Den
11
november
besökte
Lustan
den
judiska
begravningsplatsen
samt
synagogan
i
Malmö.
Ciceron
var
Daniel
Koverman,
administratör
i
den
judiska
församlingen.
Daniel
gav
oss
en
drygt
3
timmar
lång
fascinerande
beskrivning
av
judarnas
historia
i
världen
och
här
i
Sverige.
Han
berättade
målande
om
traditionerna,
tankarna
och
tron.
Daniel
beskriver
judendomen
som
en
nationalitet
parad
med
religion.
Det
är
jättesvårt
att
välja
ut
något
lite
av
allt
det
intressanta
han
berättade
så
här
kommer
en
ovanligt
lång
resumé
av
ett
Lustan‐arrangemang.
På
1700‐talet
var
Gustav
III
angelägen
om
att
få
hit
duktigt
yrkesfolk
till
Sverige.
Det
gällde
då
främst
sigillgravörer=silversmed.
Då
fick
enstaka
familjer
och
individer
flytta
till
Stockholm
(endast).
För
övrigt
var
det
stängt
för
andra
folkslag.
Senare
kom
ett
större
antal
familjer
till
Stockholm.
En
av
dem
var
familjen
Bonnier.
Om
man
då
ville
stanna
kvar
var
man
tvungen
att
övergå
till
protestantismen
vilket
de
flesta
gjorde.
Senare
bildades
det
även
en
judisk
bosättning
i
Göteborg.
I
Marstrand
fanns
en
frizon
där
man
fick
slå
sig
ner.
Det
var
främst
familjer
från
Holland
och
Tyskland
som
kom
dit.
Det
fanns
även
några
enstaka
familjer
i
Skåne.
1871
bildades
den
mosaiska
församlingen
i
Malmö.
När
en
judisk
församling
bildas
iordningsställer
man
en
begravningsplats
det
första
man
gör.
1872
fick
församlingen
av
Malmö
stad
en
bit
gåvojord.
Det
enda
villkoret
för
övertagandet
var
att
den
för
all
framtid
endast
fick
användas
som
begravningsplats.
Detta
passade
judarna
bra
eftersom
begravningsplatsen
för
dem
är
evig
och
aldrig
bör
flyttas.
Detsamma
gäller
den
avlidne.
Till
Lund
kom
från
öststaterna
fattiga,
ortodoxa,
barnrika
judar
och
slog
sig
ner.
Området
kallades
för
Nöden.
Dessa
var
bland
de
första
som
begravdes
i
Malmö.
En
judisk
begravning
sker
endast
ett
par
dagar
efter
döden.
Man
begravs
i
kista
eller
i
en
svepning.
Kremering
går
emot
den
judiska
religionen
eftersom
den
säger
att
man
inte
får
åsamka
kroppen
någon
skada
vare
sig
i
livet
eller
i
döden.
I
undantagsfall
förekommer
dock
urnbegravning.
Daniel
berättade
om
ett
par
vars
anhöriga
alla
dött
i
koncentrationsläger.
De
hade
i
sitt
testamente
skrivit
att
de
ville
kremeras
så
som
deras
anhöriga
blivit.
Detta
godtogs
och
deras
urnor
står
tillsammans
med
några
få
andra
urnor
på
en
liten
del
av
begravningsplatsen.
Annat
som
skiljer
en
svensk
begravning
från
en
judisk
är
att
man
aldrig
placerar
blommor
på
gravarna.
Detta
för
att
alla
skall
vara
lika
inför
Gud
och
att
man
inte
skall
kunna
se
på
gravarna
vem
som
är
förmögen
eller
fattig.
Istället
kan
man
lägga
en
liten
sten.
1946
fick
judarna
i
Malmö
tillstånd
av
Sovjetunionen
att
hämta
hem
aska
från
Auschwitz.
För
att
hedra
de
judar
som
dog
i
koncentrationslägren
har
man
lagt
askan
på
begravningsplatsen
och
rest
ett
monument
över.
Sedan
30
år
anses
begravningsplatsen
fullbelagd.
Där
ligger
ca
2000
personer.
Man
kan
dock
fortfarande
placera
några
få
anhöriga
i
familjegravarna
.
Sedan
‐78
har
man
även
en
begravningsplats
och
kapell
på
Ö
kyrkogården.
1903
uppfördes
synagogan.
Daniel
kallar
stilen
en
skånsk‐morisk
byggnadsstil.
Den
är
kvadratisk
eftersom
ingen
medlem
skall
behöva
sitta
för
långt
ifrån
podiet
‐
Det
heliga
skåpet
som
är
placerad
där
vi
har
vårt
altare.
Kyrkan
ligger
så,
att
när
man
ber
är
man
alltid
vänd
mot
öster
–
Jerusalem.
Vid
podiets
sidor
finns
trappor
upp
till
Torarullarna.
Man
går
uppåt
så
att
man
kommer
närmare
Gud.
Typiskt
för
en
synagoga
är
att
det
finns
separata
avdelningar
för
män
(där
nere)
och
kvinnor
(uppe
på
läktaren).
Denna
indelning
gäller
endast
vid
gudstjänsten.
Vid
Bat
Mitsva
konfirmeras
flickor
vid
12
års
ålder
och
pojkar
vid
13
års
ålder.
Pojkarna
läser
ett
stycke
ur
Toran
och
leder
gudstjänsten
vid
dessa
tillfällen.
Lite
annat
som
kan
vara
intressant
att
känna
till:
Modersamålet
är
hebreiska.
Jiddisch
är
tyska
med
inslag
av
hebreiska
ord.
Ladino
talas
av
spanska
judar.
Judiska
församlingar
finns
överallt
i
världen
t
o
m
i
Kina
och
Indien
finns
gamla
judiska
församlingar.
Det
finns
vissa
judar
som
avviker
så
stort
från
den
judiska
läran
att
de
inte
längre
betraktas
som
judar.
Judendomen
är
inte
en
missionerande
religion.
Man
kan
konvertera
men
detta
är
omgärdat
av
så
mycket
engagemang
och
arbete
för
den
som
vill
att
det
kan
kännas
som
för
kamelen
att
krypa
igenom
nålsögat.
Vid
pennan
Anne‐Marie
Studieorganisatör
