Innehåll Förord 2 Sammanfattning 3 Inledning 4 Hotbild 5 Fiskväg vid Islandsfallet 5 Förslag till arbetsplan 6 Liknande projekt - Örebro - Upplands Väsby 7 7 8 En fiskväg vid Islandsfallet ligger i linje med… - Miljökvalitetsmålen - Länsstyrelsens fiskvårdsplan för Fyrisån - Fiskeriverkets åtgärdsprogram för hotade arter - EG:s habitatdirektiv - Natura 2000 9 9 9 9 9 10 Projektet har goda framtidsutsikter 10 Bidragsmöjligheter 11 Kostnad och delfinansiering 11 Diskussion 12 Referenslista 13 BILAGOR Bilaga 1 (Teknisk beskrivning) 14 Bilaga 2 (Fiskarter vid Islandsfallet) 15 1 Förord Ska Fyrisån ses som en resurs eller belastning? Med tanke på hur framförallt massmedia men i viss mån även Uppsalabor oftast beskrev Fyrisån under min tid som student ställde jag mig själv den frågan vid mina avslutande limnologiska studier på Uppsala Universitet våren 2001. Idag diskuteras Fyrisån vanligen som övergödd (eutrofierad) med höga bakteriehalter och höga halter av blågröna alger. Två faktorer som definitivt kan resultera i badproblem. Eutrofieringsproblemen i Fyrisån medför dessutom att lång partier av ån årligen måste beskäras för att inte växa igen. Ur det här perspektivet är det inte så konstigt att Fyrisån ses som en belastning och inte som en resurs. För att höja statusen på ån och samtidigt inse vikten av ovanstående problem är det dags att börja se möjligheterna och titta på Fyrisån med nya ögon. Fyrisån är något vi i Uppsala ska vara mycket stolta över. Att ha en å rinnande rakt igenom centrala Uppsala är en enorm tillgång om den sköts på rätt sätt. Under tre månader, hösten 2002, fick jag i uppdrag av Fyrisåns vattenförbund ta fram en förstudie för hur en fiskväg förbi Islandsfallet kan förverkligas. Den här rapporten presenterar en studie som kan leda till att vi i framtiden får ta del av det skådespel som vår landskapsfisk årligen erbjuder när den lekvandrar från Mälaren upp i Fyrisån. Lekvandringen är något som otvivelaktigt skulle höja statusen för Fyrisån och kan förverkligas om vi skapar en s k ”fiskväg” förbi Islandsfallet. ”Liv och rörelse i vatten är ett friskt vatten.” Uppsala, mars 2003 Tommy Vestersund Limnolog 2 Sammanfattning Asp är Upplands landskapsfisk och en av de största sötvattenfiskar som finns i våra svenska vatten. På grund av mänsklig påverkan har den successivt minskat i antal, vilket har lett till att den idag är så pass hotad att den blivit rödlistad (Gärdenfors 2000). Fyrisåns vattenförbund inledde 1999 en studie för att undersöka vilka förutsättningar det finns att återskapa vandringsvägar för asp i Fyrisåns huvudfåra. För att vi i framtiden ska kunna bevara vår landskapsfisk i livskraftiga bestånd är förslaget att en s k ”fiskväg” förbi islandsfallet genomförs. En åtgärd för aspens skull innebär att miljön samtidigt på ett ofta livsavgörande sätt förbättras för många andra fiskarter. Indirekt betyder det alltså att även fisket i Fyrisån skulle förbättras. Dessutom leder lekvandringen av asp otvivelaktigt till att förhöja statusen för Fyrisån samtidigt som en årlig turistattraktion skapas. Via ett PM, framtaget av Vidar Hult vid Gatu- och trafikkontoret beträffande en utbyggnad av fiskväg förbi Islandsfallet, är kostnadsidikationen för anläggningsarbetet två miljoner kronor. Projektet fyller de kriterier som krävs för att få ta del av bl a medel från Fiskeriverket och EU:s Life-program. 