Sparidae - havsrudefiskar - 2002030

Sparidae
Havsrudefiskar
NE
NA
LC
Fiskar
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Perciformes (abborrartade fiskar), Familj: Sparidae havsrudefiskar Rafinesque, 1818 Synonymer:
Kännetecken
Familjen havsrudefiskar omfattar ca 120 arter. De flesta är marina, men ett fåtal är brackvattenslevande kustfiskar.
Familjen är väl företrädd i europeiska hav, men flertalet av de europeiska arterna hör hemma i de tropiska till
varmtempererade delarna av Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. De minsta arterna blir drygt tio centimeter
långa, de största når 200 centimeters längd. Majoriteten av dem är högryggade, silverglänsande fiskar med mörka
tvärband eller fläckar, men familjen innefattar också långsträckta, längsrandiga arter. Till skillnad från andra
abborrartade fiskar ligger förkäksbenet utanför mellankäksbenet, och gällocksbenen saknar de sågtandade kanter
eller taggar som ofta förekommer hos andra abborrlika fiskar. Sidolinjen löper sammanhängande från huvudet till
stjärtfenbasen. Ryggfenan är sammanhängande längs större delen av ryggen och består av en främre del med 10-15
taggstrålar och en bakre del med 8-17 mjukstrålar. Analfenan har tre taggstrålar och 7-16 mjukstrålar. Bukfenorna
har en taggstråle och fem mjukstrålar, och de är placerade strax bakom bröstfenbaserna. Havsrudefiskar har som
regel mycket kraftiga tänder i ett fåtal rader. Utseendet varierar kraftigt och vittnar om specialisering på olika
födotyper. Vanligast är ett antal långa huggtänder framtill samt kraftiga, breda och korta, malande knöltänder längs
käkarnas sidor. Havsrudefiskar är hermafroditer (dvs. tvåkönade) som unga. Under uppväxten kan de sedan
antingen direkt utveckla honliga eller hanliga könsorgan, eller genomgå en mer komplicerad omställning genom att
först ha huvudsakligen hanliga könsorgan och sedan honliga (protandri) eller tvärtom (protogyni).
Havsrudefiskar förekommer sporadiskt längs den svenska väst- och sydkusten. Förutom de fyra vanligare svenska
arterna är ytterligare fem arter rapporterade från Skagerrak, Kattegatt eller södra Östersjön i enstaka exemplar:
vitblecka Diplodus sargus (Korsaskär i Blekinge, 2006), oblada Oblada melanurus (Gullmarsfjorden, 1994),
silverpagell Pagellus acarne (Väderöarna, 1996), rödpagell Pagellus erythrinus (Skagerrak, 1873, beskrivs inte i
Nationalnyckeln) och salpa Sarpa salpa (Stora Pölsan, 1996).
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
1