Adoptionsbidrag
Bakgrund
Adoptionskostnadsbidraget infördes den 1 januari 1989 som en följd av att kostnaderna för att adoptera
barn hade ökat betydligt. För att inte riskera att ekonomiskt svaga grupper skulle utestängas från
möjligheten att adoptera och att adopterade barn inte skulle få syskon infördes bidraget. Bidraget
föreslogs vara skattefritt och uppgå till 50 procent av genomsnittskostnaden för adoption från barnets
ursprungsland, dock högst 20 000 kronor. En lagändring infördes 1 juli 1997 som innebar att beloppet blev
24 000 kronor per barn oavsett vilket land barnet kom ifrån. Den 1 januari 2001 höjdes bidraget från 24
000 till 40 000 kronor och uppgår alltjämt till det. Verksamheten med internationella adoptioner har
pågått i Sverige i princip sedan 1950-talet. Från början kom de flesta barnen genom förmedling av
svenska medborgare som arbetat utomlands eller genom familjer som adopterat själva. För att
säkerställa offentlig kontroll över verksamheten inrättades i början av 1970-talet Nämnden för
internationella adoptionsfrågor som sedan bytte namn till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (NIA), numera Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (MIA). Nämnden
förmedlade till en början även ansökningar i Sverige om adoption av utländska barn. Denna uppgift har
överförts till särskilda adoptionsorganisationer, som står under tillsyn och kontroll av NIA. Sedan 1969 har
ungefär 50 000 barn kommit till Sverige genom internationell adoption.
Myndigheten för Internationella Adoptionsfrågor (www.mia.eu, öppnar nytt fönster)
Reglerna i korthet
Vid adoption av ett barn från utlandet kan adoptionskostnadsbidrag beviljas. Bidraget är
40 000 kronor för varje barn och skattefritt. För att få bidraget måste adoptivföräldrarna vara bosatta i
Sverige, både när de får barnet i sin vård och när adoptionen blir giltig. Även en ensamstående förälder
kan ha rätt till adoptionskostnadsbidrag. Adoptionen måste vara godkänd av Myndigheten för
Internationella Adoptionsfrågor (MIA) eller av en svensk domstol. Barnet som adopteras får inte ha fyllt
10 år. Adoptionskostnadsbidrag beviljas inte för adoption av ett biologiskt barn eller ett tidigare
adopterat barn. Bidraget beviljas inte heller om adoptionen gäller ett barn till den som föräldern är gift
med. Ansökan om bidraget måste ske inom ett år från den dag då adoptionen blev giltig.
Läs mer om: Adoptionskostnadsbidrag (pdf 85 kB, öppnar nytt fönster)
En adoptivförälder har samma rättigheter och skyldigheter som en biologisk förälder. Genom adoptionen
får barnet samma ställning som om det fötts inom familjen. I samband med adoption av ett barn som är
yngre än 10 år har föräldrarna rätt att vara lediga och få ersättning i form av tillfällig föräldrapenning i
fem dagar var. Föräldrarna får komma överens om en annan fördelning av dagarna. Vid adoption av flera
barn samtidigt finns rätt till ytterligare tio dagar för varje barn. Dagarna måste tas ut senaste den
sextionde dagen efter den dag som föräldrarna fick barnet i sin vård. En ensam adoptivförälder har rätt
till tio dagar.
Adoptivföräldrar har rätt till föräldrapenning under lika lång tid som biologiska föräldrar.
Föräldrapenningen måste användas inom 8 år från den dag då föräldern fick barnet i sin vård, men senast
då barnet fyller 10 år.
Barnbidrag för adoptivbarn utbetalas från och med månaden efter den månad när föräldern fick barnet i
sin vård. Adoptivbarn till en ensamstående förälder kan få underhållsstöd med
1 273 kronor per månad. Underhållsstödet ska kompensera barnet ekonomiskt för det underhåll som det
annars skulle ha fått av en andra förälder.
Försäkringsanalys
Under 2010 utbetalades 27,6 miljoner kronor i adoptionskostnadsbidrag för 692 barn som adopterats till
Sverige. De flesta barnen som bidraget utbetalades för kom från Asien, framförallt Kina. Antalet
internationella adoptioner via auktoriserade organisationer har årligen minskat sedan 2005, med
undantag för 2009 då antalet adopterade ökade något. Enligt statistik från MIA adopterades 657 barn
under 2009 till Sverige. MIA:s statistik skiljer sig från Försäkringskassans på grund av att det är möjligt att
ansöka om bidraget upp till ett år efter adoptionen, det medför att det förekommer viss förskjutning av
utbetalningarna. Utvecklingen av antalet adopterade barn påverkas bland annat av den inhemska
efterfrågan av internationella adoptioner, vilka länder som det finns samarbete med samt gällande
bestämmelser i dessa. Även den internationella efterfrågan av att adoptera barn styr i viss mån antalet
möjliga adoptioner.
Antal anlända barn via auktoriserade organisationer enligt MIA:s statistik
Antalet anlända barn från sju av de sjutton länderna som visas i diagrammet ovan har ökat. Av dessa
länder är det barn från Europa (26 barn) och Colombia (31 barn) som har ökat mest. Det enskilda land
som det har anlänt flest barn från under 2010 är Kina. Antalet anlända barn från Kina har dock minskat
under 2010, dels till följd av förändrade regler som till exempel att adoptioner till ensamstående
föräldrar inte längre godkänns, men också till följd av att landets nationella adoptioner ökar. Under 2010
minskade anlända barn från Kina med 47 stycken. Det enskilda land som har den största minskningen av
anlända barn är Vietnam där det har minskat med 97 procent. Detta till följd av ett avbrutet samarbete
med Vietnam hösten 2008 som nu har nått full effekt. Inom de närmsta åren förväntas inga förändringar
när det gäller anlända barn från Vietnam.
