Utfodring av smågrisar (upp till 30kg levande vikt) Författare: Leif Göransson Agr. Dr. i Husdjurens utfodring och vård, 2009 FODER ...................................................................................................................................... 2 DIPERIODEN ............................................................................................................................ 2 AVVÄNJNINGEN (10-14 DAGAR EFTER) ................................................................................... 2 TILLVÄXTFASEN (10DAGAR EFTER AVV – 30KG)..................................................................... 3 UTFODRING ........................................................................................................................... 3 DIPERIODEN ............................................................................................................................ 3 AVVÄNJNINGEN....................................................................................................................... 3 TILLVÄXTFASEN ...................................................................................................................... 4 Foder Diperioden Om suggans mjölkproduktion fungerar normalt, och det finns spenar till alla grisarna i kullen, äter varje smågris totalt ca 0,5kg torrfoder under diperioden. Även om grisarna äter lite så är det viktigt att de vänjer mage och tarm vid foder. Fodrets sammansättning är mindre viktig och därför är det enklast att börja ge det foder grisarna skall ha efter avvänjning. När antalet spenar är för litet eller suggans mjölkproduktion inte räcker till måste grisarna ges foder som deras mage och tarm klarar att smälta och ta upp. Sådana foder baseras på mjölkprodukter, fett, lågantigena proteinfodermedel (fiskmjöl, potatisprotein, sojaproteinkoncentrat etc.) och hydrolyserad (kokt) spannmål. Det finns både produkter som kan ges blött och torrt. Blött är alltid att föredra ur grisens perspektiv, men innebär mycket rengörning av fodertråg eftersom god hygien är extra viktig. Torra tillskott kan fungera som stöd till grisar från 2 veckors ålder och ges med fördel tillsammans med torv för att stimulera grisarnas intag. Avvänjningen (10-14 dagar efter) Avvänjningen är en stor omställning för den lilla grisen, såväl socialt som fodermässigt. Smågrisens mage och tarm måste snabbt anpassas för att ta hand om näring helt olik suggmjölkens, samtidigt som grisen är stressad av att ha förlorat suggan. Fodret efter avvänjning påverkar tarmslemhinna, tarmfunktion och mikroflora i större eller mindre omfattning. Ett bra avvänjningsfoder skall påverka tarm och mikroflora så lite som möjligt och följande egenskaper är positiva: • • • • • • Mjölksocker (laktos) - ger lättillgänglig näring och gynnar tarmfloran Låg buffringskapacitet – underlättar sänkning av pH i magsäcken Låg proteinhalt - minskar fodrets buffringskapacitet och gynnar tarmfloran Lågantigena fodermedel – minskar inflammatoriska förändringar i tarmen Lösliga fibrer (ex. betfiber, inulin och delvis även havre och korn) balanserar tarmfloran Organiska syror – minskar buffringskapaciteten och gynnar tarmfloran Den diande grisen har en stor mängd mjölksyrabakterier i magsäcken som är anpassade till att livnära sig av mjölksocker och producera mjölksyra som sänker pH i magsäcken. Efter avvänjning gynnas mjölksyraproduktionen av laktos i fodret tills magsäcken kommer igång att producera saltsyra. Foderprotein är buffrande och motverkar pH-sänkningen i magsäcken. Överskott som inte tas upp i tunntarmen bidrar till oönskad bakterietillväxt. Fodrets buffringskapacitet (syrabindande förmåga) minskar om innehållet av protein och foderkalk hålls lågt. Inblandning av organiska syror i fodret bidrar till lägre pH i magsäcken, vilket i sin tur minskar antalet oönskade bakterier och bidrar till enzymatisk nedbrytning av protein. Vissa fodermedel innehåller substanser som orsakar allergiska reaktioner i tarmen. Bästa exemplet är ordinärt sojamjöl som dock kan behandlas så att de oönskade substanserna förstörs eller elimineras. 