3 Inledning Idag står aspen och ”trycker” nedanför Islandsfallet som utgör en ”återvändsgränd” för alla de fiskarter som vill förbi. Föreställ er istället att i framtiden kunna stå i centrala Uppsala och årligen se aspar på 3 – 5 kg leka nedanför Kvarnfallet. Detta vore möjligt om aspen kunde ta sig förbi Islandsfallet. Den årliga lekvandringen upp till Kvarnfallet skulle höja statusen, inte bara för själva Fyrisån, utan även för Uppsala som en attraktiv turiststad. Att aspleken leder till ökad turism är något man fått ta del av i Upplands Väsby, där man årligen arrangerar guidade utflykter för att se detta fantastiska skådespel som aspen erbjuder vid sin lek. Som ett första steg för att värna om asp har Länsstyrelsen beslutat att freda den från allt fiske under lektiden 1 april – 31 maj från och med år 2002. Detta ska ses som ett steg i rätt riktning men är långt ifrån tillräckligt för att arten i framtiden ska kunna bevaras i livskraftiga bestånd. Fyrisåns Vattenförbund inledde 1999 en studie för att undersöka vilka förutsättningar det finns att återskapa vandringsvägar för asp i Fyrisåns huvudfåra. Arbetet utökades sommaren 2001 med ett examensarbete (Vestersund 2002). Ur detta arbete lyftes ett förslag fram över hur en vandringsväg förbi Islandsfallet kan se ut. För att i framtiden nå ett steg närmare mot en hållbar livsmiljö för asp är förslaget att en s k ”fiskväg” förbi fallet genomförs. Åtgärden leder till en spridning av det genetiska materialet samtidigt som risken för inavel, sjukdomar och romdödlighet skulle minska. Dessutom innebär en åtgärd för aspens skull att miljön samtidigt på ett ofta livsavgörande sätt förbättrar livsmiljön för ca 4 – 7 andra fiskarter plus andra organismer som insekter, kräftdjur, mollusker, bäckmossor etc, (figur 1). Indirekt innebär det här att även fisket i Fyrisån skulle förbättras. Vi är ca 2,2 miljoner i det här landet som någon gång under året ägnar oss åt fritidsintresset sportfiske (Degerman m fl 1998). Resultatet av en fiskväg förbi Islandsfallet leder till ett nytt stort asplekområde och en turistattraktion, nämligen nedanför kvarnfallet. Den här rapporten ger en fingervisning över hur förslaget kan förverkligas. Som ett komplement till detta förslag genomfördes även en förstudie till en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för projektet (Zetterblad m fl 2002). Fig. 1. Ger oss en fingervisning om hur artrikt ett vattendrag kan vara. Figuren visar hur olika individer är knutna till en huvudfåra med biflöden. Bilden är hämtad ur Skogsbruk vid vatten utgiven av Skogsstyrelsen. 4 Hotbild Asp (Aspius aspius) är Upplands landskapsfisk och en av de största sötvattenfiskar som finns i våra svenska vatten. På grund av föroreningar och fördämningar har den sedan slutet av 1700talet successivt minskat i antal och återfinns numera endast i den nedre delen av Fyrisån. I dag är aspen så pass hotad att den är rödlistad och våren 2000 övergick den från att vara betraktad som hänsynskrävande till sårbar. Asp anses även internationellt som hotad och ingår därför i EU:s habitatdirektiv samt i Natura 2000 (Vestersund 2002). Att olika typer av fördämningar utgör ett mycket stort hot för aspens framtida överlevnad råder det inget tvivel om. Detta eftersom den i likhet med öring och många andra fiskarter är beroende av strömmande vatten för sin fortplantning (lek). Reduceringen av fiskarnas livsmiljö, det s k habitatet eller biotopen, anses globalt sett vara den viktigaste orsaken till att sötvattenlevande fiskbestånd minskat eller helt försvunnit (Degerman m fl 1998). Redan på 1600-talet började man på allvar att stycka av Fyrisån för att utnyttja vattenkraften till bl a smedjor, hyttor, gruvdrift, etc. Efterhand byggdes flera dämmen för att användas som verksdammar, regleringsdammar, hålldammar etc (Bernes m fl 1997). Idag är gruvorna och smedjorna nedlagda medan dammarna oftast står kvar. Dessa och många andra bortglömda vandringshinder utgör ett stort hot för strömvattenberoende flora och fauna, vilket har