Herren kallar en profet, Jona
Jon 1:1-3
Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:
"Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska
har kommit upp inför mitt ansikte." Men Jona steg upp för att fly till Tarsis, bort
från Herrens ansikte. Och han for ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis.
Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis, bort
från Herrens ansikte.
Profeten Jona hade fått en kallelse av Gud. En tydlig kallelse att ta sig an staden Nineve där
han skulle hålla en straffpredikan, alltså uppmana folket till omvändelse för att undgå Guds
straff. Jona var dock en bångstyrig man, hans tro på Gud var det inga tvivel om, men han
vägrade lyssna och struntade i kallelsen. Han såg inte Nineve med Jesu ögon, han kände inte
den där glöden för staden, han kände ingen medömkan för folket.
Att ha Jesu ögon är något annat än de ögon Jona såg med.
Matt 9:35-38
Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och
förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. När han såg
folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan
herde. Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför
skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."
Jesus kände medömkan för de andliga vilsna och för de sargade människor han såg, men
Jona ville inte se, han var förblindad av sitt ego, av sin egen vilja, av sina egna bekymmer och
ville leva livet bekymmersfritt utan att behöva fundera över andras öden, det är ju bara
jobbigt, men läs och lär av Jesus! Kanske Jona inte hade mindre bekymmer själv, men det var
andra bekymmer, sina egna och inte de enligt Herrens vilja.
Jona tog inte kallelsen till sig, men sa inte till Gud; ”-Lämna mig ifred”, utan istället flydde
han med ett skepp över havet bort från Herren, trodde han. Ja till och med på skeppet la han
sig under däck och föll i djup sömn, alltså han var verkligen frånkopplad omvärlden. Han
orkade inte se verkligheten utan sov sin skönhetssömn bort från allt vad andra ville, bort från
allt förutom sig själv. Fastän skeppet håller på att trasas sönder och lasten med ägodelarna
går till spillo så sover Jona så sött och skönt. Jag kan riktigt se hur han ligger där och snarkar.
Ja Jona låg där mitt i stormen och ville inte låtsas som att livet höll på att rasa samman runt
honom. Just då kommer den där härliga kaptenen, Gud vare med den kaptenen. De andra
hade ju försökt med sina metoder att få bukt med stormen, de hade bett till sina påhittade
Gudar och åtminstone försökt, men då kommer kaptenen till insikt om att vi har ju en sista
utväg och det är den där märkliga mannen som ligger under däck och sover. Visst var väl
han troende? Han trodde väl på en annan Gud, han borde väl ändå kunna försöka i alla fall?
Kanske lever du i en familj där det sker saker runtomkring som gör att familjen håller på att
rasa samman, kanske har du vänner som bär på sjukdomar och där livet håller på att rasa.
Kanske är det kaos eller intriger på din arbetsplats. De kanske har försökt med allt, de har
slängt ut pengar på rådgivare, terapeuter, eller köpt prylar för att få glädje i livet. Men det
hjälpte inte, det håller på att gå alldeles fel alltihop och det stora raset är nära. Kanske är det
så i din församling och det man försöker göra hjälper inte, då kanske det är dags att du
vaknar. Kaptenen för Skeppet kallar dig till bön och rop på hjälp till honom som du känner.
Kanske det bara är du kvar som har förstånd nog att ropa till den enda sanna Guden, ja då
vill Herren verkligen ruska om dig och väcka dig!
Jon 1:7-15
De sade till varandra: "Låt oss kasta lott, så att vi får veta vem som har dragit denna olycka
över oss." Och när de kastade lott, föll lotten på Jona. Då sade de till honom: "Säg oss för
vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du?
Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?"
Han svarade dem: "Jag är hebré, och jag fruktar Herren , himmelens Gud, som har gjort
havet och det torra." Då greps männen av stor förskräckelse och sade till honom: "Vad är det
du har gjort!" Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort
från Herrens ansikte. Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: "Vad skall vi göra
med dig, så att havet blir lugnt?" Då svarade han dem: "Tag och kasta mig i havet, så skall
havet bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er."
Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty stormen rasade allt
värre. Då ropade de till Herren och sade: " Herre , låt oss inte gå under för den där mannens
skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre , har handlat efter din
vilja." Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri.
Tänk vad frimodig Jona var när de ställde honom mot väggen och trots att de ropade till Gud
så kastades Jona överbord och först då stillades stormen. Ja det kan ju verka lite märkligt att
de var tvungna att kasta Jona överbord, men stormen kom ju från Gud och han hade ju ett
syfte med det. Guds vilja var inte att Jona skulle vara på skeppet, utan han hade ett annat
uppdrag för honom och ibland kan det finnas syften med att saker sker, men vi ser det inte
förrän efteråt. Jona verkar också hellre kastas över bord än att omvända sig, är det hans
stolthet som har greppet om honom. Det finns så många fall där om man hade vågat släppa
på sin stolthet och istället vågat lita på och överlåta sig till Herren. Likt ett barn som ger vika
för sin skuld och erkänner får vi dö bort från oss själva och låta Herren sköta det på sitt sätt
istället för att kämpa i egen kraft mot något vi inte kommer klara i alla fall. Gud är större än
dig och din låt inte din stolthet få makt över visdomen, Herrens visdom då kommer du att
fastna.
Jag har ett speciellt minne av detta, säkert finns det många fler gånger då jag skulle behövt
släppa min stolthet, men detta blev i alla fall väldigt påtagligt för mig. Jag var med i en grupp
som var på stan och evangeliserade. Jag hade en tid kämpat med en synd i mitt liv, det var
alkohol och jag hade en period även efter den stora omvändelsen i livet då jag hade svårt att
inte anpassa mig efter denna värld, så jag hade helt enkelt blivit onykter ute på stan en kväll.
Ett par veckor senare skulle jag träffa mina evangelistvänner och jag hade dåligt samvete. Jag
kände liksom inom mig att jag skulle bekänna mitt övertramp för att få frid. Jag hade gjort
upp med Herren och kände förlåtelse över det, men eftersom det var en andlig krigföring det
vi sysslade med i vår evangelisation så blev det starkt för mig att bekänna min synd.
Dessutom hade jag varit onykter på stan och någon kan ju ha sett mig, skulle jag då senare
gå ut med evangelisterna skulle jag känna mig falsk.
När vi sedan träffades för att be innan vi skulle gå ut i city, märkte jag att stämningen var
väldigt spänd. Jag trodde det berodde på något som hänt privat med någon av de andra,
men jag sa i alla fall.
”-Jo, jag har en sak jag måste bekänna!”
Då säger en av mina vänner plötsligt.
”-Ja Alexadner, du ska sluta dricka alkohol!”
Jag blev väldigt paff och undrade hur den kunde veta det. Personen sa, att den fått det till
sig. Det hade varit en enorm kamp för min vän att nämna detta, men lydde ändå Herren och
gjorde det. Efter detta började jag liksom skylla på min svaga karaktär och att jag inte kunde
övervinna mina frestelser av olika skäl. Då kom mothugget som gick ut på att Jesus har
vunnit seger för din skull och Djävulen har ingen makt så du ska bara sluta upp med det där
för du behöver det inte. Det hade jag väldigt svårt att svälja och jag kände så oerhört tydligt
hur min stolthet skrek inom mig
”-Säg emot!”
”-Skyll på något!”
”-Du kan ju inte hjälpa att frestelsen är så stark!”
”Vilken rätt har denne att säga vad du tycker och känner, du vet väl bäst själv!”
Men tack Jesus att jag insåg att min vän hade helt rätt i det den sa, jag klev över min stolthet
och började istället gråta. Jag la mig i Jesus famn och bara lät honom bära mig. Jag dog bort
från mitt ego och bröt förbannelsen, den som Herren bröt på korset. Det finns alltså där för
den som vill ta emot. Jag sa bara.
