Cancer pagurus
Krabbtaska
NE
NA
LC
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Cancridae, Släkte: Cancer,
Art: Cancer pagurus - krabbtaska Linneaus, 1758 Synonymer:
Kännetecken
En stor, påtagligt bred krabba (betydligt bredare än lång) med stora klor och karakteristiskt pajkantsliknande
kanter på ryggskölden. Det är denna krabba som i Sverige säljs i handeln under hösten.
Totallängd: max 160 mm. Ryggskölden är bredast på mitten och tydligt rundad framöver, och den är vanligen
betydligt bredare än lång. Den är helt slät med en rad små ”vårtor” längs insidan av bakre delen och det finns inga hår
runt ytterkanten. Det finns ingen tydlig panntagg, fronten (framkanten mellan ögonen) har en liten mittlob som på
vardera sidan flankeras av en något mindre lob. Ryggskölden är relativt jämnt välvd tvärs över. Ögat är kraftigt och
har något mindre diameter än skaftet. Ögonhålan är djup, vilket gör att ögat kan skyddas fullständigt när det är
nedfällt. Ögonhålstagg saknas. Ryggsköldens kant har ca 10 rundade lober (pajkantsformiga) på vardera sidan. Hos
små, nyligen bottenfällda krabbor har denna karakteristiska inte kant utvecklats. Istället är ytterkanten taggig, vilket
gör att den lilla krabban ser mer ut som en mycket liten cirkelkrabba Atelecyclus rotundatus. Andra antennens
antennspröt är mycket kortare än ryggsköldens bredd, ungefär lika lång som avståndet mellan ögonen. Tredje paret
käkfötter är breda och fyrkantiga framtill och täcker mer eller mindre mundelarna. Deras carpus är ledad mitt på
insidan av merus.
Krossklon och saxklon är endast svagt skilda åt i form, kraftiga och svullna i formen, och hanen har större och
kraftigare klor än honan. Merus är trekantig i tvärsnitt. Alla övriga gångben är kraftiga och kortare än klobenen. De
saknar taggar men har rader av korta, borstlikande hårsamlingar, vilket ger benen ett karakteristiskt utseende.
Dactylus (yttersta segmentet) på gångbenen är ungefär lika lång som propodus (näst yttersta segmentet) och
avsmalnande spetsig, kantig i tvärsnitt och med en vass och avgränsad spets. Buksidan är slät. Hos honan sitter
könsöppningarna vanligen på buksidans segment. Alla bakkroppssegment är fria och rörliga hos honan, medan
segment 3-5 är mer eller mindre sammansmälta och orörliga hos hanen.
Färg och mönster (se bild). Ryggskölden är rödbrun till brunaktig med ljusare fläckar, framför allt baköver. Benen är
gulvita med brunröda till svagt blåröda partier och klosaxen är på utsidan brunröd som ryggskölden och har svarta
fingrar.
Utbredning och status
I Sverige finns krabbtaska längs hela västkusten och ner i Öresund. I övriga Europa finns den från 71 °N (Troms i
Norge) ned längs europeiska atlantkusten inkluderande Brittiska öarna och Irland samt vid Färöarna och Shetland,
söderut till kusten av Portugal och in i Medelhavet (mycket sällsynt) österut till Adriatiska havet.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Krabbtaska är en marin art som förekommer på hårdbotten, sand- och grusbotten, ofta med sedimentinblandning där
krabban gärna gräver ner sig under en sten eller ett klipputsprång. Den årstidvandrar mellan grundare områden, där
den uppehåller sig under sommaren, och djupare områden, där den i princip hibernerar under vintern, nedgrävd i
bottensedimentet utan att äta. Här spelar temperaturen in; krabban undviker kallt vatten (runt 0 °C och kallare) men
också för varmt vatten, och den dör om det blir över 20 °C. Både mycket låga och höga temperaturer initierar därför
vandring till djupare och mer temperaturstabila områden. Honan företar långa vandringar under sensommaren och
hösten, då hon under en månad kan vandra så långt som 30-40 km (ca 1 km/dag!). Hanarna är inte lika
vandringbenägna, och även om vissa individer går långa sträckor är det inte i paritet men honorna. Orsaken till
vandringarna är inte helt klarlagda, men man tror att det har med fortplantningen att göra. En teori är att honan
kompenserar för vattenströmmarna så att den vandrar motströms så långt det behövs för att larverna när de
bottenfäller som små krabbor hamnar i närheten av det område där honan startade. Men resonemanget är inte helt
oemotsagt och kan inte förklara alla vandringar.
