Hyas coarctatus
Maskeringskrabba
NE
NA
LC
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Oregoniidae
(trekantskrabbor), Släkte: Hyas, Art: Hyas coarctatus - maskeringskrabba Leach, 1816 Synonymer:
Kännetecken
En ganska stor, spetsnosad krabba med alla benpar efter kobenen av ungefär samma utseende. Skiljer sig från
Hyas araneus genom att ögonhålstaggen är rektangulär och bred, avrundat utvidgad och utstickande bakåt
(”öronlik”). Det innebär att ryggskölden har ett par inbuktningar bakom ögonen och att den är något lyrformig.
Max storlek (totallängd): 61 mm. Ryggskölden är mer eller mindre päronformig, bredast baktill och avsmalnande
framåt till panntaggens avslutande spets. Den är granulerad med små knölar eller ”vårtor”, framför allt längs sidorna
men även framtill på ansvällningen bakom ögonen. Sidorna på ryggskölden är konvext rundade bakifrån och framåt,
men kraftigt insvängda där den främre sidokanten möter den breda ögontaggen. På översidan finns två låga och
trubbiga taggar, en mitt mellan den främre insnörningen och en mitt på, baktill. Panntaggen är trekantig och platt,
kluven med en större springa mellan de två tänderna (som oftast möts i topparna) och även längre än hos hövre Hyas
araneus. Den svagt utskjutande överkanten på den grunda ögonhålan avgränsas med ett djupt hack i bakkanten
(bredare och tydligare än hos H. araneus) mot den stora, platta trekantiga ögonhålstaggen. En liten vass tagg är synlig
i botten av ögonhålan. Ögonhålstaggens ytterkant rundas in bakåt och formar ett slags bred ”öronlapp” mot
ryggsköldens insvängda främre sidokant. Ryggskölden är drygt 50 % längre än största bredden. Ögat har ungefär
samma diameter som eller något mindre diameter än skaftet. Ögonskaftet når ögat i jämnhöjd med ögontaggens
ytterspets och kan fällas in mot dess urholkade framsida, men det har ändå ett ofullständigt skydd. Första antennen
viks in i antennhålan under fronten (framkanten mellan ögonen) longitudinellt. Andra antennens basala segment sitter
fastväxt i frontens undersida, det är avsmalnade utåt, har granulerad undersida och har en trubbig tagg längst ut.
Fjärde segmentet har en vidgad ytterkant, och det femte segmentet är tydligt kortare än det föregående.
Antennsprötet är kort och når just utanför panntaggen.
Krossklon och saxklon är endast svagt skilda åt i form, kraftiga och tydligast hos hanen med propodus något längre än
merus. Klobenen är längre än hos H. araneus. Första och andra paret gångben efter klobenen är hos hanen längre än
klobenen, hos äldre individer kan dock klobenen vara lika långa som eller något längre än gångbenen och då också
tydligt grovt korniga i ytan. Första paret gångben är, med undantag för hår, slätt utan taggar. Benparen minskar i
längd bakåt och alla har ett rundat tvärsnitt. Dactylus (yttersta segmentet) på gångbenen är kortare än propodus
(näst yttersta segmentet), drygt hälften så långa, och avsmalnande spetsiga, och med kantigt tvärsnitt. Buksidan är
slät och bakkroppens alla sju segment är fria och rörliga hos båda könen. Bakkroppens segment tre är det bredaste
hos hanen medan nummer fem är smalast, sjätte segmentet blir sedan bredare igen för att ansluta mot det sjunde
som är brett ovalt och avsmalnande vid förbindelsen mot sjätte. Hos honan är bakkroppen brett oval och fyller ut
under hela buksidan.
Ryggskölden, och till viss del också gångbenen, men framför allt panntaggen har rader av korta, styva, hakformiga
hår. Tack vare dessa hår kan krabban fästa små bitar av alger, svampdjur eller annat bottenmaterial på kroppen för
att kamouflera sig. Raka och enkla hår finns på alla benpar, och ibland har benen och framför allt dactylus hos vissa
individer en tät päls av hår förutom själva spetsen på dactylus som alltid är kal.
Färg och mönster (se bild). Kan variera och liknar H. araneus men oftare färgade i rödbrunt, undersidan alltid
smutsvit och oftast är klosaxarna vitaktiga.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Utbredning och status
Maskeringskrabba har samma utbredning som hövre Hyas araneus, dvs. den finns på båda sidorna av Nordatlanten. I
Sverige förekommer den från Öresund och upp längs hela västkusten. I övriga Europa finns den från Spetsbergen,
Färöarna, Island, Karahavet och Barents hav och söderut till sydkusten av England, men också ner till Biscayabukten.
