Muhammed, Karl den store oeh Rurik.

© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Astrid Friis.
anerBendes, at deii svenske er den danslre overlegen
teoretislie alconomis omraade; men tilJige
at i
mentlig nu afsluttede diskussion mellem hain og prof
Albert Olsen er vidnesbyrd om, at
@honom
h i s t 0 r i h - e far fremkoinslen af professar hlberi Olsens
handling i alt for ringe grad har v z r e t opmErksoinnie
faktorer ~ l d e n f a rSverige, der kunde hare betydning for
svenske kobbeirs stilling.
Muhammed, Karl den store oeh Rurik.
Sammanstallningen Muiiammed och Iiarl den store ä r
och inilebörden av de händelser och nydaningar under äldre
medeltid, som tillskrivas iIluhammed och Karl den store eller
annars äro förknippade med deras namn. De, som i första
rummet ha fört denna debatt, aro epokens två främsta utforckare i modiirn tid, österrikaren Alfons Dopsch och belgaren Henri Pirenne.
Deilna uppsats bygger på ocli återger delvis oförändrat manuskriptet
den föreläsiiing »Frankerriket, kalifatet ocli det stora Svitiod)), varmed jag
1 11 febriiari 1939 tillträdde en professur i historia vid Lunds Universitet.
framstilliiingeil sålunda inte egentligen arsetts för en krets a r Iiistoriska
rymmas inom eii tidslrriftsuppsats utan fordrar en hredare ram. I själra
(Tryckt maj 1939).
maniiskript föreliggande utförliga arbeten. De behandla dels s a m m a problem
som Ilär, dels e t t antal därmed sammanhängande fragor - bl. a. ave11 1-6rande sllredet efter det, som liar skildras - s a m t r y m m a dessutom en materialsamling, som för min uppfattning varit av utslagsgivande betydelse: en
förteclriling över öst-, mellan- och nordeuropeislra skattfiiid från tiden 8001100. Arbetena äro i sitt nuvarande skick narmast tryckfärdiga, men yttre
omstäiidiglieter krävde deras färdigställande till bestämd tidpuiilrt, ocll därför
lrunde vissa kompletterailde uppgifter, främst rörande en del öst- ocli mellaneuropeiska skattfynd, inte hinna införslraffas. A r Humanistiska Fonden erhöll
13
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
183
Sture Bolin.
SInl-iarnmed, Karl deii store och Rurili.
Dopsch ocli Pirenne bedöma på sarnma satt övergången
mellan antiken och medeltiden. Det västromerska rikets
undergång innebar enligt dem inte, att en gammal värld gick
i graven, den germanska folkvandringen var inte upptakten
till något helt nytt. Då germanerna trängde in i Romarriket
och d ä r övertogo den politiska makten, hade detta Inte till
föbd någon omdaning av förhållandena, varken ekonomiskt,
socialt, politiskt eller kulturellt. Samhället, iaaringslivet och
den andliga odlingen voro i fard med att omdanas under
senantiken, processen fortsatte under och efter folkrandringen,
Både Dopsch och Pirenne havda, att likheterna mellan senantiken och merovingertiden voro mycket betydande, olik.
heterna dem emellan vida mindre. Alldeles särskilt under..
stryker Pirenne, att Iledelhavsvarlden under merovingisk tid
förblev en kulturell och ekonomisk enhet, Runt Medelhavet
härskade ä n n u överallt s a m m a religion och g o d e sig samma
kulturella strömningar gällande. Over Medelhavet drevs tander
merovingertiden alltjämt en livlig l-iandel mellan de talrika
kuststaderna framre Orienten och Yasteuropa.
Aden o m Dopsch och Pirenne i allt väsentligt aro ense,
d å det galler nierovingertiden, stå de i desto skarpare motsatsstallniiig till varandra, iiär det a r fråga o m det liarolingiska skedet.
Enligt Dopsch vilade karolingertidens samlnälle och näringsliv på s a m m a grundvalar soni merovingertidens. Det
finnes ingen Iilyfta, ingen väsensolilihet mellan de t v i skedena. Bestarnt avvisas Dopsch uppfattningen att de agrara
näringarna under karolingisli tid hade eller upprmaddr en
allt dominerande betydelse. Alldeles särskilt förnekar laan,
systena präglade periatt den s. k. slutna g&rdshushå%lningens
odens ekonomiska liv. De olika gårdarna prod~nceraáevisst
inte i största möjliga utsträckning blott för de egna behovens
täckande; inte heller reducerades handels- och köpstadsnäringarnas betydelse till ett minimum. Handeln var under
Itarolingisk tid tvartom livlig, den befann sig 1 iippgång.
Rörande dessa frågor framför Pirenne på punkt efter
punkt helt andra meningar, fullkomliga antiteser till d e
åsikter, som hysas av Dopsch. Merovingertiden var antikens
fortsättning, karolingertiden medellidens begynnelse. Då
sltedde övergangen från föregående epcpliiers merkantila naringsliv till högmedeltidens rent eller i huvudsak agrara
ekonomi. Inom det frankiska riket tynade handeln, den
internationella köpensliapen tog - med vissa undantag slut. Orsakerna dartill lago yttersl - menar Pirenne - P
den omdaning, som Eurasiens karta undergick på 600- och
700-talen. X a r araberna under dessa århundïaden erövrade
Iledelhavets östra och södra kuster, sprängde de den dittills
bestående enhetliga kulturvärlden. Därefter knöt inte Medelhavet som förr samman delar av e n och s a m m a odlingsvärld,
det skilde 1 stallet från varandra två främmande och fientliga
kultursWrer, den arabisk-muhammedanska och den europeisk-ltristna. Förbindelserna mellan dessa kullursfarer voro
få. Medelhavet befors inte längre som förr av fredliga köpmannaskepp, herrar d a r voro de arabiska saracenernas sjö
rövarflottor. Ilarolingerna drogo konsekvensen av världen
förändrade geopolifislia struktur och flyttade centrum f6r sit
valde från Medelhavets kust upp till trakten av Rhens m i n
ning i Nordsjön. Iiarl den stores pfalz i Aachen blev ett ny
politiskt och kulturellt centrum. Karolingerrikels expansio
var riktad mot öster och norr, dess ekonomiska liv var agrar
dess kultur var rent germansk. Att h a grundlagt detta
välde ä r enligt Pirenne Iiarl den stores världshistoriska
tydelse. Alen förutsattningarria för denna hans nydanin
skapades genom JledelhavsvärIdens sprängning, alltsa geno
den utveckling, som begynte med M ~ i h a m m e d .Så k a n Pirenn
tillspetsa sin uppfattning i en slående paradox: utan Mu
hamrned ingen Gharlemagne '.
jag våren 1930 e t t anslag hl. a. till en resa för a t t inhämta dessa uppgifter.
Det nuvarande världsläget tviiigar mig a t t på ohestamd tid nppsl<juta densamma. Det kan u n d e r dessa omständiglieter inte anses alltför olämpligt att
publicera vissa huvudresultat av undershliningarna tidigare iii1 sjalya nndersökningarna.
1 Se till ovai~stienc1e
framst A Dopscli: \\rirtsclaaftlicI~eu n d soziale Grundlagen der eiiropäischen I<ulturentwiclilung aiis der Zeit von Caesar bis arif Karl
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
&fuhammed, Iiarl deil Store och Rurik.
Sture Bolin.
ha gett
till talrika arabislca m y n f f \ ~ ~j d~
~
a
~
västerländska mgnt$nd inom ka]ifaiet; frånvaron a
m ~ n t S n dborde vara ett tecken
att någia livligar
förbindelser inte existerat mellail de t17a ]iu]tursfai-erna.
pa
t~cicerman, alt det skulle vara mojligt att fast"''la
huvudlinjen i köpenskapeiis utvecJiliiig i rasteuropa
genom en ~ t n d e r s ~ k l i i nau
g de där p$tr$ffade sliatternas sainmansättning och de i dem ingåelide inyntens spridningsOm dessa visa tendens att krympa caiiiman, d. v. s.
Om i
mynt fran fjärrhelagna orter bli säl!svntare,
medan de nära fyndorterna liggande mynlsf'.d
a erna allt mer
dominera skatterna, borde det yara ett teclien p
'andel; 0111 motsatta företeelser göra sig gallande j ~
~
d
""le
det lc~lnnaanses indicera en utveel<]ing i rakt
Notiser om vasteuropeiska myntfynd i orienteii fliider
detta §liede föreligga e ~ . Däremot saknas inte uppgifter om
'ynd av arabislca mynt i västerlandet. Men de gro inie sa
att de kunna anses bestyrka några livligare förbindelser mellan de två I<iiltursfärerna. Snarare gro de så f;taliga,
om
bara hade dem att Iiålla sig till, skulle maii
tvingas tro, att sainfardseln över Medelhavet fört ett
tynande liv l.
Iiufiska myntfylld i vastra Europa förteclrnas eller ointalas av 8.
Ilarkov: Topografija Itladov ~ o s t o 5 n ~ e~iloiiet,
li
1910; p. C. ,i,
A, ~
~
~
f87
granskning av spridningsområdena för mynten i de
skatterna visar, att dessa under merovingeriiden
mynten harröra fraii de mest skilda delar av franker1 karolingiska skatter ha mynten daremot ofta ett
begransat spridningsomrade: i vissa fall harrtira samtliga mynt
i en skatt fran en enda, i narheten beliigen myntstad- Ilock
galler delta inte fynd fr8n Karl den stores och Ludvig den
frommes regeiingar utan först skatter, som nedlagts vid tiden
omkring
efter 8QO-talets mitt. Men sjalva utvecklingens
som är spridningsomr5denas lirympning, sJ~~l'liille
avi enligliet med det, som ovan sagts, tyda på
tinande: uttalandeii i denna riktning ha inom forskningen
t inte~ heller
~ saknats
,
~ l. ~
~
~
~
t att
b betrakf2
~
myratjnden a r dock alltför
trourailles de moliilaies carolingiennes dans les Pays-Bas, 1915; Bu'1etii1 des
B r ~ x e l l e sl o , 1911; A. E.
Rlusi.es royaus des arts &coratifs e t industriels
Cahn: Versteigerullgs-~<atalog no. 49, Samrniiing. eines rlleinisclieil Gelehrte1',
1922; C, 11. ~
~ Erklarung
~
der
~ im hJ . 1830~ bei Steckborn
:
im
iusgegiabenen hlunze,,, Bulletin seientifique, publik Par I'acadkmie iinpéria'e
de saiilt-petersbourg 2; 1837; F. Jeeldin: Der langohardischdes
lcarolingisclle ~ ~ i i , ~bei
~ Ilanz,
f ~ ~ Mitteilungen
l d
der bayerische11 numismatischen
Gesellschaft 2 5 , 1906-07;
8. Ciiristmas: Discovery of anglo-saxoll 'Oins
at
H
~ ilear~ ~ r o~y d o n~,Siimismatic
,
Chroiiicle S . S. 3, I a f 2 ; J. 1ien3'oi':
Discoverv of ancient coins and other treasure iiear Prestoil, Numismatic
]licle 3, 1540; E. ~ ~ ~ k i h1
n1 saceoiint
:
of coins a n d treasure found in Guerda'e9
of
Snmismaiie cllronicle 5, 1812; \t7. S. TT'. Vaiix: An accoullt of a
~ of ~ , ~ l d b ~ Nnmismatic
in ~the parish
~ ~ ~ g hChronicle
,
N. S. 1, 18G1; A. Smith'
1863;
On anglo-saxon coins found iii ~ r e l a i i d ,Sumismatic C h r o n i c k S. S.
J. El,ans: h ne\v sasoil mint, Mreardbyrig, Numismatic Chronicle 3 S. 1 3 9 1893;
S. Grieg : viliingatidens slrattefuild, Enirersiteteis oldsaksamlings
illigaende slrattf?nden av merovingiska och karolingiska lnynt se
A. ~ , ~ ~ voii
~ l Ehengre~itli:
, i ~
Der Denar der Lex Salica, Sitzungsbericlite der phi~osop~isch-historischeil
Klasse der Iiaiserlicliell Abdeinie der
selischafteii, 163, 1909; hl. I->rou: Les monnaies mérovingie1~~les,
Cataloglie des
monilaies frallcaises de la Kibliotlikque Nationale, 1892: RI. Prou: Les
carolingie,i,ies, catalogue dec moiinaies fraiicaises de La Bibliotheque
1896; E. Gariel: Les rnoilnaies royaies de France sous la rate carolingienne,
1885. Jmfi F. ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~'iiaterprétation
t e r e l l :
kconomique d'u1le trol'vail'e
de mollnaies carolingiellnes faite p r & d'hmiens, Revlie helge de philologie
1
l
~ et d'liistoire
~
: 13, 1934.