Parningen i svenska vatten sker under augusti-november då skalbyten normalt äger rum och hankrabban parar sig
med en nyligen skalömsad hona. Honan bär sedan sperman till november-januari (eller samma tid något år senare) då
äggen befruktas när de läggs på bottnen under honan. Hon samlar sedan upp de befruktade äggen och klistrar fast
dessa på de håriga benen under bakkroppen. Hur många ägg hon lägger har med storleken att göra. En liten hona bär
ca 50 0000 ägg medan en stor (med upp mot 20 cm ryggsköldsbredd) kan ha över 3 miljoner ägg under sin bakkropp.
Det är dock en försvinnande liten del av de krabbor som utvecklas som uppnår könsmognad. Honan är mycket stilla
under tiden det tar för de små krabborna att ta sig ur äggen, och hon sitter mest och ventilerar dessa och ser till att
vara i skydd för att inte äventyra avkommans utveckling. Hon äter troligen mycket lite eller inte alls under denna
period, som varar ungefär åtta månader. Arten blir könsmogen vid ca 6-8 års ålder. Hanar och honor blir könsmogna
vid olika storlek (ca 110 mm ryggsköldsbredd för hanar och ca 130 mm för honor). Det är svårt att bedöma ur
gammal en organism kan bli under naturliga förhållanden, eftersom livet i havet är betydligt farligare än i ett
akvarium där krabban kan bli gammal och svag utan att ätas upp. Beräkningar som gjorts menar att en ”normal”
maxålder borde ligga på ca 20 år, och det är inte troligt att arten kan bli äldre än 25 år.
Krabbtaska är, liksom de flesta övriga tiofotade kräftdjur, allätare och äter det som för tillfället ger mest energi med
minst ansträngning, bl.a. döda djur, havsborstmaskar och blötdjur som musslor och snäckor men även tagghudingar
som sjöborrar finns på menyn.
Djup (generellt) 5-90(-520) m.
Fiskeriaspekter: Krabbtaska är en viktig art som fiskas både till husbehov och som ett viktigt kommersiellt fiske. I
och med att arten i extrema fall kan bli ända upp 30 cm bred (vanligen 15-20 cm) över skalet och väga 5 kg är den
tillsammans med europeisk hummer det tyngsta kräftdjuret längs vår kust. Man fiskar den med betade burar av olika
slag, men den fastnar också i bottengarn, speciellt när det har fastnat fisk som krabban försöker äta av, men den
fångas också i ryssjor. Krabbfiskets omfattning är svår att uppskatta eftersom statistik bara finns för krabbor som
landats till försäljning via fiskuppköpare. En stor del fiskas ju både för husbehov och för lokal försäljning.
Fiskeristatistik av den kända delen (Fiskeriverket) för landningar på västkusten med alla typer av redskap var under
början på 1950-talet ca 250 ton och har sedan gått ner till ca 50 ton i början av 1990-talet för att stiga igen under
början av 2000-talet så att det nu ligger på över 100 ton (170 ton 2004, 160 ton 2005 och 130 ton 2006).
Övrigt
Namngivning: Cancer pagurus Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 824 sidor + i-iii. på sidan 627-628.
Synonymer: Cancer fimbriatus Olivi, 1792; Cancer incisocrenatus Couch, 1838; Platycarcinus pagurus Couch, 1838;
Cancer luederwaldti Rathbun, 1930 .
Etymologi: pagurus (lat.) av grekiskans kabouros = beteckning på krabba i dåtidens Grekland och Romarriket!
Naturvård
Konventioner: Typisk art i 1170 Rev (Atlantisk marin region (MATL) och Baltisk marin region (MBAL))
Författare
Mats Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