medfört att antalet tillgängliga lekplatser är starkt begränsande till få områden. Ett större antal individer måste alltså enas om samma områden, vilket i sin tur ökar risken för inavel, sjukdomar och romdödlighet. Sedan 50-talet har vattenkvaliteten förbättrats i Fyrisån, framförallt genom förbättrade avloppsreningsverk men även till följd av åtgärder inom t ex jordbruket (Larsson 1999). Dagens vattenkvalitet anses alltså inte som något direkt hot för aspens framtida överlevnad (Vestersund 2002). Orsaken till att den saknas i åns övre del beror helt enkelt på att vi har ett antal fördämningar som styckar av Fyrisån och skapar en enkelriktad väg där organismer hela tiden har spolats och spolas ut ur systemet. ”Fiskväg” vid Islandsfallet Att skapa en fiskväg förbi Islandsfallet bör i första hand ses som ett etappsteg. Visionen med fiskvägar för asp och andra strömvattenberoende organismer i Fyrisån och dess biflöden bör vara en strävan efter att skapa fria vandringsvägar från Ekoln till Vendelsjön (Vestersund 2002). Det finns ett antal olika modeller över hur fiskvägar kan se ut. Tyvärr finns det ingen enhetlig modell som fungerar överallt, alla vattendrag är unika. Dessutom behöver de flesta en regelbunden tillsyn. Det som oftast visat sig fungera bäst är ett s k ”omlöp” (figur 4). Det viktigaste vid alla typer av åtgärdsbeslut för en fiskväg är att alltid tänka på samma grundprincip, nämligen att erbjuda en så naturlig vandringsväg som möjligt. I och med att Islandsfallet (figur 2) omgärdas av vägar, byggnader, dagvattenledningar, kulturvärden, etc är det inte ur ekonomisk och teknisk synpunkt möjligt med ett s k omlöp. Här föreslås istället en avspontning av själva skibordet och på så sätt skapa en fiskväg utmed den östra sidan av fallet (figur 3)(Vestersund 2002). 5 Förslag till arbetsplan I samråd med Vidar Hult vid Gatu- och trafikkontoret beträffande en utbyggnad av fiskväg förbi Islandsfallet är följande framtaget (Se bilaga 1): - - En betongvagga ska utgöra själva fiskfåran vid den östra sidan av fallet. Hela konstruktionen med tillhörande strömkoncentrationsarmar skall sedan bekläs av samma material som idag används för att pryda årummet i stan. Betongvaggan kommer att ha en lutning på ca 4,5 % vid en längd på 35 m. Bredden är föreslagen till 7 m och vaggans sidor till 2,6 m höga. Vattenflödet till fåran skall vara den samma som tidigare flödade över den avspontade delen av skibordet. Byggfasen bör ske under lågvattenföring (sommartid) och under kortast möjliga tid (ca 2 mån), eftersom att det aktuella området måste vallas in för att torrläggas vid byggandet. Projektet är ett ärende för vattendomstolen. Vattenföringen bör undersökas för två bestämmande sektioner, dels för dämningarna ovanför fallet och dels för ombyggnaden av fallet med en fiskväg. En översikt av hur stadsmiljön i årummet påverkas bör ske. Skibordet får inte torka ut vid låg vattenföring. Det kan finnas en risk för bottenupptryckning av tråget. Det är därför viktigt att få en väl förankring och vikt av tråget. Trägrundläggning av stenmuren som idag vallar in Fyrisån i årummet får inte torrläggas. En fiskväg förbi Islandsfallet betraktas som ett riskbygge vid hög vattenföring. En fiskväg förbi Islandsfallet betraktas som genomförbar och en högt prioriterad åtgärd för aspens framtida överlevnad. Fig. 2. Fotografiet ovan visar hur Islandsfallet ser ut idag. Skibordet (fallet) utgör ett vandringshinder för fiskvandring till lämpliga lekområden och födosökområden högre upp i systemet. Fallhöjden är ca 1,4 m. Fig. 3. Illustrationsbilden till höger visar hur en fiskväg kan skapas vid Islandsfallet. Vattennivån blir oförändrad. Detta beroende på att lika stor