Xylocopa
Snickarbin
NE
NA
Steklar, Bin
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Apidae (långtungebin), Släkte:
Xylocopa - snickarbin Latreille, 1802 Synonymer:
Kännetecken
Längd 14–28 mm. Snickarbin är på grund av sin imponerande storlek och sitt utseende omisskännliga. De påminner
närmast om humledrottningar med mörka, metallglänsande vingar som oftast hålls något upphöjda och brett isär vid
blombesök eller när de inte används. De arter som kan förväntas i Nordeuropa är alla helsvarta, men i tropikerna
förekommer arter med till exempel brun eller gul behåring. Kroppsbehåringen är kort och tämligen gles på ryggsidan
så att den svarta huden tydligt syns igenom. Snabeln är mycket kraftig och förvånansvärt kort. Benen är tätt och
kraftigt behårade, särskilt bakbenens skenben och första fotsegment (metatars) hos honorna. Utsidan på skenbenen
har karakteristiska taggar eller tänder som är viktiga vid bestämning av de europeiska arterna, främst honorna.
Utbredning och status
I Sverige är endast en art belagd av de två som tillfälligtvis påträffats i Nordeuropa. I Mellaneuropa reproducerar sig
ytterligare en art och i Europa i sin helhet finns sammanlagt 8 arter. Släktet är vitt utbrett i tempererade,
mediterrana och tropiska delar av världen och inräknar ett stort antal arter fördelade på 31 undersläkten (Michener
2007).
Ekologi
Snickarbin lever solitärt där varje hona anlägger sitt eget bo men det finns ett visst mått av socialt beteende mellan
honan och hennes avkomma. Bona anläggs i död ved eller i grova växtstänglar (förutom undersläktet Proxylocopa där
arterna anlägger bon i marken). Cellerna ligger på rad inuti bogången som impregnerats av honan med ett
vattenavstötande körtelsekret. Larven spinner ingen kokong.
Övrigt
Turister i Medelhavsländerna lägger ofta märke till de stora och allmänt förekommande snickarbina
Litteratur
Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20:1–356.
Michener, C.D. 2007. The Bees of the World. Andra upplagan. Johns Hopkins, Baltimore.
Müller, A., Krebs, A. & Amiet, F. 1997. Bienen, Mitteleuropaeische Gattungen, Lebensweise, Beobachtung.
Naturbuch Verlag, Augsburg.
Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel
der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.
Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Tyskland.
Författare
Björn Cederberg 2015.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
