Rhithropanopeus harrisii
Vitfingrad brackvattenskrabba
NE
NA
LC
DD
NT
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
VU
EN
CR
RE
Ej tillämplig (NA)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Panopeidae, Släkte:
Rhithropanopeus, Art: Rhithropanopeus harrisii - vitfingrad brackvattenskrabba (Gould, 1841) Synonymer:
Pilumnus harrisii Gould, 1841
Kännetecken
En mycket liten, söt- eller brackvattenslevande krabba med stora klor som har vita fingrar. Den kommer
ursprungligen från USA:s östkust och har förts in, troligen via sjöfart, till Europa där den nu är på spridning och
kan bli en invasiv art. Kan påminna om marmorkrabba Xantho pilipes, som dock har helt svarta fingrar på klorna
och aldrig förekommer i sött eller bräckt vatten.
Totallängd: max 12 mm. Ryggskölden är rundat kvadratisk, något bredare än lång. Den har på främre halvan tre
tvärgående rader av granulerade grunda fåror som alla är avbrutna i mitten, den nedersta fåran är också avbruten på
sidorna så att den består av fyra kortare delar totalt. Den bakre halvan av ryggskölden kan ha små korta fåror längs
sidorna av bakkanten. Fronten (framkanten mellan ögonen) har ett par släta och breda, låga lober, avdelade med
endast ett litet hack i framkanten. Ryggsköldens sidor saknar svullna partier. Ögat har ungefär samma diameter som
skaftet. Ögonhålan är grund, men ögat skyddas ändå fullständigt i denna när det viks ner. Ögonhålstaggen är en
trubbig, otydlig tagg. De främre sidokanterna på ryggskölden har tre par fria, synliga vassa långa tänder. Av de två
taggar som brukar finnas framför dessa syns inget förutom en bredare kant som tänderna smält samman till utanför
ögonhålan. Första antennen viks in snett. Andra antennens spröt är ungefär lika långt som avståndet mellan ögonen.
Tredje paret käkfötter når nästan fram till munhålans början.
Krossklon och saxklon är tydligt skilda åt i form, båda är svullna och stora, och den vänstra är mindre. Honans klor är
mindre än hanens. Klosaxen är kortare än ”klohanden”. Första och andra paret gångben efter klobenen är hos hanen
kortare än klobenen. Alla gångben är tillplattade från sidorna med håriga kanter och utan taggar. Dactylus (yttersta
segmentet) på gångbenen är ungefär lika lång som eller något längre än propodus (näst yttersta segmentet) och är
avsmalnande och spetsig med runt tvärsnitt. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment.
Bakkroppssegmenten är hos honan fria och rörliga med håriga kanter, hos hanen är segment 3-5 mer eller mindre
sammansmälta och orörliga.
Färg och mönster (se bild). Ryggskölden är ofta marmorerad i gulorange och rödbruna färger, men kan också vara
olivfärgad (grönbrun). Gångbenen är rödbruna och håriga och klobenen rödbruna med helt vita fingrar på klosaxarna.
Utbredning och status
Vitfingrad brackvattenskrabba påträffades i Sverige första gången år 2014 (Oxelösund, Södermanland). Det är en
invandrande art från USA:s östkust (brackvattensområden längs nordvästra Atlanten). Den har blivit introducerad,
troligen via sjöfart, till många platser längs östra Stilla havet men också spridda platser i Europa, t.ex. Danmark
(Köpenhamnsområdet), sydöstra Östersjön bl.a. Polen och angränsande länder upp till södra Finland, England,
Holland (där den första observationen i Europa gjordes på 1930-talet), Belgien och Frankrike. Den finns nu vidare
längs Europas atlantkust och in i Medelhavsområdet (t.ex. Italien 1996) och upp i Adriatiska havet, Svarta havet,
Kaspiska havet och Aralsjön. Arten får anses som en så kallad invasiv (invasionsbenägen) art eftersom den har få
naturliga fiender i den miljö den etablerar sig i. Den kan påverka bestånden av blåmusslor negativt längs
östersjökusten där musslorna normalt inte har några predatorer. Krabban är också aggressiv i sina möten med andra
djur och kan ibland uppträda i stora mängder. Det finns t.ex. rapporter om att stora mängder av denna krabba har
täppt igen vattenledningsrör i bostäder och kraftverk. Dessutom kan de eventuellt sprida sjukdomar till andra
kräftdjur.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Vitfingrad brackvattenskrabba förekommer på blandade bottnar i bräckt eller sött vatten. En adult (vuxen) krabba
tolererar dock ganska stora svängningar i salthalten, och den kan röra sig mellan flodmynningar och liknande med låga
salthalter och upp i rent sötvatten. Bottensubstratet är variabelt och man finner krabban på allt från ler- till
sandbotten, men den söker efter skydd som stenar eller växtlighet på bottnen. Liksom den kinesiska ullhandskrabban
Eriocheir sinensis kan arten leva i sötvatten men inte föröka sig där, eftersom larverna kräver högre salthalt (för
denna art ca 25 PSU eller mer).
Djup (generellt) 1-35 m.
Övrigt
Namngivning: Rhithropanopeus harrisii (Gould, 1841). Originalbeskrivning: Pilumnus harrisii. Report on the
Invertebrata of Massachusetts, comprising the Mollusca, Crustacea, Annelida, and Radiata. Cambridge,
Massachusetts: i-xiii + 1-373. Synonymer: Pilumnus tridentatus Maitland, 1874; Rhithropanopeus harrisii
tridentatus (Maitland, 1874); Panopeus wurdemannii Gibbes, 1850; Heteropanope tridentata Tesch, 1922.
Etymologi: harrisii (lat.) = efter Thaddeus William Harris, 1795-1856, från Dorchester, Massachusetts, som arbetade
på Harvard universitetet som bibliotekarie, botanist och entomolog.
Författare
Matz Berggren 2016 (bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