volym av vatten som strömmar in i fiskvägen tidigare rann över avspontningen. Fiskvägen ska utformas på ett sätt som möjliggör Foto: Tommy Vestersund vandring för fler fiskarter än asp. Viktigt är att man får till s k styrströmmar som leder in fisken så att den inte står och trycker vid skibordet. Hela konstruktionen bör vara klädd med natursten för att få en så naturlig utformning av fiskvägen som möjligt. Illustration: Tommy Persson 6 Liknande projekt Örebro I Örebro har en fiskväg genomförts med ett s k omlöp. Följande uppgifter är hämtade ur rapporten ”Fiskvägen i Svartån, Örebro” (Degerman 2001). Svartån är Hjälmarens största tillflöde. Ån är kraftigt reglerad och det finns ett flertal dammar och trösklar. Nederst ligger Slussen som byggdes klart 1886. Sedan Slussen etablerades har vandrande fisk inte kunnat ta sig förbi och vidare upp i Svartån. På 1700-talet vandrade gös, nors och asp obehindrat i ån, liksom naturligtvis även gädda, abborre, ål och olika mörtfiskar. Efter Slussens etablering återstod endast ett ytterst litet begränsat lekområde i ån, ca 20 m2 omedelbart nedströms Slussen. Provfisken som genomfördes 1995 i Svartåns nedre delar, från Karlslund ned till mynningen visade att fiskfaunan i de delar av ån som ligger instängda mellan Slussen och dammen i Karlslund var ytterst fattig. Nedströms Slussen var fiskfaunan dock art- och individrik. För att åter möjliggöra fiskvandring upp igenom Svartåns nedre delar beslöt Örebro kommun därför att anlägga en fiskväg förbi Slussen. Beställare för uppdraget var Stadsbyggnadskontoret. Höjdskillnaden på 2 m tas upp av ett 180 m långt omlöp med lutningen 1,1%. Bygget skedde under två månader våren år 2000. Slutbesiktning skedde påföljande vår och slutlig justering av stengrupper i omlöpet utfördes i oktober 2001. Fiskvägen kostade totalt 1,7 miljoner, varav 180 000 kr var statsbidrag från Fiskeriverkets anslag för fiskvård. Konstruktören var Lars Pettersson, Terra-Limnogruppen. Dessutom anlitades en landskapsarkitekt. Fig. 4. Omlöpet vid Holstebro kraftverk, Storå, Danmark. Galler hindrar fisken från att simma upp mot kraftverket eller vandra ned den vägen. I den 665 m långa kanalen finns vilobassänger anordnade och på lämpliga platser även lekbäddar för öring. Fallhöjden är 5,4 m, d v s den totala lutningen är endast 0,8 %. Kanalen kan maximalt ha en vattenföring på 1 m3/s. 7 Resultat Via ett elfiske 2001-08-14 fångades totalt hela nio fiskarter samt signalkräfta i omlöpet. De fångade fiskarterna var; öring, stensimpa, bäcknejonöga, lake, mört, abborre, ål, benlöja och gers. Omlöpet var således mycket artrikt. Även en vandringsfälla sattes fast i omlöpets översta del så att man kunde vara säker på att uppvandrad fisk verkligen klarat passagen genom omlöpet. Resultatet var över förväntan. Nattetid migrerade tusentals benlöjor tillsammans med hundratals abborrar, mörtar, gäddor, färnor, björknor och braxar. Den enda förväntade art som inte observerades var egentligen asp, men eftersom vandringskontrollen skedde under sensommaren var det inte förvånande då aspen leker på vårkanten och därefter vandrar tillbaka ut i Hjälmaren. Upplands Väsby I Upplands Väsby har en dammkonstruktion som byggdes 1993 åtgärdats. Följande uppgifter är hämtade ur rapporten Asparna leker i Oxundaåns vattensystem (Döner m fl 2002). I och med att banområdet byggdes ut i Väsby beslutades även om en ombyggnad av Väsbyån i syfte at skapa en vattenspegel. För att uppnå detta anlades en dammkonstruktion ca 200 m nedströms pendeltågsstationen. Området där denna vattenspegel så fint skulle ligga var känt som ett asplekområde. Ett flertal personer, bl a Håkan Talling Miljö- och Hälsoskyddskontoret, ställde sig