Bottenfauna i Mjöån och Forsakarsbäcken

Bottenfauna i Mjöån och Forsakarsbäcken
Gustav Helldén och Kristian Gärdsborn
Förord
Båda vattendragen rinner från Linderödsåsen och ut på Kristianstadsslätten. Mjöåns vatten
kommer från Fjällmossen och angränsande områden. Den rinner sedan genom ett skogs-och
jordbrukslandskap med mjuka bottnar. Nedanför Gräsma blir sluttningen kraftfullare och
strömhastigheten större. Mjöåns botten utgörs här av sten och grus. Utmed ån växer en
näringsrik bokskog med inslag av ask och avenbok. Denna trädridå nära Mjöån ger skugga
över vattendraget under sommartid, vilket medför lägre vattentemperatur. Vattnet kan då
hålla en högre halt av syrgas, som flera vattenorganismer är beroende av. Ravinen där ån
rinner fram utgör ett Natura 2000-område som sträcker sig nedströms från Gräsma till
öppen mark sydväst om Spångarp (Bevarandeplan för Natura 2000-område: Mjöåns dalgång)
(Almlöf, K. Biotopkartering av Mjöån 2008).
Mjöån rinner sedan ut på Kristianstadslätten. Bottnarna består här av sand och slam. Mjöån
rinner genom jordbruksmark österut genom Everöd och sedan ut mot Helgeå, där den
mynnar vid Borrestads ängar. Våra studier av bottenfauna har skett ett hundratal meter
uppströms och nedströms bron vid Åbjär.
Vad gäller Forsakarsbäcken så har den ett flertal kanaliserade biflöden uppe på
Linderödsåsen, där det också har byggts ett dämme med en större damm. Från dessa
biflöden rinner bäcken ner genom en brant ravin med två vattenfall, Forsakarsfallen. Ravinen
är ca 40 m djup och bildades då smältvatten rann ner från inlandsisen genom Linderödsåsen
på väg ut mot havet. Ravinens sluttningar är klädda med bokskog som beskuggar bäcken
nere i ravinen, vilket också medför en lägre vattentemperatur och därmed en högre
syrgashalt. Utmed bäcken i ravinen växer också klibbal, ask och alm. Förutom hårda bottnar
med berg och stenblock finns det större partier med sandbotten och slam i anslutning till
rester av fördämningar. Forsakarsravinen är ett naturreservat.
När Forsakarsbäcken lämnat ravinen rinner den ut på Kristianstadslätten från Degeberga
mot Vittskövle. Här är bäcken delvis kanaliserad utom mellan Skadde och Vittskövle, där det
meandrande loppet finns kvar. Bäcken ändrar så småningom namn till Vittskövleån och
mynnar slutligen i Iglegropen som rinner genom Egeside sjö och ut i Helgeå (http://www,
vattenriket.kristianstad.se/forsakarsbäcken). Våra studier av bottenfaunan i Forsakarsbäcken
genomfördes 200 m nedströms Forsakarsfallen.
Insamlingsmetoder
Målet med vår undersökning var att få en uppfattning av artsammansättningen av
bottenfaunan. Vi använde oss av sparkmetoden som innebär att man står i bäcken och rör
om i bottenmaterialet med stövlarna. Samtidigt håller man en vanlig hushållssil av metall
nedströms för att samla upp det uppvirvlade materialet. Silens diameter är 16 cm och nätet
har en maskstorlek på 1-1,5 mm. Sedan det uppvirvlade materialet samlats upp i silen töms
det i en vit plastbalja eller plastvanna. Organismer plockas sedan med en mjuk insektpincett
eller pipett ner i små burkar med vatten från bäcken, Mycket djur sitter på stenar av olika
storlek. Dessa stenar sköljs av över en vit plastvanna och borstas försiktigt med en
diskborste. Djur har också plockats direkt med pincett i kanten av vattendragen. Vi noterar
och eventuellt fotograferar djuren som vi samlat in. Är vi osäkra på identifieringen av djuren,
tar vi ett par djur med oss för noggrannare undersökning under mikroskop. Allt annat häller
vi tillbaka i bäcken. Denna redovisning omfattar ett mindre antal av alla de arter som finns i
de två vattendragen.
Gustav inspekterar fångsten
Kristian i forsakarsbäcken
Kräftdjur
Sötvattensmärla (Gammarus pulex)
Detta kräftdjur är rikligt förekommande i sötvatten och där främst i rinnande vatten som
Forsakarsbäcken och Mjöån. Hanen kan bli upp till 20 mm medan honan är betydligt mindre.
Sötvattenmärlan lever av döda växter och djur och spelar därför en viktig roll för
nedbrytningen i rinnande vatten, särskilt vad gäller löv från träd och buskar utmed bäck och
å. Den utgör den viktigaste födan för fiskar i bäck och å.