-
Tack, ja du har alldeles rätt och tack för att du var så rak och ärlig och lydde Gud!
Det var ju Den helige Ande som lett min väns tankar och hade inte den sagt så, så hade jag
säkert inte insett allvaret. Jag hade erkänt, men jag behövde höra de där raka orden som
kanske först verkade hårda, men var i kärlek för mitt eget bästa. Jag har varit med i
bönesammanhang där människor fått direkta ord till sig, mest styrkande ord. Tårarna har
börjat flöda på mottagaren och jag kan försäkra att det inte är tårar av sorg, utan tårar av
glädje och tacksamhet att det finns en som är större än oss själva, någon som ser och känner
vårt innersta. Det finns en som tröstar, helar, tillrättavisar och flödar av styrka och kärlek när
vi vågar släppa greppet om vårt eget vare sig det är en ren synd eller självömkan. Jag har
också sett hur det går när man inte släpper taget och vågar lita på Herren och hellre lever
kvar i sitt eget. Djävulen vill binda oss med begär, självömkan och egoistisk stolthet, men
Herren vill lyfta bort det och bära oss. Tänk att få bli buren av herren, han som skapat både
himmel och jord och framförallt har han skapat dig till avbild av sig själv. Den allvarligaste
situationen man kan hamna i är den som planerar att ta sitt liv när allt ser hopplöst ut. Jag
rekommenderar då att ta det halmstrå som heter Jesus. Halmstråt Jesus är starkare än granit
och sträcker sig högre än dina problem, han ska bära dig ut i frihet genom sitt blod har han
övervunnit ondskan och han kommer att ge dig en möjlighet att släppa taget och låta honom
ta över, inte genom att du tar ditt liv utan genom att du säger.
”-Jesus, nu får du ta över, jag varken kan eller orkar göra något mer.”
Tillbaks till Jona, han fick här bli offret för de andras välgång. Jona erbjöd sig att ställa sig till
förfogande så att de andra kunde fortsätta färden på lugnt vatten. Vet du att Gud vill
använda dig, han vill att du ska stå till förfogande för honom, kanske på bekostnad av en del
lidande, men han kommer se till att det blir värt det. Jona kastades i vattnet, men tänk att
Gud såg till att en stor fisk var där just då och den var så stor att Jona kunde fortsätta leva
inuti fisken. Det finns ju faktiskt väldigt stora fiskar i haven och genom Guds försorg kunde
han leva i fisken i tre dagar.
Luk 11:29-32
När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett
tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken . Så som Jona var ett tecken för
folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet.
Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från
jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än
Salomo. Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De
omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona.
Precis som Jona fick Jesus offra sig för andra, hans Fader i himlen offrade honom och sedan
kunde han uppstå på tredje dagen. Han fick bli till räddning för folket som Fadern kallat
honom till.
Och Jona ligger alltså i fiskens buk och där i sin ensamhet kommer han till insikt om vem som
är hans överhand, vem som är hans beskyddare och kung. Jona hade ångest, han ville inte dö
och han bultade på dörren. ”Be så skall ni få, sök så skall ni finna, bulta så skall dörren
öppnas.” Har du behövt bulta på dörren? Har du varit i nöd, fysisk nöd kanske, men har du
varit i andlig nöd vare sig det gäller dig själv eller andra då kanske du har bultat. Jag har
bultat på dörren och när man känner så där att man inte orkar längre, man orkar inte ens be
längre utan säger bara till Herren att nu får du fixa detta, jag klarar det inte mer då kan du
räkna med att dörren kommer öppnas.
Ps. 37:5 (Läs gärna hela Psaltaren 37)
Anförtro din väg åt HERREN och lita på honom.
Han ska göra det.