Längs västsidan av Atlanten finns den från västra Grönland och Labradorhalvön söderut till Rhode Island. Dessutom
rapporteras tidigare underarter av denna art (Hyas coarctatus alutaceus Brandt, 1851; Hyas coarctatus ursinus
Rathbun, 1924) från norra Stilla havet, Berings sund, Kamtjatkahalvön och Japan. Det finns också en underart Hyas
coarctatus coarctatus Leach, 1815 längre söderut på amerikanska ostkusten. Men dessa underarter betraktas oftast
som arter idag.
Arten var tidigare relativt vanlig i skrapmaterial från medeldjupa hård- och blandbottnar vid Skånes, Hallands och
Västra Götalands kuster. Under den senare halvan av 1900-talet har dock arten mycket sällan, eller inte alls
observerats i motsvarande prover. Den tycks således ha gått tillbaka kraftigt, framförallt i kustnära grundare
områden. Arten påträffas dock fortfarande på djupare vatten, och i Knähaken-området i Öresund har den påträffats
regelbundet under det senaste decenniet. En tänkbar orsak till artens kraftiga tillbakagång är de senaste decenniernas
omfattande sedimentation till följd av övergödning. Ingen information om ytterligare minskning under de senaste 10
åren. Artens utbredningsområde utanför svenska vatten omfattar de boreal-arktiska delarna av havet, t.ex. kusterna
utmed Norge (från Oslofjorden till Spetsbergen), Brittiska öarna etc.
Ekologi
Maskeringskrabba är en marin art som lever på varierade bottnar, hårda som mjuka, och den är nästan alltid påväxt
med kamouflerande bottenmaterial på kroppen, från bitar av alger till mossdjur och nässeldjur. Den har varit vanlig i
hela sitt utbredningsområde i Sverige men har från 1990-talet och även under 2000-talets början blivit mer ovanlig,
och man märker en tydlig minskning av populationen.
Djup (generellt) vanligen på 10-50 meters djup, men har fångats ända ner till 1 658 m. Finns vanligen något djupare
än Hyas araneus.
Hot
Det är inte känt vad som orsakat artens tillbakagång. En möjlig förklaring är att nedgången hänger samman med att
någon av de arter som krabban är associerad med har minskat eller försvunnit. En annan tänkbar förklaring är att
eutrofiering eller andra generella försämringar har drivit arten till så låg abundans att en kritisk tröskel passerats. Det
faktum att arten har pelagiskt larvstadium kan dock underlätta återkolonisation av områden om förhållandena åter
blir gynnsamma.
Åtgärder
Så länge orsakerna till artens tillbakagång inte är kända, är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En allmän
aktsamhet i vår hantering av havet som livsmiljö bör iakttas.
Övrigt
Namngivning: Hyas coarctatus Leach, 1816. Sur une nouvelle distribution des classes des Crustacés. - Bulletin des
Sciences de la Société Philomathique de Paris 1816: 31-41.
Etymologi: coarctatus (lat.) = insnörd, förträngning. Syftar möjligen på att ryggskölden verkar insnörd efter den
”öronlapps”-liknade ögontaggen.
Namn på andra språk. Norska: Gitarpyntekrabbe, Hornpyntekrabbe; Isländska: Litli Trjónukrabbe.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Litteratur
Christiansen, M. 1969. Decapoda Brachyura. Marine Invertebrates of Scandinavia 2: 143 pp. Universitetsförlaget,
Oslo.
Christiansen, M. 1972. Bestämmelsestabell over Crustacea, Decapoda. Universitetsförlaget, Oslo.
Dyer, M. F. 1985. The distribution of Hyas araneus (L.) and Hyas coarctatus Leach(Crustacea, Decapoda: Brachyura)
in the North Sea and the Svalbard region. Journal of the Marine Biological Association of the United Kingdom 65(1):
195–201.
Ingle, R. W. 1983. Shallow-water crabs. Synopses of the British Fauna, New Series, No. 25. Cambridge University
Press, London.
Författare
Mats Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jan Hendelberg
2003, 2005 (naturvårdsinformation).
ArtDatabanken - artfaktablad
3
