Pinnotheres pisum
Musselväktare
NE
NA
LC
Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Kunskapsbrist (DD)
Klass: Malacostraca (storkräftor), Ordning: Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj: Pinnotheridae (ärtkrabbor),
Släkte: Pinnotheres, Art: Pinnotheres pisum - musselväktare (Linnaeus, 1767) Synonymer: ärtkrabba, Cancer
pisum Linnaeus, 1767
Kännetecken
En mycket liten, ljust rosa eller brungul, ganska rund krabba som kan påminna om en ärta. Lever i gälhålan hos
större musslor, där den äter matrester men även kan trasa söner musslans gälar.
Totallängd: hane max ca 6 mm och hona ca 12 mm. Skillnaden mellan könen är så stor att artbeskrivningen här delas
upp så att honan beskrivs först och hanen därefter men de skillnader som finns.
Hona: Ryggskölden är tydligt rundad, något bredare än lång och tydligt konvex (välvd) över ryggsidan som är helt slät
och mjuk. Hår saknas runt ytterkanterna. Panntagg saknas och fronten (framkanten mellan ögonen) är ungefär i linje
med utsidorna av de små ögonhålorna, vilka saknar antydan till tänder. Ögonen är mycket små men fyller ändå de
små ögonhålorna. Första paret antenner viks in vertikalt. Andra antennens basala segment kommer in på insidan av
ögonhålans undersida och har ett extremt litet antennspröt. Tredje paret käkfötter är sneda och brett åtskilda vid
fästet men går ihop längre ut. Ischium och merus är hopväxta och det finns en liten palp vid överkanten av merus.
Dactylus fäster mitt på propodus, som en tumme.
Klobenen är likstora och ungefär lika långa som ryggsköldens bredd och de har en slät yta. Merus är kortare än
propodus (segmentet med det fasta fingret) och fingrarna är kortare än handen, som har en rad hår på undersidan.
Dactylus (det rörliga fingret) har en tand på innerkanten. Gångbenen efter klobenen är kortare än klobenen, deras
segment har långhåriga kanter, och dactylus är böjd och spetsig. Bakkroppen är stor, bred och rundad. Den är djupt
konkav på insidan (mot mellankroppens undersida) och har håriga kanter, och den är bredare än bröstsegmenten
samt når ända fram över mundelarna. Alla sju segmenten på bakkroppen är rörliga.
Hane: Mycket mindre än honan och med en hård, ”normal” ryggsköld (som hos övriga krabbor), vilken är tydligt
rundad och ungefär lika bred som lång. Ryggskölden smalnar av fram mot ögonen och fronten (framkanten mellan
ögonen) skjuter ut framför ögonen med en jämn rundad kant. Klosaxarna är kraftiga och har två rader av hår på
undersidan av handen. Gångbenens kanter har fler och längre hår än hos honan. Bakkroppen är smal och som bredast
över tredje segmentet. Alla sju segmenten på bakkroppen är rörliga.
Färg och mönster (se bild). Honan svagt transparent skär med brungula toner. De gulaktiga inre organen och de röda
äggstockarna/äggen syns igenom ryggskölden. Hanen är mörkare, gulgrå med spridda bruna och gula fläckar.
En snarlik art är Nepinnotheres pinnotheres med sydligare utbredning och med nordgräns i Engelska kanalen.
Eventuellt kan den uppträda i svenska vatten i framtiden. Den skiljer sig från P. pisum genom längre och rakare
yttersta segment (dactylus) på andra till femte paren mellankroppsben, samt att fronten på ryggskölden inte är
framskjutande hos hanen.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Utbredning och status
Musselväktare förekommer i svenska vatten från mellersta Kattegatt och upp längs västkusten, där man kan finna
populationer med tillräckligt stora musslor. Den verkar på senare år minskat i antal, men det beror troligen på att
värddjur av tillräcklig storlek och antal minskat. Den europeiska utbredningen sträcker sig från sydkusten av Norge
och Brittiska öarna (inte Skottland och norröver) söderut till Mauretanien (möjligen även söderut till Sydafrika) och in
i Medelhavet.
