kultur&utblick
Värt att veta
För evig tid
av judiska församlingen
avlider håller det judiska begravningssällskapet beredskap – dygnet runt vid
telefonen – för att medverka till en snabb
begravning. Det är viktigt i den judiska
traditionen. Begravningssällskapet,
Chevra Kadisha, ombesörjer allt (utom
transporter) som en begravningsbyrå
annars gör. I förberedelserna för begravning ingår tvagning, svepning i enkla
vita kläder och nedläggning i en enkel
omålad träkista. Allt görs lika för alla
utifrån grundsynen att inför döden är
alla lika.
Till grund för flera judiska begravningsföreskrifter ligger en stark vördnad
för den avlidne. Det är också bakgrun-
NÄR EN MEDLEM
recensionen
Att inventera perenner
– en handledning
LINNÉA OSKARSSON
Centrum för biologisk mångfald
2008
Jag tycker att det
är intressant med
en bok som beskriver äldre
typer av perenner,
sådana som finns
i våra trädgårdar
sedan 1940 och
tidigare. Här får
man lära sig om perennernas vilda ursprung och lite annan bakgrundshistoria,
deras upptäckare och hur de hamnade i
det svenska perenna sortimentet.
Jag läste boken under jul och nyår och
”återupptäckte” några perenner som
kommer att användas här i kyrkogårdsförvaltningen framgent.
KENNETH RUDA
18
KYRKOGÅRDEN 1 2010
den till den avvisande hållning man
intar till både obduktion och kremering,
även om det upplåts plats för nedsättning av urnor också på judiska begravningsplatser.
Man kan inte förrätta begravning på
sabbaten eller den första dagen av en
judisk helg. I samband med påsken kan
det bli problem. Den judiska påsken
infaller på tisdagen och onsdagen före
den kristna påsken. Med alla helgdagar i
olika traditioner inräknade skulle en
begravning behöva dröja en och en halv
vecka. Då det är oacceptabelt ur ett judiskt perspektiv brukar man i samförstånd med kyrkogårdsförvaltningen
hitta praktiska lösningar, till exempel
genom att graven grävs i förväg.
I judendomen finns 613 bud. Några av
dem är absoluta, ovillkorliga. Ett av
dessa är att man ska ledsaga den döde
till graven. Det görs som ett uttryck för
aktning för den döde och en tröst för
de sörjande. Begravningsakten sker
antingen i en avdelning i kapellet och
en ute vid graven eller helt och hållet
vid graven.
Vid graven är det vanligt att alla deltagare kastar tre skovlar mull på kistan.
Symboliken är att man hjälps åt att täcka
kistan. I judisk tradition får man aldrig
beträda de dödas viloplats, varför det är
viktigt att gravarna är tydligt utmärkta.
Det är även förbjudet att äta, dricka eller
röka på en judisk begravningsplats. I
princip ska man ha huvudbonad när
man beträder begravningsplatsen.
Det kan dröja ett helt år innan man
sätter upp en gravsten. Det är tre sorgeperioder som först ska genomgås. Gravstenar utformas ofta enkelt med namn,
födelse- och dödsdatum, några hebreiska bokstäver och en judisk symbol, vanligen en sexuddig stjärna eller en
sjuarmad ljusstake.
En judisk begravningsplats är permanent. Det innebär att gravarna inte kan
utplånas eller återanvändas efter ett visst
antal år.
Det är inte ovanligt att man vid besök
lägger en sten på graven. Det är en gammal tradition som härleds till biblisk tid
då begravningsplatserna ännu inte var
inhägnade överallt. För att graven skulle
vara synlig och inte beträdas av misstag
brukade de som passerade lägga en sten
på kullen. Bruket att utmärka graven
med en kulle kan också ses som en föregångare till dagens gravstenar. En annan
tradition säger att stenarna lagts på hög
för att skydda grunt gravsatta stoft från
att attackeras av vilda djur.
Fotnot: Baserat bland annat på
Madrich Laavelim, Vägledning och
andaktsbok för sörjande, och samtal
med Paul Heller, kantor i judiska församlingen i Stockholm.