tveksamma till dammkonstruktionen även om dessa inte uppmärksammades av Stadsarkitektskontoret i Väsby, som stod för förslaget. Resultatet av ombyggnaden var alltså inte oväntat, aspen försvann från området. Det var inte bara i Väsbyån som en klar minskning av asp konstaterades. Både i Rotsunda och Älvsunda försvann eller minskade antalet lekande asp. Pelle Nordmalm vid Väsby Naturskyddsförening redogjorde i sin rapport från 1999 för sina observationer av asp i strömmen nedanför dammkonstruktionen. Aspen stod liksom vid Islandsfallet i Uppsala och tryckte och lyckades inte att ta sig vidare till sina lekområden. Ett förslag från Pelle Nordmalm till kommunen var att skapa en fördjupning av själva strömfåran. Detta godkändes och i november 1999 utfördes åtgärden. Resultatet blev som tidigare nämnts en turistattraktion där man årligen arrangera guidade turer för att se den årliga aspleken då de vandrar upp från Mälaren. 8 En fisväg vid Islandsfallet ligger i linje med… Miljökvalitetsmålen Att skapa fria vandringsvägar för asp ligger i linje med det av Riksdagen fastställda Miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag samt föreslagna delmål. Åtgärderna ligger också i linje med Regeringens bedömning att Miljökvalitetsmålet i ett generationsperspektiv bl a bör innebära följande (Tirén., muntligen): - Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva i livskraftiga bestånd. - Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras. - Biologisk mångfald återskapas och bevaras i sjöar och vattendrag. Länsstyrelsens fiskevårdsplan för Fyrisån Länsstyrelsen har förklarat att projektet fiskväg vid islandsfallet stämmer väl överens med rådande fiskevårdsplan för Fyrisån (Hägglund 2001., muntligen) Fiskeriverkets åtgärdsprogram för hotade arter Enligt Jan-Eric Nathansson vid Fiskeriverkets sötvattenlaboratorium Drottningholm bör följande åtgärder genomföras: - För att på sikt säkra överlevnaden av aspbestånden krävs mer kunskap bl a om de faktorer som begränsar artens möjlighet att leva i landet, t ex reproduktionsbiologi, vandringar och tillväxt. Tidigare och nuvarande reproduktions- och uppväxtområden bör karläggas. Studierna ska sedan ligga till grund för konkreta åtgärder såsom restaurering av lek- och uppväxtplatser samt eventuellt även utsättningar. De viktigaste områdena för arten bör skyddas mot föroreningar och större förändringar av miljön. I samråd med Jan-Eric Nathansson anser Fiskeriverket att projektet ”fiskväg vid Islandsfallet” stämmer väl överens med rådande fiskevårdsåtgärdsprogram för bevarande av asp och för bevarande av den biologiska mångfalden.. EG:s habitatdirektiv EG:s habitatdirektiv tillkom 1992 och kan sägas vara en komplettering till fågeldirektivet . Begreppet ”habitat” används i mycket bred bemärkelse och innefattar såväl geologiska formationer som biotoper och växtsamhällen. Medlemsländerna inom EU bygger för närvarande upp ett nätverk av värdefulla naturområden som är av särskilt intresse för naturvårdssynpunkt. Nätverket kallas Natura 2000. Syftet är att värna om vissa naturtyper och arter och deras livsmiljöer som EUländerna har kommit överens om är av gemensamt intresse. 