*
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
enkelt. De arabiska myntens fåtalighet i Västeuropa och
minskningen av myntens spridningsområden i karolingiska
~ k a t t f ~ ' nkilnna
d
inte utan vidare belysa handelsförhållandena.
Företeeh'.?rna måste först och främst ses mot balcgrunden a,
rådaiide ~ennings).stem. Inom det karolingiska riket tillämpades redan f r i n början vissa principer, som vor0 grundlagparide för det penniiigväsende, som bestod under högmedeltiden och som kallas det feodala. En huvudregel d&,-iiiom
var, att myntad ädelmetall var vida mer värd än
en annan huvudprincip, som här ä r av större intresse, innebar att mynt agde giltighet endast inom ett begränsat omoch att innanför detta endast ett enda slags mynt vore
gångbara. Inom frankerriket var peilningväsendet på detta
sätt nationellt slutet redan under merovirigisk tid,
från
karolingertidens början: endast inhemska mynt fingo hrukas
vid handel inom riket. Sedermera ins]<ränktes myntens
giltighetsområden. Fr. o. m. 800-talets mitt agde de endast
territoriell giltighet. Detta innebar, att utländska mynt alls inie
tolererades inom frankerriket; de måste växlas till frankiska,
d- v. s. det i dem ingående silvret måste ompräglas i frankiska
denarer. Sedan mynten blivit blott territoriellt giltiga,
enahanda sätt denarerna från ett myntområde Omväxlas,
vid övergången till ett annat. Dessa regler uppehöllos med stor skärpa, såsom bl. a. framgår av vissa fynd
kring Loire. Strax söder om denna flod gick under 800talets Smare del gränsen för ett myiltonlrod
a e, som i norr
Iladde
llpp till Kanalen. Just Iiring I.oire, söder och
ha åtskilliga skatter från dellna tid llittatsa I dem
ingå mynt f r i n hela norra Frankrike men inga från de benärmare myntorter söder om Loire, som vore belägna utanfor myritområdets gränsefl.
\Iuhaminecl, Karl den store ocll n u r i k .
189
D~~ är härav tydligt, att förbindelser mellan kalifatet
och ~
ä
~ h u r tlivliga~ de till
~ äventyrs
~
~a n \'arit,
~
aldrig
~
~
annat
511
ytterst
torftiga
spår
efter
sig
i
den
kunnat
spegla. Vidare är det
att
myntstock, som
iiiskränkningar av myntens giltighetsområden miste resultera
i en krympning av de i skattfynden ingående mJ'ntensspridningsomraden. Västeuropas skatter kpnna alltså inte direkt
nödvändigt att underkasta själva m ~ n t e l l ,
blir i
de frankiska och de arahiska, en komparativ granskning.
D~~~~ granskning låta vi börja med myntmetallen. une
der den egentliga ineroiingertiden var i frankerriket liksom
överallt kring &ledelhavet guld praktiskt sett den enda mynimetallene %fotmerovingertidens slut börjar i Frankrike också
silver användas, men först omkring 700 anses silvermynt
där ha börjat spela en större roll. Från och med 7°0-ta1ets
mitt gr silver nästan den enda metall, vari myntning %gde
förhåller det sig i Orienten? 1 de delar avkalifatet,
tillhört det bysantinska riket, praglades under den
arabiska tiden hara guldmynt, men Silver var och
myntmetall i de östliga områden, som tillhört Persien- Redan
600-talet möter oss doek silvermynt också i förut bysantin500
ska onlråden. ~
~
~ blevo
~ silver
o och
b guld fulltsaminom den
myntpraglingen. Efter 725präglades
för långa tider framåt i kalifatets vastliga delar främst silvermynt, i spanien uteslutande, i Afrikia, d. v- s- Proviiisen
th'orie
de la mon,laie au IV:^ si&cle, Nicole Oresme, 1906; E. Babeloi1: La
de la monnaie, ;\~&moires
de l'iilstitut national de France 38:
tllborie de la monnaie a l'bp0que fëodale et royale d'apr's
h. Dieudoilné:
des
I Om det
~ e v u eilumismatique 1909; E. Barn: Das
P e ~ ~ n i ~ ~ g v ä s e i idess
d e t , innebörd och uppkomst finnes
deux livres
und
verwaltuiigsstudien
mit
besonderer
Berucksichtigung
icke någon uttömillande framställning. Se därom bl. a, f ö ~ arbeten:
~ ~ dA. ~
Denars, \?'iitsChaftsBayerns
63, 1924;
Beitrage z u r Geschichte des Geld- ulld hl"nzwesenJ in ~
~
~
t
~
~
l
~
~
~
~
d
, \v. Taeuber: Geld u n d Iiredit im \littelalter9 1033'
Forschullgen z u r deutschen Geschichte 1, 2, 4, 6, 1862-66.;
i franlrerrikets mynthistoria se de oyan s. l S 7n.
T. ~ h ~ b ~ ~ ~ :
i Rörande
Ueber das
e t t Bertal illippsatser av B. Hilliger i Hist0rische vierte'deutsclle 3Iunzwesen und die Hausgenosseiiscliaften, staatsgivna arbetena,
socialwissellschaftliche Forschungen 2: 5 , 1879; E. fo id^^^:
jahrsclirift fr. O. m. å r 1903.
theorie
,
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
Afrika eller Algeriet med Tunis, liuvudsakligen, I sistnämnda
område vas silverutmyn%ni11ge11syi-nnerlagen omfattande under
700-talets senare del l.
Vi se, hiir i stort sett samtidigt silver började f3 betydelse
som myntmetall i frankerriket och inom kalifatet; på båda
l-iallen blev det vid ungefar samma tidpunkter dominerande.
,&ven rnynttgperna böra granslias. Det ä r a l l m a i ~ tkänt,
att den arabiska sila7erdirl-iemen r a r förebiltl till den IiaroEingiska silverdenaren. Den på merovingiska mynt sedvasaliga degenererade kejsarfsamställningen - ett arv från romartiden - blev under äldre liarolingisk tid sallsynf och ersattes
med ytfyllande, 1 rader ordnade inslirifter. Så fanns därefter
bildlösa mynt både i kalifatet och i det frankiska riket -- i
det förra onirådet voro de allenahärskande, i det senare
o j & m f ~ r l i g tvanligast. Samnna tendens möter oss fr. o. m.
700-talets mitt i det bysantinska rikets silvermjrntning. Ett
bekant ytterligl-ietsfall av tidigt arabiskt inflytande på västeuropeisk myntning a r ett angelsachsiskt guldmyiit från kung
Offa med arabisk text och trosbekännelse. Mindre extremt
och föga observerat men ytterst betydelsefullt iir ett annat förhållande: när den karolingiska myntpräglingen begynte under
Pippin den lille, voro Inskrifternas latinska bokstäver formade
på ett sådant sätt, att skriften företer klart kufiska drag ?.
&Ian k a n liar iakttaga en stark ocli djupgående psverkann
från den arabiska på de11 västerländska kultrirvärlden.
P
-
Någon refererande framstiilliiing av det arabiska m y n t ~ ~ a s e n d e t s
historia eller av den arabiska iiiimisrnatilien föreligger inte. Flertalet i denna
uppsats förekommande fakta om arabiska m i n t , mynttyper, myntmetaller,
inyniorter ocli myiltvil<ter framgá u r ett studium av det material ocli d e
notiser. som meddelas i tryckta kataloger över Europas större offelitliga s a m lingar av muliammedanska m y n t ocli i fyndbeskrivi~iiigar. De viktigaste katalogerna iiro H. Lavois : Catalogne des moiinaies miis~ilinanesde la Bibliotlikqaie
Sationale 1-3,
188i-96;
H. Siitzel: I(6nigliclie Museeii zu Berlin, Iiatalog
der orientalischen Munzen 1-2, 1898-1902 ; K. S. Poole: Catalogue af oriental
coins iii t h e British AIuseum 1--10, 1875-00; C. J. Toriiberg: K ~ i m icufici
regii iiiimopliylacii Holmiensis, 1848.
Z Se sarslcilt
avbildilingarna 1x0s Gariel a. a. pl. I I I n r 19, 51-54,
65 -66.
Muliairimed, Karl clen store ocli Kuril;.
19%
Iiunna myntinslirifterna säga något? Ar 696 reformerade Xbd el MeBik kalifatets myntväsende. Mynten fingo
den sedermera brukliga liufiska typen och försågos med religiösa inskrifter, som blevo bestående. Det arabiska myntet
förliunnade: det finns ingen Gud utom Gud, den ende, och
Muliarnmed a r hans profet. Samtidig niied Abd el hlelik
var kejsar Justinianus II i I(onstantinope1. Han övergav i
guldmyntningen den dittills bestående typen med inskriften
TYcforin Augusti på baksidan och införde en ny, som efter
ilionodulernas slutgiltiga seger blev bysantinsk liuvudmynttyp. På denna läses kring ett Iiristushuvud orden Jes~zs
Christus rex regnantiuin. P& liufislia mynt bär kalifen titeln
»Guds tjänaren; Justinianus II kallade sig på sin 11ya mynttyp servns Christi. Så propagerade efter den kulturella
splittringen också myntstyckena för de olilia religionerna,
de togo del i d e n kamp, som rned penna s c h svard fördes
mellan beliannelserna. Ungefär ett århundrade senare började ocksa frankerrikets denarer att ta del 1 debatten: oförmedlat dyker på mynt, som tillskrivas Karl den store, upp
en ny Iilskrift; den a r vanlig på mynt fran Ludvig den
fromme. Iiort förkurinar den: Christiana 1-eligio. Att denna
myntens kamp visar splittring ä r självklart, men den visar
ävenledes - inte isolering - utan beröriilgspunliter och förbindelser mellan de kiiltursfärer, vari de kampande mynten
hörde henima l.
Ytterligare en omstandigliei i samband med myntinskrifterna ä r värd att namnas. I karolingerriiiet brukade
man efter merovingisk förebild ange myntens ursprung från
en stad, en borg, en landsdel. P å sainma sait i kalifatet
1 De kampande myiiten lia föga uppiniirltsammats inom deii iiumis1natisl;a forskningen, deras betydelse och iniiebördeil av deras liamp h a förhisetts. Enstaka observatioiier h a gjorts av .J. v. Iiarahacel;: Zur orie~italisclien Altertumslrunde 2, Sitzungsbericlite d e r pliiiosopliiscli-historisclieil Iilasse
der kaiserlichen Akademie der \frisseilschafteii, 161, 190'3, s. 33 f. 11.;
Lavoix a. a. 2 s. X X X ; A. Sulile: Cliristiaiia religio, örterbu bu ch der AIunz-
kunde, ed. F. r. Schrötter, 1930. - Angående de bysantiiiska myiiten, varom
ingen samlad framställning finnes, se W. Wrotli: Catalogue of tlie imperial
Byzantiile coins ii1 t h e British X ~ i s e u m1-2, 1008.
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
efter sassanidiskt mönster l. Omkring å r 800 möter emellertid i kalifatet en nyhet. Från år 796 ha vi ett mynt med
inskriften Macden esch-Schasch, från i99 ett med inskriften
Macden Badjineis, från 810 ett ined inskriften Macden. Det
betyder: gruvan Schasch, gruvan Badjineis, gruvan. Liknande myntinskrifter äro kända från Barolingernas rike:
Llletcrll~zm,IVetall(um) german(icum), E x mefallo novo, d. v. s.
gruvan, den tyska gruvan, från den nya gruvan. Det aIdsta
av dessa mynt har man daterat till tiden 794-800.
Detta
innebar, att en ny inskriftstyp vid sidan av de tidigare och
alltjämt bestående dyker upp i det frankiska riket och i
kalifatets östligaste utkant, landet kring Taschkent, med högst
några få års iilellanrum
Sålunda kan man på olika punkter och i olika avseenden iakttaga betydande, t. o. m. intima likheter mellan
frankernas och arabernas myntvasende. Det finnes även
andra beröringspunkter; de ge oss möjlighet att få klarhet
o m själva utvecklingens innebörd.
Det brukar vara så, att ett visst myntslag tid efter annan minskar i värde; nominalen motsvarar en allt mindre
och mindre rnäilgd ädelmetall.
Då det galler de frankiska silverdenarerna under den
äldre niedeltiden ar laget ett helt annat. Den merovingiska
denaren har en genomsnittlig vikt av l,]; gr. Redan den
förste karolingerkungen Pippin den lille höjde denarens vikt;
ett antal bevarade mynt från hans tid vaga genomsnittligt
1,2, gr. I början av Karl den stores regering har denaren
sannolikt blivit ännu nigot tyngre, kort före 794 har dess
vikt väsentligt ökats: bevarade mynt från Karl de11 stores
senare regeringsår ha en medelvikt av 1,óy gr, från Ludvig
De sassanidiska mynten hehandlas av F. Paruck: Säsänian coins, 1924.