Och Jona börjar tänka; ”-Är jag värdig att komma tillbaks till Gud igen? Är jag berättigad fler
chanser? Han måste vara väldigt trött på mig, så som jag struntat i honom.” Jona anade att
det var slut, att det var kört, men det var inte Guds tankar, det var köttets tankar. Fienden
vill fälla oss för att sedan anklaga oss, göra oss ovärdiga så att vi fortsätter i synden istället
för att komma till honom som upprättar och frigör med sin kärlek som når över allt förnuft,
högt över alla gränser som den underbara sången säger.
Och Gud såg till att Jona blev fri från fiskens mörka buk. Du som är i mörker, Jesus har
kommit för att befria dig. Han står där på vattnet med sina utsträckta, särmärkta händer och
drar dig upp ur havet som slukar och förgör. Han älskar dig mer än du någonsin kan ana och
det enda du behöver göra är att ta hans hand, den hand som är starkare än alla händer, men
ändå så mjuk och varm. ”-Du ska inte vara rädd”; säger Herren. ”-Jag ska bära dig mitt
älskade barn. Se på mig och du ska få det jag vill ge dig, min kärlek ska upphöja dig och
glädja dig mitt barn.”
Jon 3:1-3
Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: "Stig upp och bege dig till Nineve, den
stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig." Då steg Jona upp och begav sig
till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.
Guds kallelse försvinner inte bara för att vi struntat i den en tid, hans kallelse finns kvar och
du får fler chanser att göra det du är ämnad för. Ditt liv är en gåva av Gud, han har skapat dig
och mig och han har planer för alla. Det är många som inte frågar Gud om vad hans planer är
eller inte vill höra på utan flyr till bekvämligheter, nöjen, bitterhet eller annat. Jona tog i alla
fall sitt förnuft till fånga efter att ha sett att det inte gick så bra när han försökte fly. Gud
sökte upp honom på nytt och påminde om att ”-Du har en kallelse som är större än dig själv,
men med min hjälp ska vi vinna seger.” Jag tänker på David och Goliat, en underbar
berättelse där ingen vågade eller trodde att Goliat kunde besegras och det kunde han nog
inte heller med mänsklig kraft, men Gud som skapat både människa och universum, skulle
inte han kunna klara att besegra Goliat. David som var en Gudsman och hade vishet nog att
förstå det och hade frimodigheten genom smörjelsen kunde som det står ”I Herren Sebaots
namn” besegra Goliat och på så vis kunde Israel vinna seger. Endast genom Herren skall
seger vinnas och tänk på att Gud använder det lilla, det du tror inte räcker, det använder
Gud och då blir det nåt helt annat.
Jes 55:8
Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
Jona tog uppdraget på allvar och litade på Gud. Han kom till Nineve där han fick förkunna sin
kallelse om omvändelse och att de måste upphöra med sitt syndande, vända om till Gud.
Och eftersom Jona var där utsänd av Gud, tog folket hans ord till sig och de insåg sin synd
och började fasta för att verkligen visa Gud att vi vill något mer, vi ångrar oss och vill få
förlåtelse. Tänk vad fastan är viktig, det står mycket om fasta, men vi hör inte så mycket om
fasta idag. Fasta innebär att visa Gud att jag avsätter mitt liv till dig extra en stund för att jag
vill något mer. Jag sätter Gud till och med före maten och jag gör mig svag i mitt kött för att
du genom Anden skall bli större. Man kan börja med att fasta från onyttigheter, man kan
fasta från media, man kan fasta genom att äta soppa och dricka vätska, det viktiga är att det
är mellan dig och Gud och att målet är din längtan och din bön. Det står också att Nineves
folk klädde sig i säcktyg, det måste betyda att de dels inte ville göra skillnad på varann, men
kanske också att de ville visa Gud att det inre nu var viktigare än det yttre. De ville visa sin
hjälplöshet och att det var Gud som skulle hyllas och inte prylar och kläder och det står att
även kungen kom till denna insikt. Tänk om våra statsledare skulle sätta Gud först, då skulle
Sverige se annorlunda ut, halleluja!
Jon 3:8
Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och
vända om från sin onda väg och från den orätt han gör.
