mellanklockan. (GL)
1893
Brand – kyrkan brann på nyårsdagen, tornet och kyrkans murar klarade sig.
(BR)
Ändring – ombyggnad, kyrkan återuppbyggdes på de bevarade murarna, som
höjdes något. Arkitekt Thor Thorén, Stockholm. (BR)
Specifika inventarier – altartavla ”Kristi himmelsfärd” målad av Johan
Krouthén. (GL)
Specifika inventarier – dopfunt av koppar. (GL)
Fast inredning – orgel, byggd av Åkerman & Lund, ombyggd 1948-52. (SLC)
Teknisk installation – ångvärmeanläggning. (ÖLM)
1893
1893
1893
1893-1894
1893
1928
Specifika inventarier – mellanklockan, skänkt av friherrinnan Hedvig Lagerfeldt
på Lagerlunda. (GL)
1929
1929
Vård/underhåll, exteriör, putsen nedknackades delvis. (ÖLM)
Byggnadsarkeologisk undersökning av murverket, en igenmurad portal
påträffades på det medeltida korets nordsida samt en skarv på södra sidan.
Antikvarie Bengt Cnattingius, Östergötlands länsmuseum. (ÖLM)
1934
Ändring – ombyggnad, interiör, på grund av fuktproblem gjordes en ny luftad
konstruktion, i koret med betongbalkar på plintar. Nya golv inlades. Nytt lägre
tunnvalv av breda ohyvlade bräder. Väggdekorationer och målningar från 1893
avlägsnades. De öppna bänkarna ombyggdes till slutna bänkkvarter, det äldre
träaltaret ersattes av ett nytt altare med kalkstensskiva, ny altarring.
Orgelläktaren utökades ca en meter och mittpartiet omgjordes. Ny trappa till
orgelläktaren på den östra sidan. Eventuellt igensattes fönsteröppningar mellan
trappor och långhus. Korsarmarnas innerdörrar omgjordes och de övre
fönsterrutorna ersattes av träfyllningar. Nummertavlorna sattes på svarvade
stolpar. Väggarna vitkalkades och övrig inredning färgsattes i grå toner.
Sakristian ombyggdes med nytt undertak och en äldre spontad väggpanel
avlägsnades. Eventuellt iordningställdes ett bisättningsrum i nedre
16
tornkammaren. Arkitekt Erik Fant, Stockholm, målarbröderna Ekholm,
Malmslätt. Kontrollant arkitekt Axel Brunskog, Linköping. (BR, ÖC 1934-1016)
1934
1934
Byggnadsarkeologisk undersökning i samband med omläggning av golvet.
Antikvarie Bengt Cnattingius, Östergötlands länsmuseum. (ÖLM)
Teknisk installation – ny värmeanordning med tillhörande lågtrycksångpanna.
(ÖC 1934-10-16)
1939
Teknisk installation – elektrifiering. (ÖC 1939-01-18)
1947
Teknisk installation – elektrisk uppvärmning. (ÖLM)
1948-1952
Ändring – fast inredning, orgelverket ombyggdes, Nils-Olof Hammarberg,
Göteborg. (BR)
1960
Vård/underhåll, exteriör, putslagning och översyn av plåtarbeten. (ÖLM)
1961
Arkeologisk undersökning – vid schaktning för dränering påträffades grunden
efter en sakristia samt vapenhus. (ÖLM)
1965
Ändring – ombyggnad, interiör, de två bakre bänkraderna borttogs. (ÖLM)
1966
Specifika inventarier – kororgel, byggd av Grönlunds orgelbyggeri. (ÖLM)
1972
Vård/underhåll, interiör, ommålningsarbeten, taket ströks med en tunn lasyr,
väggarna omkalkades, ommålning av snickerier i befintlig färgsättning. Ingenjör
Ture Jangvik, målarmästare Rune Håkansson, Barkeryd. (ÖLM, ÖC 1972-0828)
1974
Konservering – specifika inventarier, altartavlan konserverades. Konservator
Ragnar Flood. (ÖLM)
1976
Renovering, exteriör, fasaderna omputsades med olika ytbehandlingar så att de
olika byggnadsepokerna framhävdes, målning av snickerier. Trappan vid tornets
södra ingång försågs med räcken. Ingenjör Ture Jangvik, Linköping. (GL,
ÖLM)
1987-1988
Vård/underhåll, exteriör, lanterninens reparerades med nytt tak av kopparplåt,
panelen och räckena byggdes om. Kors och kula förgylldes. (PW)
1993
Ändring - ombyggnad, interiör, läktarunderbyggnader i norr innehållande
kapprum och väntrum. Ny textilförvaring. Ahrén Jacobsson arkitekter. (GL,
ÖLM)
Teknisk installation – fjärrvärme. (ÖLM)
Ändring – fast inredning, sannolikt demonterades orgelverket. (PW)
Specifika inventarier – kororgel. (ÖLM)
1993
1993
1994
2005
Ändring – ombyggnad, exteriör, en provisorisk rullstolsramp av gallerduk vid
norra entrén ersattes av en permanent av granit.
17
2005
2006
Vård/underhåll, interiör, sprickor och skador på väggarna lagades, ommålning
av väggar och tak, taket täckmålades. Putsen togs ner på väggarna, omputsning
och avfärgning. Brohede Byggkonsult AB. (ÖLM)
Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands
länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift.
Förkortningar
BR – Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
GL – Lindqvist, Gunnar, Kärna kyrka. Linköpings stifts kyrkor 2004.
SLC – Carlsson, Sten L., Sveriges kyrkorglar, Lund 1973
SvB – Sveriges bebyggelse, del I, Uddevalla 1946
SvK - Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor.
Riksantikvarieämbetet.
PW – Uppgifter genom Paul Wilund, Fredriksson arkitektkontor AB, Norrköping
ÖC – Östgöta Correspondenten
ÖLM – Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
BEFINTLIGA SKYDDSFORMER
Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap.
KÄLLOR
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
Lindqvist, Gunnar, Kärna kyrka. Linköpings stifts kyrkor 2004.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-L,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del I, Uddevalla 1946.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv
Övriga inventeringar
Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län,
utförs av Östergötlands länsmuseum.
Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor
2004.
Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978.
Kartor
Häradsekonomisk karta 1868-1877, Linköping.
Ekonomisk karta, 1948 och 1982, blad 8F 5g Malmslätt
Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i september 2006. Den kulturhistoriska
bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland.
18