"4ngående
de nämnda arabiska mynten se ovan s. 190 n. 1 angiven
litteratur; de frankiska mynten och deras datering hehandlas av Soetbeer
a. a. 4 s. 346 ff., som ensamt tolkar inskrifterna på e t t naturligt och tillfredsställande sätt. Jmfr. A. Richard: Observations s u r les mines d'argent
e t I'atelier monktaire de JIelle sous les Carolingiens, Revue numismatique
1893; A. Engel-R. Serrure: Traité de numismatique du moyen i g e 1, 1891 s.
220; Prou a. a. s. LXSVIII o. a , ; Gariel a. a. 2 s. 124 f.
JIuliammed, Karl den store och Rurik.
193
den fronnmes regering 1,e7 gr. Denna vikt blev bestående
under 800-talet: Karl den skalliges denarer vaga genomsnittligt
gr., Odos 1 , s o gr. Men vid gransen till 900-talet sker
en återgång: medelvikteil för Karl den enfaldiges och hans
efterträdares mynt ar blott 1 , 3 i gr. l. De har meddelade
viktförandringarna åskådliggöras grafiskt 6 kurvan s. 196.
Gå vi f r i n det frankiska myntväsendet över till det arabiska, kunna vi i ett avseende därinom iakttaga en motsvarande utveckling. Också inom kalifatet ökades under 700och 800-talen silvermyntens vikt: dirhemerna väga genomsnittligt under 700-talets forra del 2,18 gr., under dess senare
del 2,a3 gr., under Soo-talets förra del 2,m gr., under dess
senare del 2,96 gr. E n av viktökningarna, den första, kan
kronologiskt noga fixeras: den ägde rum vid övergången
fran omejadisk till abhasidisk tid, d. v. s. just vid den tidpunkt, då under Pippin den lille för forsta gången den
frankislia denarens vilit ökades
Emellertid var det arabiska myntsystemet i motsattning till det karolingiska bimetallistiskt. Mynt präglades
inom kalifatet både i guld och si!ver. Också guldmynten
voro underkastade förändringar, men medan dirhemerna
gjordes tyngre, blevo guldmynten lättare. Därtill kommer
att sjalva vardeförhållandena mellan guld- och silvermynt
växlade inom kalifatet; vid olika tillfallen raknade m a n
olika antal dirhemer på dinaren. Allt detta komplicerar
frågan och gör det omöjligt att vinna några historiska resultat genom att direkt och fortlöpande jämföra de frankiska
och arabiska silvermyntens vilit. Men det ger oss i stället
möjlighet att iakttaga en annan, mycket viktig utvec1;ling: på
grundval av de arabiska guld- och silvermyntens vikter samt
notiser i de arabiska källorna o m värdeförhållandena mell T'iktuppgifterna
aro liamtade u r eller utraknade på grundval av notiser i de oyan s. 187 ii. 1 meddelade skrifterila.
"essa
medelvikter aro utraknade på gruildral a v vilituppgifter meddelade i Lane-Pooles, X~itzelsoch Lavoix ovan s. 190 n. 1 citerade kataloger
Over m y n t i Britisli hluseum, Iiaiser Friedrich Jluseum, Berlin, ocli Bibliothhque Nationale
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
lan danar och dirhem kunna vi fastställa, h u r vardeförhållandet mellan guld och silver förändrades fraHi tid till tjcg
inom kalifatet.
De uppgifter om dinar och dirhem, som främst konnma
i fråga, 5x1 följande. På åtskilliga håll omtalas, att på hluhammeds och kalifen Omars tid, d. v. s. under 6 ~ 0 - f a l ~ f ~
förra del, dinaren var värd l 0 eller 12 dirhemera Dinaren
var då bysantinarnas solidus, dirhemen persernas drachma.
De angivna relationerna mellan de två mynten motsvara
värdeförhållanden mellan guld och silver av @:a g: f och
c 1
I ett av 900-talshistorikern Gaschiari meddelat utdrag av en inkomstbudget fran Raschids kalifat (786-809)
beraknas dinaren soin 22 dirhemer; relationen hör uppenbarligen till hudgeten och härrör alltså från (iden oml;riiig
800; motsvarande värdeförhållande mellan guld och silver
är 13,s f . Enligt en uttrycklig uppgift i Jakuts geografiska
lexikon, soni a r sammanskrivet på 1200-talet men ti]] stor
del återger vida äldre beriittelser, var under kalif Mutavekkil
(847-861) dinaren vard 23 dirhemer; häremot svarar ett
värdeförhållande av 1 7 , :~1 mellan ädelmetallerna. Från
900-talet ha vi ett flertal notiser o m förhållandetalen me]lan dinar och dirhem. AV dem k a m g å r att sarskilt un&iårhundradets senare del relationerna starkt växlat från
till tid och fran 0i.t till ort; det sammanlianger uppeiiharIigen med att myntens vikt ocl-i firahet starkt varierat inom
det i smärre fursbendöinen snabbt sönderfallailde kalifatete
n o c k böra laagra notiser, som ha avseende p å 9Q@-talels
del, uppmärksammas. I en blidget fråla ol.Iuktadirs
kalifat (907-932) raknas 20 dirhemer på dinaren, uilliei ger
varderelationeii 15,aa : 1 mellan guld och silver. Geografen táodama, som verkat Iiort efter 928, kommenterar vissa uppgifter
om Iialifens inkornster under 800-talets förra del och ralcnas
d a dinaren som 13 dirherner; det ger för hails tid ett vsPdeförhallande mellan ädelmetallerna av
; 1. Båda de iv$
h a r narnnda relationerna mellan dinar och dirhena - 20: 1
och f 5 : f - möta aven eljest bland de m å ~ l g alokalt yarierande vardetalen från 900-talel. Sl~itligen bör namnas en
hliilianlmed, Iiarl den store ocli Kilrik.
På "lika håll omtalad reform Ar 941, genom vilken dinarens
kurs faststalldes till f 3 dirhemer; det betyder, att guld varderades e:a 12 gånger högre än silvret l.
Den utveckling av vardeförhållandet mellan guld och
silver, varom de ovan namnda notiserna ar0 vittnesbörd,
åskad]iggöres å kurvan s. 196. Den visar, att fram till 800talets mitt silvret blev billigare 1 förhallande till guldet,
därefter dyrare. För att under en period au sjunkande silverpris i ett bimetallistislit myntvasende upprattllålla silverha tre vagar stått till budsi riian har kulimyntens
vilit, man h a r kunilat sänka guldriat höja
myntens vikt, m a n h a r kunnat rakna fler silverlnynt på
ginldIliYntet. Alla dessa tre metoder ti%lärnpades -- som vi
redan sett - inom kalifatet '.
~1~~ o m det inom ett monornetallistislit myntsystem i
motsvarande fall gällt att hävda silvermyntens, de enda förhanderivarande mynteris stallning och köpliraft, h a r det bara
1 Vardeförhållandet mellan diiiar och dirhem och i någon måil också
varderelationen giild : silver debatteras av E , von Bergmann: Die Nominale
der alfinzreform des Cllalifei~Abdulmelik, Sitzungsbericlite d e r PhilosoPl~ischhistorisclien classe der kaiserliclie,n Akademie der \iTisseiiscl~afte~l
65, 1870;
-A. von K
~ ueher~ das Einilahmeb~idget
~
~
~ des Abbasiden-Reiches
:
vom J a h r e
306 H (918-919),
Deilksclirifteil d e r kaiserliclien Akademie d e r Tvissenschaften, Pllilosophisch- historische Glasse, 36, 1888; A. von Krelner: Gulturgeschichte des Orients 1, 1575; A. von Krerner: Ceber das Budget der Ei*Iiahmen iinler der Regierung des Harfin alras'id, Verlialldlullgen des VII.
internationalen oriet~talisten-Coiigresses 1888, Sem. Sect. De i testen 'neddelade iiotiserlla återfinnas i dessa verk s a m t i följande: Jacnt: Geograpllisclies \\rörtelbilch, ed. F. TT'iistenfeld, 2, 1867 s. 86; Icodama ibn Dja'far:
J.
Kitab al-~ilial.adj, Bibliotheca geographorum arabicorum 6, ed. och öv.
de Goeje, 1889, s. 180, 190; H. Sauvaire: Afateriaux p o u r servii i l'hist0i1-e
de la numismatique e t d e la mktrologie inusulrnanes, Journal asiatique 7 ser.
14, 1879, 19, 1882; C. ~ ~ f r e m e h1kmoii.e
r~:
s u r les h i r s al-Qméra, ~ k i n o i r e s
lation till @det, blev0 däremot dirliemerria inte lättare utan tyngre, inen
%1ltjamt hlevo guldmyliten lättare. \Tid denna -tid var det alltså uteslutande
genoin förändrade relatiolier mellan dinar och dirliem, som allpassning ägde
r u m till adelmetallernas alidrade prisförliållanden.
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
hiuhammed, Karl den store och Rurik.
funnits en utväg: att h6ja silvermyntens vikt. Och om silvret steg i varde, har det varit nödvandigt att sänka silvermyntens vikt. Just detta skedde i frankerriket. När sil~r-
mitt steg i varde i förhållande till guldet, sjönk i t e r den
frankiska denaren i vikt. Kurvan visar, hur nara den
Den&
rens
vikt]
1
I
Vardeforhållande
Iquld:silver
uen strecKade linjen utvisar den hanlriska denarens vikt i gram, den heldragna
vardeförhållandet mellan guld och silver i kalifatets myntvasende.
frankiska denarens vikt anpassade sig efter guldets varde i
kalifatet. Det betyder, att den frankiska denaren genom
viktförandringarna konstant motsvarade en och samma
kvantitet guld.
Finnes det möjlighet att på annat satt, i andra källor
iakttaga denna utvecliling, särskilt silvrets prisfall fram till
800-talets mitt? hlan bör kanske inte helt förbigå, att en
svårbedöinbar persisk kalla tycks ange ett prisfall på silver
B97
mellan åren 793 och 833 från ett indextal 100 till indextalet 83 '.
Viktigare äro några företeelser i det frankiska riket.
Ett år 864 utfärdat kapitularium innehåller den enda maximiprissättning på guld, som a r kand från d d r e medeltid.
Det stipulerade maximipriset, 12 pund denarer för ett pund
guld, går tyvärr inte att jämföra med de arabiska värdereIatioraerna mellan ädelmetallerna, bl. a. emedan det i kapitularlet ar fråga om omyntat guld; i överensstämmelse med det
rådande penningväsendets principer agde myntad metall ett
betydande mervärde över omyntad
Men sjilva rnaximipissattningen a r ett talande uiitnesb6rd om att guldets pris
var p5 vag rippat, Den ä r ocliså från just den tid, då inom
kalifatets myntväsende guldet når sitt högsta, aTy oss kända
värde i förhållande till silvret.
Alldeles särskilt intressanta aro tre frankiska liapitularier från tiden omkr. 800. I två av dem från åren 794
och 806 fastställas maximipriser "r olika slag av spannimal,
i det tredje från a r 808 maximipris för vissa lilader och
pälsvaror. Ender loppet av l 5 år kort efter införandet av
nya, tyngre silvermynt ha alltså maximipriser satts både på
viktiga livsförnödenheter och lyxvaror. Det talar ett tydligt
språli. Betänker man Ilur realistisk och riktad på konkreta
fall. den medeltida lagstiftningen var, har man ratt att i
kapitulariernas bestämmelser se säkra tecken på en prisförhöjning inom frankerriket, In. a. o, på det silvrets prisfall.
varom redan de ökade myntviliteriza tala tillräckligt tgdHigt 3e
l Rloliammed Nerchakliy: Descriptioii topographique et historique de
Boukhara, Publicatioi~s de l'ecole des langues orientales vivanies, ed. C.
Schefer, 1892 s. 34 If. Jmfr. T'. Veselovskij i Zurnal ministerstva narodilago
prosveSCeiiija, dec. 1897.
Om tidens niyntrasende se de ovan s. 188 n. 1 citerade arbetena.
Se om dessa kapitularier Soetbeer a. a. 6 s. 73 ff.; K. T. v011 InamaSterriegg: Deutsche Wirtschaftsgeschichte bis zum Schluss der I<aroliiigerperiode 1, 1909 s. 660 ff.; Th. Sommerlad: Die wirtschaftliche Tatigkeit der
Icirclie in Deutschland 2, 1905 s. 116 ff.; Dopsch T$rirtscliaftsentwicklung 2
s. 264 ff.
