Leiophron - 1014349 - Artfakta, ArtDatabanken

Leiophron
NE
NA
Steklar, Övriga steklar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Braconidae (bracksteklar), Släkte:
Leiophron Nees, 1818 Synonymer:
Kännetecken
Längd 2–5 mm. Gulbruna till svarta arter med mellan- och bakkropp av ungefär samma längd. Antenner med 14–22
segment. Maxillarpalper med fem segment, labialpalper med två till tre segment. Nacklist finns på sidorna men
saknas på ovansidan. Vingmärket stort och trekantigt. Vingribbor till stor del tillbakabildade. Marginalcell högst så
stor som, men oftast mindre än, vingmärket och dess yttre ribba slutar långt innanför vingspetsen. I regel finns bara
två (ibland en) slutna mittceller. Klor enkla. Ryggplåten på bakkroppens första segment, bakkroppsskaftet, fortsätter
ner på undersidan men stöter inte ihop. Första segmentet med parallella sidor eller något bredare baktill. Honans
äggläggare knappt synlig och rak eller nedåtböjd.
Påminner om släktet Peristenus men arterna i detta släkte har en fullständig nacklist och ryggplåten på första
bakkroppssegmentet är sammanstötande på undersidan.
Utbredning och status
För närvarande är nio arter i släktet Leiophron kända i Sverige, med representanter över större delen av landet men
med tyngpunkt i södra halvan. Preliminär forskning antyder att några arter kan komma att brytas ut till släktet
Euphorus i en nära framtid. I vid bemärkelse består släktet av 17 arter i Europa. Släktet finns också representerat i
Nord- och Mellanamerika.
Ekologi
Släktets arter är parasitoider på nymfer av halvvingar (Miridae, Lygaeidae) och stövsländor (Psocoptera). Ett eller
maximalt två ägg sticks in i bakkroppen på värden. Efter att ha lämnat värden förpuppas och övervintrar djuret i
marken. Arterna har en generation per säsong.
Litteratur
Stigenberg, J. & van Achterberg, K. 2015. Heads up on Swedish Leiophron (Braconidae, Euphorinae) – a key to
species and three new species records. Entomologisk Tidskrift 136 (4): 175–184.
Författare
Artur Larsson 2016.
ArtDatabanken - artfaktablad
1