Anthophora
Pälsbin
NE
NA
Steklar, Bin
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Apidae (långtungebin), Släkte:
Anthophora - pälsbin Latreille, 1803 Synonymer: Podalirius Latreille, 1802
Kännetecken
Kroppslängd 9–16 mm. Pälsbin är alla tätt håriga, kompakt byggda bin med humlelikt utseende. Samtliga arter har
påtagligt lång snabel, i utsträckt läge ofta av samma längd eller längre än kroppen. Nospartiet är i profil mer eller
mindre tydligt framskjutande. Flera av arterna uppvisar tydliga könsskillnader i pälsens färg. Hos alla arter i
Skandinavien har hanarna gula-vita teckningar på munskölden och nedre delen av ansiktet, medan honorna är helt
svarta. Honorna samlar pollen med hjälp av den styva och täta hårbeklädnaden på bakbenens skenben och första
fotsegment (metatarsen). I metatarsens spets finns en tät pollenkam av styva hår som är typisk för släktet.
Utbredning och status
I Sverige finns fem reproducerande arter varav två är utbredda upp till Norrland. Artantalet ökar starkt söderut i
Europa och är som störst i mediterrana områden. I Mellaneuropa finns ett tjugotal arter, i hela Europa ca 85 arter och
globalt ca 750 arter av släktet i vid bemärkelse (Anthophora s.lat. inkl. bl.a. Amegilla & Heliophila).
Världsutbredningen omfattar alla världsdelar utan Antarktis.
Ekologi
Pälsbin är solitärt levande bin där varje hona anlägger sitt eget bo. Bona kan ligga utspridda eller aggregerade, ofta
beroende på tillgång av det använda bosubstratet. Arter som lever i murken ved eller i markhåligheter bor ofta mer
utspridda, medan sådana som utnyttjar markblottor eller lerväggar blir aggregerade. Boet består av en huvudgång
med sidogångar avslutade med en eller ett par celler. Varje cell bekläds på insidan med körtelsekret som limmar ihop
ytmaterialet och är vattenavvisande men också har en antibiotisk effekt mot mikroorganismer. Honan provianterar
en cell i taget med pollen och nektar varefter ett ägg läggs flytande ovanpå ett ytligt lager av nektar och körtelsekret.
När larven konsumerat näringsförrådet spinner den ingen kokong som larver av många andra bisläkten. På hösten
torkar larven något och går in i en vilofas (diapaus), vilken bryts av vårvärmen varvid larven övergår i puppstadium
och kläcks efter några veckor. Bona parasiteras i Sverige av arter ur bisläktena kägelbin Coelioxys och sorgbin
Melecta.
Litteratur
Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.
Michener, C.D. 2007. The Bees of the World. 2nd. ed. Johns Hopkins, Baltimore.
Scheuchl, E. 1995. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band I:
Anthophoridae. Eigene Verlag, Velden.
Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany.
Författare
Björn Cederberg 2015.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