14
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
Vilka iiro orsakerna till dessa flulituationer 1 adelmetallernas priser, som kunna iakttagas både i Orienten och i
Bästeuropa, först silvrets prisfall, därefter dess prisstegring?
Man tänker naturligtvis i första hand på förändringar anom
GdelmetallproduktiQnen.
Frågan o m världens försörjning med silver under tiden före de sachsiska gruvornas öppnande på 900-talet a r
&ga
utredd.
Några nyss nämnda frankiska inskrifter, LI.letallum, 11Iefallurn germanicsrm och Ex nzefallo nouo, visa, att silver i
någon mån utvunnits i frankerriket, inskriften Ex metallo
novo ger t. o. m. vid Iianden, att en ny gruva öppnats under karolingisk tid. Men ingen kan rakna med att denna
gruvdrift medfört ett internationellt prisfall av den onafattning, som kunnat konstateras.
Motsvarande mynttyper från den arabiska världen ha
iivenledes tidigare omtalats. Också i den arabiska litteraturen och i andra skrivna kallor omtalas på många håll silvergruvor och silverproduktion. Sålunda känna vi silvergruvor i Spanien, Afrika, Armenien ocli - till rätt betydande antal - i Persien. Jlen notiserna härom äro oftast
dunkla, korta, vaga och intetsägande: ibland visa de att gruvorna varit föga givande och att de tidigt övergivits.
Annorlunda äro de uppgifter, som föreligga om silvergruvor i kalifatets längst åt öster belägna delar, d. s. Chorasan och Transoxanien,
Dar låg på Hindukusch i nuvarande Afganistan gruvan
i Pendjir. Den skildras som den största och mest givande
i världen.
I Jaliuts geografiska lexikon Iasesi Pendjirs folk a r ett
blandfolli, och där råder hetsighet och ondska; mord äro
vanliga. Dirliemerna dar äro stora och många; ingeii vill
sälia något, vore det oclrsa bara en knippa grönsaker, för
mindre a n en hel dirhem. Silvret finns på toppen av berget, som till följd av de många gruvhålen ser ut som ett
såll. Det förekommer, att en enda man vid grävandet uppnår en vinst av 300.000 dirhemer -- summan motsvarar in-
Sluliammed, Karl deil store ocli Knrik,
199
eniot ett ton silver. Ofta finner han tillräckligt f6r att göra
sig och sina efterkonimande välbärgade. Ofta får han åtminstone ersattning for sina utgifter, men ofta blir han också
utarmad, om nämligen vattnet och andra vidriga omständigheter få överhanden. Det förekommer, att den, som ä r
rik på morgonen, ä r fattig på kvällen och att den, som a r
fattig på morgonen, as rik på kvällen.
Vad Jakut meddelar ar, kan man utan överdrift saga,
en skildring av ett medeltida Klondyke. Den tidens silverstad skildras inte annorlunda än ett guldgravarläger från en
vida senare tid: rikedomar vunnos och förlorades Eika lätt,
befolkningen var hoprafsad från olika hall, den var snar till
Bvervåld. Till följd av silvrets överflod var dess och dirIiemens köpkraft ringa.
Jakut skrev, som redan sagts, sitt verk på 1200-talet.
Men hans sliildring av förhållandena i Pendjir ha avseende
på en äldre tid. Olika fakta, som han meddelar, återfinnas
i kallor från 900-talet, likaså enstaka vändningar. Som så
ofta annars iterger tydligen Jakut en vida äldre författares
berättelse,
Det iildsta säkra spåret & gruvan är ett mynt från å r
911 med inskriften LlfacdenPendjir, gruvan Pendjir. Emellertid ha mynt regelbundet praglats i staden Pendjir alltifrån 800-talets mitt. Det finns ingen anledning betvivla,
att silverutvinningen går tillbaka åtminstone till denna tid.
Ett annat gruvområde av stor betydelse Iåg i Transosanien, särskilt i närheten av Schasch, d. v. s. Taschkent.
Det finns inte så livfulla skildringar av gruvdriften där som
i Pendjir. Men den kan följas längre tillbaka i tiden: mynt
med inskriften >Incden esch-Schasch äro kända redan från
den tidpunkt mot 700-talets slut, då regelbunden myntprägling efter en längre tids uppehåll åter igingsattes i kalifatets
östliga provinser. De transoxanska gruvorna voro, berätta
arabiska geografer, de rikaste i hela den muhammedanska
världen med undantag för Pendjir i fråga om silver. Utmyntningen av dirhemer i Schasch var synnerligen omfattande; så talrika äro mynten från denna stad, att man näs-
© Scandia 2008
200
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
j
i
tan frestas tvivla på riktigheten av geografernas uppgift
om att gruvan där skulle stå tillbaka för Pendjir. I vart
fall var aven gruvan i Schasch mycket betydaiide. Vi vaga
ett försök att helt utanför den historiska kriticismens råmarken och på grundval av ett alltför bräckligt material beralina brytningens omfattning. I en Iista över kalifens inkomster av de östra provinserna från 800-talets förra del
uppföres bl. a. 607.100 dirhemer från Schasch och d p w
gruva. Häremot svara vissa poster, som meddelas av geo. ..
1öU.UUU dirhenier; den där belägna gruvan nämner han inte.
Den närmast liggande förklaringen till den differens, som
här föreligger, a r att Muliaddesi inte medtagit kalifens Inkomst från silvergr~ivani Schasch; hans inkomst av gruvan
skulle i så fal1 uppgå till c:a 400.000 dirhemer eller 1,z ton
utgöra '/z5 av den samlade produktionen; denna skulle alltså
i gruvan i Schasch uppgå till ungefär 30 ton silver och utgöra 2/3 av den samlade världsproduktionen omkring å r 1500,
då dock Sachsens ocli Böhmens bergverk gåvo som rikast.
Det har redan sagts, att dessa berakningar rymma så stora
osäkerhetsmoment, att resultatet inte aaer nåaot v e t e n s k a ~ l i ~ l
Ty säkert ar att oerhörda kvantiteter silver förefunnits
i kalifatet. En ståthållare kunde påläggas ett bötesbelopp
på 2.700.000 dirhemer, d. v. s. 8 ton silver - en summa,
som ungefär motsvarade de belopp, varmed Sveriges krona
Inlöste de skånska landskapen på 1300-talet och Danniark
friköpte kulig Valdemar Sejr och som ruinerade de t r å landerna. Ståthållaren över Chorasan levererade på 800-talet
till kalifen årligen mellan 40 och 50 millioner dirhenler,
d. v. s. 120-150 ton silver; det a r två eller tre gånger mer
a n den beräknade världsproduktionen omkring 1500. &'Ian
has på grundval av officiella kallor beräknat kalifens sam-
hlnharilmed, Karl den store ocli Rurik.
201
lade inkomst omkr. 800 av silver till 400 millioner dirhemer
eller 25 gånger denna produktion. SA karl det inte vara någon tvekan om att silverförrådet Inom kalifatet under denna
tid haft fantastiska propostioner. Silverproduktionen, bedriven i ett flertal g r u ~ o r ,huvudsakligen inom kalifatets östligaste delar, måste också ha haft utomordentlig omfattning.
Det prisfall på silver, som kan konstateras mellan 600-talet
och 800-talets mitt, blir till alla delar förklarligt. Ty under
denna tid fogade araberna i början av 700-talet definitivt
det rikligt silverproducerande Transosanien samman med
det östra 3ledelhavsbaclienet inom en politisk, kulturell och
ekonomisk enhet. Och under denna tid togo araber i bruk
de två gruvor i Schasch ocli Pendjir, vilka betecknas som
kalifatets största. En sådan silverproduktion och ett sådant
silveröverflöd bör just ha lett till det prisfall på silver, som
man kan konstatera bl. a. i kalifatets och frankerrikets
myntväsende. Det ger också en naturlig b a k g r ~ ~ nför
d den
väsentligt ökade anvälldning, silvret fick som myntmetall
både i Orienten och västerlandet.
Vad ar det då som ligger bakom prisstegringen på silver i förhållande till guld under tiden från 800-talets mitt
fram till 900-talets början? De härmed sammanhängande
omständigheterna kunna endast behandlas i korthet. Ett
skäl kan ha varit, att den silverproducerande östern under
800-talets senare del gick egna vägar. Har grundade samaniderna sitt au kalifen reellt oberoende rike; bandet mellan
Transosanien och Bagdad bröts. Men säkerligen har även
en annan faktor varit av betydelse för den ändrade riktning,
som iitveclilingen i förhallandet mellan g ~ d doch silver tog.
Denna faktor var ökad guldproduktion. Av uppgifter, som
återfinnas i ett omkring 1400 författat arbete av polyhistorn
Makrizi och ursprungligen harröra från ett arbete av 900talshistorikern Abdallah ibn Ahrried, kunna vi inhämta, att
det sedan uråldriga tider guldgivande Nubien kort efter 800talets mitt slutgiltigt kuvades av araberna; nya och rika fyndigheter av guld upptäcktes kort darefter. Samma författare
och dessutom den omkr. 900 verkande geografen Jakiibi ger
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
203
Sture Bolin.
Muhammed, Iiar1 den store och Rurik.
oss livfulla skildringar av livet i detta gruvdistrikt: j det
belägna lTadi-I-AlIaki, som var liksom en väldig stad, vimlade det av människor; både araber och icke-araber sökte
där sin lycka; marliliader höllos, köpenskap bedreirs. S;
~~ppblomstrade
landet efter den arabiska erörringen, all de
kameler, som förde proviani dit från Assuan, uppgingo till
60.000. Och i n d a försågs landet med proviant även sjöragen- Dessa skildringar iiro motstycken till berättelsen om
Pendjir. Det ä r naturligt, att den efter 850 ökade guldprodukiionen fick liknande följder som tidigare den ökade silverproduktionen; guldet sjönk i värde, silvrets värde i förhallande till denna metall steg åter 1.
att västeuropa och orienten varit isolerade från varandra
under karolingisk tid.
I sjalva verket har. en förnyad granskning av det eurQlagunge
peiska källmaterialet, som företagits al'
punkt
letf
till
liknande
resultat.
Han
Sabbe, på en
finner nämligen, att texter, som omtala bruk av siden, Purpur och brokad i Västeuropa, aro mycket talrikare fran 800och goo-talen än förr, Bet kan, säger Sabbe, som inte diFekf tar
mot Pirenne, bero på bristfalligheter i
källmaterialet fran merovingisk tid. Men han formulerar
sitt slutresultat så: handeln med orientaliska tyger har i
Västeuropa Ilållit sig under 800- och 900-talen trots de
righeter, sarn arabernas erövringar och saracenernas sjarövesier förde med sig. Mandel med dessa varor var annu
under karolingisk tid regelbunden l.
6 5 vi från det europeiska källmaterialet över till det
arabislia, finnas atskilliga vittnesberd o m handel och livlig
sjöfart på laedelhavet. Mest bekant och mest malande är
den sl<ildring, som geografen Ibn Chordadhbeh på 800-talet
ger a\r världshandeln: de judiska raddaniterna tala arabiska,
persiska, roinerska, frankiska, spanska ocll slaviska. De
~ resa~ frgn, östern till västern ocl1 från västern till Östern. De
stiga ombord på båtar i frankernas land och bege sig (il1
Al Ferraina. Där lasta de sina Vasor på kameler och bege
I<olzom och därefter Över det östliga
sig över land till
havet till Medinas och Meckas hamnstäder, till Sinds Hind
Iiina. Efter återkomsten därifrån bege sig några till
I<onstantinopel för att salja sina Varor till romarna, andra
till frankerkungens liemvist for att där avyttra dem. Ibland
segla de judisl<a köpmannen från frankernas land ever det
västliga havet till Antioliia och taga vägen över Bagdad till
Hind
och Kina. Dessa resor kan m a n ocks;
l oma
~ n , Sina,
~
~
De
köpmän,
som komma fran Spanien, bege
gera till lands.
sig till )larocl<o, därifrån till Afrika samt över Egypten och
Okad silverproduktion inom kalifatet under tiden fram
till 850, okad guldproduktion under tiden därefter har alltsa
bådadera satt spår efter sig inte bara i l<alifatets utan oel,sa
i det frankiska rikets myntvasende. Det ä r linappast
att under dessa omständigheter hävda Pirennes mening;
Huvudkällan angiende silvergruvan i Pendjir a r JalCut a. a. 1 s. 543
(jmfr. x. Tiesenhauseli: Uber drei in Russland gemachte kufisclie hlunzfunde, Numismatisehe Zeitschrift 3, 1871). Denna liksom övriga gruvor i
lraIifatets östliga provinser omtalas på olika 1iå11 av geograferlla 1bn ~
~
Istachii, i\Iukaddesi, Ibn Falrih, Ibn Rustali, Ibli Chordadhbel1 m. ,q.
vudkallorna om guldutvinniiigeii i Nubieii äro Ja1;uhi: Kitgh a l - ~ o l d a n , bl^^theca geographorum arabicorum 'i, 1892, ed. bl. J. de Goeje s. 331, f.; %faqrizi: Descriptioll topographique et historique de l9figypte, öv. U. ~~~~i~~~~1,
s. 561 ff., Jlémoires publiés par les membres de la mission arch~ologirIue
franPise
Caire, 17. Jmfr. E. Quatremkre: hlémoires géographiques et
historiques s u r l'figypte 2, 1811, s. 2 ff. S1 ff. - I deii veteiiskapliga litteralureii
Iiar deii arabiska guld- och silrerutvii~niiigenbäst hellandlats a v A, hlez: ~i~
Renaissance des Islams, 1922. Notiser o m gruvdrift finilas utali betydelselr0mmentar hos G . Le Straiige: The lands of the eastern calipllate, 1930;
P. Schwarz: Iran im Mittelalter nach den arahischeii Geograplien 2-7,
len und Forschungeil z u r Erd- u n d Kulturlrunde 3, 6 , 9, 1910-21, ~
~
und Forscliuligeil z u r Icultur- und Religionsgeschichte 1-3, 1924-29. om silvei.förrådet i kalifatet se v. Kremers ovan s. 195 11.1 citerade arbeteil, om adelmetallproduktionen omkr. 1500 A. Soetheer: Edelmetal]-Produktion urid nrertverhaltniss zwischen Gold u n d Silber seit del- Entdecliung Amerilra's bis zur.