”-Du församling som längtar efter mig”; säger Herren. ”-Vänd dig till mig och ropa till mig
så skall jag sända min kärlek och jag ska välsigna dig och föra dig ut ur fångenskapen.
-Samla ditt folk och böj knä inför mig så skall du få min välsignelse. -Jag ska leda dig och
föra dig in i en ny tid, förstår du inte att jag älskar dig?”
Gud som är helig med råd till människorna, han ser människornas ånger och förlåter, han
låter staden stå fri och sammanbrottet är inte längre ett hot. Vi kan se städer och länder
runtomkring i vår värld som rasar samman av ekonomiska kriser. Har vi inte med Gud och
har vi inte hans välsignelse spelare det ingen roll vilka mänskliga specialister vi har, det kan
rasa ändå. Hur får vi Gud med oss, jo genom att gemensamt vända oss till honom. Inte bara
en och en, utan som Nineves folk där Kungen sa att det gällde alla, t.o.m. djuren skulle fasta
och bära säcktyg. De hängav sig i ett gemensamt intresse för förlåtelse. Visst kan en ensam
människa och det ska han göra, söka Herren i sin bönekammare, fasta och be i sin ensamhet
över de fel han ser. Liksom Mose som var ledare bad för Israel som syndat och tagit sig
avgudar så skall den som känner nöd för sitt folk eller sammanhang också be för det.
Nu efter uppdraget kommer en bitterhet över Jona. Han undrar vad Gud skulle med honom
till, han kunde ju räddat staden ändå. Ja han får till och med längtan att dö, kanske det som
vi idag skulle kalla depression, och han tycker att han kunde lika gärna fortsatt flykten från
Gud. Kanske har vi gjort saker för Gud utan att se på det med glädje och fundera över varför
inte Gud kunde gjort det på ett enklare sätt. Jona är ändå lite ologisk. Han borde ju bli glad
att folket omvände sig och tacka Herren att han fick vara ett redskap, men det gör han alltså
inte. Han flyttar ut en bit från staden där Gud snabbt låter ett träd växa över en natt så att
han får skugga att sitta i för att må bättre och bli glad. Sen låter han lika snabbt trädet dö och
sol och vind pinar Jona. Jona blir arg på Gud och undrar varför han inte kunde låta trädet få
vara kvar. Ännu en gång vill Jona ta livet av sig och han förstår inte varför han ska finnas till.
Hans förnuft räcker inte till att se Guds verk och plan. Då säger Herren till honom så här
Jon 4:10-11
Då sade Herren : "Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte
har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. 11 Och jag skulle inte
ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan
skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!"
Just detta kan vara svårt att tolka, men jag tror Herren vill säga att han har större bekymmer
han vill föra dig till och använda dig till än de du ser nu. Han har större planer än dig och som
sagt hans planer är inte våra planer. Jag tycker vi kan se Guds kärlek i att vilja rädda folket,
men han har gett dem en egen vilja och de måste omvända sig först. Hans mål är att de
själva skall komma till insikt om deras synd, att den ska uppenbaras för dem och då fick Jona
bli det redskapet. Där kommer du och jag in, han vill använda oss och när vi är lyhörda och
klarsynta genom den helige Ande så gör han vår väg rak och han öppnar dörrar till räddning
för människor.
Det finns så många Jona i våra kyrkor och samhällen idag. Är du en Jona, flyr du från Gud och
hans kallelse, då ska du veta att han söker dig, han längtar efter dig och han vill använda dig.
Han vill välsigna dig att rädda systrar och bröder så att du får stå sida vid sida med dem en
dag i himmelriket och lovsjunga hans heliga namn. Det blodsmärkta lammet, Jesus dog för
dig på grund av Guds kärlek till sin skapelse, han övervann ondskans, bitterhetens,
sjukdomens, otillräcklighetens och flyktens makt och han väntar på dig!
(Alexander Grenehed 2015.03.12)
