Sexuell selektion och hybridisering hos två arter av flugsnappare på Öland,
Ficedula hypoleuca och F. Albicollis
– När är fel kille rätt kille?
Jenny Bengtson
På Öland finns det två arter av flugsnappare: svartvit och halsbandsflugsnappare. De
förekommer i samma miljö och interaktioner leder ibland till parning mellan arterna, dvs
hybridisering. Detta gynnar inte någon av arterna eftersom honhybriderna är helt sterila och
även hanhybriderna har nedsatt fortplantningsförmåga. Honor av båda arterna undviker oftast
att skaffa avkomma med en hane av fel art. Det brukar de göra genom att helt enkelt välja en
hane av sin egen art. Om en hona trots allt bildar par med en hane av fel art kan hon låta en
hane av rätt art befrukta en del av äggen. Hanarna är inte lika selektiva utan verkar ha mycket
svårt att se skillnad mellan honorna av de båda arterna.
Genom att studera vad som driver en honas val av partner kan man få insikt i hur nya arter
uppkommer och olika arter hålls åtskilda. Jag utförde därför burexperiment för att se vad en
svartvit hona finner attraktivt hos en halsbandshane. Honan fick välja mellan en ung (ett år)
och en äldre (över ett år) hane. Jag fann att honan för det mesta väljer den yngre hanen. Detta
kan bero på att yngre halsbandshanar är ljusare i färgen, har mindre vitt på vingarna och har
mindre pannfläckar än äldre hanar. Detta gör att yngre halsbandshanar liknar svartvita hanar
mer är äldre, vilket kan öka risken för att honan ska välja en hane av fel art.
Jag analyserade DNA extraherat från blodprover från föräldrar och ungar av par med en
förälder av varje art för att se om andelen ungar med en ”utomäktenskaplig” förälder var fler i
dessa par än i par där båda föräldrarna är av samma art. Andelen utomparsungar i renrasiga
par av båda arterna har tidigare uppmätts till mellan 10 och 15%. I blandparen fick jag siffran
30-45% utomparsungar, vilket ger en tydlig indikation på att honan vet att hennes partner är
av fel art och hon därför ser till att minska risken för att få steril avkomma genom att para sig
med en till hane vid sidan om. Hanarna hjälper till att mata ungarna, så ibland kan det vara
mer fördelaktigt för honan att välja en partner av fel art, och sedan minska kostnaderna av
hybridisering genom att para sig med flera hanar, än att spilla värdefull tid på att hitta en hane
av rätt art. Kullarna blir nämligen större och ungarnas kondition blir bättre om de kläcks tidigt
på säsongen än sent.
Evolutionsbiologiskt centrum, avdelningen för Zooekologi
Examensarbete i Biologi 20p HT2004
Handledare: Anna Qvarnström