Gegen~vart,Dr. A. Petermaniis Mitteilungen z u r ~ u s t PertIles9
u ~
geographischer
Anstalt, Erganzungsband 13 : 57, 1879.
~
k
~
l
1 E. sahbe: ~ ' i ~ p ~ r t a t ides
o ntissiis orieiitaux e11 Europe occidentale
au ~~~~t Mogen Age (ISe et Xe sikcles), Revue belge de ~llilolok'ie et d'his-
toire 14, 1935.
© Scandia 2008
204
www.scandia.hist.lu.se
Aluhammed, Iiar1 den store och Rurik.
Sture Bolin.
Darnaskus till Faris, Kirman, Sind, Hind och Kina.
Nigon
gång taga de också vägen bakom Rom och bege sig genom
slavernas land till chazarernas huvudstad samt ö r e r Kaspiska
havet till Balch och därifrän landvägen genom Transosanien
till Kina '.
Vi få här en bild av en levande och vittförgrenad Internationell handel, vari hIedelhavet sannerligen inte spelar en
obetydlig roll. Det a r snarast en världshandel. fran vilken
tanken vill gå framåt '700 år till tiden för Amerikas upptäckt, då en valdig silverströna göt sig ut över den gamla
världen och dess bebyggare gåvo sig ut på allt talrikare sch
allt längre handelsfärder.
Nu återranda vi till Pirennes sammai~ställningMuhaanmed - Karl den store. De fakta, som h ä r blivit åberopade,
tala visst för att det finns ett samband mellan de två, men
detta samband var inte det, som Pirenne tänkte. Enligt
honom medförde den arabiska follcvandringen sprängning
av den dittillsvarande kulturvärlden och död för handelri
over &ledelharet.
Laget a r i stallet detta: genom de erövringar, som Muhamnled inledde, differentierades kulturvärlden och uppdelades den på olika sfärer, men den utvidgades aven; ty långt
i öster infogades i dess muhammedanska del nya länder, de
silverrika områdena i Chorasan och Transoxanien. Silverutvinningen har växte och nådde högst omfattande dimeamsioner. Så begynte en ny tid, det orientaliska silvrets ålder.
Från det nyvunna området trängde - liksom 700 å r senare
från då nyupptäckta länder - en mäktig silverström ut över
världen, befruktande handel och näringsliv. Den gjorde inte
halt vid kalifatets gränser utan trängde över denna in i Vasieuropa och ledde aven dar till förskjutningar p5 det ekonomiska området; vi kurina iakttaga maximiprissättningar och
förändringar inom myntväsendet. De merkantila näringarna
böra ha stått i flor - även i frankerriket.
"bn
Khordadbeli: Kitab al-masalik wa'l-inamalik, Bibliotheca geographorum arabicorum 6, 1889, ed. o. öv. Al. J. de Goeje s. 114 ff.
f
d
*
.i
205
S5 har den karolingiska kulturblomstsingen inte endast
andligen utan aven materiellt vissa förutsättningar inom kaiifatet. I den meiaingen kan man - icke med utan emot
Pirenne - upprepa hans paradox: utan JIuhamrned ingen
Charlemagne.
C
3
i
i
För att fullt lcunna bedöma förbiiidelserna mellan det
frankiska riket och kalifatet a r det nödvändigt att fastställa
de yaror, som voro föremål för handel mellan de två områdena.
Att frankerna infört silver från den muhammedanska
viirlden omtalas av en föga vittnesgill arabisk kalla; det har
blott här och där gissningsvis uttalats i den historiska litteraturen l. Men den utredning, som vi i det föregående givit,
torde stalla utom allt tvivel, att silver esporterats från den
muhaanmedailska till den västeuropeiska kultursfaren. Liksom under tidigare skede ha vidare kryddor och orientalislia
dyrbarheter av skilda slag införts till Västeuropa '.
Vad ha frankerna lämnat i utbyte? Denna fråga h a r
inte till firllo kunnat klargöras av de författare, som utgått
blott från det västerländska källmaterialet. Munken frän S:t
Gallen berättar, att Karl den store till Harun al Raschid
sände röda vävnader, vilka inom den arabiska världen stods
högt i pris. Detta har anförts som bevis för export av varnader från vasterlandet till Orienten. Att Frankrike och
Italien utfört slavar till kalifatet framgår klart av de vasterlandska kallorna ocla har även betonats av de forst>are, som
hygga på dessa: redan under merovingertiden var just slavar
en importvara till österlandet 3.
'
Jlacoudi: Les pl-airies d'or, ed. o. ö r , C. Barbier de Aleynard-P. de
Corteille, 1, 1861, s. 367. J m f r Uorn a. a. s. 40 ff.
"e
härom hl. a. TT'. Heyd: Geschichte des Levantehandels im Mittelalter 1, 1879 s. 104 ff.; h. Schaube: Haiidelsgeschichte der romanischen Völker
des hlittelmeergebiets bis zum Ende der Kreuzzuge 1, 1906 s. 3 ff.; A. Schulte:
Gescliiclite des mittelalterlichen Handels und Verkehrs zwischen TTrestdeutscliland und Italien mit Ausschluss von Venedig 1 , 1900, s. 71 R.; J . \\'.'.Shompson: The commerce of France i11 t h e ninth cellturo, Jourilal of political eco-
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
iluliammed, Iiar1 den store och ilurilr.
$,
Iran vasteuropa inlporreraaes till kalifatet, möta á den arabislia litteraturen. 800-talsgeografen Ibn Chordadhbeh meddelar, att frankerna exporterade till muhammedanerna eeanucBrer, slavinnor, slavar, brokad, baverskinn, mårdskinn, andra
pälsverk, svärd, parfymen styras och drogen mastix. Bland
900-talsförfatfarna må f8ljande anforas. Istachri nämner, att
från Maghrib komrno \+a eunucker, som fbrts dit från Spanien, och dyrbara flickor. Ibn Haukal, vars verk a r ngra
besläktat med Istachris nnen har utforligare och vardefullare
än dennes, berättar, att bäverpalsar fördes från slaviskt område till Spanien; bland de l-iandelsartililar, som från Spanien
kommo till Rfaghrjb och Egypten, vor0 slavar och slavinnor
sk och galicisk nationalitet, samt slaviska eunucker
viktigast. Aven Mulikadesi känner till export från S ~ a n i e n
ilur rraniierna gjorde slaverna till krigstangar och läto judar,
som bodde i deras eget land eller angränsande muhammedanska områden, kastrera den-i; därefter såldes de till S ~ a n i e n .
meciaelaae arabiska kallorna visa, att frankernas
exportartiklar varit, enstaka mindre betydelsefulla varor oralcnade, vapen, brokad - S:t Gallenmunkens berättelse tyeks alltså
inte vara helt gripen u r luften -, pälsverk och slavar. Det
kan inte vara någon tvekan om att pälsverli och slavar betytt mest.
Men pälsverk har veterligen aldrig varit någon frankisk
IV betydelse; väl däremot visa många kallor, äldre,
samtida och yngre, att Yorden och de av slaver bebodda
länderna varit det pälsproducerande området framför andra.
Inte heller slavarna, den andra h~ivudexportartilcelntill kali-
sa killstalleri jämte andra meddelas i utdrag och översattning av
G. Jacob: nTelche Handelsartikel bezogen die Araber des Mittelalters aus den
20'7
fatet från frankerriket, hörde ursprungligen hemma i detta.
Redan av de anförda arabiska kallställena framgår, att de
slavar, som frankerna sålde till kalifatet, vor0 av slavisk
nationalitet. Ett konciliebeslut från Meaux 843 ar här av
intresse: judiska och andra köpmän drogo nred hedniska
slavar genom de kristnas länder och såide dem till de otrogna;
för framtiden borde detta förbjudas. Visserligen omtalas
fall, d5 man också sålde kristna slavar till Spanien - så
tillvitar den antisemitiske epistelförfattaren Agobard judiska
lcöpmän detta. &Teii det var en allmän regel, att kristna
slavar inte fingo avyttras till de otrogna. Sedan sachsarna
vunnits för kristendomen, måste de slavar, som från det
frankiska riket avyttrades till kalifatet, följaktligen mestadels
komma från samma område som pälsverken, landet öster
om Elbe, slavernas land, eller Korden l .
Att de frankiska huvudexportartililarila till kalifatet voro
pälsverk och hedniska slavar ställer det frankiska rikets roll
i den dåtida internationella handeln i ett klart ljus. Därifrån
exporterades inte i främsta rummet landets egna produkter,
frankerriket var i stället transitoland mellan de päls- och
slavproducerande områdena i norra, niellersta och östra
Europa i ena sidan, den muhammedanska världen å andra.
Resultatet är något överraskande men torde inte gA att rubba.
Det ger i själva verket nyckeln till förståelsen a r åtskilliga
frågor rörande världshandelns gång och växlingar under äldre
medeltid.
Det ar sålunda nia inte längre svart att förstå, varför
under d d r e karolingisk tid ett så starkt uppsving ägde rum
i förbindelserna mellan frankernas rike och Norden. Gamla
handelsstråk bundo samman Orienten med frankerriket samt
vidare frankerriket med Norden och Östersjöomr~det. När
så silverförrådet inom kalifatet starkt ökades, importerades
Jinfr. till ovanstående G. Caro: Sozial- und- Wirtschaftsgesciiichte der
Juden im Mittelalter und der Neuzeit, 1908, s. 137 ff.; B. Hahn: Die wirtschaftliche Tatigkeit der Juden i m frankisclieii und deutschen Reicli his zum
2. Kre~izzug, 1911 s. 28 R.
© Scandia 2008
208
www.scandia.hist.lu.se
i\Iuliammed, Iiarl deii store och Kurik.
Sture Bolin.
dit slavar och piilsverk i vaxande tal; den vag, soni därvid
B%
--
slavar och pälsverk från franlierriliet till kalifatet B-nade r r i v ~ t J
-
vid denna tid handeln och blevo förbindelserna livliuar~lit-
@
Harrned har svaret givits på ett problem, som vi stillde
u
muhammedanska världen iiro inte isolerade företeelser. De
hiinga nara samman och ar0 yttringar av ett allmant handelsuppsving under det orientaliska silvrets ålder.
Många äro i själva verket vittnesbörden om de livliga
förbindelserna mellan S o r d e n och Västeuropa under äldre
karolingisk tid. På 790-talet riktade nordiska vikingar sitt
första plundringståg mot väster, till England. De aldsta inhemska nordiska mynten äro präglade efter förebild av
frankislia mynt just från 700-talets senare del. De första
o
--
--
ET
-----
---a
hållet av frankiska mynt från Karl den store och Ludvig
den frornilie. Fram till 800-talets mitt ~ å t r ä f f a si nåeon utsträclining västeuropeiska mynt i grav- och ströfynd från
Sorden. Om handelns betydelse i Ostersjöområdet bära de
äldsta, från omkr. 800 kanda städerna, Reric, Slesvig-Hedeby,
Ribe och Birka, säkra vittnesbörd. Frisiska köpmans besök
i dessa städer omtalas i de skrivna källorna, likaså tiordislia
resor till frisernas handelsmetropoil Dorestad. Betydelsen
av de frisisli-nordiska förbindelserna Iia understrukits både
V
0
----
mellan franker och daner under 800-talets tre första årtionden, likaså de vid denna tid igångsatta försöken att kristna
209
d e nordiska folken visa tydligt hur de franliiska intresse~iu
sökte göra sig gällande i ?\'orden l.