2 Lösliga fibrer, som exempelvis betfiber och inulin, stimulerar tillväxten av en gynnsam tarmflora. Den här typen av fiber finns även i spannmål, främst havre och korn. Tillväxtfasen (10dagar efter avv. – 30kg) När grisens tarm och tarmflora har anpassat sig till foder ändras inriktningen från skonsamt foder till foder som ger tillväxt. I besättningar med bra hälsoläge styr aminosyranivån foderutbytet och därmed tillväxten. Sislysin kan variera mellan 0,7 och 0,8g /MJ OE (0,92 – 1,05g/MJ NEv) beroende på grisarnas kapacitet (hälsa, miljö, skötsel). I besättningar med PMWS har man noterat färre problem med låg nivå av aminosyror till smågrisar såväl under smågris- som under slaktgrisstadiet. Hög aminosyranivå i smågrisfoder kan ge en medelvikt på över 30kg vid 11veckor. Aktuella näringsrekommendationer för smågrisar kommer att finnas på SLU:s hemsida från hösten 2009. Utfodring Diperioden Utfodringen börjar på golvet i smågrishörnan vid 1 veckas ålder och kan med fördel kombineras med en torvprodukt för att stimulera intaget. De första veckorna räcker det att utfodra en gång per dag för att veckan före avvänjning öka till 2 gånger. Mängden anpassas efter hur grisarna äter upp. Före varje utfodring sopas eventuella rester in till suggan så att smågrisarna får friskt foder varje gång. Deras verkliga intag är ca 0,5kg totalt per gris under diperioden vilket innebär att den totala mängden per kull, inklusive spill, inte överstiger 710kg. Kullar som inte får tillräckligt med di av suggan ges minst två gånger per dag av ett mjölkbaserat foder. Intaget av torrt foder stimuleras om det ges flera gånger per dag tillsammans med en torvprodukt. Produkter avsedda för att lösas i vatten ges enligt rekommendation på respektive förpackning. All extra näring är positiv för grisarna som inte får tillräckligt med di, men det är viktigt att ha i åtanke att varje kg tillväxt kräver 1,2-1,4kg specialfoder. För att höja medelvikten per gris i en normalstor kull med ett kg krävs ca 15kg mjölkbaserat specialfoder. Avvänjningen Vid avvänjning är grisen van att äta lite och ofta. Därför är det en fördel att utfodra avvänjningsgrisarna med fri tillgång eller att ge många små givor (minst 4) per dygn i anläggningar med styrd fodertilldelning. Under avvänjningsperioden (10 dagar) äter grisar med fri tillgång i medeltal 4-5MJ OE (= 3,4-3,8MJ NEv) per dag. Dagsgivan vid styrd fodertilldelning bör vara i underkant (ca 4MJ OE = 3,4MJ NEv) för att grisarna skall hålla rent i trågen. Vid problem med diarré kan det vara aktuellt att ge en betydligt mera restriktiv giva. Den får dock inte understiga grisarnas underhållsbehov som är ca 2MJ OE (= 1,5MJ NEv) per dag för en avvänjningsgris. De minsta grisarna samlas ofta ihop för att ges extra skonsamt, mjölkbaserat foder, efter avvänjning. I början ges endast det skonsamma fodret och efter några dagar inleds en försiktig infasning av ordinarie avvänjningsfoder. 3 Tillväxtfasen Tillväxtgrisarna skall ha fri tillgång av foder eller så nära fri tillgång man kan komma med styrd fodertilldelning. Tio dagar efter avvänjning väger grisarna ca 12kg och konsumerar ca 5MJ OE (=3,8MJ NEv) per dag. Foderkurvan vid styrd tilldelning börjar därför på ca 5MJ OE/dag (=3,8MJ NEv) efter avvänjningsperioden och slutar med ca20MJ OE/dag (=15,2MJ NEv) vid 30kg. Vid styrd fodertilldelning ges 4 givor per dag. En gång per dag kontrolleras att det kommer foder i alla tråg och dessutom kontrolleras restfoder 1 timme efter utfodring. Är trågen helt rena ökas givan något och om det finns foder kvar minskas givan. Principen är densamma i system med fri tilldelning från automat. Det är viktigt att justera foder och vatten så att grisarna hela tiden håller rent i tråget. Om fodret ges torrt i automat blir oftast foderåtgången lägre med pelleterat foder p.g.a. mindre spill. 4