Hybridisering mellan Braxen och Björkna
Sara Bergek
Arters uppkomst och evolution har länge varit av stort intresse för vetenskapen. Att kunna
definiera en art är mycket viktigt för populationsstudier och bevarandefrågor, så att korrekta
beräkningar av populationsstorlek och struktur kan göras. Det finns många artbegrepp som
används för denna bestämning, den vanligast och mest accepterade är dock det Biologiska
artkonceptet. Detta koncept beskriver en art utifrån en population där parning sker inom men
inte med andra populationer. Sympatriska arter, som inte är geografiskt isolerade, ska därför
ändå bara parar sig inom arten, d.v.s. vara reproduktivt isolerade. Problemet med detta
artbegrepp är hybridisering, då olika arter faktiskt parar sig med varandra. Detta har visat sig
vara mycket vanligt för många organismer och framförallt mellan fiskarter.
Hybridisering innebär att DNA från olika arter kombineras. Om den resulterande avkomman,
hybriden, kan överleva och kanske till och med komma och spridas i populationen beror på
hur bra den kombinerade genetiska uppsättningen blev. Om de får en bra genetisk uppsättning
och är väl anpassad i den miljö de befinner sig i kan de selekteras för och även spridas i
populationen.
Braxen och Björkna är två systerarter som tillhör familjen karpfiskar. Hybridisering inom
familjen och mellan dessa arter är mycket vanligt men till vilken grad det sker är okänt.
Denna studie går ut på att undersöka om den genetiska variationen i kärn- DNA är större i
sympatriska populationer av Braxen, Björkna och hybrider av de två jämfört allopatriska
populationer med enbart Braxen. Om variationen är stor och även hybriderna är genetiskt
separerade kan det peka på att hybridpopulationerna är på väg att bli reproduktivt isolerade
och kanske även bli en ny art. Om variationen i de sympatriska populationerna däremot är
mycket lik varandra, kan man inte se dem som separata arter.
Resultaten av denna studie visade att det är mycket liten genetisk variation mellan arterna där
de förekommer i sjöar tillsammans. Detta har troligen skapats av hybridisering som lett till
genflöde mellan arterna. Varken populationer av Braxen, Björkna eller hybrider var genetiskt
separerade vilket tyder på att populationerna inte är reproduktivt isolerade. Ett högt
migrationsantal uppskattades för populationerna, något som också tyder på att det sker ett
stort genflöde mellan de olika arterna. Denna undersökning visade alltså att populationer av
Braxen och Björkna inte är reproduktivt isolerade utan hybridisering har pågått länge och
indikerar att det kanske inte är två, utan bara en enda art i de sympatriska sjöarna.
Examensarbete i Biologi 20p, HT 2004
Avdelningen för Zooekologi, Uppsala Universitet
Handledare: Mats Björklund och Marnie Demandt