Naturligtyis avbrötos aldrig förbindelserna mellan Xorden och Västeuropa, hlen i Nordens fynd ingå efter 850 för
lång tid framåt knappast några vasteuropeiska m y n t Notiserna om nordiska förliållanden bli efter 830 sallsynta i
den västeuropeiska litteraturen. Den frankiska inblandningen
i Danmarks tronstrider upphörde, den franliiska missionen
hade vid seklets mitt spelat ut sin roll. Men fr. o. m. 830talet tillväxte de nordiska vikingatagen mot väster i styrka
och antal.
Någon förändring i relationerna mellan Norden och
Vasteuropa tycks ha intraffat. Denna f ~ r a n d r i n g bör ses
mot bakgrunden a r de internationella handelsförbindelsernas
utveckling.
Det var naturligt och nödvändigt, att nar det orientaliskasilvrets ålder bröt in, pals- och slavliandeln kom att gå fram
atnted de vägar, som sedan länge förbundit Orienten med
Västeuropa ocli detta med Norden och Ostersjöländerna.
Men det var ingalunda nödvändigt, knappast ens ilaturligt,
att detta handelspolitiska läge skulle besta.
Frankernas rike var transitoland, men konsumtionsområdet var kalifatet. Dess centrum flyttades 750 från Syrien
till Irak. I Persien blomstrade under abbasidisli tid naringslivet, silvret vanns annu längre åt öster; där var aven industrien val utvecklad.
Det område, som erbjöd de basta tillfällena till slavjakt, var slavernas länder, som vid denna tid i öster nådde
fram till övre Volga. Pälsverlc vanns i Norden och Ostersiöl Jmfr. till ovanståeilde E. Xöbbe: Der karolingische hIunzscliatz r o m
I<rin.kherg, Festschrift z u r Hundertjalirfeier des Jluseums vorgescliichtlicher
Altertumer in Iiiel, 1936; 0. Rydbeclr: E t t silverfynd från vikingatiden, Foriir ä n n e n 1906; S . L. Rasmusson: Nordens tidigaste import av engelska mynt,
Foriivännen 1931; N. L. Kasmussoi~: Kring de vasterlandslra mynten i Birka,
Från stenålder till rokoko, Studier tillägnade Otto Rydbeck, 1937; E. T5'adstein: S o r d e n ocli 17iisteuropa i gamnial tid, 1925; H. Arbinaii: Scl~weden
u n d das ltarolingische Keicli, 1937.
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
281
S t u r e Bolin.
Aluliammed, Iiar1 deii store och Rurili.
området samt länderna öster därom. Utmärkta medel
"r samfärdseln voro Osteuropas stora floder. Det fanas
sålunda alla förutsättningar för en mera direkt fiarhindelse
mellan producenter och konsumenter än den, som i väldiga
krökar gick fram langs de gamla stråken via det frankiska
säkert före Arhundradets slut skildrade Ibn Chordadhbeh
Mot denna bakgrund skall deri nordiska expansionen
mot öster ses; i detta sammanhang sliall insattas skapandet
av det stora Svitiod. I sena kallor tillskrives detta vagagerhövdingen Rurik och dateras till 862. Rurik ä r måhända
blott en sagofigur, men hans n a m n m å stå kvar som symhol för en historhk realitet. Artalet 862, som förut ansags
vara en hörnpelare i den osteuropeiska historiens kronologi,
ar säkert en frulit av sen s c h villkorlig konstruktion p i
grundval av Iiända källor; modärn kritisk forskning skattar
ocks5 dess varde lika med noll l.
Den nordiska expansionen mot öster över det östslaslaviska området hade begynt tidigare. Före 800 gjorde sig
svenslia inflytanden starkt gällande i de baltislia Bustländerna men inte djupare in i landet. Men det svenska fyndmaterialet från 800-talets förra del bar vittnesbörd o m långvaga förbindelser mellan Nordeii och landerna norr on1
Kaspiska havet; det visar oss, att expansionen åt öster gjort
stora framsteg. Kanske finns det från samma tid arkeologiska spår av nordisk bosättning söder om Ladoga. Sakert
är att svear år 839 togo sig frani längs någon av östeurspas
floder till I<onstantjnopel; de sade sig vara sändebud från
russernas chakan. Kr 860 företogs det första russislra xlikingatåget mot Konstantinopel. Kanske redan omkring 846,
Nestorskröilikaiis problem och årtalet 862 beliaiidlas av A. A. Saclimatov: Chronologija drevilejSicli russkich letopisnych srodov, i u r n a l ministerstva narodiiago prosreSCenija 1897; A. A. ~ a c h m a t o v :Iscliodnaja toElta
letoscislenja »Povesti vremenngch let», Zurnal ministerstva narodnago pros~ e z f e n i j a1897; A. A. Saclimatov: Razyslraiiija o dreviiejzich russkich letopisiiich svodach, 1908; W. Jf. Istrin: Zameganija o naCale riissliago letopisanija,
Izvestija otdelenija russkago jazyka i slovesnosti rossijskoj akademii iiauk 26,
1921; W. I(1intschewskij: Geschichte Russlai~ds1, 1925, s. 71 ff.
russiska köpmäns besök i I<onstaratinspel och Bagdad. Man
har sålunda alla skäl att med modärna historiker förlagga
den nordiska penetreringen av Ostslavien till 800-talets
:Irten ax; den nordiska expansionen känna vi tämlige11
väl. Nordborna i österled äro typiska motsvarigheter till
1500-talets spanska conquistadorer. De voro erövrare i framrnande land och exploaterade där hänsynslöst de kuvade
De uppträdde som plundrande sjörövare - mindre
dock i öster ä n i väster: historiskt säkerställda äro i själva
verket endast två anfall mot Konstantinopel och tre eller
fyra mot kalifatet '.
Xordborna kornmo som legoknektar. Valbelranta äro den
bysantinske kejsarens väringar i Jlililagård. Den arabislie författaren Masudi låter oss veta, att russer - och slaver -togo anställning som krigare och tjänare hos den judiskchazariske chalianen i hans rike norr o m Iiaspiska havet '.
Sordborna slogs sig ned inne i det östslaviska området och
tvingade sina underlydande att försörja dem och skaffa fram
köpmannavaror. Araben Ibn Rustah berättar, att russerna
inte ägde åkrar inen livnärde sig av det, som de togo av
slaverna; de tvingade dessa att utlämna varor av olilia slag.
Constantinus Porphyrogenitus skildrar, hur russerna om
1 B. Nerman: Sreiiskarna i ostbaltiska laiider och i Ryssland, Nordisla
k u l t u r I, 1937; T. J. Ariie: L a Suede et I'orient, 1914; V. Thomseii: Ryslia
rikets grundläggiling, 1882; N. Brian-Chaniiiov; Les origiiles de la Russie
Iiistoric~ue,R e \ ~ u edes questions liistoriques 102, 1925; G. L a e h r : Die Anfange
des Russisclieii Reichs, Kistorische Studien 189, 1930; Ii. Stahlin: Gescliiclite
Russlaiids von den Anfiiilgeii his z u r Gegeillyart 1, 1923, s. 32 ff. Se om tiden för Ibil Chordadhhelis författareskap Af. de Goeje i Ibn Chordadhbeh a.
ed. s. S V I I I ff. ocli J, ;13[arquart: Osteuropäische u n d ostasiatische Streifzuge,
1903, s. 18 f., 390.
"e
o m vikiiigatågeii mot Iioiistantinopel G. Laehr a, a., om tågen
mot kalifatet framst B. Dorn: Caspia, Nernoires de l'acadkmie impériale des
sciences de St. Petei-sbourg 7 . ser. 23, 1877.
"Masudi
a. ed. 2 s. I I f.
-7
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
213
Sture Bolin.
Muhammed, Iiarl deil store och Kurik.
vintern lerde ute bland de underkuvade sla~yerna,medan
de tillbragte våren och somniaren i Kiev och på handels-
Chovarezm, d. v. s. Chiva till Bulgar. På denna sista väg
gingo - berättar 900-talsförfattaren Masudi - karavanerna
oavbrutet fram och åter; de skyddades a r militsreskorter
mot nomadfolli, soin strövade kring på stepgerna l.
Det är latt att fastställa vad araberna tillhandlade sig
i CLiazarien och Bulgar. Mukaddesi uppräknar torrt och
sakligt alla varor, som koinmo från Bulgar över Chiva. Det
var sobel, gråverk, lmern~eliii,mård, räv, bäver, brokig hare.
getskinn, vax, pilar, björknäver, mössor, fisklim, fisktailder,
bävergäll, bärnsten, kornigt läder, honung, hasselntitter, hökar (falkar?), svärd, pansar, lönn, slaviska slavar, småbosl<ap,
nötkreatur. ~ t s k i l l i g a av dessa produkter höra till volgabulgarernas egna. Det gäller säkert n a ~ e r , mössor, lönn,
nötter, boskap, getskinn och fislilim, sannolikt v a s och honung. Övriga mer betydande handelsartiklar äro däremot
irite lokala. De äro huvudsakligen a r tre slag: pälsverk,
slavar, vapen. Av dessa artiklar levererade enligt bl. a. Ibn
Rustah och Ibn Haulial russerna de två förstnämnda i Chazarien ocl1 Bulgar. I sin novellistiska reseberättarstil skildr a r Ibn Fadlan, som a r 922 själv sammanträffat med russiska köpmän vid Volga, huru de vid ankomsten till eii
handelsort brukade anropa sin gud: ))Jag har fört med mig
så och så många sobelskinn och så och så många slavinnor.
Ge mig en köpare, rik på dinarer och dirliemer)). Hans
uppgift att russerna buro frankiska svard bör inte har förbigas
De kommo som slavjägare. Ibn Rustah och Gurdesi
omtala, att russerna överföllo slaverna med krig, förde denni
nied sig bort som slavar och sålde dem. I dessa azotiser,
som skildra f ~ r h å l l a n d e nunder början av 900-talet, möta
vi alltså uppgifter om formliga slavjakter, som nordborna
företogo B österled
Nordborna voro inte endast slavhandlare, de framträdde i
.öster - mer än i väster - över huvud som köpman. Det har
med ratta sagts, att själve Kievs härskare var en storlsöpman,
som drev handel med de produkter, som han fått i skatf
av sina underlydande 3.
Om nordbornas verksamhet som köpmän l östra Europa
nnas många uppgifter i den bysaritiska och arabiska Iltteaturen. Ett av deras handelsstråk mynnade ut i Konstanopel; där sålde de enligt en arabisk källa pälsverk och
d. Av större intresse för vår undersökning a r att nordnas handelsresor regelbundet förde dem till chazarernas
huvudstad vid nedre Volga och till staden Bulgar i volgabulgarernas land vid trakten av Kamas inflöde i samma
flod. P5 båda dessa platser gjorde sig det muhammedanska
inflytandet starkt gällande: i Chazarien var visserligen chakan och adel vunna för judendomen, men d a r fanns ocliså
muhammedaner; volga-bulgarernas emir gick före 922 över
till islam. På båda stablena utmynnaade arabiska handelssragar: den ena vägen Iiom från norra Persien Bver Iiaspiska
havet till cl-iazarerna, den andra från Transosanien över
' Ibn Rust2h: Kit2b a l - a b k an-nafisa, Bibliotlieca geographorum arabicorum 7, 1892, ed. BI. J. de Goeje s. 145 ff.; Constantinus Porphyrogeiiitus:
De administrarido imperii 9, ed. I. Becher s 74 ff., Corpus scriptorum historize byzailtinre, 1840.
Ibii Rustah a. st.; Gurdesis notis återges av ST. Barthold: OtEet o
pojezdke v srednjuju Aziju, hlkmoires de l'académie imprriale des scielices
d e St. Pétersbourg 8. ser. 1: 4, 1897, s. 124.
J. Iiuliscber: Russische I\rirtschaftsgeschichte 1, 1925, s. 28 ff.; LaeEir
a. a., passim; Af. Pokrowslii': Gescliicliie Riisslands, 1929, s. 21 ff.