9 Natura 2000 Natura 2000 har tillkommit med stöd av EG:s habitat – och fågeldirektiv. EG-direktiven är en form av Eu-lagar som medlemsstaterna är skyldiga att införliva i det egna regelverket och tillämpa inom landet. Direktiven binder medlemsstaterna till ett visst mål, men ger de nationella myndigheterna rätt att välja hur målen ska uppnås. Skapandet av Natura 2000 är en av EU:s viktigaste åtgärder för att bevara biologisk mångfald. De artgrupper som omfattas av habitatdirektivet och Natura 2000 är bl a fiskar och däribland asp. Enligt direktivet ska varje medlemsland ha i syfte att bygga upp Natura 2000 områden enligt följande: - Föreslå s k områden av gemenskapsintresse där man kan återfinna dels berörda naturtyper, dels arter som nämns i direktivets bilaga 2. Dessa områden bildar tillsammans med dem som skyddas med hänvisning till fågeldirektivet, nätverket Natura 2000. - I områdena se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att bevara arternas livsmiljöer så att nödvändiga åtgärder vidtas för att bevara arternas livsmiljöer så att arterna kan fortleva i livskraftiga bestånd och så att naturtyperna bevaras. - Tillse att områdena som ingår i nätverket får den skötsel de behöver, samt övervaka att deras naturvärden bevaras så att tillståndet för berörda naturtyper och arter förblir gynnsamt i fortsättningen. Projektet har goda framtidsutsikter Under hela 2002 har projektet marknadsförts dels genom små seminarier och dels med en posterutställning. Bland annat anser Peter Blomqvist och Tommy Odenström Limnologen, Lars Petterson Terra Limno Gruppen, Jan-Erik Nathansson Fiskeriverket, Håkan Brugård Sportfiskarna, Ivar Hägglund Länsstyrelsen m fl att projektet ”fiskväg förbi Islandsfallet” är en god idé och helt genomförbart. Vissa av dessa anser till och med att detta borde ha tagits fram och genomförts långt tidigare. Mer om positiva och negativa effekter finns att läsa om i en framtagen förstudie för en MKB (Miljökonsekvens Beskrivning) till projektet (Zetterblad m fl 2002). Ett kortsiktigt problem skulle kunna vara under själva byggfasen då det är risk för att invallningen kan rasera vid högvatten. Dessutom kan byggfasen leda till ett visst obehag för den närliggande restaurangnäringen. Sammanfattningsvis överväger de positiva effekterna så pass mycket att det vore ett brott mot den biologiska mångfalden att inte genomföra projektet. 10 Bidragsmöjligheter LIFE-programmet LIFE-programmet är det finansiella instrumentet för Gemenskapen miljöpolitik. Programmets syfte är att ge bidrag till insatser inom naturvård och andra delar av miljövården, såväl som till särskilda miljöinsatser utanför EU. I LIFE-programmet är naturvårdsinsatser sådana ”som krävs för att bibehålla eller återställa vilda djur- och växtarters naturliga miljöer (habitat) och populationer på en gynnsam nivå”. I praktiken betyder detta att LIFE-Natur måste bidra till genomförandet av det europeiska nätverket av skyddad natur, Natura 2000 enligt EG:s habitatdirektiv. Fiskeriverkets Fiskevårdsbidrag (C4-medel) Fiskeriverkets fiskevårdsfond är ett Statsbidrag till fiskevårdande åtgärder. Dessa medel söks av Länsstyrelsen. Årligen anslås ca 20 miljoner kronor som fördelas ut till sökande Länsstyrelser runt om i landet. Kostnad och delfinansiering Eftersom att en åtgärd av fiskväg vid Islandsfallet kan leda till att hotade fiskarter så som asp på ett livsavgörande sätt gynnas fyller projektet de kriterier som krävs för att få ta del av de medel som årligen kan sökas av bl a Life-programmet och Fiskeriverkets Fiskevårdmedel. Projektet ledder dessutom till en bättre livssituation för flera rödlistade arter som exempelvis flodnejonöga, nissöga, utter och strömstare. En fiskväg förbi Islandsfallet leder alltså till att skapa nya livsmiljöer för flera arter, utöver den hotade, vilket ökar den biologisk mångfalden och ytterliggare stärker bidragsmöjligheterna. De flesta bidrag är dock 50% vilket innebär att den sökande måste kunna redovisa hur resterade 50% kan finansieras från internt håll. Via ett PM, framtaget av Vidar Hult vid Tekniska kontoret beträffande en utbyggnad av vandringsled förbi Islandsfallet, är kostnadsindikationen för anläggningsarbetet två miljoner kronor. Med tanke på vad som hänt bl a i Upplands Väsby och Örebro efter deras satsningar på att skapa fiskvägar förbi olika vandringshinder är varje satsad krona ur ett längre perspektiv en god investering. 