Det är vanligt att man kan se hanen gripa tag i ryggen av den mindre honan. Parningen sker i
samband honans hudömsning, då äggen passerar ut genom honans äggledare. Äggen
befruktas då hanen avgett sin sperma.
Bäcksländor
Bäcksländornas nymfstadium utgör en viktig del av bottenfauna. De har stora krav på
vattendragets kvalitet särskilt vad gäller god syretillgång. De har två långa ändspröt. I Sverige
finns 37 arter av bäcksländor.
Stor Bäckslända (Dinochras cephalotes)Denna art är den största av våra bäcksländor och
finns i Mjöån bland annat vid Åbjär. Som nymf är den ett rovdjur och kryper omkring på
steniga bottnar på jakt efter byten som nymfer av dagsländor och andra insekter. Nymfen
har vita tofsar som sticker fram mellan benen och i bakändan. Det är andningsorgan som
underlättar syreupptagningen.
Nymfhudar
Under det tredje året kryper denna ca 35 mm stora bäckslända upp ur vattnet i maj - juni.
Den genomgår en förvandling till landlevande bäckslända och kryper ur nymfhuden. Hanarna
Under det tredje året kryper denna ca 35 mm stora bäckslända upp ur vattnet i maj - juni.
Den genomgår en förvandling till landlevande bäckslända och kryper ur nymfhuden. Hanarna
har korta ofullständigt utvecklade vingar medan honorna är betydligt större och har vingar.
Så börjar vandringen uppströms på land för fortplantning. Sländan äter ingenting som vuxen.
Rovlevande bäckslända (Isoperla grammatica)
Detta är en annan rovlevande och mycket aktiv slända, som nymf blir den 9-15 mm. Den
finns i båda vattendragen och lämnar vattnet i maj – juni efter ett år som nymf och blir en
bevingad insekt.
Växtätande bäckslända (Amphinemura borealis)
Här är en bäcksländenymf som lever av grönalger och växtrester. Den har gältofsar framtill
på mellankroppens undersida. Nymfen 6 mm stor och utvecklas till flygande slända i maj och
juni.
Gältofsar fotograferat genom mikroskop.
Andra bäcksländor som genomgår sin utveckling till fullbildade insekter under våren och som
vi har funnit är Taeniopteryx nebulosa och Brachyptera risi.
Leuctra fusca tillhör s.k. sommarbäcksländor med vingar svepta runt kroppen. De utvecklas
sommar och höst, medan Leuctra hippopus utvecklas färdigt först under tidig vår.
Dagsländor
Dagsländornas nymfer har tre långa ändspröt och gälar på bakkroppen. Nymfen utvecklas till
en subimago, som är ett första utvecklingsstadium, då sländan lämnat vattnet. Sedan lämnar
den detta stadium och blir en imago. Nu kan sländan flyga bättre och delta i parningsflykten.
Dagsländorna äter ingenting som subimago och imago. I Sverige finns 58 arter av dagsländor
Hudrester som ett resultat av omvandligen av subimago till imago.
Åsandslända (Ephemera danica)
Nymfen är cirka 25 mm lång och lever 2-3 år nergrävd i mjukbotten. Den lever av
förmultnande växt- och djurmaterial.
Sländan kryper upp ur vattnet som en subimago, då kroppen är täckt av en tunn hinna som
sländan lämnar som imago, då den flyger upp i luften för att para sig.
Subimago
Imago
Stor åslända (Baetis rhodani)
En mycket vanlig cirka 12 mm lång nymf med 7 par gälblad utmed sidorna. Den lever av
nedbrytningsprodukter.
Imago av åsandslända
Svavelgul forsslända (Heptagenia sulfurea)
En 10 mm stor nymf med kraftfulla ben som sitter tryckt intill stenar i snabbt rinnande
vatten. Den betar alger på stenarna. Som imago i juni har den svavelgula vingar.
Imago av Svavelgul forsslända
Forsdagslända (Rhitrogena germanica)
Nymfen av denna slända är 15 mm lång och har gälar som utgörs av skivformade gälar med
små gältofsar utmed hela bakkroppen. Det första paret av gälar möts på undersidan. Den är
känslig för låga syrgashalter och finns därför endast i rinnande vatten som är rikt på syre och
med låg belastning av organiskt material. Denna slända finns på ett litet antal lokaler i
Sverige, bland annat i Mjöån vid Åbjär. Arten är rödlistad under rubriken NT (Near
Threatened) Missgynnad. Vi hittade den som nymf i april och som flygande imago i juni.
Imago av Forsdagslända
Turbanögon på Baetis hane
Nattsländor
Dessa sländor genomgår fem larvstadier och ett puppstadium och har vad man kallar en
fullständig förvandling. Den flygande sländans vingar är täckta av hår. I Sverige finns 220
arter av nattsländor.