Arabiska källställeii anggeilde chazareriias land och folk äro samlade
av B. Dorn: Beitrage z u r Gescliiclite der kaultasisciien Laiider n n d Völker
a u s morgenl~ndischeil Qiiellen 1, i\Iémoires de 13acad&mieimpériale des sciences de St. Pétersbourg G . ser. 6 , 1814; C. bl. Fraehn: Treteres memoriae
chasarorum ex Ibn-Foszlano, Ibii-Hankale et Schems-ed-dino Damasceno, &Gmoires de l'académie impkriale des sciences de St. Pétersbourg S, 1822. De
vil<tigaste notiserna om bulgarerna finiias i 31. Fraehn: Die altesteii arahischeii Nachricliten iiber die \\'olga-Bnlgaren a u s Ihn Foszlan's ~eisebericliten,
&irmoires de I'académie impériale des sciences de St. Pétersbourg G ser.
1, 1832.
? De flesta arabiska kallstalleii, som behandla varorna vid den russiskarabislra handelii lia sammanförts ocli översatts a r G. Jacob a. a. De flesta
15
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
De viktigaste russiska expoi.tartiltlarna till dera mulaammedanska varlden voro ~ppeniiai-ligensjavar ocli pgsvei.ks
Vi h a förut s e l , h u r dessa inifördes till ka]ifzitelöver frankernas land.
V i t f n e ~ h ö r d e nOm den fran1risi;a transitohandeln lira
emellertid flest och mest belydelsefeilla under a]dre Itarolingisk tid. Det aral~islrainfl~~tiin(let
på <len $'rali];iskn ir,yntniiigen @ r sig galltlnde med siirsliild siyrka onikring 700talets mitt; d e sakraste villties1)örden oili slav~ralispol.~er
genom del frankiska riket ä r o fi.51~titten lore 850; efler 900
omtalas ingen anrian slavexpoi-t till kalifatet aii a\r ekiriuclter.
Men dessa Iynslarar, på vilka visserligen fi.an]<iS$a k ö p m a n
enligt uppgift tjiinade stora förliiögenIie~er,Ila t>aiui-ligtuis
inte liuntlat spela samnaa roll för väi.ldshandeln som de
manbara slavarna och ~ l a v i n 1 ~ o i . n ~ .
Rakf motsatt ä r kallaget till den dii.el;ta nordiskt-arabiska handelns historie- Först efler 800 kuriiia förbindelserna langs den östra vagen spåras i de ]itterära ocl, arlieologiska Iiallorna. de franitröda clari nle<l växande styrjCa hela
årlaundradet igenom.
u n d e r !)OO-lalet avväger så deil aral>islta geografen 1bn
Haukal mot varandra de två vag;irnas bety<lelse för palsoch slavhandeln. Han säger, att de bäverllLidar, som från
Sla\rieils floder fördes till Sliaiiieti, uigjol.de e n ringa de] av
pi.od~ll;tionen. Flertalet bavei.hudar, ~iasta,, alla, ~
~
f r i n russernas land, från JacUuiij ocli Jladjii<!j sanil
h ä r i f r i n till Bulgar, Chiva ocli C 1 1 a ~ a i . i ~Vidare
~.
förj<jarar
Ibn Haulial, att de slavisl<a sl;ivar, solii i<ommuvia spanien,
brukade vara eunuckei7, de, som lioinmo deii ös1i.a vägen,
däremot manbara; över Cliiva Iionlrno flertalet slaviska och
cliazariska slavar l.
arabiska kallställen, vari slaver ocii russer nämnas, fiillias
i
r y s k översättlling av A. Harliavy: Skazanija musulmansl;ich pisatelej o slavjanach i rnsskich, 1870. Se hl. a. vidare C. &j. Fialin: Ibn-Fozlan's ui7d
anderer Araber Beiichte u b e r die Russen äIierer Zeit, 1823; ~ ~ ~ . t a.
l ~ ~ l ~ i :
J. iMarkwart: Ein arabischer Bericlit uher die arktiscllen (uralisclien) ~
a
~
sus dem 10. Jahrhundert, Uiigarische Jalirt~ucliei., 4, 1924.
Jmfi.. ovan s. 206. Se de ovan s. 213 n. 1-2 citerade
'
hIiihammed, Karl deii store och Rinrik.
215
KäIBorna ge alltsa oförtydbart vid handen, att efter
en tid den franltislta transiiohae~delnmellan det pals- och
s l a v p ï o ~ u c e r a n d e onarådet 1 S o r d - ' o c h Osteuropa överflyglats av en direkt nordisk-arabisk handel utmed 6stliga
~
~
d
~
S i c o m herrar ö ~ e de&
r stora Sviljod behiirsiiade nordborna ett område, som med avseende p5 sin produktion
hade den allra största betydelse. Det frambragte i större
ianycl;enhet än någol annat land i Europa slavar och päls\lerk. Slavar var arbetsliraft, pälsvei.1; var det enda ramaterial till kläder, som den muharanmedanska världen iilie
själv i någon större naån kunde frambringa. De tv2 arliklarna vor0 föremål för massimport till kalifalet. ?ilen nordborna voro ocksa herrar över de biistca vagarna till österlaiidef, d. v. s. till den tidens eltonomislia och kulturella
centra. De vor0 slutligen narmsta e~aropeisltagrannar till
det land, d a r det orientaliska silvrets iialla vallde fran].
a r tämligen kliart-, att under dessa omständigheter
silverströmmen sliulle gjuta sig ut över östra och norra
Europa, Den hade stora dimensioner. Ibn Rrssla1-i och Gurdesi uppge, att nordborna för sina varor vägrade mottaga
betalning i anlaat a n kling:intle silvermynt. Ibn Fadlan ger
återigen en situationsbild: riar en riissisk köpinan förtjänat
~
n
l
~
18.000
dirllemer,
brukade
laan skknlia en halsliedja till sin
hustru; det fanils många russiska livinnor, som ägde flera
&dana halsliedjor. Fyndmaterialet bestyrker riktigheten av
dessa och andra uppgifter i deil arabiska litleinaluren. Skattfynden a\, kufislia mynt låta oss veta, att silversfrömlnen
ungefar omkl-iilg å r 8% redan trängt in i östra Europa och
are den jnte Iållgt darefter, saliert före århundradets ailitt,
flödade fram i Norden. E n granskning av skattfyndells saminansättning ställer utom allt tvivel, att silvret reda11 under
800-talels förra del nådde Europa både över Kaspiska havet
karavaimvägen över Chiva. Av större intresse för oss
~
ä r att fynden visa silverströmn-iens mäktighet. Deras utbredningsområde straclter sig frasi Norge och Norrlailel 1
© Scandia 2008
216
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
Muhammed, Karl den store och Rurik.
n o r r till Schlesien och Ukraina i söder. från S1esvi~-Hol-
ning. Det sallinas inte uppgifter o m verkliga Alladinskaiter,
Det största fynd, som nian med sakerhet kanner, ä r imponerande nog, det r y m m e r utom ett obestamt antal fragment
över 11.000 dirhemer och vager alltså över 30 kg. Skalter
o m många hundra och några tusen mynt a r 0 vanliga l.
De stora förandringarna i världshandeln betydde, att
Norden kom in i dess centrum. Det a r typislit, att Ibn
Ghordadlibeli jämsides med de raddanitislia judarna namner
de nordiska russerna som den internationella handelns frams
sta bärare; efter sin nyss citerade skildring av de f ~ r r a "rder pii och omkring Medelhavet forisatter han: russerna
k o m m a från de avlägsnaste delarna av slaver~mas land,
bege sig över det romerska haret till Konstantinopel och
salja d a r sina varor, palsar av bäver och svart räv samt
svard. Eller också fara de upp för Doil (?), slavernas flod,
och bege sig till claazarernas huvudstad. Dar stiga de o m ~De europeislia fyilden av ltufislia m y n t förteclinas intill 1900 a r
Marliov a. a . Denna h a r särskilt varde för Östenropas del. Deii liompletteras av e t t flertal u t m ä r k t a översikter och fyndbeskrirniiigar av R . T a s m e r :
Spisok moiietnych nachodok, zaregistrirovaiiiiych sekciej iiumizinatilii i gliptiki
akademii istorii inaterialiioj liulturv v 1920-1925
m.. Sonhs"&iiiia G n c ,
.
iiycli nacliodok, SoobiCenija, Gosurlarstrennaja akademija istorii materiainoj
moiiet, iiaidenii~,iv Soraorode r. 1920 G.. Izvestiia rossiis1;oi akademii istnrii
Estland, Sitzungsbericlite der gelelirteii estniselien Gesellschaft 1923; Eiii im
Dorfe Staryi Dedin i n RTeissrusslai~dgeinachter Fulid liufischer bIuiizen,
Iiungl. Vitterhets historie ocli aiitikvitets akademiens Iiandliiigar 40 : 2, 1929;
Zaralis'iils1ti.i klad iiufiCesl<icli monet VIII-IX
v.. Izvestiia e.osiidarstrennni
T r n d y iiuinizmatiCeskoj komissii G, 1927; Die kufisclieii Munzen cles Fuildes
von Liiiirila, Kirchspiel Hattula, Fiiislra forilmini~esförer~in,uens
tidskrift 36,
1927. Beslrriviliiigar av e t t flertal sveiiska fynd finnas i tv5 anteclrningsböcker av C. J. Tornberg, förvarade i Lunds Ci~iversitetsbiblioteli. Notiser
från a n d r a länder möta f r ä m s t i t i d s k i . i f t ~ l i t t ~ ~ - s t ~ ~ ~ - ~ n
217
bord p 5 båtar och fara över Djordjans hav till olika peiiakter p M e s s kust. Nagoaa gång föra de sina varor p5 kameler från Djordjan till Bagdad, d a r slaviska euniicker tjänstgöra som tolkar till dem l.
Det Iage, vari Norden laandelspolitiskt befann sig, ä r
enastående i dess historia. Förhallandena under denna tid
vor0 direkt motsatta de eljest normala. Annars h a r ostersjöområdet alltid importerat adelmetall från ~rasterla~adet
och dit exporterat brorslotten av sina produkter. Men under det orientalislia silvrets ålder gingo dess viktigaste produkter åt öster och silverströmmen kom från detta håll.
Av vilken art voro di? på denna tid liandelsförbindelserna mellan Xorden och Västeuropa?
Det arkeologislia fyndmaterialet från Sverige visar, at1
atskilliga varor, bl. a. svärd, glas, keramik, infördes från
franlierriliet. Fynd P Osteuropa låta oss se, att frankiska
svard nådde aven dit. Uppgifterna i den arabiska litteraturen o m russisk svardesport till Bysans och o m arabisk
svardimport från Bulgar torde sakerstalla, att nordborria i
Osteuropa vid sidan av den viktiga handeln med slavar ocla
palsverk aven drevo transitohandel med frankiska svärd 2.
Svårare ä r att faststiilla vad nordborna gåvo västern i
utbyte. Det var väl alltjämt pälsverk, men knappast i s a m m a
utsträckning som under äldre karolingisk tid. Huvudfrågan
a r h a r : gjorde den från öster kommande silverströmmen
halt vid Nordens - och Mellaraeuropas - gränser åt väster?
Eller överskred den dessa och ingick sålunda silver i det,
som från Xorden kom till Västeuropa?
Vi h a ovan sagt, att det vasterlandslia skattfyndmaterialet till följd av det harskande penningsystemet inte namnvart kan reagera för en aldrig så betydande import av utländska mynt. Så a r fallet aven har. Det finnes bland d e
inte särskilt talrika västeuropeiska skattfynden från selilet
efter å r 830 sådana, som otvivelaktigt r y m m a dirhemer,
komna över Xorden. Många ä r o inte dessa mynt, meil dock
-.
p
-
Ibii Cliordadhbeh a. ed. s. l 1 3 f.
Se till ovanstående främst Arbmaii a. a.
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin,
mållga gallger fler a n de västerlandsha denarer, som paträffats i Nordens rikt flödande fynd flsån s a m m a tid 1,
Att nagori litterar kalla sliulle k u n n a ]än3na argGsande
bevis för eller mot existensen av e n kraftig dirhemström
till Ir5sleeiropa över dess östra grans ar inte
vailta; det
vore märkligt nog, om det funnes n8gon nofis a v intresse a
salnmanl-ianget. Så a r dock fallet: liar eri jude fran Spanien
mot slutet av Otto 1:s regering vistades i Maanz, visade m a n
holiormp några dirliemer, son-i Baan beslämde. D@ von.O a r
jk~st den typ och från just den tid, sona ä r o Lali.iltast firetradda i Sliaiidinavieris fynd. Det Iian inte vara nigori tvek a n om att de kommit till 3lainz via Östeuropa, kanske
ocliså via ?;orden
\'ei.l{liga skäl för att jaliande eller nekande besvara
frågaii o m silvei-sti.öninien från norra och mellersta E~~~~~
gatt vidare i västlig riktning liunna endast hamlas hlr en ingsende, lionipsrativ undersölining av Öst- ocji pjorderiropas
sliatt-nd.