I svenska vatten tycks arten ha gått tillbaka under de senare decennierna, framför allt i kustnära områden, men det
är oklart vad som ligger bakom minskningen. Vid Utsjöbanksinventeringen 2004-2005 samt Svenska Artprojektets
marina inventering 2006-2009 observerades musselväktare i många av de hästmusslor som samlades in från de
grunda utsjöbankarna i Kattegatt, främst vid Stora och Lilla Middelbank samt Fladen. Sedan dess verkar dock
hästmusslorna ha gått kraftigt tillbaka vid Kattegatts utsjöbankar, vilket även borde påverka krabborna negativt.
Ekologi
Musselväktare är en marin art som i svenska vatten lever i gälhålan hos större musslor, bl.a. hästmussla Modiolus
modiolus och mycket stora exemplar av blåmussla Mytilus edulis samt hos några av de större arterna i släktet
Spisula. I tropiska områden kan den också påträffas inuti stora sjöpungar, koraller, sjögurkor och rör av
havsborstmaskar. Arten brukar kallas kommensal (vilket betyder att den lever i eller på sitt värddjur utan att
påverka detta negativt), men för denna art är det lite tvivelaktigt, eftersom man sett att den trasar sönder en del av
gälfilamenten hos musslan som den lever i medan den plockar plankton från musslans gälar.
Honor med rom under bakkroppen påträffas främst under juli. Äggen har redan befruktats utanför musslan innan hon
tar sig in i den. De utvecklas och kläcks i musslans gälhåla på sensommaren. Larverna växer där till juveniler av båda
könen under hösten, vintern och våren. Efter larvstadiet finns hos både hos honor och hanar ett hårdskaligt stadium,
då krabborna är mycket håriga på tredje och fjärde benparet och kan simma. När de når könsmognad tidigt på
försommaren lämnar de musslan för att simma fritt och para sig med andra musselväktare. Det är bara under detta
frisimmande stadium som honorna har en hård ryggsköld. Efter leken dör hanarna och de befruktade honorna söker
upp nya lämpliga musselvärdar för att invänta att äggen kläcks. Individer av det frisimmande (hårda och håriga)
stadiet påträffas ofta i olika arter av musselsläktet Spisula. Därefter verkar de söka sig till större musslor, vanligen
Modiolus modiolus (hästmussla), och framför allt hos honan sker då en förändring till den vuxna krabbas utseende
med mjukt skal.
Djup (generellt) 10-50 m på hårdbotten, skalgrus och sand (dvs. där värddjuren, musslorna, lever).
Hot
Arten kan påverkas negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den tillsammans med musslorna ingår i bifångst.
Nedgången av musslor på Kattegatts utsjöbankar påverkar troligen krabban negativt.
Åtgärder
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar i havet. Bättre underlag för
skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Övrigt
Namngivning: Pinnotheres pisum (Linnaeus, 1767). Originalbeskrivning: Cancer pisum. Systema Naturae, 12:e
upplagan, vol. 1, 2: 533-1327 (beskrivning på sidan 1039). Synonymer: Cancer nutrix Scopoli, 1763; Cancer pisum
Linnaeus, 1767; Cancer mytilorum albus Herbst, 1783; Cancer mytilorum fuscus Herbst, 1783; Cancer scopolinus
Herbst, 1783; Cancer varians Olivier, 1791; Cancer minutus de Wulfen, 1791; Cancer mytili Leach, 1814; Cancer
modioli Leach, 1814; Cancer cranchii Leach, 1815; Pinnotheres Cranchii Leach, 1815; Pinnotheres Montagui Leach,
1815; Pinnotheres varians Leach, 1815; Pinnotheres cranchii Leach, 1815; Pinnotheres eubolinus Nardo, 1847;
Pinnotheres latreilii Leach, 1817; Pinnotheres modiolae Costa, 1838. Svensk synonym: ärtkrabba.
Etymologi: pisum (lat.) = ärta. Syftar på speciellt honkrabbans runda ärtliknande kroppsform.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
Litteratur
Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2866.
Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga.
http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf
Hayward, P. J. & Ryland, J. S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press.
BILD Fig. 8.64.
Ingle, R. W. 1983. Shallow-water crabs. Synopsis of the British Fauna 25. BILD fig. 38.
Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport.
ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala
Marine species identification portal. http://species-identification.org.
World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.
Författare
Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin
2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).
ArtDatabanken - artfaktablad
3