Säckspinnande nattslända (Philopotamus montanus)Larven är 20 mm lång och fångar sin
föda i säckformiga fångstnät mellan stenar på bäckens botten. Huvudet och framkroppen är
brandgula och bakkroppen gulaktig.
Den fullbildade insekten har mörkbruna vingar med gula fläckar.
Säckspinnande nattslända under parning
Nätspinnande nattslända (Hydropsyche siltalai)
Larven som är 20 mm har huvudet och en del av framkroppen täckt av ett hudpansar. Längst
bak har larven en böjd klo och en kraftig tofs. På undersidan av larven sitter två rader av
trådlika gälar.
Larverna spinner ett nät där partiklar av ätbart material fastnar och som larven skrapar till
sig.
Denna nattsländelarv finns i båda vattendragen medan Hydropsyche saxonica och
Hydropsyche pellucidula endast hittades i Forsakarsbäcken.
Imago av nattslända (Hydropsyche siltalai)
Frilevande nattslända : Allmän knottätare (Rhyacophila nubila) finns i båda vattendragen. Till
skillnad från många andra nattsländelarver bygger rovnattsländornas larver inget hus som
skydd och inte heller konstruerar de någon typ av fångstnät. Larven av R nubila blir cirka 25
mm lång. Färgen är vanligen grönaktig, kroppen ser tillplattad ut ovanifrån. En rad med
rosa/röda gältofsar finns längs kroppens sidor. Bakändan är försedd med två benkrokar.
I det sista larvstadiet kan de dock konstruera en skyddande puppkammare av exempelvis
små stenar, som de fäster på en större sten.
Puppkammare av mindre nattsländor
Nät av Tunnelnattslända: Larven tillverkar ett långt halvcirkelformigt rör på stenar i vattnet. Det
består av silke med inblandning av sandkorn och dy. Larven betar alger på stenar och bygger
långsamt vidare på röret med material som tas från rörets bakända, allteftersom den betar sig fram
över stenen.
Många av nattsländornas larver bygger välkamouflerade hus som de bär med sig – där av namnet
”husmaskar”. Husen byggs av småsten, växtmaterial m m.
Ankarhusbyggare (Hydatophylax infumatus)
Tvåvingar
Stor harkrank (Tipula maxima)
Denna larv har hittats vid flera tillfällen i Mjöån vid Åbjär under maj och september.
Stor harkrank (Tipula maxima)
Andningsorgan, Stor harkrank (Tipula maxima)
Småharkrank (Dicranota bimaculata)
Denna är vanlig i bottenfaunan både i Mjöån och Forsakarsbäcken.
Både larver av knott (Simulidae) och fjädermyggor (Chironomidae) finns i stort antal i båda
vattendragen.
Knottlarver (Simulidae)
Snäckor Ancylus fluviatilis
Denna snäcka sitter på stenar i starkt strömmande vatten.
Mjöån vid Åbjär från april till oktober.
Forsakar
Forsakarsbäcken januari 2016.
En sammanställning av studerad bottenfauna i Forsakarsbäcken (F) och
Mjöån (M)
Virvelmaskar
Dendrocoelum lacteum M
Maskar
Eiseniella tetraedra F
Kräftdjur
Gammarus pulex F, M Astacus astacus M Pacifastacus leniusculus F
Bäcksländor
Brachyptera risi F, M Isoperla grammatica F, M Leuctra fusca M Leuctra hippopus F Amphinemura
borealis F, M Nemoura flexuosa M Dinochras cephalotes M
Dagsländor
Ephemera danica F, M Baetis rhodani F, M Baitis fuscatrus M Baetis niger F, M Caenis rivulorum M
Rhtrogena germanica M Heptagenia sulphurea F, M
Nattsländor
Rhyacophila nubila F, M Philopotamus montanus F, M Plectrocnemia conspersa M Hydropsyche
saxonica F Hydropsyche siltalai F, M Hydropsyche pellucidula F Sericostoma personatum F Halesus
radiatus F, M Potamophylax sp. F, M Polycentropus flavomaculatus F Limnephilidae F, M
Tvåvingar
Tipula maxima M Dicranota bimaculata F, M Simulidae F, M Chironomidae F, M
Blötdjur
Ancylus fluviatilis F, M
Avslutningsvis vill vi rikta ett varmt tack till Jan Pröjts, Ekologgruppen i Landskrona AB för hjälp med
artbestämningen av en del av bottenfaunan.
Litteratur
Almlöf, K. Biotopkartering av Mjöån (2008). Natur och Kultur. www.lansstyrelsen.se/skane
Bevarandeplan för Natura 2000-område. Mjöåns dalgång SE0420204.
www.lansstyrelsen.se/skane
Engblom, E. & Lingdell, P-E (1994) Översiktlig bedömning av försurningsstatus i några sjöar
och vattendrag i Kristianstads län. LIMNODATA HB. Skinnskatteberg.
http://www, vattenriket.kristianstad.se/forsakarsbäcken.