11 Diskussion Fiskvägar med vertikala slitsar är att föredra då korta fiskvägar konstrueras förbi vandringshinder. Detta för att få ner vattenhastigheten vid stor lutning (över 1,5 %). I slitsrännor strömmar vattnet från bassäng till bassäng via en eller två vertikala öppningar eller slitsar i tvärväggarna. Slitsarna utformas så att vattenströmmen riktas in mot rännans centrum. Den största vattenhastigheten återfinns således vid slitsöppningarna, men i varje bassäng sker en effektiv omblandning som dämpar vattnets rörelseenergi (figur 5). Fig. 5 Visar en fiskväg av slitsmodelltyp med vertikala slitsar. Bilden är hämtad ur Fiskeriverkets monitor nr. 1 1994) I samråd med Lars Petersson miljökonsult vid Terra Limno Gruppen AB rekommenderades följande: - Förlaget är att använda sig av denna modell vid en fiskväg förbi Islandsfallet. Men att även denna konstruktions bekläs av samma material som redan finns längs årummet. Dessutom rekommenderas en kombination av slitsränna och det illustrerade förslaget (figur 3). För att åtgärden (illustrerade förslaget) helt säkert skall fungera bör längden vara ca 200 m jämfört med slitsrännan på 35 m. - Det är inte helt klart huruvida en vattendom är ett måste eller ej. Om vattendom krävs skall även en MKB genomföras. Men förmodligen bör endast små justeringar av den redan framtagna förstudien till en MKB genomföras för att anses som godtagbar. Det som bör ske är ett tidigt samråd med Länsstyrelsen och enskilt berörda. - En konsult bör anlitas som kan redogöra för hur fiskvägen kan utformas så att en vattenståndsförändring inte sker. 12 Referenser: Vestersund, T. 2002. Upplands landskapsfisk asp är hotad men problemen går att lösa. Fyrisåns vattenförbund. Degerman, E., Nyberg, P., Näslund, I och Jonasson, D. 1998. Ekologisk Fiskevård. Sportfiskarna, Fiskeriverket och Studiefrämjandet. Bernes, C. 2001. Naturvårdsverket (SNV)., Monitor 17., Läker tiden alla sår? Larsson, A. 1999. Fyrisån 1999, Rapport om vattenkvalitet och närsaltstransporter. Fyrisåns vattenförbund. Zetterblad, M., Perhans, A och Johansson M. 2002. Vandringsväg för asp förbi Islandsfallet. Förstudie till Miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Henriksson, L. 2000. Skogsstyrelsen. Skogsbruk vid vatten. Degerman, E. 2002. Förekommande fiskarter i Mälaren. Gärdenfors, G. 2000. Hur rödlistas arter?. Manual och riktlinjer. 13 14 15 Bilaga 2 Tabell 1. Förekommande fiskarter i Mälaren och teoretiskt sett tillika vid Islandsfallet före år 1900 respektive år 2000 (Degerman 2002). F= Förekommer, T = Reproducerar sig i tillflöden, S = Reproducerar sig i sjön, E = Enstaka förekomst vilka ej reproducerar sig. Enligt tabellen kan ett ca 30-tal fiskarter förekomma vid Islandsfallet varav 14 arter reproducerar sig i strömmande vatten. Utöver dessa arter är det flera som tar sig upp i vattendragen för att söka föda, b la gös, gädda och abborre. Mälaren & Islandsfallet Flodnejonöga Bäcknejonöga Ål Faren Björkna Braxen Vimma Benlöja Asp Ruda Karp Färna Id Skärkniv Elritsa Sarv Mört Nissöga Mal Gädda Nors Öring Siklöja Älvsik Planktonsik Lake Storspigg Småspigg Stensimpa Hornsimpa Abborre Gös Gers Skrubba Flodkräfta Signalkräfta Före 1900 Anmärkning FT FT FH FS FS FS FS FS FTS FS E FT FT ET FT FS FS FS ETS FS FST FT FS FST (FS) FS FS FS FST FS FS FS FS E FST FST 16 Rödlistad Utsättningar, reproducerar sig i hav Rödlistad Extremt sällsynt Sällsynt i biflöden Rödlistad Fridlyst. Ev. försvunnen ur faunan. Enstaka fångas Sparsamt Sällsynta fångster Inplanterad