Abramis brama
Braxen
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Cypriniformes (karpartade fiskar), Familj: Cyprinidae
(karpfiskar), Släkte: Abramis, Art: Abramis brama - braxen (Linnaeus, 1758) Synonymer: Cyprinus brama
Linnaeus, 1758
Kännetecken
Börjar i silver och slutar i brons; så kan man sammanfatta braxens färgskiftning från ung individ fram till en rejäl,
vuxen fisk på över halvmetern. Arten finns över större delen av landet.
Totallängd 80 cm, vanligen 30-60 cm. Kropp högryggad och påtagligt sammanpressad från sidorna. Rygg jämnt
rundad ned mot huvudet, mun nedåtriktad. Ögondiametern motsvarar ungefär noslängden hos små individer, men
eftersom ögonen inte tillväxer i samma takt som resten av kroppen är den relativt sett avsevärt mindre hos större
individer.
Första gälbågen har vanligen 22-23 gälräfständer. Vardera svalgbenet har vanligen fem tänder som sitter i en enda
rad. Fjällen är små och talrika. Stjärtfenan är inskuren med spetsiga lober. Analfenan är bred och har en ganska
markerad, tillspetsad främre lob. Övriga fenor är spetsiga, och ryggfenan är påfallande hög. Bröstfenorna når fram till
bukfenornas bas. Unga individer är silverblanka på sidorna (ibland med en svag antydan till guldton), gråbruna på
ryggen och silvrigt vita på buken. Fenorna är jämnt gråbruna eller gråsvarta. Med ökande storlek mörknar färgen till
guldbruna (närmast bronsglänsande) kroppssidor, brun rygg och gulgrå buk. Inför leken får vuxna hanar lekvårtor på
huvudet och ibland på ryggen. Unga individer av braxen och björkna kan vara svåra att skilja åt, eftersom skillnaden i
ögonstorlek knappt är skönjbar hos mindre individer av dessa två arter. Med ökande kroppsstorlek blir dock
skillnaden alltmer påtaglig eftersom ögat hos braxen proportionellt sett blir allt mindre, medan ungfiskens
proportioner i det närmaste bibehålls hos större björknor.
Fenstrålar och fjäll: D iii.8-9, A iii.25-27, P i.16-18, V i.7-8. Fjäll längs sidan 51-60, mellan ryggfenan och sidolinjen 1114 fjällrader.
Utbredning och status
Braxen finns över hela södra Sverige upp till Vänerns tillflöden i väst, och längs hela ostkusten norrut till Luleåtrakten.
Från Stockholms skärgård och norrut är den vanlig även i kustvatten. Det är en vitt spridd art som också påträffas i
södra Norge, större delen av Finland, hela Danmark och större delen av övriga Europa österut till Uralbergen, men
den saknas på de Iberiska och Apenninska halvöarna samt på Balkan.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Braxen lever ofta i stim. Den söker föda på mjuka bottnar i eller i anslutning till strandzonens vegetationsbälte i sjöar
och lugnt flytande åar samt i Östersjöns grunda skärgårdsvikar. Under vintern samlas den i stim (s.k. braxenstånd) i
ett dvalliknande tillstånd på djupare vatten. Unga individer, upp till en längd av ca 10 cm, livnär sig av djurplankton.
Därefter utgörs födan av olika mindre, bottenlevande djur såsom insektslarver (framför allt fjädermygglarver),
maskar, kräftdjur och blötdjur. Bland de braxenlika fiskarna är braxen jämte vimma Vimba vimba den art som är
mest specialiserad på att söka föda vid bottnen. Den öppna munnen kan liknas vid ett rör, med vilken sediment sugs
upp för vidare bearbetning och utsortering av ätbara organismer. Mer sällan kan stora individer också fånga mindre
fiskar.
Leken sker nattetid under maj-juni (mer sällan i juli) över grunda, gräsbevuxna strandbottnar, i synnerhet över
braxengräs. Hanen vaktar den utvalda lekplatsen. En normalstor hona lägger ca 300 000 ägg som klibbar fast på
växter. Leken sker i omgångar under några dygn, och den kan vara livlig med hopp och plask. Äggen kläcks efter 2-14
dygn beroende på temperaturen, vanligen efter 8-14 dygn under normala förhållanden i Sverige. Braxen växer
normalt sett snabbare än björkna men når könsmognad något senare, vid en ålder av 3-6 år och en längd av ca 20 cm.
Livslängden är vanligen 5-15 år, undantagsvis upp till 30 år.
Braxen kan hybridisera med björkna Blicca bjoerkna, mört Rutilus rutilus, sarv Scardinius erythrophthalmus och löja
Alburnus alburnus.
Övrigt
Namngivning: Abramis brama (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Cyprinus Brama. Systema Naturae, 10:e
upplagan, 1: 326. Svensk synonym: braxenpanka.
Etymologi: brama = latinisering av artens franska och engelska namn brème resp. bream, använt av
renässansförfattare.
Uttal: [Ábramis bráma]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
