Telemeddelande (A)
Mnr BRAS/20101126-3
2010-11-26
Sid. 1(4)
Brasilia
Ambr Anna Jennische
+55 61 81 27 42 63
[email protected]
Utmaningarna för Brasiliens ekonomi under Dilma Rousseff
President Dilmas nya ekonomiska team är nu på plats inför regeringsskiftet den 1/1,
2011. Det finns inget som tyder på några större förändringar i den ekonomiska politiken
utav inflationsmål, stram finanspolitik och en flytande valutakurs. Att göra mer med
mindre är det nya ekonomiska teamets motto. President Lula har framgångsrikt följt
företrädaren president Cardoso makroekonomiska politik och det har säkerställt en hittills
oöverträffad period av långsiktig tillväxt. Brasilien har gjort stora ansträngningar för att
minska sårbarheten i ekonomin och har ökat sin trovärdighet som handelspartner och
marknad för investeringar. Trovärdigheten har till stor del handlat om en ekonomisk
politik som håller hårt på inflationsmålet. Det finns emellertid stora utmaningar i den
brasilianska ekonomin och i med Brasiliens ekonomiska styrka och tillväxt under de
senaste tio åren lyckades Lula undvika att ta tag i de svårare frågorna. Frågan är dock om
inte valutakrisen pekar på de svagheter som finns inneboende i den brasilianska politiken
och att Dilma Rousseff kommer att tvingas fatta en del obekväma beslut under den
kommande mandatperioden.
Dilma har uttalat två mål under sin presidentperiod; utrotande av fattigdomen
och bibehållandet av den makroekonomiska stabiliteten. Hon förväntas
fortsätta på den inslagna vägen och statens delaktighet i ekonomin kommer
även fortsatt att vara stor. Det nya ekonomiska teamet; nygamla
finansministern Guido Mantega, planerings- och budgetministern Miriam
Belcheior och riksbankschefen Alexandre Tomboni betonade vid gårdagens
presskonferens att de makroekonomiska målen ligger fast och centralbankens
oberoende mandat garanterats. Att göra mer med mindre lanserades som
teamets motto. Det handlar om att dra ner på statens utgifter för exempelvis
löner och pensioner till statsanställda för att kunna satsa mer på nödvändiga
investeringar i infrastruktur, utbildning och hälsa. Inflationsmålet om 4,5
procent ligger fast för de kommande två åren. En höjning av styrräntan är att
2(4)
vänta på kort sikt medan sänkningar kan realiseras på medellång sikt.
Marknaden förefaller reagerat positivt på utnämningarna och deklarationen.
Ett nytt ekonomiskt lag tar över
Finansminister Guido Mantega sitter alltså kvar medan Centralbankschefen
Henrique Meireilles ersätts av Alexandre Tombini, en Centralbankstjänsteman
som tidigare arbetat för IMF. Ny planeringsminister blir Miriam Belchior, som
för närvarande arbetar som rådgivare åt Lula med ansvar för PAC
(Investeringsprogrammet för ökad tillväxt).
Ett förstärkt fokus på att minska de offentliga utgifterna kan förväntas.
Finansministern har understrukit ett bibehållande av den makroekonomiska
politiken med inflationsmål, flytande växelkurs och ett åtagande för en
balanserad budget och minskad statsskuld och framhävt att en minskning av
de offentliga utgifterna är ett ansvar som åligger alla ministerier med målet att
öka det offentliga sparandet.
Ekonomin i siffror
Den brasilianska ekonomin kan kortfattat sammanfattas i en hög tillväxt (67,5%), hög styrränta (10,75%), stabil inflation (4,5-5%), övervärderad real
(1,72/USD), hög intern konsumtion men lågt sparande, stigande import och
sjunkande export samt en växande men fortsatt i volym betraktad låg
kreditgrad.
Arbetslösheten i Brasilien ligger på låga 6% och det är framförallt en övergång
från jobb inom den informella sektorn till den formella sektorn som har
bidragit till att sänka siffran. Antalet arbeten inom den offentliga sektorn har
också ökat och så också utgifterna för socialförsäkrings- och
pensionssystemet.
Utmaningarna
Den stora utmaningen blir att bibehålla Brasiliens goda tillväxt på lång sikt
och att skapa utrymme för nödvändiga investeringar i infrastruktur, utbildning
och hälsa. Dilmas ekonomiska prioriteringar framstår som fortsatt stora
utbetalningar inom sociala program (s k social transfers); offentliga investeringar
i infrastruktur; sänkning av styrräntan; och en minskning av statsskulden.
Brasiliens tidigare överskott i statskassan vändes till ett underskott som
fördubblats sedan 2008 1 , mycket p g a ökade löne- och pensionskostnader för
offentligt anställda. En minskning av dessa kostnader och en reformering av
socialförsäkrings- och pensionssystemet, särskilt för statsanställda, är ett
nödvändigt ont för att kontrollera statsbudgeten.
Bristerna i infrastruktur är identifierade flaskhalsar för tillväxten och Brasilien
har traditionellt sett satsat en mindre andel av BNP (18%) på investeringar än
andra tillväxtekonomier. En satsning behövs såväl på utbildning som på
1
3,3% av BNP (ca 420 mdkr)
3(4)
teknologisk innovation för att diversifiera ekonomin som idag är alltför
beroende av råvaruexport.