E R s i d a n gi,anslciring visar följande. Under 800talet ä r o de fi.åii ett scli s a m m a tidsavsnitt härrörande ostn o i ' d e ~ i r o p e i ~ ~skatterna
ia
ytterst likarlade; m a n kan H
fy11ci1ilaleriak från detia årlilindrade ialitta, h u r ingrit, s o m
doaiiiriei-a d e äldre fvnden, f i s v u n n i t i de yngre, Ett stycke
iii i 900-talet aridrar sig detta: det uppstår två vasensolika
typer av skatter. Den ena typen möter P Norden, den a n d r a
i
Den förra typen utmärkes dai.ar, att s]iatien
donlineras au a1dl.e niyilt - t. ex. e n skatt imed s]iiimgiit
fl'åli 950-talet av dirhemer från 900-taletc två första decennier; den öste~lropeiska typens skatter innellilla vgsentsigt
färre mynt f r i n aldi-e tider nilen måniga f r å n de närmast
för@slutmyntets priiglingsår liggande $i.lionidena. ~ < efter
~ ~
%)O-laleis iiiitt sker iterigen en differentiering, n u illom
det ösleuropeislia oriirådet. Medan de i Volgabu]garien gjorda
bIuhammed, liar1 den store och Rurik.
~~~~~~~opa.
- --
-
..
t
- - --
' Se ovan s. 185 ff., sslr. deil s. 186 n. 1 ocli s. 188 n. 1 citerade litteratureii.
? 6. Jacob:
Arabische Bericlite v011 Gesandter1 all germallische ~ u ~ stenllöfe alls dem 9. u n d 10. Jalirliundert, Quellen z u r deiitsclieri l ~ ~ l l ~ ~ l ~ ~ ~ d
i , 1927 S. 31.
219
fynden ined slutmynt från tiden efter 970 allijamt till stor
del bestå av dii,lieimer f r å n d e narmast tidigare årtiondena,
bli skatterila i östslaverlias land av en a n n a n sti.uliiur; talrikast i dem ä r o inte n u m e r dirliennerila f r i n Biden närmast
f i r e slutiillnlets pi-agliiigsår utan från 930- och 960-talen.
Efter denila tid ila vi alltså tre typer a v fynd: den nordiska
fypeil, Litmarlit av flest dirliemer f r i n 990-talets början, den
(jsls]aviska typen, utniai.kt av flest diisherner från seklets milt
oeil den volgabulgai.islia typeii, utrnarkt av flest dirhemer
fran de narrilast före slutraiyiitets praglingsår liggande årtiolidena.
l)et ä r inte svårt alt avgöra 01-salren till differentjed e östslaviska ocli volga-bulgariska skatterna.
Deii jntr8ffar j ~ i s tvid en tidpunkt, d$ enligt vad det nordislia
matej.ialet visdi. inlporteii av dii.hcnier f'm,ån det östslaviska
till Korden ul,pliörde. Förut hade mynt s t r ö m m a t
f r ~ i ldet f6rj.a oii,rstlrlt vidare mot nordväst, O C ~ I så lällge
det var fallet ilade j Östslavien de äldre mynten blivit allt
f i r r e ocli fai.re i föi.liåll~inde till de f r i n öster, bl. a. fran
'FJolga],Lilgarien nyaiiiliiii cia myiiteii. Alen sedan espoi3te1l
friii
Ostslavien t i l l Norden uppliört, blevo d e aldre mynten,
950- ocli 960-taleils dirlieniei-, Icvar i Östslavien; den dirliemströn] f r i n volga-bulgarei~i-iasland, som bragte mest nypraglade ilirliemer nieil aven - fastan i staindigt n~insltad ut- äldre dit.liejneï fran 900-tiilets mitt, var inte
tilli.acltligt stark eller Iåiigvarig för att upphäva d e äldre
myiitenis örervil;t. Så mHsie det vid deniia tid uppstå e n
betydande diffcrens niellan de östslavisiich och d e volga-bulgariska slia tf i'yndeii.
även ~ a e talt finna en förkl:iring till den redan
Det a r
u n d e r ett tidigare skecle a v 900-talet franitradande olikheten
mellan Östeuropas
Nordens fynd. Så länge dirhemerna
exporterades fi.ån Osteui.opa till Korden, b l e v ~i det förra
onlsådef de aId1.e niyiiteri sällsylilare och s:lllsJ'ntare i forhållande Ii11 d e nya dii.lleiiier, som tillfördes ~stei.ifl'åll. I
~ Noi.den däremot ]i\~ai.k)levod e galilla mynten från 900-ialets
inte vidare. S t r ö m m e n från öster
be>rjan, dessa
© Scandia 2008
www.scandia.hist.lu.se
Sture Bolin.
förde alltjämt dirhemer till i\Torden, mest yngre men även
äldre- Den var dock inte tillracliligt siark eller tillräcjiligt
langvarig för alt beröva mynten från 9()0-talets b(jiian deras
majoritetsstallning i fynden. På grundval av ett visserligen
bristfällig't lilaterid kan m a n rakna ut att under förutsattning av oförmins1Cad import fran öster och ingen export
från Norden, borde dirhemerna från 900-falets två första
decennier under %O-talet utgöl-a 86
och under 960-talet
56 '/o- I det stora skattfyndmaterialet fr511 Gottland Itunna
vi se, att i verkligheten de namnda mynten under 930..talet
utgjorde 84 ',/o och att de fran] till 960-falet sjunkit till 34
av myntstoeken l.
Sa visar det sig, att de äldre myntelis kvarblivande i
skatterna samt uppkomsten av olika t y e r i materialet ä r o
företeelser av synnerligen stor betydelse; de onlraden, &r
de a1di.e mynten livarbli i fynden, x o r d e n fram till 970talet, därener Ostslavien, bildade i t u r och ordning den ori..
entaliska silverströmmens slutpunkto
&len varför kunna i 800-talets skatter inga
differenser iakttagas niellan fyndområdets olika delar som i
900-talets? Varför markerar under Soo-talet ingenstädes de
d d r e myntens ICvarblivande i fynden någon gränslillje för
den orientaliska silverströmmen? Den e n k h s t e förklaringen
hartill måste vara att det under 800-lalet inte fanns någon
såd:in gränslinje utan att dirbenlerna då gingo fram över
hela f ~ n d o m ~ ~ åutan
d e t att någonstades därinom - och inte
heller vid dess västgraiis - stöta på någon oöverstiglig harriar; sålunda skulle silverströmmen verkligeil under 800..
talet och darjamte 900-talets början ha trängt in i västAvgörande bevis härpå gå givetvis inte att prestera,
men starka skäl tala för att Skandinavien under skedet narmast
--
--
vasmer liar i flera av de ovan s. 216 n. 1 namnda arbeteil setinagra
av de h ä r redovisade företeelserna i materialet. H ~ , , har emellertid - framst
P& årulld av otillfredsstallande statistisk behandling av materialet - inte
k u n n a t klargöra företeekernas innebörd, Halls försök a t t tolka dem m&ste
anses helt förfelade.
Muhammed, Iiarl den store och Riirik,
221
den nordiska expansionen bveï östra Europa i anllu
ett arrseende intog en i dess historia enastående ställning a
förhållande till Västeuropa; det tycks, Som on1 en strön1 av
öster västerut gick fram över dess onlrådeädelmetall
Vare sig Norden esporterat s i h e r till V a s ! e ~ l r o ~
eller
d e förändringar i förbindelserna mellan
ej, höra
de iv; områdena, som under Soo-talet liunna iakttagas, ses j
sainband
det nya världsläget.
Västeuropa blev efter 830, särsl~iit efter 850 mindre
initiativrika i Norden: missionen tog slut, myntströmmen
frankerkungarna inblandade sig inte
franl yaster
mer i Danmarl<s inre angelägenl-ieter, Allt detta ä r naturligt, om m a n betänker, h u r annorlunda förhållandena vor0
efter den direkta nordisk-arabiska handelns begynnelse emot
läget vid den tid, d å Ostersjöområdets slavar och pälsverk
traIisiterades till lialifatet över frankernas land.
;\len till gengäld blev0 de nordiska initiativen i vaster
s; mycket talrikare och kraftigare. Samtidigt med att saracenerna vor0 &Jedelhavets herrar, blev0 de nordiska vi~ i n g a t ~ g e i efter
i
830-talet till stora erövringstfig ocll nådde
efter 830 sin kulmen. Den stora vikingaflottan erövrade
I,ondon och belägrade Paris. Kungar och ke.isare gjorde
till
betydande landavträdelser 0~11utbetalniugar.
Nordbor grundade kungarilien och fiirstendömen i Tysklands
Frankrike, England, Skottland och Irland. De befolkade
stora områden d a r och koloniserade Islands, senare ocliså
Grönlands vidder.
Företag av denna omfattning h a varken f ö r r eller seraare
från Norden. Inte endast ekonomiskt, aven Politiskt ä r detta skede utan motstycke i den nordislm histott har isolera politik och ekonomi fran varandra
sien.
kan intie vara riktigt. De höra s a m m a n : de nordiska vikingarna, som i väster förslirackte världen, Iiommo från ett
land, d ä r orientens silver var allmant.
s å ä r bakgrunden för vikingatågen i vasterled, som utmj,nnade i stora företag och eróvriilgar, inte ett fattigt, av
överbefolkning till bristningsgransen pressat Norden. Den
© Scandia 2008
222
www.scandia.hist.lu.se
S t u r e Bolin.
agger Iängre åt öster, i det land, som Rurik och hans mgn
nligt sagan vunnit. De nordiska coiiq~iistadorerna erploarade dar våldsamt och hänsyrislöst den slaviska befolkngen och drevo med de så vunna varorna en storhaiidel
med de ledande kullurfollien. Och d a r fcBrde de nordiska
fartygen över osleuropas floder f r i n Cliaïar ocli Bulgar men
ytterst från denna tids viktigaste produlitionscentra av silver
adelinetallen upp mot Qstersjön oeli S o r d e n . De bildade o m vi få avsluta deiina uppsats med a n n u en vagad liknelse
mellan rikingalideii oïli nästa stora sliede av stora upptacliter, ölrad silvertillgång och växande handel - i niinialyr ett
motstycke till Spaniens amerikailslia silsrerflottor under 1500och 1600-talen.
Sture Boll~i.
F~riraltniligspolitikunder Christian den anden.
Med ltoiig Hans' dad den 20 fefebruar 1513 i ,4allmrg
afsluttedes ililie en epoke i dansk Iii.storie. De Iiommende
10 aar blev eri fortsaettelse af hans polilil;. Hans son Christian
var deragang en urag nland, k ~ i i i 32 aar. Alen haii liavt9e
allerede da tydeligt vist, at han var sin faders san, al han
havde vilje og lit-aft til at fore siiie og fadere~isideer igeiinerii.
Forl.iandlingerne on1 liaandkstninpen afspil.jler den ulilfredshed, man fra adelens side havde rixrei iilod kong Hans.
Paa de fleste omraader maatte Cliristiaii give efter. Besternmelserne var Ilaarde. I'igtigst var det rnaaske, at lenene
forbeholdtes adelen. Paa den anden side fil; liongeii ogsila
enkelte indramnlelser. Der blev ikl;e optaget nogct paiiblid
o m , at rigsembederne skulde bescettes, og rigsraadets samtylike skulde iklie indtieiites ved I~ortforlening'.
Haandfaestningen var u n d e r s k r e ~ e t ,og under stor hajtidelighed fandt kroningen sted. Hveidagen hegyndle.
Under Itong Hans' sidsie regeringsaar liavde de store
rigsembeder liovmester- og rnarslit~rnl)ederraestaaet uhesat.
Christian deii andeii urlnn.vnte atter en liovmester: Siels
Erilisen Rosenkrantz. Og Mogens G0je, den indflydelsesrige og
mxglige jyske adelsniand, blev niarsk.
Niels Erilisen blev deil eiiesle Iiiovrnesier under Cliiaistian den anden. Han dade allerede i 1316, og kongen
benyttede sig d a af, at (ler intet faiidies i liaandf~stiiii1gen
o m besaettelsen af rigsembederile, og lod vce1.e a t udriceviie
Foredrag holdt p a a d e n nordiske 1~istorilteil;ongres i Kohenhavn 1939.
(Tryckt d e c e m b e r 1939).
L Allen: De t r e nordiske Rigers Historie I I . 5SG f f . ; Aarsberetninger
f r a Det kongelige Geheimearchiv I l . 5 6 ff.