Skattetrycket i Brasilien är högt (ca 37%) jämförelsevis med andra
tillväxtekonomier och vad medborgarna får tillbaka och skattesystemet är
mycket komplicerat och utgör ett reellt handelshinder. Ett förslag till reform
ligger i kongressen men är en riktig politisk surdeg som Dilma visserligen
lovat ta tag i men som inte ens en så populär president som Lula lyckades
genomdriva under sina åtta år vid makten.
Brasiliens låga andel investeringar speglas också i det låga sparandet hos såväl
medborgare som stat (15% jämfört med Kinas 52,3% av BNP). En historia av
hyperinflation och en samtid med höga offentliga utgifter och en växande
medelklass med stora konsumtionsbehov skapar inte incitament för sparande.
Inflationsbekämpning
Inflationsmålet om 4,5% är viktigt i den ekonomiska politiken. Det finns en
utbredd oro att en överhettad ekonomi med ökad import och stark inhemsk
konsumtion ska skapa ett högre inflationstryck. Detta tillsammans med det
låga sparandet har justerat inflationen något uppåt (nu prognostiserad till
5,6% för 2010)och det finns förväntningar från marknaden att den ska öka
ytterligare.
Tålamod med räntesänkningar
Brasilien har en av de högsta styrräntorna i världen för att hålla inflationen i
schack och p g a sin statsskuld. Räntan sänktes fram till och med 2010 men
har därefter höjts igen p.g.a. den starka BNP-tillväxten. På lång sikt är dock
förväntningarna att räntan kommer att gå ner om de ekonomiska
förutsättningarna finns och om den brasilianska marknaden fortsatt hyser
tilltro till detta.
Det är dyrt att låna och fastän kreditgraden nu ökar i takt med att
medelklassen växer sig allt starkare så finns det inget större publikt tryck på en
räntesänkning även om Dilma har uttalat sin ambition därom. Det stöd som
finns för en ekonomisk politik som håller nere inflationen får motivera hög
ränta och en dyrare export genom en övervärderad valuta.
Räntesänkningar är en mycket kontroversiell fråga med hänvisning till
Brasiliens historia av hyperinflation. Återigen krävs en minskning av de
offentliga utgifterna och därmed en justering av budgetunderskottet för att
räntan ska kunna sänkas på ett hållbart sätt som inte skapar högre inflation.
En övervärderad valuta
Realen har ökat i värde sedan 2009 och det har medfört en växande negativ
handelsbalans. Den övervärderade realen bidrar till att hålla inflationen stabil
och lånegraden nere och regeringen har dessutom infört en skatt på direkta
utländska investeringar för att minska risken för en kreditbubbla
(kreditvolymen ökade med 25% under 2010). Under oktober månad har
4(4)
regeringen täppt igen en del kryphål för utländska investerare att komma
undan skatten som höjts från 2 till 4 till 6% samt fortsatt köpa stora mängder
dollar. Den brasilianska valutareserven uppgår idag till 285 MUSD. Lularegeringen har också aktiverat industripolitiken för att uppmuntra till
nationella investeringar genom t ex ”Buy Brazilian Act”.
Behov av rätt utländskt kapital
Utländskt kapital strömmar in till Brasilien, trots ovan påförda skatter av
regeringen. Den växande medelklassen bär stor attraktionskraft och den
ökade efterfrågan på kapitalvaror, hus som behöver byggas, investeringar i
vägar och utbildning, utvinning av nya oljefält utanför Rio samt fotbolls-VM
och OS är alla faktorer som tillsammans med en stabil och trovärdig
regeringspolitik gör Brasilien till ett intressant land att investera i.
Straffskatt om 6% eller inte, den allmänna bedömningen är att utländska
investerare fortsätter att göra affärer i Brasilien i oförminskat omfång. En del
gör bedömningen att skatten var mer av en politisk manöver för regeringen
att visa sitt missnöje med den övervärderade valutan samtidigt som man visar
respekt för den flytande växelkursen och inte tar till mer drastiska åtgärder.
Brasilien behöver också utländskt kapital för att kunna genomföra nödvändiga
investeringar men måste balansera detta behov med att avskräcka investerare
som lånar billigt i t ex USA och sedan placerar pengarna kortsiktigt i Brasilien
och gör stora vinster med den höga brasilianska räntan. Brasilianska banker
lånar ut dessa placeringar till allt större riskgrupper och ett stort inflöde av
kapital riskerar bidra till en kreditbubbla som spricker när utvecklingen vänder
och placeringarna flyttas någon annanstans.
Det finns tecken på att protektionismen i den brasilianska ekonomin ökar och
om valutan fortsatt uppvärderas samtidigt som handelsbalansen fortsätter
nedåt kommer Brasilien sannolikt att agera än mer protektionistiskt i relation
till sina utländska partners. Den politiska debatt som följt i och med den
kraftigt ökande importen till Brasilien kan ses som ett bevis på detta eftersom
den i stort handlat om vilka handgrepp som behöver tas för att skydda den
brasilianska ekonomin och det brasilianska näringslivet från ökad konkurrens
utifrån.
MARKOVIC
